Astrologin synar: feministisk förvirring

(Obs. För den här bloggen typisk textlängd: cirka 6 A4-sidor.)

På Newsmill frågar sig två vetenskapsmän hur klokt tillsättandet av en kvinnlig rektor på Södertörns högskola är, givet att den tillträdande Moira von Wright anser att man måste filtrera Fysik utifrån feministperspektiv eftersom ämnet gör anspråk på att representera objektiv sanning.

Och det vet ju alla distorderade queerpsyken att "dom andra" också måste tvingas in i deras egen förvridna subjektivitet... Ja, hårdvinklingen var min, och för inte helt tappa sakligheten för frestelsen att raljera, låt oss se horoskopet för en person som åberopar pojkars och flickors olika sätt att närma sig text som ett fullgott skäl att tumma på vetenskapens sökande efter objektiva och giltiga resultat.

Ämnet är extra pikant eftersom Wright själv nämner astrologi (och fullständigt missuppfattar den som att astrologerna själva tror de sysslar med en gren av naturvetenskap - se t.ex. den här bloggens filosofiska grundantaganden):

"Än märkligare är hennes upprördhet över att en lärobok avfärdar astrologi som ovetenskap. Hon menar att detta avfärdande på samma gång blir ett avfärdande av "vardagstänkadet" och att det på så vis kan påverka flickors fysikintresse negativt."

Födelsehimmelen innehåller flera intressanta problemhärdar, och låt oss ungefärligt följa de sju planeterna (och 2 månnoderna) i deras tilltagande "förtätande" till en Zeitgeist - från det antika kosmos ytterkanter och in till dess mer exakta uttryck dygnet för Wrights födelse då Månen signalerar vad tiden är liden i den sublunära sfären (vår fallna tillvaro):

Vad om Jupiters vilja att expandera jämlikhet via vågskålarnas (proportionalitetens) symbol Vågen? Den här indikationen ligger över himlen under ett helt år men bildar en god grund i den händelse mer flyktiga indikationer sedan skulle beröra liknande idealistiska teman.

Problemet är att 1957 också såg den giriga och till måttlöshet gränsande demonen Rahu (norra månnoden) - i samma tecken. Det här är med andra ord inte en årskull vi vill anställa i ämnen som hänför sig till balans och proportion, det här är inte en omdömesgill kombination, men SEB-chefen Annika Falkenhets horoskop visar att norra månnoden Rahus hunger många gånger ger konkreta resultat: bankchefens personliga fallskärm på 113 miljoner kronor!

Hos Moira von Wright kan alltså knappast ett rättvisepatos betvivlas, men låt oss sluta cirklarna och närma oss hennes faktiska födelsedag. På vägen mot hennes sätt att gestalta denna groteskt uppforstorade (och kanske förvrängda) bild av balans och jämlikhet ska vi inte missa den absolut yttersta riktningsangivaren i vårt psykiska kosmos: gränsdragaren Saturnus.

Kombinerad med illgärningsmannen Mars hemma i hatiskt härskarläge i negerande och protesterande Skorpionen har vi en formidabelt ondsint klump i utkanterna av det som till sist skulle bli livsödet Moira. Notera hur t.o.m. förnamnet har skorpioniska dödsklanger.

Moiré-mönster är kända som störningsmönster på bildskärmen, och mrt (eller mrd) är den indoeuropeiska roten till t.ex. ord som morte - död. I den semitiska språkvärlden har vi t.ex. "revoltör mot Gud" som en betydelse.

Anm. För kopplingen moiré och mort, minns att språkforskarens minsta betydelsebärare, morfemet, här ger elementet "mr" - varur vi t.ex. kan se det ominösa och med biologiskt liv och död behäftande mer - havet (mara, mardröm etc). Vatten är i astrologin tydligt kopplat till det undermedvetna, upplösning och död.

Ödesskaparen Saturnus kanaliseras här via krigets och attackens planet Mars och det är Skorpionens tema av död och förnekelse som subtilt styr de livsöden som tar form under en dryg månad medan Mars passerar sitt hemmaläger.

Själva födelsen äger emellertid rum i Skyttens tecken, vars härskare är filosofins planet Jupiter. Solen anger ett "mission statement" som har med expansivitet att göra, utforskning framme vid gränslandet och viljan att kasta ljus. Så långt allt väl, och med insikten att Jupiter stod i jämlikhetens tecken Vågen har vi i stora stycken redan knäckt den här koden, har vi inte? Minns dock Jupiters något inflammerade och obalanserade typ av jämlikhetstänkande pga Rahu.

Men feminismen har på inget sätt monopol på Vågens symbol, fastän härskaren Venus förvisso för tankarna till den kvinnliga sfären och särarten. Med lite mer precist tänkande är emellertid Venus i sitt positiva härskarläge den idealistiska kärlekens motiv, till skillnad från Venus i negativa Oxen, där kärleken till den fysiska världen och sinnesnjutningen fokuseras.

Vågen kommer egentligen aldrig feminismen närmare än via dess uttryck i kontraktsbundna allianser - t.ex. äktenskap eller anställningsavtal. I samtliga fall handlar Vågen om mentala konceptioner som "avvägning", "balans" och "rättvisa".

Det besynnerliga är att de flesta feministhoroskop jag beräknat inte har någon som helst emfas på Vågen eller ens en väl fungerande Venus. Och det är väl det som gör en människa (man eller kvinna) till feminist: hon saknar harmoni i sig själv och ger sig därför ut i krig för att via politiska medel skapa den. Ett fullständigt förvänt vansinnesprojekt alltså, eftersom det klassiska dictat, "Inget kan uppkomma ur inget", är en psykologisk sanning.

Feminism, har jag hävdat i andra inlägg, representerar ren och skär maktvilja (se Virginia Woolfes extremt störda födelsehimmel) - den kan aldrig skänka tillfredsställelse till en människa som är alienerad från sitt eget psyke. Den frågan måste människan ta direkt till sitt inre, till sin egen själ!

I fallet Wright är Solen mer än genomsnittligt aktivistisk (Sol + dess disponent i positivt polariserade tecken), men lika ljus som ambitionen är framåt, lika stor är mörkläggningen inåt, mot den egna psykiska verkligheten.

*****

På temat själ eller psyke - symboliserad av Månen - klappar stjärnhimmelen ihop totalt under det dygn (och nästa) då Moira von Wright föds. För nu tänds det explicit legalistiska feministtemat upp på himmelen med full kraft: Månen går samman med just studerade Venus i det absolut minst själsliga men mest realpolitiska tecknet: Stenbocken. Dess objekt eller målsättning enbart är formalism, yttre gränsdragningar och att nå position. Strebertecknet framför andra.

Det som händer är att cirkeln nu sluts perfekt. Stenbockens härskare är den  sjunde och yttersta kretsen Saturnus, den som här befanns bilda ett hatiskt eller en åtminstone restriktiv inställning till biologiskt kön (Skorpionen = könsorganet).

Denna genommörka pesthärd attackerar nu via disponentskapet Wrights syn på sin egen (och andras) kvinnlighet (Månen + Venus), en kvinnlighet som utspelar sig i det torftigaste och mest nominella av tecken: Stenbocken som med 1800-talspositivismens banala mentalitet enbart beaktar kvantitativa faktorer men aldrig subjektivistiska. (Notera att Stenbocken "måste" vara själlös eftersom reflektionens och innerlighetens princip - "interiority" - sorterar under den komplementära Kräftan mittemot.)

Wrights syn på "kvinna" är en platt skrivbordsprodukt såsom en byråkrat skulle kunna tänkas rita upp den. Återigen - som i andra gender-etiketterade inlägg - kommer misstanken för mig att det är en i huvudsak manlig andesjäl som reinkarnerat i den kvinnokropp som går under namnet Moira von Wright och som använder "manliga" metoder att kvantifiera fenomenet "kvinna".

Hade Wright vetat ett uns om femininitet genom lyhördhet mot sitt eget inre, hade hon inte missuppfattat astrologins ärende så kapitalt. Hon avslöjar sig här bara vara en total produkt av det hon avskyr och hon rör ihop precis allting till en tragisk exercis i luddigt tänkande, just som Newsmill-skribenterna så dråpligt visar i exemplet med regnbågen.

Den haltande logiken förefaller bero på att Sol i Eld och Måne i Jord utlöser den Eldens visionära kamp mot Jordelementets av nödvändighet begränsande fysikaliska omständigheter som samtidigt så förtörnar Elden (som i sitt rena tillstånd uttrycker Platons Former eller rena Ideal) att klarsynen grumlas här nere i vår jordbruna jämmerdal. Rena "Jord-horoskop" tänker ofta nyktrare än dem där Eld och Jord inte alls drar jämt.

Låt oss klargöra problemet med den tekniskt sett goda kombinationen av goda Venus med Månen/sinnelaget i Stenbocken: den här legalistiska eller politiska synen på kvinnlighet disponeras av Saturnus, som i ett grundläggande negativt tecken som Skorpionen har formella (Saturnus) reservationer (dito) i alla frågor som tangerar kön (Skorpionen).

Det blir inte bättre av att Mars i ett negativt tecken som Skorpionen tyvärr kan indikera självhat (lämpligen: hat mot den egna sexualiteten). Risken för detta ökar eftersom hämmaren Saturnus är närvarande och agerar för att begränsa och hålla inne de svarta känslorna. Repression av det onda!

Kombinationen formligen stinker av psykologiska problem, troligen sexuell självrepression, och det är uppenbart att detta inte befordrar något klart tänkande, allra minst som jämlikhetens Vågen redan är övertaggad och bragd ur balans pga av den omåttligt giriga Rahu. Utan att Vågen och Skorpionen direkt korskopplats (som t.ex. genom utbyte av sina planetära härskare), är det uppenbart att horoskopet påminner om en annan feminist med ett spänt förhållande till könet, författaren till boken "Bitterfittan".

Så låt oss alltså repetera exakt samma hypotes som i samband med några andra feministhoroskop som tidigare granskats: Inuti denna kropp vistas en dold "man" som med maktmedel (lagstiftning, kvotering, feministargumentation) söker återvinna samma privilegier denna själ hade när den senast var människa på jorden men då i en manlig kropp.

Ett alternativt sätt att gestalta omställningsproblemen från ett jordeliv till nästa (i en annan kropp av annat kön) är att helt enkelt vägra sin nya kropp och sociala roll och bli homosexuell.

Jämför Moire von Wrights horoskop främst med det för nyss nämnda Maria Sveland men även några i den här sammanställningen av en handfull kända feminister.

Jag är själv varm förespråkare för mytens betydelse för människan ("tjejtänkande"), t.o.m. som bärare av sanna utsagor om verklighetens beskaffenhet (Platon är helt seriös när han presenterar myten om själavandringen, som i vår tid fått visst empiriskt stöd).

Men som jag ser det samverkar överhuvudtaget inte Wrights solära och lunära halva av horoskopet, vilket leder till praktfulla logiska kullerbyttor. Hon gör inte den kvinnliga egenarten någon som helst nytta med uttalanden liknande dem artikeln citerar. För att inte ytterligare skapa barrikaderade planhalvor - minns Jungs studier i den feminina anima-komponenten i manliga psyken, och efterträdaren Hillmans fördjupningar som finner såväl anima som animus i båda könen.