Haiti - natalt horoskop & transiter

Vad som var tänkt som en kort kommentar kring en solförmörkelse på min andra blogg växte till upptäckten av en astrologisk "ockult eklips" dagarna innan - synbarligen manifesterad som jordbävningen på Haiti (öppnar i nytt fönster).

Det saknas födelseklockslag för Haitis grundande (efter ett uppror och slaveriets avskaffande 1804), men dubbelexponeringen av bara det dygnet och de transiterande planeterna på himlen den 12 januari i år, ger en sällsam bild:

Eftersom bloggen nöjer sig med den synliga himmelen - indierna kallade astrologin för "läran om ljusen" och Saturnus var den bortesta synliga planeten - inkluderas inte Uranus, Neptunus och Pluto. Som sista synliga ljuspunkt förklaras Saturnus symboliska betydelse som Gränsdragaren. Vid Saturnus startar Ödet vad människan anbelangar.

Västerlandets pysslande med de tre transsaturniska planeterna är en udda särutveckling vars historia någon får skriva så småningom. Idéhistorikern Richard Tarnas gör i sin magnifika "Cosmos and Psyche" (2006) klokt i att studera den kompletta uppsättningen planeter utan att använda zodiaktecknen i sin diskussion - den här bloggen argumenterar ju för att västzodiaken är ett historiskt misstag.

Likväl är Tarnas upptäckter av vad transiterna (planetrörelserna) genom historien i sig, ett fantastiskt arbete som indikerar att historien faktiskt formas via "formbildande" mönster vilka kan studeras astrologiskt.

Med den astrologi som människan förfogade över för cirka 2000 år sedan är det likväl uppenbart från ovanstående karta att "tiden var kommen" för Haiti. Kronos eller Saturnus - tidmätaren - hade nu återvänt till sin utgångspunkt för tiden för Haitis födelse. En ödesmättat och ofta fruktad återkomst, och medan västastrologin nu gör sitt bästa för att ramponera hela det antika schemat genom att börja flytta omkring saker och ting var det faktiskt Saturnus som från början representerade döden eller liemannen - inte (den ännu inte upptäckta) Pluto.

Det övergår mitt förstånd hur "värderelativistiska" astrologer kunnat tro att Saturnus plötsligt abdikerat från sina uppdrag bara för att en ny planet, godtyckligt namngiven Pluto av en sekulär astronomi (per definition ur fas med Verkligheten), skulle kunna beredas dödsfunktionen!

Den tidiga 1900-talsastrologen Charles Carter relaterar faktiskt att de preliminära studierna i England av Pluto i faktiska horoskop mer pekade åt undersökande- och journalistisk verksamhet än något annat. Men ibland glimtar sanningen till för att strax begravas av en larmande hop. Pluto som "underjorden" måste ju bara betyda att detta är döden! Jag ber att få reservera mig för dylika hjärnsläpp...

Saturnus transit genom Jordtecknet Jungfrun - det jordfasta i rörelse! - indikerar således att landet nått tiden för någon form av upplösning och nyorientering just för att Saturnus drar gränser för det rådande. Den Långsammes rörelse under cirka 2½ år genom ett tecken gör det här till en väldigt ungefärlig indikation. Men vartefter man sjunker närmare och närmare vår sublunära värld (som är astrologins egentliga subjekt), tajtas det första budskapet till.

Om Saturnus är den yttersta ödesangivaren som fryser ett motiv och tvingar oss att konfrontera det, verkar Jupiter som förstoringsglaset. Den expanderar på det givna temat. Med det västerländska aspektschemat går det väl knappast en dag utan att Jupiter aktiverar något i ett natalt horoskop, jag har nämnt min personliga utmattning inför den ofattbara inflation av aspekter västerlandet dragit in i astrologin.¹

Men vid tiden för jordbävningen intog faktiskt Jupiter en aspekt till sitt eget natala läge i Haitis horoskop. Vi har både den "bindande" och den "lösande" aktiverad samtidigt detta komposithoroskop som jämför transiterna med deras ursprungliga placeringar.

Och detta var exakt det förhållande jag i artikeln om den ockulta eklipsen noterade för Port-au-Princes östra horisont. Spänningsskaparen Saturnus och spänningslösaren Jupiter aspekterade båda ascendenten/den symboliska markören för stadens kropp och liv. Att denna självmotsägelse nu återkommer även i ovanstående karta, är intressant.

Men ännu talar vi om en ytterst suddigt definierad period. Jupiter befinner sig i Vattumannen i cirka tolv månader, så dess och Saturnus återkoppling till Haitis horoskop är bara en grovskiss. Och skissen säger inte mycket: att spänning och frigörelse driver upp en kraftfull motsättning.

Hur skulle man kunna förutspå en jordbävning av detta? Jag kan inte säga att jag skulle ha föredragit den tolkningen framför någon annan av kanske mer politisk karaktär... Avsaknaden av födelsetimma i nationalhoroskopet möjliggör bara svepande observationer.

Vad som är uppenbart är emellertid att det stellium (planethop) som samlats i Skyttens tecken vid tidpunkten för jordbävningen verkade som en slags "ockult" nymåne enligt den gamla läran där planeter råkar i samverkan i samma ögonblick de anländer till samma hus (zodiaktecknen kallades hus/palats förr, vilket man förstår när man tittar på den gamla metoden för husindelning, "helhussystemet").

Och lika uppenbart är att denna enorma "ockulta" nymåne i Skytten, med dess virtuella solförmörkelse (se den ursprungliga artikeln) faller i Haitis födelsetecken. Inte bara har de yttre planeterna gripit tag i sina utgångspunkter utan även de inre och snabbare planeterna kontaktar sina startlägen. Fast detta är en pilotstudie för mig i detta slag, är det en remarkabel serie "fullbordade varv" som radar upp sig. Hela situationen tyder ju på ett bokslut/omstart av något slag!

Eftertanke...

Den här studien var "impressionistisk". I en systematisk undersökning skulle man t.ex. gå igenom Haitis VARJE födelsedag sedan grundandet och ställa sig frågan om något tidigare år i landets historia har sett en solar retur i Skytten åtföljda av tydliga tecken på en "nollställning". Spontant (och med ringa matematiskt sinne) skulle jag vilja säga att detta måste ha varit första gången solreturen koinciderade med både en jupiter- och saturnusretur.

_____

1. Som jag nyligen nämnt i något inlägg går allt numera att belägga med en eller annan "mittpunkt" eller obskyr aspekt och astrologin har tappat sitt förklaringsvärde - kartan är nu mer komplex än verkligheten den avsåg beskriva! Kartritarna har sökt överträffa Gud själv med sina systems komplexitet.

Den här sortens astrologi attraherar gissningsvis anhängare av geometri - kanske ändå inte helt olikt antiken (Pytagoras/Platon). Men som Strindberg under sina alkemiska experiment handlar det kanske inte längre om att hitta några objektiva sanningar (göra förutsägelser) - astrologin har blivit en kristallkula genom vilket psyket bekantar sig med sig självt ungefär som olika ord i vårt språk triggar olika reaktioner. 

Själv älskar jag att sitta och suga på ett ords valör och slå upp dess etymologi. Och ju mer nerlusat det astrologiska systemet, desto fler godbitar att stanna upp inför. Men förmågan att säga något distinkt försvinner för systemet motverkar nu sitt syfte.

Astrologins inflation i väst gjorde att den likt Babels torn rasade och astrologer förstår inte längre varandras dialekter. Det är faktiskt exakt samma dekadenta utveckling som hela det "merkuriala" västerländska vetenskapsparadigmet skapat. Vetenskapsgrenarna kan inte längre självklart tala med varandra, och ibland kan inga ISO-certifieringar i världen överbrygga den skenande, "postmodernistiska" pluralismen. 

Tornets fall gör att man får gå åter till ruta ett och se vad som ursprungligen gällde. Därför t.ex. den sideriska zodiaken hellre än den tropiska.

Fiskfobi & de fyra elementen

En artikel i Aftonbladet (allt utom sammandraget reserverat för prenumeranter) innehåller en fantastisk bekräftelse på att det är den sideriska zodiaken som har kontakt med de "urtyper" som astrologin använder i sitt tolkningsarbete.

Av artikelns resumé framgår att den unga kvinnan, som lidit svårt av en fobi mot fiskar och särskilt i anslutning till de "mörka svenska sjöarna" (hon är av asiatiskt ursprung), till sist botades med hypnos - f.ö. en kriminellt underskattad metod.

Med den vediska astrologins aspektsystem ser nästan varje horoskop ut som en nitlott i livet. Att sitta och räkna "gröna" och "röda" aspekter är ett ofog man genast lär sig av med här. Indierna kräver mycket mer tankearbete av astrologen. Enbart Mars, Jupiter och Saturnus - de i omloppsbanor bortom jorden - kan kasta fler aspekter än oppositionen. Och det bara är Jupiter som skänker "välsignande blickar" ("gröna"/harmoniska). 

I just det här fallet är det emellertid rätt uppenbart hur aspekterna visar FRUKTAN som en viktig psykisk komponent innan hypnosbehandlingen. 

Det är Saturnus (liemannen) som drar in rädsla i en människas liv, särskilt i den negativa polariteten (Jord- och Vattentecken). Jag har andra fall där Mars opponerats av Saturnus där modet (Mars) varit så ringa att paranoida och förföljelsemaniska sidor kunnat ta över. Så mycket (minus det om polariteten) hade den västerländska astrologen också kunnat säga, och säkert mycket därtill utifrån det slösande rika aspektschema som utvecklats i vår kultur.

Men indiernas kartritning säger faktiskt mer i sin koncishet. Bara Mars har rätten att "irritera" i en framåtriktad rät vinkel och därför är detta verkligen en viktig signal (jämfört med västhoroskopet som lätt fylls av ett sådant gytter aspekter att i princip allt mellan himmel och jord går att säga om varenda människa). 

På den här indiska kartan träffas södra månnoden Ketu av Mars, och i indisk tradition står noden för avmätthet eller saker man inte önskar befatta sig med längre ("Been there, done that").

Den här avmättheten når nu en extrem intensitet eftersom "välvilliga" Jupiter förstärker vad än den involverar sig i. Notera att indierna kallar Jupiters och Ketus möte en kombination och inte konjunktion. I väst hade detta i vilket fall inte varit någon konjunktion eftersom delat tecken inte räcker som skäl för interaktion mellan två entiteter.

Med facit i hand (fobi) kan man ganska lätt se en "intensifierad avmätthet" inför annalkande aggression (Mars). Å andra sidan såg vi samtidigt att Mars i bemärkelsen mannamod var hämmad av kontrollören Saturnus som tillika har dubbelrollen som liemannen. Sistnämnda opposition indikerar att individen kan känna sig väldigt förlamad och maktlös i vissa situationer.

Den vakne har förstås redan sett att det här är en förskräckligt omständlig beskrivning av vad som kanske kan utläsas som räddhågsenhet. Hur mycket enklare är det inte att gå rakt på Saturnus usla placering i Kräftan, havens tecken, och säga: vattenskräck, särskilt som Mars mittemot hotar med olyckor nära vatten?  (Stenbocken och Kräftan är de urtypiska representanterna för "land och hav".)

Och som för att understryka, backar himmelen själv upp med den bekräftelse: förhållandet till mörka vatten är det absolut sämsta tänkbara: Månen - Kräftans härskare och därmed direkt disponent över "krampande Saturnus" - står debil i Skorpionens tecken! 

Och Månen (psyket) disponeras därmed av Mars som i sin tur angriper Saturnus. Se rundgången och Vattenelementet! Här syns vad inte västastrologer sett annat än då och då sedan den tropiska zodiaken började komma riktigt snett: att det finns ett vattenrelaterat problem.

Venus står visserligen upphöjd och väl placerad i Fiskarna - som händelsevis var just det som fobin fixerat sig vid - men kan man argumentera att horoskopet redan visar ett sådant generalknas i samband med mörka vatten att vad som helst i djupen hade kunnat tjäna som fokuspunkt för rädslan för attack. Att det nu blev fisk, förklaras möjligen av att det nu är Fiskarnas härskare Jupiter - disponenten över emotionellt välmående - som står under direkt attack från Mars. Touché! 

Mars upphöjelse i Stenbocken tycks heller inte ha hjälpt i just frågan om mod, men jag har i tidigare inläggt resonerat kring varför Mars är upphöjd här: dess rykte som bråkmakare gör att den "bättrar" sig när den kommer under överinseende av Saturnus i det förbjudande (förmyndande) Jordtecknet Stenbocken. Pga disponenten Saturnus essentiella natur hämmas Mars ibland t.o.m. fysiologiskt från abrupt spattighet och omotiverade utfall och tvingas disciplinera och koordinera sig.¹ 


Vad av detta hade västastrologen kunnat se? Ingenting, för med zodiaken 4/5-delar ur led, hade han/hon missat såväl den debila Månen i Skorpionen eftersom den tropiska zodiaken här signalerar en oförvägen och dristig Mån-Skytt. Saturnus hade visserligen varit suboptimal i Lejonet men helt missat vattensymboliken. 

Den "extrema avmättheten" hade försvunnit eftersom Ketu och Jupiter nu faller i två olika tecken, och Mars attack från Vattumannen mot Jupiter i Oxen är fullständigt meningslös eftersom Venus nu inte längre står i Fiskarna utan i Väduren. 

Om något hade denna Venus, baserad på en attackerande Mars i Luft, signalerat ett livligt intellekt. För märk, i den tropiska zodiaken faller Mars/Saturnus-oppositionen mellan positiva tecken, vilka inte alls bekräftar aggressionshämningen/fruktan på samma sätt som när den faller i den mer undfallande negativa polariteten!

Lika klockrent som det sideriska horoskopet är, lika förvirrande och missvisande är det med en tropisk zodiak om man med det senare börjar dra slutsatser från zodiaktecknen och de fyra elementen!

*****

Anmärkning. Frågetecknet vid Solen beror på en övergång till ett nytt tecken ("ingress") strax före lunch. Skulle Solen ha hunnit in i Vattumannen får vi ännu ett exempel på "dissociation" eller "social utstötning" (Luft och Vatten mixar illa) - och därmed ytterligare en faktor som ligger snuddande nära fobiska yttringar! 

Sol i Vattuman och Måne i Skorpionen är därtill en ganska kraftig version av detta astrologiska komplex, särskilt som de båda disponenterna (Saturnus och Mars) ligger blockerade mot varandra!

Någon form av bortträngning kommer i en hämndeakt bakvägen så att vissa ting blir "överdeterminerade" och fyllda med problematiska känslor. Klassisk psykologi. Se äldre inlägg om dissociationen som mentala problem.

Det mest fantastiska är alltså att ett så här svårt stört horoskop kunde ordnas med hypnos!




_____
1. Fungerar "upphöjelsen"? Tveksamt! Jag förde frågan på tal första gången då en evolutionsbiolog tog till orda i en dagstidning och halvt på skämt smädade kristendomens "helige ande" i en juvenil akt av uppstudsighet. Var fanns Mars upphöjelse där? 

Horoskopet visar Solen, Mars och Saturnus hemma i härskarläge! Uppenbarligen uppstår blindfläckar när allt ligger på samma ställe. Den här artikeln om flygingenjören och astrologen Arthur M. Young (två rätt korta delar, men ämnet är komplext) ger en idé om varför det faktiskt kan vara bra att ha Saturnus på lite distans från den astrologiska enskildhet man studerar.

Tropisk vs. siderisk zodiak - ett återbesök

(2888 ord!)

Frågan om den tropiska och sideriska zodiakens likaberättigande är en återkommande klassiker (läsarkommentar i nytt fönster)! Garvade astrologer som hållit på länge (men inte för länge) med den västerländska tycks i regel konvertera när de upptäcker att den sideriska zodiaken faktiskt återskapar djurtecknens klassiska psykologi - dem vi läser något om i veckotidningarna, fast lagom polerade så att alla tecken är "lika bra". (För några engelskspråkiga sideriska sajter, se sidan med länktips.)

Den här bloggen påminner om att långt innan den urvattnade veckotidningsastrologin existerade de tolv zodiaktecknen var "principer" snarare än kompletta psykologiska porträtt. Zodiaken är en logisk konstruktion och om Lejonet är Livets princip måste Skorpionen vara Dödens princip, och bloggen har på den vägen sökt återskapa en förståelse liknande den astrologerna i antiken bör ha ägt.

Bloggen söker alltså rekonstruera astrologins värld innan 300-500-talets astrologer missförstod den alexandrinske Ptolemaios ord om att Väduren matchade vårdagjämningen och trodde att den ALLTID skulle göra så! Misstaget är parodiskt eftersom vårdagjämningens precession redan var känd sedan flera hundra år!

I vår tid är den breda förståelsen av astrologin veckotidningsartad, och i några kommentarer har jag sett hur läsare varit för hårt identifierade med "sitt" tecken och fått problem med att bloggen använder zodiaktecken som enskilda principer medan de på veckotidningssätt läser in en "hel människa" i tecknet. Den som läser om Skorpionen på detta felaktiga sätt kan inte annat än bli besviken!

Att Skorpionen tilldelas vissa funktioner av negativ art betyder inte att de överlag är sociopater, men den som är väldigt tydlig för sitt tecken (t.ex. då Solen stiger i öster i Skorpionen, eller då Månen passerar Skorpionen och dess härskare Mars samstämmer i ett "skorpioniskt budskap") är helt enkelt inte ett Lejon. Han/hon har en betydligt mer tillbakadragen natur än zodiakens mest sceniska tecken, och har en extrem integritet.

Integritet har förstås Lejonet också eftersom den är en funktion av den fixerade kvaliteten (eller Tamas guna) som båda tecknen delar. Men eftersom Lejonet är ett Eldtecken yttrar sig integriteten som pondus och en tendens att dominera scenen. Skorpionens "fixering" ligger i stället i dess passiva resistens eller envishet. Den är tålmodig (tills den får nog och sticker till).

Inget av det som kan sägas om tecknen är särskilt kontroversiellt i sig. Frågan är bara om de individer som enligt vissa astrologiska kriterier är "typiska" för sitt tecken i praktiken också liknar de rudimentära psykologiska riktlinjerna som tecknet, dess element, kvalitet och matchande härskare (planet).

Här blir det nu problem, för den ursprungliga sideriska zodiaken som undkom feltolkningen av Ptolemaios och fortsatte användas i Indien, indikerar nu att jordklotet i sitt långsamma wobblande vridit sig 4/5-delar av ett tecken så att de som följer den västerländska, post-ptolemaiska traditionen i de allra flesta fall tillhör det föregående tecknet (jordens wobblande får stjärnhimmelen att glida baklänges).

Den här bloggen har presenterat preliminära tecken på att det är den ursprungliga zodiaken (siderisk) som svarar på de klassiska teckenbeskrivningarna, inte den västerländska (tropisk). Det här kommer kanske inte att sjunka in på 200 år ännu, men när vi når Vattumannens tidsålder kommer den tropiska zodiaken att kunna beses på museer som ännu ett av mänsklighetens många dråpliga missförstånd.

Om den sideriska zodiaken då ännu lever och har hälsan eller givit vika för en ännu djupare (djuprymden!) astrologi, är frågan. Jag tippar på det senare. Jag har tittat in på indiska sajter och fora dedicerade till siderisk astrologi och där noterat matematiker på en diskussionsnivå jag inte ens är motiverad att söka förstå. Indierna diskuterar livligt astrologin i relation till hela vintergatans plan och jag tycker mig se att där finjusteras ayanamsa (korrektionen med vars hjälp man avgör var tecknen börjar i rymden) några sekunder hit eller dit...

Helt klart är astrologin på väg att bli mer "kosmisk". Får européerna med sin fixering av några symboliska zodiaktecken vid solkalendern ens plats i den diskussionen (som ligger naturvetenskapen betydligt närmare)? Är Europas astrologer ett överspelat kapitel?

*****

Ja, vad finns kvar för den västerländska astrologen att pyssla med? Prognossystemen förstås, progressionerna! Dessa är inte beroende av zodiaktecknen utan handlar om planeternas rörelser och möten.

Och för personlig astrologi är en stigande sol alltid en stigande sol, en narcissistisk "görare" (hjältearketypen). På samma sätt är/ger en måne i öster alltjämt den rakt motsatta psykologin en receptiv och reflekterande natur. Västastrologin berövas inte alls hela verktygslådan!

Dessa ord är t.ex. skrivna av en Måne exakt i öster (ett paradigmatiskt horoskopfall att använda som rättesnöre). Redan som barn med oerhört skiftande socialt behov - just som Månen, "den variabla" i sig antyder. Fordrade redan från unga år perioder av inåtvänd reflektion och upptäckte faktiskt meditation redan i sexårsåldern.

Jag identifierade direkt ett annat medvetandetillstånd när jag lät blickens fokus på omvärlden slappna av. I indisk astrologi är Månen symbol för det inre sinnet. Det är mycket lätt att uppleva skillnaden på detta sinne och den ständiga strömmen av inkommande sinnesdata. Ändå inser man att människors illamående i mycket avslöjar att deras Måne är defekt, att de har en blindfläck på den punkten! De känner inte sig själva som Psyken.

Men enligt den tropiska zodiaken skulle min prominenta Måne vara sinnelaget hos en sentimental och barnkär Kräfta, vilket plågade mig i tjugofem år eftersom det överhuvudtaget inte stämde. Och Kräftans skicklighet med affärer saknar jag fullständigt. Och intresse för hemmets mysfaktor finns bara inte.

Med den tropiska zodiaken blev det extremt logiska och intellektuella Lufttecknet Tvillingarna en fullständig aha-upplevelse. Jag har senarelagt mitt yrkesliv genom år efter år av studier att det nu blivit för sent för karriär! Vem är Tvillingarna? Den evigt unga studenten! Det var här mitt uttåg ur västerlandets andliga och astrologiska degeneration började.

I en snart årsgammal kommentar invände sig en förespråkare för den tropiska zodiaken att det var undertecknads Saturnus i opposition mot Månen som eliminerade Kräftans barnkärlek. Detta är inte sant. Jag har på nära hand ett fall där Månen flyttade åter från Lejonet till Kräftan och med den en opposition till Saturnus. Kvinnan är det mest barnkära man kan tänka sig och sanningen är att hennes sentimentalitet och fantasi passar Kräftan oändligt mycket bättre än Lejonet!

Men alla utsagor på den här nivån är förstås vad vetenskapen kallar "anekdotiska" - de saknar egentligt bevisvärde. Etablerad tradition och erfarenhet har visat att Saturnus kontrollerar, hämmar eller försenar allt den nuddar vid och i vissa fall kanske man kunde tänka sig en Mån-Kräfta som helt tappar barnkärleken.

I sagda fall av den äkta Mån-Kräftan (siderisk) kunde man emellertid se den klassiska saturnuseffekten: långsamheten. Kvinnans första (och enda) barn kom först vid 45 och var därtill ett adoptivbarn. En sida av Saturnus är ju att dra in en artificiell, dvs konstruerad sida, och när Månen verkligen ligger i det "naturliga" modersskapets Kräftan, blir logiken tydlig.

Undertecknads Måne i mentaliserande Luft opponerad av Saturnus i Eld (Skytten) beskriver istället med bästa effekt att formaliseringen utspelar sig i Eld - och därför den här bloggen som söker knyta an till Platons värld av levande brinnande intelligenser - Formernas värld - Månen i Luft söker här via logik/kommunikation förmedla "Formen i Elden", dvs egentligen läran om Ljuset eller det gudomliga.

*****

Utöver de dominanta Ljusen har västastrologin också de övriga planeterna och ett väl utvecklat (överutvecklat?) system av interplanetära aspekter. Detta material ger rikligt stoff att rekonstruera en psykologisk fantombild utifrån.

Men jag kan inte hålla med om att det gagnar persontecknaren att skriva "Skyttens berättelse" om en person som i själva verket (sideriskt) är fylld med "Skorpionens anda" och vars sant traditionella (pre-tropiska) berättelse är den om död och hemskheter.

Hade mina empiriska förstudier inte givit några resultat alls, kunde jag hållit med om det egala i valet av zodiaktyp. En mental modell är lika god som en annan. Detta är "värderelativismens" röst. Den hörs från dem som inte längre tror på Gud och en objektiv högre ordning, utan menar att allt som finns är människans mer eller mindre lyckade försök att skapa sig en uppfattning om världen via modeller.

De hårda vetenskaperna har imiterats av många astrologer i fåfänga försök att vinna vetenskaplig legitimitet. Problemet är att ett antal vetenskapliga undersökningar har misslyckats verifiera den västerländska astrologins påståenden. Om detta har jag skrivit tidigare. En sökning på den ledande brittiske astrologen Geoffrey Cornelius ger ett inlägg som återberättar det största testet (och misslyckandet), inlägget om mördaren John Gacy ger ett annat misslyckande (där jag dock reserverar mig mot själva upplägget).

Det finns något attraktivt i datorns binära princip, etta eller nolla, ja eller nej. Att kontraster krävs för en upplevelse är en insikt gammal som gatan. Men dessa kontraster måste stå fasta, så att vi som rör oss mellan ljus och mörker upplever fenomenvärlden. Danske filosofen Kierkegaard talade om att det ytterst bara finns ett antingen/eller, man måste ta ett beslut och "våga trons språng". För detta kallas han ibland den förste existentialisten.

Det binära talsystemet (ettor och nollor) bekräftades för universalgeniet Leibniz när en återvändande kyrkman från Kina stack ett manuskript baserat på Yin/Yang-principen i händerna på honom och han insåg att kineserna redan upptäckt samma sak. Leibniz styrktes i tankarna om en underliggande objektiv ordning, det kineserna kallar TAO eller Vägen.

*****

I vår postmodernistiska tid tycks överlag idén om en Ena Ordning åter ha glömts bort. På mest vulgära nivå hör man folk munkäfta och säga, "Okej, du har väl din sanning men jag har min!". Den här personen talar överhuvudtaget inte om Sanning utan bara om subjektiva perspektiv! Postmodernismen är i mina ögon ett mannen på gatan-perspektiv och det är viktigt att minnas att tänkandet är sekulärt. Det har a priori stängd dörren mot möjligheten av en "objektiv ordning" i tillvaron.

Postmodernism är frukten av människor som sitter och tänker för mycket utan att "jorda" sig i verkligheten. Alla tankar och modeller ÄR INTE LIKA BRA. Sverige är postmodernistiskt, vilket förmärks i den fullständiga rädsla för ojämlikhet som råder här. Det verkar ligga bortom mångas förmåga att skilja på en nybörjare och en mästare i musikkomposition. Det är inte en fråga om att inte alla duger, men frågan är vilka som är bäst lämpade för att lösa vilka uppgifter.

Hade postmodernismen varit hur tingen faktiskt är ordnade, då hade astrologin varit ren och skär fantasi utan någon koppling till den synliga världen. En ren skrivbordsprodukt, en text att leva sig in i men utan återkoppling till den empiriska verkligheten. Man frågar sig då hur en astrologisk tradition från början kunnat uppstå! Skeptiker hävdar här att den aldrig varit något annat än människans fantasifoster fastkletade (projicerade) på diverse externa objekt.

De verkar ha rätt. Västastrologerna blir allt mer marginaliserade vartefter nämnda tester visar att de astrologiska teserna saknar statistisk signifikans. Men har det alltid varit så, eller är boven den tropiska zodiaken?

Minns att astrologin växte fram under ett årtusende i tvåflodslandet (Mesopotamien) och att lertavlor från det gamla Babylon visar vilken oerhörd möda som lades ned på att säkerställa inte bara planeternas omloppsbanor utan också knyta jordiska episoder till de celesta rörelserna. Dessa stjärntydare var tidiga empiriker, kanske världshistoriens första! De var intresserade av att producera ett system som matchade verkligheten. De var inte intresserade av systemet som sådant.

*****

Jag har valt att gå tillbaka till den sideriska zodiaken som utvecklades av babylonierna och göra några anspråkslösa men systematiska studier med faktiska människor. Resultaten tycks ge företräde åt den zodiak som är projicerad, inte mot vår solkalender (tropisk zodiak) utan mot den faktiska rymden (i vilken jorden snurrar på sitt wobblande sätt), dvs den sideriska zodiaken.

Fynden är alltså preliminära. Jag är inte statistiker och tänker inte ge mig in på storskaliga undersökningar som jag inte kan bedöma värdet av. Men bilden av det som gjorts så här långt blir tydligare om man överblickar ALLA småstudierna samtidigt. Några av dem bekräftar varandra. Jag har redan pekat ut de små men märkbara tendenserna i andra sammanhang men sammanfattar dem här:

Det är inte Skytten som står för sexualitet utan Skorpionen. Och det är i den sideriska Skorpionen - inte den tropiska - som jag upptäckte att homosexuella ascendenter kulminerade. Ska väst fortsätta tillskriva Skytten "kinky" drag när det uppenbart är Skorpionens unkna (fixerade, icke-cirkulerande) Vatten som vi ser här? Fyndet är trist för vår moderna värderelativistiska tid eftersom den sideriska zodiaken tycks bekräfta att homosexualitet är en form av psykopatologi. Månen klassas som debil i Skorpionen sedan antiken.

Vi har alla pusselbitar med oss från förr, men folk nuförtiden bygger egna fantasifulla system ovanpå grunden och stämmer inte ens längre av mot grunden då dess sanning tas för given. Den sideriska zodiaken avslöjar att grunden i väst har vittrat bort!

I undersökningen av 136 dömda brottslingar försvann i princip brottsligheten i sideriska Skyttens tecken, precis som den traditionella (pre-tropiska) zodiaken förutsäger. Skytten är ju filosofins och religionens tecken! Extra tydligt blir det i Indien eftersom härskaren Jupiter där kallas Guru, den andliga dörröppnaren och vägvisaren.

När hörde vi talas om enastående författarskap hos dem med sinnet (Månen) i Jungfrun? Aldrig. Men när man via siderisk zodiak besinnar den intressanta toppen av Nobelpristagare i litteratur med Månen i Lejonet - "sinne för dramatik" - då faller polletten ner. Ett nyligt inlägget om dramatiska Hans Rosenfeldt ramlade in som ett ytterligare exempel på detta dynamiska och omfångsrika sinne.

Jag känner för övrigt till en kvinna i samma team (om jag minns rätt) som skrev manus till de såpor Rosenfeldt nämner i SvD-intervjun. Där hittas ännu en Måne i sideriska Lejonet - och en stor och generös själ var hon, alls inte kritisk och fordrande som den tropiska zodiaken skulle gjort henne!

*****

För en hyperkritiker, se istället Benedikt XVI:s horoskop. Här har vi en Måne i sideriska Jungfrun. Genast är (civilisations)kritiken ett faktum. I hans fall kan en siderisk astrolog också peka på kvadraturen från Mars i Tvillingarna för att förklara hans kritiska läggning.

Sistnämnda möjlighet har inte västastrologin längre eftersom "orben" (tillåten avvikelse från definierad aspekt) mellan Mars och Månen är alltför vid. Äldre tiders astrologi räknade som bekant aspekterna mellan hela tecken.

Däremot finns i västastrologin så många nytillkomna parametrar att jag är säker på att det finns någon liten obskyr aspekt att tillgripa för att förklara varför påven är en skarp kritiker, trots att väst menar att han har en försonlig och närmast konfliktskygg Måne i Vågen!

Påvens västerländska Jupiter stigande i Fiskarna kan visserligen anföras som ett prima tecken på hans religiösa väg! Fiskarna var ju den tidsålder som kristendomen (lite löst) startade. Här nöjer sig många och slutar tänka.

Men stopp och belägg. Är påven verkligen en "Vattennatur"? Jag skulle säga att jag aldrig varit med om något mindre av empatiskt blötdjur än påven!!! Och minns hur oändligt kraftfull en stigande planet är för helhetstolkningen! Det ska till en hel del för att sudda ut detta martyriska och självutslätande grunddrag.

Är det inte istället den sideriska Jupiter i Vattumannen som perfekt fångar in hans hyperintellektuella karriär? Hans extrema tonvikt på doktrin motsvarar perfekt Vattumannen som logisk-rationella system. Varje hans uttalande och handling är "disciplinerat" bestämd av Saturnus arbete i Vattumannen med att skapa en begreppslig ideologi eller teologi.

Saturnierna kan nästan bli maskinmässiga i sin programmatiska bindning till partiprogrammet. Att Mona Sahin är född med Solen i Vattumannen är fullständigt solklart och att hela Sverige är "Vattuman" - mentalt systematiserat - känns lika sant.

Väst, som i takt med att vårdagjämningens precession börjat skapa oreda i de antika byggbitarna har nu tappat känslan för de fyra elementen. Istället tillgrips andra, nytillkomna "sub-system" för fylla vakuumet efter en grund som nu slår fel i fyra av fem planetära placeringar.

Denna blogg innehåller redan allt material den fördomsfrie behöver för att bilda sig en uppfattning om huruvida den postmoderna människan är offer för en rejäl värdesubjektivistisk förvirring. Vägen (TAO) kanske bara är EN, medan de levande varelserna befinner sig allsköns distorderade förhållanden till den…

Väst tog en egen väg med komplexa geometriska resonemang som för att skyla att de grundläggande byggbitarna gav allt mer osäker respons. Charles Carter (tropisk astrolog under 1900-talet) muttrade i någon bok att Skorpionerna verkade ha blivit mer civiliserade under århundradenas gång.

Fast han kände Cyril Fagan, den första västerländske sideriske astrologin, vågade han inte inse faktum: hans funderingar över de "ovanligt milda" Skorpionerna berodde på att det han studerade i själva verket var (sideriska) Vågar - ett helt annat och i allmänhet allitgenom fridsamt släkte!

Siderisk astrologi påminner om att arketyperna (Platons former) aldrig förändras, det är vi som genomgår förändringar till följd av dem. Inte minst talande är den konkretiserade föreställningen där jordklotets wobblande indikerar en förändringens värld och fixstjärnorna långt där ute representerar det eviga.

Att åter introducera den sideriska zodiaken är som att påminna väst om att astrologin varit ute och cyklat alltför länge - paradoxalt nog genom att binda fast zodiaken vid jordklotets årstider!

Se hur intressant de gamla indierna närmade sig frågan. I deras stjärnkarta låg zodiaktecknen alltid fixerade - motsvarande Platons eviga Vara medan jordkloten bara var ytterligare en av himlakropparna som roterade genom de tolv palatsen. (Jorden märks ut med ascendentpunkten.)

Den indiska kvadratiska (eller rektangulära) kartan tycks skapad av tänkare som själva inte var bundna till jordytan. Överherrar som flyttade jordklotet som vilket av de andra kloten som helst. Detta är mycket avslöjand!

Det indiska horoskopet inbjuder alltså inte ens i dess utformning till geocentriska idéer på det sätt som vår moderna runda zodiak gör. I Horoskopets form invänder jag mig - milt - mot vår runda form.

Brittany Murphy & livsglädjen

Anhöriga förnekar enligt Aftonbladet att aktrisen som dog ung skulle ha medicinerat ihjäl sig. Det var ett noga utrett blåsljud på hjärtat som tog hennes liv. Folk i Hollywood, menar de, trodde hon gick på droger på grund av hennes sprudlande och livsbejakande natur.

Det sista är intressant. Jag har personliga erfarenheter av andra livligt sprittande personer i Vågen (3-4 stycken) vilka just haft en samtidig betoning av Kräftans tecken. Detta ger en förnöjd nivå av nervositet eftersom Vågen söker balans medan Kräftan hela tiden spejar efter faromoment, naturens (och moderns) protektionistiska instinkt som den är.

Kombinationen kan ge torgskräck: Vågen tappar balansen eftersom Kräftan inte kan greppa ett så stort fält av osäkerhet. I lindrigare fall kan det uppstå en "övervakenhet" som upplevs som stirrig närhelst personen vistas på "osäker mark" eller i främmande människors närhet - Kräftan står dock för privata och tryggade zoner. Den "sprudlande livsglädjen" kommer istället fram i den nära och kära kretsen. Sanningen är att den svåra mixen av Luft och Vatten (se etiketten dissociation) jobbar för högtryck i båda lägena!

Sedan astrologin flyttades ner i strykklass av västerlandet har vi blivit fullständiga analfabeter i fråga om den mänskliga naturen. När folk inte längre kan läsa varandra korrekt, då bryter ett samhälle samman. Svenskarna hade historiskt en intressant lösning: överorganisera samhället med tusen och en detaljregleringar, sedan kan individerna förfalla in i en egenskapslös grå massa... Nu rullar ett maskineri av sig självt och det gör inget att ingen är hemma.


Tidigare:

Brittanys horoskop

Ett senare tillägg

Luft & Vatten som överdosering (apropå ryktesspridningen  - bl.a. i nämnda AB - om att också Murphy skulle missbrukat mediciner).

Hans Rosenfeldt: Look who's talking!

(Cirka 1700 ord eller 5 A4.)

I bloggens tidigaste skede inspekterades offentligt folk ur de allra mest grundläggande perspektiv: om de var Eld-, Vatten-, Luft- eller Jordmänniskor - eller någon av de typer som resulterar ur en mix av element.

När nu Hans Rosenfeldt blir intervjuad i SvD är det ett gyllene tillfälle att granska horoskopet ännu en gång, och nu med de ytterligare tolkningsregler som introducerats sedan februari förra året. Den första studien var så kort att du faktiskt kan öppna den nu (nytt fönster) - det är bara några sekunders läsning.

Inte minst har jag sedan dess gjort rent hus med den västerländska astrologins värdelösa plotter av aspekter och valt den indiska aspektläran, så mycket mer sparsmakad och signifikativ! Nu hör man äntligen Guru själv tala till människan genom uppenbara riktlinjer som man ska vara bra avtrubbad att inte se i verkliga livet!

Ta t.ex. snällheten som Rosenfeldt uppehåller sig länge vid i intervjun. Det är i själva verket godmodigheten eller den jovialiska sidan hos en väl fungerande Jupiter han talar om (Jupiter har ett alternativt latinskt namn: Jove).

På denna himmel är, vill jag påstå, nästan helt obefläckad och "ren" i sin vilja att uppmuntra och expandera. Jupiter kallas just Guru på sanskrit eftersom den är läraren som välvilligt öppnar dörrar (våra sinnen). Det finns ingen hejd på Jupiters ymnighetshorn vilket "På minutens" lyssnare kan förvissa sig om då Rosenfeldt är deltagare.

Men det som skiljer honom från de flesta andra är hur ofta han förefaller ha en färdig historia att bara exekvera så fort klockan startar. Detta sammanhänger med en verkligt intressant opposition mellan Månen - psyke, sinnelag, fantasi - och gränsdragaren Saturnus. 

Oppositionen mellan Månen och Saturnus pekade jag ut redan i det allra första blogginlägget om Peter Englund. Om sinnets materialinsamlande sade jag där att, "för att sedan gruppera och reducera det (rationalisera det), behövs en motsatt faktor. Astrologin kallar denna faktor Saturnus, och Englund har den inte otippat i tät integration med sitt psyke (Månen), med själva sin själ. Hans sinnelag befinner sig i ständig dialog med formförlänaren Saturnus."

Till detta måste tilläggas att både Saturnus och Månen anknyter till minnet. Saturnus långtidsminnet och Månen symboliskt närtidsminnet (Månen går från full till uttömd eller ny på två veckor). Att ha Månen och Saturnus konstellerade med varandra kan alltså innebära en resursstark individ som alltid har något "på lager" och därmed upplevs som startsnabb. 

Jag vet inte om det var på skämt eller allvar Rosenfeldt någon gång i "På minuten" tillskrev sig fotografiskt minne, men han är särdeles bra på att backa några steg och i detalj återge det som för mig redan är glömd historia. Återkommande bloggläsare kan själva inse hur väl det fotografiska minnet överensstämmer med Månen i Lejonet eftersom detta är ett fixerat tecken (Tamas guna) och Saturnus mittöver är en "frysare", även den i ett fixerat tecken! Men det är, tror jag, Jupiter (expansion) som lyfter oppositionen till oanad minneskapacitet. 

Jag har emellertid ett annat exempel på fotografiskt minne på närmare håll, och på den födelsehimmelen råder extrema men helt andra förhållanden. Astrologin har många sätt att skapa historier somi slutändan blir snarlika!

I senare inlägg har jag särskilt pekat ut Månens och Saturnus opposition som en en författaraspekt, och vad gäller Rosenfeldts särskilda sorts sinne - det direkta och ohämmade Lejonet - visade sig en statistiskt signifikant (tror jag) anomali vid min genomgång av samtliga 100 Nobelpristagare i litteratur t.o.m. 2008: sinnelaget i Lejonet var den "känsla för dramatik" som belönats klart flest gånger med ett Nobelpris. Inte undra på att Rosenfeldt redan drömmer om en Emmy i intervjun! Hans tanke är så skarp att han hörde den här bekräftelsen redan innan den var skriven!

Saturnus som despotisk organisatör är alltså den CHEF Rosenfeldt aldrig lyckades bli. Och detta är helt i linje med att hans sinne ligger i fruktbar opposition med den här gränsdragaren och paragrafryttaren! Mellan Eld och Luft bildas dessutom samma kreativa opposition som jag i det första inlägget noterade mellan en Sol i Luft och en Måne i Eld, så ominat om "inspirerad hetluft" (fritt flödande kommunikation) är verkligen tydligt här!

Dessutom har ett års bloggande lyft fram "horbocken", det övertaggade libido som så många gånger hittar en värdigare uttrycksform än enbart sexmissbruk - Rosenfeldt har denna överskottsenergi i Oxen - den muntliga kommunikationens tecken enligt indisk astrologi! Hur mycket tydligare kan det bli? Här är då lysande exempel på den multipla attestering som försäkrar astrologin om att en kvalitet faktiskt finns hos individen, och därtill i rikt mått.

Mars i den här kombinationen är händelsevis också Jupiters disponent (Mars härskar över Väduren), och eftersom Venus söker "mildra" Mars krigiskhet, introduceras här ett element av Venus som underström i Jupiter. Därmed har  astrologins båda "naturliga välgörare" en dold förbindelse, vilket ytterligare förklarar varför "snällhet" är en så viktig psykologisk parameter för Rosenfeldt. Han problematiserar problemet genom att också börja prata om snällhet som gått ännu längre och blir till mesighet. 

Problematiseringen är på sin plats, för den här hemliga bryggan mellan Jupiter i Eld och en disponent i Jord indikerar spänningar (eller problem) till följd av laissez faire! Eld och Jord står alltid för frustrerade ambitioner och det är typiskt att det är de "goda" planeterna som har svårt att sätta gränsen! Som sagt, chefskapet gillade han inte.

Någon kanske börjar misstänka att frågan om varför Rosenfeldt tycks ha hela historien klar för sig redan när han påbörjar sin skröna i "På minuten" är glömd! Det är den inte, men jag kom på annat att säga under tiden...

Det här fenomenet har att göra med den extraordinärt komplexa berättelse som tecknas av Saturnus - stark som sjutton hemma i sitt härskarläge i den mentala konceptionens Lufttecken Vattumannen - som har en godartad kontroll över Jupiters förmåga att "expandera på tema" och tusenfalt förstärka vadhelst som skickas till den. 

Jupiter i Väduren symboliserar händelsevis också en "stark hjärna", vilket naturligtvis inte får uppfattas som att det bara är vart tolfte år, då Jupiter återkommer till Väduren för en årslång vistelse, som det föds mentalt starka individer. Men det är en i en rad indikationer och som när samma bud attesteras också av det öppna sinne som Månen i Lejonet antyder - och som Jupiter "välsignar" med sin framåtriktade 120-gradersvinkel - röjer en sjusärdeles effektiv tänkare!

Solen i Tvillingarna är ju cerebral även den, så det är ingen tvekan om att det här är ett makalöst entydigt horoskop i vissa avseenden. Det är nästan lite freak-faktor över just den här Tvilling-Solens kommunikativa gåvor eftersom den födelsen inträffar just det år den hungriga demonen Rahu gästar Tvillingarna. Rahu har liknats vid en vulgär Jupiter som löper amok! Att den kan bistå innehavaren med prestationer utöver det vanliga, har dock visat sig flera gånger på bloggen, Mats Sundin har en "Rahu-Sol" och det hade framgångsrike massmördaren Ted Bundy också!

Rosenfeldt har naturligtvis inte hela historien klar för sig från första sekund i "På minuten", men har ett sådant flyt i sitt mentala processande att man kan uppleva saken så. Det är Saturnus i Luft som hittar de rätta mentala koncepten, och som sedan psyket (Månen) i eldigt kreativ opposition till det av programledaren givna ämnet alstrar nya bilder genom, hjälpt av att Jupiter späder på det satta ämnet genom att från Rosenfeldts egoperspektiv (Väduren) ge det sin skruv. 

Vilken optimal kombination detta är, att ha ett mottagande sinne (Månen) som arbetar både med förtätning (Saturnus) och expansion (Jupiter). Redan från början är ju sinnelaget i Lejonet böjt åt det dramatiska och här har den till sin hjälp exakt de två TRANSPERSONELLA principer som skapar stora ting!

Bara Merkurius (logik, kommunikation) bryter den här alltigenom överjordiska kreativiteten genom sin placering i en mjuk, blödig och svamlig Kräfta. Men eftersom klockslag saknas på horoskopet är det okänt var någonstans på himmelen planeterna befinner sig (ovanstående är ett "solärt horoskop" för hela dygnet). 

Som syns i horoskopet för den erkänt hyperintelligente Benedikt XVI (tack vare klockslaget) är hos honom "snällhetens" (godhetens) och det "expanderade" eller högre medvetandets Jupiter exakt i öster vid födelsen samtidigt som hans Sol i ett lämpligt tecken för frågor om intelligens ockuperar den merkuriala ("brainy") tredje sektorn. 

För att inte komplicera inlägget för mycket utlämnade jag faktumet att påven hade energiska krigaren Mars i merkuriala Tvillingarna i attack mot sinnelaget i ännu ett merkurialt tecken, Jungfrun! Den här bindningen kanske säger något om varför han har så mycket att fördöma eller kritisera! 

Men att det är en IQ-broiler av Guds nåde (bokstavligen!), kan knappast ens en tillfällig läsare missa. På ett snarlikt sätt har Rosenfeldts himmel redan utan den vattniga Merkurius samlat in så många poäng att biffen är klar. Det är dessutom rätt troligt att ett känt födelseklockslag skulle avslöja några av de här granskade faktorerna stigande över Borås östra horisont, så att ingen med ögonen på skaft skulle missa en stor författares reinkarnation.

Rosenfeldts idrottsliga böjelser är bara en naturlig följd av den höga vitalitet som födelsehimmelen uppvisar, men eftersom jag började blogga om de fyra elementen som metaforer för den rationella (Eld/Luft) respektive den irrationella (Vatten/Jord) själen i nyplatonisk bemärkelse, förtjänar det att sägas att på ett helt världsligt plan har Eldelementet allt i världen att göra med människor som vill vara i fysisk rörelse. Det måste dock genast sägas, att Eld inte alls har monopol på idrottslighet. Det vore en direkt felaktig generalisering.

Eld, i sin enklaste uttrycksform, representerar emellertid en genompositiv livsglädje (om inte Jord samtidigt täpper till för mycket och skapar hinder - se här en diskussion om Jord/Eld och lidande). Kanske en på hundra manifesterar den som en konstnärlig drift och kanske en på tusen (bara höftar till här) får den som en mogen andesjäl i besittning av klärvoajansens gåva och en naturlig insikt i världar materialisterna inte ens vet om. Swedenborgs ovanligt eldiga horoskop måste väl räknas till dessa sällsynta stora andar.

Den verkliga eklipsen

På min andra blogg hamnade en artikel som inte var avsedd som astrologisk analys men blev det efter att jag upptäckt en märklig omständighet kring solförmörkelsen som Aftonbladet noterade igår.

Elin, Fiskarnas tecken & ömma fötter

(Långt inlägg, cirka 6 A4 eller ~2200 ord)

Expressens artikel om programmet "Let's dance" ger flera oavsiktliga ledtrådar till motsvarande egenheter - bra och dåliga - i modejournalisten Elin Klings födelsehoroskop.

"Problemet" som blivit till tidningsskriverier är Elin inte rör på sina fötter utan skulle ha fått för sig att det räcker med att posera och se söt ut. Ungefär. Elin försvarar sig med att hon tränat jättemycket på skridskoåkningen och är nöjd eftersom hon "knappt kunde röra sig innan".

Sedan antiken är den mänskliga kroppen "kartlagd" i zodiaken. Den indiska astrologin överensstämmer i stort sett med de välkända västerländska illustrationerna. Skytten härskar över lårbenen, Stenbocken över knäna, Vattumannen över smalbenen och Fiskarna över fötterna.

Tänka sig! Det är här vi hittar nästan alla Elins planeter, inklusive krigaren Mars som ger ris men också Venus som ger ros! Stjärnorna har onekligen bidragit till att forma de här delarna av den fysiska kropp som den själ som just nu går under namnet Elin inkarnerat i.

Utvikning. Vad många, inför den massiva ytlighetspropaganda som Elin själv bidrar till, har glömt är att vi inte är våra kroppar! Det är våra själar som har utvecklat dem från den "position" vi egentligen befinner oss, utanför tid och rum.

Notera citationstecknen runt "position" - för hur kan en själ naglas fast när den i sig själv inte är beroende av en rumslig positionsbestämmelse!? Vår kropp är vår avatara - sanskrit för "nedstiga" - som vi "projicerar" in i tid och rum - för att haka på en aktuell filmtitel.

Därför snear påven över att filmen Avatar påstås utelämna insikten att det existerar något annat än naturen, oavsett vilken alternativ natur det rör sig om.

Se hur var det verkligen hettar till - olycksplaneten Mars har med minsta möjliga marginal tagit steget in i fötternas och fotarbetets tecken Fiskarna när dygnet börjar, men behåller en kontakt med Venus över den hopplösa gränslinjen till Vattumannen, en stilmedvetet Lufttecken.

Varför gränslinjen är hopplös vet de bloggläsare som sett fall efter fall av dissociation hopa sig när det kommit till kändisar som maskar av helheten och bara ser eller presenterar delar av hela bilden. Man kan tala om "lost in translation" - vare sig via oavsiktliga blindfläckar eller avsiktliga försök att flytta uppmärksamheten till något annat, mindre brännande!

Hela den här överhettningen i gränslandet mellan Luft och Vatten ger tendensen till delvis mörkande och delvis accentuerande, och planeterna som bildar den här märkliga bryggan av missförstånd är Venus och Mars. Tillsammans bildar de i värsta fall "hor- och horbockssyndromet" eftersom Venus blir övertaggad av närheten till Mars.

I det här fallet ser vi istället att överladdningen tagit sig ett helt annat uttryck: fixeringen vid mode och stil. Det är typiskt att skönhetens Venus i ett systematiskt Lufttecken som Vattumannen drar mot "koncept" dvs en totallösning där Venus/skönhet följer av ett medvetet arrangerande av klädplaggen.

Sverige är ett Vattuman-land och här är vi duktiga på att arrangera och stajla oss - det är en annan sida av vår traditionella styrka som ingenjörer och byråkratiska blankettviftande administratörer. Vattumän tänker i SYSTEM.

Var och varannan röst i de svenska nätmediernas kommentarspalter låter som lillgamla politiker som ibland t.o.m. lärt sig imitera tidningars redaktionella vi-form. Kommentarerna saknar helt variation, antingen är man partiprogrammatiskt "för" frågan under debatt eller också är man "mot", men även då på ett grupptänkande sätt.

"One size fits all" är Vattumannens devis och hela svenska folket springer efter det som moderedaktörerna förklarar vara rätt. Alla vinner på det: unga människor som inte är klara med identitetsuppbyggnaden känner sig trygga när de ser likadana ut som massan, och konsumtionsindustrin ÄLSKAR att kunna masstillverka så få modeller som möjligt eftersom vinsterna går i höjden med stora upplagor.

Vattumannen är mycket riktigt den kollektiva vi-människan, och det är i detta tecken man ska räkna med personer som blir trendsetters för svenskarna. Elin har alltså "råkat" födas i rätt tecken och det hon gör matchar den svenska läggningen. Jag har sagt det tidigare, men jag retade mig alltid på att Vattumannen för tankarna till vatten medan tecknet hör hemma i Luftelementet.

Det här problemet löste sig när jag läste om den ursprungliga zodiaken från Babylon. Där heter tecknet "Den Stora". Eftersom man kunde tro att Lejonet mittöver var den stora, med Solen som sin härskare och allt, fick jag tänka lite längre. Babylonierna menade helt enkelt att Vattumannen "ser storheten", "ser signifikansen" - Lejonen är som bekant ibland ganska så hemmablinda och Solen strålar ibland för starkt. Men Vattumannen står mittemot och har lite distans, och kan därför hjälpa Lejonet att stajla sig lite bättre.

Vattumän är ständiga bedömare och tänker ut hur man bäst ska förpacka (eller systematisera) den naturliga energin från Lejonet och Solen. Prickar vi inte in modeguiden Elin nästan perfekt här, och redan via blotta soltecknet? Visserligen tillhör hon de 20% som också i den västerländska veckotidningsastrologin är Vattuman, men många som väst tror är Sol-Fiskar blir så mycket begripligare efter en tillbakaflyttning med 24° av Solen (och alla andra planeter inkl. ascendenttecknet).

Det är säkert inte alls utan sin betydelse att Vattuman-Solens disponent (dvs, Vattumannens planetära härskare) är den systematiska och arrangerande Saturnus, och den just detta år är "upphöjd" (firad, exalterad) i skönhetens tecken Vågen! Därmed uppstår den mycket ovanliga ömsesidiga receptionen mellan två planeter: Venus i Vattumannen och Saturnus i Vågen. Två "härskare" som bildar en stark förbindelse. Skönhet och arrangemang!

Inte konstigt att kvinnan föddes vacker! Det skulle vara intressant att gå igenom övriga Vattumän födda dagarna före Elin och se om det finns en oproportionerlig mängd av "det vackra folket" i den här lilla gruppen som anlände till jorden under den ömsesidiga receptionen. Vi tar alltså födslar mellan 13 februari och kvällen den 17 februari - Elins födelsedag - då Venus lämnar Vattumannen och bryter nästan fem dagar av extra tonvikt på skönhet och symmetri - Saturnus älskar symmetri och ordning!

Faktum är att det här är det första horoskopet sedan Yvonne 'Miss Universum' Ryding som haft så mycket gynnsamhet knutet till skönhet och kvinnlighet. För himmelen innehåller även en andra ömsesidig reception - och detta är extremt ovanligt! Denna andra parbildning utspelar sig mellan lyckobringaren Jupiter i Skorpionen och Mars i Fiskarna.

Här uppstår alltså en kraftfull förstärkning av Vattenelementets "magnetism". Jag har tidigare skrivit om varför det feminina Vattnet inte är "karismatiskt" utan "magnetiskt" ("drar till sig"). Jag beskriv något av skillnaden mellan Eld och Vatten i inlägget om Norah Jones, och återvände till det i texten om George Clooneys handskada. En sökning på ordet "karisma" eller "magnetisk" i google-rutan ovan ger några horoskop som visar att det uppenbarligen finns olika astrologiska vägar till samma slutresultat. (Irriterande nog ger sökning på olika ändelser, t.ex. magnet-iskt, olika resultat.)

Men allt kommer till ett pris och på Elins himmel saknas Eld och därmed en del hjärtevärme. Solen är inte särdeles varm i Vattumannen och Mars distinkt klen i Fiskarna. Det finns därför inget som kan avstyra det intryck man får av en Eldbrist i detta fall. Det är en person uppvisar ett ganska jämnt temperament, men som bakom ridåerna (via Månen, den personliga sidan) fluktuerar mer.

Sanningen är att hon ser lite beklämd ut varje gång hon skruvar upp ett mekaniskt leende inför kamerorna, hon tycks inte gilla spontana situationer (det gör aldrig saturnier som t.ex. den organisatoriska Vattumannen). Hon ser faktiskt bättre ut när hon är helt gravallvarlig, och detta förhållande kan vi tillskriva Jupiter i Skorpionen: "Framgång genom att se iskallt oberörd och därmed skorpion-mystisk ut!" Jämför de båda fotona jag plockade från nätet, handplockade men ändå representativa för den Eld-brist jag pekar på.

I termer av gunas (kvaliteter), är det helt dött i Rajas, passionens kvalitet. Saturnus i Vågen representerar stiliserad skönhet och har föga med passion hatt göra. Inte heller Merkurius (analys, logik) i Stenbocken har något med känslolivet att göra. Inte underligt att hon, samtidigt som hon byggt varumärket som stilexpert råkat bli något av en livlös Barbie-docka själv. En grej, mer än en människa. Alla hennes unga beundrarinnor, som läser hennes krönikor och tar del av hennes tips, är helt klart ännu i flickrumsåldern. Elin är en docka som sätter på sig nya kläder och tar av dem igen.

Jag minns min lillasysters (Sol-Vatten/Mån-Vatten) oändliga docklekar på flickrummet. Mycket Vatten i ett horoskop drar alltid in en "fantasifull" och "lekande" känsla, precis som enbart Luft och Jord skulle skapa en knastertorr civilingenjör som vill se broar, datorer och maskiner komma ut av sitt tankearbete. Ingen fantasi alls i den kombinationen av element. Vatten är det "naturliga patologiserandets" element. Man fixerar sin favoritdocka och spinner fantasier runt dem. Jag sitter bestämt själv och patologiserar en smula här! Så låt oss gå vidare!

När vi nu ändå nuddat vid bristen på Eld... Som sades i början avslöjar astrologin att Elin har en blindfläck. Den ligger i själva övergången från Luft (medvetna planer, konceptioner) till Vatten (instinktivt drivande med omedvetna känsloströmmar). I mycket är detta hela "motorn" i hennes rastlösa jagande efter nya sätt att presentera sig - den som studerat en Fisk vet att de på något sätt verkar sakna en fast och stabil inre kärna - de ÄR sitt skådespel (baserat på drömmar) och sin ständiga föränderlighet.

I Elins fall är bristen på inre substans total eftersom Månen kombineras med Mars - ett turbulent och rastlöst inre sinne. Märk dock att våld saknas i denna Mars, istället suger den negativt polariserade Mars åt sig intryck. Fiskarna är ett perfekt tecken för att simma lite i förväg och ta in stämningar som senare blir till modediktatorns skrivna påbud. Det är alltså Solen i Luft som skriver ut pekpinnarna som Vattenelementet redan sugit åt sig som en i avantgardet.

Någonstans i denna intuitiva process som sedan översätts i mentala riktlinjer för "god smak" tappas en del bort i översättningen och samma omedvetenhet dyker sedan upp som kritik mot Elins fotarbete. Mars i Fiskarna symboliserar "förhöjda, aggressiva stämningar kring fötterna"!

Som den alstrare av "dissociation" (partiell bortträngning) blandningen av Luft och Vatten är, får Elins försvar mothugg. Någon figur vid namn Tony Irving påpekar att hon inte fattat och kunnat ta till sig juryns kritik om lamt fotarbete: "Hon har fastnat för två ord."

Här ser vi klassisk dissociation i arbete: man klarar inte att ta åt sig kritiken för att den går rakt in i sakens hjärta. Fötterna (fotarbetet) är ju pga Mars akilleshälen i Elins horoskop och när Mars går igång i Fiskarna (triggat via fötterna!) då dyker det här tecknets klassiska martyr- och klagosånger direkt upp. Elin dissocierar friskt och väljer istället att flytta frågan till att det är en nackdel att vara snygg!

Det kan tilläggas att födelsehoroskopet innehåller en intressant version på "det sociala utstötningssyndromet". Att sätta etikett på den här samtidiga aktiveringen av den kollektivistiska Vattumannen och den kollektivvägrande Skorpionen är riskabelt. Bloggen har visat att "syndromet" kommer i flera versioner.

Elin tycks inte tillhör den värsta typen, de urskillningslöst människohatande massmördarna, utan den mildare formen som bara sätter en ära i att INTE vara som andra. Hon gör det genom att byta kläder så ofta hon bara kan. (Gulligt eller tragiskt?)

Den "sociala avvikaren" bildas här av ovanligt feminina ingredienser vilket kan förklara det relativt harmlösa utanförskap Elin valt genom att bara mingla med eliten. Eftersom det handlar om att ge dussinmänniskan fingret genom klädstil, vill det sig inte bättre än att dussinmänniskorna (som inte fattar bättre) inte bara imiterar utan också hyllar henne, fast det enda hon egentligen gör är egotrippar! Ja, i samhällslivet kan man verkligen studera märkliga turer...

I detta syndrom, som vi här kan döpa om till det sociala outsider-syndromet (viljan att vara annorlunda) aktiveras Vattumannen av Venus, konstens och skönhetens planet. Den "giftiga" och reserverade Skorpionen härbärgerar på sin sida lyckostjärnan Jupiter, som här befinner sig i ett Vattentecken och därför antar en mer generellt "feminin" natur.

Trots att vi därmed har ännu en omöjlig mix av Luft och Vatten, förnuft och känsla, kanske mode och utsmyckning är just ett sådant område där lustiga "hybrididéer" kan funka! Se hur Lady Gaga jobbar natt och da med att faktiskt själv kreera (och inte bara välja ut) märkliga ting att kombinera till sina kläder. Även hos Gaga råder det vild turbulens av allt Vatten och Luft som vispar runt men inte går att blanda så att effekterna blir långt mer svårförutsägbara än om STRIKT LUFT, dvs ren systematik eller logik, hade styrt processen från början till slut.

Faktiskt, i Elin Kling hittar man ett "fungerande" fall av den Vatten/Luft-konflikt som bloggen alltför ofta hittat hos sociopater, mördare och sinnessjuka. Det är bra för balansens skull att finna horoskop som faktiskt hittat ett bra sätt att uttrycka den här inre disharmonin. Mode kan tydligen hålla mången god människa mentalt frisk - stilbytena är det harmlösa uttryck som uppstår i svallvågorna från "själens patologiserande".

Se, som en sista observation, hur hennes maniska övertryck på Venus/skönhet via Mars förråande (eller vitaliserande?) specialaspekt transporteras till tecknet 210° längre fram i zodiaken. Venus sätts ännu en gång i kontakt med hennes naturliga hemmaläger Vågen. En fråga inställer sig: tänker Elin Kling någonsin på något annat än utseende och skönhet? :-)

Hon delar härmed med Yvonne Ryding förstaplatsen för kvinnor vars horoskop är remarkabelt fokuserade på en enda sak. Intressanta horoskop båda två - de ser så komplexa ut, men när man tittar noga verkar "alla vägar bära till Rom". Det där sista kan vara bokstavligt menat, om man väger in själavandringen! Var inte romarriket formalismens 15 minuter i världshistorien!? Den som levde då lär vara märkt under många, många liv. Vi förlorar aldrig de talanger vi lärt oss, och något bra måste Elin ha gjort i det förflutna för att få skönhet med sig i detta liv.

*****

Anmärkning. Det finns en liten möjlighet att Elins Måne/sinne hunnit lämna Vattentecknet Fiskarna och gå in i huvudets tecken Väduren. Det händer först 20.30 på kvällen så sannolikheten är klart högre för en Måne i fötternas tecken Fiskarna. Hela texten är byggd på att det just pågår en ständig ström av infall i Elins psyke för den som kan koppla på sin klärvoajans och se in i den här vattenvirveln med dess stimmande fisk.

Solklart, Benedictus!

Eller Benedikt för dig. Ansedd som en av Katolska kyrkans mest intelligenta påvar och en lysande intellektuell. Inför fenomenet Avatar (sanskrit för "nedstigande frälsargestalt") dundrar påven, enl. Aftonbladet, att filmen introducerar en avgud, naturen, som i kristen världsbild är Guds skapelse och därför inte ska dyrkas i sig.

"Bruka, inte njuta", sade Augustinus.

AB:s Jens Peterson bedriver förnumstig och mer än lovligt diffus religionskritik. Kredd dock för att han inte låtsas begripa vari kyrkans kritik består utan nöjer sig med att avslöja hur bortappad han är genom banala kommentarer om "knasreaktioner" på filmen.

Fascinerande hur allt som är äkta och sant i den kristna läran - övertaget som ramverket är från de gamla grekiska filosoferna - går igen i den nuvarande påvens horoskop! Och hur ryktet om hans höga intelligens stämmer in på vad stjärnorna förkunnade då han föddes.

Man skulle kunna tro att någon mindre hedervärd astrolog varit framme och fixat med födelsetiden, men AstroDatabank har uppgiften direkt från födelsecertifikatet.

I denna arla stund, kort före soluppgången, sammanträffar födelsen för den blivande kardinal Ratzinger, tillika framtida påve, med religionens och den högre medvetenhetens Jupiter. Den ligger nästan exakt vid ascendenten där solekliptikan (zodiaken) skär jordens kurvatur i öster.

"Jupiterfödslar" är universalnycklar, de fungerar med framgång i alla områden, men ytterst visar de att man är favoriserad av makterna, har "gott karma" att inkassera i detta livet.

Det går inte att säga att månaden är bra eftersom den sideriska zodiaken hinner exponera alla 12 tecken under den här kalenderdagen under sitt 26.000 år långa "storår" (förorsakat av jordaxelns wobblande rörelse). Om tolvtusen år kommer alla Vädurar att födas på hösten! 

Men Vädur är han, och detta är det tecken där Solen är upphöjd, som tydligast. I vår dekadanta civilisation berättar inte ens astrologiböckerna vad detta signifierar. Men jag kan hinta om att det är i Sonen Fadern förhärligas. Esoterisk astrologi. Den som inte förstår har inte nått fram än. En del är till och med så okunniga att de presenterar sig som den ynkliga bottenvegetation de i detta livet är. Jag saxar ur AB:s kommentarhörna:

papiduro, Idag 17:05 Påven och Co. De borde fan ligga jävligt lågt. De har skapat nog med "problem" i världen. De är EN av orsakerna till att världen ser ut som den gör NU.

I många fall blir det bara odrägliga egotrippare av Vädurens tecken (se Anna Ankas horoskop) - civilisationen uppmuntrar i dagsläget knappast till annat än egokultur - men om den inneboende andesjälen är mäktig så visar även Vädurarna en intressant sida. Det kanske mest intressanta här är att påvens Sol (intelligens, andevarelsen) "väljer" det tredje huset för sin huvudsakliga manifestation. 

Detta är nu intellektets - Merkurius - livssektor och långt innan han på ålderns höst blev en publik figur som även förslappade konsumtionsmänniskor fick in på sin minimala världskarta hade han en lång och skarpsinnig intellektuell karriär bakom sig. Astrologin bekräftar verkligen att detta är exceptionell intelligens. Shakespeare själv var inte vassare (se hans Sol i samma Vädur och Måne/Mars i Vattumannen - samma tecken som påven).

Den perfekta realisationen av Augustinus varning att bruka den materiella världen och inte torska på den, hittar vi i den polaritet mellan Oxen och Skorpionen som jag egensinnigt döpt till "den sataniska principen" på bloggen. Oxen som munnen som frossar och Skorpionen som könet/anus som skiter ur sig resterna så att Oxen kan frossa ett varv till: här är Satans förslag till hur vi ska leva: som djur, enbart hopkopplade med våra fem yttre sinnen. Människor klistrade vid dataspel är i dag så nära Satans totala maktövertagande man kan komma.

Men notera nu vad som händer i påvens sataniska axel: Venus är maximalt stark och välplacerad i sitt sinnliga hemmatecken Oxen, men får mothugg från Saturnus - den restriktiva - som befinner sig nere i skrevet, vid könsorganen och tarmmynningen. Från denna negerande position kontrollerar den - vis av erfarenheten - över Venus naiva vilja till världsligt gott. Skorpionen är dödens tecken, och syndens lön sägs vara döden. 

Kyrkan har sedan länge, i ett oklokt ögonblick, bannlyst själavandringsläran och har därför sågat av ett ben av sitt system. Därför är deras modell inte speciellt intressant för moderna och pålästa västerlänningar. 

För "syndens lön som leder till döden" är sexlivet som håller kretsloppet i naturen snurrande och som tvingar själarna att återvända hit om och om igen i samma utsträckning de börjar njuta istället för att restriktivt (Saturnus) bruka kärleken (Venus)!

Det är vi själva som är avatarerna - de nedstigande andarna från andra dimensioner - fast de flesta av oss är så skadade att vi knappast är vår omgivning till mycket hjälp. Mycket riktigt reserverar den indiska filosofin termen för höga och nobla gudavarelser som inte tillhör kretsloppet i vår värld.

Påvens kritik mot James Camerons Avatar är extra intressant i skenet av den analys jag gjorde av regissörens födelsehoroskop (nytt fönster) för några veckor sedan. Jag pekade där på osäkerheter i exakt vad horoskopet fokuserar, men med påvens skarpa geni kan vi nog säkert säga: Ja, Cameron är född i Kräftans tecken och därmed en som dyrkar och pushar för den LÄGRE NATUREN, Vattenelementet och Jordelementet. 

Se hur typiskt det är att denna förmaning kommer från en hög andesjäl som själv har sitt på det torra: en som föddes då DEN HÖGRE INSIKTENS JUPITER steg i Luft i öster och Solen strax följde i REN ELD. 

Många är kallade men få är utvalda. För den som har öron att höra.

*****

PS. Naturligtvis är påven själv en avatar i ordets sannare mening, och ogillar därför Camerons pseudoreligiösa undertext.

PS2. Horoskopet är mycket intressant eftersom den sataniska principen här ställs direkt mot Jupiter som stiger i öster, samt ett så glasglart lägre medvetande (Merkurius/3e huset) som möjligt är.

Tillägg 100119 

För ett annat perspektiv än Benedikts teologiska på filmen Avatar, se sundkvst.wordpress.com - en vettig blogganalys i bruset av platta åsikter som stannar vid filmtekniken.

Tufft livsöde i Lejonets tecken

Aftonbladet körde en bildkavalkad med gamla foton på Kungen i unga år och bordsdamer som tidningen i några fall lögnaktigt framställer som föredettingar för att få artikeluppslaget att funka. Så lågt sänker sig inte den här bloggen, även om den knappast håller någon vetenskaplig precision.

Nyttan av AB:s arkivfoton var att jag fick syn på namnet Pia Degerfors jag inte ägnat en tanke på många år. AB nämnde den gamla skönheten med vad jag upptäckte var standardbeskrivningen på nätet - berättelsen om en tonårsskönhets alltför snabba berömmelse via filmen Elvira Madigan (1966) och hennes fall ner i drogmissbruk och ett eländigt liv. Fallet blev knappast mindre av att hon hade fötts in i överklassen.

Den som vill läsa en intervju översatt från svenska till engelska kan göra det här, och dessutom beskåda ett typiskt moget lejonansikte (de kommer förvisso i flera varianter). Eller är det den karga Saturnus som står stämplad över hela nyllet?

För nog är det här ännu ett fall av Lejonet som visar hur parodiskt missvisande den tropiska zodiaken blivit under de runt 1800 år som gått sedan astrologerna av misstag kopplade fast Väduren vid vårdagjämningen och knöt zodiaken till vårt jordiska kalenderår. I Indien skedde aldrig det här fatala misstaget utan man fortsatta att studera himmelen "där uppe".

Som jag tidigare bloggat, i inlägget om Carola i uppföljningen om "Lejon, lejon, lejon!", stämmer det bara inte att dessa sceniska människor skulle vara födda i Jungfruns tecken. Tjänarinnan, om man är typisk soltecknet och inte har något mer expansivt på sin himmel, är helt nöjd med att få bistå estradörerna från bakom scenen, men de har själva ingen överdriven längtan dit. Det senaste fallet var Jackie Ferm som - på gott och ont - verkligen fötts till rollen av Lejon på grund av sin far (Lejonet!).

Bara för att inte alla Lejon sprätter och vilt och överdramatiserar betyder inte det att den västerländska zodiaken har rätt i sin åsikt att dessa är födda Jungfrur. Lejonet är värdigt och majestätiskt och kan man inte skilja pondus som kommer av en stark centrering i det inre från en spelad ödmjukhet och snabba rastlösa ögonrörelser - typiskt för äkta Jungfrur - då säger jag bara: Lycka till med veckotidningsastrologin. Den har ingenting med verklig astrologi att göra.

Hos Pia Degermark rådde samma förhållanden: Solen och Månen - nymåne - i Lejonets tecken berättar verkligen historien om en som drar allas blickar. Och fotot från filmen Elvira Madigan härovan visar varför det här ansiktet kablades ut över hela världen och hon blev en celebritet över en natt.

Men glöm inte att ett finger med i det dramat var den mörka och märkliga ödesplaneten Saturnus som 1949 befann sig i Lejonet. Och där gör den egentligen inget gott eftersom den och Solen - här hemma i härskarläge i Lejonet - är planetära fiender. En vill stråla med full energi och den andra har som uppdrag att stänga av solljuset! Och aborterad karriär blev det verkligen.

Nymånen är för övrigt i sig en ibland kritisk tid, och jag har ordat nog om att Månen är "bränd" och osynliggjord av Solen vid denna tid. När man läser intervjun med Pia Degermark är det svårt att undvika tanken att hon måste ha haft svårt att hitta Månens distanserade reflektion över sin hyperpublika roll som Sol-Lejon, som mediagunstling, som skönhetsdrottning! Jag tror fenomenet "bränd planet" slår värre i vissa tecken, och när "fixeringens" eller den "kroniska" Saturnus samtidigt finns i närheten kan lamslagenheten bli total.

Som astrologin säger: Saturnus kan höja till ära och makt, men den sänker också.

Astrologin söker alltid extra bekräftelse på tendenser som skymtas, och här bekräftar Saturnus komplement Jupiter hur vanvettigt instabilt livsödet kunde komma att bli. Minns att Jupiter skänker lycka och framgång. Den expanderar ens handlingsfält där Saturnus snävar av området och kräver hårt slit för varje korvöre.

Jupiter befinner sig i en helt oförutsägbar zon mellan två tecken. Enligt den indiska statens korrektiv av zodiaken (pga jordklotets wobblande rörelse som får zodiakens tidsåldrar att sakta snurra förbi) skulle Jupiter stå i Stenbockens första grad, bara 14 ynkliga bågminuter in i tecknet.

Eftersom planeter i de negativt polariserade tecknen ("feminina") avverkar sin "levnadsbana" baklänges befinner sig här Jupiter i sin avslutning, i tecknets sex sista "döda" grader. Och lätt därtill att expansionens Jupiter klassas som debil i den saturniska åtstramningens Stenbocken. Jupiter är samtidigt retrograd, den förefaller röra sig baklänges genom zodiaken, vilket enligt indisk astrologi gör den till en kraftfullare influens än normalt, men den är likväl förklenad till både tecken och position inom tecknet!

Min gissning - utan att ha räknar på planetbanorna - är att Pia Degermarks framgång i tonåren inträffade när Jupiter backat sig ut ur sitt debila läge och hittat in i slutet av Skytten där den visserligen också anses "död" (nu är vi inne i ett "maskulint" tecken), men där lyckoplaneten å andra sidan härskar.

Å andra sidan tillstöter då en EXAKT opposition från olycksplaneten Mars mittöver i Tvillingarna. Svåra störningar i eller mot Tvillingarna kan ge kriminalitet och i Degermarks fall blev det alltså både narkotikabrott och fängelse senare i livet.

Poängen här är att planetens födelseposition är ens tillmätta del av ödet, och Jupiters sjukliga sätt att "bistå" från Stenbocken förblir dess medfödda beteende även fast den flyttar sig runt zodiaken, antingen via transit eller via någon prognosmetod som den "sekundära progression" jag nyss tog som utgångspunkt för min spekulation.

Indisk astrologi använder (mig veterligen) inte sekundär progression, och den här bloggen är som sagt inget mönster i gott uppförande. Den är eklektisk och har lånat lite av det bästa från öst och väst. Ett måste är dock den sideriska zodiaken, och här ser vi hur oerhört obändig Pia Degermark som "hyper-Lejon" blev i sitt liv. Lejon som slutar fungera verkar slå helt bakut och kan bli oerhört självdestruktiva. Att hon vräktes in i anorexi kan enbart skyllas den olyckliga placeringen av Saturnus rakt på de två viktiga ljusen. "Saturnus äter sina barn." En sekundär aspekt som instämmer i denna självsvält är skönhetsgudinnan Venus.

Venus är debil i Jungfrun - kritisk (och självkritisk!) och har svårt att älska - men å andra sidan är den intellektuella Merkurius inte bara härskare här utan också upphöjd. Vad göra av det? (Dessutom är "avhuggna" draksvansen med i bilden.) Kvinnan är uppenbarligen mycket, mycket intelligent eftersom också Mars befinner sig i ett merkurialt tecken. Men Mars bekrigar Jungfrun och perverterar den redan svaga Venus. Venus, som pengarnas planet, och i ett materialistiskt Jordtecken, tycks ingår i den problembild som ledde fram till Pia Degermarks kriminella år, efter att lejonglansen tonat bort.

"Merkurialitet" under svår störning utlöser bilden av Hermes (Merkurius) som tjuv, försnillare eller bedragare. Handelsmännens gud har det verkligen i sig att blåsa sina kunder (men i verkligheten bara blåsa sig själv - se elektronikkedjan SIBA:s fuskrabatter under mellandagsrean: här är allt som ger ger månglaren hans dåliga rykte).

Någonstans på vägen tappade Pia Degermark också vårdnaden om ett barn, och som Lejonet (barn) ser ut i det här horoskopet är det inte att förvåna sig över. Månen i bemärkelsen moderskap och förmåga att reflektera och ge avkomman skydd är ju "bränd", och Saturnus kan ganska lätt ses som att "myndigheter" ingriper i hennes livsväg (vägen från Månen till Solen och sen ner i graven/Månen som utgången ur livet).

Ett så märkligt livsöde! Att födas in i societeten, snabb flyktig framgång och sen bara störta till samhällsbotten. I de här ödena handlar det absolut om en mycket känd person ur historien men med så många felsteg att effekten måste präglas in i själen genom att göra fallet så långt och hårt som möjligt. Det finns gott om europeiska kungahus och århundraden att välja på, för den som vill "zooma in sitt mediala psyke" i försöken att bättre förstå varför detta öde tillföll den andesjäl som kallats Pia Degermark i sitt liv som svenska.

För inse: medan "jordens salt" (småfolket) saknar mobilitet och återföds om och om igen i samma land (eller rör sig i kollektiva lämmeltåg över världen), så kretsar de själar som styr världen i en annan omloppsbana. Precis som de rovdjur jag skrev om apropå Annika Falkengren och SEB-bonusarna, de som går från VD-post till nästa och suger åt sig pengar (och kanske gör lite nytta för företaget samtidigt), på samma sätt rör sig kungar och härskare fritt över jorden och århundradena.

"Ståndscirkulation" finns förstås också i andevärlden och det är på inget sätt så att en andesjäl upprepar samma liv om och om igen. Men den som haft erfarenhet av makt förlorar inte de exempelvis organisatoriska talanger som åtföljer sådan i senare liv. Därför har de lätt att återvända till samma uppgifter - om de så är hågade.

Pga att begär (lidelse) också är en karmiskt drivande kraft, kommer dock hela tiden nytt ungt blod upp i härskarposition och då går det ibland illa. Men någonstans måste man börja, och ett misslyckande - vilket uppenbarligen är fallet i Pia Degermarks tidigare liv - bäddar för ett senare liv i motgångar så att man TREDJE GÅNGEN GILLT får det rätt.



Not. Horoskopet etiketteras "egenmäktighet" eftersom Sol/Måne i Eld och Saturnus i Eld ger en besynnerlig slitning mellan ambition (Eld) och vad som är möjligt eller ödesbestämt (Saturnus). Minns också Jupiter debil i Jord men "vacklande nära" sitt starka hemmaläger i Eld! Egenmäktigheten definierades i bloggens början som "Vädur (Mars) och Stenbock (Saturnus) samtidigt aktiva i horoskopet", men på olika sätt kan snarlika nettoresultat dyka upp närhelst både Eld och Jord drabbar samman. Och sammandrabbning är det att hitta Solen och Saturnus - inbördes fiender! - sida vid sida.