Persbrandt - ett värstinghoroskop?

Nedgången i spritmissbruk och vägrade att göra något åt saken - sådan var tydligen förklaringen (Aftonbladet) till att Mikael Persbrandt stormade ut från Dramaten mitt under pågående säsong för tre år sedan. Jag har avsiktligt ignorerat horoskopet för den kände skådespelaren tills nu eftersom det är roblematiskt på flera olika sätt.

Ett problem är rent tekniskt: frånvaron av ett födelseklockslag minskar det man med säkerhet kan säga, och i synnerhet i sådana fall som Persbrandts där den psykologiskt viktiga Månen ("psyke", "sinne") flyttar sig till ett nytt tecken under födelsedygnet.

 

Två personligheter kunde inte vara mer olika än den mörka och självrepressiva Måne i Skorpionen som gäller till fram på förmiddagen, då Månen plötsligt gör helt om och i Skyttens frimodiga tecken verkar födas på nytt efter en natt i den kvalfyllda dödsskuggans dal!

Det finns faktiskt en liten möjlighet att det är just denna psykiska labilitet hos Månen som förklarar den långa röjarfasen i Persbrandts liv. Astrologin - åtminstone i Indien - är medveten om osäkerhetsmomentet när en planet närmar sig slutet på en berättelse (ett zodiaktecken) eller just påbörjat en ny. Särskilt mellan Vatten och Eld får vi, om banaliteten kan ursäktas, det fruktade eldvattnet - spriten - som den vite mannen lurade på Amerikas urbefolkning och som så snabbt degraderade dem.

Jag har många horoskop bland mina akter som tecknar ett öde i den här gränslinjen och där folk dukat under i sprit- och drogmissbruk. Detta är då en variant på Vattenelementets generella sårbarhet och tendens att fly sina demoner. Tillräckligt många blogginlägg har skrivits om detta, och nu sällar sig också Persbrandts horoskop till den gruppen.

*****

Även om födelsen inträffade med Månen inne i Skytten (och undgår psykets distinkt debila placering i Skorpionen), betyder inte det att faran är över för det här dygnet. Fler tecken på karaktärssvaghet lockar. För inte länge sen avslöjade en trivial artikel hur skådespelaren var fåfäng och krävt upprepade efterhandsjusteringar av ett ansiktsporträtt för att se smalare (och yngre) ut.

Det här är klassisk Jungfru (jfr utseendefetischisten Carolina Gynning under samma Sol) och i Persbrandts fall står Solen dessutom tätt intill konst- och skönhetsskaparen Venus som tyvärr klassificeras som debil i detta fall. Gränslös självkritik och låg självkänsla kan resultera om inget annat starkt kompenserar.

Här opponeras Jungfrun av en Jupiter i starkt hemmaläge i Vattentecknet Fiskarna, men också denna axel har bloggen upprepade gånger uppmärksammat som en potentiell problemhärd. Symboliskt står Fiskarna för kaos och totalt tapp av självkontrollen medan Jungfrun står för den sammanbitna frökens extrema kyskhet och kontroll över det acceptabla (lite av en skolfröken-mentalitet). Sexmissbrukande artisten Fergie hamnade under en fullmåne längsmed denna axel, den ena dödsdömde norrmannen (mordet i Kongo) med.

Hos Persbrandt är den här sinnliga och missbrukskänsliga axeln dessutom störd av extern påverkan: båda de "naturligt onda" (problemskapande) Saturnus och Mars har en riktig festardag här, manligt töntbravado står som spön i backen.

Jag såg en reklam där Persbrandt skulle sälja på tittaren lite dåligt samvete i samband med något bidrag, och höll på att spy av den tillgjorda, övermacho karaktären han frammanade.

Överseriositeten/att ta sig själv på för stort allvar - är för övrigt en fingervisning om att Månen faktiskt kan ligga i Skorpionen snarare än i den befriande och lätta Skytten. Se vilken mängd Mån-Skyttar bloggen har råkat hitta under etiketten "humor" och humor är väl det sista man kan tillskriva den här skådespelaren. Men det finns flera tecken på hybris eller överseriositet här: Saturnus den blyfotade människans planet.

*****

Likväl har Persbrandt firat stora framgångar och det verkar så att välplacerade planeter hjälper till med sådant. Saturnus är dock i sitt (något) pompösa härskarläge i Stenbocken, och dess strupgrepp om Jupiter i Fiskarna, ännu ett starkt härskarläge, ger dock två ypperliga placeringar för att FORMALISERA KÄNSLOR. Lägg sedan till den lätt förbisedda och mycket ovanliga aspekt som kallas ömsesidig reception: här är det sceniska Lejonets härskare Solen som gästar den kommunikativa och exakta diktionens Jungfrun medan hennes härskare kommunikatören Merkurius går upp på scenen i Lejonets tecken!

Tre favoriserande ingredienser i horoskopet som tillsammans faktiskt - med facit i hand - kan utläsas som ett budskap som rör känslokontroll, dramatik och särskilt dramatik via rösten. Men här finns också mer problem för den ömsesidiga receptionen mellan härskaren Lejonet och tjänaren Jungfrun drar samman Eld och Jord, astrologins mest slitiga och frustrerande omaka kombination av element.

Mycket på den här himmelen talar om en människa med djupa problem att få ihop sitt livsprojekt, och i frågan om att vägra lyda ordern från överordnade på Dramaten att lägga in sig för avgiftning ser vi förstås den övermodiga och autokrata Saturnus i självutnämnda världshärskaren Stenbocken.

Här begränsar eller t.o.m. degraderar Saturnus kvaliteten på sina partnerskap (Vågen) genom att kasta sitt snåla (och ofta själviska) onda öga 270 grader framåt. Där triggas relationsturbulens eftersom Mars (olyckan, störningar, energi) ligger i de kontraktsbundna alliansernas hus, Vågen.

*****

Det är tur för de flesta att inte astrologin används i vår civilisation vid rekrytering i yrkeslivet. Vissa skulle ha svårt att få jobb om man tvingades bifoga sitt horoskop med sitt cv! Å andra sidan har jag i samband med det egenmäktighetskomplex som bindningen mellan Persbrandts Sol och Merkurius utlöser som en oönskad bieffekt, sagt att vissa yrkeskategorier passar den egenmäktige bättre.

På idrottsarenan gäller t.ex. den kamp om herraväldet som verkar vara en av Persbrandts värsta hang-ups. Sverige är ett land av mesar och därför kan en individ drivna av simpel narcissism komma långt i det här landet.

Kanske är det just inom den teatrala konsten de här typerna av hårt slitna horoskop ändå hör hemma. Kriminalkommisarieroller - närheten till mörker och död och elände - kanske är ännu ett tecken på att Persbrandts psyke faktiskt är den debila Mån-Skorpionen, den som tittat fram så remarkabelt ofta vid bloggens granskningar av rubriker av det mörkare slaget.

Artikeln om Carolina Gynnings Mån-Skorpion disponerad av samma Mars i Vågen som hos Persbrandt, kan ge lite fler vinklar på varför Luft/Vatten i ett horoskop är en formidabel utmaning att lära sig hantera. Ibland går det inte, utan "rösterna tar över". Vad det handlar om är alltså mörka ting från Vattendjupen som letar sig upp i tankelivet (Luftelementet) och som i allt väsentligt är vad Ingmar Bergman menade när han talade om sina demoner. Dessa är då de värsta fallen av "dissociationssyndromet".

Notera dock att Gynnings charmfaktor exakt matchar den som (förmodar jag) kvinnor upplever hos Persbrandt. Detta är då Mars i förbindliga Vågen som verkar BAKOM den debila Mån-Skorpionen. Jag har horder av psykologiskt svåra horoskop där Våg och Skorpion blandas, men där alltid fenomenal charm och ofta nog en påfallande attraktiv, "magnetisk" ton, är tydlig. Problemet med Persbrandts Mars i Vågen tycks vara att den är regisserad för bakom ryggen har vi hittat envåldshärskaren Saturnus! Viljan till tvåsamhet och djup kommunikation kan vara ett skådespel eller försämras pga självupptagenhet.

*****

Frågan om Persbrandt har ett värstinghoroskop måste nog besvaras med ett ja. Men det är en mix av narcissism och psykologiska problem som förklarar värstingskapet. Rent kriminella råbusar har lite andra astrologiska signaturer där inte sällan hela himmelen domineras av passionens Eld i kamp om materien/prylarna/framgången (Jord).

De rena psykopaterna (massmördare etc) har vi istället hittat under dominant och dysfuktionellt Vatten. Persbrandts himmel uppvisar i jämförelsen en lätt blandning av allt.

Och det finns motgifter mot rent förfall också! Inte minst leder den "rationaliserande" kombinationen av Stenbock och Våg (yta och estetik) till att han faktiskt blivit en omslagspojke! Det här är en bra teckenkombination som kan spela (eller rent av vara) omdömesgill - den är en perfekt jurist- eller diplomatkombination.

Men som vi sett i just det här fallet, finns det också en tendens till skadegörelse i relationer (Mars). En helt annan tolkning, och lika giltig, är att Persbrandt - och nu som en skrämmig psykopat - jagar den statusyta som ska skänka honom mer prestige (Saturnus i Stenbocken är väldigt svag för hur man ter sig i världens ögon...). Vad om äktenskapet till avkomman till den Majestätiske Lundell?

Hur många gånger i världshistorien har vi inte sett det här copycat-mönstret upprepa sig? Om man inte själv kan BLI ikonen så kan man gifta sig till hans mantel. Kvinnan blir i det här fallet bara ett instrument för vad som i grunden mest ser ut som en homoreotisk identifikation, kanske inte så mycket med Ulf Lundell som den roll eller Persona han gestaltat. Är Persbrandts värstingmanér bara ett uttryck och äktenskapet med Lundells dotter ett annat för något helt annat, en total brist på egen identitet.

Lundell, själv under nästan samma astrologiska problem som Persbrandt, slavade ju själv länge under ett formidabelt Dylan-komplex. Så man kan se den här lättare anstrykningen av psykopati som att lika barn söker sig till varandra och på detta vis fortsätter "släktförbannelserna" att verka

Solen och Venus opposit Jupiter kan vara en större problemkälla här än man först anar, och trots att Jupiters koppling till Solen lovar framgång och berömmelse av det solära slaget (framgång närhelst man manifestear sig somen Sol/härskare). Jag utgår från att Jupiters välsignelse av Solen i ett minnesstarkt tecken som Jungfrun (fena på ord och fraser och fakta), gynnar just instuderingen av rollrepliker.