 |
| Rachel McAdams i en av sina första stora roller vid 25 |
Man är väl inte mer än människa - eller man. När Hollywood rollbesätter sina filmer är det ofta med läskig skicklighet. Första gången jag fick syn på Rachel McAdams var i komiska filmen "Wedding Crashers" som jag egentligen såg på grund av Vince Vaughn och den kolsvarta humor som naturligt flödar ur varje por på honom. Vilka besatta och smått obehagliga figurer han gjort på film de senaste 10-15 åren!
Men även helt mänskliga figurer som affärsidkaren som driver ett gym för losers - sådana ynkliga våp till män att fascistiska Friskis & Svettis skulle avvisa dem direkt vid dörren. Det var filmen "Dodgeball" och 2004, året innan "Wedding Crashers" som fick mig att - faktiskt - bli småkär i Rachel McAdams figur på filmduken.
Först nu hittar jag aktrisens födelseklockslag på franska Astrotheme och de har dessutom trovärdig källhänvisning - hennes officiella biografi - "allt du ville veta om Rachel", typ.
Om Meg Ryan (innan hon blev "besvärlig") var America's Sweetheart (och Catherine Zeta-Jones bara spelat en sådan i en film med det namnet), skulle jag vilja påstå att Rachel McAdams har det ultimata horoskopet för en huvudrollsinnehavare för ung romantik med djupa och t.o.m. sorgesamma bottnar.
På den här "helkvällsföreställningen" på DVD har "marknaden" tematiskt parat insats i "Dagboken" (som jag inte sett) och den i "Tidsresenärens hustru", två berättelser där kärleken får förhinder pga. egenheter med mannen. Jag har sett rullen med den "instabila" mannen som hoppar hit och dit i tiden flera gånger - både för att sluka kvinnans otroliga utstrålning och för den filosofiskt lockande historien med tidsresor.
Varför det här definitivt är den perfekta rollinnehavaren i en romantisk berättelse hade varit omöjligt att se förutan födelsetid, men med klockslaget 5.20 stiger ju den himmelska Afrodite själv i öster och förebådar den äkta kärlekens ankomst till världen! Och den kommer förpackat i den liten spinkig kvinna som egentligen inte alls är någon tiopoängare för en estetiserande gubbfan som jag själv blivit. Hollywood har verkligen hittat den perfekta kvinnan för att beskriva ung kärlek. Jag lägger till "ung" eftersom hennes Måne i Tvillingarna ger henne en väldigt ungdomlig livlighet som fungerar extremt bra ihop med en persona och Venus i Vågens tecken!
Ingen romantisk saga är bra om det bara är socker, så djup och t.o.m. tragedins beska finns representerad här i formen av en formidabelt usel kombination av Solen och Mars i Skorpionen i andra huset för Dödsrikets port (privatekonomi för dem som förgiftats av de falska värderingar som sprids i västkulturen). Här ser man verkligen "kärlek med förhinder" i horoskopet, i synnerhet som livet (Solen) också utmanas av Satan mittöver.
Jag har sett kanske 3-4 filmer där McAdams haft en roll och nästan alla har haft en mycket mörk kärna i handlingen. T.o.m. som bjäbbig nyanställd bloggare på en stor tidningsredaktion är själva handlingen i "State of Play" mörk och dyster - liksom Russell Crowe som efter "Gladiator" verkar ha fått blodad tand för överviktiga slashasar. Har han inte gjort flera sådana?
Men en människa är i allmänhet inte en objektiv betraktare utan en subjektiv lins mer personliga filter. Hur många huvudrollsinnehavare lämnar mig inte helt oberörd och hur extremt sällan är det inte som någon skådespelare kliver rakt ur filmen och rör mig. Jag kan nämligen sällan köpa regissörers historier och "dras in i dem". Kvar blir då bara den subjektiva upplevelsen av personerna som gjutit in hela sin själ i rollerna de gör.
Jag tror nästan alla som känt extra starkt för någon skådespelare på vita duken ska finna paralleller med det egna horoskopet. Saknas sådana är det fara värt att man bara är en "me too"-typ som på order konsumerar det alla andra konsumerar. Man har gått och blivit massifierad och är i princip en radiostyrd zombie.
*****
Upptäckten av McAdams födelseklockslag var även en personlig bekräftelse. "Ha! Jag visste väl att maggropskänslan var sann!" Aktrisen är född i höstmörkret bara 16 minuter minuter från födelseklockslaget för mitt livs stora kärlek. Översatt till astrologiska betyder det att jag ramlade huvudstupa - för andra gången i livet - men nu via bioduken för en kvinna med en Vågascendent bara 2 grader från den egna Våg-Solen vid 5°17'.
Sannerligen, västtraditionen har rätt som menar att extrema effekter uppstår bara när det råder en total konjunktion eller nästintill. Därefter klingar effekten snabbt bort.
I det här fallet var det en dubbel träff, för aktrisen placerar sedan sin Måne (kvinnlighet) i närheten av MIN Tvillingascendent (och Måne). Så ser äktenskap gjorda i himmelen ut och detta gäller förstås vilket av de fyra elementen man än talar om.
Det är symptomatiskt att mitt livs kärlek - återigen Venus i Vågascendenten - stannade vid den platoniska och kvinnans bedyran att jag, efter brodern och hennes son var den viktigaste personen i hennes liv - lunsen till karl hon hade barnet med var inte ens med på topplistan (de skilde sig två år senare).
 |
| Platonisk kärlek mellan kvinna med Ascendent, Sol, Merkurius och Venus i Vågen och man med Sol, Merkurius och Mars. |
Vågens tecken och Luftelementet har helt klart något platoniskt över sig. Jag hade tidigare i livet aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle sluka hela Platons samlade verk runt femtio, men det är uppenbarligen det dominanta Luftelementet hos bloggaren som driver till sådana "ytterligheter".
*****
Tillbaka till ämnet. För en America's Sweetheart är Rachel McAdams Venus stigande i öster i sitt eget tecken troligen t.o.m. starkare än Meg Ryans Venus. Hon gjorde också den här typen av söta roller där det ofta fanns ett hinder på vägen innan kärleken kunde hitta fram.
Men hos Ryan är Vågen "bara" hennes ideal (11e huset) medan McAdams i sin egen kropp personifierar densamma! Dessutom verkar det som om Meg Ryan hade en ond demon i 12e huset som trädde fram senare i livet och gjorde henne till en "jobbig" person i Hollywood. Om jag minns rätt lade hon skådespelarkarriären helt på hyllan och förklarade sig vara mycket lyckligare så.
Det är ändå fascinerande att hon har ett så snarlikt horoskop - återigen får det inte vara enbart socker.
(Venus på sanskrit heter Sukra eller Shukra med kort u och kapat slut-a - shugr (shukr). I mina öron är detta verkligen en indoeuropeisk påminnelse om varifrån vi har ordet socker/sugar/Zucker. Både tyskan och svenskan har ett kort e och ordet låter nästan som sanskritsläktingen.)
Även den här gången kommer beskan via en Sol i Skorpionen, som naturligtvis har Djävulen mot sig - han som kastar käppar i hjulen och t.o.m. tragedier för Älskaren.
Denna filosofiska term som platonismen använde - i de bästa romantiska berättelserna lär sig kvinnan själens självständighet sedan mannen försvunnit under en eller annan omständigheter. Själen lär sig bli en verklig Älskare och inte bara hustrun i ett förhållande.
Detta är då Hollywood när det är som bäst, och bidrar med att skänka mänskligheten dessa tidlösa symboler och riktningsangivelser om och om igen. Vänd sedan blicken mot t.ex. svenska tidningar som Aftonhoran och fråga vad gott dessa gör människan. Drar ner den himmelska Afrodite och gör henne till en prostituerad på jakt efter pengar genom att kämpa med sitt midjemått.
Bättre midjemått är lika med mer pengar. En horas instrumentella syn på sig själv. Självmedvetenheten är döden för äkthet och utflöda. Man går från att vara en ljusspridare till en som konsumerar ljuset.
 |
| Ung Meg Ryan och Rachel McAdams 30+ nåt. Det finns dock den stinna blicken från en Sol-Skorpion hos dem båda även om de inte är look-alike-kandidater. (Olika ascendent och ascendenthärskare i helt olika lägen.) Sol-Skorpionens blick har alltid en DEEP INTENT |
PS. Att Meg Ryan parades med den där fåniga och harmlösa långskanken Tom Hanks i två snarlika rullar förvånade mig en smula. Var fanns kemin mellan dessa? Hon var Sol-Skorpion, han Sol-Lejon. Men å andra sidan byggde både "Sömnlös" och "Mejl" på att deras rollfigurer under merparten av båda filmerna INTE hade någon kontakt - i "Du har mejl" dessutom inte visste vem den andre var).
Precis som Livets och Dödens två symboler i zodiaken egentligen inte kan samexistera och fungerar bäst i sina distinkta roller om man ser till mänsklig psykologi. Det skulle vara ett intressant att undersöka om soltecknen Lejonet och Skorpionen är en överrepresenterad kombination vid skilsmässor. Tyvärr krävs det åtgång till stora register för sådana studier.
4 kommentarer:
Vad gäller jämförandet av födelsekartor, anser du att det bara är konjunktionen och oppositionen som räknas, eller kan till exempel den enes Mars kasta sin 210-gradersaspekt mot den andres Venus? Hur tolkar man konjunktioner med Saturnus? I västastrologins synastri har den dels ett hämmande inflytande, men står också för stabilitet och långvarighet. Är det i sammanhanget bara "dödens planet" enligt bloggens uppfattning?
Och så undrar jag hur man ska tolka konjunktioner med noderna, exempelvis min Rahu 26.56 grader Skytten på en annan kartas Venus 27.04 grader Skytten. :)
"västtraditionen har rätt som menar att extrema effekter uppstår bara när det råder en total konjunktion eller nästintill."
Hur är det då med konjunktionen över teckengränser? Låt säga att din Sol står i sista graden Lejonet. En potentiell partner har Asc, Månen och Venus första graden Jungfrun. Räknas det som en konjunktion vid jämförandet av två kartor? På en enskild individ skulle det väl inte räknas alls? (En tropiker skulle naturligtvis ta väldigt stor notis).
På tal om Skorpionblicken så kvarstår min egen dito vid övergången från tropisk till siderisk zodiak, då den tropiska Skorpionsolen förvandlas till en siderisk Skorpionascendent. Asc är väl nummer ett i östlig astrologi.
Intressant det här med hur man astrologiskt reagerar på kändisar såsom skådespelare som man aldrig träffat. Min Sol ligger ju graden intill din, men jag kan inte påstå att vi har precis samma smak i kvinnor... Jag tyckte att Rachel Ward var dösnygg i "Döda män klär inte i rutigt" och "Törnfåglarna". Och minsann, är inte hennes Venus två grader från min Sol i Vågen, hennes Sol graden intill min Venus i Lejonet och hennes Mars två grader från min Venus. Samtidigt kastar hennes Saturnus, en grad från min Asc i Skorpionen, sin 270-graders mot Lejonet. Hennes födelsetid är okänd, men vid middagstid ger det ett sinnelag i början av Väduren, vilket skulle ge en opposition till min Sol. Med den mjuka kvinnligheten gissar jag dock på Månen i Fiskarna.
Jag har, till skillnad från bloggaren tycks det, en väldig dragning till mörkt hår och bruna ögon, men astrologiskt har det noll betydelse. Jag såg härförleden en blond och blåögd tjej i kassan på Coop som jag fann mycket tilldragande. Förnamnet på kvittot räckte för att vaska fram rätt person på google, och se där, hennes Venus är två grader från min Mars och min Venus är graden intill hennes Sol. Venus exakt konj. Merkurius.
När jag startade den här bloggen som en granskning av den sideriska zodiaken var det mycket pga. impulsen från den avancerade nybörjarboken i Jyotish, DeFouw & Svobodas "Light On Life". Hela ämnet synastri (partnerjämförelser) lämnade de till en annan bok, "Light On Relationships", med dess uppsjö av indiska spelregler, har jag inte ens kommenterat eftersom ämnet med några få undantag inte berörts på bloggen. Jag har inte svar på synatrsi-frågor utifrån indiskt perspektiv.
Jag vet inte om du för tabell på vad jag säger i inläggen om lika personer (i anslutning till deras horoskop), men banaliteten om blondiner eller brunetter (för exempel på banalt tänkande är det), stämmer inte. Du kan inte använda blogginläggen och tro de bokstavligen återspeglar bloggaren. Då har du inte fattat vad bloggarens Sol i femte "hitta på"-huset är kapabel till. :-)
Med det sagt hade jag exakt samma reaktion på Ward från "Döda män" som du! Så något är det allt, när den enes Venus hamnar i den andres blickfång (Solen)! Undertecknad fångades dessutom av Ward även från andra hållet: hans Venus i Lejonets sista tredjedel formligen belägras av hennes Sol, Merkurius och Mars.
Du satsar vågat, på att Ward är född innan Månen hinner in i Väduren, vilket den gör i England cirka åtta på morgonen. Oddsen för en Mån-Fisk är 1:3, ganska osannolikt. Men å andra sidan upptäckte jag ju hos en bunt Nobelpristagare med känd födelsetid att deras tunga celebritet tenderade att sammanfall med en liten övervikt av tidiga födslar ("morgonstund har guld i mun"?).
Men har man tillgång till ascendenten är det där det "klickar till" på allvar - jag är övertygad om att en sådan koppling kan räcka. Mars på någons ascendent ger kortlivad passion (i linje med Mars orena natur när det kommer till kärleken, det goda och det sköna).
"Undertecknad fångades dessutom av Ward även från andra hållet: hans Venus i Lejonets sista tredjedel formligen belägras av hennes Sol, Merkurius och Mars."
Vadå dessutom? Jag beskrev ju samma sak - min Venus är 27 grader Lejonet (din 21 grader). Du läser för fort ibland. När jag skrev "astrologiskt har det noll betydelse" syftade jag inte på dina inlägg, utan på att MIN försmak för mörkögda brunetter såklart neutraliseras om jag skulle möta en blåögd blondin med starka paralleller till min egen karta.
Jag för inte tabell. Har ingen aning om hur många inlägg jag kommenterat, t ex. Det verkar bara vara undertecknad och "S" som kommenterar på bloggen. De 5-800 dagliga läsarna på Regeringskansliet håller sig tysta.
Snabbläsning - sant, jag brukar skumma om upplägget verkar vara av typen "me too". Misstaget som röjde mig var att explicera det egna horoskopet ännu en gång. :-)
Jag är mycket osäker på om blå och bruna ögon har någon korrelation med astrologiska data, lika lite som att man kan se om horoskopinnehavavaren är afrikan eller kaukasier. De första sju-tio åren som (tropisk) astrolog ville jag tro systemet räckte så långt, men dagens inlägg om Daimonen visar troligen bättre på vilken intellektuell nivå astrologin fungerar som bäst. Varje beröringspunkt med kroppsliga betraktelser är ett nederlag för astrologin i dess syfte: att påminna själen om dess avfall.
"Tabellförandet" var inte bokstavligt menat utan en extrapolation av antagandet om bloggarens kvinnopreferenser. Minns, du har tidigare sökt bokstavligen lokalisera en föredetting jag nämnde som illustration till något ämne (fast det råkade vara en annan kommun) - detta är möjligen, jag säger möjligen, att ha missuppfattat bloggens intentioner, och en sammanblandning av bloggaren (ointressant) med det budskap han eventuellt har.
:-)
Så klart jag "blogglägger" mig för privatspaningar av den typen eftersom ju hela upplägg är att söka biografisk data för att få en uppfattning om hur horoskop uttrycker sig i praktiken. Men det är inte desto mindre en "sensationalistisk" approach till materialet.
Till Regeringskansliets eller NSA & Övervakningskommitténs uppgift hör väl att se och registrera och inarbeta det uppsnappade i Regeringens ständigt pågående moteld mot propagandabilder i rörelse. (Plötsligt kör AB en artikel där Reinfeldt har humor - det tar höga vederbörrande tre dygn att formulera moteld efter att Landsfadern reducerats till en karaktärslös vit skumgubbe i rasistgodiset på den här bloggen.) Där har du Regeringskansliets svar, om du undrar.... :-)
http://sidereal.hall-of-man.com/2014/01/ror-inte-min-kompis-rasistgodiset.html
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18206571.ab
Skicka en kommentar