Skytten & science fiction

Antologi med klassisk science fiction
(1975/pocket 1976)

I något sammanhang eller två har jag funderat över Skytten som, fast jag inte hittade tecknet inom den konventionella kristendomen, borde ha åtminstone någon koppling till religion, filosofi, "högre medvetande" och förutsättningslös utforskning - det är Skyttens korrelerade nionde hus som bär på bl.a. de betydelserna.

Jag säger "förutsättningslös" eftersom den legalistiska Saturnus ännu inte solidifierat en värld av begränsningar och restriktioner. 

Skyttens idé är paradoxal eftersom den dels tecknar just expansion och upptäcktsfärd i tiden (dvs. under Saturnus/Kronos välde), men också representerar "förutvetande" ("God's Providence", pro videre = att veta/se framåt) vilket är ett klumpigt sätt att via vår spatiotemporala begrepp beskriva hur man kan både vara "här" och "där" samtidigt. 

I den transcendentala dimensionen är sagda "högre medvetande" eller gudomliga medvetenhet distribuerad på lika många punkter som det diskriminerande intellektet (Merkurius) nu orkar mappa upp. (Jfr. Merkurius i härskarläge i Jungfrun som bara bryter ner det gudomliga helhetsmedvetandet i småflisor och sen klagar på att inte Gud står att finna!) Den som börjat realisera Zeus i sitt eget psyket börjar mer och mer likna en klassisk profet eller siare - man ser redan i detta nu var saker och ting kommer att sluta.

Det är kort och gott en av zodiakens mest gåtfulla symboler/idéer och under Jupiters grekiska namn Zeus, den gud som i den världen oftast kopplades till allmakt. Hos samtida nyplatonska filosofen Anthony Damiani intar Zeus/Jupiter också en viktig roll i förspelet till det som "senare" ska förtätas till ett fysiskt universum eller "naturen" i vidaste bemärkelse. Zeus/Jupiter liknas här vid Lagen - Zeus/Jupiter tecknar i anden den värld och de spelregler (naturlagar) som senare skall komma att konkretiseras och som är det enda materialistiska empiriker känns vid. 

Poängen är således att den som söker tillräckligt djupt in i materien kommer att återupptäcka den transcendentala verkligheten, men den orken har uppenbarligen svenska gaphalsar som Humanisterna, vilka måste vara en av landets mer antiintellektuella rörelser, "Åsa-Nisse does science", så att säga.

Så dök en "spaning" upp i en kommentar och den är alldeles för suggestiv för att den bara ska försvinna som en fotnot i ett annat sammanhang. Skyttar tycks flockas inom den litterära genren science fiction!

Det här ringde en klocka hos mig med, för jag läste för länge sedan att kommunistiska Sovjetunionen med ateism som officiell religion såg ett otroligt uppsving av science fiction-författare som så att säga dolde det klassiskt religiösa och metafysiska tänkandet bakom den robusta materialismens plåt och rymdfarkoster. Men läsarna såg igenom ytan och nådde de viktiga idéerna - själen fröjdar sig när den får svinga sig upp mot det sublima!

Den här ministudien av en läsare ger en klar indikation, tycker jag:

Angående Skytten verkar den vara överrepresenterad bland science fiction-författare. Åtminstone bland de som är framgångsrika från USA. Isaac Asimov (2 januari) skrev Stiftelseböckerna samt skapade mycket om de idéer vi har om robotar. Arthur C Clarke (16 december) författare till bland annat 2001, 2010 och 3000. Robert Silverberg (15 januari) lite mindre känd än de två ovanstående, men har skrivit en rad sf-böcker som verkar finnas på de flesta svenska bibliotek. Sedan är flera av de mest kända som arbetat med Star Trek, både som tv-serie och filmserie födda i Skyttens tecken. Gene Coon (7 januari) ansedd att vara den bästa manusförfattaren i den första Star Trek-serien som sändes på 60-talet. Skrev ofta avsnitt om gudaliknade varelser från andra dimensioner. Hittade på det så kallade första direktivet (prime directive), vilket innebar att rymdfararna i serien inte fick blanda sig i mindre utvecklade kulturers utveckling som blev en grundsten i serierna. Tydligt spirituell idé om att respektera andras fria vilja. Nicholas Meyer (24 december) regissör till den andra och sjätte Star Trek-filmen. Nämns ofta som den främste regissören för Trekfilmerna (som är elva till antalet). Kanske inte inkluderade särskilt mycket filosofi eller om högre medvetande, men verkar ändå ha dragits till sf-världen, eftersom hans CV innehåller fler filmer inom genren. Rick Berman (25 december) producent för Star Trek 1987-2005. Producerade fyra serier och fyra filmer samt var medskapare för tre serier. I synnerhet den tredje serien Deep Space Nine innehåller tydliga kopplingar till religion och kampen mellan vad du nog skulle kalla för ljusets respektive satans barn. Även den fjärde serien Voyager hade mycket filosofiska och i viss mån religiösa inslag. I hans bakgrund finns också, inte helt oväntat med tanke på att han är just Skytt, en karriär som dokumentärfilmare, där han åkte runt om i världen och besökte betydligt fler länder än vad genomssnittsamerikanen brukar göra. Sedan var även Rod Serling född den 25 december. Han skapade tv-serien The Twilight Zone som under många år på 50- och 60-talen belyste oförklarade fenomen i fiktiv form. Låt oss inte heller glömma att JRR Tolkien (3 januari) också var Skytt. Förvisso inte sf-författare, men väl fantasygenrens nestor. Jag minns att du vid något tillfälle förvånades att få skyttar var filosofer. Med tanke på att tankehöjden kanske inte är särdeles hög inom akademien, så är det kanske väntat att skyttar söker sig till science fiction istället.

I fallet Star Trek (där redan titeln är så "skyttig" den kan bli - bågspännaren och eldpilens resa ut i det mörka/outforskade), har jag visserligen motargumentet att väl fungerande arbetslag tycks uppvisa en enorm astrologisk synergi. 

Dvs, folk med matchande horoskop möts och bildar en produktiv arbetsenhet - talesättet "lika barn leka bäst" (som också är regeln för partnermatchning i indisk astrologi där det anses ett plus om båda t.ex. är födda i samma sol- eller särskilt måntecken - med samma sinnelag slipper hemmet många onödiga och resursförstörande strider.

Men samtidigt går det inte att blunda för att det var just i Skyttens tecken denna synergi uppstod!

Asimov var också en av mina favoritförfattare i tonåren och det slår mig nu att science fiction säkert bryter ner motståndet och myten i vår tid om att astrologi skulle vara något irrationellt. När jag några år senare mötte ämnet reagerade jag inte som dagens irrationella unga män, utan med ett "Men självklart!". 

Det var förstås Asimovs trilogi Stiftelsen som förberett mig med romanens vise man Hari Seldon och hans märkliga vetenskap "psykohistoria". I efterhand ser jag i den en mix av sociologi, psykologi och astrologi! Asimov må ha varit en helt sekulär vetenskapsman men arketyperna verkar även genom ateister. 

Detta är en nivå som ligger bortom den löjliga pajkastningsnivån i Sverige där "för" och "mot" religionen som fenomen egentligen är ovärdigt att ens kommentera. Det är så vansinnigt obildat! Korrekt förstått är ALLT religion, allt är ett försök till "återlikande" (religare är den förmodade latinska etymologin), försök att "länka åter" eller återvinna likheten med källan eller det gudomliga ursprunget. 

Det är denna ultimata drivkraft som motiverar även vetenskapen även om man då maskerar för sig själv genom att tala om den perfekta matematiska formeln, TOE (Theory Of Everything). Detta _är_ människans religiösa sentiment som talar och den som förnekar det, har inte mycket insikt om något.

Sporrad av läsarkommentaren tänkte jag direkt på min tonårsfascination för science fiction och spacerockbandet Hawkwind jag nämnde apropå rockslusken Ian "Lemmy" Kilminster (senare Motorheads grundare) som var basist under en kort tid.

Hawkind samarbetade med science fiction-författaren Michael Moorcock och under en stor del av 70-talet vandrade också en manodepressiv futuristisk poet vid namn Robert Calvert in och ut ur gruppen som textförfattare och sångare. Jag har för mig att de var aktiva med eller inom gruppen samtidigt vid ett eller flera tillfällen, något som tydligt bestyrks om man sammanställer bådas födelsedag till en synastri - här är då i miniatyr tanken om ett arbetslag med fin synergi mellan medlemmarna.

Och se vilket tecken som återigen seglar upp i samband med science fiction! Jag bara häpnade när jag såg hur Moorcock möttes via Ljusen, den ene med Solen i Skytten och den andra med Månen! Och de upprepar det här mötet också i det intressanta "tänkartecknet" Vattumannen!

Så stort intryck gjorde Hawkwinds spacerock på mig att jag faktiskt köpte in gamla vinyler för att höra vad som "hände sen", efter att jag gått vidare till andra musikgenrer. Det här omslaget från 1980 (här i CD-versionen med fulare färger och ändrad text) tyckte jag var extra fascinerande eftersom jag nu tydligt kunde identifiera bildens filosofiska "kod":

Höken/rymdskeppet kan här ses "frösätta" en död värld (materialism). Den överlägsna gudomliga intelligensen in-formerar den döda materien på ett platonskt snarare än aristoteliskt sätt (naturvetaren Aristoteles vägrade tanken på att en Form kan vara ontologiskt oavhängig av Substans eller ett materiellt substrat).

Om den som tecknade det här omslaget var medveten om sådana doktrinära punkter, vet jag inte. Men helt klart INYMPAS NÅGOT NYTT I DET DÖDA URBERGET. Och, fast det syns bättre på LP-omslaget rymmer den "nedstrålade" platonska pyramidformen det Allseende Ögat.

Vi är tillbaka vid Guds försyn igen, Jupiter/Zeus - Allhärskaren!

Moorcock och Calvert var vid den här tiden inte längre associerade med Hawkwind, men Vattumannen (Saturnus på sin egen essentiella Luftnivå) + Skytten (allomfattande vision) rimmar perfekt med skivomslaget.


PS. En alternativ tolkning av omslaget är att rymdskeppet hämtar upp eventuellt liv i det ödsliga landskapet som överensstämmer med det "sökmönster" som strålas ned.