Sizzla - militant rastafarian

Sizzla föddes in i ett hem av djupt troende rastafarianer. När man studerar Sizzlas horoskop är det inte utan att man förstår varför han drog på sig smeknamnet "Fräsaren" - han är ett formidabelt exemplar av Eldelementet, som i sina bästa stunder blir ett transparent språkrör för det högre medvetandet - en term som inte ens finns i det västerländska språket längre.

Men tänk klärvoajans eller telepati - konkreta yttringar av att vara styrd av högre kognitiva fakulteter och inte längre fullständig slav under sitt eget tillslutna ego och kroppens drifter. När "synden" hävs, öppnas sinnet och blir till "högre medvetande".

Det här steget måste människan själv ta, i detta liv om hon inte redan gjort grovgörat i ett tidigare. Sizzla har uppenbarligen gjort skitjobbet före sin födelse, det är därför han anlände under en så klar himmel, befriad från ALL bundenhet i Jordelemenet (inte en enda planetär placering). Han har dock en formidabel fiende kvar att nedkämpa. Mer om denne senare.

Total avsaknad av placeringar i Jordelementet har visserligen sina risker, för idealismen är stark hos de som hämtar all kraft från högre höjd. Jag har sett både genier och rena dårar under den rena kreativitetens olika kombinationer.

Varför Sizzla "spottar och fräser" (jag har aldrig hört en artist med sådan glöd i sitt framförande, han är en eldstorm - kanske den "eldpelare" som ledde Moses och hans folk ut ur slaveri i materialismens Egypten) - det beror på den högintressanta kombinationen av Sol i Eld och Måne i Vatten.

Både Solen i Väduren och Månen i Skorpionen har krigaren Mars som härskare, och medan Solen i Väduren är zodiakens tydligaste affirmatör, är ett sinnelag (Månen) i Skorpionen det som lackar mest över världens alla otyg. Vämjelse är en typisk reaktion hos detta sinnelag och det är åsynen av vad han upplever som orättfärdighet som sporrar den här artisten.

Till Skorpionen hör attribut som synd, död, förruttnelse, kön och anus. De här antika attributeringarna är i sak korrekta, för det är sexualdriften som också alstrar döden. Älskogen startar en ny biologisk cykel.

Tematiskt har Sizzla därför ett fascinerande födelsehoroskop som både trycker på Eld (liv) och Vatten (synd/död) samtidigt: han dramatiserar och kontrasterar! Bögarna skiter på sig av rädsla! Det är ett spel, Sizzla agerar ut den bibliska rollen av botpredikant, förstår de inte det?

Det säger allt att konstatera att Al Pacino också är född med Solen i Väduren och Månen i Skorpionen! Det är den typen av "over the top" dramatisering Sizzla håller på med, de är samma andas barn!

Mötet mellan Eld och Vatten på en födelsehimmel kallar jag "sensationalism". Och en sensation var han, denne Sizzla, direkt från sin debut. Ett mycket märklig artistkarriär, en man fylld in i själens porer av samma nitälskan som Herren själv.

*****

Något om den nyckelplanet som disponerar över både sinnelag (Månen) och målsättning (Solen): krigaren Mars. Här återfinns den energiske i Lufttecknet Tvillingarna, den snabbpratande men också kritiska kommunikatören.

Tvillingarnas härskare Merkurius/Hermes var gudarnas budbärare (en profet om Hermes bäddas in i en intensiv miljö?).

Här inträffar det ovanliga att Merkurius vistas i Mars hemmaläger Väduren, medan Mars alltså avlägger visit "hemma hos" Merkurius. Den tekniska termen för detta är ömsesidig reception. Sizzla är troligen klärvoajant, även om det inte framgår av hans texter.

Tanken om en egendomligt begåvad mentalitet stärks av att Jupiter (Zeus) och Solen samlats på samma punkt på himmelen. Detta är en utomordentligt vanlig indikation på extremt hög intelligens, och jag har gjort en särskild studie av Jupiter i horoskopen på några av västerlandets största 1900-talsfysiker.

Men i det här sammanhanget är det intressant att notera att Jupiter specifikt symboliserar just det högre medvetande vi talat om! Här är då Sizzlas livsuppgift, meningen med att han föddes till jorden. Sizzla är väl den förste efter Bob Marley där reggaevärlden talat om att en tronföljare sett dagens ljus. Det är annars mycket få artister som jämförs med ikonen Marley.

Man skulle kunna säga att tiden var kommen för exakt rätt kanal för den gudomliga intelligensen - värdkroppen Sizzla är bara redskapet för denna intelligens i dess rop ner till människorna i gettot som ligger så nära fullständigt avfall ner i kriminalitet och allsköns sociopatiska yttringar. Kalla Sizzla en avatar.

En sekulär västbög, som fått stora skälvan inför de få texter (av säkert 700-800 låtar Sizzla hunnit skriva på bara 13 år!) kan inte förstå den sociala insats Sizzla gör på Jamaica med sin musik. Han är den moraliska ryggradens sista utpost mot totalt förfall i ett hårt prövat hörn av världen. En västbög, lägst i hackordningen i det värderelativistiska (normlösa) väst, kan överhuvudtaget inte fatta vad en klar andesjäl som Sizzla säger om sexualitet.

Vad Sizzla själv inte känner till (och som kanske skulle temperera honom en smula), är vad min andra blogg Ockulta ögat berättar om att reinkarnationen som en trolig förklaring till den mesta homosexualiteten. Om den också legitimerar den är en annan fråga. (Se flera inlägg här och på "Ögat", gjorda speciellt i samband med Pride-veckan och alla etiketterade med "gender".)

*****

Och till sist, notera den indiska astrologins "värstingaspekt": Saturnus (The Man - fienden) slår från Kräftans tecken ner mot Sizzlas liv och filosofi via aspekten som sträcker sig trekvartsvarv fram genom zodiaken.

En intressant konfiguration som kan tolkas som motståndet hans bibliska filosofi möter från ... ja, vad symboliserar Saturnus? Satan! Den enbart materialistiska livssynen. Dyrkan av en yttre struktur utan någon sensibilitet för innehållet.

Saturnus är gränsdragaren och fysikalismens furste. Gaykulturen lever på att undvika djupare psykologiska frågor och bara ägna sig åt sina egna kroppar. Detta ser ut att vara en av Sizzlas förutbestämda ödesfiender, men Sizzla skulle nog bli förbryllad av att upptäcka att det finns homosexuella kristna i västerlandet!

Genom Saturnus trekvartsvarv träffar detta budskap om begränsning det kraftverk som är Vädurens fullspäckade tecken. Sol/Jupiter får en formidabel fiende att predika mot och Saturnus unika 270-gradersvinkel binder ett Vattentecken med ett Eldtecken - "sizzle" - fräsandet när eld och vatten kolliderar. Konfrontation. Här är det sista penseldraget vi behöver för att förstå att den sideriska zodiaken ännu en gång exakt fångat in karaktären hos den individ som föddes.

Se också ett inlägg på Ockulta ögat som apropå Pride-veckan nämner Sizzla.

Apotekets scary movie - skapad i himlen

Uppgiften (DN, SvD) att svenska folket blir skrämt av Apotekets tv-reklam med den glåmigt sminkade modellen Adina Fohlin bekräftar ännu en gång hur kraftfull astrologin är som prediktivt redskap.

När den samtidiga kombinationen av kollektivmänniskans tecken Vattumannen och den giftstingande Skorpionen visar sig på himmelen, kan astrologin tala om att det är fara å färde för symptom på utstötning.

Bloggens återkommande läsare har redan till leda sett exempel på, antingen hur folket (Vattumannen) symboliskt dödar Skorpionen, dvs stöter ut en individ ur sin grupp för att han/hon ser annorlunda ut eller beter sig annorlunda, eller hur det är en udda individ (Skorpionen) som bygger upp hat inför sin sociala omgivning (Vattumannen) eller beter sig excentriskt för att markera avståndstagande från "flocken".

Men i vilken riktning syndromet slår, är inte alltid lätt att förutse. Inte heller om "syndromet" kommer att ta sig ett patologiskt eller legitimt uttryck.

(Patologi: hatisk mördare. Legimititet: klä ut sig till monster eller gilla att chockera andra.)

Undertecknad blir inte helt överraskad av att se stora delar av det svenska folket bekräfta de gamla grekiska filosofernas påstående, att bara "kvinnor och slavar" drivs av de astrologiska ödesmakterna, inte fria tänkande män. För vår "upplysta" och "jämlika" tid, kanske man borde omforma uttalandet och skilja på antingen "instinktiva" individer och "rationella" diton.

För här har vi då på modellens födelsehimmel det mest grasserande utstötningssyndrom jag sett på mycket länge. Och det är viktiga planeter som är inblandade, också. Månen (kvinnlighet, sinne) i sin mest demonanfäktade position i Skorpionen, hårt pressad av den anemiska och emotionellt sterila Saturnus!

Den senare, även känd som Liemannen, kastar dessutom sitt onda öga framåt i zodiaken och lamslår kvinnlighetens andra fanbärare, skönhetsgudinnan Venus! Notera att Saturnus också representerar styling och formmedvetenhet, gärna av typen "less is more" (Liemannen har verkligen inte ett gram fett på benen)!

Du fattar vilka som har fått generalknas av att se en modell gestalta fysisk förruttnelse. Alla materialister får gåshud, alla de arma människor som helt hjärntvättats av sin samtid att bara se sig som ett objekt för allsköns hudvårdsprodukter.

Apoteket säger sig vara nöjt med att reklamen skapar reaktioner. Jag skulle vilja säga att de (eller deras reklambyrå) inte har en aning om vad de sysslar med! Man biter inte den hand som föder en. Ska Apoteket serva den obetydliga livsstilens abonnenter med obehagliga påminnelser att krämer bara räcker så långt i livet - sen dör man i vilket fall - då undrar man just om de har någon som helst koll på hur man fabricerar en fungerande livslögn!


Se även det första inlägget (nytt fönster) som beskrev utstötningssyndromet, samt övriga inlägg etiketterade "dissociation/utstötning".


PS. Ingen som kan sina planeter missade väl i vilket tecken den giftstingande Skorpionens härskare Mars befann sig? Vilket förtätat födelseomen om ett "outsideröde" som löper utanför den lilla flockmänniskans världsbild Fohlins är!

Gay före födelsen?

Obs, långt inlägg! (9 sidor)

Homosexualitetens fördelning på zodiaktecknen
då de är i stigande i öster vid individers födelse.
En form av "queerkonst"?

Under pågående Pride-festival i Stockholm kan det ju passa sig att ställa frågan om homosexualitet syns i stjärnorna. Det har ofta hävdats att så inte är fallet, och intill den lilla undersökning som här redovisas var jag själv osäker (och är det alltjämt).

Eller, med den bakomliggande filosofin som den här bloggen bygger på: kan födelsehoroskopet avslöja att det är en själ med ett omedelbart föregående förflutet i en kropp av motsatt kön som nu bytt till en kropp av den andra typen?

Detta är det förmodligen vanligaste skälet - att oerfarna själar inte förstår vad som hänt när de väl börjar förvärva en medvetenhet om sitt nya kroppsorgan. Den oerfarna själen sparkar bakut (eller förtränger insikten om vilken kropp de kommit till) och senare, på ren instinkt, börjar den fysiskt utvecklade människan springa efter "samma sort" som själen i sin föregående jordkropp "tände" på!

Eller rättare sagt: själen vet precis vad det handlar om - det är det separata egot - "engångs-jaget" (en förbrukningsvara!) som utvecklas med varje enskild kropp själen väljer - det är detta "gränssnitt mot världen" som känner av spänningarna i en personlig historik den tragiskt nog inte har tillgång till i egenskap av att bara vara trångsynt ego.

Allt detta är inte alls tokerier! Den klassiska introduktionsboken för dem som aldrig ens nuddat vid möjligheten att filosofi kan återspegla verkliga förhållanden är alltjämt (sedan 1960-talet) psykiatern Ian Stevensons "20 Cases Suggestive of Reincarnation".

I "Children Who Remember Past Lives", behandlar Stevenson ett av fallstudierna en tonårsflicka med homoerotiskt beteende och levande minnen av sitt föregående liv som man. För den med stora pengar att investera i yrkeslitteratur, lämnade Stevenson världen med några gigantiska luntor där tusentals fall finns dokumenterade! Den här psykiaterns insats är för stor för att västerlandet - ännu - ska förstå vad det är han har åstadkommit.

Han har avslöjat att biologins människosyn är, om inte fel i detaljerna, så åtminstone baserad på en fullständigt galen bas. Medvetande ÄR INTE biokemisk soppa i hjärnan. Medvetande TYCKS vandra i en högre ordning av verklighet, och här är vi alla lika ställda. Bara världens religioner har dokumenterat detta i "ovetenskapliga" mytologiska termer. Men Stevenson visar att de hade rätt (och kristendomen begick ett pinsamt misstag som kättarförklarade reinkarnationstanken).

*****

Från en celebritetsdatabas med drygt 1.000 kändisar (och några hundra icke-kändisar) hittar jag 41 celebriteter (av varierande dignitet) noterade som "gay" eller "bi". Troligen är det några fler, men där anteckningar av sexuell preferens tillfogats beräkningen var det för att läggningen varit vida känd eller haft betydelse i personens offentliga liv.

Således t.ex. Marvin Gaye (!), skjuten av sin far som inte stod ut med sonens sexuella snedsprång i alla riktningar och degraderade, narkotikaberoende leverne. En annan musiker är REM:s sångare Michael Stipe, som till ingens förvåning "kom ut" för inte så länge sedan. (Som "hetero" reagerade jag instinktivt negativt på hans kroppsspråk på videor redan på 90-talet och fick sent omsider en förklaring på känslan jag alltid haft. Det är märkligt hur man kan fatta och ändå inte förstå.)

Dystre filosofen Schopenhauer och amerikanske författaren Walt Whitman är andra välkända namn. Men även hycklare som politikern Mark Foley, som låtsades ivra för barn bara för att bli ertappad med fingrarna i syltburken och - förstås - den långa raden av homosexuella klädskapare: Yves Saint Laurant, Giorgio Armani, m.fl.

Det ska medges att franska sexlibertinen Mylene Farmer (musikartist och producent) kan vara vad som helst, och att kufiske franske filosofen Roland Barthes aldrig medgav en homosexuell läggning.

Skådespelaren Anne Heche lever numera med en man, men som en "loose cannon" (minns hennes attack av sinnessjukdom efter brytningen med lesbiska komikern Ellen Degeneres) får hon ändå ingå i det här urvalet. Samma gäller för Lindsay Lohan. (Är det bara min känsla, eller verkar kvinnor ha större problem med att välja vad de är?)

Notera att detta är en pseudo-statistisk undersökning av den anledningen att dataunderlaget är alldeles för litet. Och minns att vi är inte alls intresserade av personerna i sig. Det som är intressant är om tillgången till en födelsetid säger något om de tolv zodiaktecknen.

*****

Klockslaget ger zodiaktecknet som stiger i öster vid födelseorten och som alltid ansetts vara horoskopets viktigaste faktor. Det stigande tecknet representerar nämligen personens fysiska kropp och det ego som utvecklas ur denna biologiska varelse.

Enligt reinkarnationsperspektivet borde det vara här problemet med identifikationen med den egna kroppen sitter eftersom det växande egot reagerar negativt på sin fysiska värdkropp när det börjar inse vilken "sort" det är den här gången (en spänning börjar utvecklas gentemot det undermedvetna där ännu ett annat liv ligger i närheten av ytmedvetandet).

Men eftersom egot är frukten av "syndafallet" (ner i partikularitet), saknar det kontakt med sitt fulla jag, själen, och förstår därför inte sina motsägelsefulla upplevelser, har inte ens i sin begreppsvärld varför själen valt att byta kroppstyp (den som är inne på trippen att skuldbelägga, borde lasta den sekulära kulturen för att inte ha berättat hur saker hänger ihop).

Egot revolterar mot den biologiska realitet den springer ur, mot sin egen själ, och söker sig tillbaka till det undermedvetnas impulser som är färgade av en tidigare orientering. "Här ute" - i den objektiva världen, blir detta då till homoerotiskt beteende.

Notera att det inte existerar något sådant som en homoerotisk attraktion. Det är alltid en "Yin/Yang"-polarisering bakom attraktionen mellan två kroppar av samma kön.


Detta tyder på att det är i den enskildes psyke som problemet till den egna kroppen sitter och att homosexualitet är en extrem form av dissociation.


Kanske är därför gaykulturen så fetischistisk, så upptagen av ytor, att klä ut sig och liknande... Dissociationen söker skyla över den grundläggande diskrepansen.

Så, i korthet, skulle en teori om genuin homosexualitet kunna se ut ur ett kombinerat astrologiskt och reinkarnationsperspektiv. Sedan har vi förstås de allmänt svaga individer som likt Anne Heche och Lindsay Lohan har en diffus "bakgrundsstrålning" från sin själ, och snappar upp signaler från tidigare liv som såväl man som kvinna utan att kunna få rätsida på de inre signalerna. Kalla detta impulser till bi-sexuella yttringar.

Svagheten består, som alltid, i att dessa själar är så djupt fallna i kroppslighet (de fem sinnenas njutningsmänniska) att det svaga egot omedelbart kopplar ihop driftslivets simplism med dunkla själsminnen som ömsom riktas mot kvinnor i omgivningen, ömsom mot män.

Inlägget avser inte att dra mot psykologi, men ett enda ord måste sägas om vägen att styrka det här svaga egot som läcker som ett såll och drivs hit och dit av bagaget från tidigare liv: Lägg ner den sekulära livsstilen och praktisera meditation i ett antal år (alternativt utforska det undermedvetna via hypnos).

Jämför skillnaden i mental klarhet efter, säg, 3 års dagliga meditationer som avser att hitta själslig balans (kontakt med själen)! Den fallne hedonisten lär naturligtvis inte tända på det här rådet! :-) Det är därför vi med filosofen Herakleitos kan säga, "Din karaktär är ditt öde", eller kanske rättare, brist på karaktär.

*****

Jag testar de 41 celebriteterna och finner att en tolkningsdimension ger utslag! Det är när man applicerar läran om de fyra elementen på kändisarnas kroppstyper (ascendenttecknet) som man finner Eld- och Jordelementet en smula underrepresenterat!

ELD: 7
LUFT: 13
VATTEN: 13
JORD: 8

Människor födda med Eld-kropparna Väduren, Lejonet och Skytten är positivt ("maskulint") polariserade och naturligt "för" naturen. Ska man kalla detta en disposition för heterosexualitet?. Eldnaturen svarar med uppskattning på den kropp den har tilldelats. Förklarar det underskottet av homosexuell böjelse med detta element som kroppsindikator?

Den som vet att Jordelementet symboliserar realism och ett minimalt intresse av att komplicera saker och ting, kan förstå varför även detta element är en smula underrepresenterat.

De som har "jordens" praktiska och accepterande synsätt på sig själva och sin kropp, tenderar i mindre utsträckning än andra att slå slint i kroppsidentifikationen. En fysisk kropp i Oxens, Jungfruns eller Stenbockens tecken är överlag mindre benägen till homosexualitet, kanske för att Jordelementet anses utgöra den lägsta vibrationsnivån.

Det här kan kallas naiv materialism - man tror verkligen på sina sinnens vittnesbörd och identifierar sig med det man kan ta och känna på, med början i sin "nya fina kropp", även om den skulle vara av en annan sort än den man tidigare hade.

Ja, Jordkroppen är så trög, att själens signaler inte tränger igenom detta element. Jorden bjuder, som det heter, på ett "ren omstart". I Jord förskonas man från andevärldens terror. Ofta tror man överhuvudtaget inte på att det finns något annat än de fem sinnena berättar om.

*****

Det är i de två mellersta elementen vi har den tydligaste tendensen till en negativ koppling till den egna kroppen, och det är inte svårt för en astrolog att förstå Vattenelementet som den osynliga, själsliga känslo-blueprint som kan signalera något annat än fysisk realism. Kroppar av "psykiskt vatten" kan alltså teoretiskt leva i en annan känsla än vad "Jorden/verkligheten" säger dem.

Och Luftelementet är förstås den mentala begreppsvärld vi snart nog utvecklar i våra liv. Det faller sig naturligt att se en förhöjning även här. En del kommer inte längre än till en emotionell, negativ bindning till det egna jaget, andra går ett steg till och utvecklar via Luftelementet en hel mental konception.

Förhöjningen vi ser handlar alltså om den irrationella känslomänniskan (Vatten) och hon som täcker över sina känslor med rationaliseringar (Luft). Notera att bloggen pekat ut särskilt horoskop som blandar Vatten och Luft som benägna till psykisk "dissociation" vilket enkelt innebär att psyket spelar spel med sig självt så att "ena handen inte vet vad den andra håller på med".

Man kan också uttrycka saken som att kombinationen leder till ett övermått av "efterhandskonstruktioner" som t.ex. där du överbevisar en person via sakliga argument men den andra fortsätter att slingra sig och hitta på nya motargument. Där ser man hur individen dissocierar sig från det faktiskt att han/hon faktiskt hade fel och har blivit överbevisat. Psyket föredrar hellre en livslögn/självlögn i vilken diskussionen alltjämt pågår "som om det regnar"-beteende.

Även om övervikten på de mellersta elementen inte i sig kan skapa dissociationssyndromet eftersom var person bara har en ascendent/ett element, är den här rationaliserings- och mörkandetendensen mycket illustrativ för vad som undermedvetet inträffat i den människa som blir homosexuell.

Egot motsätter sig nyordningen och pga. själens undermedvetna mönster söker den spela samma könsrollsspel som i ett tidigare liv, även om det innebär att man får skriva om verkligheten själv (dissociation från objektiva fakta om vilken fysisk kropp man fått den här gången).

Jag kan bara spekulera här, men jag misstänker att hemfallenhet åt homosexualitet kan leda till att själen inte lär sig det den ämnade lära sig i detta liv och får fortsätta försöka i flera liv, tills den lär sig konsten att "ta seden dit man kommer".

Å andra sidan kan det finnas tusen och ett andra skäl till att själen byter kropp på ett sätt som vållar problem. Men då handlar det inte om stapplande nybörjarförsök på jorden utan om "straff" för begångna förseelser i tidigare liv. Att få sociala anpassningsproblem i ett liv som homo skulle t.ex. kunna vara ett matchande sätt att få möta sin egen arrogans och trångsynthet i ett tidigare liv. Kanske ett liv där man sett ner på vissa minoritetsgrupper. De närmare omständigheterna är lönlöst att spekulera i, men svaret ligger inbäddad i själsminnet som lade grunden till det nuvarande livet.

*****

Uppdelningen på de tre kvaliteterna Sattva (godhet), Rajas (lidelse) och Tamas (tröghet, okunskap) gav inte alls så tydligt utslag som jag skulle ha trott!

13 stycken födda med en kropp och ett ego i Sattva, kunskapens och godhetens kvalitet (Tvillingarna, Jungfrun, Skytten, och Fiskarna).

11 stycken födda med en kropp och ett ego i Rajas, lidelsens och passionens kvalitet (Väduren, Kräftan, Vågen, och Stenbocken).

17 stycken födda med en kropp och ett ego i Tamas, mörkrets och tröghetens kvalitet (Oxen, Lejonet, Skorpionen, och Vattumannen).

Att TAMAS skulle toppa ligan, hade jag gissat i förhand, men jag hade faktiskt trott att SATTVA, ljus och kunskap, skulle leda till en sådan flexibilitet att dessa kroppar och jag-medvetanden accepterade könet på sin nya kropp utan att likt den fixerade TAMAS slå till nödbromsen och leva ut en böjelse som nu var historia (tillhörde det föregående livet). Uppenbarligen har undertecknad mer att lära sig om de tre kvaliteterna!

Jag ska erkänna att jag i förväg spekulerade att Fiskarnas tecken, trots dess kvalitet av Sattva, skulle vara implicerad i mer än en enda homosexuell födelse. Tecknet tillhör trots allt Vattenelementet som tenderar mot "psykiska episoder" eller förvirring och självmotsägelser. Jag hade nog trott det skulle ligga åtminstone vid snittet (gröna cirkeln i diagrammet högst upp).

Kanhända är de tre kvaliteterna inte helt pålitliga, eller också ligger förklaringen i en mer komplex samverkan mellan flera faktorer. I den här ytterst begränsade granskningen (det magra underlaget motiverar inte till mer) har vi varken avstämt ascendenttecknet mot sol- och måntecknet eller inspekterat hur ascendenttecknets planetära härskare har det.

*****

Här finns dock en del saker värda att notera. Ta t.ex. lidelsens kvalitet RAJAS: bara en enda homosexuell födelse i det mest "macho" tecknet av dem alla, den passionerade och eldiga Väduren som drar igång hela zodiaken.

Notera att Väduren symboliserar "nyföddhet" och själva symbolen säger att detta tecken är så nära "det oskrivna bladet" man kan komma. Detta rimmar väl med att att Väduren är minimalt inblandad i misslyckade bindningar till den egna kroppen. Väduren är helt ny på plan och tar den kropp som ges, utan en massa bakomliggande processer som komplicerar.

Alla som studerat Vädurar vet hur enkla och befriande raka de är i sin hantering av livet! (Sol-Väduren George Clooney är ett strålande exempel på hur närmast barnsligt enkel psykologin är i detta tecken. Clooney vill bara ha roligt, har han sagt i intervjuer.) Finns här fuckups i psyket beror det troligen på en olycklig placering för Månen eller någon annan anledning.

Det andra RAJAS-tecknet med en enda homosexuell födelse är också helt logiskt. Med det avslutande Jordtecknet Stenbocken som indikation om jag- och kroppsmedvetandet står lidelsen (rajas) till materiens perfektion. Det kanske är under en fysiskt medveten Stenbocks värdighet att låta känslan (den naturliga böjelsen) spela den objektiva kroppen ett spratt.

Stenbockar vet vad de är - som biologisk kropp betraktad, och respekterar de signaler det egna utseendet sänder dem. Självkontroll är tecknets forte. Stenbockarna är också extrema "biologister" och givet deras ofta lite gammalmodiga inställning kan man gissa att dessa praktexemplar på normalitet är vanliga bland homosexmotståndare (och kristna).

Det är de mellersta Rajas-tecknen som bjuder de flesta fallen: fem stycken feminina Kräftpersonligheter och fyra Vågar (i sig inte anmärkningsvärt mycket över snittet 3.41 fall per ascendenttecken).

Sexuell ambivalens följer det rörliga (sattva) tecknet Tvillingarna (Luft) och här hittas dock fler än genomsnittet homosexuella födslar - sex fall. Tvillingarnas härskare Merkurius är en androgyn figur i mytologin och det ringer en klar klocka för det här resultatet, trots att 41 fall är alldeles för få för att säga något säkert.

Men vinnare alla kategorier är med sina sju fall det mörka och oupplysta tamas-tecknet Skorpionen (Vatten). Sedan antiken är detta zodiakens "värsting" och som kroppsindikator kön och anus!

Hur passande att hitta dubbelt så många som snittet av människor med en homoerotisk böjelse i känslotecknet som sedan antiken förknippats med det som händer mellan benen på en människa! Min lilla studie bekräftar exakt astrologins tes om att detta är urspårningens zodiaktecken.

Skorpionen är också dödens tecken, som om antikens systembyggare med detta ville påminna om att sexualiteten (alstrandet av nya biologiska kroppar) är roten till vår dödlighet, vårt fall från själens högre himlar. (Själarnas fall ner i "nytillverkade kroppar" är ett så komplext problem som vi vet så oändligt lite om att det är lönlöst att fördjupa sig i den frågan här.)

Och minns att det är högst osannolikt att en enda av dessa personer någonsin varit medvetna om att de har haft "skorpionflaggade" kroppar. För med västerlandets felaktiga zodiak skulle 4 av 5 av dessa ascendenter istället ha betraktats som Skytten - ett tecken som visserligen står för utforskning (generellt), men också för högre medvetande.

Kanske är det just i studiet av homosexualitet som antikens syn på Skorpionen som dekadens och naturens korruption återigen går i dagen. Skorpionen har alltid och kommer alltid att stå för naturen i dess dysfunktionella läge, och homosexualitet kan överhuvudtaget inte reproducera sig. (Ur ett perspektiv bortom egots partsintresse fyller Skorpionen den sunda funktionen att bryta ner otjänliga strukturer vilka återgår i naturens eviga återvinningssystem.)

Man är nästan frestad att säga att det var grekernas val av den feltänkta tropiska zodiaken som på sikt ledde till att västerlandet överlag sekulerades då förlusten med den högre verkligheten började bli markant. Åtminstone ligger det en djup symbolisk poäng i det jag här säger!

Dessa fynd är, som sagt, för vaga för att äga statistisk signifikans men astrologer känner givetvis igen berättelserna om tecknen som utmärkte sig: Skorpionen och den förpubertala Tvillingarna (vars härskare Hermes ju älskade med Afrodite och framförde Hermafroditos - det tvekönade barnet).

Skulle ett replikerat test med större underlag bekräfta att Skorpionen är nära kopplad till sexuell dysfunktion, då förstår vi också den suicidala benägenheten hos unga homosexuella som rapporterades om i veckan (DN). För arketypiskt sammanlänkas ju död och sexualitet via Skorpionens tecken.

Se också närmast föregående artikel, en lång analys av Skorpionen och feministen Maria Svelands födelsehimmel. Inga direkta jämförelser kan göras med den här ministudien eftersom Svelands födelsetid inte är känd, men i termer av själva zodiaktecknet understryks naturligtvis det faktum att Skorpionen generellt tycks se ett problem med sexualiteten - just som redan antikens visa stjärnskådare upptäckte när de jämförde himlavalvets signaler med det som timade nere på jorden.


Flera dagar efter den här artikelns publicerande har SvD en artikel som ställer frågan varför det är så mycket kön i gaykonsten. Svaren är trovärdiga och ovanstående studie med dess dominanta tecken, könsorganets Skorpionen, instämmer: i könet ser den homosexuelle sin fiende, skälet till allt hans/hennes utanförskap. Utöver det SvD säger kan en dyrkan av könet också ses som ett försök att vinna makt från det, jfr fallosdyrkan i vissa indiska religiösa yttringar.


Men se även Platons "Symposium" om den vulgära människan, som till skillnad från den högre människan sitter fast i genitalt "tänkande". Det vill synas som om de homosexuella enligt Platons modell skulle tillhöra den lägre sortens människa.


Den kristna kyrkan kallar dem syndare, och enligt själavandringsläran har de gjort något fel i ett tidigare liv för att nu hamna i distinkt osynk med det som borde ha varit det enklaste och mest oproblematiska i världen: det kroppsfordon varje själ utrustas med vid återkomsten till jorden, och med vars hjälp själen ska kunna förverkliga sina högre potentialer.

***** 

Uppföljning 100422

Sakta men säkert växer dataunderlaget och vid en snabbkontroll återspeglas detta i en liten ökning av andelen homosexuella horoskop med känd födelsetid. Nio har tillkommit på ett år, ett modest datatillskott som inte förändrar bilden alls. 

Asc i tecknet:	50 homo- sexuella
	antal
♈	2
♉	4
♊	7
♋	5
♌	6
♍	4
♎	5
♏	10
♐	2
♑	1
♒	3
♓	1
Snitt	4,16
Signifikant rel. snittet (±50%):	<=2,1 eller >=6,2

Följande 50 personers data användes:
Alan Turing
Anne Heche
Arthur Schopenhauer
Chaz/Chastity Bono
Christian Dior
Eddie Izzard
Elton John
Frederic Mitterrand
George Michael
George O'Dowd
Giorgio Armani
Gore Vidal
Graham Chapman
Harvey Milk
James Dean
Jean Cocteau
Jean Renoir
Jeffrey Dahmer
Jim Lewis
Jodie Foster
John Gacy
K.D. Lang
Leonard Bernstein
Leonardo da Vinci
Liberace
Lindsay Lohan
Ludwig Wittgenstein
Marc Almond
Marcel Proust
Mark Foley
Marvin Gaye
Melanie Brown
Michael Stipe
Mylene Farmer
Reinhard Heydrich
Ricky Martin
Robert Mapplethorpe
Robert Rauschenberg
Rock Hudson
Roland Barthes
Rudolf Hess
Rudolf Nureyev
Stephen Fry
Truman Capote
Valentino Garavani
Walt Whitman
Vaslav Nijinsky
William Burroughs
Virginia Woolf
Yves Saint Laurent

Bitterfittan & det gen(d)eriska feltänket

Obs, mycket långt inlägg! Cirka 13 A4-sidor med illustrationer. Postat i vetskapen att ickekonventionella språkliga figurer används. Den här astrologiska studien av en arttypisk feminist bör dock vara förståelig om den läses med eftertänksamhet och "mentala noteringar" tas om nyckelaktörerna.

"Titta, hon ler!"

Även om jag inte är själv är manlig feminist - hela ämnet är så under den mänskliga värdigheten och så typiskt en kultur som inte längre förstår lönlösheten i att diskutera gender när dess materialism hävdar att män och kvinnor bara är frukten av ett socialt spel, utan några högre egenskaper som själ och ande - även under dessa grottstadieliknande omständigheter måste jag ge Maria Sveland kredd för förmågan att mynta ett så sanslöst roligt ord som det som betitlar hennes omtalade bok.

Ordet kan definitivt upplevas som skruvad svart humor, även om den här artikeln föreslår dess upphov i det psykologiska fenomenet dissociation.

Vad som här följer, är nominellt en astrologisk analys som dock för ett vidare resonemang. Svelands födelsehoroskop tjänar som avstampspunkt för en del problem som, om än inte stora, är av allmängiltig karaktär.

Författaren är idag aktuell i DN med en sågning av Lars Triers kvinnosyn, och det är väl lite av en ironi att just som hon beskyller regissören för att "kokettera med sin mentala instabilitet" följande analys färdigställts av hennes egen högintressanta serie arketypiska (djuppsykologiska) symboler, vilka i sanning inte saknar sina frågetecken, de heller.

(För en överlägset mycket mer insiktsfull analys av Triers senaste film, se för övrigt Pia Bergströms artikel i Aftonbladet från tidigare i år.)

För dem som likt mig själv egentligen inte ägnat Svelands författarskap något intresse, kan ett (tror jag) rätt representativt smakprov vara på sin plats. Jag saxar ur en lite äldre recension i DN av en kvinnlig författares dagböcker:

[Joyce Carol Oates] Ilsknar till när kritiker envisas med att kalla henne ”kvinnlig författare”... Ett förminskande som jag väl kan förstå Oates vrede inför, och ett öde som verkar drabba de flesta författare som har ett något kortare urinrör än andra halvan av befolkningen.

DN

Jag ber för ögonblicket bara läsaren notera hur Sveland finner det angeläget att lyfta fram anatomiska delar av könet, helt i linje med det av henne myntade ordet "bitterfitta".

Sveland föddes ett sånt där hopplöst otacksamt dygn att ställa horoskop på om man inte har födelseklockslaget. De svåra dagarna uppstår när Månen, sinnelagets signifikator och en distinkt personlig ton, byter zodiaktecken mitt under dygnet. Vilken av de båda Månarna beskriver individen bäst, Fiskarna eller Väduren? Och kan vi vara säker på att det är en "neutral" Måne av tecknet si eller så vi ser hos personen? Sinnet kan missfärgas av sekundära problem på himlavalvet!

Hos Maria Sveland passerar Månen gränsen mellan Fiskarna och Väduren nästan exakt 10.00 på förmiddagen, och mer annorlunda sinnelag kan man inte tänka sig! Det första tillbakadraget och självuppoffrande och det senare en nästan aggressiv linslus, ständigt med egenintresset som högsta prioritet.

Ja, det är i det här gränslandet sista fasen av själens syndafall inträffar: genom vaginan eller fittan (Fisken) framföds spädbarnet som en distinkt och från moderlivet åtskild existens. Väduren: zodiakens nystart, det nya unga livet.

Vesica piscis

Väduren, barnet, har som sin härskare Mars, vars själva symbol visar hur en pil tränger sig ut genom den slutna cirkeln, och tar sin väg utanför modern. Jag är övertygad om att denna läsart av Mars förklarar hur "den lilla krigaren" som väsnas och larmar så mycket kom att kopplas till Väduren. Alla symboler i astrologin hänger ihop i och - för den som ser - berättar en kontinuerlig fastän kryptisk historia om själens eskapader i den här världen.

Den fenomenale brittiske 1900-talsastrologen Charles Carter (som verkligen fick mig intresserad av det här ämnet) använde visserligen den västerländska tropiska zodiaken, men han hade en klar förståelse för att astrologin berättar en djupare historia än bara den om en handfull mänskliga egenskaper. För våra egenskaper bottnar ju i själsliga realiteter, och kanhända är vi alla själar på lika olika stadier vår resa.

En del kanske "gör Väduren" för femte gången och har därmed putsat bort det egocentriska tecknets grövsta sidor. Andra kanske "gör Vågen" (mittemot) för första gången och löper risken att misslyckas i partnerskap - en konst i lika hög grad som den att tygla Vädursegot för bästa integrering med omvärlden.

Carters syn på zodiakens 12 tecken
som Herkules 12 stordåd - vägen
fram till gudamänniskan.

Solen: ett "mission statement"

Jag har fört Maria Sveland på tal i inlägget om Selma Lagerlöfs rasbiologiska vurm när hon var ung och oklok, och noterade där hur påfallande lika ansiktsuttryck och -form båda dessa kvinnor hade, båda födda i könets, urinvägarnas och anus tecken Skorpionen. (Se hennes kuriösa upptagenhet av "urinrörets längd" i DN-recensionen - man är nästan böjd att hålla med Pappa Freud här, i hans teori om kvinnans penisavund...)

Eftersom Skorpionen också är förgiftningens tecken (droger, fermentation, mögel, etc), finns egentligen redan i hennes andliga natur (Solen) idén om "kön" och "gift" kombinerad. Avund - apropå penisavund - är ibland Skorpionens andra natur, vilket naturligtvis blir en föga njutbar läsning om det här tecknet väljer författarskapet som sitt yrke (för att vilja ventilera avsky i ord, krävs f.ö. en hel del av Luftelementet på födelsehimmelen, och så är fallet med Svelands).

Ordet "bitterfitta" syns därför uttrycka Svelands egen primära arketyp - Solen är ju individens "life mission" - det man arbetar på att synliggöra i denna världen. Men i Svelands avståndstagande från sitt eget biologiska kön har hon blandat ihop korten med en dos sociologi så att den skorpioniska gifttaggen istället för att uttrycka sig som djupt självhat (eller som hos Selma Lagerlöf troligen manshat) riktas mot samhällets könsroller.

(De kallas ju gudbevars inte könsroller längre, utan nämns hopklumpade som singular via samlingsbegreppet "gender" - för att problematisera och särskilja det biologiska könet från samhällets mentala mönster. Big deal.)

Sveland arbetar alltså i detta liv på jorden med Skorpionens eviga symbol: frågan om saker som kan döda (och till sist gör det), om saker som förgiftar och vållar bitterhet eller vämjelse. Tänk Polanskis film "Repulsion" och Catherine Denevues karaktär med hennes våldsamma attacker av ångest och vämjelse inför sexualiteten - här har filmaren återgivit den dysfunktionella Skorpionen intill perfektion.

I detta arbete - som är strikt värdeneutralt ur andevarelsens perspektiv (det är den "fallna" människan som kladdar ner allt med emotioner, vilka alstras i den biokemiska kroppen), blir frågan om Månens placering - typen av sinne - av största betydelse.

Hur hanterar Sveland sitt livs mission - att bearbeta frågan om Skorpionens död, giftdöden, det långsamma borttynandet? Hon skuldbelägger inte direkt könet och sexualdriften - roten till våra reinkarnationer på jorden - utan bryter istället ut det kvinnliga biologiska könet och fäster det skorpioninfluerade men kuriöst ambivalenta ordet "bitterfitta" på det. Det är här första steget i psykologins s.k. "dissociation" - gör en mental notering, vi återkommer till fenomenet.

Notera att Vattentecknet Skorpionen tillhör den "fixerade kvaliteten". Därför cirkulerar inte Vattenelementet i detta tecken. Det däms upp, blir skämt, och bittert förgiftat! "Syndens lön är döden." (Synd = Att missa målet, kanske som Skorpionens vatten rinner i fel riktning och kommer att bilda av avsnört och stagnant bakvatten.)

Sveland har i ordet "bitterfitta" hittat den perfekta sinnebilden för en förgrämd kvinnlig Skorpion, på kant med sitt kön och sin sexuella funktion!

Jag menar att det sociologiska resonemanget och önskan att samhället måtte ta över rollen som "mamma" skyler en betydligt djupare problematik som är Svelands egen.

Ytterst kanske det ligger något i den ofattbara ansiktslikheten mellan henne och hennes skorpionsyster Selma Lagerlöf: under allt politiserande handlar det om grundläggande biologisk sexuell orientering. Och därmed öppnas möjligheter om man applicerar reinkarnationsmodellen (som är mer än modell, den finns många empiriska belägg för att våra själar återvänder till jorden gång på gång - så åtskilliga inlägg i ämnet på min parallella blogg Ockulta ögat).

Via egna inblickar i tidigare liv har jag kommit att förstå att vi fungera exakt som småbarn fungerar i sandlådan: så fort vi tillägnat oss en viss förfarenhet, vänder vi ryggen åt de allra enklaste leksakerna - ja i ungdomligt bravado kan vi t.o.m. överreagera negativt och med hån om någon erbjuder oss en lek vi redan lekt.

På samma sätt kan en själ vända ryggen - ofta överdrivet - om den finner sig i en situation den redan konfronterats med (och i eget tycke klarat av) i ett tidigare liv. Själen reagerar likt det lilla barnet med besvikelse (gränsande till bitterhet) över att inte livet serverade nya, fräscha upplevelser. Men ÖDET gör inga räknefel, uppenbarligen möter själen något den ännu inte till fulla bemästrat. Den är karmiskt indragen i en repris.

Ett annat och lika möjligt scenario för den som stämplar sitt eget kvinnliga kön "bitterfitta" är att vi här har att göra med en andesjäl som inte är alltför van vid jordeliv i kvinnliga kroppar. Hypnosregressionisten Michael Newton hittade flera odokumenterade själens "naturlagar" under sina 30 års arbete med människor i djup hypnos.

Tydligen har de flesta själar en favoritpolarisering, och en som kommer på tanken att kalla sin kön något nedsättande kan göra det i "vämjelse" och negativitet inför den egna kroppen därför att den här själen "normalt" tar manskroppar som instrument vid besök på jorden.

Maria Sveland kan alltså uppleva ett genuint främlingskap inför upplevelsen av att vara biologisk kvinna, men istället för att bli gay och "leka man", har hon valt att angripa samhällets mentala föreställningar om vad en kvinna ska göra.

Där homosexuella och individer med kroppsliga identifikationsproblem ofta kollapsar in i infantila rollspel, där har "mannen" inom Sveland (hennes "positivt polariserade" själ) istället valt att söka verka för en förändring av den externa miljön, så att "mannen" inom henne åtminstone ska uppleva exillivet i en främmande kropp med främmande förväntningar som drägligt.

Och drägligt blir det här om man låter dessa kvinnor, så främmande inför sin biologiska natur, att avlastas, så att samhället tar över deras traditionella funktioner. Man skulle kunna tycka det är höjden av egoism.

(Mental notering. Vi har ännu inte besvarat frågan huruvida Svelands Måne/sinne kan tänkas ligga i egotecknet Väduren, eller om den alltjämt dröjer kvar i osjälviska Fiskarna.)

Det tycks vanligen vara allvarlig karma bakom liven där själen kastar sig över en kropp av "den andra sorten" och nyorienteringen inte fungerar. Men även dysfunktionen är inplanerad! Själen ordinerar sig den beska medicinen för att "vakna upp" eller se saker den inte gjorde på förra varvet.

Det går att spekulera i att Maria Sveland själv har varit en övermaga manlig skitstövel i tidigare liv, och nu tvingas se hur manssamhället i dess värsta stunder ter sig - ur en fysisk kvinnas perspektiv. Svelands bitterhet är ingen annan än hennes själs skuldbelastade historia som nu tagit objektiv gestalt i formen av de omgivningar hon väljer att fokusera!

Så här utvecklar sig faktiskt all karma - den börjar som attityder, men för att själen ska vinna medveten insikt tvingas vi projicera och kasta ut våra egna oklarheter på varandra! Det som börjar i omedvetenhet måste friläggas. Jungianske djuppsykologen James Hillman talar om "seeing through" som enda vägen till psykologisk rehabilitering. Man måste se och förstå de arketypiska motiv som driver en till tvångsmässigt tänkande och handlande.

De första liven på jorden genererar så mycket oklarhet att själen sen har årtiotusenden att söka bot för sin initiala oförståelse. Detta är då spelet på Jorden! Indisk filosofi har helt klart för sig vad det handlar om och kallar den - med den kulturens positiva sinnelag - Guds lila eller den gudomliga leken.


Månen: psykets filtrering av det "solära livsuppdraget"

Månen i självuppoffringens Fiskarna eller Månen i självcentreringens Väduren? Vilken är författarens placering av sinnelagets indikator?

Det spelar faktiskt ingen större roll detta dygn. För Månen är inte "neutral" i Fiskarna, där tecknets tendens mot osjälviskhet brukar rendera det fina efterord som "helgon" eller "martyr" (martyr betyder "en som vittnar", dvs en som talar utan fega kalkyler i bakhuvudet om vad det kan komma att kosta egot att tala rättframt).

Ur det tolkningsförfarande som ser till mer än enbart zodiaktecknets "naturliga" symbolik är det närmast egalt om Svelands födelse inträffade under ett psyke i Fiskarnas eller Vädurens tecken!

Skälet till detta ligger i Månens respektive disponent i de två möjliga tecknen. Som nattfödelse eller en födelse tidigt om morgonen kommer sinnelagets Måne i Fiskarna att lyda under tecknets härskare Jupiter, en välvillig och god planet som perfekt beskriver Fiskarnas djupa empati med andra och vilja att offra sig själv. Fiskarna är ju symbolen för vaginan (det Sveland kallar en "bitter fitta") - finns det en större uppoffring av den egna fysiska komforten än när en kvinna väljer att föda och fostra barn i denna världen?¹

Men just det här året befinner sig Fiskarnas härskare Jupiter i Vattumannens tecken. Visserligen rimmar det inte illa med Jupiter. Men den expansiva bringaren av gladlynthet finner här inte längre samma glädjeämnen som på dess ena hemmaplan, Fiskarna. (Dess andra hemmaplan är ett positivt tecken, Skytten.)

I Vattumannen är det inte offret av egocentriciteten som lockar utan förverkligandet av ett mentalt koncept. Vattumannen är det tredje och sista "tänkande" Lufttecknet, och med Saturnus, "åtstramaren", som härskare, byter Jupiter karaktär ganska rejält här.

Jupiter skjuter nu till sin tillväxtenergi, inte till det växande barnet i moderlivet, utan till mentala föreställningsvärldar - särskilt de som relaterar till mentala koncept som söker gruppera och tydliggöra mänskligheten. Vattumannen representerar så att säga människan som idé. Med Jupiter i Vattumannen faller det sig naturligt att bygga föreställningar om människor i grupp, eller fokusera frågan om hur människor grupperas på bästa sätt. Detta måste vara sociologens och folklivsforskarens eget zodiaktecken!

Här ser man med andra ord utmärkta framgångsmöjligheter inom humanvetenskaperna eftersom Jupiter också representerar tur och framgång i livet - det som expanderar kan ju kallas framgång. Gendertänkande är just ett sådant försök att gruppera fenomenet människan i vissa kategorier.

Här styckas den fysiska kroppen av och tystas ner i sitt särskilda fack (som sedan lämnas utanför ekvationen). Det stora intresset ägnas istället det innehåll genderfilosofin antar ännu finns kvar sedan man lämnat den biologiska kroppen därhän.

Ja, eftersom kulturen är materialistisk är det inte så mycket fråga om en själ eller en ande som blir kvar efter denna styckning av något först var en hel och komplett varelse, utan mer om det "datorprogram" samhället programmerat in i den i sig ointressanta biologiska kroppen.

Genderförespråkarna har ur en kvinnlig kropp och en manlig kropp abstraherat en teoretisk miniatyr av samhällets ideala mansroll och kvinnoroll. Så simpel är genderfilosofin - ett mentalt "hacka sönder för att bättre kunna lobba och härska". Är inte världen till din belåtenhet, uppfinn då en teori som legitimerar dina hetaste önskningar...

En tidig morgonfödelse för Sveland medför dessvärre att denna vilja och förmåga att bygga deskriptiva (eller t.o.m. preskriptiva) teorier av vad som driver den levande människan², hamnar på tvär kollisionskurs med ett annat av de zodiaktecken som tillhör Tamas Guna, okunskapens, mörkrets och vanemässighetens kvalitet. (I väst känd som "den fixerade kvaliteten".)

Detta andra rigida tecken är nu händelsevis Svelands egen "life mission": könets, hatets och bortruttnandets Skorpionen! Ser du ödets ironi? Svelands själva livsuppdrag, att ta sig djupt in i frågan om kön och död måste av nödvändighet leda henne på kollisionskurs med samhällets modeller av den sociala människan (Vattumannen).

Den samtidiga förekomsten av en aktiv Skorpion och en aktiv Vattuman på födelsehimmelen har jag kallat "dissociations- eller utstötningssyndromet" på den här bloggen, och detta ser vi nu hända - exakt! - Svelands "filosofi": hon stöter ut och "skorpiondödar" könet - den biologiska realiteten - så att den mentala föreställningen blir mer perfekt.

Det går inte att skilja ut delar i detta olyckliga drama när man väl fått syn på helheten, på gestalten. Detta är, vill jag mena, en "korrupt livsuppgift" och det är det som hörs i ordet "bitterfitta". Men problemet ligger inte dit Sveland projicerat det: problemet är att hennes PSYKE - om vi nu antar att Månen befinner sig i Fiskarna - hatar sitt eget underliv och de funktioner som det implicerar i den traditionella världsbilden.

Bara genom att konstruera en ny världsbild, där man separerar bort den misshagliga biologiska kroppen (med dess kortare urinrör) kan man breda ut sig på feministvis om hur den biologiska kvinnans funktioner bör tas över av den kollektiva samhällskroppen - dvs, Vattumannen fattad som en surrogatmamma till det kvinnor i konflikt med sin biologiska realitet inte vill eller kan hantera på ett omdömesgillt sätt.

Som jag sagt: i Svelands undermedvetna kan mycket väl en "manlig själ" viska dessa infernaliskt självbedrägliga "lösningsförslag" till henne! Och då handlar det allraminst om Mån-Fiskarnas nominella glädje i självuppoffringens tema, utan om en riktigt komplicerad inkarnation och psykologisk struktur där Luft och Vatten lägger krokben för varandra och skapar en svåranalyserad typ av efterhandsrationaliserande som bl.a. uttrycker sig som "falsk feminism".

Under ytan hos en människa där Luft och Vatten - rationalitet och irrationalitet - befinner sig i direkt konflikt, finns nästan alltid en karmisk berättelse om problem vars rötter står att finna i tidigare liv. Västerlandets upplösning ger dessa belastade själar oanad frihet att leva ut alla sina problem och söka klä dem i nya kläder.

Svelands författarskap synes mig vara en enda konstant spya mot sin egen kropp men via dissociation lastad på precis allt utom hennes obalanserade inslag i Vågens tecken - där man och kvinna borde samstämma sina roller (förutsatt att båda har ett oproblematiskt förhållande till sin egen biologiska status, förstås).

Sveland är, som alla vi andra, inbegripen i en djup brottningsmatch som jag här inte sökt spekulera närmare i. Hon är tillräckligt typisk för att många ska känna igen sig och följa hennes tankar. Samhälle (miljön) är ju den enda projektionsyta vi har för att för första gången börja inspektera våra inre drivkrafter och konflikter. (Se dock några röster ur folkdjupet som tydligt hört "förgrämelsens skorpion" förstöra hela läsupplevelsen i boken "Bitterfittan".)


Något om Svelands plats i Sverige

I ett materialistiskt och oandligt samhälle som det svenska, finns det inte ens på kartan att överväga att våra projektioner helt enkelt är våra inre tillkortakommanden från tidigare liv.

Se svenskens islamofobi dessa dagar: har ni någonsin sett ett så utfattigt folk? Människor som aldrig ens provat att vända blicken inåt och fråga sig varför de känner så mycket inför det de ser "där ute"?

Inte för inte är Sverige ett Vattuman-land, klassificerat som Tamas Guna, ett land där "förnuftet" i själva verket är attitydmässigt, mörklagt och i grunden oförenligt med den levande och förstående varelse våra andesjälar är! Men svensken har bara sitt fyrkantiga förnuft att klänga sig vid, och detta förnuft producerar inte visdom.

Gendertänkandet befriar inte den biologiska kvinnan, och dess förespråkare syns söka smita undan den ödeslektion de kom till jorden för att lära sig - via kvinnliga kroppar. Istället skulle den arketypiska psykologin - spridd i landet och obligatorisk i skolan - skapa betydligt rikare män och kvinnor.

Frihet är något mycket mer subtilt och själsrelaterat än dagens klumpfotade socialrealister någonsin kan föreställa sig, men så är vi ju i Sverige - landet dit de mest lågpresterande själarna reinkarnerar i grupp för att lära sig nybörjarlektionerna. Sen uppgraderas själar till religiösa kulturer, där individualiteten är så stark att diskussioner om "slöja/inte slöja" ter sig som dumprat från rent efterblivna individer - sådana som svenskarna som folkröst.

Som löst skisserat i inlägget om Selma och rasbiologin, kan allt som sagts om feminismen som bortträngning och rationalisering av psykiska konflikter även appliceras på hela HBT-rörelsen. Homosexualitet är, misstänker jag, i de allra flesta fall en Maria Sveland som kollapsat kort om att börja rationalisera. Då uppstår istället en infantilisering och ytlig lek kring kroppen av "främmande polaritet".

Eftersom homosexuella inte skadar heterosexuella men väl varandra (enligt amerikansk statistik - massmördare är i allmänhet homosexuella som tar ut sina identitetsproblem den vägen), kan man tycka att samhället gör rätt i att under regnbågsflagg integrera denna lilla minoritet av själar istället för att via hypnosregression låta dem konfrontera sina gissningsvis tre-fyra senaste liv på jorden och SE och FÖRSTÅ hur vägen kom att bli så ojämn.

Det senare vore förstås visdomens väg, men då spelar vi många divisioner högre och jobbar med sanningen hellre än Svelands fabricerade gendernys som bara är att byta ut en halvsanning mot en annan.


Sammanfattning och avslutande reflektioner...

Som någon noterat ägnade jag inte möjligheten av en födelse under den explicit själviska Vädurs-Månen ett enda ord. Det högladdade drama av psykosocial dysfunktion som gäller för Månen i Fiskarna motsvarade så eminent väl hela fenomenet "Bitterfittan"! Här fanns vaginans tecken Fiskarna, här hittades dess disponent Jupiter i den sociala grupperingens tecken men som bara inte fungerar ihop med det generella tecknet för kön och död, Skorpionen. Vad mer begära?

En Måne i Väduren hade egentligen bara skapat en mer krum natur, ett egocentriskt psyke oförmåget att höja sig upp till allmän diskussion och evigt bunden till ett "men så ser jag på saken".

Förvisso finns poänger att hämta även med denna månplacering eftersom härskaren till detta solipsistiska barn då är Mars som inget hellre vill att fullborda separationen från modern (bryta cirkeln). Och denna Mars - i detta scenario härskare över både Sol och Måne! - hittas i en mycket komplex situation som utlöser den labila Vatten och Luftproblematiken. Jag lutar åt att en Mån-Vädur skulle ge så svåra psykiska problem att individen inte kunnat nå den position som Sveland ändå gjort.

Nej, genderfilosofins svek mot moder jord och hennes designer fanns väl sammanfattad redan i Månen-i-Fiskarna, vilket är den placering jag chansat på. Detta skulle visa att Sveland inte tillhör kvinnans utan mannens värld. Jupiter (Månens disponent) i Vattumannen gör henne till socialt engagerad. Hon är "politiker", hon vill sätta en dagordning. Hon är också Vatten - en biologisk-vital varelse - men vägrar att acceptera det.

Se, bara hur trasslig historien blir om man väger in hennes "mission statement": Sol-Skorpionens fokus på "det döende" och sedan finner att även Solens disponent Mars via Vågen utlöser den hopplösa konflikten mellan irrationalitetens Vatten och rationalitetens Luft.

Faktum är att Luft/Vatten-konflikten tredubblas! För Sol-Skorpionens disponent Mars i Vågens tecken disponeras i sin tur av sitt värdteckens härskare. Och var hittar vi denna Vågens härskare Venus då? Jo, i Skorpionen! Det uppstår en slirande rundgång där Vatten för evigt skickar signaler (det biologiska livets signaler) som inte Luften kan hantera och som i Vågen - de känsligt justerade vågskålarna - inte ens klarar att inkludera i den mentala modellen.

Jag tror Sveland balanserar sina många inre konflikter enbart genom att demonisera kvinnans kön och författa. Horoskopet visar många fler "röda irritationer" än de som nämnts i denna ändå ganska utförliga analys om en svensk folksjukdom, men notera den gröna harmoni som Jupiter (lyckobringaren) kastar mot författarskapets Merkurius (uppeggad av krigaren Mars). En alltigenom litterär kombination i Luftelementet. Här är den "ventilen" som inte bara låter författaren Sveland skriva av sig alla sina konflikter, utan även skörda framgång (Jupiter) i sitt författarskap.

Här mot slutet, för den intresserade astrologistudenten: här är alla de tre mentala konflikterna i rekapitulation:

Månen (psyket): i Vatten, men disponenten vill något annat i Luft. Dock attackeras Luften av Skorpionen och Vattnet kommer med sitt "dödande budskap".

Solen (viljan, livsuppdraget) är negativt stämd i förhållande till det biologiskas realitet. Men istället för att konfrontera den här frågan involveras harmonisökaren Vågen i ett slirigt projekt som går ut på att rättfärdiga Skorpionens harm och giftloskor! Mars och Venus har bytt härskartecken med varandra så det är en dubbelindikation, detta!

Vågen sammantrasslad med Skorpionen är för övrigt en klassisk region i zodiaken där "cranks" - dysfunktionella individer samlas. Jag har noterat mycket mental sjukdom här under 30 år som student av astrologin, och de sexuella störningarna tycks vanligare i denna region av zodiaken (samt under Kräftans tecken).

Som exempel har Jonas Gardell, född i litterära Vågen, sin Venus olyckligt placerad i könets Skorpionen, och tvingas där att samexistera med Skorpionhärskaren Mars (kön). Det är inte konstigt att han sålde sin kropp i tonåren och att det finns så mycket svordomar och könsord just under medvetandegränsen.

Dessa är själar med sår och de förtjänar vårt medlidande. Jag gör min del genom att peka ut reinkarnationsläran som en bättre modell för att förstå när man vuxit ur tendensen att demonisera "mamma, pappa" eller deras förlängning i samhället. I ett gott samhälle borde de alla erbjudas hypnoterapi för att se var på sin mångtusenåriga väg de gick fel. Hypnosregressionister berättar sällsamma historier om att det räcker att SE och FÖRSTÅ för att bli kurerad från märkliga ångestar och böjelser.

Att tro felet ligger hos samhället är så banalt att man bara häpnar, men bygger som sagt på en människosyn som missat att vi kommer till jorden med en lång historia och därför aningslöst kläcker ur sig naiva påståenden som att vi bara är ett knippe introjicerade samhällsvärderingar.

Själv har jag förstås också syndat i det förgångna - varför annars tvingas framleva detta liv som "sekulär svensk"? Men jag tror mig åtminstone veta varför jag hamnat i temporär exil i en så här idéfattig kultur. Det ger styrka.


Kuriosa: Sveland och Martin Luther

Den som är riktigt på hugget och intresserad av att lösa chiffer, kan få många aha-upplevelser av uppgiften att Martin Luther var född med ett horoskop påfallande likt Svelands.

Återigen en Sol i Skorpionen (för lämplig besatthet av och vämjelse över valfritt ämne), och samma problematiska dubbla emfas på Vatten och Luft (dissociation/utstötning) eftersom Solens i Skorpionen disponent, Mars, befann sig i Vågen (tillsammans med Venus).

Luthers sinnelag (Måne) var för övrigt Fiskarnas och disponerad av en Jupiter i Vågen. Alltså Vatten/Luft-konflikt på både den solära och lunära sidan! I det här fallet tog sig " utstötningssyndromet" den mest konkret tänkbara gestalt: Luthers faktiska utstötning ur samhället och påföljande fredlöshet.

Det går att dra många växlar på hans krig mot Katolska kyrkan ("påvedömet") och Svelands rabiata kamp mot patriarkala strukturer. För att inte tala om det stämningsläge vi kan knyta till orden skuld/synd.

Den åldrige Luthers skorpiongift som han vräkte ut i hatiska utfall mot judarna för att han inte lyckats kristna dem som han hoppats, kan tjäna till varning för var även den genderpolitiska resan kan komma att sluta. Här i gränslandet mellan Våg och Skorpion ligger den metafysiska verkligheten bakom orden om att "det är en tunn skiljelinje mellan kärlek och hat". Eller vett och vanvett.

(Chrissie Hynde/Pretenders kända låt "It's a thin line..." skrevs naturligtvis av en kvinna med extrema problem i hatets tecken Skorpionen... Notera också hur många dödsfall hon haft kring sig i gruppen till följd av rocklevernet - Skorpionen igen i dess mest självhatiska aspekt.)

En garvad platonsk filosofi höjer inte på ögonbrynen åt detta parallellfall ur historien. Vi är de vi är eftersom vi fallit i sådan synd (och där hade Luther faktiskt rätt i sin analys av den trälbundna viljan) att vi inte ens kan se hur overkliga vi är!

För anhängaren av Platon är detta inte vår show, utan arketypernas eviga lek. Människan kan lära sig mycket om sina egna käpphästar och tvångsmässiga mörkerfläckar av astrologin. Carl-Gustav Jung, djuppsykologen, sade att han kunde korta terapitiden med två år bara han fick en halvtimma med en ny klients horoskop före deras första möte.

Skulle behov uppstå, är Sveland fri att ta med den här allmängiltiga analysen till sin biktfader. Den skulle kanske kunna öppna för ett helt nytt kapitel i hennes tänkande.



Se också mitt besläktade långinlägg i samband med pågående Pride-festiviteter i Stockholm. (Skrivet efter detta och kanske lite bättre frammejslat i analysen av förhållandet mellan reinkarnation och homosexualitet.)

Anmärkning 090730. Texten hade ett flertal oputsade och felaktiga formuleringar som rättats till.


_____

1. Häri, tycks det mig, ligger mycket av det "andliga mysteriet" i att själar kan välja kvinnliga kroppar. Ungefär hälften av alla varelser på jorden arbetar på uppgiften "portal" och kanske är det de - "det andra" - negrer i denna världen (John Lennon) - som är "den första" - gudarna, skaparna, "kvasarerna" i nästa värld. Jesus sade, om rangordningen i himmelriket, att "de främsta ska bli de ringaste och vice versa". Ur det perspektivet tycks Sveland och feminismen ha gjort kvinnan en verklig björntjänst!

2. I sig uttrycker astrologin också detta intresse för allt levande/manifesterat, men det är ett metasystem som inte tar någons parti. Astrologin studerar bara om de olika "värderingarna" (som vi väl kan kalla zodiaktecknen) yttrar sig neutralt, extra väl fungerande eller med störningar. I astrologin söker man förgäves efter "genderfilosofins" tecken - men i kombinationer av vissa astrologiska signaturer kan yttringar liknande gendertänkande kan, som vi sett, förutspås.

Fröken Förintelse stylar kändisarna

Svältdöende Rachel Zoe? (2007)
(bild: Wikipedia)

Trivselintervju i Aftonbladet med Rachel Zoe. Kanhända textreklam för att dra publik till treans nya tjejserie där Hollywoods främsta stylist promenerar in och ut ur boutiquerna för att lösa stjärnornas enorma problem med hur de ska se ut.

Engelska wikipedia påminner med ett osmakligt foto från 2007 om hur mager den här kvinnan är. Är det som hon säger, att benigheten är medfödd och inte effekten av droger eller självsvält (fan tror't!)? Då måste man anta att föräldrarna gav henne mellannamnet "zoe" ("liv") i ett försök att besvärja den utstrålning av död som omgärdade det lilla livet.

Givet att hennes (verkliga) efternamn Rosenzweig är judiskt, ska vi prova en vild teori här: den här kvinnan är ett av naziförintelsens offer som nu har reinkarnerat i ny kropp, återigen i en judisk familj (själar tenderar att hänga ihop i grupper från liv till liv).

Jag har på min andra blogg Ockulta ögat flera gånger nämnt psykiatern Ian Stevensons upptäckt att allvarliga skador som förorsakar en människas död återkommer på det pånyttfödda barnets kropp som handikapp eller deformiteter.

Skulle möjligen en utdragen svältdöd i ett koncentrationsläger kunna leda till att den hårt prövade själen i nästa liv "förtätar" sig som en extremt tunn människa? En kropp som närapå skriker "döden"?

Är vår fysiska kropp så att säga bara en "utveckling" i den yttre, fysiska världen, av den osynliga andevärlden? Så menade i vilket fall den intelligente fysikern David Bohm!

Allraminst måste man räkna med ett traumatiserat psyke, vilket bekräftas av den judiska rabbinen Gershom, som blivit något av specialist på att ta hand om de människor från Andra Världskriget och judeutrotningen som de sista årtiondena börjat reinkarnera i nya västerländska - oftast judiska - kroppar. De kommer åter till jorden med svåra psykiska störningar och minnesbilder från sitt förra liv i något av nazisternas koncentrationsläger! Jag nämnde rabbinens första bok i ämnet i det här inlägget (nytt fönster).

Ur ett astrologiskt perspektiv är det nästan skrämmande att se hur väl den här teorin matchar den unga kvinnans födelse i september 1971.

Det händer mycket på den här himmelen. Först att nämnas måste väl vara förklaringen till de förtäckt kritiska kommentarerna, att Rachel Zoe omdömeslöst själv går på röda mattan i galakläder och faktiskt utkonkurrerar de kunder som betalt hutlösa pengar för att vara vackrare än sin stylist. Förklaringen är enkel: kvinnan föddes ju med Solen i Lejonet! Finns det något tecken som vill glänsa mer än denna, "lajvarens" och dramatikers solplacering?

Och lägg till konst- och modeplaneten Venus: exakt sida vid sida med det glänsande Sol-Lejonet. Inga större tvivel om vad slags karriär det skulle bli inte.

Så direkt över till varför Rachel "Liv" troligen faktiskt har dragit några unga stjärnor i fördärvet, eller åtminstone ner i självsvält fastän hon bedyrar att hon är en känslig och blyg natur. (Att den är si och så med den finkänsligheten förstår man av situationen att hon inte kan hålla sig från röda mattan medan hennes kunder visar upp sig!)

Shani - Dödens herre
(i väst: Saturnus)

I indisk astrologi har den hårda och karga (ja, avmagrade!) planeten Saturnus bevarat sin roll som Döden (Liemannen), vilken blivit lite undertryckt i västerländsk astrologi (människor konsumerar bättre ju mindre de vet om döden - konsumtion som livsstil är bara för dem som är okunniga om döden och rädda för den).

Som en sidoeffekt i just det här sammanhanget, representerar också Saturnus "styling" mer än Venus. Skönhetsgudinnan står kanske mer för mer njutning och uppskattning av det goda och sköna, men ska man skära till (designa) kläder behövs en stark saturnisk känsla för hur att dra linjerna.

Så Liemannen använder sina skärverktyg även långt innan han klipper av våra själars kontakt med de vid den tiden uttjänta fysiska kropparna! Han hukar och gömmer sig bakom många andra "legitima" sysslor - sådant vi uppskattar!

Det framgår inte av Rachel Zoes födelse karta exakt hur involverad Saturnus är i hennes livsöde, så låt mig stava ut de dolda sammanhangen: Venus, som vi såg så hårt knuten till livsplaneten Solen, härskar i sitt jordiskt-kroppsliga läge i Jordtecknet Oxen (för Venus som "de högre konsterna" härskar Venus i Lufttecknet Vågen).

I jordnära Oxen hittar vi nu gränsdragningarnas och knapphetens Saturnus. Dödens planet "disponeras" därför av Oxens härskare Venus. "Mager intill döden som estetiskt ideal"!!!!

Men det blir värre. Den samtidiga aktiveringen av Oxen och Lejonet utlöser också en helt annan konflikt: den mellan Eld och Jord. Eldens fulla passion och livskraft förnekas av Jorden, ett restriktivt och hämmande element (precis som Saturnus själv är den store hämmaren och åtstramaren). Vi har därför en dubblering av ungefär samma budskap, och kan man tala om att himlen signalerar ett "tema" som astrologen inte får missa.

Men det blir ändå värre! För krigaren, slaktaren och olycksbringaren Mars befinner sig i det karga och avmagrade Stenbockens tecken. Gissa vem som härskar över detta Jordtecken? Jo, "liemannen" Saturnus. Mer neutralt symboliserar Mars "impulser" till saker och ting, och den mån Rachel "Liv" är en impulsgivare, så handlar det om att kväva impulser till överflöd! Stenbockens paroll är att "less is more". Vi har alltså en tredje indikation om svält eller t.o.m. självsvält på denna himmel.

Och det ytterligare lite värre! För se på kartan hur olycksbringaren Mars kastar sitt långa onda öga som sträcker sig 8 tecken framåt i zodiaken (inkl. tecknet där Mars befinner sig). Åtta är dödens tal i astrologin, och i den "naturliga zodiaken" med egotecknet Väduren vid 1a egohuset som vi använder då födelsetiden är okänd, ser man hur tydligt 8-talets dödssymbolik visar sig genom att 8e dödshuset "naturligt" kopplar samman med dödens tecken Skorpionen.

Samma med Skorpionens härskare Mars som kastar sitt "dödsöga" åtta steg. Och vad träffar det onda ögat? Jo, Rachel Zoes själva symbol för "zoe" - livet! Solen i Lejonet, där den står tillsammans med skönhetens planet Venus.

Skönhet för Rachel "Zoe" är att se ut som ett offer för alla astrologins dödsimpulser!

Hennes tillnamn "zoe" är ett rent skämt. Rachel Död stämmer bättre, men å andra sidan kanske det är namnet som håller henne vid liv.

Jag tror verkligen detta illa tilltygade horoskop antyder att hon återfödds ur Dödens grepp, och att detta är samma avmagrade kropp hon drog på sig i slutet av sitt förra liv. Kalla det spekulation, men ibland är det undermedvetna väldigt enträget. Samtidigt är det dock Solen som tillsammans med Venus leder vägen: viljan att synas och vara vacker. Det kan inte klandras.

Från detta formidabla Holocaust-horoskop kan man eventuellt dra andra slutsatser om modebranschen från det att den sjukt smala Twiggy introducerade anorektiker-looken som ett mode på 1960-talet... Är alla dessa självvalda zombies krigsoffer vilka nu stigit fram i nya fysiska kroppar som rabbi Gershom sett exempel på?

MÅSTE dessa människor leva färdigt sina plågor från ett tidigare liv genom att undernära sig under en period av sina liv (något modebranschen kanske snarare AVSPEGLAR än framskapar). Eller har de permanent fastnat i ett förvrängt perspektiv som inte spontant kommer att släppa förrän någon påpekar hur sinnessjuka de ser ut?

Det är värt att notera att Rachel Zoe inte har något alls i Luftelementet. Att fundera över vilka signaler hon skickat till sina kunder är med andra ord inte hennes starka sida!

*****

Besläktat inlägg om den numera självmordsbenägna Mischa Barton - en av dem Rachel "Liv" tidigare stylat.

Ateism i filosofin - 1900-talets lågvattenmärke

Filosof som brottas med frågor
kring allas vår korruptibilitet.

I en sidodiskussion i Newsmills kommentarspalt i anslutning till "nyheten" om Selma Lagerlöfs korta period av rasbiologiskt omhuldande nämns Torbjörn Tännsjö, en ateistisk professor i praktisk filosofi som förordar eugenik av ett modernt snitt.

Den positivistiska (analytiska) filosofin är väl nu i princip död bortsett från några präglade brittiska åldringar som biologen och rabiata religionshataren Richard Dawkins. I Sverige, som tidigt valde biologismens väg, tycks den materialistiska filosofin leva vidare från pulpeterna.

Vid en snabbkoll av Tännsjös horoskop i samband med mitt inlägg om Selma Lagerlöf och Maria Sveland (nytt fönster) förvånar det inte att hitta ett tredje exempel på raken av Solen i Skorpionen - detta som värst kroniskt förbittrade tecken som bara ser felen i livet.

Skorpionens egen symbolik ligger tydligen nära den yngre Selmas våta dröm om en ädlare ras utan Skorpionens inbyggda tendens mot korruptibilitet, eller ett feminint kön rensat från alla sociala attribut, dvs, "kvinnans död" - för att följa konsekvensen av Maria Svelands feminism till dess logiska slut.

Det är intressant att det är dödsdriftens eller dödsprincipens tecken som producerar ibland ett generellt nej-sägande motstånd mot allt, ibland viljan att spjärna mot död eller ofullkomligheter ur ett rent materialistiskt perspektiv.

Skorpionens tecken tenderar att få oberättigat mycket uppmärksamhet. Symbolen är egentligen inte spännande. Den står för en avig och asocial tendens, men får rubriker då den är en så kategorisk nej-sägare. Tännsjö jobbar förstås med svåra medicinetiska frågor och tillhör därmed den typ av Skorpion som på så sätt hittat ett legitimt utlopp för tecknets fixering vid livets baksida.

Professorns ateism (nej till teism) får väl också tillskrivas samma dysfunktion ("det halvtomma glaset"), se även länken härovan om Maria Sveland och stycket där om att förtjäna sig rätten att förstå via det högre medvetandet Skytten (ett medvetande som kan uppstå först sedan Skorpionen dött).

Skytten, detta positiva och öppna tecken, figurerar faktiskt i professorns horoskop, men illa tilltygat av Saturnus onda öga. Den krassa och begränsade utblick Saturnus representerar krymper här förståndet (sinnet, Månen) vilket inverkar negativt på Merkurius - spejaren - i Skytten. Just en sådan begränsning till rationalitet som man kan missstänka hos ateister, och som med negativ synergi "samverkar" med den allmänt avoga Skorpionen!

I DN 2002 finner man därför professorn väl medveten om eugenetikens framkant men avvisande till en statssanktionerad drive mot "genetisk perfektion" därför att han i sin vision smutsas av sin defekta Skorpion-Sol - den som i aversion inte förstår att en viss friktion är ofrånkomlig innan den "gamla blandade generationen" fasats ut, och den nya människan kommit på plats i samhället. Skorpionen slåss mot sin egen pågående död intill det bittra slutet!

Professorns eget horoskop visar hur han inte förmår räkna bort Skorpionens ultimata nederlag ur bilden. Han - ateisten - är därmed själv inte värdig att anamma det högre medvetandets tänkande, trots att spejaren Merkurius redan tagit ett steg före och informerat sig om vad Skytten (Sagittarius) har i beredskap.

För Tännsjös ateism, notera särskilt hur vansinnigt illa tilltygad filosofins och det högre medvetandets Jupiter är, trots dess fina placering i Lejonet - ett tecken med avsevärda andliga kapaciteter om Lejonet bara övervinner sin individcentrering och omfattar den djupare definitionen av själv eller andejag.

Sattyget som degraderar Tännsjös filosofi (Jupiter) beror på göraren av ont, Mars. Från ett primitivt materialistiskt tecken - Oxen - kastar illgärningsmannen sitt "onda öga" framåt mot Jupiter och förnekar dess placering i Eld den normala höjden i insikt som religionens och filosofins signifikator borde mäkta. Det är också ett tydligt varsel om materialistisk (ateistisk) filosofi snarare än idealistisk, och påminner mycket om Jupiters rena placering i Oxen (eller de övriga Jordtecknen).

Detta ger också indikationen om att Tännsjö tänker mycket och djupt kring alla de hinder MATERIEN (Oxen) sätter i vägen för den FULLGODA LEVANDE VARELSEN (Lejonet)! Hur ofta har jag inte sett Oxen och Lejonet i tragiska kamper i horoskop med märkliga följder i verkliga livet: homosexuell, grava kognitiva handikapp och så vidare. När Jordelementet söker utsläcka den andliga medvetandeneheten (Eld), då "buktar sig materien" dramatiskt!

Vi har således både ett sinne (Måne) anfäktad av den prosaiska världslighetens Saturnus och indikatorn på en högre filosofisk insikt blockerad av Mars frenetiska arbete i det begränsade Jordelementet!

Att samma Mars "går på" Solen i Skorpionen via "opposition" är visserligen en indikation om förhöjd intelligens, men elementen Vatten och Jord ger knappast någon inspirerande intelligens. Det är en intelligens som är förslavad under ett biologistiskt synsätt, och hjälper heller inte den till med något "andligt uppvaknande" i detta liv. Kanske nästa gång...


Se även två temastudier:

• 120 filosofers zodiaktecken undersökta
• Filosofer är personalister (annan vinkling på samma material)