Den livstidsdömde amerikanska landslagsläkarens Larry Nassar granskades 2018 när han senast var i medierna. Nyligen repeterade DN skandalhistorien med fokus på PENGAR som han stäms på. Ett trivialt och rätt tarvligt sätt att locka till läsning men en fördel var att det tidigare inlägget utgår eftersom det var baserat på fel födelsedatum.
Här var det antingen fel på datat eller också såg bloggaren fel redan innan inmatningen. Det går nämligen inte att knappa in 6 augusti i dataprogrammet istället för det korrekta 16. Dagen måste slås in som två siffror. Oavsett orsak var den här returen till en pedofilläkare intressant. Korrekt datum ger pedofilvarningar på inte mindre än tre ställen!
Det vill säga ingen kan säga att bara Solen i modersprincipen Krabban leder till pedofili även om en avart skulle kunna vara den "förtärande modern" som har så lite av egen identitet att de går upp i sina barn och lever genom avkomman - till kan bli vampyrism av sådant.
Inte heller modersprincipen Månen (att skilja från Venus, kvinnor), är i sig något pedofil i det ungdomliga Tvillingarnas tecken, eller för den delen det i och för sig lätt obehagliga i sexdriften Mars placerad i oskuldens tecken Jungfrun.
Det tycks vara mängden av tecken orienterade mot barn- och ung ungdom som blir "för mycket". Och naturligtvis den demoniska aptitens Drakhuvudet/Rahu. Månen är i slutet av Tvillingarna men månnoderna tycks lika ofta förvrida horoskop som ge dem ett jävlarnamamma som västkulturer ofta tror är ett berömvärt sinnestillstånd.
(Se Sverigehoroskopets oförmåga att dra gränser korrekt till följd av ena månnodens inverkan. Här är landet som aldrig så länge kapitalismen dominerar världen kommer att ge folket den rättvisa och jämlikhet som den falska reklamen låtit så länge bloggaren levt.)
I den händelse Månen faktiskt har lämnat ungdomens Tvillingarna och gjort entré i modersprincipen Krabban, väntar nästa aber. För detta är några dygn under nymånen och detta omen är distinkt aversivt till eftertanke. Nymånen är en kickstart för något nytt och väldigt bra i vissa sammanhang - idrott eller områden där impulsen måste få råda - och inte alls om t.ex. yrket kräver distans och analys. Vad värre är att Krabban som fundament (vilket det verkligen skulle bli med både Sol och Månen) är inte bra ihop med Venus, och flickebarnets planet ligger just här.
Hinduernas förklaring till att Lilla Välgöraren kan bli en källa till ont, är som vanligt att Krabban i huvudrollen (som förstahusägare) gör Venus till ägare över 11e huset (här i Oxens tecken). Hur ett ideal kan vara otjänligt för en ascendent (fysisk individ) visar hur djupt innystad astrologin är med filosofin och en äldre tids tankar om verkligheten. Samtidiga 12 tecken som ascendenttecken får en "verksam illgörare" till 11e husägare, oavsett planetens essentiella natur (god, neutral, ond).
För Krabban, det obeständiga tidvattnets och Månens eget tecken kan man nästan förstå varför Oxen - beständigt om inte rent statisk fysik - är ett korkat ideal och dömt att misslyckas. Det ligger inte i det evigt skiftande Vattenelementets natur att ens söka hålla sin drömlika medvetenhet stilla en sekund. Den materiellt solida Oxen, obenägen att ändra på sig, är ett befängt och orealistiskt ideal för Krabban. Särskilt tydligt är detta eftersom detta var en kvinnoläkare, ett yrke han aldrig skulle ha valt eftersom det betonade hur ogynnsam Venus är (minns, resonemanget rör alltjämt möjligheten av en nymåne i Krabban).
Resonemanget om den "onda" Venus utvecklades en smula eftersom en nymåne faktiskt ger Krabban som två av hinduernas tre ascendenter, Läkaren har både sol- och månascendenten, båda handling och känslomässig dragning knuten till den ogynnsamma Venus.
Sedan är det frågan om Mars som våldför sig på Jungfrun (oskulden från landet, från marken, Jordmoderns dotter). Den här aspekten är mental och en klassisk räknenisse men jag har tidigare mött oppositionen Jungfrun/Fiskarna i rätt solkiga fall där män - eller kvinnor - jagat "fjortisar" och synbarligen verkar sakna realism och moral.
Jag har kallat den här axeln tecken på ett "övergångsöde", ett livsöde som kräver många ställningstaganden och anpassningar eftersom Fiskarna alltid omvittnar något som inte fungerar i denna världen som den ser ut och alltid har sett ut. Det kan vara en okänd astrologisk signal om något som inte velat sig i ett tidigare liv och kan titta fram som "unfinished business" i detta liv.
Jag har en svag aning om att axeln ibland indikerar könsdysforiska individer som inte vet om de är män eller kvinnor. (Ett problem som blir värre av ett land som Sverige som själv saknar normer och numera uppmuntrar veka barn att hänge sig åt samhällets förvirring.)
Intressant här är författarinnan Joanne Kathleen Rowling, som fick så många psykiskt sjuka mot sig efter anmärkningen om att ha störda hbtq-män som vill låtsas för sig själva att de är kvinnor i samma Harem där hon som äkta kvinna rör sig. Jag tror exemplet var en badanläggning eller dusch i anslutning till sådan.
Notabelt är att JK resonerar ur djupet av sin biologiska femininitet. Solen i Krabban och Månen i Lejonet reflekterar och förstärker denna grundläggande könsessens - mycket likt debattören Kajsa "Ekis" Ekman som inte heller accepterar genderfolkets semantiska nonsens om kön som en social konvention-
(Ekis har Sol-Krabba medan Jupiter-i-Lejonet tjänar som fundament för en Måne i Eld - också tecken på osedvanlig klarsyn. Tillägg 220627: Se hur enkelt hon greppar hela Sydamerikas moderna politiska historia i en AB-artikel som utan konstifikationer visar hur USA är den ständiga boven i dessa länders vedermödor.)
Fastän JK också har Larry Nassars Mars-Jungfru illustrerar den här typiskt Moderns omsorg och Jungfruns ständiga milda oro som i myten visar sig berättigad efter Hades herre sprungit upp ur underjorden och våldfört sig på Persefone, den unga oskulden.
Bloggen har tidigare noterat den här myten som en möjligt förklaring "i annan dialekt" över varför den astrologiska traditionen ser Venus "fall" i just Jungfrun och varför hinduisk tradition speciellt placerar Mars - Olyckan - som det 6e husets signifikator (6e analogt till Jungfrun).
JK Rowling upplever här den genuina Modersprincipens oro eller ovilja att dela intimutrymmen men människor vars psyke inte fungerar normalt, antingen för att de inte accepterat den kropp de tilldelats i detta liv, eller för att dekadenta värdkulturer som Sverige uppmuntrar att jobba på sin defekt som om den blir mindre apart bara för att samhället sparar pengar på att normalisera allt som kräver behandling. Officiella Sverige har inte ens hypnos som legitimerad hjälp till självhjälp. Att under hypnos se och förstå vem man var i det tidigare liv som nu satt sig på tvären, det är verklig humanitet, inte det mänskligheten sysslar med på nuvarande nivå av dunkel.
Bloggaren har inte samlat värst många horoskop för pedofiler eller undersökt om detta kan vara ännu ett HBTQ-liknande problem. Förövaren försöker "komma under skinnet" på barnet till följd av någon egoproblematik. Lite som den "förtärande modern" från psykoanalysen söker leva genom avkomman.
Helt klart har inte Larry Nassar upplevt JK Rowlings kvinnliga oro. Hans Mars-Jungfru påminner snarare om våldsverkande mot den oskyddade som förgäves sökt dra en gräns för att behålla sin renhet. Att JK Rowling använde just duschen som exempel är typisk, Jungfruns hygiennojor och allmänna renlighetsiver kan också kopplas till "Venus fall" i tecknet och till våldtäkten av Persefone.
Intressant nog debuterar "Shakespeare" för Londons högre kretsar och läskunniga stadsbor med två löst sammanknutna kärlekspoem (Venus och Adonis, 1593 och Våldtäkten av Lukretius året därpå). Dessa tycks berätta om en och samma affär och fick hela staden att undra om den anonyme författaren antydde att drottning Elisabet var ett sexuellt rovdjur och förfört en adlig yngling. Båda de långa diktsviterna sålde rasande väl och stadens elit lät sig kittlas av vilka diktens figurer kunde vara i verkliga livet. Författaren debuterar med en så perfekt språklighet att det rimligen måste vara någon driven men anonym skriftställare ur societeten med bildning och insikter!
Litteraturhistoriker som tillhör den oxfordianska övertygelsen är inbördes oeniga om huruvida författaren bakom Shakespeare-verken, 17e greven av Oxford själv var måltavlan för drottningens lustar. Om så skedde det när han var cirka 20 och hon 40. Enligt andra har poemen att göra med ett eventuellt kärleksbarn som resulterade. Blev Elisabeth på smällen med sitt eget barn? "Shakespeare" dedicerar båda poemen till den förmodade avkomman, lorden av Southampton, till vilken även Shakespeares Sonetter tillägnades.
Den senare diktsviten låter dessutom som om greven söker uppmuntra "kärleksdikternas" manliga mottagare (de misstas ofta för att vara homoerotiska poem) att gifta sig enligt pappa Oxfords rekommendationer för att säkra Tudors blodslinje. Kort sagt en föga känd greve (men av en av Englands äldsta släkter, Vere, ursprungligen inflyttade från Frankrike) fick ett barn med Elisabet vilket hon valde att hemlighålla in i döden. Att Oxford föreslår sin egen dotter som ett bra parti för sin oäkta son med drottningen säger något om incest och maktspel i den tidens engelska överklass.
Greven av Oxford har faktiskt en "skamfläck" i obesudlade Jungfruns tecken: den begärsfyllda demon Rahu:
Uppsöker man demonens fundament, Jungfruns Mars, står den aggressiva eller passionerade med Månen i Vattenbäraren. I Sonetterna skriver greven om drottningen som "the region cloud" (sonett 33). Hemligt språk var det som gällde för den som inte ville bli halshuggen. I skrivande ögonblick "vet" bloggaren plötsligt intuitivt vad författaren menade och låter bara fingrarna knappa ned orden:
Oxfordianen Hank Whittemore löste kodordet "region" som är en anspelning på både domänen eller regionen England och Regina - drottningen!
But out! alack! [alas] he was but one hour mine;
The region cloud hath mask'd him from me now.
Oxford/Shakespeare skådar bara deras nyfödda barn en timma innan "den mörka damen" för bort sonen till ett fosterhem.
Vad Whittemore inte löste (om jag minns rätt) men som kom till mig nu, var att "moln" över drottningen i sin tur alluderar till Bibeln som den kristne Oxford kunde utan och innan. (Litteraturforskare har läst Oxfords lyxiga Genèvebibel han beställde från Kontinenten och har noterat bestickande marginalanteckningar som matchar ställen i "Shakespeares" pjäser.)
Molnet står för den Helige Ande som befruktar både den obefläckade jungfru Maria men också Elisabet som när åren och charmen avtagit började kalla sig "Jungfrudrottningen". Oxford understryker här att modern till barnet - likt forna konungar eller drottningar - var av Guds nåde, deras gudomliga ställföreträdare i världen.
Jag har noterat något intressant med Oxfords horoskop - vars datum bevarats endast i ett sent dokument hos hans styvfar Lord Burghley - drottningens skattmästare och högra hand. Om uppgiften är korrekt ger det Oxford, en i raden av alla män Elisabet prasslade med, Månen med Mars i Vattenbäraren.
Vattenbäraren står definitivt för Hela Domänen eller regionen England (i världen). Månen med Mars är en framfusig och nästan aggressiv modersfigur och Oxford som blev faderlös vid tolv skildes då av Kronan från sin biologiska far och flyttade från Essex till Burghley i London.
Det är uppenbart att den unge grabben ofta mötte drottningen och ett riktigt tidigt poem från hans penna antyder en romans med en rödhårig kvinna. Kanske bara en dröm om en romans med sin mor som Oxford fört över på sin styvmoder drottningen (som statens "egendom" är myndlingen Oxfords styvmamma drottningen själv)...
Denna passionerade modersfigur är således det man når om man spårar sig tillbaka från "skamfläcken" i Jungfrun, via disponentens position i Väduren och sedan följer den hemliga disponentens disponent! Den som följer disponentkedjan ytterligare finner att den når sitt absoluta slut med Vattenbärarens härskare Saturnus konsoliderad i sitt eget negativa tecken, världshärskaren Stenbocken.
Det är alltså en passionerad modersfigur som vilar på makt. Denna figur har inget med Oxfords biologiska mor att göra men ser ut som en astrologisk förutsägelse om inte bara grevens hetlevrande sinne utan också hans drömmar om en rödhårig (Mars) styvmor och kanske älskarinna. Mars i måntecknet indikerar förstås också en olycka i barndomshemmet rimmar med faderns tidiga frånfälle.
Oxfords och drottningens affär, om oxfordianernas rekonstruktioner stämmer, var i vilket fall en flyktig och snart avklarad historia och Elisabet fortsatte sluka och rata män många år ytterligare.
Se även: https://siderisk.blogspot.com/2013/03/engelska-astrologer-och-algol.html
Ett inlägg från 2018 har tidigare tagit upp ordbilden "det regionala molnet":
https://siderisk.blogspot.com/2018/04/horoskop-for-det-regionala-molnet.html
Den texten saknar insikten om molnet som andlig metafor, men allt har sin tid. Människorna föds alla ur "molnet" eller den kollektiva andevarelse som också kan kallas Människan eller Vattenbäraren, en entitet som både är kollektiv och samtidigt består av en mängd individuella andar.
[Skrivet den 8 juni men blev liggande. Det förklarar vissa upprepningar med en något senare text som också ligger i väntan på publicering.]
