Tufft livsöde i Lejonets tecken

Aftonbladet körde en bildkavalkad med gamla foton på Kungen i unga år och bordsdamer som tidningen i några fall lögnaktigt framställer som föredettingar för att få artikeluppslaget att funka. Så lågt sänker sig inte den här bloggen, även om den knappast håller någon vetenskaplig precision.

Nyttan av AB:s arkivfoton var att jag fick syn på namnet Pia Degerfors jag inte ägnat en tanke på många år. AB nämnde den gamla skönheten med vad jag upptäckte var standardbeskrivningen på nätet - berättelsen om en tonårsskönhets alltför snabba berömmelse via filmen Elvira Madigan (1966) och hennes fall ner i drogmissbruk och ett eländigt liv. Fallet blev knappast mindre av att hon hade fötts in i överklassen.

Den som vill läsa en intervju översatt från svenska till engelska kan göra det här, och dessutom beskåda ett typiskt moget lejonansikte (de kommer förvisso i flera varianter). Eller är det den karga Saturnus som står stämplad över hela nyllet?

För nog är det här ännu ett fall av Lejonet som visar hur parodiskt missvisande den tropiska zodiaken blivit under de runt 1800 år som gått sedan astrologerna av misstag kopplade fast Väduren vid vårdagjämningen och knöt zodiaken till vårt jordiska kalenderår. I Indien skedde aldrig det här fatala misstaget utan man fortsatta att studera himmelen "där uppe".

Som jag tidigare bloggat, i inlägget om Carola i uppföljningen om "Lejon, lejon, lejon!", stämmer det bara inte att dessa sceniska människor skulle vara födda i Jungfruns tecken. Tjänarinnan, om man är typisk soltecknet och inte har något mer expansivt på sin himmel, är helt nöjd med att få bistå estradörerna från bakom scenen, men de har själva ingen överdriven längtan dit. Det senaste fallet var Jackie Ferm som - på gott och ont - verkligen fötts till rollen av Lejon på grund av sin far (Lejonet!).

Bara för att inte alla Lejon sprätter och vilt och överdramatiserar betyder inte det att den västerländska zodiaken har rätt i sin åsikt att dessa är födda Jungfrur. Lejonet är värdigt och majestätiskt och kan man inte skilja pondus som kommer av en stark centrering i det inre från en spelad ödmjukhet och snabba rastlösa ögonrörelser - typiskt för äkta Jungfrur - då säger jag bara: Lycka till med veckotidningsastrologin. Den har ingenting med verklig astrologi att göra.

Hos Pia Degermark rådde samma förhållanden: Solen och Månen - nymåne - i Lejonets tecken berättar verkligen historien om en som drar allas blickar. Och fotot från filmen Elvira Madigan härovan visar varför det här ansiktet kablades ut över hela världen och hon blev en celebritet över en natt.

Men glöm inte att ett finger med i det dramat var den mörka och märkliga ödesplaneten Saturnus som 1949 befann sig i Lejonet. Och där gör den egentligen inget gott eftersom den och Solen - här hemma i härskarläge i Lejonet - är planetära fiender. En vill stråla med full energi och den andra har som uppdrag att stänga av solljuset! Och aborterad karriär blev det verkligen.

Nymånen är för övrigt i sig en ibland kritisk tid, och jag har ordat nog om att Månen är "bränd" och osynliggjord av Solen vid denna tid. När man läser intervjun med Pia Degermark är det svårt att undvika tanken att hon måste ha haft svårt att hitta Månens distanserade reflektion över sin hyperpublika roll som Sol-Lejon, som mediagunstling, som skönhetsdrottning! Jag tror fenomenet "bränd planet" slår värre i vissa tecken, och när "fixeringens" eller den "kroniska" Saturnus samtidigt finns i närheten kan lamslagenheten bli total.

Som astrologin säger: Saturnus kan höja till ära och makt, men den sänker också.

Astrologin söker alltid extra bekräftelse på tendenser som skymtas, och här bekräftar Saturnus komplement Jupiter hur vanvettigt instabilt livsödet kunde komma att bli. Minns att Jupiter skänker lycka och framgång. Den expanderar ens handlingsfält där Saturnus snävar av området och kräver hårt slit för varje korvöre.

Jupiter befinner sig i en helt oförutsägbar zon mellan två tecken. Enligt den indiska statens korrektiv av zodiaken (pga jordklotets wobblande rörelse som får zodiakens tidsåldrar att sakta snurra förbi) skulle Jupiter stå i Stenbockens första grad, bara 14 ynkliga bågminuter in i tecknet.

Eftersom planeter i de negativt polariserade tecknen ("feminina") avverkar sin "levnadsbana" baklänges befinner sig här Jupiter i sin avslutning, i tecknets sex sista "döda" grader. Och lätt därtill att expansionens Jupiter klassas som debil i den saturniska åtstramningens Stenbocken. Jupiter är samtidigt retrograd, den förefaller röra sig baklänges genom zodiaken, vilket enligt indisk astrologi gör den till en kraftfullare influens än normalt, men den är likväl förklenad till både tecken och position inom tecknet!

Min gissning - utan att ha räknar på planetbanorna - är att Pia Degermarks framgång i tonåren inträffade när Jupiter backat sig ut ur sitt debila läge och hittat in i slutet av Skytten där den visserligen också anses "död" (nu är vi inne i ett "maskulint" tecken), men där lyckoplaneten å andra sidan härskar.

Å andra sidan tillstöter då en EXAKT opposition från olycksplaneten Mars mittöver i Tvillingarna. Svåra störningar i eller mot Tvillingarna kan ge kriminalitet och i Degermarks fall blev det alltså både narkotikabrott och fängelse senare i livet.

Poängen här är att planetens födelseposition är ens tillmätta del av ödet, och Jupiters sjukliga sätt att "bistå" från Stenbocken förblir dess medfödda beteende även fast den flyttar sig runt zodiaken, antingen via transit eller via någon prognosmetod som den "sekundära progression" jag nyss tog som utgångspunkt för min spekulation.

Indisk astrologi använder (mig veterligen) inte sekundär progression, och den här bloggen är som sagt inget mönster i gott uppförande. Den är eklektisk och har lånat lite av det bästa från öst och väst. Ett måste är dock den sideriska zodiaken, och här ser vi hur oerhört obändig Pia Degermark som "hyper-Lejon" blev i sitt liv. Lejon som slutar fungera verkar slå helt bakut och kan bli oerhört självdestruktiva. Att hon vräktes in i anorexi kan enbart skyllas den olyckliga placeringen av Saturnus rakt på de två viktiga ljusen. "Saturnus äter sina barn." En sekundär aspekt som instämmer i denna självsvält är skönhetsgudinnan Venus.

Venus är debil i Jungfrun - kritisk (och självkritisk!) och har svårt att älska - men å andra sidan är den intellektuella Merkurius inte bara härskare här utan också upphöjd. Vad göra av det? (Dessutom är "avhuggna" draksvansen med i bilden.) Kvinnan är uppenbarligen mycket, mycket intelligent eftersom också Mars befinner sig i ett merkurialt tecken. Men Mars bekrigar Jungfrun och perverterar den redan svaga Venus. Venus, som pengarnas planet, och i ett materialistiskt Jordtecken, tycks ingår i den problembild som ledde fram till Pia Degermarks kriminella år, efter att lejonglansen tonat bort.

"Merkurialitet" under svår störning utlöser bilden av Hermes (Merkurius) som tjuv, försnillare eller bedragare. Handelsmännens gud har det verkligen i sig att blåsa sina kunder (men i verkligheten bara blåsa sig själv - se elektronikkedjan SIBA:s fuskrabatter under mellandagsrean: här är allt som ger ger månglaren hans dåliga rykte).

Någonstans på vägen tappade Pia Degermark också vårdnaden om ett barn, och som Lejonet (barn) ser ut i det här horoskopet är det inte att förvåna sig över. Månen i bemärkelsen moderskap och förmåga att reflektera och ge avkomman skydd är ju "bränd", och Saturnus kan ganska lätt ses som att "myndigheter" ingriper i hennes livsväg (vägen från Månen till Solen och sen ner i graven/Månen som utgången ur livet).

Ett så märkligt livsöde! Att födas in i societeten, snabb flyktig framgång och sen bara störta till samhällsbotten. I de här ödena handlar det absolut om en mycket känd person ur historien men med så många felsteg att effekten måste präglas in i själen genom att göra fallet så långt och hårt som möjligt. Det finns gott om europeiska kungahus och århundraden att välja på, för den som vill "zooma in sitt mediala psyke" i försöken att bättre förstå varför detta öde tillföll den andesjäl som kallats Pia Degermark i sitt liv som svenska.

För inse: medan "jordens salt" (småfolket) saknar mobilitet och återföds om och om igen i samma land (eller rör sig i kollektiva lämmeltåg över världen), så kretsar de själar som styr världen i en annan omloppsbana. Precis som de rovdjur jag skrev om apropå Annika Falkengren och SEB-bonusarna, de som går från VD-post till nästa och suger åt sig pengar (och kanske gör lite nytta för företaget samtidigt), på samma sätt rör sig kungar och härskare fritt över jorden och århundradena.

"Ståndscirkulation" finns förstås också i andevärlden och det är på inget sätt så att en andesjäl upprepar samma liv om och om igen. Men den som haft erfarenhet av makt förlorar inte de exempelvis organisatoriska talanger som åtföljer sådan i senare liv. Därför har de lätt att återvända till samma uppgifter - om de så är hågade.

Pga att begär (lidelse) också är en karmiskt drivande kraft, kommer dock hela tiden nytt ungt blod upp i härskarposition och då går det ibland illa. Men någonstans måste man börja, och ett misslyckande - vilket uppenbarligen är fallet i Pia Degermarks tidigare liv - bäddar för ett senare liv i motgångar så att man TREDJE GÅNGEN GILLT får det rätt.



Not. Horoskopet etiketteras "egenmäktighet" eftersom Sol/Måne i Eld och Saturnus i Eld ger en besynnerlig slitning mellan ambition (Eld) och vad som är möjligt eller ödesbestämt (Saturnus). Minns också Jupiter debil i Jord men "vacklande nära" sitt starka hemmaläger i Eld! Egenmäktigheten definierades i bloggens början som "Vädur (Mars) och Stenbock (Saturnus) samtidigt aktiva i horoskopet", men på olika sätt kan snarlika nettoresultat dyka upp närhelst både Eld och Jord drabbar samman. Och sammandrabbning är det att hitta Solen och Saturnus - inbördes fiender! - sida vid sida.