Noterade i tv-tablån Lasse Hallström-filmen med Richard Gere som den patologiska lögnaren Clifford Irving, en man som diktade ihop falska brev av lika udda karaktären Howard Hughes.
Medveten om att Luft/Vatten-mixen, som ligger bakom desinformativt beteende, i någon form förekommer i ett av tre horoskop ville jag ändå se Irving hade fenomenet och i så fall hur tydligt.
Tydligare än så här blir det nog inte:
Man skulle kunna satt fokus på storkorset i föränderliga Sattva guna, för månnoderna ligger i trettionde graden av Fiskarna/Jungfrun.
Men det intressanta är uppenbarligen det subjektivistiska vädurspsykets (Månen) disponent Mars som från sitt fallna tillstånd Kräftans tecken attackerar Solen i Vågen så att Mars på allra djupaste sätt är involverad i en fullmåne som redan den är rätt kritisk.
Här finns således inte bara ett varsel om extrem överrörlighet utan också att Rajas guna, lidelsens kvalitet, "tappat kontrollen".
Dessutom upprepas osynken mellan Luft/Vatten genom att Solen i Vågen vilar på en Venus som själv står i skorpioniska vatten.
För mycket länge sedan hade jag en kär kvinnlig bekant med Mars-Kräftan i attack mot sin egen Sol vid Vågascendenten. En charmerande människa men patologisk mytoman. Jag spelade med men det var mycket som hade föga med verkligheten att göra, det var som att höra ett mycket litet barn i en vuxen kropp.
(Att invända sig mot självmotsägelserna ledde bara till att Mars-Kräftan blev aggressiv och började försvara sina myter som sanning! Det var inte värt husfriden. Sådana tidiga intryck fick mig att formulera tanken om Kräftan som naturligt patologiserande - den tycks behöva något att uhetsa pp sig över och fantisera om eftersom Vattenelementet annars är "kallt som en fisk".)
(Att invända sig mot självmotsägelserna ledde bara till att Mars-Kräftan blev aggressiv och började försvara sina myter som sanning! Det var inte värt husfriden. Sådana tidiga intryck fick mig att formulera tanken om Kräftan som naturligt patologiserande - den tycks behöva något att uhetsa pp sig över och fantisera om eftersom Vattenelementet annars är "kallt som en fisk".)
En annan borttappad vän som ständigt drog rena skrönor (den med logiken påkopplad hör snart när en lögnare har trasslat in sig i självmotsägelser och avslöjar att berättelsen inte har något med verkligheten att göra), hade istället Jupiter på en Tvillingascendent som disponent till en Sol i Fiskarna.
Men som sagt, sinnesjukdom är normaliserad i vår sekulära kultur, vars officiella hållning är att det inte existerar några objektiva sanningar eller moralregler.
Av den anledningen tror jag västerlänningar födda under svåra födelsehimlar urartar betydligt värre än barn som föddes samtidigt i t.ex. en hederskultur där man ännu (korrekt) tror det existerar ett objektivt Gott och Ont. I vår kultur saknas incentivet att skärpa till vår show, och de med "läckage" mellan Vatten och Luft anstränger sig inte att disciplinera sin mentalitet utan är i princip mentalt inkontinenta imbeciller.
Samtidigt påminner fallet Clifford Irving om det jag sagt från första början: inom artisteriet finns en möjlighet att utnyttja den här osynken om individen kan styra problematiken bara en smula. Flera av de komiker jag tyckt varit roligast har haft påfallande inflöden av Vatten i Luft-zonen, och om något gott ska sägas om ovanstående två tappade vänner var att de var blixtrande snabba i sina repliker. De så att säga bara satte ord på vad än kom seglande via Vattenelementets känslor. Båda hade konstnärliga anlag och Wikipedia indikerar händelsevis en konstnärlig barndomsmiljö för den skroderande författaren Irving.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar