Privategoism i pöbelns tyckarspalter

Ännu ett litet astrologiskt stickprov på den anonyma folkmassan. 

Läser en tänkvärd analys av den svenska välfärdens nedmontering - tänk tågnätets kaos, folk som säljer sina hus för att elen avreglerades intill förbannelse och roffare tog över, sjuka människor som piskas ut på arbetsmarknaden - kort och gott Reinfeldts ideologiska våta dröm.

Inför författarna Sven Wollters och Hasse Nilssons visserligen vinklade men ändå sanna koppling till EU-direktiven, noterar jag i läsarspalten en besynnerlig individ som bräker lite högre än alla andra. Det är sånt här man skäms för att vara svensk av: de slitna slängarna om att kulturarbetare är understödda av staten och minsann jobbar i fredad zon. De är "tärande" med andra ord. 

Här har vi uppenbarligen en privategoist som inte vill släppa ett öre till någon verksamhet som inte gynnar sånt han personligen värdesätter. Har han egen bil skiter han väl fullständigt i att det svenska tågnätet brakar ihop. Tyvärr är många människor så låga att de inte ser något alls som inte intresserar dem personligen. 

Jag citerar femtioåringens dumdravel i dess helhet, för det han säger har mycket nära kopplingar till födelsehoroskopet.

Att kritiken kommer från Sven Wolter [sic] är inget som förvånar, han har ju alltid "jobbat" med sånt som det finns statsbidrag till. Skådespeleri är ju sånt som alltid omgärdats av dessa enorma bidrag. Att vrida klockan tillbaka till hans illusionistiska värld är banalt. Alla kommunist regimer utom Nord Korea har ju insett det till och med kina är marknadsekonomi även om det är en folklig diktatur. Volter kan ju ta sina kompisar och flytta dit dom är ju inte så många här och får säkert plats i Nordkorea. AB 110220

Några gånger i bloggens inledning noterade jag efter ett eller ett par terroristhoroskop att ett övermått av Eld och Luft ibland resulterade i fanatiker. De är, så att säga, de rena kreatörernas missbildade syskon. Typiskt nog har vi ett sådant fall här, förutom en och tydligen helt avgörande störning hade man med Månen i Vågen lätt kunnat tänka sig någon som helhjärtat älskar kultur. Månen i Vågen är ju ett sinne som spontant svarar på Venus såsom "högre kultur". Vad som gått snett är lätt att urskilja:

Mars i Oxen har jag ofta nämnt som en simpel, rå, och otroligt materialistisk placering om den dominerar psyket. Minns att Oxens tecken var överrepresenterad bland horoskop för brottsdömda, att Oxen härskare Venus representerar pengar och tecknet självt står för statisk jämvikt. Mars indikerar en alarmist så fort någon trampar i närheten av det här kreaturets känsla av EGNA ÄGOR. Jag har sett pinsamma fall av den här placeringen där grannar varit i krig över tomtgränser - buskar placerade en halveter in på den andras äga!

En skadad ("detriment") placering på en himmel gör nu ingen sommar, förutom att Mars är privategoistens enda kontakt med det materiella (Jordelementet). I övrigt är hela horoskopet en upphettad mentalitet, Luft och Eld. Marc Edmund Jones var visserligen en västastrolog och arbetade med den skeva tropiska zodiaken, men han formulerade en viktig tes som är raka motsatsen till astrologin tes om yogas eller kombinationer (Mars i Oxen är den enklaste tänkbara yoga mellan två faktorer, planet och tecken). 

Jones upptäckte att isolerade placeringar också tycktes vara märkbara i människors psyke och öde. Han kallade dem "singletons", "enstakingar". Man kan hopa teorier över dessa enstakingar, att de representerar en illa integrerad sida av personligheten som därför blir en slags varböld som markerar var problemet hos människan ligger - här pågår i ödet en intensiv fixering för att bryta en blockering. Och så vidare.

I det här sammanhanget passar det alldeles utmärkt att privategoistens "singleton" är aggression över ekonomisk fördelningspolitik! Mars-Oxen är hans enda kontakt med verkligheten. När någon vill ha skatt av honom, ser han rött. Ett egenmäktigt pundhuvud som inte nått någon form av medvetenhet om de större perspektiven.

Horoskopet bekräftar med råge hur illa Lejonets tecken ser ut när det fastnat i sin mognad och tror livet slutar vid individualitet. Mars angrepp mot det tungt befolkade Lejonet är en definitiv moralsänkare. Mannen är högljudd och dominant (trots Mån-Vågen!), plump och simplistisk i sin medvetenhet. Det är Lejonet som gör att han känner sig kallad att basunera sina okunniga åsikter.

Man kan förvånas över att lilla ettriga Mars kan välta hela Lejonet med en Sol i stabilt härskarläge. Men problemet ligger inte i Solen utan i pengarnas planet Venus i Lejonets 29e och nästsista grad. Venus fortskridna placering gör den inte bara akut döende (mrita på sanskrit), den är också horoskopets atma karaka, själsliga indikator. 

Jag erkänner att jag inte riktigt förstått den här indiska parametern och hur den påverkar tolkningen i stort. Minns att det också finns en annan specialplanet, lagna karaka, ascendentens härskarplanet som i västastrologi brukar betitlas totalhärskaren. (En stigande planet i öster blir då delad totalhärskare.) 

Men osäkerheten om vad en atma karaka är, spelar kanske mindre roll där bristen på klockslag gör detaljanalyser omöjliga. Det är intressant att se att det är PENGARNAS planet som har en nyckelfunktion. Vi får ännu en indikation om hans fixering vid gränserna (Oxens territoriala och begränsade natur) för vad som får kosta. Kultur vill han inte ge ett öre till, tydligen.

Det är Venus som är helt vanställd i det här horoskopet, först genom Mars attack från Jord mot Eld - egenmäktighet av den typ som lätt kan degraderas till fysisk misshandel pga. två Tamas-tecken (extremt rigida och låsta i sina egna synsätt) - och sedan för att Venus delar tecken med Solen, som betraktar den som sin fiende. 

Sol-Lejonet i synnerhet gör stor show av att vara "sin egen herre" och minsann inte behöva några kopplingar till omvärlden (Venus = relationer)! Sol/Venus är märkliga, ibland blir de här Solarna veka och feminina och högst attraherade av konstnärliga yrken! Men män brukar försöka gömma hur venusianska de är, och med Mars attack har vi definitivt en distorderad syn på både kvinnor och kultur och konst! 

Att Mars verkligen lyckas degradera hela himmelen står helt klart om man besinnar att också sinnelagets Måne har Venus som sin disponent! Är disponenten "skadad" då kan man inte räkna med fullgott omdöme, för det är Måne som gör oss till "lunatiker" (mångalna, skeva i våra perspektiv, instinktsdrivna, m.m.).

Mars angriper också den neutrala men potentiellt problematiska kombinationen av Saturnus och Jupiter i Skytten. Av den anledningen att välvilliga Jupiter står under påverkan från båda de naturliga illgärningsmännen väljer jag att rita Jupiters "välsignande" aspekt med friktionens och problemens röda färg. 

Jupiters vilja att expandera och utforska är visserligen universell i zodiakens sista tredjedel och Zeus är hemma i härskarläge, men notera hur denna expansion inte kan bli större än i sitt universella härskarläge. 

Jupiter väljer att gynna någon annan och knyter till sig Saturnus materieprincip (skarpa avgränsningar) innan den kastar sitt välsignande öga mot individualisten Lejonet - det tecken som vi redan sett vara en kloak av aggressiv materialism och vägran att spela underdålig bidragsgivare till något som inte roar honom personligen.

Jag har sett extremt moraliskt förfall tidigare i generation 1960 och kinesisk astrologi kallar också detta Råttans år, en råtta i "Metallens tillstånd". (Metallens element eller tillstånd är den kinesiska astrologins mest materialistiska element.)

Trots all Eld och Luft (kreativ och gnistrande tankeverksamhet) är det här ett Lejon av gemen sort! Ett kvävt och extremt egoistiskt Lejon. Måtte andra födda i samma tecken detta år ha gynnsamma födelsetimmar som lägger band på den uppblåsthet som den här mannen uttrycker. Han är ingen rollmodell, om man säger så.

Den här typen av horoskop röstar på moderaternas programmatiska själviskhet. Hade det har varit 1400-talet och mitt namn ännu hertig Albrecht, hade jag troligen låtit avrätta män som den här privategoisten, en välfärdsstatens fiende. Men nu är det 600 år senare och i det här livet söker jag förstå om det alls bor några goda kvaliteter i demokrati. 

Som jag förstått saken är svenskarna grundlurade, detta är inte längre demokrati vi har i det här landet. Marknadskapitalismen har utmanövrerat folket! 

Men jag är milt optimistisk till den sanna demokrati som Vattumannens symbol tecknar, och som det ser ut som att arabländerna kommer att sjösätta. Vi går mot 2.000 år som inte alls kommer att falla de gemena och illa pålästa svenskarna i smaken, för de kommer att tvingas faktorera in religionen i deras undermåliga och monetärt fixerade världsbild.

*****

Se även annat stickprov på privategoism i folkdjupet nyligen, den gången en Måne i Lejonet för en instinktiv respons på det som gynnar den egna individualiteten plus sekundära faktorer vilka kan läsas som över genomsnittlig närighet.

(Noterat: inläggets publiceringstid råkade bli 8 enligt numerologiska betraktelser. Åtta belyser väl ämnet. Gör om och gör rätt.)