Filmkritikern på P1, Göran Sommardal, sågade rejält Clint Eastwoods senaste film med översinnligt tema. När han två gånger upprepat samma tekniska argument om att filmens sekvenser alla var uppenbart tillrättalagda för att mynna ut en lovsång till ESP, då förstod jag att det här bara var skitprat.
Sommardal tillhör inte de "troende", saknar all form av utvecklat sjätte sinne, och är gissningsvis själv den typiska materialist han tyckte sig se filmen ta ställning mot. Jag beslutar mig att söka verifikation på min misstanke via astrologin. Återkommande läsare vet redan hur den grova skiljelinjen mellan fallna och levande själar går vid Månen och hur den supralunära världen kan tecknas som Eld och Luft och den sublunära slaven under de yttre sinnena i 9 av 10 fall (?) verkar kunna korreleras med Jord och Vatten.
Till mild sorg upptäcker jag att detta är en bildad sinolog, men en som uppenbarligen uppehållit sig vid naturlyrik eller liknande i hela sitt liv, och inte de gamla kinesiska filosoferna. Jag kom delvis att acceptera översinnlig varseblivning i ungdomen, inte bara genom egna (om än anspråkslösa) upplevelser utan framför allt via några viktiga strofer om Konfucius egna telepatiska upplevelser och så förstås taoismen med dess djupa insikter om allt och allas endräkt bakom den illusoriska mångfalden.
Och sannerligen! Den här stjärnhimlen uppvisar en rik provkarta på bottennapp som tynger en själ, skapar identifikation med fantasin om materien som verklighetens yttersta gräns.
 |
En poet - 6 av 9 placeringar i zodiakens "personliga" tredjedel,
3 i den "individuella" tredjedelen. |
Att vi har att göra med en poet och begåvad ordsmed är tämligen uppenbart från födelsen med Solen i det tecken som behärskas av skrivarnas gud Nebu och fastmer välsignas Solen av intelligenshöjande Marduk. Ja, så kanske babylonierna uttryckte saken, vi känner Nebu som Merkurius och Marduk som Jupiter. (
Här är min fascinerande påhälsning av Nebu-nånting i en dröm för många år sedan.)
Intelligens är det oavsett språklig dräkt och Jupiter i Vågen indikerar framgångar inom konstnärliga, artistiska eller kanske bara estetiska områden. (Med "bara" estetisk menar jag att en dekoratör av skyltfönster så att säga är en da Vinci in spe, men ännu på lärlingsstadiet. I nästa liv kanske...)
För den som studerade det fenomenala "look-alike"-paret Assange och Tolgfors funderar kanske varför jag inte där eller här bluddrar hop Tvillingarnas blå Luft med Kräftans medelhavsgröna Vatten för att markera att Sommardals Merkurius här tagit sig ett plums ner i den omedvetna instinktens element för att sedan komma upp till ytan och andas ut i kommunikation sina upplevelser.
Svaret är att jag ibland glömmer dessa dekorativa indikationer, men nu är det nämnt. Samma paranoia som Assange tycks lida av och en försvarsminister måste leva med (och ständigt utvärdera) tycks också ha gripit Sommardal inför en biofilm med ett andligt budskap.
Han kände sig skyldig för att vara blind men skyllde istället ifrån sig, precis som Assanges maktdrömmar - att tillhöra de stora spelarna - förverkligades genom att förråda världens politiker i läckandet av statshemligheter. Kräftans tecken är nu inte mycket till krigare, så det blir mest tjuvnyp och här klandras Clint Eastwood för filmatiseringen av ett sorgfälligt hoprafsat manus.
Icke-mixen av Luft och Vatten har jag kallat "förluster vid översättningen", Vattnets omedvetna impressioner kan vara svåra att bärga upp till ytan och kläda i rätt ord, men det är inte det som är Sommardals problem här, formplaneten Saturnus, klent placerad i Vatten, visar att han faktiskt kan iaktta på djupa vatten och åtminstone urskilja FORMERNAS grunddrag. Han kan dunkelt KÄNNA känslans kroppsliga form, förutan vilket man inte blir mycket till poet...
(Jag behövde väl inte säga att hans inkomstkälla som åsiktsmaskin/kritiker passar perfekt med Tvillingarna, det merkuriska, analytiska och kritiska intellektet?)
Nej, problemet är som sagt att Sommardal tyckts ha blivit trampad på en öm tå av den här filmen med dess bortomvärldsliga budskap, och den ömma tån är det sjukliga INOMVÄRLDSLIGHET som tecknas av den sataniska axeln mellan Oxen och Skorpionen.
Identifikationen med råmaterial, prylar och pengar är abnorm - att döma av den förhöjda libido som redan kombinationen av Mars och Venus tecknar men som här tappar alla proportioner på grund av hungerdemonen Rahu. Så total är bindningen till allt som skapar ett liv som behagar de fem yttre sinnena att bara omnämnandet av ett sjätte inre sinne tycks ha vållat en snedtändning.
Låt oss då se på det sjätte sinnet eller manas som den indiska filosofin säger (vi känner svagt igen den indoeuropeiska ordroten i "maniska sinnestillstånd"). I antiken kunde mani tyda på att en människa var inspirerad av en gud och så att säga talade med en högre auktoritet än den ynkliga människan av stoft, men se var vi hittar Månen i det här horoskopet !!!
I Jungfrun, den klassiska positionen för människor som är livrädda för att "släppa taget" och släppa in större krafter på sina gårdar än de med sina kritiska millimeterperspektiv kan hantera. Detta är psykplaceringen för de totalt ateistiska och världsliga språkrören i Humanisterna (Sturmark, Ulvaeus, Demirbag-Sten) - människor som går i spinn om man nämner ett fungerande sjätte sinne.
Varför Månen, vårt sjätte sinne, är en suboptimal symbol för mottagande av budskap från högre verkligheter i Jungfrun, har diskuterats tillräckligt på bloggen. Trots enstaka undantag bland synska människor, där andra astrologiska faktorer uppenbarligen dominerar horoskopet, förklaras den här antimetafysiska hållningen av Jungfrun som sattviskt eller rörligt tecken men bara inom Jordelementet.
Jungfruns flinka händer kultiverar Jorden och tillverkar redskapen som förlänger hennes räckvidd (plogen, symaskinen), men rörligheten är begränsad till det vågräta, världsliga planet. Hon vill inte ens fundera över den axel som skär rakt igenom tid och rum och som den andliga människan känner som den femte dimensionen - "platsen" där Platons idéer huserar. Samma idéer för övrigt som Sommardal faktiskt djupdyker i sitt personliga känslohav för att skönja, men tydligen utan att vilja se kopplingen till den andliga världen. (Mer om hur den individuella lägre själen är en med Jordens själ, i vilken människosläktets Själ är en delmängd lite senare.)
Begränsningen i hans horoskop, som så tydligt gjorde sig påmind i filmrecensionen, kan ganska säkert placeras i den genuint inomvärldsliga kombination som Jungfrun och Kräftan utgör. Dessa är sympatiska människor, men det är lönlöst att bjuda in dem för en diskussion om högre ting. Denna insikt om att inte tillhöra "de utvalda" drabbade Sommardal medan han tittade på filmen, men om det kunde han inte berätta, så det fick bli något om ett simplistiskt manus istället.
*****
Marcus Birro är också poet. Före detta alkoholist men numera vad Sommardal kanske aldrig kommer att bli - religiös. Jag har i många år varit medveten om att det är de första "personliga" tecknen i zodiaken som brukar kunna landa som poeter. Jag menar, när vi är framme i Stenbocken så är det system och organisation som lockar. Vad individen ser och hör med sina sinnen är bara barnmat, de liven är redan levda.
Birro är ett perfekt exempel på det Sommardal saknar. Eld inte minst, elementet som anknyter just till syn eller synskhet. (Klärvoajans är förvisso inte bara sjätte utan kanske ett sjunde sinnet! Det står var och en fritt fram att rita upp sin egen metafysiska karta. Var och en ser bara det han/hon faktiskt ser.)
 |
En annan poet - 7 av 9 placeringar i zodiakens "personliga" tredjedel,
2 i den "universella" tredjedelen. |
Bloggen har noterat att eldiga Skyttens tecken långtifrån alltid är någon helig människa, de verkar mer bete sig som frihetsälskande röjare! Kanske beror det på vår sekulära tid som inte ens erkänner det högre medvetandet! Kvar blir bara för jiva-atman (den dansande, rörliga själen) att flänga runt på jorden i spastiska åtbörder som ett krumt substitut till vad som egentligen är andesjälens fullständiga mobilitet i alla dimensioner!
Men se hur väl symboliken stämmer in på Birro. Inte bara fick han bukt med sin svampiga och substansmissbrukande Mån-Kräfta (Ja, den igen!) genom religionen (och han valde förstås katolicismen, italienare som han i grunden är - notera hur stark Mån-Kräftan är för en emotionell bindning till "det egna") - den starka Jupiter i härskarläge i Skytten uttrycker sig även som ett enormt fotbollsintresse hos Marcus Birro.
I det uttrycket har vi Skytten som "röjaren" den som älskar att leva rullan och känna att den lever, att den är en jiva-atman. Nu tycks Birro mer vara den där sorten som hejar på laget från tv-soffan, men ändå...
Jag har sagt mig att samla ett tillräckligt stort underlag för att se om Skytten är överrepresenterad bland elitidrottare, men problemet är mitt kapitala ointresse för idrott. Uppgiften flyttas hela tiden på framtiden...
Också Marcus Birro har en förhöjd libido, men nu inte kanaliserad mot materiell sinnesnjutnng utan mot idéer och tankar (Tvillingarna) och därtill frågor om människans högre destination (oppositionen mot Jupiter-Skytten), om vad godhet är och på vad eller Vem den kvaliteten grundar sig. Det skulle ha varit intressant att höra hur han hade recenserat Clintans "paranormala" film, som inte lider av samma materialistiska varböld på sin himmel.
Birros horoskop har flyktigt granskats tidigare, men ett ord om den uppenbara mobbning han utsatts för som offentlig person av mänskligt vrakgods ur folkdjupets värsta pöbelfickor och inte minst hans stingsliga reaktioner (nu senast skulle han utvandra till Italien, inte olikt Ulf Lundells överreaktioner förr då han "skulle dra till Norge" varenda gång det var rubriker).
Birros Måne i överkänsliga och protektionistiska Kräftan står faktiskt kombinerad med den "straffade" eller avhuggna Draksvansen, dvs. punkten där Månen skär solekliptikan och så att säga "går ner för räkning".
Det här är då en ömsesidig affär mellan hans eget inre känslotillstånd och pöbeln - för Månen står ju för bådadera, för det egna inre sinnet och för "folk" som en instinktiv kollektiv massrörelse - just sådant som diktatorer och politiker fruktar mest.
Ytterst sett är de två en och samma sak.
Några kanske är medvetna om saker redan innan de händer. De lever inte som Sommardal, med negativa gränser dragna mot djup sammanblandning med kreti och pleti, utan i ett hav av känslomässig samfälldhet. I drömmar kan morgondagen visa sig redan idag!
Min gissning är att Birro, just genom att hans Måne är så mottaglig för det omedvetnas tillflöden har många fler beundrare av sin skickliga och nyanserade prosa än vad Sommardal har för vad han nu skrivit. Vad Marcus Birro kanske inte som nybliven katolik hunnit uppsnappa än är den religionens ofattbart intellektuella och klartänkta teologi, ett arv från antikens stora filosofer till oss.
Hans uppbragdhet inför näthatet har att göra med att han filosofiskt ännu inte hunnit smälta att hans inre sinnesstämningar inte är hans egna utan tillhör den här planetens Själ. Kineserna kallade den lägre, irrationella själen för PO. (Den högre individuella själen, den som överlever döden, kallades HUN.)
Av samma anledning är svenskarna ett patetiskt folkslag som upphöjer sina egon och deras integritet till pseudoreligion. Västerlänningens kroppsfixering och kroppsvårdande är samma egodyrkan, fast nu somatiserad. De kinesiska taoisterna, en antik filosofisk rörelse, kan berätta att det är när egofixeringen tilltar som människan börjar få problem: "Förutan ett jag, vilket är problemet?"
