En viktig del av den här bloggens ansats bestod i att förutsättningslöst undersöka astrologiska påståenden utifrån den sideriska zodiaken. En förklaring till att jag hittat åtskilliga statistiskt signifikanta trender är att den västerländska zodiaken i dagsläget ligger 80% snett i förhållande till den ursprungliga sideriska zodiaken.
Den väldigt lilla topp som utgör den statistiska signifikansen späds ut och försvinner när den ursprungliga sideriska zodiaken till följd av tidens gång till största delen hamnar i "fel" tecken då man använder den västerländska tropiska zodiaken.
Jag välkomnar t.ex. upprepningar av mitt test av 120-hbt horoskop som verifierade den antika utsagan att sexualplaneten Mars "faller" i räddhågsna tecknet Kräftan. En stor del av homosexualiteten skulle alltså kunna förklaras med att dessa själar är så rädda att ta den utmaning de ställt sig när de valde att byta kroppstyp för detta liv, att deras psyken regredierar från den nya verkligheten och stannar kvar i den sexuella preferens som matchade deras kropp i föregående liv.
Beklämmande nog förnekar det sekulära väst med dess materialistiska grundsyn möjligheten av en odödlig själ. Sekulära samhällen t.o.m. erbjuder småbarn med dunkla minnen av sitt tidigare liv könsoperation av kroppen (AB)!
Läser man hypnoterapeuten Michael Newtons böcker noga, inser man att könsbyte för de återfödda själar som inte kan hantera sin nya kropp är ett misslyckande med det uppdrag själen satt sig just genom att byta kroppstyp. Själen fegar ur fast den skulle kunnat ta utmaningen med lite support, och lär återfödas ännu en gång i exakt samma predikament. "Gör om och gör rätt."
Michael Newtons fynd under 30 års insikter genom djuphypnos tar udden av min i jämförelsen försonliga tanke att själar kanske väljer homosexualitet för att lära sig stå upp och kämpa för en minoritetsposition. Enligt Newtons rön (fast han säger det inte rakt ut) är själen en levande varelse, precis som dess lägre frekvens människokroppen och dess ego, och vissa själar är helt enkelt mindre utvecklade. Det finns själar som smiter undan sina livsuppdrag på detta sätt och sedan "coachas" i himmelen av äldre själar komma på bana igen.
Newtons böcker har varit den värsta intellektuella utmaning jag varit med om. Ibland har jag tyckt de varit ren smörja för den obildade och lättrogna allmänheten, men så har jag mött klientbeskrivningar några sidor senare som exakt motsvarat egna upplevelser (fast inte under hypnos). Har Newton via djuphypnos hittat en dörr till nästa "dimension" vet vi människor ännu mindre om verkligheten än vi någonsin kunnat föreställa oss, trots goda försök som själavandringsläran och löst förstådda begrepp som "karma" (gärningar).
Bloggens enkla statistiska rön har uppenbarat sidor av zodiaktecknen jag aldrig tänkt på tidigare och framför allt en del skuggsidor som det aldrig skrivs om i läroböcker i ämnet. Jag har säkert ögnat igenom halvdussinet introduktionstexter och noterat att de alla ser likadana ut. Astrologin i väst traderas utan att någon stannar upp och ställer frågor till de mottagna beskrivningarna.
För att gå mot den här okritiska strömmen har jag under 2½ år på bloggen sökt utvärdera bl.a. en serie "syndrom" baserade på elementen, först formulerade av Charles Carter, juriststudenten som upptäckte astrologin istället och blev Englands skickligaste astrolog under 1900-talet. Jag måste säga att den tolkningsnivån faktiskt ger en bra respons!
När jag utifrån den anspråkslösa grundforskning som faktiskt bedrivits på bloggen nu ser en direkt fånig debattör på Newsmill dra den slitna ramsan, "ge mig sänkta skatter", då har en del fynd stärkt mig i uppfattningen av vilka regioner av zodiaken vi har att göra med. På rent logiska snarare än intuitiva eller känslomässiga grunder sade jag mig:
"Detta måste vara en födelse i Jungfrun, så som det tecknets privatism och tjänarens fixering vid sin egen del av kakan ibland besätter barnen av den här platoniska idén."
Och så var det. Jonas Täljström, som nerifrån materialistiska och invandrarfientliga Sydsverige efterfrågar ett "riktigt" högerparti (som tar ett tag om invandringsfrågan gudbevars!), demonstrerar inte bara bloggens tidiga utsaga om den förfallna materialism som så faller över en människa när horoskopet domineras av Jord. En och annan observation man kan instämma i smyger sig i, men han orerar över så mycket på en gång att man klart inser att Jungfrun ofta tappar bort den stora bilden för att den ser så många små irritationsmoment.
Här visade sig dessutom soltecknet Jungfrun vara av det absolut minst intelligenta slaget - just en så småaktig och självisk typ som tenderar att uppstå när Månen (det skugglika jaget) passerar tecknet och ingenting förlösande i öppna och toleranta Fiskarna mittemot finns att bromsa eller späda ut den privatistiska tendensen.
I allt försonligt prat om att stora själar kan välja även ofördelaktiga födelsetidpunkter och i kraft av sin starka ande vända negativa astrologiska indikationer till det bästa har jag kanske slarvat bort den andra ståndpunkten, som hävdar total predestination.
Enligt den fatalistiska ståndpunkten representerar ett så extremt Jordbaserat horoskop som ovanstående faktiskt själar som glidit så långt ner i syndafallet det någonsin är möjligt. De är nu helt (eller nästan helt) negativt polariserade, det vill säga helt identifierade med livets materiella faktorer.
(Det negativa Vattenelementet identifierar sig istället med kroppens sinnesförnimmelser, varav alla de begärssjukdomar bloggen upptäckt i samband Kräftan, Skorpionen och Fiskarna.)
Dessa, som fastnat i identifikation med de materiella faktorerna, har nu bara att se det materiella livet gå allt mer åt fanders, i liv efter liv, tills de av egen fri vilja byter spår. De slutar svara på vissa impulser men öppnar sig för andra, bättre. Därmed har "vägen upp" anträtts.
Den fria viljan skulle alltså inte finnas den levande människans egonivå, valde av kläder på morgonen är inte ett val alls utan bara en deterministisk process, en mardröm som upprepas gång på gång fastän egot inte ser sitt eget ekorrhjul. Fri vilja tillhör i det deterministiska synsättet enbart andesjälen (eftersom den existerar utanför tid och rum). Födelsehoroskopet blir därmed en skrämmande fatalistisk karta över dess karma vid ingången till detta varv av dess utdragna färd från liv till liv.
Resonemanget är lite tillspetsat. T.ex. har vi lite Luft på ovanstående karta och därmed viss intresse för tanken för tankens skull ("intellektualitet"). Men kombinationen av Luft och Jord i sig stannar ofta vid torftig rationalism. Jordelementet - dvs. den materiella världen och dess värden - är alltjämt allt människan har i blickfånget, och kapaciteten till intellektuellt resonemang kanaliseras enbart mot konkreta ting. Andesjälen är bojad till materien.
I det här fallet antydde jag ovanligt låg intelligensnivå, och det beror på den synnerligen svårhanterliga kombinationen av planeter i privatekonomiska Jungfrun. Kombinationen av "mera, mera" (Jupiter) och "hårdare gränsdragningar" (Saturnus) gör att Solen (livsuppdraget) sitter fast i ett drama som varken är hackat eller skuret.
Den naturliga tendensen att sätta egenintresset först i Jungfruns tecken ökar med Jupiter, som här är skadad pga. sin exil från härskarläget i Fiskarna mittemot. Detta inverkar negativt på den vanliga effekten att Jupiter stimulerar Solen till en förhöjd intelligens.
Begränsande Saturnus, däremot, harmonierar väl med Jungfruns härskare Merkurius - båda är planläggare. De motsatta principerna expansion och sammandragning hamnar i clinch, och jag har sett exempel (från andra tecken, särskilt andra Jordtecken) på djupt frustrerade människor som inte alls tyckt sig fått sin beskärda del av det goda.
Extremt minnesgoda läsare kan emellertid också påminna sig en del skenbart lyckade exempel från årgång 1961 där en rakt ut sagt fallen Jupiter i Stenbocken kom samman med en Saturnus i härskarläge. Jag påpekade där hur ofta George Clooney lamenterade de många år (Saturnus, tidens herre) han tvingats träla i Hollywood innan lyckan äntligen vände.
Födda med bara några dagars mellanrum har vi de båda svenska stilhysterikerna Alexander Bard och Susanne Ljung. Båda påminner om att just Stenbocken står för formsäkerhet och båda är proffs på det de gör, knåda med den döda leran. Det verkar som om historikern Saturnus (=tidens herre) är den som dominerar här, särskilt Ljung fungerar bra som modehistoriker.
Kombinationen av Jupiter och Saturnus i Jungfrun har jag inte funderat över tidigare men då Saturnus uppenbarligen mår bäst i det här tecknet måste man påminna sig att den och Solen är naturliga fiender. Saturnus söker krympa den senares gränslösa utstrålning och i hushållande och profitlystna Jungfrun finns här en varning för total penningfixering.
Ska vi prova tesen om Saturnus som historikern på bara ett uppenbart namn bland populära historier i Sverige, kommer åtminstone jag att tänka på Herman Lindqvist. Jag slår upp hans data och finner...en upphöjd Mars i saturniska Stenbocken och mycket möjligt även Månen där. [1] Saturnus själv i jordnära Oxen! "I rest my case". Astrologin är obehagligt exakt, nästan så att man köper den deterministiska skolans argument!
Och då ska man minnas att redan Jordelementet ska tolkas som ett töcken över den andliga Solen, livsuppdraget är mer orienterat mot materiella frågor i Jordelementet än i något annat.
Spiken i kistan var att upptäcka att den här skattehatande egoisten också har sinnelaget i det mest monetära av tecknen: Oxen.
Så hur ska man uppfatta den med grönt inmålade "välsignelse" den förmerande Jupiter sänder från privatistiska Jungfrun och som först nuddar avvisande, avmätta eller bestraffningsbenägna Ketu i övermaktens Stenbock (Täljsten anser att dagens höger har svikit honom), och sedan löper vidare till den provinsiella myllan, Månen i Oxen, som bara vill ha lugn och ro på sina ängder
(Disneys Tjuren Ferdinand - uppbragd över varje invandrare, ursäkta inkräktare på de fält där kreaturet vill fortsätta sova i omedveten symbios med Moder Natur.)
Jag noterar hur Newsmill-debatörren med gillande sneglar mot det rasistiska Schweiz och dess jordnära indelning av folket i små distrikt. Hans åsikter rimmar perfekt med Månen i Oxen och Solen i Jungfrun.
Och när han målar upp "individuell frihet" som det mest önskvärda, då är det egentligen Jungfruns osolidariska privatism det handlar om, trots att Vågens tecken bidrar med vältalighet (Merkurius-Venus). Jungfrun är tjänarens tecken och vill inte ha någon inblandning från staten/husbonden.
Sol-Jungfrun Greta Garbo ville i sin berömda filmreplik också bara bli lämnad ifred. Här ser man att Solen ändå är Solen. Att Merkurius och Venus krupit ett steg i förväg och nosar på genuin kooperativitet genom Vågen kan inte förändra att Solen - det centrala motivet för detta liv - ännu är av privatistisk art.
Jag har ritat aspekten grön i linje med Jupiters grundläggande natur som "välgörare". Men sanningen att säga är den här människotypens tid ute nu. Och det var det jag insåg efter bara fem raders läsning av hans nattståndna inlägg om lägre skatter. Han är för ung för att fatta vilken dussinmänniska han är och hur hans appell saknade all originalitet eller relevans för den nya och solidariska värld som är på väg att födas, Vattumannens tidsålder.
Nej, alla tecken och deras typiska hållning passar inte i alla tidsåldrar. Privatister och egofixerade tecken kommer inte att njuta av jordelivet framöver. Men säg att Tidsandan själv kommer att driva fram kvaliteter deras själar ignorerat under tusentals år här på jorden. Den här föreställningen är inte över förrän, som den gåtfulle kristna aposteln Paulus sade, "Kristus blivit allt i alla" och ingen lever själv längre utan Kristus genom honom eller henne.
Det här är skrämmande ord för fallna själar, för egoister som ser orden som någon form av demonbesättelse. Föga förstår de att det är de själva, just nu, som är besatta av Djävulen, den onde som frestar dem att bara se till sitt eget. Platon vägrade att ens se Jordelementet som verkligt, det finns inte med i platonismens uppställning av den tredelade själen och dess korrespondens med tre av de fyra elementen. Jord ligger utanför själen, som en potentiell förorening av densamma.
I den indiska filosofi som så uppenbart gick på export till Grekland, beskriver t.ex. den jainistiska skolan utförligt hur materiella karmapartiklar tränger in i själen och förorenar den. Från det man andats in världens orenhet är man fast i kretsloppet. Jainismen är den extrema riktning där man bär munskydd för att inte andas in smådjur och därmed ådra sig ännu mer negativt karma. De är ahimsa-principens ("icke-våld") främsta representanter.
Utifrån det här antika perspektivet ser vi på ovanstående himmel ett lägligt tillfälle för en riktig lortgris att återfödas! Men vi vet inte helt säkert eftersom nyckeln till den unika själen är födelseklockslaget, ascendenttecknet och dess element.
PS. Med Månen i Oxen blir disponenten Venus, bl.a. pengarnas planet, viktig. Men Venus byter tecken detta dygn och redan vid lunch har den lämnat en fasaväckande egoistisk och girig kombination med hungrande Rahu och gått över i Lejonet.
Men eftersom den alltjämt befinner sig i tät konjunktion med girighetsdemonen blir effekten snarare ännu värre, för nu utbryter totalt Eld/Vatten-krig med dess fräsande och spottande i frågan om pengar!
Det här liknar verkligen den anda som ligger bakom ett så totalt korkat och själviskt debattinlägg som Källströms. Hans upprop är många många jordeliv efter de verkliga uppgifter som står på dagordningen för svenskarna: att vakna upp och eliminera den inhumana borgerliga regering som sökt kvantifiera sjukdom och upprätta nazisten Adolf Eichmanns logistik på sjukas tillfriskande, en "plangemäss" syn på livet och människan som i allt väsentligt tycks vara identisk med den privatistiska och ogina tendens som statsministerns Jungfruascendent med illa placerad Merkurius varnat om.
Naturligtvis kommer krig och konflikt att fortsätta fylla planeten Jorden eftersom själar med så vitt skilda motiv för sina inkarnationer här tvingas samexistera. Det nationella horoskopet ger en fingervisning om man är i synk med folksjälen i sitt eget land och ytterst är det TIDSÅLDARNA som avgör vilken världens kollektiva uppgift är.
_____
1. Herman Lindqvists Måne gör entré i Vattumannens tecken strax efter halvåtta på morgonen. Den placeringen är naturligtvis också utmärkt för en historiker pga. Vattumannens koppling till livets sociala dimension. Och inte minst kvarstår förstås Saturnus, tidens herre, som härskaren över även detta tecken. Men Saturnus som historikern är knappast en kontroversiell astrologisk tes...
Michael Newtons fynd under 30 års insikter genom djuphypnos tar udden av min i jämförelsen försonliga tanke att själar kanske väljer homosexualitet för att lära sig stå upp och kämpa för en minoritetsposition. Enligt Newtons rön (fast han säger det inte rakt ut) är själen en levande varelse, precis som dess lägre frekvens människokroppen och dess ego, och vissa själar är helt enkelt mindre utvecklade. Det finns själar som smiter undan sina livsuppdrag på detta sätt och sedan "coachas" i himmelen av äldre själar komma på bana igen.
Newtons böcker har varit den värsta intellektuella utmaning jag varit med om. Ibland har jag tyckt de varit ren smörja för den obildade och lättrogna allmänheten, men så har jag mött klientbeskrivningar några sidor senare som exakt motsvarat egna upplevelser (fast inte under hypnos). Har Newton via djuphypnos hittat en dörr till nästa "dimension" vet vi människor ännu mindre om verkligheten än vi någonsin kunnat föreställa oss, trots goda försök som själavandringsläran och löst förstådda begrepp som "karma" (gärningar).
*****
Bloggens enkla statistiska rön har uppenbarat sidor av zodiaktecknen jag aldrig tänkt på tidigare och framför allt en del skuggsidor som det aldrig skrivs om i läroböcker i ämnet. Jag har säkert ögnat igenom halvdussinet introduktionstexter och noterat att de alla ser likadana ut. Astrologin i väst traderas utan att någon stannar upp och ställer frågor till de mottagna beskrivningarna.
För att gå mot den här okritiska strömmen har jag under 2½ år på bloggen sökt utvärdera bl.a. en serie "syndrom" baserade på elementen, först formulerade av Charles Carter, juriststudenten som upptäckte astrologin istället och blev Englands skickligaste astrolog under 1900-talet. Jag måste säga att den tolkningsnivån faktiskt ger en bra respons!
När jag utifrån den anspråkslösa grundforskning som faktiskt bedrivits på bloggen nu ser en direkt fånig debattör på Newsmill dra den slitna ramsan, "ge mig sänkta skatter", då har en del fynd stärkt mig i uppfattningen av vilka regioner av zodiaken vi har att göra med. På rent logiska snarare än intuitiva eller känslomässiga grunder sade jag mig:
"Detta måste vara en födelse i Jungfrun, så som det tecknets privatism och tjänarens fixering vid sin egen del av kakan ibland besätter barnen av den här platoniska idén."
Och så var det. Jonas Täljström, som nerifrån materialistiska och invandrarfientliga Sydsverige efterfrågar ett "riktigt" högerparti (som tar ett tag om invandringsfrågan gudbevars!), demonstrerar inte bara bloggens tidiga utsaga om den förfallna materialism som så faller över en människa när horoskopet domineras av Jord. En och annan observation man kan instämma i smyger sig i, men han orerar över så mycket på en gång att man klart inser att Jungfrun ofta tappar bort den stora bilden för att den ser så många små irritationsmoment.
Här visade sig dessutom soltecknet Jungfrun vara av det absolut minst intelligenta slaget - just en så småaktig och självisk typ som tenderar att uppstå när Månen (det skugglika jaget) passerar tecknet och ingenting förlösande i öppna och toleranta Fiskarna mittemot finns att bromsa eller späda ut den privatistiska tendensen.
I allt försonligt prat om att stora själar kan välja även ofördelaktiga födelsetidpunkter och i kraft av sin starka ande vända negativa astrologiska indikationer till det bästa har jag kanske slarvat bort den andra ståndpunkten, som hävdar total predestination.
Enligt den fatalistiska ståndpunkten representerar ett så extremt Jordbaserat horoskop som ovanstående faktiskt själar som glidit så långt ner i syndafallet det någonsin är möjligt. De är nu helt (eller nästan helt) negativt polariserade, det vill säga helt identifierade med livets materiella faktorer.
(Det negativa Vattenelementet identifierar sig istället med kroppens sinnesförnimmelser, varav alla de begärssjukdomar bloggen upptäckt i samband Kräftan, Skorpionen och Fiskarna.)
Dessa, som fastnat i identifikation med de materiella faktorerna, har nu bara att se det materiella livet gå allt mer åt fanders, i liv efter liv, tills de av egen fri vilja byter spår. De slutar svara på vissa impulser men öppnar sig för andra, bättre. Därmed har "vägen upp" anträtts.
Den fria viljan skulle alltså inte finnas den levande människans egonivå, valde av kläder på morgonen är inte ett val alls utan bara en deterministisk process, en mardröm som upprepas gång på gång fastän egot inte ser sitt eget ekorrhjul. Fri vilja tillhör i det deterministiska synsättet enbart andesjälen (eftersom den existerar utanför tid och rum). Födelsehoroskopet blir därmed en skrämmande fatalistisk karta över dess karma vid ingången till detta varv av dess utdragna färd från liv till liv.
*****
Resonemanget är lite tillspetsat. T.ex. har vi lite Luft på ovanstående karta och därmed viss intresse för tanken för tankens skull ("intellektualitet"). Men kombinationen av Luft och Jord i sig stannar ofta vid torftig rationalism. Jordelementet - dvs. den materiella världen och dess värden - är alltjämt allt människan har i blickfånget, och kapaciteten till intellektuellt resonemang kanaliseras enbart mot konkreta ting. Andesjälen är bojad till materien.
I det här fallet antydde jag ovanligt låg intelligensnivå, och det beror på den synnerligen svårhanterliga kombinationen av planeter i privatekonomiska Jungfrun. Kombinationen av "mera, mera" (Jupiter) och "hårdare gränsdragningar" (Saturnus) gör att Solen (livsuppdraget) sitter fast i ett drama som varken är hackat eller skuret.
Den naturliga tendensen att sätta egenintresset först i Jungfruns tecken ökar med Jupiter, som här är skadad pga. sin exil från härskarläget i Fiskarna mittemot. Detta inverkar negativt på den vanliga effekten att Jupiter stimulerar Solen till en förhöjd intelligens.
Begränsande Saturnus, däremot, harmonierar väl med Jungfruns härskare Merkurius - båda är planläggare. De motsatta principerna expansion och sammandragning hamnar i clinch, och jag har sett exempel (från andra tecken, särskilt andra Jordtecken) på djupt frustrerade människor som inte alls tyckt sig fått sin beskärda del av det goda.
Extremt minnesgoda läsare kan emellertid också påminna sig en del skenbart lyckade exempel från årgång 1961 där en rakt ut sagt fallen Jupiter i Stenbocken kom samman med en Saturnus i härskarläge. Jag påpekade där hur ofta George Clooney lamenterade de många år (Saturnus, tidens herre) han tvingats träla i Hollywood innan lyckan äntligen vände.
Födda med bara några dagars mellanrum har vi de båda svenska stilhysterikerna Alexander Bard och Susanne Ljung. Båda påminner om att just Stenbocken står för formsäkerhet och båda är proffs på det de gör, knåda med den döda leran. Det verkar som om historikern Saturnus (=tidens herre) är den som dominerar här, särskilt Ljung fungerar bra som modehistoriker.
*****
Kombinationen av Jupiter och Saturnus i Jungfrun har jag inte funderat över tidigare men då Saturnus uppenbarligen mår bäst i det här tecknet måste man påminna sig att den och Solen är naturliga fiender. Saturnus söker krympa den senares gränslösa utstrålning och i hushållande och profitlystna Jungfrun finns här en varning för total penningfixering.
Ska vi prova tesen om Saturnus som historikern på bara ett uppenbart namn bland populära historier i Sverige, kommer åtminstone jag att tänka på Herman Lindqvist. Jag slår upp hans data och finner...en upphöjd Mars i saturniska Stenbocken och mycket möjligt även Månen där. [1] Saturnus själv i jordnära Oxen! "I rest my case". Astrologin är obehagligt exakt, nästan så att man köper den deterministiska skolans argument!
Och då ska man minnas att redan Jordelementet ska tolkas som ett töcken över den andliga Solen, livsuppdraget är mer orienterat mot materiella frågor i Jordelementet än i något annat.
*****
Spiken i kistan var att upptäcka att den här skattehatande egoisten också har sinnelaget i det mest monetära av tecknen: Oxen.
Så hur ska man uppfatta den med grönt inmålade "välsignelse" den förmerande Jupiter sänder från privatistiska Jungfrun och som först nuddar avvisande, avmätta eller bestraffningsbenägna Ketu i övermaktens Stenbock (Täljsten anser att dagens höger har svikit honom), och sedan löper vidare till den provinsiella myllan, Månen i Oxen, som bara vill ha lugn och ro på sina ängder
(Disneys Tjuren Ferdinand - uppbragd över varje invandrare, ursäkta inkräktare på de fält där kreaturet vill fortsätta sova i omedveten symbios med Moder Natur.)
Jag noterar hur Newsmill-debatörren med gillande sneglar mot det rasistiska Schweiz och dess jordnära indelning av folket i små distrikt. Hans åsikter rimmar perfekt med Månen i Oxen och Solen i Jungfrun.
Och när han målar upp "individuell frihet" som det mest önskvärda, då är det egentligen Jungfruns osolidariska privatism det handlar om, trots att Vågens tecken bidrar med vältalighet (Merkurius-Venus). Jungfrun är tjänarens tecken och vill inte ha någon inblandning från staten/husbonden.
Sol-Jungfrun Greta Garbo ville i sin berömda filmreplik också bara bli lämnad ifred. Här ser man att Solen ändå är Solen. Att Merkurius och Venus krupit ett steg i förväg och nosar på genuin kooperativitet genom Vågen kan inte förändra att Solen - det centrala motivet för detta liv - ännu är av privatistisk art.
*****
Jag har ritat aspekten grön i linje med Jupiters grundläggande natur som "välgörare". Men sanningen att säga är den här människotypens tid ute nu. Och det var det jag insåg efter bara fem raders läsning av hans nattståndna inlägg om lägre skatter. Han är för ung för att fatta vilken dussinmänniska han är och hur hans appell saknade all originalitet eller relevans för den nya och solidariska värld som är på väg att födas, Vattumannens tidsålder.
Nej, alla tecken och deras typiska hållning passar inte i alla tidsåldrar. Privatister och egofixerade tecken kommer inte att njuta av jordelivet framöver. Men säg att Tidsandan själv kommer att driva fram kvaliteter deras själar ignorerat under tusentals år här på jorden. Den här föreställningen är inte över förrän, som den gåtfulle kristna aposteln Paulus sade, "Kristus blivit allt i alla" och ingen lever själv längre utan Kristus genom honom eller henne.
Det här är skrämmande ord för fallna själar, för egoister som ser orden som någon form av demonbesättelse. Föga förstår de att det är de själva, just nu, som är besatta av Djävulen, den onde som frestar dem att bara se till sitt eget. Platon vägrade att ens se Jordelementet som verkligt, det finns inte med i platonismens uppställning av den tredelade själen och dess korrespondens med tre av de fyra elementen. Jord ligger utanför själen, som en potentiell förorening av densamma.
I den indiska filosofi som så uppenbart gick på export till Grekland, beskriver t.ex. den jainistiska skolan utförligt hur materiella karmapartiklar tränger in i själen och förorenar den. Från det man andats in världens orenhet är man fast i kretsloppet. Jainismen är den extrema riktning där man bär munskydd för att inte andas in smådjur och därmed ådra sig ännu mer negativt karma. De är ahimsa-principens ("icke-våld") främsta representanter.
Utifrån det här antika perspektivet ser vi på ovanstående himmel ett lägligt tillfälle för en riktig lortgris att återfödas! Men vi vet inte helt säkert eftersom nyckeln till den unika själen är födelseklockslaget, ascendenttecknet och dess element.
*****
PS. Med Månen i Oxen blir disponenten Venus, bl.a. pengarnas planet, viktig. Men Venus byter tecken detta dygn och redan vid lunch har den lämnat en fasaväckande egoistisk och girig kombination med hungrande Rahu och gått över i Lejonet.
Men eftersom den alltjämt befinner sig i tät konjunktion med girighetsdemonen blir effekten snarare ännu värre, för nu utbryter totalt Eld/Vatten-krig med dess fräsande och spottande i frågan om pengar!
Det här liknar verkligen den anda som ligger bakom ett så totalt korkat och själviskt debattinlägg som Källströms. Hans upprop är många många jordeliv efter de verkliga uppgifter som står på dagordningen för svenskarna: att vakna upp och eliminera den inhumana borgerliga regering som sökt kvantifiera sjukdom och upprätta nazisten Adolf Eichmanns logistik på sjukas tillfriskande, en "plangemäss" syn på livet och människan som i allt väsentligt tycks vara identisk med den privatistiska och ogina tendens som statsministerns Jungfruascendent med illa placerad Merkurius varnat om.
*****
Naturligtvis kommer krig och konflikt att fortsätta fylla planeten Jorden eftersom själar med så vitt skilda motiv för sina inkarnationer här tvingas samexistera. Det nationella horoskopet ger en fingervisning om man är i synk med folksjälen i sitt eget land och ytterst är det TIDSÅLDARNA som avgör vilken världens kollektiva uppgift är.
_____
1. Herman Lindqvists Måne gör entré i Vattumannens tecken strax efter halvåtta på morgonen. Den placeringen är naturligtvis också utmärkt för en historiker pga. Vattumannens koppling till livets sociala dimension. Och inte minst kvarstår förstås Saturnus, tidens herre, som härskaren över även detta tecken. Men Saturnus som historikern är knappast en kontroversiell astrologisk tes...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar