I sitt förnekande av att människan har ett jag utan bara är en massa "processer" låter han visserligen som de gamla grekerna som också såg människan som en tillfällig sammansättning ytterst skapad av kosmos knådande krafter, men bara i de sämsta formerna av grekisk filosofi förnekade att det ändå fanns en distinkt själslig essens med förmågan att bejaka eller avstå från att spela med i det förutbestämda spel som kallas livet.
Men svensk "vetenskap" ägnar sig åt den allra sämsta sortens tänkande - skräpet som guppat vidare från Demokritos och Epikuros och de andra strikta materialisterna. Inte ens stoicismens tankehöjd finns kvar i det västerländska projektet längre. Det tyder på att våra dagar är räknade.
 |
| När Jungfrun ockuperar jag-huset lider förmågan till höga och nobla ideal (11e huset) skada, i synnerhet om en vek och biologistisk Mars-Kräfta rövar till sig huset! |
Kognitionsforskarens karta för dygnet är nästan självförklarande. Placerar man kognitionens symbol Solen i Jordelementet är det ofta redan där kört för möjligheterna att tänka stort och rätt. I det här fallet landar den enda intellektuella Luftplaceringen i 2a jordhuset, det som tecknar jagets kringliggande resurser. Mycket riktigt landar Gärdenfors i en trivial diskussion om hur jaget till del är betingad av människor i omgivningen. Notera här att Venus i Vågen inte tillför horoskopet något utan sin natur troligen "hänger" med och anpassar sig socialt.
Förnekandet av ett essentiellt jag beror nu inte enbart på Solen i Jungfrun utan framför allt på att Solens ägare är Merkurius som hemma i sitt eget jordbundna läge indikerar den veka avbilden av den verkliga intellektuella andevarelse som jaget borde syfta på. Här straffas dessutom Merkurius av den avhuggna Draksvansen så att intellektets logos trycks ner och förklaras mindre viktigt (troligen för att Venus i Vågen så gärna vill ha ett ord med i laget och förklara att jaget är en "sociala konstruktion"). Så fort man ser Gärdenfors horoskop är hans till vetenskap förklädda fantasier demaskerade!
Efter flera års bloggande har det börjat gå upp för mig att hinduisk astrologi inte syftar på det distinkt mänskliga när den singlar ut Solen som symbol för atman (själen). Även djur har en sådan här livssjäl - och det är förstås förklaringen till att Solen härskar över Lejonet - djurens konung. Men bortom Eld väntar insikten om andevärlden och det är därför romaren Manilius pekade ut Tvillingarna, Vågen och Vattenbäraren som symbolerna för det genuint mänskliga, en annan art än övriga däggdjur som alla har tillgång enbart till lägre själsfakulteter (vilka visserligen innehåller ett spektrum av kognitiv kapacitet). Nyligen upptäckte jag en senantik astrolog som utan besvär identifierade Merkurius som människans högre väsensled, hennes daimon.
Denna tanke stämmer perfekt med min "blå dröm nr. 2", om frisjälen och tvingar mig att ifrågasätta t.o.m. den hinduiska doktrinen att Merkurius ESSENTIELLT tillhör Jordelementet. Det finns en annan Merkurius - härskare över Luft som snarare är att betrakta som en budbärare från den essentiella Luftplaneten Saturnus (den sjunde himmelen och i sig det logos, den förnuftsprincip i vår värld som represetenterar det gudomliga Intellektet, Nous).
För den kognitiva förmågan är 5e solära huset viktigt men med Jord i 1a får man Jord även i 5e och här är Gärdenfors femtehusägare bedrövligt placerad i det 12e för omedvetenhet (och förluster till följd av bristande medvetenhet).
Här står dessutom den kognitiva kapacitetens emblem med det mottagande psykets Måne så att hela frågan om kognitiv förmåga blir en enda förlustaffär. Tro inte ett ord av vad Gärdenfors och den svenska satanismen har att säga om VAD vi är! Människan är något helt annat än sitt biokemiska hjärnskvalpande och det kommer säkert att komma som en anat bekräftelse den dag Gärdenfors lämnar sin kropp för sista gången och plötsligt upplever hur glasklar varseblivningen är, jämfört med dess tid i det jordiga fängelset och sinnesorganens hämmande (men kanaliserande) inverkan.
Svensk kognitionsforskning är bara en ny version av gamla tiders rasbiologi - man riktar även nu uppmärksamheten fel och ytligt och följer empiriskt urskiljbara strukturer (Saturnus) utan att någonsin stanna och pröva den egna medvetenhetens yttre gränser - vilket kanske är väl. Otränad själslig muskeltonus kan krossa det psykiska kärlet om kognitionsämnets realitet tränger sig på alltför abrupt. Särskilt för den vars Sol och Måne befinner sig inkonjunkt som i Gärdenfors fall.
Anm. "Inkonjunkt" - jag frångår här den hinduiska aspektläran och nyttjar det ptolemaiska begreppet som innebär total isolation mellan planeter på 150 graders avstånd eller mellan dem i angränsande tecken. Men även hinduismen noterar problemet med att ha en Sol vars sidekick Månen befinner sig "bakom ryggen", okontaktbar. Detta bäddar inte för balanserade tankar i frågan om vad kognitionen eller jaget faktiskt är.
Hinduismen har generaliserat tanken så att varje planet har ett förlustläge just bakom ryggen - bär med sig ett virtuellt 12e hus så att säga. Även huset framför är omedvetet, jfr det 2a huset som i relation till det 1a jag-huset kallades "porten ner i dödsriket" av grekerna och för hinduerna är ett "dött" hus, dvs det pekar strikt mot materiella resurser. Hos kognitionsforskaren degraderas alltså den tjusiga symbolen Venus-i-Vågen och blir enbart en resurs som den kognitiva processen "konsumerar"!
*****
Se även gårdagens inlägg om minnet (i antik uppfattning) som har viss bäring på Gärdenfors själsförnekelse. Antar man att den luftburna Merkurius-principen är den sanna människans bestående jag och inte bara den odödliga solen som en slags direkt emanation från Gud och Livet, då kommer jag-frågan i hög grad att handla om hur högt själen stiger mot sitt sanna hem i Nous. Ju högre själens intellektuella mognad, dess mindre viktig blir frågan om det egna jaget eftersom allt större skatter tillfaller själen ju längre den fjärmar sig från det råttgift som serveras på låg nivå - som i SvD:s "informationsmaterial".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar