Sideriska siktets samhällsvision

Det är nog så roligt att spåra Djävulens signatur i påbuden från dagens högerpolitiker och hos tronpretendenten Stefan Löfven - sinnebild för dagens högervridna socialdemokrati - vars trohet mot Storfinansen snarare än mot Folket är generande. (Löfvens Sol-Kräfta, som vi sett i åtta år hos Fredrik Reinfeldt, kan bete sig som ett ängsligt och karaktärslöst klibbo som alltid tar parti med dem som verkar vara starkast, ett formidabelt verktyg för de ondskefullt rika. Det är helt logiskt att (s) nu leds av detta tecken eftersom Näringslivet i realiteten köper sina politiker.)

Men har då inte Sideriska siktet någon egen uppfattning eller realism? Västvärlden drivs ju de facto av pengar, av varuutbyten, av krigsmaterieltillverkare (i högan Nord) - intressenter som vill att hjulen ska snurra om det så innebär att starta krig "mot terrorismen", invadera länder pga. påhittade "massförstörelsevapen" och allt vad den Store Satan USA/NSA och dess spinndoktorer nu hittar på.

Bloggen är inte politisk utan studerar astrologin som ett kodat antikt system som berättar om själens väg från syndafallet och djurisk själviskhet tillbaka till sin tappade gloria, en medmänsklig gudamänniska som inte längre motiveras av simpla och dumma föreställningar om "tillväxt" eller "vinst". Artens överlevnad kräver en ny samhällstyp som drivs av mänskliga värderingar, av kultur och glädje. Inte av handelsmannamentalitetens urspårning i profittänkande. Det fanns en tid på Jorden då handelsmän inte var ockrare och varubyten fungerade som plattform för mellanmänsklighet. Något verkar ha hänt med vår art.

Det idealiserade mänskliga samhället är förvisso oförenligt med den västerländska civilisationens väsen, dess tusen och en transaktioner och komplexa handelsavtal - livsfarligt men billigt fabrikstillverkat socker kommer nu att släppas in i Europa från USA enligt en visselblåsande hälsojournalist i SvD. Den Store Satans signatur är som sagt var nerkladdad över hela världskartan och Vilddjurets tecken inbränt på högerns pannor - lögnen och självtjänandet hörs mellan raderna i allt de företar sig.

Jag röstade vänster i första valet efter 18 men valde sedan av avstå från min "demokratiska rättighet" under årtionden, vid tjugo har man redan genomskådat falskspelet om man är alert, och resten av livet tycks handla om att resignera och acceptera den rådande ordningen. 

Men när jag vid 25 läste den utmärkta engelska sinologen Arthur Waleys översättning av Daodejing (kinesiskan då ännu inte transkriberad med pinyin-metoden utan som Tao Tê Ching enligt den mer precisa Wade/Giles-metoden), kom jag väl så nära något samhällsideal man kunde komma, tills jag för några år sedan (äntligen) kom mig för med att se vad Platon ansåg om demokratin som styresskick (inte mycket).

Den mystika Boken (jing) om Vägen (dao) och dess Kraft (de) måste vara en tidig sammansättning av olika författare för jag hör tydligt olika sentiment i de 80 dikterna eller korta styckena. Några texter stinker av vidrig realpolitik med en falsk förklädnad av mystiskt lull-lull ovanpå. Några texter är genuint kosmologiska och mystika. Bokens avslutande kapitel analyserades av Kina-kännaren Holmes Welch i hans ytterst underhållande historik "Taoism - The Parting of the Way" från 1957. Amerikanen fascinerades av den gamla filosofin och frågade sig om slutkapitlet kunde tjäna som en riktlinje för hans tids amerikanska samhälle, men konstaterade beklagande att så nog inte var fallet.

Jag hoppas inte den avdöde Waley misstycker när jag här skriver av sista kapitlet i ett av världslitteraturens viktiga verk med dess utopistiska samhälle som tecknar ett land och ett folk som funnit Vägen och därför inte strävar och armbågar sig fram längre. Den sista meningen är ofattbart vacker i sin milt sorgsna ton, så väsensskild från den idioti Löfven kommer att leda Sverige vidare i sedan han tar över från den kriminelle kapitalförstöraren Reinfeldt senare i år.

CHAPTER LXXX

Given a small country with few inhabitants, he [the Good Ruler] could bring it about that though there should be among the people contrivances requring ten times, a hundred times less labour, they would not use them.

He could bring it about that the people would be ready to lay down their lives again and again in defense of their homes, rather than emigrate.

[Kineserna vid den här tiden var fega och flyttade hellre huvudstaden några mil än bjöd barbarerna från norr motstånd.]

There might still be boats and carriages, but no one would go in them; there might still be weapons of war but no one would drill with them.

He could bring it about that 'the people should have no use for any form of writing save knotted ropes, should be contented with their food, pleased with their clothing, satisfied with their homes, should take pleasure in their rustic tasks. The next place might be so near at hand that one could hear the cocks crowing in it, the dogs barking; but the people would grow old and die without ever having been there'.

Arthur Waley - The Way and It's Power - the Tao Tê Ching and its place in Chinese Thought (1934)

Det här slutkapitlet kan bäst fattas i skenet av taoismens vördnad för "den mörke mannen" som av allt att döma var deras sätt att beskriva stenåldersmänniskan, en varelse som ännu levde i harmoni med Vägen, innan civilisationens falska ljus hade tänts. (Jfr. Rosseaus glorifiering av den naturliga goda vilden.) Låt oss säga att kineserna nådde det västerlandet kallar "Upplysningen" cirka 2.000 år tidigare och direkt genomskådade vad inte överhövan många i västerlandet ännu förmår! 

Ja, jag tror på de IQ-tester som noterat att den asiatiska rasen är mer begåvad än den vite mannen. Ibland behövs bara en litet energitillskott i rätt riktning för att vakna upp och se den lögn västerlänningarna lindat in sig i, "upplysta" och knappt ens skrivkunniga längre. 

Apropå vilket den anonyme taoisten refererar till en tid då människor ännu inte uppfunnit skrivspråket utan nöjde sig med knutar på ett snöre som representation för elementära beräkningar - apropå världens äldsta multiplikationstabell som nyligen hittades i Kina och ungefär samtida med den här texten! Talbasen är 10, precis som vi lärde oss multiplicera före miniräknaren berövade västerlänningen även denna förmåga och gav räknenissar som Anders Borg alldeles för mycket makt att påstå ditt och datt - hämtat rakt ur den Mörka luftens låga regioner.

Talbasen 10 gick också igen i den kinesiska kosmologin vilket syns i kulturens gamla 60-årskalender där den roterande veckan bestod av tio dagar. Veckan var en återspegling av himmelen där tio himmelska trädstammar löpte i evig cykel och kombinerades med tolv jordiska trädgrenar (eller utskott från de himmelska träden). 

De tio himmelska trädstammarna var vid närmare betraktelse de fem kinesiska elementen i positiv och negativ polaritet och det är här man kan misstänka att Kina och det gamla Indien hade beröringspunkter och att Medelhavet fick del av dessa äldre civilisationers kunskap. Också indisk astrologi känner fem element. Greken Aristoteles var en klant och placerade Eter utanför den sublunära sfären, den indiska filosofin var oändligt mer subtil än så och håller akasha för att vara en stilla, universellt utbredd grundsubstans inom vilken de övriga fyra elementen bildar tillfälliga sammansättningar - vår illusoriska fenomenvärld.

I själva verket var den antika kinesiska Himmelen EN (1) och de fyra elementen härledda ur enheten. Kineserna kallade Jordelementet för "mittens element", ett dolt element som möjliggjorde de fyra årstidernas växling.

Men ett ålderdomligt piktogram för "Jord" tecknar två vågformer (precis som Vattumannens tecken) och har fått sinologer att klia sina huvuden. Sinologen Greg Whincup fäste uppmärksamhet på den här äldre varianten. Vad menade kineserna ursprungligen med sitt Jordelement? Min tanke är att det är energi som frusit fast i helvetet och bara synes vara fast materia. Det gamla kinesiska tecknet visar att de såg på jordelivet som "flytande chi-energi". Eller annorlunda uttryckt: Jorden ÄR Himmelen eller i Jesus ord: ni ser det inte men ni har Himmelriket inom er och utom er (Thomasevangeliet). Jesus förnekar att dualism är sista ordet i frågan. Han söker häva åtskillnaden mellan externt och internt - gör med andra ord Merkurius och Jungfruns zodiaktecken arbetslösa!

Men det är insikten i slutet av resan på Vägen upp. Här nere visar den gamla kinesisk kosmologins delning av Yang och Yin, Himmel och Jord, sin besynnerliga likhet med den indiska tudelningen av Purusha och Prakriti eller Platons högre gudomliga Själ och den lägre irrationella Själen.

(Det är för övrigt i den låga irrationella själen våra dagars politiker konstruerar hela sin verklighet och påstår att lönsamhet är rationellt och förlust dess motsats - förstå vilken små råtthjärnor det är som upprätthåller den illusion eller godtyckliga värld de tvingar andra att underordna sig!)

Alla dualismer utgår egentligen från en mittpunkt - en synbarligen instabil plats att vara på eftersom en del strax störtdyker ner i syndafall och andra (komplementärt) stiger uppåt. Så skapas en värld och en tillhörande världsbild. Himmelen och Helvetet är i den meningen härledda ur Enheten eller Centrum och därför inte eviga sanningar eller ens hållbara domäner. 

Det finns något även bortom religionernas Himmelrike och det är, sade kineserna, Vägen eller Gud bortom Gud, varom inget alls kan sägas då vårt språk inte kan hantera akosmiska realiteter. Så uppkom i väst med den romerska filosofen Plotinus (snart plagierad av kristendomen) den s.k. negativa teologin som vägrar tillskriva Gud några positiva egenskaper alls.

Tillägg. Kan kan inte tro att AB:s Peder Kadhammar ser det här inlägget efter dess publicering 9.29 och kommer på idén att skriva på uppslaget om den förment upplysta men knappt ens skrivkunniga svensken - det måste vara ett sammanträffande i tiden. Men eftersom inlägget dessförinnan, "Come On", också innehåller en språklig observation som dyker upp hos Kadhammar (engelska ord som missförstås av svenskar), blir man onekligen rätt fascinerad.