Den smarta komediennen Simone Giertz

DN skriver om en svensk YouTube-artist som verkar intressant samtidigt som jag identifierar mig en smula med kvinnans sätt att göra löje av teknologin och vår tids skrämmande robotisering - vart har kapitalisterna tänkt sig göra med mänskligheten när den inte längre behövs för att göra slavjobben? Ska Eliten gasa ihjäl alla överflödiga människor, sprida ett lömskt virus och skylla på Afrika den här gången också?

Ett snabbt bildgooglande leder till några animerade giffar på kvinnans usla uppfinningar som direkt får mig att skratta. Det blir inte mindre intressant när horoskopet visar sig bestå av samma sol- och månkombination som hos den absolut roligaste väninna jag hade i tjugoårsåldern. Hennes idéer var genomgående smått befängda, som om hon avsiktligt körde sitt smarta tänkande genom något stupiditetsfilter - precis som donnan Giertz! 

Och den sideriska zodiaken bevisar sig på nytt eftersom soltecknet är den perfekta balansens tecken Vågen medan måntecknet är den eviga losern Fiskarna (men så älskvärd). Vad vi alltså har här är den antika filosofins perfekt rationella värld - Luftelementet - vari andesjälen som är PUR INTELLIGENS - ser och förstår sig och sina kompisar, alla de övriga (tanke-) Formerna, men där det simmiga sinnet nere i den irrationella Vattenvärlden sedan stökar till det som var så briljant därovan!

Intressant nog nämnder DN också PewDiePie, Sveriges extremt inkomstbringande YouTube-artist. Också han har likt Simone Giertz Solen i Vågen och kanske har det här ibland rätt ytliga estettecknet en fördel i YouTube-världen eftersom Vågen står för social harmoni och jämlikhet och saknar hierarkiskt tänkande. Vågen väljer i det flesta fall att stå på publikens sida och YouTube är ett typiskt folkligt fenomen... Jag vet inte om två svenska YouTube-fenomen räcker till ytterligare ett argument för bloggens Vågascendent på Sverigehoroskopet, men den motsägs åtminstone inte!

Hur korrekt det sideriska soltecknet Vågen är - som skulle ha varit Skorpionen enligt den västerländska astrologin -  ser man i intervjun där Giertz kommenterar sin understundom rätt hårdföra humor:

"Jag är livrädd att göra någon ledsen."

Den tanken skulle aldrig falla Skorpionen in, känd för sin plumphet och brist på diplomati. Men beskåda vilken andlig skönhet som i själva verket verkar genom Simone Giertz.

Min spontana identifikation med kvinnans sätt att skruva tekniktemat kan bero på att också jag har Solen i Vågen och dessutom samma organisatoriska konstruktörs-Saturnus i det futuristiskt orienterade Skytten och dessutom likt Giertz Skytthärskaren Jupiter i missmodets Vattenelement! (Fast bloggaren leker inte lycksaligt med skräprobotar inför öppen tiondehusridå utan har sin Jupiter i 6e fiendehuset - varför tonläget blir ett helt annat. Se taggen "it-fascism".) Fast Giertz motvilligt låter sig sponsras och typiskt nog bor i Kalifornien, har hon sin Måne i 6e fiende- och olyckshuset för ytterligare en parallell.

När man ser sådana här överlappningar, är det en bekräftelse på VARFÖR man hoppar över vissa nyheter men dras till andra. Astrologin synliggör den osynliga andevärlden och det är just typiskt att i nästa steg upptäcka att detta är dottern till spökutdrivaren Caroline Giertz och att framlidne biskop Bo Giertz, uttalad kvinnoprästmotståndare med Storkorset i Mörkrets kvalitet, fanns i släkten. (Dessa mörka Storkors har en lustig tendens att dyka upp bland svenska makthavare: Fredrökt Reinfeldt, Anders Borg, värdepappersspekuleraren Göran "Mammon" Hägglund och brottsdömda Mona Sahlin.) 

Man kan ana att Caroline Giertz "kätterska" och häxliknande jakt på andar är någon slags uppror mot en patriarkal andlighet i sitt evighetsprogram "Det okända", precis som nu hennes dotter Simone enligt intervjun revolterar mot sitt forna duktiga jag genom att bejaka det odugliga och klumpiga via sina ofärdiga robotkonstruktioner - återigen en perfekt illustration av Fiskarnas tecken, som på något sätt inte riktigt pallar denna förgrovade värld. Som zodiakens 12e och sista tecken är ju Fiskarna på väg att bryta med denna världens demoniska inflytande över själen!

*****

Vad kan räknas som "synkronicitet"?

DN-artikeln beskriver en för Simone Giertz omvälvande upplevelse efter att hon så smått rullat igång sin nätnärvaro:

Några dagar senare fick hon ett mejl. ”Hello from Tested!” ... Man kan bara förstå vikten av erbjudandet om man vet hur stort fan av ”Mythbusters” Simone Giertz är.

Livet grep in i hennes liv på ett sätt som skulle påverka karriären. Att tala om en jungiansk synkronicitet blir lite sökt eftersom Carl-Gustav Jung med sin term syftade på två händelser som bildar en "djup mening" utan något orsakssamband. Här publicerade hon något och någon hon idoliserade responderade, dvs. ett direkt orsakssamband. 

Bloggaren inledde däremot lördagsmorgonen med en mindre synkronicitetsupplevelse. Innan blicken hann ner till inslaget om Simone Giertz fastnade han för en liten nyhetsrubrik i DN som berättade om ett tumult. Den utförligare berättelsen i The Guardian berättar de terrorskraja Londonborna blev som en skenande bokskapshjord vid tunnelbanestationen vid Oxford Circus med nio skadade som följd. Det visade sig bara vara ett bråk mellan två personer.

Som jag sade i inlägget "Det laddade ordet Svalan" (Svalan var tydligen ett informellt smeknamn för den 17e greven av Oxford i Londons bohemiska konstnärskretsar) är Oxford ett ord man möter lite då och då, även om omständigheterna jag där beskrev gränsade till det mystiska. 

Samma sak kan möjligen sägas om gårdagen, då jag exakt tre timmar före tumultet vid Oxford Circus avhämtade en nyanländ bok från USA, ett av de få tillgängliga exemplaren på andrahandsmarknaden av en brutalt tung tegelsten på 800 sidor från 1980-talet med undertiteln "Oxford's Letters" och huvudtiteln "Shakespeare Revealed". En mäktig lunta som analyserar de språkliga likheterna mellan den excentriske greven och det författarskap som felaktigt tillskrevs en spannmålshandlare och ockrare i Stratford-upon-Avon av politiska skäl.

Hur många gånger i livet mottar någon Oxfords hela bevarade brevsamling samtidigt som det blir full cirkus längs Oxford Square?! Det här var en "synkronicitet" - en djupt meningsfull koincidens, men bara för bloggaren. Jämfört med den andra boken från USA en analys av Shakespeares Stormen som kom några dagar tidigare, är det här en mycket mer personlig lunta. 

På förstasidan har författaren dedikerat boken, vilket han möjligen gjorde med alla exemplar i den takt han sålde dem (en välgjord inbunden utgåva för att vara ett privat tryck, vilket det vekar vara). Intressant nog var författaren f.d. ordförande för Bostons Shakespeare-sällskap, samma stad där en f.d. flickvän till bloggaren en gång studerade skådespeleri (i den förnämsta teaterskolan påpekade hon en smula snobbigt). Kvinnan satt på samma plats varifrån det här inlägget skrivs och knackade på sina universitetsuppsatser om ett par Shakespeare-dramer. Jag, i samma rum, var vid den tiden likgiltig för hennes litteraturstudier (vi talade aldrig teater eller hennes liv i USA under våra år tillsammans). Sedan small det till med en mystisk Oxford-dröm 12-13 år senare och nu är jag engagerad. Inte över Shakespearepjäserna, vilka jag inte riktigt orkar sätta mig in i, men väl i personen som låg bakom dessa lärda och underfundiga verk... 

Om tidigare liv finns kan man undra om bloggaren och teaterstudenten möttes i England i ett annat liv men var i otakt, i olika cykler, den här gången? Var vi båda teaterapor, bekanta och förtrogna med den artistiska greven? Jag skrev en enda pjäs vid tolv men den var så ambitiöst upplagd att jag tappade orken innan jag ens fått ned en tredjedel på papper. Varifrån idén att skriva en pjäs kom ifrån har jag inte en aning om men å andra sidan vet jag inte varför jag startade en blogg heller (hajpen var redan över), även om man kan teoretisera om att en uppkommen arbetslöshet (finanssmällen 2008) hade med saken att göra...

Bloggarens skrivhörna, 1991 plats för högskoleuppsatser om
Shakespearepjäser, nu för granskningar av författaren
Edward de Vere, den 17 greven av Oxford.

Då horoskop visats för ögonblicket då boken om pjäsen Stormen ramlade in i brevlådan en förmiddag några dagar tidigare, kan det passa med ett för när jag hämtade ut analysen av Oxfords brev från postombudet efter lunch (tittade på klockan innan jag lämnade hemmet så tiden är rätt exakt). 

Det är anmärkningsvärt att Saturnus (det långa minnet, historien) dominerar också detta horoskop, nu som härskare över det stigande tecknet! Jag tror mig veta från andra böcker att många brev visar den låga och materialistiska sidan av greven och bortser man från den remarkabla gnistan mellan Eld och Vatten, finns också den låga och materialistiska sidan tydligt markerad. Identitetsmarkören i 10e ("Shakespeare uppenbarad via Oxfords korrespondens") och soldisponenten i ett sketet hus som har mycket med ekonomiska tvister att göra (precis vad Oxford ägnade sig åt som en mörk baksida av hans blixtrande kreativitet). Han brände och förlorade enorma summor i sitt liv och Månen i besittaren Stenbockens 12e hus tyder på att "materiella förluster" kommer att dominera många av breven.

(Intressant nog hämtade jag ut boken på väg till en bekant som blivit rik via arv - 8e huset - och genast ska bränna pengarna genom att lyxrenovera en lägenhet som redan var mer än acceptabel. Jag nådde fram till en lägenhet som var stökig och till hälften nedpackad så horoskopet tycks lustigt nog också beskriva målet för den lilla dagtur - 3e huset, vars ägare Mars står i "nedmonteringens" 8e - jag satte ut på, och där bokhämtningen bara var en anhalt.)


Antar man det födelsedatum Oxfords styvfar Lord Burghley nedtecknade långt fram i grevens liv, passar Vattenbärarens ascendent med den excentriske adelsmannans horoskop, vars Måne kan befinna sig mellan 17-29 Vattenbäraren och där en sen födelse verkar trolig med tanke på Mars i Vattenbärarens 29 grad. En ung, intensiv och impulsiv greve råkade nämligen i en olyckshändelse sticka ihjäl en köksmedarbetare i värjfäktning. Adeln skyddade sina egna så greven friades och det hette att kökshjälpen begått självmord genom att dumt kasta sig mot grevens värja!

Teaterstudenten hade flera år tidigare varit sommarjobbare på samma arbetsplats som undertecknad utan att jag ens märkte ett eventuellt intresse (förrän det började komma samtal från USA några år senare). Vad som däremot var märkligt var att en ny medarbetare hade kommit till arbetet strax innan sommarvikarierna vällde in, en juniormästarinna i värjfäktning som bloggaren omgående blev förtjust i och tillsammans med en annan arbetskamrat bildade ett särskilt gäng i gänget. Vi tillbringade mycket fritid tillsammans. 

Den andre arbetskamraten hade bloggaren utan vettig anledning omgående döpt till Rocco när han började något år eller två tidigare. Under de senaste årens Oxford-studier stöter jag så på uppgiften att det fanns en Rocco i London under samma tid som Edward de Vere, en inflyttad italienare som lärde eliten värjfäktningens ädla konst. Mannen bakom smeknamnet Rocco var under många år en sällsynt flyhänt teknisk illustratör. 

Var han, hon och undertecknad alla värjfäktare i ett tidigare liv? Bloggaren var i gymnasiet den snabbaste kille vid tangentmordet den seniora läraren i kontorskunskap någonsin sett, en snarlik parallell till den sentida "Rocco". Hur passar den blivande teaterstudenten som fanns på arbetsplatsen vid samma tid in i det här armviftande gänget? Inte alls tydligen, vilket inte gav henne någon ro (utifrån de som senare blev till en relation).

Det är inte mycket vi vet om upprinnelsen till det som idag är "medfödda" förmågor eller människors möten. Är det själar som återser varandra, gång på gång och leker "gissa vem jag är"-lekar med varandra?

Oxford Circus... Av latinets "cirkel". Att gå ett varv och komma tillbaka till utgångspunkten på nytt.