Lemmy, äkta rockslusk

Lemmy den Helige med fler Hawkwind-medlemmar, cirka 1973

En rolig musikkrönika i SvD från Andres Lokko om rockens råbuse Lemmy. Särskilt om man vet att Lokkos rätt lyckade försök till självironi (läs krönikan!) exakt matchar hans sanna jag - illustrerat i astrologin som en trög lerklump bakad av Vatten och Jord, en materialist med Stenbockens preferens för exakt vinkelräta hörn på allt.

Hur skulle någonsin en själ fallen så djupt i materialitet kunna förstå de vilda själarna, män som Lemmy? När det börjar vankas oöverbryggliga meningsskiljaktigheter, hittar man ofta svaret i att partnerna inte ens lirar i samma kognitiva universum.

Det förvånade mig inte alls att upptäcka att Lemmy, precis som vildvuxne svenske Eddie Meduza överhuvudtaget inte nuddar den tröga och prosaiska Jorden. Hela hans vilda rock'n'roll-liv har utspelats där den hör hemma: i Eld och Luft, i hetluften. 

Månen i Lejonet - perfekt dramatiker och signifikant
överrepresenterad bland ... Nobelpristagare i litteratur!

Jo, de kanske är anarkistisk vanställda en del av de här totalt positivt laddade själarna, och hur deras vandringar sett ut genom tid och rum förblir deras hemlighet. Men Lemmys närvaro i spacerockgruppen Hawkwind 1972-73 resulterade i tre überklassiska album med en intensitet gruppen varken uppnådde före eller senare. 

Är han måhända en tvättäkta före detta viking? En som rövat och härjat så i sin dag att han inte fick återfödelsetillstånd förrän på 1900-talet och av den anledningen beter sig, inte som Lokko höftar till det som män modell 1926, utan som på den tiden män klubbade ner en kvinna och släpade hem till grottan när de behövde städhjälp.

Det är något med den här figuren Lemmy, fast jag inte orkade följa hans äventyr med Motorhead längre än till ryktet om den famösa singeln som dragits in, "White Line Fever" (om kokain, vad annat?). Bolaget STIFF deletade den bara för att ändå släppa den kort därpå, på en av deras brittroliga tidiga albumtitlar, "A Bunch of Stiffs". (Den följdes samma år av en annan kufiskt betitlad samling, "Hits Greatest Stiffs".)

*****

Vad mer på Lemmys himmel än frånvaron av rutinmänniskans Jordelement?

Efter att ha ägnat så många inlägg åt den "dissociativa" tendensen mellan instinkt och logik (Vatten och Luft) är det knappast förvånande att hitta ett av de knäppaste exemplen på det syndromet hos Lemmy. En fallen/debil Mars i Kräftan attackerar Jupiter i Vågen. Den senare placeringen visade sig överrepresenterad i horoskop för brottsdömda, vilket visar hur lycksökarplaneten i njutningslystna Vågen kan bli för mycket av det goda! Och lägg till det alltså den klena Mars-Kräftan och den Vatten/Luft-störning som resulterar!

Lemmy lyckas upprepa osynken mellan Vatten/Luft två gånger, för man kan också begrunda effekten av att Merkurius i Skorpionen förfogar över de båda illgärningsmännen Saturnus och hungriga Rahu i Tvillingarna. Särskilt som Merkurius själv disponeras av den fallna Mars!

Här då ännu ett typiskt missbrukarhoroskop där boven i dramat återigen är Vattenelementet (gäsp! har vi inte bevisat detta hundra gånger redan?).

Solen i Skytten är en känd vivör och här disponeras den av Jupiter i Luft, en placering inte utan viss panache. Eld/Luft-indikationen upprepas två gånger om för även Tvillingarna opposit Skytt-Solen är aktiverad. Och demonerna Rahu och Ketu invävda med hans solära livsvandring. Nog är horoskopet extremt!

 

Man kan undra vad som hållit honom vid liv, men det är möjligt att den fenomenalt kraftfulla axeln mellan Skytten och Tvillingarna genererar så mycket hetluft att han faktiskt hållit sig vid liv på ren ande! 

Ja, Guds barn kommer ibland förpackade på ett sätt att man knappt kan känna igen dem, medan omvänt de största mörkermännen gör som Lemmy på bilden, formar sina händer i en from gest och blåser medmänniskorna på konfekten.

I fallet Lemmy finns det inget falskt alls, inget hycklande. What you see is what you get. Det är sann humor på det där fotot från runt 1973. Han har redan en stjärna i himmelen för väl förrättat rockvärv. Att börja arbeta på att bli människa vet jag inte om han ens hinner börja med innan mänskligheten har lämnat den här planeten! [1]

_____

1. Allusion till "Time We Left This World Today" - låt från Hawkwinds mäktiga tredje album "Doremi Fasol Latido" (1972) - första gången Lemmy tittade in i min värld. Vilken overdrive på den här skivan jämfört med de två första.

Det är få album från pojkåren jag orkar med, men flera album med Hawkwinds dystopiska "Bladerunner"-rymdrock fortsätter att fascinera. Brölande saxofoner och tongeneratorer och låtar som är som en malström som ändå inte rör sig. "Space is Deep"!