Då dårskapen drabbade Sverige (1965)

[Långt kosmologiskt och idéfilosofiskt inlägg, 6 A4-sidor]

Jag förkovrar mig lite i svensk ideologisk historia med liberale Sven Nycander i Dagens Nyheter. Jag noterar att han (eller DN:s redaktion) tagit fram ett säkert 30-40 år gammalt foto - för att inte riskera att någon slår dövörat till.

Vår tid ser ju den mest ointelligenta "liberalism" världen skådat, på nivå med det undanröjande och destruktiva övervåld mot folket eller deras sinnen man vanligen lär sig bara utgår från totalitära ideologier. De marknadskrafter som Nycander favoriserar skulle direkt ogiltigförklara sådana som honom, som står i slutet på sin "konsumtionskurva", och eftersom vi alla är hjärntvättade barn av vår egen tid har någon tagit det säkra för det osäkra och presenterar en bild på en man i sin krafts dagar.

Detta var nu bara en oviktig sidoobservation. Det här inlägget fäster sig vid Nycanders protester mot att liberala svenska insatser han finner förtjänstfulla mörkas eller skrivs bort ur historien av de vänstervridna medierna. Han lyfter  fram liberalismens insatser för fri abort.

Efter att ha upptäckt att ett antal klart störda kulturpersonligheter - i det förflutna eller in i denna dag - alla var födda under en osedvanlig astrologisk svärta på himmelen 1965 reagerade jag självklart på Nycanders uppgift att genombrottet för fria aborter står att finna i regeringens utredningsdirektiv från sagda år.

Jag är kluven till Googles massiva skannande av böcker men nog hjälper detta massiva material privatspanaren! I Googles boksök hittade jag närmare detaljer om hur abortdebatten blossade upp i februari 1965 då den "ämnesinriktade" Solen passerade maktbefogenhetens tecken Stenbocken samtidigt som Jupiter (lagen) stod i egocentrerade Väduren för ett praktfullt exempel på den fula egenmäktigheten - den lägsta attityden av alla i astrologin, där det mänskliga egot anser sig vara den högsta och enda normgivaren.

Jag läser att den svenska svenska opinionen för fri abort vände på bara några veckor och att den 25 februari en påbörjad rättsprocess i en abortfråga bröts. Detta datum är definitivt vändpunkten i abortfrågan, även om det skulle dröja till 1975 innan "egenmäktigheten" att efter oansvarigt sex sedan avhända sig ansvarsfrågan (föräldraansvaret) genom fri abort blev lagstadgad rätt i Sverige. (Tala om upp-och-nedvända-världen, där ondska kallas godhet!)

(Jämför den här låga och egoistiska tematiken där egot har sista ordet med horoskopet för Socialdemokratiska Arbetarpartiets födelse.)

Det ska inflikas att en civilisation måste ha sjunkit mycket lågt, ner mot gudlöshet och en oförmåga att se skapelsens objektiva morallagar förrän sådan här frågor börjar lyftas. Sverige hade som övriga västvärlden börjat nå sitt absoluta bottenläge, med industrialismens möjlighet till löpandebandtillverkning av billiga slit-och-slängvaror - denna konsumismens ohejdade påfrestning på naturen i en egocentrerad livsstil utan den minsta tanke på att människan är en själ som i det kosmiska och längre perspektivet ansvarar för alla sina insatser på jorden. (Insikter som är självklara i de flesta andra kulturer på jorden och där balans med naturen alltid varit en självklarhet.)

Den fria abort som svenska kvinnor idag tar som en självklarhet är alltså bara ett i raden av den västerländska mentalitetens alla bottennapp sedan industrialismen slog igenom i mitten av 1800-talet. Ofta ser man inte i vilken mörk tunnel och återvändsgränd man står där man resonerar. Den svenska mentalitetens degraderade tillstånd beror på den kapitala historielösheten inför de stora idéerna - alla i landet tycks genomförgiftade av ett politiserande synsätt, men ingen ser vilken löjligt liten areal av den mänskliga själen de rutat in genom sin enfaldiga socialrealistiska världsbild.

Svenskarna käbblar från höger till vänster och sedan tillbaka åt andra hållet och detta är just ingenting på den Stora Kartan! Både liberaler och vänsterfolk har samma intresse av att mörka detta faktum eftersom de båda är barn av en materialistisk världsbild, vilken kvantfysikerna stack hål på för 70 år sedan utan att det ännu märkts ett spår av den klassiska kosmologins återkomst bland dessa politiska små kreatur.

Och som proffstyckarna låter, så låter också folket i mer eller mindre förvanskad form. Avskuren från det moraliska kosmos har den fallna sekularisten helt enkelt stängt dörren mot Verkligheten, som en gång instruerade den unga mänskligheten i skillnaden på Gott och Ont, för att fortsätta bedriva sin infantila vänster/höger-diskurs av Nycanders typ. Politik, en pseudoverklighet för de som vet för lite eller är alltför fega för att begrunda det mänskliga väsendet, frågan om själen, döden, och konsekvenserna över tid av vår tankehöjd.

Svensken mäktar eller vågar ingenting av det som gjorde äldre kulturer så stora och upphöjda. Titta på svensk psykologi - i princip reducerad till ett språkrör för pillerindustrin och jämför med hinduismens och buddhismens extremt avancerade psykologiska lärosystem. I många avseenden är det vi, de sekulära, som kollapsat i vår tankeutveckling och blivit slavar under våra egna attityder av överlägsenhet. (Se kolonialismen som en tillfartsled för detta olyckliga och helt ogrundade överlägsenhetskomplex.)

 Vad kan vi då utläsa ur horoskopet för dagen då rätten till fri abort i praktiken beviljades i Sverige?

För att visualisera kosmos tillstånd vid denna tid, rensar vi himmelen från de mer lättviktiga elementen och behåller bara de tunga ödesangivarna, Saturnus med sin cirka 30-åriga cykel, Jupiter med sin 12-åriga dito, och de intressanta "eklipsskaparna" Rahu och Ketu (månnoderna) med deras 18½ år långa precession genom zodiaken (precession = noderna rör sig baklänges genom zodiaken / solekliptikan).

Jag väljer också att låta Solen vara synlig på den här nedbantade kartan eftersom dess position den 25 februari är så spektakulärt talande vad gäller frågan om att dra gränsen för (döda) ett liv:

Diskussionen om att kunna göra abort i Polen men inte i Sverige satte igång under hösten 1964 och sen utvecklade sig saker snabbt. Vändningen i folkopinionen skedde alltså på några veckor i februari då Solen passerade från saturniska Stenbocken - ett tecken som alltid söker kontroll - och in i likaledes saturniska Vattumannen.

Notera hur framgångsplaneten, den bejakande Jupiter, 1964/65 rörde sig genom det lilla barnets tecken Väduren, alternativt symbol för andesjälens inkarnation på jorden (Solen, jiva-atman/andesjälen, är "upphöjd" i Väduren och Jupiter står för en välvillig gynnare eller benefaktor).

Under pöbelns veckor av "omvändelse" i frågan ser vi alltså en ful kortslutning mellan Stenbocken och Väduren i frågan om att "gynna barnet" eller inte. Svenskarnas vilja att själva få sista ordet triggades här, ett folk som av tradition varit slätstruket under den kollektivistiska socialdemokratins impregnering.

Men det intressanta sker alltså den 25 februari där en rättsprocess avbryts och regeringen i princip godtar abort. Solen har nu anlöpt Vattumannens tecken som står för konceptioner (tankelivets uppfattningar) inte mindre än kollektivt eller samfällt tänkande.

Detta dygn når Solen Vattumannens 13e grad, och ligger på det klassiska "triggeravståndet" 1 grad från Liemannen Saturnus, den kalla och okänsliga som drar en gräns för livet. Notera att detta mord utspelar sig i Luftelementet, med vilket vi kan förstå den intellektuella sfären. (Jesus: redan i din tanke är gärningen begången - han syftar här på "Luftelementet" som en ontologisk nivå, vilket många platoniskt sinnade matematiker skulle instämma i.)

Abolitionen är såldes ett prejudicerande schackdrag i tankevärlden - ärendet har nu lyfts från Stenbockens socialrealistiska nivå till den lagstiftande nivån.

Minns att Saturnus är en essentiell Luftplanet och visar stor nobless och mildhet då den står upphöjd i kärlekens tecken Vågen (Justitia). Men den härskar i Stenbocken (som exekutiv makt) och i Vattumannen som just lagstiftare.

Någon kanske påminner sig att Jupiter signifierar Lagen så det förtjänar att understrykas att Saturnus i Vattumannen bara är människans intellektuella försök att återge den eviga Lagen som är oskiljbar från universums själva utformning. Jupiter indikerar som bekant inte bara Lagen (med stort L) utan även religion och filosofi, de mänskliga kunskapssökande granar som särskilt efter naturvetenskapens sammanbrott i materialism är de enda som söker klä i ord och begrepp de högre metafysiska sanningar varpå vår värld vilar. Astrologin, bespottad och hånad av djupt inskränkta grupper som Humanisterna, är ett eko från den tid mänskligheten ännu lärde sig av Livet direkt och kodifierade insikterna.

Astrologin är en av de tydligaste mänskliga avbildningarna av den objektiva morallag ("naturrätten") som dagens fallna undermänniskor förnekar för att kunna leva i godtycke. Nycanders liberalism är bara en av dessa horungar som tappat sitt kosmiska sammanhang och tävlar med socialismen om att förfalska mänsklighetens historia. De sitter i samma båt och låtsas båda som om föga mänsklig erfarenhet äldre än "Upplysningen" är relevant för dagens mänsklighet. Det är, som sagt, fascinerande att hitta ett foto på skribenten som säkert är missvisande med 30 år.

Dagens sekulära kultur hånar begreppet visdom - ja, det används överhuvudtaget inte längre - och horoskopet för den 25 februari visar hur det ser ut när Saturnus - timlighetens herre och den obundna andesjälens (Solen) naturliga fiende bestämmer sig för att förmörka och stänga Solen ute. Sagda Humanister har t.ex. en ordförande (Christer Sturmark) vars födelse åtföljdes av Liemannens mord på hans egen andevarelse (Solen). Det går att anföra många fler horoskop som visar att något djupt olyckligt hände den här dagen, då policy eller struktur eller koncept plötsligt blir viktigare än Solen själv!

Men det är förstås de båda månnoderna som ger en viktig nyckel i det här koncentrerade mundana horoskopet. I sin backande rörelse genom zodiaken har Rahu och Ketu nu aktiverat den sataniska axeln, den fallna människans axel, hon som bara ser till livets kroppsliga dimension och är helt förblindad angående högre dimensioners faktiska existens. (Det här är förstås en renodlad tanke - det enskilda horoskopet kan på annat håll åter öppna de dörrar som stängds genom att demonerna ockuperar i det sinnliga livets tecken Oxen respektive den sinnliga människans död Skorpionen.)

Vi kan summera den här himmelens övergripande och ytterst distinkta idéer genom att konstatera - återigen - att vansinnets och mörkrets kvalitet Tamas guna - härjade på himmelen 1965 och att den lidelsefulla Väduren med dess subjektivistiska utblick här gynnas, det egocentriska perspektivet har enormt genomslag, i frågan om att strypa liv: Saturnus "dödar" i ett slag både Solen och kastar också sitt begränsningens onda öga mot Väduren där vi hittar välvilliga Jupiter. Den senare kan därmed sägas blir mindre villig att gynna livet och mer benägen till Vädurens korttänkta eller tunnelseende egocentrism.

Jag upprepar än en gång vishetstexten Bhagadvad Gitas utsagor om Tamas inverkan på förståndsgåvorna när den tar tydlig överhand över de två andra kvaliteterna:

O Bharatas ättling, okunnighetens kvalitet orsakar falska föreställningar hos de levande varelserna. Denna kvalitet leder till dårskap, lättja och sömn vilket binder den betingade själen.
(14:8)

O Kurus son, när okunnighetens kvalitet tilltar i styrka, framträder vanvett, illusion, tröghet och mörker.
(14:13)

Men ovanstående horoskopkarta måste uppfattas i sin helhet efter att de enskilda delarna identiferats. Varför detta är en ondskans tid framgår av de två förståndsförstörande demonerna Rahu och Ketu som lägger sin försåtliga influens över Jord- och Vattentecknen Oxe och Skorpion. Här markeras ett djupt förfallet synsätt på den mänskliga kroppens konsumtion av sex och dess rätt att sedan eliminera (Skorpionen)  - likt avföring - det foster som ju faktiskt resulterar av sexakten!

Det verkar nästan som att de barn som nu föddes 1965 under dessa stora och övergripande teman är skadade - så att säga betalar av den skuld Sverige hopade på sig genom att ta ännu ett förvirrat steg in i sekulärt tänkande. Jag tänker på de två självmordsfall i svenskt teaterliv som öppnade mina ögon för att det verjkligen finns något livsföraktande i den här sataniska axeln. Att upptäcka att freudianen Melanie Klein särskilt sysslat med dödsdriften och att hon var född under ett tidigare månodsvarv av samma typ, bara underströk den upplevelsen.

Den socialdemokratiska regeringen föll således till föga för demoners sätt att tänka, för sekulära människors syn på saker, själar i totalt mörker (Rajas guna) angående skapelsens högre sammanhang. Och vem skulle ha trott något annat, efter att ha sett SAP-horoskopet, bara tre dagar från Adolf Hitlers födelsedatum?!

Genom att astrologiskt belysa Sveriges vacklande vandring genom Tiden ser man verkligen hur vi är civilisationens bakgård - ett tillhåll för inkarnerande själar som förmodligen inte platsade i de kulturländer vi, som för att försvara oss, kallar lägre stående, hederskulturer och ger andra orwellskt nyspråkliga omskrivningar för att slippa sätta ifärd med en självanalys. Så många oklarheter i det som passerar för att vara en världsbild i läroplanen och annorstädes.

Men det är vi som är de enfaldigt politiserande plattlänningarna och som kommer att stå med lång näsa i framtiden. Vart går "svenska" själar i sitt nästa liv om de i ett helt liv tänkte och levde som om det tunna sociala rummet var den enda existerande dimensionen?

Ja, vilken är meningen med den "svenska livserfarenheten"? Stora frågor som var och en enskilt kan ställa sig inåt. I 99 fall av 100 kommer ingenting att höras, vilket är precis vad som kan förmodas. Men den hundrade kanske i en blixt kommer att se sin långa livslinje förstå varför exilen till det här andeförnekande klimatet. Jag har hört mitt svar och sett min historia över tusen år och mer än så. Hur ser din homeriska irrfärd ut?

Wesley Snipes besatthet av status & pengar

Vad har slagit slint i förståndet hos actionskådespelaren Wesley Snipes? Han är känd för några få äventyrsfilmer med hög profil, men sedan många år bara involverad i lågbudgetskräp - dumaction för småpojkar som ännu inte lärt sig se vad kvalitetsfilm är, eller aldrig kommer att lära sig det.

Jag syftar på Aftonbladets korta artikel om att han tilldömts fängelse i tre år för att helt sonika hoppat över deklaration under några ekonomiskt goda år och hänvisar till att han är "världsmedborgare" - dvs, detta skulle göra att han på något sätt står över amerikansk skattelagstiftning.

Det är ett fascinerande stört och "vinklat" horoskop, det här. Fast mer av det harmlösa nötets typ. Man kan se hans extremt vältränade kropp och kampsportskunskaper som soltecknet Kräftan - symbolen för naturens instinktiva protektionism - skyddet av det egna eller den egna avkomman. Det är solidaritet men ur ett klaniskt perspektiv.

Kräftan visade sin vara minsta gemensamma nämnare för det antal svenska män som tillsammans drog igång landets rashygieniska projekt som så i djupet skadat den svenska mentaliteten (Se "Temastudier".). Eller kanske bara avslöjar hur det sedan länge varit ställt med de ensliga nordbornas hjärtevärme och tolerans för det avvikande.

(Kräftan figurerar inte i det svenska nationalhoroskopet, men ett särdrag kan uppstå på mer än ett sätt, den svenska nationalsjälen indikeras t.ex. av en Måne i ett oerhört egoistiskt tecken och dess disponent verkar från ett pinsamt territoriemedvetet och materialistiskt tecken!)

Vi kan direkt glömma Snipes trams om att vara världsmedborgare - detta är bara så typiskt den fantiserande Kräftan, som ofta inte gör sig bra i rent logiska sammanhang eftersom den drivs av lidelsefull sinnesrörelse - den rena logikens raka motpol. Att spela hotad men rädda sitt skinn (och dagen) i actionrullar, det passar Kräftan bättre.

Inte helt fel har Tommy Lee Jones jagat både Wesley Snipes och Harrison Ford som oskyldigt misstänkta/dömda i två olika filmer, och båda de hotade har stark aktivitet i Kräftans tecken! Så f.ö. hur ofta Kräftan Harrison Ford "skyddat hus och familj" i sina roller genom åren! Det ska medges, liknelsen haltar för Harrison är inte längre Sol-Kräfta i den sideriska zodiaken, den backar till Tvillingarnas tecken.

Men istället glider Mars in i Kräftan vilket ger en slags extra nervig och instabil version av den stadigare Solen. Dessutom säger Mars i Kräftan explicit: hot mot hus och hem. (Kräftan är inte ett stabilt tecken till att börja med - dess härskare är föränderlighetens planet Månen! Kräftan flyter med i en ständigt föränderlig ström av impressioner.)

Astrologin är underbar när man studerar den ur fågelperspektiv. Snipes och Ford VILLE säkert göra de här rollerna av en liten människa hunsad av rättvisan/lagen (Tommy Lee Jones) men som rentvår sig. Inte för inte kallas samtliga tre Vattentecken moksha-tecken i indisk astrologi: frigörelse (eller rentvagning).

I Snipes fall är det uppenbart att det är Saturnus i härskarläge i Stenbocken som skapat en rent korkad människa som i sin fantasi lever ut argumentet om att världsmedborgarskap skulle göra honom immun mot det amerikanska skattemyndigheterna. Det är faktiskt en ren jubelåsna vi hör här, och jag har i samband med sekten Humanisternas ordförande Christer Sturmark påtalat att Saturnus i opposition till Solen kans skapa diktatoriska, trångsynta och rent av obegåvade människor - systematiska och förnuftiga förvisso, men helt utan förmåga till intelligent sakbearbetning.

"Den enda vägens diktat" förslavar dessa arma människor så att de inte längre kan förstå saker förutsättningslöst. De är mentalt kidnappade av vad än Saturnus representerar i just det enskilda fallet.

Hos Snipes angriper den här snävsinta Saturnus inte mindre än fyra planeter och av dem är redan Månen "bränd", dvs Solens projektlystna natur förtar något av Månens förmåga att djupt reflektera över nuet. Den starkt solära naturen är förvisso en handlingens man snarare än en navelskådande filosof! Detta stämmer händelsevis med Snipes, som totalt fastnade i action-facket, kanske just för att den här spänningen mellan Jord och Vatten gjort honom så "fysisk". Jag ska erkänna att han "bara är kropp" i mina ögon. Han kastar lite härjade blickar omkring sig och ser sammanbiten ut - men inte är det mycket till skådespeleri.

Dessutom figurerar månnoderna i detta horoskop, och jag tror helt enkelt Snipes lider av samma perspektivlösa ha-begär som SEB-chefen Annika Falkengren sakta insåg att svenska folket upptäckt - en tid efter att det stormat som värst om hennes primära "kräftbeteende", att hålla sig själv och de närmaste om ryggen med stora fallskärmar - uttalade hon sig om att hon visst inte var en girig människa. Hon delar exakt Wesley Snipes kritiska sinnelag (Månen) i kombination med den giriga demonen Rahu (norra månnoden). 

Eftersom jag av filosofiska skäl anser pengamänniskorna för att vara universums lägst fallna själar, ägnade jag henne två inlägg. Här är båda två, för jämförelsen. Som synes är hon och Snipes födda samma år, och jag har hittat graverade fall av materialism 1962. Jag börjar misstänka att det faktiskt är Saturnus hemma i sitt jordiska kontrolltecken Stenbocken man ser. Saturnus i Stenbocken är faktiskt första pusselbiten (en av flera möjliga) till en som vill bygga sig ett imperium!

En annan sextiotvåa som jobbar i kubik för Penningen är det osannolika allt-i-allot Thomas Bodström som gör vad som helst för att dra in mer pengar till sitt lilla imperium. Socialdemokratin är en skam, en tom etikett för samma egennyttiga låga själar som utgör folkflertalet i ett land som länge indoktrinerats att bara materiella och rörbara ting är mödan värd.

Och det som avslöjar Wesley Snipes genommaterialistiska ha-begär är förstås samma brutalt primitiva Mars i Oxen som vi också hittar i svenska nationalhoroskopet. Hos Snipes står alltså "passionen" (kriget) i pengarnas tecken och Mars angriper via 90-gradersaspekt själva sin disponenten som släppt in den i tecknet: pengarnas planet Venus. Här har vi alltså en Mars som biter den favoriserade dam som föder honom! Det här är bara lågt, primitivt och en antydan just om kriminalitet. Mars och Venus-kopplingen löper mellan Jord och Eld och här en klassisk version där det materiella verkligen degraderar Eld i bemärkelsen av andlighet. Det här är bara passion för prylar och den materialistiska livsstilen.

En intressant detalj är att horoskopet faller i exakt två delar: total lidelse för att klättra till statustoppen (Kräfta/klättraren Saturnus/Stenbocken) - sex av nio planeter i passionens guna Rajas. Av de övriga tre är två passionerade (och inte tänkande) planeter och alla tre befinner sig i den mörklagda och attitydfixerade Tamas grepp.

Inte ett spår av intelligensens Sattva guna så långt ögat når. Då blir det barnsliga argument som att man står över skatteplikten. En patetisk liten man som gömmer sig bakom Stenbocks-Saturnus naturliga von Oben-mentalitet!

Till sist. Jag har alltid upplevt honom som en vänlig och trevlig natur, så nyheten är oväntad, men mer begriplig när man funderat över horoskopets "vinkling". Och Kräftan är inte ett ondskefullt tecken, men det kan fastna i sitt "patologiserande" och likt Falkengren börja tro att de alltid är otrygga och därmed jaga pengar bortom all proportion.

Wesley Snipes har faktiskt en väldigt fin opposition mellan Jupiter och Venus, som ev. kan ha med fantasierna om världsmedborgarskapet att göra. Här lyfter dock horoskopet över den materialistiska och biologiska gegga som Jord och Vatten bildar och ren, inspirerad tanke (Eld/Luft) visar sig.

Men är det bara en eskapistisk fantasi, detta världsmedborgarskap, som syftar att pladdra bort den solkiga sanningen - att Snipes skiter i det jord-praktiska arbetet med att deklarera?

Minns att också Mona Sahlins problem med att pappersarbetet kring det ekonomiska åtföljs av den primitiva Mars i Oxen - krig över penningen och vems medel man egentligen bränner (Mars = eld)! Jag har i släkten sett ett annat exempel på Mars-Oxe där samma ekonomiska förvirring rådde.

Hollywoods vänligaste skådis

Råkar få syn på en död komikers namn för första gången på många år: John Candy som följde sin familjetradition och dog ung i hjärtattack. Pappan blev bara 35, John själv nådde hela 43. Jag stelnade förstås till lite när jag såg att detta var ännu en födelse i sideriska Vågen, mitt eget soltecken, och där hjärtat (Solen) sägs lida sitt fall. Till en serie Vågar, bl.a. Brittany Murphy, kan vi nu lägga ännu en död i hjärtattack.

Candy hade både bi- och huvudroller, i klassiska rullen Blues Brothers är han t.ex. en av poliserna som jagar bröderna. När pengarna började rulla in startade skådisen en framgångsrik kedja Blues Brother-restauranger i USA. Han spelade också odräglig försäljare mot Steve Martin (men som visade sig vara till god hjälp när Martin hamnade i knipa), och kan också ses i Chevy Chases första Päron till farsa-film. Vi talar om amerikanernas motsvarighet till vår lätta buskis alltså, våra gamla Nils Poppe-  och pilsnerfilmer som, mot alla odds, reinkarnerat i sånt som den samtida "Farsan" (Fares). Bara att de amerikanska filmerna är så mycket animerade och underhållande på sitt enkla vis.

Av primärt intresse är emellertid flera uttalanden i IMDB-biografin om hur trevlig som människa den här rundhyllte komikern var. Vänner intygar att han aldrig hade ett ont ord att säga om någon, och i en annan kommentar sägs han vara hågkommen som en av Hollywoods vänligaste aktörer. Kritikern i mig frågar då genast om inte detta går hand i hand med kraftigt överviktiga personer. Är inte deras enda biljett till acceptans bussigheten? Särskilt i ett så utseendefixerat landskap som Hollywood?

Se, det var en inte helt vänlig tanke! En tanke John Candy aldrig skulle ha tänkt om ryktet om hans genombussighet är sant. Vågen är nu kärlekens (och vänlighetens) tecken, och kan nu horoskopet bekräfta ryktet? I föregående inlägg sågs Vågen-kvinnan Tilda Swinton, som har gjort några fenomenalt onda roller (inte minst hennes mästerliga vita häxa i barnfilmen om lejonet Aslan). 

I Swintons fall kunde man lätt peka på att det inte var en normal Våg eftersom Solens disponent led skada i Skorpionens tecken. Man skulle kunna säga att Swintons hjärta klappade för det morbida eller degenererade. Och det kan man erkänna, det goda eller bussiga kan lätt framstå som lite tråkigt jämfört med perversionens alla varianter.

Så typiskt därför att hitta en nästintill perfekt himmel i John Candys fall!

Vänlighetsaspekten först. Undertecknad tänkte genast en elak tanke om hur trevlighet utvecklas som en nödstrategi för de feta och annars oattraktiva. Hur är man funtad som tänker så? Om vi bortser från att det är sanningen, ses hos undertecknad samma Sol i Vågen och Månen i Tvillingarna (rent mentaliserande människotyp) som hos Candy, men där undertecknad har Solen, Mars och Merkurius samlade i samma tecken - notera krigaren och kritikern Mars som påverkar Månens disponent Merkurius, så har Candy ersatt den "naturligt onda" Mars mot den "naturligt goda" Venus.

Detta får avsevärda konsekvenser. Här är en blogg där knappast någon undgår att få sig ett sanningens ord serverat - John Candys sinnelag (Månen) tog istället order från samma Merkurius som i harmonins och endräktens tecken Vågen direkt kombinerade sig med Venus hemma i härskarläge!

Ofattbart gynnsamt! Bortsett från den fallna (debila) Solen som därmed måhända av naturen söker beröringspunkter med andra (och där ett gott eller överslätande ord vinner en fler vänner än kritik och klarsyn), finns det verkligen ingen ondska alls i John Candys natur. Och med natur menar jag här hela det intima samspelet mellan de två viktiga Ljusen och deras båda disponenter.

Jo, det finns ett orosmoln på himmelen och det är Mars i Skytten. Attackplaneten i tecknet för utlandsresor. IMDB återger ett sista samtal från Candy innan han reste till Mexiko för den filminspelning varunder han dog i hjärtattack: han hade onda föraningar. Mars i Skytten betyder i sin allra simplaste läsart "olyckor i samband med utlandet", men här får detta omen en betydligt mer personlig skruv genom att Mars direkt attackerar Candys Måne, en planet som på ett översiktligt plan regerar över in- och utgång, själens ankomst och avtåg från denna världen.

När man till detta också lägger att Liemannen, Kronos - fader Tid - kastar en lång aspekt mot Månen verkar det faktiskt kört. Det här horoskopet verkar mer tydligt "tidsinställt" än många andra, och det kan sägas även utan att ha tillgång till födelseklockslaget. (Candy var ett så pass stort namn på 80- och tidiga 90-talet att AstroDatabank har en kort artikel om honom, men de har inte lyckats hitta någon födelsetid.)

Givet att båda de naturligt onda, Mars och Saturnus hugger mot Månen skulle man faktiskt kunna ha tänkt sig ett elakt och missunnsamt sinnelag. När allt kommer omkring påverkar Månen personligheten mer än soltecknet. Men i det här fallet stämmer inte den lärosatsen och man kan fundera mycket över varför. Den troliga anledningen är att Solen innehade ett mycket starkare världsligt läge på himmelen än Månen så att John Candy mer än genomsnittsmänniskan var direkt styrd av sin ande. Ja, frosseri, rökande och övervikt till trots, var han en ovanligt andlig själ! 

En annan anledning skulle kunna vara att båda de "naturligt onda" faktiskt ingår i ett storkors i godhetens kvalitet Sattva guna! Den här kvaliteten bekräftar all den godhet som Solen och Venus ger och tar kanhända udden av båda Mars och Saturnus naturliga strävhet. 

Men den som sett John Candy i någon filmroll vet att han kunde spela ett riktigt pain-in-the-ass, så något syns faktiskt av de här buffliga planeterna där just gränsdragaren Saturnus i rörelse (i ett sattviskt tecken) stämmer med att vissa av hans rollfigurer haft klara gränsdragningsproblem (särskilt försäljaren som klampar in på Steve Martins revir hela tiden i "Trains, Planes & Automobiles").

Jag har aldrig gjort någon systematisk studie, men jag tror faktiskt att den rigida Tamas guna skulle ge mer hatiska och ondskefulla typer än kriminalitet i den lätta Sattva guna. Den senare skulle kanske urarta till en bedragare eller försnillare, men i Tamas mörker anas djupare patologi och brutalitet. Indisk filosofi är inte nådig i omdömet om Tamas inverkan på den psykiska "kvaliteten" även om deras beskrivning om "galenskap" är rätt överdriven.

Till sist: för godhet talar också att Candy prickar in full pott på den goda och jovialiska Jupiter. Den börjar med att aktivera Månen (som därmed får ett "motgift" mot attackerna från Mars och Saturnus) och den knyter sedan samman Måne och Sol i det tonläge som de "naturligt goda" står för. Här har vi alltså ett sällsynt horoskop där båda görarna av gott är maximalt aktiverade och där båda påverkar BÅDA Ljusen.

Jo, jag är beredd att tro att det här kan ha varit Hollywoods allra trevligaste människa att ha som vän! En på tiotusen, apropå utsagan om David Byrne i förra inlägget och att hans framgångshoroskop var ett på hundra.

Himmelsk och jordisk Venus

[Långt inlägg, cirka 7 A4-sidor]

DN använder ett fascinerande porträtt av skotska aktrisen Tilda Swinton i den här artikeln (se dagstidningen för bilden i full storlek). Eftersom hon på vissa sätt överlappar med allkonstnären David Byrne, tar jag tillfället till intäkt för en enkel reflektion över den himmelska och den jordiska kärleken. 

Astrologin uttrycker denna kontrast genom att placera Venus (Afrodite) som härskare dels över Luftelementets Vågen och dels över Jordens Oxe. Swinton, med sina himmelsblå ögon är det mest perfekt specimen av Vågen bloggen noterat sedan inlägget om de båda männen med vikingablod i sig, Vågarna Viggo Mortensen och Dolph Lundgren. 

David Byrne, med sina bruna sängkammarögon är å sin sida ett fantastiskt typiskt exemplar av Oxens tecken, Venus i hennes tillstånd av identifikation med materien.

Naturligtvis faller distinktionen samman från det att man släpper fixeringen vid Solen och börjar avsmaka hela det himmelska skådespelet. När man t.ex. studerar Tilda Swintons Måne så reflekterar denna solljuset från just Oxens tecken - David Byrnes soltecken. Så hur himmelskt idealistisk (eller platonisk) hennes akt av kärlek än är, grundar hon den i denna världens fysiska substrat. Hon drar sig inte från att konkretisera kärleken. 

Att Venus själv är skadad på himmelen i sin placering i syndens Skorpion, bara antyddes av DN-artikelns författare i hennes kuriösa dubbelliv med två män samtidigt. Vad som utelämnades men som strax kunde inhämtas på Wikipedia var att den ena mannen, konstnärskollegan, var homosexuell och att det väl knappast rörde sig om en sexuell otrohet mot maken i "andra hamnen". 

Min gissning - och det är allt det är - var att Swinton i den här udda relationen utvecklade sin "himmelska natur" och att den grovfysiska delen av henne (Månen i Oxen) behöll rötterna i det "äkta äktenskapet". Kuriöst är fenomenet i vilket fall.

Med Solen i Luft och Månen i Jord bildar de två Ljusen bloggens grundton "rationalism", och har man hört Swinton uttala sig på sin koncisa engelska eller läst DN-artikeln går det inte att ta miste på hur väl hon överensstämmer med etiketten. Det är jordbrunt, torrt på gränsen till torftigt, det sätt varpå hon närmar sig sitt yrke:

...Jag är inte ett dugg intresserad av att höra folk som pratar om skådespeleri. Jag ser på mitt jobb som ganska vetenskapligt och metodiskt, inte som något hokuspokus eller magi. För mig handlar det om att klä ut sig och spela.

Här talar den intellektuella Luft-varelsen Vågen, en boren metodiker och vetenskapsman som har distans till och är helt oberörd av Jordelementets "klädedräkter" och kroppens "utspel".

"Rationalism" eller prosaiskt förnuftstänkande är till del problemet med det svenska nationalhoroskopet som jag bedömt nationens födelse vid midnatt och med Lufttecknet Vattumannen som telos men ett slutmål - "ett enat folk, en samfälld konception" - som ska söka förverkliga sig genom en fadd version av jämlika Vågen, fadd eftersom den himmelska kärlekens Venus fallit djupt djupt ner i Jordelementets dunkel och i Stenbocken ingenting vet om några andra världar en den diskbänksrealistiska och jordbruna materialism svensken numera så hatiskt hävdar gentemot högre utvecklade folk och deras religioner.

David Byrne däremot, är en sensuell rumlare och rätt rolig figur. Oxens kärlek till denna världens former och material dominerar honom totalt. (Det framgår illa av bilden men Solen har just anträtt Oxens första grad.) 

Ömsom hittas han i Sverige "spelande" på en lokal som för ändamålet konverterats till musikinstrument, ömsom designar han en anti-bibel om de sju dödssynderna (en kopia av den Gideoniterna lägger ut för livströtta handelsresande på hotellrummen i USA). 

Och ibland gör han fortfarande underliga skivor vars texter ofta uppehåller sig vid antropomorfiserade eller åtminstone animerade föremål - det började redan med Talking Heads "Houses in motion". Det är som om hans själ just anlänt till sitt första västerländska liv från något primitivt folk i Amazonas urskogar och nu kastar sig över denna världens ting med stor lust och läser in en väldigt massa saker i dem! Naivismen hos Byrne är ett tydligt drag, som det ska vara med en så stark betoning på zodiakens två första tecken, hypersubjektivistiska Väduren och materiellt identifierade Oxen!

Och det finns fler emfaser att notera. Det är faktiskt Byrnes oerhörda överbetoning på det materialistiska Jordelementet och särskilt då sinnelagets Måne i Stenbocken (baserad på Saturnus ett annat Jordtecken) som legat till grund för bloggens ibland kritiska åsikter om just de själar som valt Saturnus som sin ledstjärna i livet.

I Byrnes fall är "pryligheten" på himmelen precis lika extrem som den är i hans verkliga liv - jag noterar att han med stigande ålder blir allt mer av en borgarbracka som frekventerar fina och förnäma konstutställningar, alla dessa tecken på att prestigemedvetna Stenbocken spelar i det omedvetna som en arketyp. (Kontrasten är påfallande då Talking Heads började sin karriär på "punkkluben" CBGB:s i New York, låt vara redan då mer arty än den unga publiken kanske fattade.) 

Med Byrnes Mån-Stenbock som en första indikation var det inte svårt att börja se de många andra fall som, när de urartar, säljer sin själ till Djävulen för att vinna hela världen.

"Like humans do" - ibland röjer Byrne dock ändå att han är medveten om distinktionen mellan dödköttet eller materien och Observatören. Men borta är numera hans unga "knäppighet" (tydligt markerad på himmelen i den svartfärgade "ömsesidiga" receptionen mellan de emotionella Mars och Venus, båda i detriment!)

På äldre dar har Jorden lullat honom till ro och han ger sinnesvärlden (Oxen) sitt fulla erkännande. Det har sagts att Evigheten älskar det tillfälliga. Kanske är det därför vi framkallas gång på gång till liv på jorden, i nya kroppar. 

Att Tilda Swinton har en släktkrönika som går ända till 1.000-talet är i det perspektivet helt egalt. Blodets väg är en lägre sanning som bara tjusar dem som fallit ner till myten om vår materialitet. Att Tilda Swinton valde en ärorik ätt, f.n. med militära förtecken, antyder bara att här fanns en "kultur" som kunde gynna hennes ambition för detta liv. 

Den preussiska disciplin som innebor i en skadad Venus i Skorpionen gav henne t.ex. ett djupt dysfunktionella material att jobba med som Sol-Våg, som artist. Denna Venus derangerade i okänd utsträckning Vågens normala hetero natur och drev henne mot en homosexuell sidopartner. 

Att både Sol och Måne disponeras av en skadad Venus är naturligtvis ett fascinerande faktum - DN nämner att Swinton utlöser känslor hos folk. Man antingen älskar eller hatar henne. Detta stämmer så väl med kärleken i hatets tecken Skorpionen. (Jag finner hennes filmkonst helt fascinerande, de få roller jag sett.)

Vågen, som i vulgärastrologin ömsom beskrivs som ytlig, ömsom fredssträvande, är för övrigt inte alls någon menlös pacifist utan flitigt representerad bland yrkesmilitärer. Här pekar t.ex. Swintons Venus-Skorpion i den riktningen. Venus disponeras av skorpionhärskaren, krigets Mars. Men detta är alltså en indikation nedbäddad i horoskopets dolda serier av härskar- och disponentskap och inte en bokstavlig sanning för henne själv. 

Själv ser hon på sitt liv som skådespelare som en variant på att ligga ute i fält, en soldat för konsten. Apropå detaljen om att hon bussat runt en minibiograf på landsbygden kan noteras att krigaren Mars faktiskt ligger i transporttecknet Tvillingarna. En mobil krigare, precis som hon själv säger!

*****

Några sista ord om David Byrnes fascinerande horoskop - han är förresten lustigt nog landsman med Tilda Swinton. Detta såg jag först då jag gjorde grafiken. 

Bloggen har ofta pekat ut Jordelementets tendens att degradera Elden som ren ande, så att den senare istället uttrycker sig som passion för det jordiska. Inte sällan innebär Jordelementet också ett trögt hinder som tycks förvägra Elden dess ambitioner (som inte sällan stegras och förgrovas just genom det att den materiella realiteten förvägrar Elden att realisera dess vision). När Eld fastnar i Jord, då får vi kämpar och aktivister av alla de slag.

Så hur kan Byrne ha blivit så framgångsrik, så trögt och blockerande som Jordelementet ibland presenterat som i dessa inlägg? Horoskopet är fenomenalt lyckligt lottat! Även bland "vanligt folk", långt från stjärnstatusen har jag märkt vilken fördel det är att födas under ett Eldtecken i öster, så att individen matchar den "naturliga zodiaken". Byrne är dramatiserande Lejon utåt, och det innebär han är Eld där det ska vara Eld, Jord där det ska vara Jord! 

Han slipper därmed vara med om att elementen går i direkt clinch med varandra redan i horoskopets grundupplägg. Han slipper också kamp mellan planeterna - materialistiska Saturnus drar pengar till hans andra pengahus utan att "strypa" och problematisera på andra ställen. Och lyckoplaneten Jupiter och pengarnas Venus kombineras i 9e huset för högre inspiration och välsignar hans kreativa och Lejonpersonlighet. 

Vilken fullträff denna Jupiter/Venus och välsignelsen till ascendenten är! Inte bara är kona-husen "andligt" disponerade (om andra faktorer instämmer), precis som hos andra "Jupiter-till-ascendenten" har Byrne givits ett mycket behagligt ansikte. Han utstrålar godhet. Och Jupiter hemma i religionens och filosofins nionde hus kan jämföras med den svenska folkmentalitetens ynkliga materieplanet Saturnus i nionde. 

Att sedan David Byrnes hela livslinje - från ungdomens Måne-i-Stenbocken till den individuerade människans Sol-i-Oxen utspelar sig längsmed materialistisk Jord (plattmarksdimensionen9 visar bara hur rikt hans liv i denna världen varit och är. Men Elden har verkat kreativt och oförminskat från sitt perspektiv, och han saknar den direkta strid med en lägre värld som förnekar honom visionernas realiserande. 

Jämför man Byrne med Swinton inser man snart vilken kall kvinna hon är. Hon har ingenting, verkar det, mer än skådespelarkonsten som en "materialistisk" syssla. "Art for art's sake."

Byrne är utöver sina lustfyllda undersökningar av materia och prylar också en guru som berättar något mer om världen än Swinton, som enligt DN skulle vilja se mindre av (meningsbärande) dialog i europeisk film och mer av "stil och form". Och här talar hon naturligtvis inte om Platons "former" utan det hon som känslomässigt konservativ Oxe kommit att älska i äldre tiders film.

Paradoxen är alltså att fastän rubriken anknyter till Tilda Swinton som den himmelska, är det (i avsaknad av födelsetid) Byrne som tycks indikera en starkare koppling till det högre medvetandetillstånd som "Himmelen" (eller "Himmelriket") alluderar till.

Att födas under en himmel som David Byrnes, är inte "bara tur". Ett drivet medium skulle säkert kunna lyfta fram vad gott David Byrne gjort i tidigare liv för att få belöningen att bara leka i gräddfilen i detta! Här kasserar han in mängder av gott karma.

Och som bloggen ofta noterat: det går 99 snubblande och själviska typer på varje horoskop med den här graden av gynnsamhet. Byrne är en av de ledande själarna i västcivilisationen men alltför få hör vilken värdig filosofi han smyger in bakom sina "materiella" installationer och verk. Han har smugit in "rycket" som frigör medvetandet från den jordiska identifikationen så snyggt att man kan passera förbi och bara uppfatta föremålet...

Effeminerad intill bögeriets gräns

[Långt inlägg, cirka 7 A4-sidor]

Jag vet att jag inte borde bry mig om artiklar som den här i Aftonbladet, där nån mentalt klen figur vid namn Peter Sippan förebrår svenska män för att förfula badstränderna med sina otränade kroppar. 

Jag vet att det är en bögartikel som illustrerar en homos obehag av i sitt kåta ätande av andra män med blicken inte hitta några kroppar "värdiga" hans egen, en sjuk version av en esteticerande livssyn utan multipla perspektiv på livet.

Men, horoskopet erbjuder en så fantastisk parallell till Yvonne Ryding och hennes ensidiga koppling till utseendefrågan, att jag inte kan låta bli en analys. Annars har HBT-problematiken belysts nästan lika rikligt som de riktigt intressanta horoskopen för mördare. (Vill man förstå hur astrologin fungerar måste man börja med att studera "tydliga" livsöden.)

För konsekventhetens skull väljer jag att ännu en gång färga Saturnus kontrollerande aspekt mot skönhetsplaneten Venus grön - som i fallet Yvonne Ryding (nytt fönster). Vi talar faktiskt om samma årskull här, Yvonne var född bara 14 dagar tidigare.

Eftersom Saturnus är en "naturlig illgärningsman" brukar jag rödfärga de aspekter den kastar, men om man som Peter Sippan är nöjd med att vara en effeminerad man som vill se vacker ut i andra mäns ögon (och vill se en motsvarande motprestation från dem), fungerar aspekten perfekt. Som någon minns från Svenska kyrkans ja till homoäktenskap beskriver Saturnus på Venus en "dödad" eller "formaliserad" syn på kärlek och/eller skönhet. 

Men i så måtto livet är så begränsat att allt bara handlar om att hålla ytan i skick, är naturligtvis Saturnus i konservatorns härskarläge Stenbocken och i fascistisk hyperkontroll över Venus som attraktionens gudinna - själv hemma i sitt härskarläge för ideell skönhet i Vågen - en femetta. 

Här är verkligen en världslig filosofi att leva efter för dem som hamnat under den här typen av tvångstänkande kring ytan. I f.d. Miss Universums horoskop färgade jag inte in den dominanta kvaliteten, men här visar orange att vi talar om en person som fastnat i Rajas guna, lidelse, och därmed är helt ofri i förhållande till sin lusta. Saturnus indikerar naturligtvis fixeringen i förhållande till det estetiska (Venus).

Där man jobbar med den perfekta ytan har själen försvunnit, och vi får sanslöst tråkiga eller konventionella människor - sådana som bara speglar sig själva i objektiva kriterier. "Här du senaste mobilen?" "Syns sexpacken på magen tillräckligt väl?" I ett förflutet årtionde häcklades den havererade svensken som en medelsvensson, och kriterierna att mäta sig mot var då "bil och villa". 

Men så dum det osjälvständiga segmentet svenskar att de inte märker hur vi som folk förbereds att bli rotlösa - så att vi åter kan drivas ut på folkvandring den dagen landet inte längre kan nära sin befolkning, Utvandrarna del II. 

Allt mer fokus läggs på enbart individen, frikopplad från samhällsanknytningar (se hur statliga myndigheter och allmännytta demoniseras). En mobil att ta med sig på vägen och din kroppshydda - där börjar och slutar ditt intresse numera. Grattis svensk, du håller just på att förberedas på att bli en hemlös flyktning - vilket är just vad du kommer att bli nästa gång du återföds till jorden.

Kalla det ett straff för att du inte var generös nog, utan likt Peter Sippan ville införa fascistiska krav på hur alla andra måste likna dig själv eftersom du, svensk, naturligtvis visste bättre vad det universella stereotypa idealet är! Sorgliga släkte. "Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden."

Peter Sippans horoskop saknar födelsetimma, men det blir fullt begripligt om man postulerar en födelse strax innan lunch eller senare på dygnet. Då har Månen gått in i Stenbockens tecken, vilket alltför ofta tecknar rent och skärt mentalt slaveri under yttre formalism. Skulle detta antagande stämma (och allt talar för det), har vi ÅTERIGEN ett fall av "Heidi Montag", kvinnan som bara tänker i ytliga kroppstermer, som bara kan uppleva sig själv genom sin "objektiva kropp". (Läste dock att hon redan börjat skämmas för sina plastikkirurgiska ingrepp fast hon gjorde dem helt nyligen.)

Detta innebär att vi har den absolut mest själsdöda kombination som är möjlig att föreställa sig i astrologin. Månen (själen) är nu långt långt hemifrån sitt naturliga och empatiska hemmaläger, Kräftans tecken, och anses "skadad" eller debil i Stenbocken. Jag har mött många extremt osjälvständiga människor med den här månplaceringen och man skulle kunna säga att indviduationsprocessen totalt har stannat av. De har blivit bleka och inte sällan fega avbilder av sina föräldrar eller någon annan extern rollmodell som de lägger all kraft på att efterlikna. 

I Peters fall slutar mätinstrumenten helt att fungera. Också Månen "stiffas till" av den ofria och formalistiska Saturnus, samt av den huvudlösa draksvansen Ketus närvaro. (Inte att förglömma hur även kommunikationens Merkurius stelnar och blir kantig av den här indikationen om grundhet i psyket).

Jag tror detta är samma person som jag med ett halvt öra hörde berömma sig själv i radion för att ha en "klassiskt grekisk kropp". Jag vet inte riktigt var eller när, men jag tänkte att "här var en som inte klarar att läsa historieböcker med distans, utan på ett rent bokstavligt sätt identifierar sig med historien". 

Det är just Saturnus våldtäkt på psykets djup i Stenbocken som skulle kunna förklara en så helt uppåt väggarna patetisk livsstil, som går ut på att intill fulländning imiterar något man sett i skulpturens värld! Det är ren och skär sinnessjukdom - låg vara godartad eftersom man inte skadar någon annan.

Och därför skiljer sig horoskopet från Yvonne Rydings 14 dagar äldre himmel. Hon hade nämligen Månen i den mest empatiska placeringen Kräftan och en annan Sol. Men naturligtvis är det jätteintressant att fundera över hur stora skillnaderna egentligen är. Båda två har Månen konstellerad med Saturnus och nodaxeln. 

Sanningen är att Yvonne Rydings opposition mellan Månen och Saturnus klart är att föredra! Hennes sinne har perspektiv på formalieprincipens Saturnus, den stackars Peter Sippan har ett psyke fullständigt lamslaget under samma Saturnus drivande diktat. Han kan inte tänka en enda tanke som bryter mot den norm han haft oturen att suga i sig.

I skenet av Peter Sippans kognitiva skönhetsfläckar kan inte den välvilliga Jupiter (i en rätt neutral placering i Vattumannen) göra annat än välsigna konceptet om den vackra kroppen som Saturnus redan beslutat om och som psyket helt invaderats av. Tvångsmässighet är bara förnamnet de här förhållandena i Stenbocken!

Jag skulle säga att den här stjärnhimmelen på basis av Luna och Saturnus motsvarar ett IQ på cirka 85, dvs kroppsdyrkaren är mer korkad än genomsnittsmänniskan. Jämför gärna med de två svenska kortfilmarna som upprört kristna i USA och hur Saturnus rykte om att skapa enfaldiga, långsamma och insensitiva personer - att fokusera den yttre formen tycks ha som automatisk följd att man slutar förstå VARFÖR den yttre formen!

För de flesta av det här snittet finns inte ens någon insida - ett resultat av att bildningsnivån är så låg i Saturnus sfär, att "atomer är det enda som finns" för dessa människor (det är vad de saturniska auktoriteterna säger). Med bara utsidan kvar att ägna sig åt blir man då lätt, som Jesus sade, "en hycklande farisé" som putsar offerkärlens utsida utan att längre begripa varför man utför ritualerna. Världen som maskin att underhålla bara för underhållets skull, men inte en värld med någon egentlig inneboende mening. Så klart religionen började tyna bort från det ögonblick materialismen trängde sig på - med materialismen kommer en ofattbar mental tröghet, ja i olyckliga fall ren mental efterblivenhet!

"Att vinna världen men förlora sin själ", det är Peter Sippans rekommendation till den svenske mannen. Och detta är alltså bara en i raden av gaylobbyns punktinsatser för att effeminera svenska män ännu mer. Men Peter kan vara lugn, jag kommer inte att ta min antydan till ölkagge ner på någon strand för honom eller någon annan homo att mäta med sina ögon. Riktiga män sysslar med intellektuella problemställningar och beter sig inte som kråmkatter.

APPENDIX

För jämförelsen, den ytfixerade homosexuella stajlingexperten Jean-Pierre Bardas horoskop (enbart dag, inget klockslag). 

Som synes finns många klassiska homoindikationer här, allt från det sociala utstötningssyndomet (på kant med t.ex. en hetero majoritet) till Saturnus djupfrysning av förmågan till älska och bejaka sin identitet på djupet och artificiella överkompensation av formella eller estetiska åtbörder.

Som jag tidigare filosoferat har bögar av okänd (karmisk) anledning förvägrats kontakt med sitt inre djup i detta liv, och drivs därför att bygga en artificiell yttre värld av bara estetiska hänsynstaganden. Jag förmodar att något i den riktningen gäller även för Peter Siepen. 

Se även de påfallande likheterna mellan Bardas himmel och det f.d. homosexuella paret Magnus Carlsson och Andreas Lundstedt. Solen kombinerad med Saturnus betyder inte med nödvändighet "fixering vid andra män" i ett manligt horoskop. Det är inte ens regeln. Men...jag har hittat "hetero" horoskop för män som ofta slagit mig vara nästan sjukligt fixerade vid "hjältar och stora män", så till den gräns att jag tänkt tanken "latent homosexualitet". Dessa personer har talat betydligt mer om sitt eget slag än om det täcka könet. 

I ett av dessa numera "stabiliserade" fall förekom djup könsidentitetskris vid de tidiga tjugo men vederbörande lever årtionden senare ut en del av sitt liv via rollmodeller och hjältar! Så hårt binder Saturnus vid Solen - denna märkligt omaka duo där Solen (andevarelsen) motsäger sig specifik form (den är ju skaparen av former!), medan Saturnus kräver en "kostym" av visst slag.

Det är möjligen en koincidens här att Siepen, Barda, Carlsson och Lundstedt alla fyra har Lejonet (manlighet) aktiverad på himmelen, hos Siepen och Barda som en källa till antingen upphetsning (Mars) eller avsky ("fult stajlade människor - nej tack") eller i fallen Carlsson och Lundstedt via psykets Måne vilket i båda fallen fångade upp Sol/Saturnus-fixeringen vid den manliga yttre formen.

Den svenska pöbeln har sjunkit för lågt för att längre förstå vad de luras på, men psykologer bör kunna se att gaylobbyn helt enkelt marknadsför psykologiskt ofärdiga individer som om det vore en fullt duglig produkt och ett alternativt.

Omvänt skulle man kunna säga att det är storsint av den manliga befolkningsdelen att fördra dessa halvfullgångna småbröder, flertalet av dem f.d. kvinnor som förirrat sig in i en manlig kropp i det här livet, men utan att ha det äkta krut som män besitter. Istället måste de imitera en macho-kultur med kläder och tillbehör och gym-besök.

Det som bara blev en patetisk kopia i det här livet kan emellertid i nästa reinkarnation bli en fungerande hetero manlighet, utifall inte själen väljer att byta tillbaka till en kvinnlig kropp. Vad som sker på "andra sidan" kan man bara vagt skönja av de spår andesjälarna lämnar i våra liv här och nu - de spår vi själva sätter varje dag medan vi lever! 

Att kvinnor gillar manliga bögar synes i det här perspektivet solklart: intuitivt känner de ju igen "en av dem" - en genuint feminin själ "felförpackad" i en mans kropp. Det är nog därför Barda sitter och pysslar med flickors hår och kläder vid denna tid i livet. Hans själ visar vilken invand kurs den hade före det här livets kropp satte käppar i hjulet. Möjligen förbryter sig bögar mot naturen som VILLE att de skulle träna på något nytt i detta liv, men om den saken har jag svävat på målet tidigare. Även "felkopplingar" kan fylla ett högre syfte. Karmalagarna garanterar att "rätt man" alltid hamnar på rätt plats.

*****

EXTRA TILLÄGG

Vad om horoskopet skulle ha en Måne i de sista döende graderna av Skytten? Det skulle visserligen understryka Sol-Skyttens vilja att vara ute och röra på sig (och visa upp sin fina kropp!) - Siepen har tydligen gjort reseprogram för tv.

En nymåne ger å andra sidan en "bränd Måne" vilket i vissa fall antyder en hämmad förmåga att reflektera djupt över frågor. Man kan framstå som ytlig eller lite korkad. Så långt stämmer även en den Månen med det intryck den här allt-i-allo-kändisen ger ifrån sig.

Med både Sol och Måne baserad på Jupiter skulle det emellertid inte höras något gayigt gnäll över andra mäns kroppar, Jupiters devis är "live and let live", och även detta är ett skäl att misstänka den oändligt missbelåtna och krävande Mån/Saturnus-kombinationen.


EXTRA EXTRA TILLÄGG!

På söndagen reagerar jag på den ytligaste blogganalys jag sett på länge, och då jag kollar upp födelsedata hittar jag en "tidstvilling" till Peter Siepen, dvs ett närmast identiskt horoskop. (Minns att vi bara talar om horoskop för hela dygn här.) I den analysen får jag anledning att orda lite mer den "brända Månen" som Siepen möjligen skulle kunna vara född under.

Den sataniska axeln i rockmusiken

[Långt inlägg, cirka 9 A4-sidor]

Ett par DN-recensioner om två legendariska seniorer inom rockmusiken föranledde ett inlägg om dels Creedence Clearwater Revivals sångare John Fogerty och dels väna popflickan Marianne Faithfull. Hon blev ihop med superstjärnan Mick Jagger på 60-talet, gick snabbt ner sig i droger och långt senare, rehabiliterad, gjorde hon comeback med skrapig röst på skivan Broken English som jag av någon anledning tror sålde väldigt bra i Sverige. Monica Törnell gjorde sin egen skrapröstade cover på Marianne, minns jag.

Som det brukar vara med händelserika öden är det fullproppat med aspekter i båda horoskopen - även då man använder det återhållsamma indiska aspektschemat. Detta är nu ingen absolut tumregel, för minst hur hyllade världsstjärnan Elisabeth Söderström knappt hade några aspekter alls.

Men i hennes fall förmodade jag ett ganska okomplicerat (eller dedikerat) livsöde: en operasångare måste leva disciplinerat, med fokus på att öva och vårda sin sångröst. Inte för mycket senare kvällar och vilda spritfester, där inte.

Som det föll sig dominerar "den sataniska axeln" i både Fogertys och Mariannes horoskop och eftersom födelseklockslag finns i båda fallen är det intressant att notera hur olika axeln ligger och därmed tar sig skilda uttryck.

I Mattias Dahlströms recension av John Fogerty på Gröna Lund, Stockholm, finns inget att kommentera. Däremot hakar en kommentator på frågan om hans stela trummis och ännu en bidrar med en spekulativ pusselbit. Att Fogertys förbittrade bråk med sina forna bandmedlemmar lett till att han avsiktligt valt en trummis som låter helt olika det avslappnade hängiga sound CCS hade. Den ena kommentatorn anger att Fogerty skaffat sig ett rykte som "långsint och elak". 

Det är här den "sataniska axeln" kommer in, för i termer av fixering och vägran att släppa det som har varit, finns knappast någon tydligare placering än Solen i Oxen. I Mona Sahlins framträdande Måne + Mars i Oxen (olycka kring moderskapet) märks Oxens vilja att äga och hålla fast och förneka saker deras spontana utveckling. Jag reagerade tydligt på hennes inflexibilitet när hon i intervju (för inte så många år sedan) fortfarande bar med sig det barn som dog i späd ålder. 

Ett sätt att beskriva oförmågan att släppa taget och gå vidare är genom kvaliteten Tamas guna som ju binder, låser och förmörkar. Oxen fyller förvisso en utmärkt funktion som kvarterspolisen som "fryser" med sin lugna lunk distriktet så att där uppstår lugn och ro. Men det är Oxen som fungerar ytterst dåligt i problematiska situationer, vilket Sven Otto Littorin tydligt visade då han konfronterades med Aftonbladets uppgifter om sexköp. 

Den orala Oxen tycker paradoxalt nog inte om dialog utan han nollställde scenen och kallade sen till presskonferens där han ensam fick prata - och meddela sin avgång. Det finns bra många diktatorer bland oxarna och den trygghet och stabilitet de förmedlar måste vägas mot sådana fall där de blir helt störda och brutala då omvärlden inte beter sig lika lugnt, lydigt och förutsägbart som de själva.

John Fogerty har sin Ox-Sol sjunkande i väster (inte helt olikt Mona Sahlins Vattuman-Sol i väster) vilket psykologiskt indikerar att man upplever sig dominerad av "den andre", att ens egen individualitet och handlingsliv begränsas av partnerskapet. 

Särskilt de fixerade tamasiska tecknen kan misstänkas välja undergivna partners eller undvika partnerskapet helt och hållet efter att ha upplevt den här känslan av "bortdöende" i sjundehusalliansen. Se t.ex. hur Mona efter att ha kombinerat sig med MP genast "sjunker som en Sol i väster" eftersom Maria Wetterstrand uppvisar en smidigare partiledarstil en den överdrivet tamasiska Mona.

Rocklegenden Fogerty har därmed en opposition mellan sitt personliga utspel i Skorpionens tecken och Sol-Oxens känsla av att "falla neråt", tappa position, etc. Långsintheten som fördes på tal stämmer perfekt med Skorpionens tecken, och jag har sett andra människor med denna ascendent leva i årtionden på gamla förbittringar. 

Många gånger ser det yttre livets många händelser ut att ha ventilerat ut unkna i minnenas skafferi, men så inser man plötsligt att individerna alltjämt går och när känslor av oförrätt. Vattenelementet är det psykologiska traumats eget element och när kvaliteten är "fixerad", då inser man att smärtan sitter djupt, närmast permanentad. Jag har i samband med flera homosexuella Skorpionascendenter antytt att rötterna till det onda troligen ligger i ett tidigare liv, varför samtalsterapi inte gör någon nytta alls eftersom man måste gå djupare än EGO (ascendenten) för att nå rötterna till den allmänna missanpassningen.

John Fogertys skorpionpersonlighet är inte starkt. Skorpionens härskare Mars hittas i Fiskarna, tecknet som symboliserar materiella förluster - kanske för att vinna himmelriket istället. Men säg det till en människa som identifierat sig totalt med den materialistiska arbetarklassen: den sataniska axeln beskriver ju en ohälsosam låsning vid kroppslig konsumtion (Oxen, munnen) och samma kropps elimination (Skorpionen, anus) för i nästa steg i denna cykel av degradering kunna konsumera ännu mer. 

Den sataniska axeln åtföljer ofta de mest prosaiska åsikter om vad livet handlar om, satanismen förnekar att vi är något annat än biologiska kreatur som äter, sover och fortplantar oss. Att det går att skapa enastående vital musik trots en sådan parodiskt korttänkt analys av livets samtliga ingredienser, är uppenbart. CCR hade en otrolig nerv i sin musik och mycket kunde härledas till Fogertys fantastiska sångröst.

Men Mars i Fiskarna är en monstermagnet och upplever sig allt som offret i alla situationer. När jag läste läsarkommentaren om den långsinte Fogerty tyckte jag mig minnas många svenska tidningsintervjuer genom åren med stjärnan där det andats bitterhet från honom. Skorpionen och den extremt negativt polariserade Mars plus en Sol i monetära Oxen. Visst, här är ett klassisk exemplar där Satan regerar utblicken. Och med Satan ska förstås den tektoniska bockguden Pan - en sinnebild för en människa som lyssnar på kroppens inbyggda intelligens, på den visdom som tillhör moder jord och naturen. 

Naturlig och fixerad vid jordens håvor i formen av pengar är Fogerty och just därför ingen "fortunate son", inte gudomlig i sin utblick. Minns Morrissey och Robyn, två andra Sol-Oxar som förbittrat motsatt sig branschens villkor. Morrisseys forna bandmedlemmar var riktigt pissed-off över sångarens fixering vid pengar, och jag har sett många exempel på den grova och primitiva materialism det första av de tre Jordtecknen ger upphov till när övriga horoskopet inte höjer ribban nämnvärt.

*****

Marianne Faithfulls kontakt med Satan är nästan ännu tydligare. Här är det toxiska substanser som gäller, dvs hennes svaga karaktär. Eftersom hon föddes med zodiakens första tecken Väduren som sin egen rollpersonlighet sammanfaller den sataniska axeln med sin "naturliga" position mellan andra huset för födointag (inklusive stimulantia) eller andra livsuppehållande resurser (som t.ex. pengar) och åttonde huset för naturens nedbrytnings- och eliminationsprocesser, eventuellt förgiftningstillstånd.

Horoskopkartan saknar detaljer, men Merkurius står i 00:00 Skytten och har alltså just lämnat Skorpionen och åttonde huset. Men vad vi har i "bortruttnandes håla" (tarmkanalen) är Venus sökande efter lycka och komfort i ohelig allians med de två månnoder som alltid hotar med överdrift (och påföljande bestraffning). 

Här ses Rahu, den omåttliga hungern, kopplad till orala och mumsande Oxen, medan Venus står i förgiftade Skorpionen med den "halshuggna drakkroppen- och svansen". Venus kärlek till det mörka och spännande innebär alltså en identifikation med en "halshuggen". Man kan också notera att hennes framgång - Jupiter - tycks kopplad till ett partnerskap, och som konsertrecensenten Po Tidholm säger, var det i rollen som Mick Jaggers gamla flickvän lyssnarna mötte henne.

Tidholm stannar till inför vad han upplever som ett illavarslande missljud i Mariannes tankemönster då hon "påade" sin gamla hitlåt As Tears Go By (skriven av Mick Jagger) som ett extra känsligt ögonblick. Frågar sig Tidholm: "Är det...vettigt att hålla liv i fyrtio sex år gamla trauman?"

Huvudet på spiken, Tidholm! Som vi redan hade Marianne inte haft sin framgång om det inte varit för en speciell relation (7e huset). Partnerhusets signifikator eller karaka är Venus men den står i förgiftningens hus, kopplad till den sataniska omåttlighetens axeln vad gäller "näringsintag". 

Som kuriosa kan noteras att det var under deras år tillsammans (1966-70) som Mick släppte en och annan satanisk allusion, inte minst albumtiteln Their Satanic Majesties Request (1967) skapade under gruppens mest drogbelastade period med ett flertal knarkåtal.

Utvikning. Jag har inte analyserat skivan eller dess titel, men "Deras sataniska majestäts önskan" skulle kunna fattas som att Stones vid den här tiden ser sig som höjdarna i underjorden och att skivinnehållet indikerar vad de har för önskemål - apropå pressens trötta artiklar om allt vad rockstjärnor har för speciella önskelistor för att ställa upp på en spelning. På rak hand minns jag bara den underbara poppsykedelikan "She's like a Rainbow... She comes in colour everywhere" från gruppens "sataniska" skiva, så nog handlar det om konsumtion av substanser alltid!

Man kan gå tillbaka till en tidig Mick Jagger-komposition, "Time is on my Side", och fundera över hans kopplingar till Kronos, Tidens herre Saturnus, som i den komplexa och sammanflätade arketypiska världen har beröringspunkter med Satan. Den etymologiska kopplingen mellan Saturnus och Satan har bestridits men mängder av berättelser om att ingå en pakt med djävulen, vinna evig skönhet eller denna världen men betala med sin själ visar hur nära temporalitet och satanism ligger varandra. Alla som söker betvinga tidens tand för att verka till sin fördel, befinner sig i någon mån i pakt med Satan själv och har tappat sikte på det absolut goda.

Det är därför remarkabelt klarsynt av Po Tidholm att notera också den ytligaste sidan av pakten med livets lägre sida. Han för på tal Mariannes "ansikte vars föryngringsingrepp på ett ironiskt sätt förstärker känslan av åldrandets smärta".

Med detta är hennes kanske viktigaste astrologiska detalj röjd: Saturnus i sitt skadade tillstånd ("detriment") i  Kräftan, i Månens eget hus, och i en kontrollerande 270-gradersaspekt till den personliga ungdomens rollspel (Väduren)! Meditera över det sammanhanget en stund, det är en chockerande tydlig nyckel till hela hennes liv.

Ta Saturnus som blyets planet, den mest basala metallen. Ta Saturnus som den lägsta kastens planet - de som pga sina själars grovhet och brist på kultivation sjunker ner mot inkarnation på jorden i de lägsta samhällsskikten. 

Vi måste alla börja på botten och arbeta oss upp! Och minns att de upplyftande idealen alltid kommer från de privilegierade klasserna som har tid att förfina insikten om livets mening. Den mest privilegierade klassen är braminerna - prästerna och filosoferna - vilka står över politikerna. I Sverige, som så länge varit socialdemokratiskt har därför ett motsvarande hat mot insikt och sanning frodats i folkkroppen, varav vår egen tids beklämmande arbetarklassmentalitet spritts ut i hela folkkroppen, t.o.m. bland bildningsföraktande datanördar och andra typer som inte alls är medvetna om något historiska samband med det gamla fattig-Sverige.

Det materialistiska Sverige har enligt de nuvarande nationalhoroskopet Saturnus som en av sina ledstjärnor, med vilket menas att landet valt att gå i Satans ledband, att begränsa sina intressen till enbart inomvärldsliga frågeställningar. Allt det pratas om är ting som tillhör denna världen, saker man kan ta på, laga till (fy! alla dessa tv-kockar och kokböcker) eller montera samman i "pryliga konstruktioner". 

Det sociala rummet är en fullständig besatthet hos svensken och i detta hörs numera ett unket krav på att detsamma rum ska vara helt desinficerat från färgklickar från andra kulturer. Svensken är i själ och hjärta ett rasistiskt äckel som tror sig ha skapat den bästa av alla världen genom att - men det vet inte svensken om själv - avskärma sitt tänkande från livets mångfald och överbetona konceptet om uniform enhetlighet! Det är som om svenskens intellekt är för klent, vi söker oss till jantelagens pressande uniformitet och alla våra kläder är sydda efter idén "one size fits all".

Marianne Faithfulls horoskop liknar på sätt och vis Sveriges nationalhoroskop och det kanske därför hon har vunnit en plats i svenskens hjärta. Likt de två illustratörerna som skapat uppror bland kristna i USA för idén med en förklenande jesusfigur, har Marianne Faithfull sinnelaget (Månen) i Vattumannen. Han tänker på koncept. 

Men hon har - avsiktligt eller bara genom omständigheterna - visat en större klokhet än de här typiska artistsvenskarna då hon valde att enbart ta sig själv som material för konceptet "fallen men överlevande kvinna". Mariannes Saturnus, i kontakten med den personliga ytan (ascendenten) avslöjar en total fixering vid att stajla sin yta. 

Det måste förstås medges att Saturnus trägen vinner i långa loppet (tidsaspekten igen!), och att "saturnierna", givet tid, blir formspråkets mästare! Men med Saturnus har vi alltid den smygande misstanken om att "tomma tunnor skramlar mest", att den perfekta ytstrukturen saknar bottnar, att t.o.m. den "fallna överlevaren" blivit en självgående kliché. Marianne ute på freakshow, uppvisande sig själv.

Mariannes Saturnus står i himmelens absoluta bottenläge, i det "maktlösa" fjärde huset för "interna frågor". Den ytligt världsliga planeten importerar inget gott i den här hussektorn, förutom att skapa en iskall klump i själens innersta. I Mariannes horoskop är det dubbelt tydligt eftersom hennes psyke (själ) tecknas av nämnda Månen i Vattumannen - hon har ett svalt psyke som från början svarar positivt på idéer eller koncept.

Men i detta gensvar på rationaliteten uppstår en mismatch mellan Måne och disponenten Saturnus: Månen, en vattnig planet, ligger i Luft och den essentiella Luftplaneten Saturnus ligger i Vatten. Vi får "dissociation" som bl.a. kan indikera mentala problem, vilket jag tror varit en del av hennes livsöde, fastän ingen skriver om något annat än "drogerna". Men man kan också tala om bemödanden att rationalisera i Vattenelementen: att skänka detta fluida och ogripbara elementen en struktur. Kanske därför bloggen hittat så många extremt talangmulla musikanter med Vatten och en stor dos Saturnus?

Hennes sataniska axel - hennes bindning vid stimulantia - kan med fördel läsas samman med Luft/Vatten-problemet där bitar av det mentala innehåller avskärmas och stängs inne i det undermedvetna. Saturnus i 4e kan redan i sig ge antydningar till depression, och här i dissociation till Månen, fjärde husets karaka, råder ingen tvekan om hur lågt Saturnus dragit hennes själ. 

Det är pga oförenligheten mellan Luft och Vatten (intellektualitet och irrationell instinkt) jag valt att svartfärga hennes ömsesidiga reception, annars vanligen en fantastisk stabiliserande interplanetär aspekt. Möjligen kan man med mer av facit i hand ändå säga att Månen och Saturnus skänkt varandra stöd, för är hon inte "back in business" igen, efter själens svarta natt?

Notera också hur just Saturnus 270-gradersvinkel från Vatten till Eldascendenten Väduren i grunden förändrar tonläget i "sensationalistsyndromet". Saturnus drar in grå eller t.o.m. svart depression. Mörkret blir en del av det som skapar "sensation" - dvs rubriker!

Men till sist: missa inte den okuvliga viljan att leva och gå vidare: Vädursascendenten tyngs inte bara av döden i havsdjupen (Saturnus i oceanens tecken i fjärde huset för "början och slut").
Mot detta absurt baktunga bagage kämpar heroiskt krigaren Mars och Solen i Skytten! Men återigen, den förmågan att expandera hänger på på det framgångsrika partnerskapet (Jupiter i sjunde). 

Kanhända beskrev den här hjärtskärande kontrasten mellan ett depressivt förlutet (Månen/Saturnus) och ett hoppfullt och banbrytande "nu" (Solen, "idag" och viljan att göra något i detta nu) den unga Mariannes flykt från något nedslående i barndomen. Saturnus i 4e är en våt kall filt över barndomshemmet. Mick Jagger (och före honom andra rockidoler) blev hennes biljett till ett bättre liv... Skytten tycks ha med lycksökare att göra i de många fall tecknet inte når någon nämnvärd filosofisk resning. 

Solen och Mars i nionde är inte exakt en filosofisk kombination och disponenten Jupiter i Vågen drar mer åt konsterna än tänkandet som sådant. I sig inidikerar Solen och Mars mer "partyliv" som livsfilosofi. En filosofi om att dra runt och uppleva saker - kanske i flykt från den smygande depressionen i fjärde huset för det genuina sentimentet.

Saturnus är emellertid det fixerade ödet man inte kan komma undan, och TIDEN ville något annat än den förbrännande (och flyende) eldindikationen. Tid och Öde VILLE se henne sjunka ner och bottna i fjärde husets absoluta vanmakt och svartsinne. (Faktiskt, hör hur många dystra låtar hon valde att framföra på sina tidiga soloskivor!) Ur det här livet går sedan själen som hette Marianne Faithfull med en betydligt rikare palett än när hon anlände. Det kommer att vara henne till gagna i kommande inkarnationer.

*****

PS. Bilden på Marianne Faithfull (gissningsvis tidigt 70-tal) från en blogg som ger en snabbskiss av hennes resa genom mörkret.

Avhuggna huvudet en astro-chimär?

Expressen den 15 juli 2010

Efter flera dagars sökande ger nu polisen upp om det avhuggna huvud som två barn rapporterade sig ha sett under vattnet i måndags kväll (den 11 juli).

Ja, vad ska man säga om sådana här nyheter? Att arketyperna - den själsliga symbolvärlden - spelar människorna ständiga spratt?

Noterade jag inte bara dygnet dessförinnan att det var en nymåne under uppsegling som den här gången sammanföll med DRAKENS KROPP SOM SEPARERATS FRÅN HUVUDET?

Ska man ta hela den här fruktlösa jakten efter huvudet som inte var som att Världssjälen svettade ut sig ett av sina cykliskt återkommande motiv här i vår fenomenvärld, som så många håller för att vara så verklig? Det skulle inte förvåna om båda barnen hade någon intressant störning i axeln Tvillingarna/Skytten för att på så sätt dras in i nymåneeffekten.

Här är ett horoskop för den gällande nymånen då den var under uppsegling men ännu inte helt exakt. Med "gällande" syftar jag på att många astrologer tycks mena att en ny- eller fullmåne "gäller" ända intill nästa. Det finns således ännu gott om tid att spana efter fler nymåne-effekter av typen "Tvillingarna" med en betoning på Ketu.

En sådan nyhet kan vara att polske presidenten kan ha tvingat fram sin egen (och medpassagerarnas) dödsstörtning tidigare i år. Som horoskopet för den kraschen visade steg den huvudlösa drakkroppen i Tvillingarna just då planet störtade till marken. Det är rätt passande att en nymåne exakt på samma punkt tre månader (ett kvarts solvarv) senare tvingar fram sanningen om en huvudlös macho som drev sig själv och sitt kabinett i döden!

Religionshäcklare mentalt efterblivna?

DN skriver om två svenskar som redan utlöst proteststormar bland konservativa kristna amerikaner för sin idé om en tecknad tv-serie om en slö dagdrivarjesus. [På fredagen tar Aftonbladet upp ämnet, de kokar sin soppa på samma spik.]

Det förvånar mig inte alls att i denna duo hitta en närapå "tidstvilling" till en av skaparna av den talanglösa serien South Park, vars humor ligger på en treårings nivå - att jämföra med de kopiösa mängder IQ som låg nedbäddad i Simpsons under den seriens bästa år, för att inte tala om den sataniska smartheten hos Seth McFarlane, Family Guys skapare.

Det är den äldre av svenskarna, Jonathan Sjöberg som på vitala punkter återkallar Matt Stones horoskopbild (nytt fönster). Det är väl värt att notera att soltecknet är Oxen, vars svaghet är att den är så oandlig och bokstavlig. Det är lika typiskt att hitta religiös kritik som indifferens från det här tecknet som överhuvudtaget inte bryr sig om det finns någon högre verklighet. "Livsuppdraget" i Oxen är ju att identifiera sig med köttet (kroppen), så hur skulle en sådan människa ha något intresse av religionen?

Förtryckaren Saturnus disponerar direkt över Solen, Venus och Mars
(via kombination) och över Månen, Mars och Rahu via disponentskap!

Lustigt nog finns det många Oxar som ÄR religiösa, men med artisten Prince (Solen i Oxen) hittar man dem ofta i fundamentalistiska eller bokstavstroende typer av religion. Prince är t.ex. Jehovas vittne, en rörelse som inte verkar förstå vad symbolik är för något.

Det är nog så att Jordelementet som binder människan så hårt till det fysiskt iakttagbara nog mer går i kyrkan för den sociala dimensionens skull. Jordelementet representerar ju den kroppsliga, socialiserande människan - särskilt om det också finns lite tendenser till prat (Luftelementets kommunikativa sida).

Eller också är den jordbundne religiös fast det vid närmare analys är traditionen man tycker om, eller kyrkrummets rysch-pysch. Något ditåt kunde man ana av granskningen av ett trettiotal kristna präster/teologer. Möjligen är det också så att Jord-individen är vagt medveten om att vara fallen från nåden och därför tyr sig till religionens yttre attribut av den anledningen! Och "i varje litet sandkorn" öppnar sig som bekant "vägen upp"...

De 12 zodiaktecknen representerar helt olika livsuppdrag, så egentligen är identifikationen med det jordiska bara ett av de skilda uppdrag själen tar under sina många liv. Jonathan Sjöberg och South Parks Matt Stone är båda här för att häckla alla former av auktoriteter (Mars i Stenbocken) - ett drag de delar med tydligt Jord-baserade evolutionspsykologen Patrik Sjöberg som på sitt håll - och med Stockholms universitets gillande, tydligen - driver sina antireligiösa kampanjer.

*****

Den andre svensken, Andreas Öhman, är lustigt nog lika torftigt jordbunden han också, men påminner inte så lite om det svenska nationalhoroskopet med dess ensidiga betoning på "förnuft". Notera hur de här kollegorna, trots åldersskillnad, med lätthet mötts tack vare ett samstämmigt sinnelag: Månen i Vattumannen. De tycker det är kul att klura ut koncept eller idéer, båda två!

Förtryckaren Saturnus disponerar direkt över Ketu (via kombination)
samt över Solen, Jupiter, Månen, Mars och Venus via disponentskap!

Här, som med den andre svensken, är det värt att notera hur kapitalt "censurmyndigheten" eller trångsinnets eller kanske här stilistiskt formsäkra Saturnus lagt beslag på allt annat på himmelen och söker agera sista ordet.

Hos Öhman står Liemannen själv i det kraftfullt negativa och aversiva tecknet Skorpionen och låser därifrån Solens chans till lycka (Jupiter) i Stenbocken. (Jupiter, religionens planet, är för övrigt fallen i det tecken som har materialismens princip Saturnus som sin herre).

Och den naturliga illgärningsmannen är inte nöjd med allt detta - den aktiverar därtill ett praktfullt mobbing- eller socialt utstötningssyndrom genom att bara befinna sig i attitydmässigt fixerat Vatten där Saturnus naturligen härskar över ren intellektualitet i Lufttecknet Vattumannen.

Eftersom vi redan vet att horoskopet tillhör en artist, kan vi emellertid tänka oss att Vatten/Luft inte så mycket representerar mentala rubbningar som avsiktlig defamation.

Jag tror försöket att lansera en slacker-Jesus för amerikanska folket indikeras just av den här sociopatiska sidan. Vi har sett den så ofta förr hos individer med en fullständigt outvecklad förmåga att förstå sig på sociala kulturer eller bruk som avviker från de egna. Eller individer som avsiktligt smutskastar andra. Minns inlägget "Sveriges ondaste journalist?", mobbaren på barnprogrammet i tv, nazisten och upptäcktsresanden Sven Hedin och många andra fall där Vattuman/Skorpion tycks vilja angripa någon eller något.

Det säger sig själv att slacker-Jesus bottnar i personliga störningar åtminstone hos Öhman, och något av det hintas också om i DN-artikeln där tv-seriens producent säger, "Det är snarare en ganska varm historia om Jesus och hans komplexa förhållande till sin pappa".

Backar vi upp till Jonathan Sjöbergs horoskop ser vi fadersproblematik även där. Solen och Saturnus är naturliga fiender och i Oxen, med en överhettning från Mars och Venus, finns det ingen chans i världen att relationen till den egna fadern varit normal. Det är mer en akut incenstvarning här - pedofila övergrepp eller liknande. Kanhända har artisten ett redskap som andra saknar i sin förmåga att förvandla egna tråkiga upplevelser till konst.

De båda religionsinsensitiva svenskarna har sammantaget, som synes, en påfallande brist på Eld, "det noblaste elementet". Där inte jord tornar upp sig och ställer sig i vägen, öppnar Eld naturligen upp sinnet för högre andliga realiteter. Annika "Fettdoktorn" Dahlqvist var samtidigt ett perfekt exempel på hur sårbar anden är för de låga förnuftsmänniskornas groteskerier.

Hos de två animatörerna är det bara Saturnus - begränsning och formalisering - så långt ögat når. Bloggens kanske två oandligaste horoskop hittills, vid sidan av alla mördare och psykopater, förstås. Båda individerna plockar perfekt upp det som jag kallat "rationalism" på bloggen, horoskop där enbart Jord och Luft dominerar, så att individer stannar vid mentalisering enbart runt fysiskt givna faktorer. Klassisk svensk begränsning till "empiri".

Jag gissar t.ex. att Jesus aldrig blev mer än en "grej" i huvudet på de här två overkliga figurerna. De var inte ens intresserade av att gå nära människan Jesus och studera hans filosofi. De började i den ytliga människans attityd, "Nå, hur kan vi få spinn på den här heliga kossan, då?" Två perfekta representanter för samtidens idioti, barn av den postmodernistiska psykosen där allt bara snurrar runt och ingen förverkligar någon potential överhuvudtaget.

*****

[Förklarande tillägg. Rubriken syftar förstås på Saturnus välkända koppling till stupiditet, på köttets oförmåga att höja sina "vibrationer" och uppfatta andelivet. Enligt filosofen Platon kunde Eld, Luft och Vatten övergå i varandra och det var enbart Jord som var ohjälpligt fallet och ur stånd att transmutera sin väg tillbaka till högre höjd. Lyckligtvis är det i princip omöjligt att födas under en himmel där precis allt vittnar om Jord. Men att ha Saturnus som herre över så mycket som i båda dessa horoskop, kommer mycket nära det oåterkalleliga fallet.]