Ranelid & den svarta solen

Strax före nyår intervjuades författaren Björn Ranelid i DN. Några av hans uttalanden matchar tydligt de sentiment som födelsehoroskopet antyder.

Hans huvudskada i barndomen först och den höga ton som han alltsedan dess på olika sätt sökt överrösta. Ingen är "homefree" i astrologin och här är det skadornas och spjutstickens Mars som står hemma i hjässans och hjärnans tecken Väduren - och därmed i bästa position att ge den unge Ranelid ett kraftigt slag över huvudet!

Nu drabbades inte alla barn som föddes den här våren av huvudskador, inte ens fast den oproportionerliga och hungrande demonen Rahu tillbringade dryga året i Väduren.

Ranelids födelsetimma är inte känd och det är den som portionerar ut denna exceptionellt kraftfulla men farliga kombination i "rätt" hus eller livsområde. Säkerligen skulle tiden kasta mer ljus över var i horoskopet den här aggressiva grundtonen (tinnitustonen!) primärt skulle komma att uttrycka sig.

Författarskap är tydligt tecknat i horoskopet genom den i och för sig långt ifrån ovanliga trippeln Solen (aktivt leverne), Merkurius (kommunikation, muntlig och skriftlig) och Venus (harmoni, konst). Eftersom Oxen är den orala människans tecken (fysiologiskt: mun och munhåla), är Ranelid är väloljad och mångordig talare!

Men se den mödosamma väg av stilövningar som föregick hittandet av sin egen berättarröst: Saturnus, den restriktiva och blockerande står som en käpp i hjulet för all individuellt präglad kreativitet i det fria artisteriets Lejonet!

Saturnus är illa placerad i alla tre Eldtecknen, men mot dess klassificering som "debil" i Väduren (sinkad eller efterbliven jag-formulering, eller i värsta fall en livslång egocentriker!), menar jag att dess potential för "eftersläp" eller retardation är minst lika påfallande i nästa tecken av det här elementet. Lejonets härskare är Solen och han och Saturnus är svurna fiender. Här har således den fria kreativitetens nemesis ockuperat Solens eget palats och understår sig dessutom att kasta sin hämmande och kontrollerande aspekt mot Solen (i Oxen)! 

Inte undra på att Ranelid är fullständigt i klorna på negativa upplevelser av mobbare och människor som sökt hämma hans kreativa blomstring! Men han är också självkritisk, finner sin debutbok för krånglig och här hörs då samma Saturnus, men nu som en välgörande censor eller kritiker! Nu när Ranelid vet hur slipstenen ska dras, kan han dra nytta av den här inledningsvis så usla saturnusplaceringen!

Sanningen är att han troligen inte skulle ha kommit någonstans i sin författarambition eller jakten på soltecknet Oxens berättarförmåga om hans Sol enbart hämmats av Saturnus. Spänningen mellan Lejonet och Oxen är hård och doftar nästan tragedi. Ranelid värjer sig mycket riktigt mot DN-intervjuarens felaktiga infallsvinkel att Ranelid skulle predika godhet i sina böcker.

Att fokusera på uppbyggliga handlingar kan bli både patetiskt och gråtmilt, ja rentav inställsamt. Så kulturlivet dras till det dekadenta, destruktiva, till Lars Norén-världen.

Ranelid vill blir uppfattad som en i skaran av poeter som dras till det mörka och farliga.

Jag återkommer ännu en gång till Mars/Rahu i Väduren. Det här är gossen Ruda, en liten bad ass i barnversion. Ingen fullvuxen värsting, man som ett barn uppfyllt av små utagerande lekar. Födelser till Oxen med Mars dröjande i det allra första barnasteget har något harmlöst över sig, till och med när de försöker verka farliga!

Man ska dock inte glömma att det är vid dessa två tecken i den sideriska zodiaken kriminalitet firar sin topp, så bakom Ranelids ord till sina mobbare, att han "knäcker ryggraden på alla dem som ljugit om mig", döljer sig en arketypisk brutalitet som andra mindre lyckligt lottade själar skulle ha uppvisat inte bara i ord utan också i gärning!  

Men Ranelids själ är lyckligt lottad! Saturnus stryptag om Solen är inte det enda eller ens det avgörande budskapet här. Den lyckliga stjärnan Jupiter kastar sin förmåga att expandera på tema mot Solen och den orala Oxen tillväxer som berättare!

Det betyder nu inte att Saturnus kastar in handduken, och DN-artikeln markerar att det finns en grupp - Ranelids belackare - som finner honom tjatig och ensidig. Detta är just Saturnus tendens att fixera sig och binda sig vid ett ensidigt perspektiv eller att dra samma vals om och om. 

Den som återkommit till den här bloggen ett flertal gånger och ser ett begränsat antal teman belysas av än den ena celebriteten, än den andra, vet vad saken handlar om. Undertecknad har mycket riktigt Saturnus i dess absolut starkaste världsliga läge, just där den skall till att sjunka i väster.

Med en prominent Saturnus följer alltid en förkärlek för systematik och struktur, och det säger sig själv att detta "motiv" inte alls harmonierar med Solens "fria kärlek" eller slösade utgivande av sig själv.

I Ranelids fall måste en födelsetid till för komma längre i frågan om vilken av den begränsande Saturnus och den befriande Jupiter som till syvende och sist går vinnande ur kampen om Ranelids andesjäl (Solen) och dess livsuppgift att bekanta sig med människan som oral varelse.

Se hur gåtfullt livet talar via dess egna små händelser: Ranelids ovanligt sjukdom kring munnen, där en läpp växte för mycket och som tvingade honom till ett flertal korrektiva operationer! Kampen mellan Saturnus och Jupiter om hans egen mun (Oxen)! "Inbromsning (Saturnus) eller tillväxtryck (Jupiter)?"

Som en ren gissning antar jag att det är Jupiter som är den starkaste planeten, inte minst för att abnorm fysiologisk tillväxt sorterar under en Jupiter "i spinn" och därför Ranelid till sist lyckades hitta sin stil och med den framgång (Jupiter).

Det finns ett ord till att säga om denna framgång! Den är inte odelat söt, för Jupiter är debil i Stenbocken, så att till och med i framgången den bittra känslan av hämning och begränsning från Saturnus lever kvar som en underliggande realitet. Det är faktiskt Saturnus - den fysiska kroppens formgivning - som via härskarskapet över Stenbocken förfogar över lycko- och tillväxtplaneten.

Ödets herre Saturnus har alltså fört Ranelid till hans nuvarande framgång och han har sin lycka att tacka för att hans MUN tidigt kom i fokus. Ödet tvingade honom att ta munnen och dess uttryck på fullaste allvar. Se hur det inte går att undvika den arketypiska verkligheten: Saturnus = gravallvar - Saturnus = Dödens planet, Den Svarta Solen!

Ranelid har rätt. Folk ser hans blå ögon och blonda hår, och svenskens ofattbara ytlighet¹ gör att hon inte rätt fattar de bråddjup han vistas nära pga Saturnus subtila dominans på denna himmel. (Notera att den intellektuella Månen i Vattumannen också tar sina direktiv från Saturnus!)

Dock ska man inte glömma att Solen i Venus sensuella hemtecken Oxen - särskilt när Venus själv är hemma - ger en extremt effeminerad version av manlighet med en ibland nästan ohälsosam bindning till traditionellt kvinnliga företeelser som kosmetika och textilier.

Oxen är ett konservativt och dröjsamt tecken, men när industrin bestämde sig för att smink och kläder kunde bli dubbelt så lönsamt om man bara lyckades snärja männen och dra ner dem till det ömkligt kroppsvårdande perspektivet, då stod männen med Solen i Oxen först på kö att låta sig ekiperas av homosexuella modeskapare. Solen i Venus jordiska tecken kände sig direkt kallade att svara!

Ranelid ger givetvis det djupare skälet till sin starka reaktion på Linda Skugges smädelser, men det är ändå intressant att hans horoskop är det perfekta horoskopet där ord om att raka kroppshår och använda läppglans skulle kunna vara sant, särskilt som Solen/Venus har en koppling till hudens Saturnus, en planet som också i största allmänhet indikerar den yta vi projicerar mot omvärlden, oss själva som rent objektiv, iakttagbar varelse i rummet.

Precis som i det svenska nationalhoroskopet, och precis som med den derangerade markis de Sade och i synnerhet den inbillade "vänsterradikalen" han jämförs med, verkar kombinationen av Vädur och Oxe ha nära till mytomani och patologisk fabrikation närhelst egots egen föreställning ifrågasätts. (Båda dessa var Sol-Oxar med självhävdelsens Mars i ego-formulerandets tecken Väduren.)

Om paranoida drag funnits hos Ranelid i yngre år, innan självinsikten infann sig, känner jag inte till, men det är en fullt tänkbar baksida till den sida av myntet som lyder "mobbning". Så länge själen finner egot ett rött skynke, brinner skärseldens renande eldar inombords.

Föga litterär har jag aldrig läst en svensk roman eller diktsamling (utöver en av Norén och en Tranströmer-antologi), men jag är inte blindare på den andliga nivån än att jag hör att Ranelid tillhör De Seende när han skaldar, "Om människan vetat hur fri hon är skulle hon ha darrat som en hund inför en jordbävning". Detta är människans daimon som talar direkt från bortom Saturnus sjunde krets.

"Ingen kan se mig [Gud] och leva [vidare i trång egocentrering]", är en motsvarande bibelsentens (2 Mos 33:20). I indiska filosofisammanfattningen Bhagavad Gita erfar krigaren Arjuna samma avgrundsfasa då hans körsven Krishna visar sin universella skepnad.

*****

1. Vi har själva ett extremt problem i vår folksjäl (se Sveriges horoskop) att komma förbi den enkla och ytliga jagformuleringen - Vädur/Oxe i låsning - vi har på det hela taget fastnad i ett bekräftande av vår existens genom att konsumera.

Givet den kriminella övervikten i dessa tecken är det inte att förvåna sig att det var Sverige som exporterade "den själviska piratnedladdaren" som blev en mindre världshändelse genom tre sociopatiska datahackers och någon knäckebrödsarvinge med tvivelaktiga politiska preferenser. Det är samma bebisens orala fixering i det här beteendemönstret: generation gratis "Ge mig! Ge mig", är ett ovuxet barn som är för primitiv för att kunna reflektera över sina primärbehov.

Med den här internetgenerationen avslöjades Sveriges materialistiska politiker totalt ha förlorat mandatet. Folkvaldheten till trots, visade sig feedback-loopen vara bruten, de hade inte längre något inflytande över en alltmer förvildad och egoistisk folkskara. Folkuppror och inbördeskrig var första gången tänkbara utvecklingar. Ett passande slut för en sekulär stat.