 |
| Aftonhoran, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet anser alla att det här är en nyhet värd att skriva om! |
Den här mentala begränsningen som ytterst beror på regeringens ambitionsnivå märks t.o.m. på den här bloggen. Statistikfunktionen - hur den nu fungerar - indikerar att forskningsinlägget från den 24 oktober med 119 självmordsfall fått tio ynkliga sidträffar. (Bloggen har, cirka, mellan 500-800 sidträffar per dygn) Så mycket för 1½ dags arbete på att söka avlocka zodiaken tydliga tecken på att astrologin "fungerar" även ur ett kvantitativt perspektiv.
(Vad som står på spel, egentligen, är frågan om det verkligen finns en Objektiv morallag inbyggd i själva verkligheten - långt utanför materialistens sjukliga fantasi om att det är hjärnsubstans som råkat ge upphov till intelligens. Existerar INTELLIGENS i kroppslöst tillstånd blir astrologin på en gång det mest geniala system för kartläggning av den verkliga verkligheten som mänskligheten hittills ha kommit på. Naturvetenskapens alla landvinningar blir, trots deras praktiska nytta, bara en särutveckling och framgångarna i det lilla har vunnits till priset av blindhet för det stora.)
I själva verket färdigställdes självmordsinlägget något tidigare, men det såg ju för sjukt ut att publicera det på bloggarens födelsedag - nästan som något slags rop på hjälp! Jag lät det vila ett par dagar.
Döm därför om min förvåning när jag nu ser en artikel om ett självmord i The Guardian publicerad just den 22 oktober och dessutom bara åtta minuter före min födelse och exakta början ännu ett årsvarv i det här livet!
Tack vare en tillfällig minnessajt exponeras födelsedagen på en anonym självspilling som annars skulle ha gått förlorad i tid och glömska. Ingen kommer någonsin att skriva någon artikel på Wikipedia om honom. Det handlar om en brittisk häcklare som skapade ett falskt twitterkonto som han använde för att genera Drottningens rådgivare i frågor om hovets kapplöpningshästar. När någon lyckades spåra häcklarens identitet blev skammen för stor och han tog livet av sig.
Vilket tecken i zodiaken har en sådan hög självuppfattning eller uppfattning om ära att man inte upplever att det går att leva vidare när identiteten blivit röjd? Skulle man gå på pekar det statistiskt signifikanta fyndet i testet med 119 självspillingar mot Stenbocken, tecknet för vilken ära och samhällsposition tycks vara ett viktigare ämne än alla andra.
Jag påpekade där att blotta Solens passage genom det jordbundna saturniska tecknet är lite av en paradox eftersom Solen i Liemannens tecken passerar sin fiendens domän. Ja, Solen har själv ett fientligt förhållande till den Saturnus som söker begränsa dess tendens att breda ut sig!
Men häcklaren Derek Larkin var inte Stenbock, han var Lejon, Solens hemmatecken där den just får möjlighet att breda ut sig, utan att ta hänsyn till direktivet från någon planetär disponent! Solen i Lejonet är sin egen herre.
Kombinationen av Solen i Lejonet och det reflekterande sinnet/Månen i Jungfrun känns igen från ateistsekten Humanisternas ordförande. Christer Sturmark är själv känd för överdrifter (och faktaförvrängning) och möjligen en ganska rejält skev självbild eftersom han kallat sig själv ödmjuk. (Var har han tagit vägen? Inte en religionsfientlig artikel på flera år i DN känns det som!)
Min misstanke tidigare har varit att Månen i Jungfrun inte spelar pingpong på samma nivå som Solen eftersom den ligger i det dunkla Jordelementet. Den återspeglar aldrig Solens fulla ljus utan hackar på Jungfruns analytiska sätt upp ljuset och kritiserar det. Det här kan vara en kombination som ohjälpligt leder till ateism, men i så fall också till en natur som inte kan hantera sin inre storhet - sitt inre gudomliga Sol-Lejon!
I indisk astrologi är Solen en mäktig symbol för den eviga andesjälen och själens form indikeras passande nog av Saturnus - naturlig motpol till Lejonet via härskarskap över Vattumannen. Indierna klargör att Saturnus till sitt väsen är "Luft" och det är egentligen mer korrekt att att alltid tala om Solen OCH Saturnus om man använder ordet andesjäl. "Ande" indikerar ju luft eller den "andedräkt" som själen ikläder sig medan den likt en Sol verkar i tid och rum, i denna världen.
En själ som lämnar rumtiden helt och hållet och återvänder till himmelen bortom den kosmiska himmelen släpper således Saturnus som själens form. Orden räcker inte till här, samma ord kan ha lite olika innehåll...
Kan det vara Mån-Jungfrun som styckar upp och reducerar Sol-Lejonets storhet som fick Sturmark att inspektera en bråkdel av sig själv för slutsatsen att han var ödmjuk? Eller fick familjepappan Larkin att så måttlöst beröva sin lilla dotter hennes framtida faderliga kärlek?
Jungfrun i Larkins horoskop är naturligt tungsint, med Saturnus i sin kanske mesta underklassplacering: i Jord i tjänarens tecken. Jungfruns skarpa merkuriska läggning lånar sig gärna till sarkasm eller ibland bara elakhet (om begåvningen är begränsad). Saturnus är en formalist men också begränsade så vi kan verkligen ha med en ärthjärnas förstånd att göra.
Var det Larkins faktiska situation - en liten människa utan makt och med begränsat förstånd som fick hans Lejon i "loser-position" i tolfte huset för "nobodys" (alternativt: omedvetenhet) att förhäva sig i sitt anonyma twitterhån? Vad det här hans parallell till Sturmarks korståg mot religionen?
*****
I slutändan är det kanske horoskopet för The Guardians publicering av tragedin som är det mer intressanta horoskopet. Jag utgår från att de har kontoret i London och klockan 18.52 stiger passande nog Satans stjärna i öster, en diffus plågoande som bloggen introducerade just som en häcklare - via vildhjärnan Charlie Sheen!
Det är också notabelt hur Vågen - harmonin med samhället - står pyrt till i det onda sjätte huset för olyckor och fiender. Ascendenthärskaren Venus "kanaliserar" inte i sig Algols korrumperande inflytande men den befinner sig opposit till liknöjda Oxen, i den missnöjda Skorpionen och sjunkande i dödens väderstreck väster. Den angrips samtidigt av sin egen tillfälliga värd Mars, som själv står på livets lågvattenpunkt - fjärde huset.
Vilken härdsmälta!
Frågan är om något gott kan komma ur en sådan här timma på dygnet, trenden är tydligt negativ. Det här är nu ett horoskop för en tidningsartikel, så det är innehållets karaktär som kartan antyder. Men grundtanken är att det finns bra och dåliga dagar och en skrockfull människa skulle troligen inte ens våga sig ut den här timman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar