(2888 ord!)
Frågan om den tropiska och sideriska zodiakens likaberättigande är en återkommande klassiker (läsarkommentar i nytt fönster)! Garvade astrologer som hållit på länge (men inte för länge) med den västerländska tycks i regel konvertera när de upptäcker att den sideriska zodiaken faktiskt återskapar djurtecknens klassiska psykologi - dem vi läser något om i veckotidningarna, fast lagom polerade så att alla tecken är "lika bra". (För några engelskspråkiga sideriska sajter, se sidan med länktips.)
Frågan om den tropiska och sideriska zodiakens likaberättigande är en återkommande klassiker (läsarkommentar i nytt fönster)! Garvade astrologer som hållit på länge (men inte för länge) med den västerländska tycks i regel konvertera när de upptäcker att den sideriska zodiaken faktiskt återskapar djurtecknens klassiska psykologi - dem vi läser något om i veckotidningarna, fast lagom polerade så att alla tecken är "lika bra". (För några engelskspråkiga sideriska sajter, se sidan med länktips.)
Den här bloggen påminner om att långt innan den urvattnade veckotidningsastrologin existerade de tolv zodiaktecknen var "principer" snarare än kompletta psykologiska porträtt. Zodiaken är en logisk konstruktion och om Lejonet är Livets princip måste Skorpionen vara Dödens princip, och bloggen har på den vägen sökt återskapa en förståelse liknande den astrologerna i antiken bör ha ägt.
Bloggen söker alltså rekonstruera astrologins värld innan 300-500-talets astrologer missförstod den alexandrinske Ptolemaios ord om att Väduren matchade vårdagjämningen och trodde att den ALLTID skulle göra så! Misstaget är parodiskt eftersom vårdagjämningens precession redan var känd sedan flera hundra år!
I vår tid är den breda förståelsen av astrologin veckotidningsartad, och i några kommentarer har jag sett hur läsare varit för hårt identifierade med "sitt" tecken och fått problem med att bloggen använder zodiaktecken som enskilda principer medan de på veckotidningssätt läser in en "hel människa" i tecknet. Den som läser om Skorpionen på detta felaktiga sätt kan inte annat än bli besviken!
Att Skorpionen tilldelas vissa funktioner av negativ art betyder inte att de överlag är sociopater, men den som är väldigt tydlig för sitt tecken (t.ex. då Solen stiger i öster i Skorpionen, eller då Månen passerar Skorpionen och dess härskare Mars samstämmer i ett "skorpioniskt budskap") är helt enkelt inte ett Lejon. Han/hon har en betydligt mer tillbakadragen natur än zodiakens mest sceniska tecken, och har en extrem integritet.
Integritet har förstås Lejonet också eftersom den är en funktion av den fixerade kvaliteten (eller Tamas guna) som båda tecknen delar. Men eftersom Lejonet är ett Eldtecken yttrar sig integriteten som pondus och en tendens att dominera scenen. Skorpionens "fixering" ligger i stället i dess passiva resistens eller envishet. Den är tålmodig (tills den får nog och sticker till).
Inget av det som kan sägas om tecknen är särskilt kontroversiellt i sig. Frågan är bara om de individer som enligt vissa astrologiska kriterier är "typiska" för sitt tecken i praktiken också liknar de rudimentära psykologiska riktlinjerna som tecknet, dess element, kvalitet och matchande härskare (planet).
Här blir det nu problem, för den ursprungliga sideriska zodiaken som undkom feltolkningen av Ptolemaios och fortsatte användas i Indien, indikerar nu att jordklotet i sitt långsamma wobblande vridit sig 4/5-delar av ett tecken så att de som följer den västerländska, post-ptolemaiska traditionen i de allra flesta fall tillhör det föregående tecknet (jordens wobblande får stjärnhimmelen att glida baklänges).
Den här bloggen har presenterat preliminära tecken på att det är den ursprungliga zodiaken (siderisk) som svarar på de klassiska teckenbeskrivningarna, inte den västerländska (tropisk). Det här kommer kanske inte att sjunka in på 200 år ännu, men när vi når Vattumannens tidsålder kommer den tropiska zodiaken att kunna beses på museer som ännu ett av mänsklighetens många dråpliga missförstånd.
Om den sideriska zodiaken då ännu lever och har hälsan eller givit vika för en ännu djupare (djuprymden!) astrologi, är frågan. Jag tippar på det senare. Jag har tittat in på indiska sajter och fora dedicerade till siderisk astrologi och där noterat matematiker på en diskussionsnivå jag inte ens är motiverad att söka förstå. Indierna diskuterar livligt astrologin i relation till hela vintergatans plan och jag tycker mig se att där finjusteras ayanamsa (korrektionen med vars hjälp man avgör var tecknen börjar i rymden) några sekunder hit eller dit...
Helt klart är astrologin på väg att bli mer "kosmisk". Får européerna med sin fixering av några symboliska zodiaktecken vid solkalendern ens plats i den diskussionen (som ligger naturvetenskapen betydligt närmare)? Är Europas astrologer ett överspelat kapitel?
Om den sideriska zodiaken då ännu lever och har hälsan eller givit vika för en ännu djupare (djuprymden!) astrologi, är frågan. Jag tippar på det senare. Jag har tittat in på indiska sajter och fora dedicerade till siderisk astrologi och där noterat matematiker på en diskussionsnivå jag inte ens är motiverad att söka förstå. Indierna diskuterar livligt astrologin i relation till hela vintergatans plan och jag tycker mig se att där finjusteras ayanamsa (korrektionen med vars hjälp man avgör var tecknen börjar i rymden) några sekunder hit eller dit...
Helt klart är astrologin på väg att bli mer "kosmisk". Får européerna med sin fixering av några symboliska zodiaktecken vid solkalendern ens plats i den diskussionen (som ligger naturvetenskapen betydligt närmare)? Är Europas astrologer ett överspelat kapitel?
*****
Ja, vad finns kvar för den västerländska astrologen att pyssla med? Prognossystemen förstås, progressionerna! Dessa är inte beroende av zodiaktecknen utan handlar om planeternas rörelser och möten.
Och för personlig astrologi är en stigande sol alltid en stigande sol, en narcissistisk "görare" (hjältearketypen). På samma sätt är/ger en måne i öster alltjämt den rakt motsatta psykologin en receptiv och reflekterande natur. Västastrologin berövas inte alls hela verktygslådan!
Dessa ord är t.ex. skrivna av en Måne exakt i öster (ett paradigmatiskt horoskopfall att använda som rättesnöre). Redan som barn med oerhört skiftande socialt behov - just som Månen, "den variabla" i sig antyder. Fordrade redan från unga år perioder av inåtvänd reflektion och upptäckte faktiskt meditation redan i sexårsåldern.
Jag identifierade direkt ett annat medvetandetillstånd när jag lät blickens fokus på omvärlden slappna av. I indisk astrologi är Månen symbol för det inre sinnet. Det är mycket lätt att uppleva skillnaden på detta sinne och den ständiga strömmen av inkommande sinnesdata. Ändå inser man att människors illamående i mycket avslöjar att deras Måne är defekt, att de har en blindfläck på den punkten! De känner inte sig själva som Psyken.
Men enligt den tropiska zodiaken skulle min prominenta Måne vara sinnelaget hos en sentimental och barnkär Kräfta, vilket plågade mig i tjugofem år eftersom det överhuvudtaget inte stämde. Och Kräftans skicklighet med affärer saknar jag fullständigt. Och intresse för hemmets mysfaktor finns bara inte.
Med den tropiska zodiaken blev det extremt logiska och intellektuella Lufttecknet Tvillingarna en fullständig aha-upplevelse. Jag har senarelagt mitt yrkesliv genom år efter år av studier att det nu blivit för sent för karriär! Vem är Tvillingarna? Den evigt unga studenten! Det var här mitt uttåg ur västerlandets andliga och astrologiska degeneration började.
I en snart årsgammal kommentar invände sig en förespråkare för den tropiska zodiaken att det var undertecknads Saturnus i opposition mot Månen som eliminerade Kräftans barnkärlek. Detta är inte sant. Jag har på nära hand ett fall där Månen flyttade åter från Lejonet till Kräftan och med den en opposition till Saturnus. Kvinnan är det mest barnkära man kan tänka sig och sanningen är att hennes sentimentalitet och fantasi passar Kräftan oändligt mycket bättre än Lejonet!
Men alla utsagor på den här nivån är förstås vad vetenskapen kallar "anekdotiska" - de saknar egentligt bevisvärde. Etablerad tradition och erfarenhet har visat att Saturnus kontrollerar, hämmar eller försenar allt den nuddar vid och i vissa fall kanske man kunde tänka sig en Mån-Kräfta som helt tappar barnkärleken.
I sagda fall av den äkta Mån-Kräftan (siderisk) kunde man emellertid se den klassiska saturnuseffekten: långsamheten. Kvinnans första (och enda) barn kom först vid 45 och var därtill ett adoptivbarn. En sida av Saturnus är ju att dra in en artificiell, dvs konstruerad sida, och när Månen verkligen ligger i det "naturliga" modersskapets Kräftan, blir logiken tydlig.
Undertecknads Måne i mentaliserande Luft opponerad av Saturnus i Eld (Skytten) beskriver istället med bästa effekt att formaliseringen utspelar sig i Eld - och därför den här bloggen som söker knyta an till Platons värld av levande brinnande intelligenser - Formernas värld - Månen i Luft söker här via logik/kommunikation förmedla "Formen i Elden", dvs egentligen läran om Ljuset eller det gudomliga.
Och för personlig astrologi är en stigande sol alltid en stigande sol, en narcissistisk "görare" (hjältearketypen). På samma sätt är/ger en måne i öster alltjämt den rakt motsatta psykologin en receptiv och reflekterande natur. Västastrologin berövas inte alls hela verktygslådan!
Dessa ord är t.ex. skrivna av en Måne exakt i öster (ett paradigmatiskt horoskopfall att använda som rättesnöre). Redan som barn med oerhört skiftande socialt behov - just som Månen, "den variabla" i sig antyder. Fordrade redan från unga år perioder av inåtvänd reflektion och upptäckte faktiskt meditation redan i sexårsåldern.
Jag identifierade direkt ett annat medvetandetillstånd när jag lät blickens fokus på omvärlden slappna av. I indisk astrologi är Månen symbol för det inre sinnet. Det är mycket lätt att uppleva skillnaden på detta sinne och den ständiga strömmen av inkommande sinnesdata. Ändå inser man att människors illamående i mycket avslöjar att deras Måne är defekt, att de har en blindfläck på den punkten! De känner inte sig själva som Psyken.
Men enligt den tropiska zodiaken skulle min prominenta Måne vara sinnelaget hos en sentimental och barnkär Kräfta, vilket plågade mig i tjugofem år eftersom det överhuvudtaget inte stämde. Och Kräftans skicklighet med affärer saknar jag fullständigt. Och intresse för hemmets mysfaktor finns bara inte.
Med den tropiska zodiaken blev det extremt logiska och intellektuella Lufttecknet Tvillingarna en fullständig aha-upplevelse. Jag har senarelagt mitt yrkesliv genom år efter år av studier att det nu blivit för sent för karriär! Vem är Tvillingarna? Den evigt unga studenten! Det var här mitt uttåg ur västerlandets andliga och astrologiska degeneration började.
I en snart årsgammal kommentar invände sig en förespråkare för den tropiska zodiaken att det var undertecknads Saturnus i opposition mot Månen som eliminerade Kräftans barnkärlek. Detta är inte sant. Jag har på nära hand ett fall där Månen flyttade åter från Lejonet till Kräftan och med den en opposition till Saturnus. Kvinnan är det mest barnkära man kan tänka sig och sanningen är att hennes sentimentalitet och fantasi passar Kräftan oändligt mycket bättre än Lejonet!
Men alla utsagor på den här nivån är förstås vad vetenskapen kallar "anekdotiska" - de saknar egentligt bevisvärde. Etablerad tradition och erfarenhet har visat att Saturnus kontrollerar, hämmar eller försenar allt den nuddar vid och i vissa fall kanske man kunde tänka sig en Mån-Kräfta som helt tappar barnkärleken.
I sagda fall av den äkta Mån-Kräftan (siderisk) kunde man emellertid se den klassiska saturnuseffekten: långsamheten. Kvinnans första (och enda) barn kom först vid 45 och var därtill ett adoptivbarn. En sida av Saturnus är ju att dra in en artificiell, dvs konstruerad sida, och när Månen verkligen ligger i det "naturliga" modersskapets Kräftan, blir logiken tydlig.
Undertecknads Måne i mentaliserande Luft opponerad av Saturnus i Eld (Skytten) beskriver istället med bästa effekt att formaliseringen utspelar sig i Eld - och därför den här bloggen som söker knyta an till Platons värld av levande brinnande intelligenser - Formernas värld - Månen i Luft söker här via logik/kommunikation förmedla "Formen i Elden", dvs egentligen läran om Ljuset eller det gudomliga.
*****
Utöver de dominanta Ljusen har västastrologin också de övriga planeterna och ett väl utvecklat (överutvecklat?) system av interplanetära aspekter. Detta material ger rikligt stoff att rekonstruera en psykologisk fantombild utifrån.
Men jag kan inte hålla med om att det gagnar persontecknaren att skriva "Skyttens berättelse" om en person som i själva verket (sideriskt) är fylld med "Skorpionens anda" och vars sant traditionella (pre-tropiska) berättelse är den om död och hemskheter.
Hade mina empiriska förstudier inte givit några resultat alls, kunde jag hållit med om det egala i valet av zodiaktyp. En mental modell är lika god som en annan. Detta är "värderelativismens" röst. Den hörs från dem som inte längre tror på Gud och en objektiv högre ordning, utan menar att allt som finns är människans mer eller mindre lyckade försök att skapa sig en uppfattning om världen via modeller.
Men jag kan inte hålla med om att det gagnar persontecknaren att skriva "Skyttens berättelse" om en person som i själva verket (sideriskt) är fylld med "Skorpionens anda" och vars sant traditionella (pre-tropiska) berättelse är den om död och hemskheter.
Hade mina empiriska förstudier inte givit några resultat alls, kunde jag hållit med om det egala i valet av zodiaktyp. En mental modell är lika god som en annan. Detta är "värderelativismens" röst. Den hörs från dem som inte längre tror på Gud och en objektiv högre ordning, utan menar att allt som finns är människans mer eller mindre lyckade försök att skapa sig en uppfattning om världen via modeller.
De hårda vetenskaperna har imiterats av många astrologer i fåfänga försök att vinna vetenskaplig legitimitet. Problemet är att ett antal vetenskapliga undersökningar har misslyckats verifiera den västerländska astrologins påståenden. Om detta har jag skrivit tidigare. En sökning på den ledande brittiske astrologen Geoffrey Cornelius ger ett inlägg som återberättar det största testet (och misslyckandet), inlägget om mördaren John Gacy ger ett annat misslyckande (där jag dock reserverar mig mot själva upplägget).
Det finns något attraktivt i datorns binära princip, etta eller nolla, ja eller nej. Att kontraster krävs för en upplevelse är en insikt gammal som gatan. Men dessa kontraster måste stå fasta, så att vi som rör oss mellan ljus och mörker upplever fenomenvärlden. Danske filosofen Kierkegaard talade om att det ytterst bara finns ett antingen/eller, man måste ta ett beslut och "våga trons språng". För detta kallas han ibland den förste existentialisten.
Det binära talsystemet (ettor och nollor) bekräftades för universalgeniet Leibniz när en återvändande kyrkman från Kina stack ett manuskript baserat på Yin/Yang-principen i händerna på honom och han insåg att kineserna redan upptäckt samma sak. Leibniz styrktes i tankarna om en underliggande objektiv ordning, det kineserna kallar TAO eller Vägen.
Det binära talsystemet (ettor och nollor) bekräftades för universalgeniet Leibniz när en återvändande kyrkman från Kina stack ett manuskript baserat på Yin/Yang-principen i händerna på honom och han insåg att kineserna redan upptäckt samma sak. Leibniz styrktes i tankarna om en underliggande objektiv ordning, det kineserna kallar TAO eller Vägen.
*****
I vår postmodernistiska tid tycks överlag idén om en Ena Ordning åter ha glömts bort. På mest vulgära nivå hör man folk munkäfta och säga, "Okej, du har väl din sanning men jag har min!". Den här personen talar överhuvudtaget inte om Sanning utan bara om subjektiva perspektiv! Postmodernismen är i mina ögon ett mannen på gatan-perspektiv och det är viktigt att minnas att tänkandet är sekulärt. Det har a priori stängd dörren mot möjligheten av en "objektiv ordning" i tillvaron.
Postmodernism är frukten av människor som sitter och tänker för mycket utan att "jorda" sig i verkligheten. Alla tankar och modeller ÄR INTE LIKA BRA. Sverige är postmodernistiskt, vilket förmärks i den fullständiga rädsla för ojämlikhet som råder här. Det verkar ligga bortom mångas förmåga att skilja på en nybörjare och en mästare i musikkomposition. Det är inte en fråga om att inte alla duger, men frågan är vilka som är bäst lämpade för att lösa vilka uppgifter.
Hade postmodernismen varit hur tingen faktiskt är ordnade, då hade astrologin varit ren och skär fantasi utan någon koppling till den synliga världen. En ren skrivbordsprodukt, en text att leva sig in i men utan återkoppling till den empiriska verkligheten. Man frågar sig då hur en astrologisk tradition från början kunnat uppstå! Skeptiker hävdar här att den aldrig varit något annat än människans fantasifoster fastkletade (projicerade) på diverse externa objekt.
De verkar ha rätt. Västastrologerna blir allt mer marginaliserade vartefter nämnda tester visar att de astrologiska teserna saknar statistisk signifikans. Men har det alltid varit så, eller är boven den tropiska zodiaken?
Minns att astrologin växte fram under ett årtusende i tvåflodslandet (Mesopotamien) och att lertavlor från det gamla Babylon visar vilken oerhörd möda som lades ned på att säkerställa inte bara planeternas omloppsbanor utan också knyta jordiska episoder till de celesta rörelserna. Dessa stjärntydare var tidiga empiriker, kanske världshistoriens första! De var intresserade av att producera ett system som matchade verkligheten. De var inte intresserade av systemet som sådant.
Jag har valt att gå tillbaka till den sideriska zodiaken som utvecklades av babylonierna och göra några anspråkslösa men systematiska studier med faktiska människor. Resultaten tycks ge företräde åt den zodiak som är projicerad, inte mot vår solkalender (tropisk zodiak) utan mot den faktiska rymden (i vilken jorden snurrar på sitt wobblande sätt), dvs den sideriska zodiaken.
Fynden är alltså preliminära. Jag är inte statistiker och tänker inte ge mig in på storskaliga undersökningar som jag inte kan bedöma värdet av. Men bilden av det som gjorts så här långt blir tydligare om man överblickar ALLA småstudierna samtidigt. Några av dem bekräftar varandra. Jag har redan pekat ut de små men märkbara tendenserna i andra sammanhang men sammanfattar dem här:
Det är inte Skytten som står för sexualitet utan Skorpionen. Och det är i den sideriska Skorpionen - inte den tropiska - som jag upptäckte att homosexuella ascendenter kulminerade. Ska väst fortsätta tillskriva Skytten "kinky" drag när det uppenbart är Skorpionens unkna (fixerade, icke-cirkulerande) Vatten som vi ser här? Fyndet är trist för vår moderna värderelativistiska tid eftersom den sideriska zodiaken tycks bekräfta att homosexualitet är en form av psykopatologi. Månen klassas som debil i Skorpionen sedan antiken.
Vi har alla pusselbitar med oss från förr, men folk nuförtiden bygger egna fantasifulla system ovanpå grunden och stämmer inte ens längre av mot grunden då dess sanning tas för given. Den sideriska zodiaken avslöjar att grunden i väst har vittrat bort!
I undersökningen av 136 dömda brottslingar försvann i princip brottsligheten i sideriska Skyttens tecken, precis som den traditionella (pre-tropiska) zodiaken förutsäger. Skytten är ju filosofins och religionens tecken! Extra tydligt blir det i Indien eftersom härskaren Jupiter där kallas Guru, den andliga dörröppnaren och vägvisaren.
När hörde vi talas om enastående författarskap hos dem med sinnet (Månen) i Jungfrun? Aldrig. Men när man via siderisk zodiak besinnar den intressanta toppen av Nobelpristagare i litteratur med Månen i Lejonet - "sinne för dramatik" - då faller polletten ner. Ett nyligt inlägget om dramatiska Hans Rosenfeldt ramlade in som ett ytterligare exempel på detta dynamiska och omfångsrika sinne.
Jag känner för övrigt till en kvinna i samma team (om jag minns rätt) som skrev manus till de såpor Rosenfeldt nämner i SvD-intervjun. Där hittas ännu en Måne i sideriska Lejonet - och en stor och generös själ var hon, alls inte kritisk och fordrande som den tropiska zodiaken skulle gjort henne!
För en hyperkritiker, se istället Benedikt XVI:s horoskop. Här har vi en Måne i sideriska Jungfrun. Genast är (civilisations)kritiken ett faktum. I hans fall kan en siderisk astrolog också peka på kvadraturen från Mars i Tvillingarna för att förklara hans kritiska läggning.
De verkar ha rätt. Västastrologerna blir allt mer marginaliserade vartefter nämnda tester visar att de astrologiska teserna saknar statistisk signifikans. Men har det alltid varit så, eller är boven den tropiska zodiaken?
Minns att astrologin växte fram under ett årtusende i tvåflodslandet (Mesopotamien) och att lertavlor från det gamla Babylon visar vilken oerhörd möda som lades ned på att säkerställa inte bara planeternas omloppsbanor utan också knyta jordiska episoder till de celesta rörelserna. Dessa stjärntydare var tidiga empiriker, kanske världshistoriens första! De var intresserade av att producera ett system som matchade verkligheten. De var inte intresserade av systemet som sådant.
*****
Jag har valt att gå tillbaka till den sideriska zodiaken som utvecklades av babylonierna och göra några anspråkslösa men systematiska studier med faktiska människor. Resultaten tycks ge företräde åt den zodiak som är projicerad, inte mot vår solkalender (tropisk zodiak) utan mot den faktiska rymden (i vilken jorden snurrar på sitt wobblande sätt), dvs den sideriska zodiaken.
Fynden är alltså preliminära. Jag är inte statistiker och tänker inte ge mig in på storskaliga undersökningar som jag inte kan bedöma värdet av. Men bilden av det som gjorts så här långt blir tydligare om man överblickar ALLA småstudierna samtidigt. Några av dem bekräftar varandra. Jag har redan pekat ut de små men märkbara tendenserna i andra sammanhang men sammanfattar dem här:
Det är inte Skytten som står för sexualitet utan Skorpionen. Och det är i den sideriska Skorpionen - inte den tropiska - som jag upptäckte att homosexuella ascendenter kulminerade. Ska väst fortsätta tillskriva Skytten "kinky" drag när det uppenbart är Skorpionens unkna (fixerade, icke-cirkulerande) Vatten som vi ser här? Fyndet är trist för vår moderna värderelativistiska tid eftersom den sideriska zodiaken tycks bekräfta att homosexualitet är en form av psykopatologi. Månen klassas som debil i Skorpionen sedan antiken.
Vi har alla pusselbitar med oss från förr, men folk nuförtiden bygger egna fantasifulla system ovanpå grunden och stämmer inte ens längre av mot grunden då dess sanning tas för given. Den sideriska zodiaken avslöjar att grunden i väst har vittrat bort!
I undersökningen av 136 dömda brottslingar försvann i princip brottsligheten i sideriska Skyttens tecken, precis som den traditionella (pre-tropiska) zodiaken förutsäger. Skytten är ju filosofins och religionens tecken! Extra tydligt blir det i Indien eftersom härskaren Jupiter där kallas Guru, den andliga dörröppnaren och vägvisaren.
När hörde vi talas om enastående författarskap hos dem med sinnet (Månen) i Jungfrun? Aldrig. Men när man via siderisk zodiak besinnar den intressanta toppen av Nobelpristagare i litteratur med Månen i Lejonet - "sinne för dramatik" - då faller polletten ner. Ett nyligt inlägget om dramatiska Hans Rosenfeldt ramlade in som ett ytterligare exempel på detta dynamiska och omfångsrika sinne.
Jag känner för övrigt till en kvinna i samma team (om jag minns rätt) som skrev manus till de såpor Rosenfeldt nämner i SvD-intervjun. Där hittas ännu en Måne i sideriska Lejonet - och en stor och generös själ var hon, alls inte kritisk och fordrande som den tropiska zodiaken skulle gjort henne!
*****
För en hyperkritiker, se istället Benedikt XVI:s horoskop. Här har vi en Måne i sideriska Jungfrun. Genast är (civilisations)kritiken ett faktum. I hans fall kan en siderisk astrolog också peka på kvadraturen från Mars i Tvillingarna för att förklara hans kritiska läggning.
Sistnämnda möjlighet har inte västastrologin längre eftersom "orben" (tillåten avvikelse från definierad aspekt) mellan Mars och Månen är alltför vid. Äldre tiders astrologi räknade som bekant aspekterna mellan hela tecken.
Däremot finns i västastrologin så många nytillkomna parametrar att jag är säker på att det finns någon liten obskyr aspekt att tillgripa för att förklara varför påven är en skarp kritiker, trots att väst menar att han har en försonlig och närmast konfliktskygg Måne i Vågen!
Påvens västerländska Jupiter stigande i Fiskarna kan visserligen anföras som ett prima tecken på hans religiösa väg! Fiskarna var ju den tidsålder som kristendomen (lite löst) startade. Här nöjer sig många och slutar tänka.
Men stopp och belägg. Är påven verkligen en "Vattennatur"? Jag skulle säga att jag aldrig varit med om något mindre av empatiskt blötdjur än påven!!! Och minns hur oändligt kraftfull en stigande planet är för helhetstolkningen! Det ska till en hel del för att sudda ut detta martyriska och självutslätande grunddrag.
Är det inte istället den sideriska Jupiter i Vattumannen som perfekt fångar in hans hyperintellektuella karriär? Hans extrema tonvikt på doktrin motsvarar perfekt Vattumannen som logisk-rationella system. Varje hans uttalande och handling är "disciplinerat" bestämd av Saturnus arbete i Vattumannen med att skapa en begreppslig ideologi eller teologi.
Saturnierna kan nästan bli maskinmässiga i sin programmatiska bindning till partiprogrammet. Att Mona Sahin är född med Solen i Vattumannen är fullständigt solklart och att hela Sverige är "Vattuman" - mentalt systematiserat - känns lika sant.
Är det inte istället den sideriska Jupiter i Vattumannen som perfekt fångar in hans hyperintellektuella karriär? Hans extrema tonvikt på doktrin motsvarar perfekt Vattumannen som logisk-rationella system. Varje hans uttalande och handling är "disciplinerat" bestämd av Saturnus arbete i Vattumannen med att skapa en begreppslig ideologi eller teologi.
Saturnierna kan nästan bli maskinmässiga i sin programmatiska bindning till partiprogrammet. Att Mona Sahin är född med Solen i Vattumannen är fullständigt solklart och att hela Sverige är "Vattuman" - mentalt systematiserat - känns lika sant.
Väst, som i takt med att vårdagjämningens precession börjat skapa oreda i de antika byggbitarna har nu tappat känslan för de fyra elementen. Istället tillgrips andra, nytillkomna "sub-system" för fylla vakuumet efter en grund som nu slår fel i fyra av fem planetära placeringar.
Denna blogg innehåller redan allt material den fördomsfrie behöver för att bilda sig en uppfattning om huruvida den postmoderna människan är offer för en rejäl värdesubjektivistisk förvirring. Vägen (TAO) kanske bara är EN, medan de levande varelserna befinner sig allsköns distorderade förhållanden till den…
Väst tog en egen väg med komplexa geometriska resonemang som för att skyla att de grundläggande byggbitarna gav allt mer osäker respons. Charles Carter (tropisk astrolog under 1900-talet) muttrade i någon bok att Skorpionerna verkade ha blivit mer civiliserade under århundradenas gång.
Fast han kände Cyril Fagan, den första västerländske sideriske astrologin, vågade han inte inse faktum: hans funderingar över de "ovanligt milda" Skorpionerna berodde på att det han studerade i själva verket var (sideriska) Vågar - ett helt annat och i allmänhet allitgenom fridsamt släkte!
Siderisk astrologi påminner om att arketyperna (Platons former) aldrig förändras, det är vi som genomgår förändringar till följd av dem. Inte minst talande är den konkretiserade föreställningen där jordklotets wobblande indikerar en förändringens värld och fixstjärnorna långt där ute representerar det eviga.
Att åter introducera den sideriska zodiaken är som att påminna väst om att astrologin varit ute och cyklat alltför länge - paradoxalt nog genom att binda fast zodiaken vid jordklotets årstider!
Se hur intressant de gamla indierna närmade sig frågan. I deras stjärnkarta låg zodiaktecknen alltid fixerade - motsvarande Platons eviga Vara medan jordkloten bara var ytterligare en av himlakropparna som roterade genom de tolv palatsen. (Jorden märks ut med ascendentpunkten.)
Den indiska kvadratiska (eller rektangulära) kartan tycks skapad av tänkare som själva inte var bundna till jordytan. Överherrar som flyttade jordklotet som vilket av de andra kloten som helst. Detta är mycket avslöjand!
Det indiska horoskopet inbjuder alltså inte ens i dess utformning till geocentriska idéer på det sätt som vår moderna runda zodiak gör. I Horoskopets form invänder jag mig - milt - mot vår runda form.
Se hur intressant de gamla indierna närmade sig frågan. I deras stjärnkarta låg zodiaktecknen alltid fixerade - motsvarande Platons eviga Vara medan jordkloten bara var ytterligare en av himlakropparna som roterade genom de tolv palatsen. (Jorden märks ut med ascendentpunkten.)
Den indiska kvadratiska (eller rektangulära) kartan tycks skapad av tänkare som själva inte var bundna till jordytan. Överherrar som flyttade jordklotet som vilket av de andra kloten som helst. Detta är mycket avslöjand!
Det indiska horoskopet inbjuder alltså inte ens i dess utformning till geocentriska idéer på det sätt som vår moderna runda zodiak gör. I Horoskopets form invänder jag mig - milt - mot vår runda form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar