Fallet Fettdoktorn - dags ta astrologin på allvar

En ytterst respektabel teknolog, Lars Bern, skriver på ett belysande sätt om den dåliga vetenskapens härjningar i en forskarvärld som genom ond politik gjorts beroende av storfinansens anslag. 

Den epidemiska förekomsten av fetma, diabetes, kärlsjukdomar och cancer tog fart, vilket i en fri kritisk forskningsmiljö borde varit ett tydligt tecken på att Keys [fett-]hypotes var fel. Sanningen är att det helt saknas vetenskapliga bevis för fettets farlighet.

Få forskare har dock vågat ifrågasätta hypotesen av rädsla för att vanäras och förlora politiskt styrda anslag....

I Sverige var det den ensamma läkaren Annika Dahlqvist som på allvar spräckte fetthypotesen. Hon hade föregåtts av forskare som Uffe Ravskov i Lund som i vetenskapliga kretsar framfört sina tvivel och blivit smutskastad för det.

En förskräckande läsning om hur Penningen kan derangera allas vårt tänkande och producera Lögn och sedan kalla den för Sanning. Häxbränning - av t.ex. Annika Dahlqvist - för alla dem som har den dåliga smaken att peka ut att kejsaren inga kläder har på sig.

Vad än Lars Bern tror om religionen som uträknad (han formulerar det som att naturvetenskapen "vann" kampen över religionen om "människornas förtroende", som om en obildad massa någonsin varit ett giltigt argument får mina tankar åter till den drygt 2.000 år gamla proto-kristna texten, "De tolv patriarkernas testamenten". I den här texten där Jakobs tolv söner förmedlar sin sista vilja till avkomman avhandlas problemet med lögn och sanning summariskt. Jag vill citera stycket ännu en gång:

För som kärlek kan uppliva till och med de döda, och kan kalla åter dem som är dömda att döden dö, så kan hatet dräpa de levande. Och de som syndat dödligt tillåter hatet inte att leva vidare.

För hatets ande arbetar i unison med Satan, genom den brådstörtade anden (modernt språk: stress), inom alla ting, mot människans död. Men kärlekens ande arbetar tillsammans med Guds lagar i långmodighet (nu: tålamod) mot människornas frälsning.

Hat är därför ondska, för det parar sig oavlåtligt med Lögnen, och talar mot Sanningen. Och det förvränger Ljuset och kallar det Mörker, och påstår att det söta är bittert, och lär ut löst förtal, och rör upp vrede och krig, våld och avund. Det fyller hjärtat med ondska och djävulska gifter.

De tolv patriarkernas testamenten - Gads testamente

Någon ser här kanske upprinnelsen till de något senare evangelieskildringarna av en viss Jesus som bokstavligen sägs ha uppväckt döda (komatosiska?) individer! Men intressantare är tankarna om hur lögn sägs "kopulera med" eller ha samkväm med Lögnen som i judarnas senantika världsbild påminde mycket om den persiska dualismen där Mörker och Ljus var två preexistenta poler mellan vilka världen uppstår i alla dess schatteringar (gråskalan). 

Modellen är behändig men missbrukas alltid av fundamentalister. Även kineserna hade formulerat den som Yin och Yang, universalgeniet Gottfried von Leibniz återupptäckte den gamla kinesiska insikten i sitt binära talsystem vilket i sin tur lade grunden till vår datorteknologi av ettor och nollor. 

Vi kommer inte undan ljus/mörker-dualismen, den är inte nattståndet mytologisk utan ligger vid själva basen till all mänsklig (om än inte gudomlig) varseblivning. Det är inte svårt att föreställa sig Solen och Månen som bland de tidigaste uttryck för den här principen mänskligheten registrerade. Sol och Måne, dag och natt.

Det är därför naturen själv uppenbarat mänsklighetens grundläggande tolkningskategorier astrologi är en seriöst verksamhet. Den kodifierar ett antal grundprinciper där många teser emellertid inte längre är förstådda till följd av människans tilltagande förståndsförmörkelse - tvärtom vad Lars Bern, barn av en ung vetenskapsoptimistisk och sekulär tidsanda, föreställer sig.

Ska vi titta en gång till på "fettdoktorn" Annika Dahlqvists födelsehimmel som jag så lovprisade då hon utnämndes till årets förvillare och vanärades av det lägsta drägg Sverige frambringat sedan rasbiologins dagar, huliganerna i Vetenskap och Folkbildning. Dahlqvist har fått sitt rykte återupprättat, vad jag förstår - se den här bloggen som hedersamt kidnappar den fanatiska gruppens varunamn och pekar på hur illojala de är mot det sanna vetenskapliga sinnelaget.

I skenet av den skada ansvariga inom VoF tillfogade läkaren i och med den oriktiga förvillarutmärkelsen och de följder detta hade för hennes yrkesverksamma karaktär, lutar jag nu åt att (den okända) födelsetimman ska placeras runt 14.00 eller senare på dygnet. För Dahlqvist, som i pressen rapporterade en allvarlig kris och t.o.m. funderingar på självmord (Saturnus, liemannen) rimmar betydligt bättre med ett sinnelag (Månen) i skadat läge i Stenbocken än en frimodig och ständigt framåtblickande Skytt.

Detta omintetgör nu inte den visionära blick jag pekade på i det första inlägget, för precis som i fallet med Aftonbladets spåkvinna är Solens kombination med den klarseende Jupiter i härskarläge i Eld en fantastisk kombination för förutsättningslös klarsyn, just vad man förväntar sig av någon som ser igenom förutfattade åsikter, en vetenskapsman i ordets bästa bemärkelse.

SvD:s relationspsykolog ger en intressant variant på temat "bra Skyttar" där Solen istället grupperat sig med den anti-jupiteriska Saturnus. Och genast blir livsuppdraget "negativt", dvs Skyttens optimism och vilja att öppna upp nya horisonter sammahänger med att lösa upp "negativa" psykologiska knutar.

Det hör naturligtvis också till saken att det till Skytten svarande nionde huset representerar just högre utbildning, t.ex. forskning som bort vara förutsättningslös men enligt Berns tydliga beskrivning så uppenbart inte längre är det.

En Måne i Stenbocken ger dessutom den närmast nödvändiga återkoppling till fysiskt välmående och den mytologiska drömmen om människokroppens perfektabilitet. Den som studerar de tolv tecknen märker snart hur hälsobesatta Stenbockarna är, så ett sinnelag här har förutsättningar att återkoppla Solens visionära klarsyn till människan som kroppslig "Jord-varelse". Jag tänkte faktiskt inte på hur eminent praktisk Dahlqvist faktiskt är i det första inlägget. 

Att Månen därmed hamnar i samma tecken som olycksbringaren Mars, bara understryker att hon var förutbestämd att gå på en del personliga minor, särskilt som sinnet disponeras av en Saturnus som i Lejonet, Solens tecken, verkar för att strypa hennes karriärväg (Solen). Så långt beskrev även det första inlägget tendensen till låsningar mellan Jord/Eld, det reaktionära och andligt döda etablissemanget (Jord) och den levande ande (Eld) som sett sanningen.

Med lite distans till förvillarutmärkelsen kan man nu se hur tydlig antagonismen är mellan "anden som ger liv och bokstaven som dödar". Väljer vi Mån-Stenbocken blir plötsligt hela Dahlqvists himmel en enda sammanflätad strid mellan Jord och Eld - astrologins mest basala och mest nobla element. 

Minns sanskritordet för en inkarnerad själ, "jiva atman" - den levande själen! (Avslutande "a" är stumt i sanskrig så smaka på den indoeuropeiska kopplingen mellan "jiv" och "liv". Vi är så nära indierna men har i Sverige inte lyckats bevara ett uns av våra avlägsna släktingars intellektuella luftighet!)

Naturligtvis lever andesjälen bortom denna värld också, men med liv förstås här en lägre form av existens, livet i vår fenomenvärld (eller någon av de andra världar som inte kan upplevas av den som begränsar sig till sina fem yttre sinnen).

Anm. Med Solen i Eld och Månen i Jord skulle horoskopets mest fundamentala axel gå i röd-brunt, dvs. på något sätt uttrycka "egenmäktighet". Men det syndromet namngav jag med Stenbockens maktpretentioner och Vädurens egocentricitetet i tankarna.

Här är både Sol och Måne långt bortom Vädurens personalistiska fixering och verkar från zodiakens avslutande universalistiska tredjedel. De är alltså en kamp om styrande principer Dahlqvist finner sig i. Kunde inte stämma bättre. Men naturligtvis kan man fundera över den personliga framtoningens Vädur i "bottenläge" i fjärde och den instabila "ryktbarhetsaxel" som månnoderna omvittnar, angripen som den är av båda illgärningsmännen!

Detta är en liten men dock indikation på att Månen i Stenbocken kan vara korrekt och att i så fall Chandra lagna-metoden - att använda Månen som ascendent när födelsetiden saknas - ger häpnadsväckande bra resultat vid hustolkning. Månnoderna ger verkligen ett kraftfullt besked om den sociala statusen, och det i här onda etablissemangets Saturnus i åttonde dödshuset i stryptag om den egna officiella prestigen (10e huset) är inte en snygg berättelse.