Var tid är upptagen av sina begivenheter, och jag har insett hur det amerikanska transmediet Edgar Cayce ("Kaycee") (1877-1945) som imponerade så på mig för 35 år sedan inte ens tycks central inom det paranormala i USA längre. Var tid hittar sina varianter på gamla temata och det har förstås med att den okunniga människan fruktar döden och därför naturligt skyr "gamla fossil". De vill hellre ha en jämnårig - med betryggande avstånd till Döden - som berättar just om Döden som via sin herre Saturnus ger människan möjligheten att frukta Gud, den enda möjliga attityden för den som söker vishet (den heliga Graal).
Visst är det en paradox, hur dåraktiga människorna blir i de sekulära samhällena, vars måttstock inte längre utgörs av vishet eller respekt för åldermännen och traditionsförvaltarna. Där får man en dårarnas kultur där till exempel regeringar som Reinfeldts tutar och kör och AVSIKTLIGT monterar ned alla kontrollsystem som kunnat utvärdera om den egna ideologin producerar så gott som mytomanerna vill tro.
Jag har sedan länge slutat leta bekräftelser på allt det Edgar Cayce påstod medan han var i trans. Det har skrivits åtskilliga böcker där författarna sökt bekräftelser på alla de årtionden mannen tillbringade i självinducerad hypnos.
Men här serverar The Guardian faktiskt en bekräftelse på Cayces minst sagt bisarra fornhistoria, den som inkluderade den sjunkna kontinenten Atlantis och många märkliga skrönor om den röda rasens (Cro Magnon-människans) högkultur och insikt i naturens krafter. De nyligen daterade siberiska enhörnings-fossilen stämmer perfekt med hans berättelse om människosläktets kamp mot de "vilda bestar som travade runt i världen" och gjorde den osäker.
Cayces enorma historiska panorama under trans innehåller en del oklarheter i kronologin och har gjort frågan om tidspannen till ett forskningsområde i sig bland Cayceiter. Men just skedet med "roaming beasts" ligger ganska tydligt för cirka 30.000 år sedan, en tid då Atlantis fortfarande existerade och sades utgöra en grupp landmassor, av vilka en sjunken del ännu kan ses i nuvarande ö-gruppen Azorerna mitt ute i Atlanten.
Dessa öar var bergstoppar på ett landmassiv som nu är en del av den submarina mittatlantiska bergsryggen som går ända upp till vulkaniska Island. Men andra delar av denna civilisation som i legenden klumpats ihop till "Atlantis" förklarades vara delar av botten av Mexikanska bukten och de karibiska öarna var också de högst belägna områdena av en landmassa. Legendens Atlantis gick i själva verket under i tre olika katastrofer enligt Cayce och den sista naturkatastrofen sammanföll med den senaste istiden, dvs. ungefär Platons datering som han tillskriver en egyptisk uppgiftslämnare. Men det var som sagt långt efter att, enligt Cayce, "nationerna kommit samman" för att samråda om de problem som de kringströvande bestarna vållade människan. Jag minns inte om han använde ordet "nation" men att famla efter ord verkar vara vanligt i samband med synskhet.
Utom min vetskap gick en släkting till ett välrenommerat medium nästan samtidigt som jag påbörjade en 5-poängskurs i egyptologi - jag hade skjutit på den under flera terminer men så kände jag en impuls att "nu är det hög tid att göra det här". Bara den synkroniseringen mellan mig och släktingen visar sig märklig när jag sedan blir uppringd av en besviken människa som för sina pengar mest fått höra om "den viktiga äldre brodern" (kunde inte vara någon annan) och som varit, "idag skulle man kanske kalla det borgmästare" i en liten stad längsmed Nilen i antik tid. Faktum var att jag - utom släktingens vetskap - var helt förhäxad i det gamla Egypten runt tio-elva.
Samma svävande på målet om vilket ord att använda upplevde paranormala forskaren Puthoff och Targ när de undersökte amerikanska bestseller-författaren Richard Bachs förmåga till "fjärrskådande". Hans illustrationer under experimenten var suggestiva men de förklarande ord han satte på sina illustrationer missfärgades av författarens egna tolkningar!
*****
Utfransning apropå fossilfynden av noshörningens föregångare. Förförisk och gåtfull akustisk hippiemusik från sent sextiotal. Marc Bolan och vapendragare under namnet Tyrannosaurus Rex och albumet "Enhörningen". Två gamla bestar som rände runt på jorden och irriterade människorna!
En amerikansk talangscout blev fullständigt bedårad i den utflippade poeten Bolan och hans bongo-spelande och stenade kompis med det tolkienska John Peregrin Took. Så kom Tyrannosaus Rex att landa på det utspejsade och tidstypiska Kalifornien-bolaget Blue Thumb Records med en hel del udda figurer i sin katalog.
 |
| Marc Bolan på amerikanska indie-etiketten Blue Thumb |
 |
| Albumet UNICORN på brittiska EMI:s underetikett Regal Zonophone (tidigare i historien tillägnad musik från Frälsningsarmén!) |
Tänk, det här var före glupska UNIVERSAL som numera dikterar att hela världen ska konsumera Adele vid ett givet ögonblick och något annat för att fixa nästa kvartalsrapport till de en procenten som sitter i styrelsen.
Marc Bolans första distinkta skapelse sammanföll med det döende västerlandets sista fria tid, då originalitet värdesattes (precis som under den svärmiska tyska romantiken runt 1800). Jämför med dagens bedrövelse: Facebook, där folk tävlar i självcensur och ointressant självutslätande för att fånga "gilla"-tryck från andra. Det är som att betrakta värphönor instängda i alltför trånga burar.
Västerlänningen är död som människotyp! Vem behöver sådana vänner? Jag slutade "samla" på dem redan vid 30 och har aldrig yttrat ett ord i Facebooks slaskränna. Det var alltför uppenbart att här fanns ännu en mänsklig likriktare och utslätare med precis samma funktion som nu smartfånen: döda människans inneboende kreativitet och göra henne till en uniform masskonsument som betalar dyrt för att tanka ned meg efter meg med ytlig stimulans för de yttre sinnena.
Detta är det sista bevis någon behöver för den rika procentens och it-fascisternas oändliga arrogans och hån mot massan - de inte bara ser ner på den utan strävar dessutom att cementeras deras ignorans. Det är i det här sammanhanget man ska se utbrände Aviciis snabba miljonklipp under några år av hårt festande Östermalms-brat och en dj-karriär (som inte kräver någon som helst musikalitet eftersom it-tekniken sköter det mesta som förr krävde begåvning).
"Peregrin", slog jag just upp, är en slags falk men i äldre (men inte antik) astrologi var en "peregrin planet" en speciell term. Läser man definitionen i länken förstår man exakt varför Tolkien döpte en av Frodos kompisar som han gjorde. "Took" är förstås vårt svenska "tok" eller "tokstolle" (dubblering av synonymer, som för att understryka att det verkligen inte är en smartskalle).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar