Astrologin om mästare & lärjungar

(Obs. Långt inlägg! Nio A4/2900 ord som traskar runt mellan Freud, Jung och de gamla filosoferna.)

SvD:s Idagsida har en intervju med en svenska psykoanalytiker av den gamla skolan som inom kort utkommer med en bok inspirerad av sin långa yrkesverksamhet.

Insikten sedan många år att psykoanalysten som terapimetod - parrelationen mellan analytiker och analysand - sorterar under Vågens tecken, bekräftas här ännu en gång.

Visserligen var Freud, vad jag förstått, inte först med något, beteckningen "psykoanalysens fader" har han fått för att han samlade upp i en person tankar och praktiker som redan var välkända i Europa, men han tog steget från kliniska "laboratorieundersökningar" av psykologiska (eller psykopatologiska) tillstånd och introducerade just samtalet som kur. 

En rekapitulation av kommunikationens element Luft och dess tre tecken är på sin plats! Den första instansen av Luft, Tvillingarna, är en sololirare, den är seriell, envägskommunikation. Merkurius/Hermes är budbäraren, kommunikatören, en skyttel, ett transportmedel. Han rör sig fram och åter och är som handelsman en förmedlare av gods, men själv likgiltig för de varor han transporterar. Det är upp till andra att hitta bruk för de exotiska ting från främmande trakt han förevisar.

I steg två hittar vi Luft via Vågen och det är här relationen kommer in, inte längre är Luften en androgyn eller t.o.m. hermafroditisk brist på åtskillnad, Vågens härskare härskare Venus påminner om att vi nu har två distinkta hälfter som ska harmonieras, bringas i samklang.

Feminister och gay-tillskyndare har ogillat min analys av horoskopet för Svenska kyrkans ja till homoäktenskap, men tecknen stod skrivna i skyn den dagen. Vågen hade buats av banan, hoppet om att i den harmoniserande Vågskålarna upplösa problemet med den homosexuella människans självfixering via en partner av samma kön övergavs.

Delar av den svenska kristendomen föll in i allsången i detta psykologiska plattland och började sjunga en lovsång till det tillstånd som matchar den odifferentierade Tvillingarnas tecken, ett tillstånd som faller kort om mognaden som Vågen illustrerar. (Se horoskopet för den ansenliga mängd "arketypiska" motiv som samtidigt havererat.)

Den miniatyrevolution som Luften genomgår i zodiaken avrundas med det tredje tecknet som distraherande nog fått namnet Vattumannen. I det gamla Babylon var beteckningen "Den Stora" - någon som har blick för helheten. I Vattumannens tecken summeras de två föregående stadierna, Tvillingarnas omvittnade amoral och diffust utspridda "intresserad av allt (och inget)" har harmonierats och balanserats ut i Vågen.

I Vattumannen drar man de yttersta konsekvenserna av balansakten (domstolen) och lägger ner en praxis. Vattumannen representerar således Luft oändligt mycket mer ofri än den unga Tvillingarnas, detta är tecknet som avbildar kompletta tankemönster - varav Vattumannens påfallande tydliga koppling till samhälls- och föreningsliv, och ideologier.

Vi kan vandra varv efter varv genom Luftelementets tre stadier: efter upptäckten att Vattumannen leder till åsiktsdiktatur bryter sig den amoraliska Tvillingarna sig loss i en ny upptäcktsfärd och bekantar sig med fakta på andra sidan den mentala gräns Vattumannen - i rationalitetens namn - dragit sig själv.

Därmed aktualiseras förr eller senare Vågskålarna på nytt: hur passar det nya material Tvillingarna släpat hem ("Look what the cat dragged in!") i den rådande bilden... Kanske rasar hela det mentala luftslottet Vattumannen symboliserar samman, kanske uppstår ett paradigmskifte.

paradigm

late 15c., from L.L. paradigma "pattern, example," especially in grammar, from Gk. paradeigma "pattern, model," from paradeiknynai "exhibit, represent," lit. "show side by side," from para- "beside" + deiknynai "to show" (cognate with L. dicere "to show;" see diction). Related: Paradigmatic. www.etymonline.com

Berättelsen om Luftelementet implicerar frågan om hönan kom före ägget. För Tvillingarnas kunskapsinhämtande och -förmedling förutsätter förstås ett fungerande språk (paradigm), med grammatiska regler och etablerat innehåll för alla orden. Detta är då Vattumannen, Luft i dess statiska, stillastående tillstånd (Tamas guna). Språkets förändring och modernisering är följden av Tvillingarna (Sattva guna, rörlighetens kvalitet), men nya språkbruk snappas först upp i dialogen mellan två individer - Vågens tecken.

Det är till stor lycka att Sigmund Freuds födelseklockslag är känt, för utan det hade vi saknat nyckeln till hans personliga vinkling av psykologin. Som det faller sig föddes han i Wien just under den timma under dygnet då parrelationens och dialogens tecken Vågen steg vid stadens östra horisont! Vem kunde ha varit mer lämpad att sätta fokus på samtalet som en terapi än en Våg!? (Notera att astrologin ofta talar om Vågar, Skyttar, etc, med syftning på tecknet som stiger i öster. Detta går tillbaka till äldsta antika praxis.)

Samtidens egofixering vid soltecknet är en förenkling som helt beror på ekonomiska skäl. Soltecknet är fullständigt opersonligt, men av kostnadsskäl har inte tidningar kunnat trycka upp en måntabeller för en bättre bestämning av kynnet (dialektalt, rimligen från tyska "kennen" - vårt "känna" - och som ytterst åsyftar det indisk filosofi kallar "Fältets kännare" eller upplevare, dvs det inre sinnet (sanskrit: manas) som mottar och koordinerar sinnesintryck och själv är det sjätte sinnet.

Som psykologen i SvD säger är emellertid många människor helt avknäppta från sig själva och ensidigt fokuserade på vad av yttervärlden de kan fånga in via sina fem yttre sinnen. Det sjätte sinnet är helt okänd mark för dem.

I astrologin är det Månen som står för denna kognitionens, eller rättare, rekognitionens princip. Att tala om sitt måntecknet som "typen av känsloliv" är en bisarr förenkling, men symboler är nu en gång förunderligt töjbara! För den helt utan filosofiska kunskaper återstår just bara "känslor"...

Ytterst är det andesjälen som är Fältets kännare, man kan kalla det en primär kognition, men vi människor (andesjälar förklädda till människor!) slussar in våra uttryck till nästa instans - Månen/sinnet. Och det inre sinnet har två sidor, det både mottar sinnesdata "utifrån" och sinnesdata "inifrån", från minnet eller det omedvetna. I "Månen" eller sinnet re-kreeras alltså en produkt vi tror är verkligheten "där ute" sedan de inkommande intrycken jämförts med lagrat minnesmaterial.

Vi människor tenderar att inte se vad som verkligen händer "där ute" eftersom vi är så överfulla av egna åsikter och attityder - hela byken vi samlat på oss och stuvad ner i källaren (det omedvetna)! Parodiskt och rent av tragiskt blir detta när psyket blir sjukt, när vi bommat för källarvalvet och inte vill veta av de dolda motiv som matchar de inkommande sinnesdata. Då uppstår ett derangerat och förvrängt psyke som läser in för mycket eller för lite eller helt fel saker i en text eller ett skeende.

De flesta människor är mer eller mindre psykiskt störda, till del beroende på hur falsk den världsbild samhället bjuder dem är. Men att det mediokra är snittet gör inget eftersom världsmaskineriet redan rullar på i smorda banor. Några som tänkte klarare än flertalet har redan lagstiftat, och sedan lär vi andra oss den hårda vägen när vi slirar av bana. Den här bloggen har beskrivit några astrologiska signaturer som vittnar om nedsatt omdömesförmåga, men kompletta astrologiska analyser berättar så mycket mer. 

För att återgå till ämnesrubriceringen, mästare och deras lärjungar, är det nu bara att konstatera att SvD:s profil av freudianen Sten Espmark intill fulländning matchar den gamla astrologiska sanningen om ascendenttecknet som det allra viktigaste. Detta tecken indikerar barnets födelseögonblick då en ny separat individ träder in för en tid i den väv vi kallar tid och rum och spelar med (eller vägrar) i denna världen och dess regeluppsättning.

Ascendenten är således den lins eller det gränssnitt en individ behöver för att manifestera sig utåt mot sina omgivningar, och för att interagera med dem. Faktum är att det vi menar med "individ" - om vi är materialister/ateister - inte är någon individ alls om man räknar bort kroppen. Och det är sant, indisk filosofi kallar vår vakna upplevelse av att vara en distinkt självmedveten fysisk varelse för ahamkara - icke-jaget. Hela livet är en inbillning skapad av det bedrägliga inre sinnet (manas)!

Inte konstigt att den stackars Månen i så många sammanhang förknippas med något som är helt ur styr - mångalenskap eller "lunacy" - tillståndet där ulven i människan kommer ut och vi blir en varulv (första ledet i engelskans "werewolf", "wer" är gammat språk för "människa").

Här är det emellertid en annan sida av inbilskheten och självbedrägeriet som fokuseras: nämligen att vårt verkliga jag Observatören eller andevarelsen falskeligen identifierar oss med vårt kroppsliga fordon och låter oss helt fyllas av djurets driftsliv, vilket temporärt (under fullmånen) totalt slår ut andevarelsens kontakt med sitt eget kroppsliga fordon. Allt som återstår nu är bara en blind biologisk varelse som löper amok.

Se bloggens många fynd av psykopatologiska individer, mördare, sexmissbrukare med mera, under Vattenelementet. För en materialist, som förnekar att det finns en annan varelse eller princip inuti den biologiska kroppen, skulle astrologin leda till ren rasbiologi: man skulle undan pardon kunna avrätta alla människor födda under ett eller annat element eller dominant planetär indikation eftersom de då med rätta kunde anses vara skapelsens misslyckade kreatur.

Civiliserade människor gör nu inte sånt, utan pekar på alla individers oförytterliga "människovärde". Men detta är den sekulära människans nonsens. Detta är människor som i princip bara säger "vi anser att vår art har ett värde i sig", samtidigt som samma människor förnekar att detta värde är objektivt. Det är bara en åsikt. I så fall kan en rasistisk astrolog med samma rätt hävda att alla barn som riskerar att födas i ett Vattendominerat horoskop bör aborteras i förväg eftersom vi vet att det här elementet innehåller mer psykopatologi än de andra. 

Den sekulära människan har skapat en falsk kopia av den korrekta läran som förklarar att människans oförytterliga värde inte ligger i hennes kortlivade biologiska kropp utan att människan som art är en av den gudomliga verklighetens EVIGA FORMER. Dessa Former eller Idéer, som filosofen och kyrkomannen Augustinus kallade "Guds tankar", bryr sig dagens materialistiska vetenskap inte ens om. Materialismen kan sammanfattas med Jordelementet, men med Eldelementet i horoskopet ökar den naturliga, medfödda möjligheten att vara lyhörd för religionernas budskap.

Sigmund Freud var i det avseendet tidstypisk, en ren rationalist - men ändå märkligt attraherad av mytologi: han såg sig själv inte främst som en empirisk vetenskapsman utan en författare som i Platons anda spann mytologiska motiv att hänga upp förståelsen vid.

Hans kuriösa mix syns tydligt av den livfullt kreativa axel som löper från hans dragning mot dialog i Vågen (ascendenten) och då en dialog med dem som genererar enorma mängder av autobiografiskt material: Freuds mäktiga och "upphöjda" Sol i Väduren (ego, personrelaterat) befinner sig i den kontraktsbundna allierades 7e hus.

Här är då axeln öster/väster i ett västhoroskop, symbolen för just en dialog mellan "dig och mig". Freuds födelsehimmel illustrerar exakt hans terapimetod! Notera att det är "den andre" (sjunde huset) som sköter allt jag-fixerat orerande medan Freud själv (första huset) som en Våg bara svänger med, "Och vad kände du när han sa så?..."

En astrolog kan räkna med många personer med avgörande planetplaceringar i Vågens tecken i horoskopet hos dem som blir nära anhängare till en Vågen-Persona som Freuds. "Lika barn leka bäst" är en princip som är väldigt tydlig när man använder astrologin för att synliggöra vad som pågår mellan människor! 

Mycket riktigt hittar vi själva Solen i Vågen hos den svenske psykoanalytikern, och därtill bara några få grader från Sigmund Freuds födelseögonblick. Här försvinner årtionden - jag tiden överhuvud - och kvar blir bara den gamla antika insikten om att tiden egentligen inte är verklig. Olika tidevarv "talar till varandra" och astrologin avslöjar att det är ARKETYPERNAS VÄRLD som verkar genom både människorna och hela livet.

Men det var ju här det skar ihop totalt mellan Freud och hans lärjunge Carl-Gustav Jung. Som framgår av Solen i egoprincipens Väduren var Freud en totalt egofixerad person och hela hans psykologi syftade till att göra Egot dugligt. Hans syn på det omedvetna var mörk. Detet var animaliskt och disruptivt (jämför varulven och Månen) och han var därför ett typiskt barn av sin egen rationalistiska samtid.

Inte mycket bättre tyckte han om Överjaget som pressade Dagjaget in i konformism, men poängen är att han definierade en människa via Egot, exakt i linje med sin egen Sol. (Läs i nytt fönster en kort notis om neo-jungianen James Hillman och freudianismens felaktiga betoning av dagmedvetandet.)

En sådan lära som Freuds är bara att vänta från en subjektivistisk Vädur som mäter världen utifrån sin egen horisont. Jag har ofta märkt faktiska problem hos Väduren att ens i tanken förmå lyfta sig över sin egen subjektiva förståelsehorisont, men minns att Väduren är det nyfödda barnet som spränger symbiosen med modern och blir en distinkt individ i världen. Häri ligger dess "uppdrag". Freud kunde inte ha startat någon annan skola än en "vädurisk" (egopsykologisk) sådan.

Jung var istället Kräfta, Månens och moderskapets eget tecken, och fokuserade istället den större arena inom vilken både barnet och hela den värld hon söker erövra lever och har sitt varande. Kineserna kallade denna okända ambiens för Den Mörka Modern. Notera Freuds barnego (Väduren) och Jungs moderliga inneslutande egoprincipen i en större princip (Kräftan)! Inte konstigt på att det slog gnistor mellan dessa två solar. Eld och Vatten bildar ju "sensationalism", ett "syndrom" som på sitt simplaste plan kan fattas som känslomässig överhettning.

Jung förstod det undermedvetna långt bättre än Freud någonsin lyckades med, och nådde i sitt liv samma insikt som gräddan av Nobelprisbelönade kvantfysiker kommit fram till. Insikten är identisk med de gamla religionernas: Den Mörka Modern är fullständigt medveten! 

Universum är inte död materia, hon är Psyke fast vi människor tillhör den del av Psyket som har kollapsat i medvetandehöjd och nu bara upplever omgivningen som död materia. Universums skenbara oändlighet och karghet är en symbolisk påminnelse om att vi är "felpolariserade". Likt den lilla ego-Väduren (Freud) propsar vi på vår individualitet och, ridå!, så dör världen omkring oss. Det är världen som lever och vi är bara små instanser av den.

Egentligen pågår det ett jätteparty "där ute", men vi ser det inte eftersom vi valt egots väg, materialistens väg.

En intressant detalj med Jungs horoskop är att han förordade "aktiv föreställning" som en terapimetod. Delvis kan denna lokaliseras vid hans hyperintressanta och högkreativa Eld/Luft-axel mellan, ja tänka sig, Vågen och Väduren, men lidelsefull fantasi är ju redan grundegenskapen i hans soltecken Kräftan.

Givet att Jung sökte "jorda" sin arketyplära (klassisk grekisk filosofi!) i sin samtids positivistiska vetenskap är det inte förvånande att hitta Stenbocken stigande i öster! Därmed blir Jung ett EXTREMT fall av Rajas guna, lidelsens och lidandes kvalitet. Och hans tidiga specialisering var också schizofreni - ett riktigt svårt fall av lidande. 

Den svenska freudianens horoskop är intressant eftersom det, liksom läromästarens, rymmer både Eld och Luft. Detta understryker att Freuds "samtalsterapi" är en verksamhet som bygger på kreativt skapande. Eld och Luft handlar om att visualisera och tala ut om det man ser! Jag misstänker att Eld och Luft skapar de bästa terapeuterna eftersom dessa är de utåtriktade elementen. Här är då den energi de terapibehövande negativt polariserade människorna behöver.

I verkliga livet består personer i terapi förstås inte bara av renodlade Vatten- och Jordtyper, men det är principen jag skissar här. T.ex. är en tydlig Eld-individ med svåra låsningar i Jord är ett klassiskt (och svårt) fall för psykologin. Se inlägget om Birger Schlaug som gled in på frågan om frustrerad ambition och lidande.

Som slutord ser den svenske psykoterapeutens horoskop betydligt mer intressant ut än Freuds! Sinnelaget är inte längre defensivt bundet till Jorden (Oxen) och det empiriska. SvD-artikeln berättar också att han behöll den hypnos som Freud släppte på sitt eget program.

Månen/sinnet i filosofins eget tecken (Skytten) i förnämlig "välsignelse" från dess egen disponent i matchande Eldtecknet Lejonet på Espmarks himmel borde innebära att den här psykologen hade en mer medetandeidealistisk grundsyn än han lät förstå i artikeln. Där korrigerade han reporterns intryck av hyllmeter av Freud att där också stod lika mycket litteratur om piller-orienterad medicin. Men inte ett ord blev sagt om mer metafysiska perspektiv på själen, vilket är märkligt givet horoskopets "uppåtsträvande" grundton.

Herakleitos "vägen upp" innebär bla. kasserandet av banala materialistiska förklaringar, på samma vis som naturvetenskapen innebär ett oavbrutet kapitulerande av sina föregående, imbecilla förklaringar av hur liv kan vara. Den ultimata kapitulationen blir att återigen - från Jordelementets reduktionistiska mörker inse att Eldelementet - anden - är en ontologisk princip och inte en poetisk metafor för biologiska processer.

Möjligen degraderar psykologens debila Venus i Jordtecknet Jungfrun så i grunden Sol-Vågens (härskare: sagda Venus), så att dess förmåga att upprätthålla en andlig syn på människan kollapsar. Men jag tror inte det. Psykologen vet dock med sig att han verkar i Sverige, bakhörnet i världen där Själen helt trampades i smutsen för att människorna inte var insiktsfulla nog att se till sitt bästa.

Den här historiska utvecklingen kan till dels skyllas på kristendomen som inte förvaltade sitt uppdrag rätt. Sverige blev till sist en skyddad verkstad för själar som ännu inte skulle klara jordklotets mer utvecklade civilisationer. Vår sekulära "frihet" ter sig i ett högre perspektiv som dumstrutar som raglar runt utan någon kunskap om tillvarons faktiska regelsystemen.

Jag gillar James Hillman, neo-jungianen, för hans klara insikt att Herakleitos var den förste djuppsykologen. Men då är vi tillbaka i antiken igen, och en tid då människan förstod sig själv och sin plats i livet bättre än nu. Bl.a. genom astrologin och sina system av gudar, där dessa tjänade som "kurorter" för själens skiftande åkommor.

Sedan vi bytte bort detta rika register mot Satans underhuggare Mammon har människorna mått allt sämre. I Ändens tid började de till och med blanda ihop själen och kroppen och enbart kamma och pyssla med den senare. Så ser "vägen ned". Men valet är med vissa reservationer, vilka astrologen ibland blir varse, fritt.