Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


söndag 4 januari 2015

Är vissa människor änglar på jorden?


Försättsblad till en av många biografier (den här från 1961)
om den synske amerikanen Edgar Cayce (1877-1945)

Som utvikning till föregående inläggs tillägg (!), är det här återbesöket ägnat frågan om begreppet "ängel", som det flitigt förekommer i det grekiskspråkiga Nya testamentet som "aggelos". Att budbäraren Merkurius (grekernas Hermes) är jämställd den bibliska ängeln torde vara rätt klart, men skulle en förmodad ängel i mänsklig skepnad också ha en astrologisk Merkurius som tydligt röjer detta?

Hela resonemanget låter som idioti om man inte är förtrogen med avatar-tänkandet i hinduismen, eller för den delen den romerska nyplatonisten Plotinus nogsamma distinktion mellan den inkarnerade varelsen i människokropp och hennes bakomliggande (osynliga) högre "förnuftssjäl". Visserligen är Saturnus astrologins förnuft par excellence, men jag menar att det är Merkurius som filosofen har i åtanke. I den meningen är varje människa en ängel, en budbärare, en kanal för gudarnas (planeternas) kollektiva rådslut. 

Platon hade dock menat att vissa människor har så tillknycklade kranier att den mikrokosmiska kopian av planeternas gång inte fungerar något vidare. Mycket tyder på att humoristen Platon skämtar, men naturligtvis finns det obegåvade människor som tar allt som bokstavliga sanningar, och så föddes konsten att "mäta" människoskallen ur olika vinklar och med tiden den vite djävulens organiserade utrotning av judar och romer som "underlägsna" typer. Mänsklighetens hittills mest genanta blackout skedde alltså genom det teknokratiska sinnelaget som likförbannat hela västerlandet kryper inför och begagnar sig av idag! Men jag har nyheter: den här gången är det vår tur att bli utraderade som kollektivt underlägsna. Sekularism kostar mer än det smakar. 

Nu är det Merkurius som ligger bakom "it-fascismen" som styckar sönder människan i ett antal isolerade parametrar som småfascister sedan kan sitta och värdera på sina dejtingsajter ! Jag lever hellre singel den sista sträckan av detta liv än acceptera den ruttenhet västerlänningarna anammat och deras nya datorunderstödda sätt att "umgås" och "filtrera bort de oönskade" - i dejtingsammanhang, i FB:s sorteringslistor av mer eller mindre värda vänner, eller vid personalrekrytering.

Denna enorma fokusering på enskilda parametrar har fått dumsvensken att glömma svart och vitt, det onda och det goda. Allt bara flyter runt i en gråaktig deg där det uppblåsta egot är domare. Jag har nyligen sagt nej t.o.m. till vidare umgänge t.o.m. med nära släkt eftersom det är hög tid på Jorden att återinföra sunda principer för hur människor tänker. Den här "moderata berättelsen" som våldtar människors sinnen och får dem att leva i inbilska myter måste få ett slut.

Merkurius är också en ond ängel, en lögnare och en tjuv. Om man säger att Solen enbart ger ett oreflekterat och instinktivt utagerande och enbart en Måne ger en initiativlös copycat, var kommer då Merkurius in? Jo som förmedlare och budbärare, med intellektets särskilda förmåga att antingen var glasklart eller med en egen hemlig agenda "råka" utelämna viktiga delar av budskapet - se nymoderaternas ständiga historieförfalskning, varav en del var så graverande att vissa formuleringar återigen fått utgå ur partiprogrammet. Så går det när man anammar Storljugarns - reklammannens syn på Merkurius produkter (information).

I föregående inlägg föreslog jag halvt om halvt att hellenismens "onda daimon", som förorsakar människan förlust är Saturnus när den glider in i tolfte templet. Men att man tillbad den "negativa" Jupiter för att undvika världsliga förluster kunde tyda på att detta är den förlustbringande onda daimonen. Tidigare har jag menat att den onda daimonen är den planet som tillfälligtvis tilldelats det tolfte huset (beroende på vilket tecken som stiger i öster). Sanningen är att inget material har överlevt från antiken som otvetydigt förklarar hur tankarna gick då.

Och för att göra ämnet ännu mer komplext kan man påminna sig att Fiskarna naturligen korrelerar med det tolfte huset för förluster (den onda daimonens tempel) och att just Merkurius anses "fallen" i Fiskarna. Kan en "ond" Merkurius - en falskskyltande handelsman eller fingerfärdig ficktjuv på marknadsplatsen - vara den förlustbringande onda demonen? Alla typer av bedragare som arbetar med falska (eller otillräckliga) sifferunderlag eller felvinklad information (som i princip all produktreklam) har i så fall den onda daimonen - Lögnens ande - som sin källa och upprinnelse.

Inte för inte har Merkurius sagts vara värd ett noggrant studium i horoskopet, eftersom en ärlig logik kan avstyra många dåliga tendenser som kanske trycker på i formen av haltande matchning mellan sol- och måntecknen. Tyvärr har bloggaren tagit Merkurius som en självklarhet, född med Tvillingarna i stigande och med Merkurius i det goda karmats femte hus. Man tänker sällan på det som fungerar förrän man förlorar det...

En budbärare i angelisk mening tror jag synske amerikanen Edgar Cayce var. Så varför inte ägna hans Merkurius en närmare granskning. Direkt går man in i väggen pga. den här komplicerade människans myller av uppgifter om födelseklockslaget. Den karta jag använt tidigare stämmer dock bra. Där kombinerades tidzonen -6 timmar rel. GMT med uppgiften 15.03. Den alternativa uppgiften 15.20 paras istället med LMT och i båda fallen resulterar en ascendent tidigt i Lejonet. Sedan finns också anomalin, ett tydligen bevarat brev där Cayce själv uppger att han föddes 1.30 på eftermiddagen.

Från en sen biografi av Joseph Millard baserad på intervjuer med släktingar med minnen av Edgar Cayce, kan noteras att också han är i "zonen" men nöjer sig för en litterära framställning med den diffusa uppgiften "en eftermiddag i mars":


Klicka för läsbarhet


Visst skulle en Kräftascendent (Månen = sömnen) passa utmärkt med att han under sitt liv kom att kallas "den sovande profeten" och låg i trans flera timmar varje dag. Men hans vakenjag var kristet och Lejonascendenten hörs formidabelt tydligt i hans kristocentriska transmeddelanden. Och då talar jag inte om en ytlig jesusfixering utan snarare den djupare och metafysiska idén om Kristus som ett kosmiskt väsen. 

Edgar Cayces världsbild som kom ur hans undermedvetna var antikens världsbild och det är ingen slump att den här bloggen kommit att stanna inför den säregna mörklagda (i Tamas guna) axeln mellan Lejonet och Vattumannen som "Guds närvaro i världen", hinduismens Purusha. Vattumannen är den kosmiska människan med Solen som sin mittpunkt, sitt hjärta. De två tecknen måste dras samman till en helhet - här är dels (för satanisten som lever under Tamas gunas förmörkande inflytande) det universella rummet - vår svarta "gudlösa" och meningslösa världsrymd. 

Men CENTRUM i denna med rätta tamasiska container (Saturnus är Formen och planeten är tamasisk) är förstås Solen, som tillhör Sattva guna, intelligensens och medvetenhetens princip. Det är bara på jorden en Sol behöver en bra sparringpartner i Månen för att genom den senares reflektion bli självmedveten om sin framfart - bortom den fallna och förmörkade sublunära sfären är Solen idel medvetenhet.



Men nu var frågan som sagt Merkurius beteende i Cayces horoskop. Kan denna planet ensam säga något om Cayce var en bedragare (han arresterades flera gånger för kvacksalveri) eller en genuint transparent kanal för information bortom hans egna kroppsliga sinnen?

Hans Sol i "sovande" Fiskarna i det dolda åttonde huset stämmer bra med hur ödmjuk han var i verkliga livet. Han vägrade befatta sig med tanken att han på något sätt var unik utan menade att alla hade samma förmåga i sig. Astrologiskt är det inte så. Avhuggna drakhuvudets Ketu i första huset ger alltid individer som söker tona ner sin egen betydelse, men det leder förstås till att ambitionen växer på motsatta sidan... 

Cayce vägrar således att se sig själv som en Lejonkung men ger istället all ära till... Vattumannen - Kristus eller den kollektiva Människan. I Vattumannens urna eller kosmiska container ryms ett makalöst komplicerat stellium (gruppering) av planeter - som dock alla är på god fot med varandra. Venus är själen som lämnar sina horaktiga vägar och blickar upp mot Fader Saturnus i sjunde himmelen. Här tecknar här en själ underkastar sig sin herre, och denna konjunktion inbegriper också Merkurius, ängeln eller budbäraren!

Cayce kunde i sitt omedvetna gå i närkontakt med varje själs form (Saturnus) hos de individer han allierade (7e huset) sig med i korta kontraktsbundna överenskommelser om "transläsningar".

Eftersom Merkurius är hörnplacerad är den betydelsefull i meningen "effektiv här i världen", och den tar direkt order från Saturnus som utöver att vara hörnplacerad också befinner sig i väster, sitt världsliga starkaste läge och - som sagt - sitt positiva hemmatecken, Kristuskroppen (Vattumannen)!

Här gäller antik aristotelisk orsakslära. Saturnus är ytterst sett ändamålsorsaken ("final cause") - det yttersta syftet med det enskilda människolivet. Bara en låg satanist ser i den här planeten enbart Döden fula grin och alltings meningslöshet. Saturnus rullar ut tid i världen men drar samtidigt alla själar i universum mot deras egen slutliga form - den form som var bestämd för dem då de en gång föddes som människor. 

Men naturligtvis är Saturnus komplex: som tidens herre var den också vid barnets födelse den nyfödda själens formala orsak, och det är i den meningen man kan läsa Saturnus som barnets fader. (Antikens lärde trodde, felaktigt, att den matematiska blåritningen till barnet enbart härrörde från fadern). Aristoteles verksamma orsak kan, återigen, kopplas till fadern eller den förälder som formar barnet till en lydig samhällsmedborgare. 

Saturnus spelar således in i både frågan om arv eller miljö och svarar: "Det är både-och - jag har kontrollen över bådadera." När man talar om arv - genetik - är det egentligen Saturnus i Luft, Saturnus som den bakomliggande arkitekten som åsyftas. Fostraren, begränsaren (och därför formgivaren) Saturnus är en mer jordbunden version som verkar i tiden. Saturnus som sätter "miljön".

I skenet av den väldiga Saturnus är ängeln en mycket liten varelse men det är värt att tydligt se skillnaden mellan Saturnus och Merkurius i Luft respektive Jord. Hur man än kan förundras över synska som "läser" av människor i hus och identifierar dödas andar var det Cayce förmådde i trans något i hästväg. Han kunde nå en specificitet - särskilt i direkta och praktiska problem - som är häpnadsväckande. 

Det kan inte vara annat än den exceptionella koppling med Kristuskroppen han har enligt horoskopet. Och minsann, han passade faktiskt på att skriva in sig i historien som Jesus far i ett av Jesus tidigare liv (i Persien)! De här delarna av Cayces transläsningar frestar på trovärdigheten och man väljer kanske hellre de modesta föredrag om konkreta problem som hans "ängel" - Merkurius - bevisligen besvarade så tydligt och exakt.

Här som i alla andra liknande fall frågar man sig vad de tiotusentals barn som måste ha fötts ungefär samtidigt över världen gjorde i sina liv. Här ser man hur grovt tillyxad astrologin är som ett redskap för förståelse... Den ger Gestalter man kan instämma i, men dessa väcker i sin tur nya frågor. Romerske filosofen Plotinus menade att det i princip inte fanns några hinder för att en och samma själ samtidigt kan vara inkarnerad i ett flertal människokroppar.... Den tanken plattar till den tokgalna västerlänningen och hans egofixering rätt rejält...  

Kanske en och samma själ återföds i en hel hoper jordiska kroppar samtidigt men kroppar destinerade till att uppleva samma principiella öda (se horoskopet) men på olika magnituder (fattig kyrkråtta, andligt fattig politiker) eller inom olika områden. En del själar kanske har bråttom att samla in erfarenheter (har de saggat efter sin själsgrupp?) och späder ut sig på detta sätt... 

Tydligen är alla jordbor delar av samma Kristuskropp, även om en del verkar ha långt kvar till den insikten att döma av deras politiska preferenser - särskilt "individualistiska" borgare. Detta är i själva verket en pseudo-individualism och skälet till att de huttrar bakom stadsmuren är ju att de fullständigt SAKNAR individualitet! De är någon slags amöbeliknande och geléartad livsform som alla väljer samma kläder och konsumtionsstil.

När jorden är ett avslutat kapitel kommer den här Superintelligensen som kallats Kristus att dra vidare till någon annan värld och spela ett nytt spel.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver emot dig själv. Om Gud är allting, så är det inte konstigt att svensken är geléartad eftersom man delar samma programmering. På samma sätt som andra programmerade former särskiljer sig från andra blott genom formen - det du kallar Saturnus. Olika former prövas, testas, förädlas eller förkastas. Slutligen tröttnar Gud och kör något helt nytt. När hela skapelsen ekar och skälver för något nytt, sker det av sig själv. Det kan inte göra annat, för sådan är allsmäktiges börda.

Seaward sa...

Ingen självmotsägelse. Det tog några år att bli bekväm med hinduismens och nyplatoismens distinktionen Gud och Gud-i-världen. Den subtiliteten missade du i texten (som naturligtvis bygger på sex års bloggande, det går inte att upprepa elementa i varje liten text).