Det dunkelt tänkta... (N. Frisk & G. Harrison)

De som likt mig var förbi sin mest popintensiva tid när gruppen Atomic Swing slog igenom, minns dem kanske bara för den enorma genombrottslåten "Stone me into the Grove" och uppföljaren "Smile". Den senare skulle ha uppfattats om en höjdarlåt i jämförelse med allt annat än debuten.

Jag minns någon intervju med bandet och tänkte att så svårt som Niclas Frisk hade att uttrycka sig rakt och tydligt har ingen haft sedan arma underklassbandet Ace of Base i MTV påminde om att svenskarnas inbillade förträfflighet i engelska språket är just bara ett nationellt ego utan kontakt med verkligheten. En knackigare intervju än den med Ace of Base hade jag aldrig hört, reportern fick sänka sig till dagisnivå för att få med sig något alls.

Sedan hörde jag inget mer om Atomic Swing. Namnet Frisk dök upp i samband med Nina Cardingans nya grupp A Camp. Nu är han här med en soloskiva enligt Aftonbladet, och strax undrar jag om journalisten tagit branschens förkortningssjuka steget för långt eller om det är intervjuobjektet som 20 år senare fortfarande inte lärt sig kommunicera tydligt.

Mina misstankar går direkt till astrologins "dissociationssyndrom", där den omedvetna impulsen (Vattenelementet) kan hamna på kant med den intellektuella formuleringen (Luft) så att talaren så att säga sväljer nyckelord som behövts för framställningen. 

Jag känner en eller två dyslektiker där delar av den fullständiga satsbyggnaden stannar kvar i huvudet och lyssnaren tvingat rekonstruera det talaren förmodligen avsåg att säga.

Och jo, Niclas Frisk har just det astrologiska dissociationsfenomen som jag misstänkte. Faktiskt exakt de tecken jag misstänkte, eftersom han återkommer till social marginalisering och t.o.m. tänker i brutala bilder om sin musikerkarriär: "att leva på övertid". Vad annat kan detta vara än dödstecknet Skorpionen och konflikt med den sociala grupperingens Vattuman?

Frisk uttalar sig om soloplattans titel som innehåller nära nog perfekta uttrycket för social marginalisering eller en grupp på kant med övriga samhället: "Chinatown" - se illgärningsmannen Mars attacker Solen i grupptillhörighetens Vattuman! Artisten kommenterar:

Chinatown fyllde verkligen en funktion av en neutralitet och på samma sätt som snygga tjejer faller för assholes, så dras man efter ett tag till något där alla är arroganta. 

Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda. Devisen får en ny innebörd efter den ramsan! "Arroganta", just det. Ingen trodde väl att Mars i attack mot Solen skulle skönja kärlek och samhörighet. Det är naturligtvis samma närmast sociopatiska influens som ligger bakom dödsfantasierna i samband med hans egen karriär som yrkesmusiker.

Det är närmast omöjligt att gissa var sinnelagets Måne befinner sig. Den lämnar Skytten under förmiddagen och befinner sig vid lunch i 2° Stenbocken. I det första läget aspekteras Månen av försagda och summariska Saturnus och i andra fallet ligger den i ett saturniskt tecken och disponeras av den fåordige!

Och det är i det senare läget jag gissar att den befinner sig med tanke på hur knapphändig Stenbocken är som kommunikatör. Den brukar den snåla med sig själv och koncentrera sina uttryck maximalt. Ofta låter den rätt lakonisk. Eftersom kommunikationsplaneten Merkurius står i tecknet skulle en kombination av sinnelag och uttrycksförmåga utgöra ännu en pusselbit som förklarar den verbala otydligheten. 

Men märk, Stenbocken i sig är en exakt om än fåordig kommunikatör. Så det är tvivelsutan Mars attack ur det omedvetna mot intelligensens Sol som är boven i dramat. Ett typiskt musikerhoroskop, för övrigt. Jag har många gånger märkt att Vatten/Luft i osynk kanske t.o.m. är det som ger åtkomst till tonernas språk även om det kan skapa osammanhang i det strikt logiska (grammatiskt uppbyggda) språket.

Räknar man antalet planeter i positivt polariserade och negativt polariserade tecken, får man en annan ingång till Frisk-typen av kommunikation: vi har att göra med den perfekta introverten. Solen är viktig och positivt polariserad i Vattumannen - om än disponerad av sin planetära fiende Saturnus! Men det är just Solens utåtriktade polarisering som gör att den hackande eller oslipade logiken hörs så tydligt.

En enda planet strävar alltså framåt i den intellektuella Luftdomänen, men under besk attack från en extremt negativ och inåtvänd - närmast dödslängtande - olycksplanet i Skorpionen. Skorpionen vill verkligen inte spela med och det drabbar akut Vattumannens vanligen så sociala tendens!

Och allt annat i horoskopet befinner sig också i negativt polariserade Jord och Vatten. Då dras sinnelaget mot livets skit och mot plump materialism: "snygga tjejer faller för arslen". 

Jag inbillar mig inte för ett ögonblick att människorna i Chinatown New York alla är arroganta - det här är bara en sociopatisk fantasi i huvudet på Niclas Frisk. Som så tydligt framgår av horoskopet är han född att uppleva saker på det viset. Han har troligen varit ett arrogant arsle själv i tidigare liv, och det första steget i själens tillfrisknande är att se sina egna (forna) problem runt omkring sig.

Man skulle kunna säga att horoskopet ger klara förutsättningar för en släng av den nutida svenska främlingsfientligheten, men eftersom Frisk själv blivit en internationell resenär är plötsligt rollerna omkastade: det är han som är en marginell person i stora världen, och han gör som rädda svenskar brukar: hittar någon person ännu lägre på statusskalan - kineser - och kallar dem arroganta! 

Sanningen är troligen att han upplevt sina egna kommunikativa tillkortakommanden i New York men gjort som så många med Luft/Vatten-störningen gör, dissocierar sig från verkligheten och skapar ett fiktivt luftslott inuti vilket allt fått en lätt och enkel förklaring. "Det är inte jag, det är dom."

Likväl verkar Frisk inte vara någon i grunden otrevlig typ. Jag har mängder med exempel på att axeln mellan petiga och reserverade Jungfrun och generösa och chosefria Fiskarna kan ge fantastiskt trevliga naturer. Här ser vi planetära vännerna Venus och Saturnus i opposition med den stora välgöraren Jupiter, som fastän klent placerad i Jungfrun fortfarande är en enorm kraft för gott, särskilt i kombination med lilla välgöraren Venus och gränsdragaren Saturnus. 

Den senare är mer empatisk i Fiskarna än i många andra tecken, så rimligen kan inte Frisk svartmåla precis alla grupper och individer han möter, hur introvert han än är till följd av sin (förmodade) Måne i djupfrusna Stenbocken. 

Minns apropå detta stilorienterade sinnelag schlager-Annas gympaskor och schlager-Neros exakta BeeGees-imitation. Även över Niclas Frisk finns det något som för tankarna klyschor och manér. Redan Atomic Swing kändes som en retrogrupp som hämtade sin identitet direkt ur rockhistoriens fotoalbum och nya albumets låttitel känns inte särskilt originell... 

På rak hand minns jag den infektiöst effektiva popsingeln "Chinatown" från 1971 med The Move (bandet som ombildades till Electric Light Orchestra), klassiska rockbandet Thin Lizzys album "Chinatown" (1980),  eller kanske t.o.m. Rod Stewarts "A Night on the town". (A Camps komposition "Chinatown" inte att förglömma.) [1]

När jag ibland får vad jag misstänker vara ett tidigare liv-minne blir jag alltid misstänksam. "Är det här en sekvens eller ett ord jag plockat upp från en långfilm jag såg för femton år sen, eller vad? Det här är då "dissociationen" som kan drabba vem som helst, man ser eller hör något som hamnar i en egen liten isolerad minnesficka där den som sandkornet i pärlan kan bli kärnan i ett formidabelt kryptominne. 

När ex-Beatlen George Harrison fick totalt hjärnsläpp och skrev Chiffons hitsingel "He's So Fine" (1963) en gång till fast som "My Sweet Lord" (1970), då var det uppenbarligen en extrem dissociationsmekanism som jobbade.

I realtid (utan föregående undersökning) - låt oss kolla om astrologins spelregler håller streck även för Harrison...

(Några minuter och en nyritad karta senare...)

Ja, vad säga? Ett hjärnsläpp kan drabba den bäste! George Harrison, den tystlåtne av beatlarna var Vattuman precis som Niclas Frisk. Men utan det tärande sociala utstötningssyndromet. Istället en varning för dålig hälsa eftersom Vågascendenten (Luft) placerar sin härskare Venus i sjätte hälsohuset. (Han dog av komplikationer med andningsvägarna, "upplösningens eller döendets vatten i lungorna".)

Det som fascinerar här är förstås att detta är ett fall av osynk mellan Luft och Vatten, fast av mildare slag än i Frisks horoskop. Och när jag talar om Harrison som en av de bästa, är det förstås den oslagbara serien i Luft jag syftar på: välgöraren och lyckobringaren Jupiter som i tur och ordning välsignar sinnelaget som här är A och O eftersom det stiger i öster och hur detta expansiva sinnelag sedan samarbetar perfekt med Solen.

Jupiter, som startar hela den här kedjan, är visserligen förklenad i Tvillingarna, tecknet motsatt dess eget "filosofiska" härskarläge i Skytten. Men i Skytten en trigger, energiplaneten Mars som stimulerar Jupiter. Och Jupiter står maximalt väl placerad i Skyttens nionde hus för filosofi och långväga utforskande. Jupiter är med andra ord "hemma" i sitt eget naturliga hus.

Allt det här motsvarar perfekt George Harrisons andliga och filosofiska intressen! George Harrison på resa ända bort till Indien för att studera för indiska vishetslärare! "All things must pass."

Utvikning. Av någon anledning kändes inte John Lennon det allra minsta trovärdig i anslutning till frågor om filosofi och livets mening... Hans Sol i Jungfrun och Månen i klichéartade Stenbocken samt en fallen Saturnus i egocentriska Väduren, talar sitt tydliga språk. Bortsett från sin musikalitet verkar han mest en självmedveten posör, särskilt i jämförelsen med George Harrisons extremt högt utvecklade horoskop.

Lennon hade f.ö. den "straffade" eller avhuggna draksvansen stigande i öster i Fiskarna som ascendenttecken. Jag säger inte att den faktorn enbart "förklarar" mordet på honom, men jag har ett fall  med Ketu på ascendenten där vederbörande utsatts för mordhot, men dessförinnan levt ett helt liv med rädsla och osäkerhet.

Ska man tala om "monstermagneter" kan månnoderna kanske ha något med den saken att göra. Eftersom månnoderna verkar koppla samman med viktiga horoskoppunkter hos dem som når extrem framgång, stämmer det att se Harrisons Sol i kombination med Ketu. Och också han utsatts för mordförsök, om någon minns den dramatiska episoden mot slutet av hans liv då en knivbeväpnad främling lyckades ta sig in i hans sovrum.

Dissociationen hos George Harrison kanske får lite extra bränsle av att Venus i Fiskarna också attackeras av Mars i Eld. Lustigt nog är George Harrisons yrkesval, musiker eller konstnär, exakt det jag mellan raderna föreslår den kvinnliga journalist som uppenbarligen inte fattat sitt journalistiska uppdrag - se inlägget om henne och notera parallellerna: samma dubbla fenomen med dissociation (Luft/Vatten) och sensationalism (Eld/Vatten) som hos Harrison.

_____

1. Försök att hitta ytterligare historiska kopplingar till Frisks albumtitel "Deeper down in Chinatown" påminner om att "djup" är en feminin term. Utan att göra det till något stort projekt, lyckas jag bara gräva fram två titlar med komparationen "djup-are", och båda är skrivna (helt eller delvis) av kvinnor.

Det är Kate Bush som gjorde "Deeper Understanding" (1989) och Emmylou Harris "Deeper Well" (1995). Vattenelement har en koppling till den "feminina", organiska eller sinnliga typen av verklighet... Kanske var det mycket "feminin själ" i popgruppen BeeGees, som 1968 (innan de gick över till disco) skrev ett stycke betitlat "Deeply, Deeply Me"!