När jag tittade på Enochsons horoskop såg jag direkt hur den sideriska zodiaken gör sexuell puritanism till hela hennes livsuppdrag.
 |
| Solen i Luft baserad på en ägare i Jord - "rationalism" |
Solen med rigorösa och legalistiska Saturnus står i Vågen, heteronormativitetens tecken. De fyra rajasiska eller passionerade tecknen - Väduren, Kräftan, Vågen och Stenbocken - illustrerar ju kretsloppet av själar som valsar runt i reproduktionens tillfälliga värld. Tecknen själva tänks stå utanför tidens och ändlighetens värld och slipper så att säga ta konsekvensen - döden - av sina lägre jordiska motsvarigheters kopulerande för att hålla arten vid liv. Gudarna delar inte de dödliga människornas drifter och bekymmer!
Romaren Plotinus (200-talet) frikände t.o.m. de tidsalstrande sju planeterna från dåliga egenskaper - Mars och Saturnus som "essentiella illgörare" är bara deras egenskaper ur en dödlig varelses perspektiv. I sig är kosmos perfekt och Mars och Venus samverkar i en perfekt symfoni - i Platons "idévärld". Det är därför den här bloggen ibland föreslagit att individer helt under de "lätta" och "stigande" positiva elementen Eld och Luft tenderar mot extremism - åtminstone under de "tunga" och "sjungande" och mer jordbundna varelsernas perspektiv.
Eld och Luft står redan nära Platons idévärld - de är "skådare" och "rena tänkare" - och kan t.ex. tillgripa våld som politiskt redskap eftersom de inte lever på "köttets" nivå och inte tillmäter smärtan av ett skavsår samma betydelse som en enkel människa som enbart ägnar sig åt att registrera sinnesförnimmelser.
Den här skiljelinjen gör horoskopet för ETC:s chefredaktör Johan Ehrenberg så intressant: själv i huvudsak dominerad av Jord och Vatten lät han ändå publicera en artikel som idealiserade en våldsman och menade att fackföreningarna behövde mer av den varan!
Men nu handlade det om kristdemokraten!
Eftersom den patriarkala principen Saturnus är upphöjd i Vågens tecken, ges den heterosexuella alstringen av avkomma prioritet. Solen är jagsvag i Vågen och bjuder inte denna starka Saturnus något motstånd (se järnladyn Margaret Thatchers Saturnus i Vågen i egots väderstreck öster för en skrämmande bild av en principstyrd men inskränkt (egosnäv) ideolog.
Enochson är således en ren saturnier där den inkarnerade själens form (Saturnus) i hög grad kontrollerar den utagerande Solen, låser dess spontanitet och glädje, men å andra sidan ger en principfast och rationell natur.
Men hur rationell? Månen i Kräftan är ju de nyckfulla tidvattnens renodlade budskap och således den ständigt hungrande feminina Naturen - ytterligare ett av de passionerade tecknen som bidrar till kretsloppet. Här är helt klart en variant på "dissociationen" men av helt annorlunda slag än Fredrik Reinfeldts, där Sol och Måne bytt plats, med tvivelaktig känsla för sanningen som följd.
Kristdemokraten är tvärtom oerhört trogen ett ideal och Solen avböjer därför Månen-i-Kräftan - ett skalpigt sinnelag som ömsom är öppen för lite vad som helst och ömsom är sluten och räddhågsen inför allt som närmar sig. Den irrationella Kräftan (månens faser) är som tidvattnet och skiljer sig radikalt från Saturnus, för vilken gränser är objektiva, sanktionerade från högre ort (Gud) och aldrig rubbas. Indiska själavandringsläran med dess tänkta lagbundna styrning är verkligen ett utslag av saturniskt tänkande!
Tanken om en karma-lag är en rationalisering av livets ojämlikhet om så vill - precis som Reinfeldt rationaliserar sitt solteckens simpla ideal om trygghet för sig själv och sina närmaste (men helt struntar i samhället i stort eftersom Kräftan står för det lilla). Reinfeldts Sol eller aktiva arbete rationaliseras av Solens disponent Månen i rationaliserande och balanserande Vågen, ett mycket delikat korthus som lätt kan rasa samman!
I kristdemokratens fall tycks den idealistiska Luftplaneten Saturnus, upphöjd i ett Lufttecken (med den normalt så mäktiga Solen som sin villiga träl), driva på och lämna Månen i Kräftan därhän. Det variabla lägre sinnet, med dess tydliga koppling till naturens blinda drifter, accepteras inte av en idealistisk Saturnus.
Men vad som tar Enochsons himmelska partitur ett steg till i frågan om en själs haveri i relation till sin lägre instinktsnatur är att inte ens den upphöjda Saturnus i parrelationens Vågen är sista ordet. För Vågens innehåll ÄGS av Venus och attraktionens planet är själv FALLEN i kritiska och puritanska Jungfrun, precis som Solen är FALLEN i Vågen.
Här är således ett horoskop som vid närmare granskning är ohyggligt negativt, trots att Solen är positiv och Vågen ett positivt tecken. Enochsons livsgärning (Solen) kontrolleras av den förbjudande Saturnus och fallen Venus som här kombineras till ett "horsyndrom" via kopplingen till libidoplaneten Mars. Med sådana här kraftfullt avvisande signaler måste Enochson ha varit en hora i ett tidigare liv - eller en horbock i den händelse hon bytt kön på resans gång. Det senare är inte alls omöjligt eftersom det just är homoerotik hon vänder sig mot!
Horoskop rymmer i allmänhet både en portion ängel och en portion djävul och det goda här är uppenbarligen att Enochson reagerar extremt negativt och saturnusförbjudande på sin inneboende hora/horbock - den fallna Venus med Mars i orenhetens tecken Jungfrun.
Jordelementet förorenar och det är Jungfruns negativa självbild som skapar så mycket kroppsfascism och fitness-beteende och jakt på "vinst" i det här tecknet. Astrologin har manipulerats av moderna västerlänningar, Jungfrun i antiken stod för olycka och ohälsa, inte hälsa och skönhet!
Alla tre Jordtecken är synnerligen negativa till skillnad från Eldtecknen som jordmänniskorna ofta upplever som slarviga och diffusa och slösaktiga eftersom Eld är hopp och optimism och tillförsikt till skillnad från Jordens begränsning och upplevelse av alltings besvärlighet och fixering vid "kostnaden". Jungfrun som "arbete i syfte att tjäna på det" är det som fruktar utgifter och förluster allra mest.
Det gör faktiskt Nya Moderaterna till ett arbetarparti (AB, SvD) eftersom det är just är negativismen och rädslan för att bli blåst som gör arbetaren till en självisk natur. Här dyker "hönan eller ägget"-problemet upp! Vad kom först? Dråpslaget mot Jungfrun? (Skickligt illustrerat av grekerna som Hades våldtäkt av Persefone - fast originalhistorien kom från Babylon, astrologins hemland.) Eller kom viljan att profitera på marken först, med Persefones upptäckt av jordbruket och att hon kunde maxa sin vinst genom att bara så några frön och sedan rulla tummarna medan Naturen gjorde det mesta jobbet?
Sociologiskt har Jungfrun blivit tjänstefolkets och slavarnas tecken och förvisso är "arbetaren värd sin lön", men samtidigt är detta ett negativt klämläge som själen förr eller senare måste växa sig större än. Som den kinesiska furstespegeln Förvandlingarnas bok rådde aristokratin redan för 3.000 år sedan: "Ta inte vinst- och förlust(-dikotomin) till ditt hjärta. Då kommer allt att gynna dig." Texten ber läsaren lyfta bort hela axeln Jungfru/Fiskarna ur sin medvetandestruktur! (Jungfrun = vinnare, Fiskarna = martyrer och förlorare)
Jungfrun är snål och månar för mycket om sin vinst, därför är den Olyckans och Fiendskapens tecken. Dessa komplexa och motsägelsefulla budskap förklarar varför Nya Moderaterna faktiskt har en poäng när de fräckt försöker sno "arbetarstämpeln" FÖR ANDRA GÅNGEN på några år (AB).
Det är den här kallhamrade själviskheten vi ser i den fallna Venus när den stiger i öster i Nya Moderaternas födelsehoroskop - Venus som samförstånd - har i Fredrik Reinfeldts och Moderaternas samhälle blivit till: "var och en för sig själv". För en fallen Venus är alla en Fiende eller Olycka som söker förse sig från det egna åkerfältet, snatta ur ens egen börs - parasiter som "sjuka", "arbetslösa", "invandrare". Till och med moderaten själv är sin egen fiende, om han/hon skulle bli sjuk eller arbetslös. Moderaten söker ju diskriminera och planeter mot Olycka och Fienden - och kan inget annat eftersom de bär Olyckan som sitt eget inre motiv.
"Det måste löna sig att vara rik." I materialismens omvända värld är logiken bisarr!
Det är inte svårt att förstå Enochsons komplexitet på insidan med en fallen Venus påeldad av Mars och denna remarkabelt negativa och relationskritiska grund ovanpå vilken kristdemokraten, inte helt olika Margaret Thatcher, blåser upp ett stort ideologiskt problem (Saturnus/Vågen) som hyllar heteronormativiteten. Man kommer att tänka på Jesus ord om att den syndfrie må kasta första stenen på äktenskapsbryterskan. Enochson har KARMA med sig från tidigare liv som förklarar varför hon är så angelägen om att stryka skrynklorna från sin kjol.
När födelseklockslag saknas går egentligen inte femtehuset att använda som mått på purva punya - gott karma (eller avsaknaden av sådant). Men tar man Mån-Kräftan som sinnelagets ascendent - och den sedeslösa böljgång som ett vattendjur eller varelse helt i den vegetativa själens våld genomlever, blir Skorpionens härskare Mars ägare till de goda karmiska meriternas femte hus!
Och nu blir horoskopet plötsligt intressant. Under de två dygn då Månen passerade Kräftan föddes Enochson och många andra med libidoplaneten som en verksam välgörare. Det är med andra ord en GOD MARS som i irritabla Jungfrun vänder sig MOT en fallen Venus, en hora, en lobbyorganisation som söker sprida skit (och analsex) i skolelevers skallar.
Kan vi därmed i åtminstone den inre föreställningens värld (Månen) avskriva teorin om att Enochson själv varit en hora/horbock? Att hon för med sig gott karma in i detta liv, goda gärningar som en människa som även i det förflutna arbetat för att rena själen från fallna tendenser eller osund själviskhet?
Jag vet inte - den indiska astrologin är som ett nytt universum för den som ägnade den snedvridna västerländska versionen 25 år av sitt liv innan förklädda änglar i några nattdrömmar varslade undertecknad om att det fanns en högre nivå av astrologisk diskussion.
Men denna Mars i Jungfrun är alltså till skillnad från Fredrik Reinfeldts en VERKSAM VÄLGÖRARE. Men märk väl: sinnelagsascendenten är inte sista ordet. Reinfeldts onda Mars bygger på kunskapen om hans fysiska ascendent. Likväl måste man säga att Enochsons åsikter stämmer väldigt väl med en puritansk men välgörande Mars - inbegripen i brottning med en väldigt fallen Venus.
Att Venus faller i just antisociala Jungfrun, påminner om den här bloggens spekulation om viss homosexualitet: att den bygger på en själ som egentligen bara söker kontakt med sig själv (det totala väsendet söker sluta en cirkel) och pga. kognitiva störningar (från det omedvetna) försöker göra detta genom att välja "en annan" som egentligen bara tjänar som en spegel för egot - t.o.m. könet måste vara detsamma för att den fallna själen ska kunna arbeta på att förlika sig med sig själv.
Både Venus i egoprincipens Vädur och Jungfrun påminner en smula om varandra i så måtto båda ägnar sig åt just "harmonierande med sig själv". Men börjar man studera zodiaken stämmer detta på fler tecken: t.o.m. Venus i negativt härskarläge handlar egentligen bara om individen och hennes harmoni med sina kroppsliga tillstånd - Venus - den idealistiska och himmelska kärleken - kanaliseras till en så förhållandevis enkel fråga som att upprätthålla den homeostatiska balansen.
Därför blir Venus en ond planet när Oxen stiger i öster, till skillnad från när venusianska Vågen stiger i öster. Nu visar Venus vad den verkligen handlar om: harmoni och jämvikt - särskilt social harmoni - som det ideal ett samhälle måste sträva efter.
7 kommentarer:
Du nämner inget om hur svårt ansatt hennes kräftmåne är, av både Saturnus och Ketu. Antagligen en känslomässigt hämmad person, till skillnad från vad kräftmånar vanligen är. Hon har antagligen någon känslomässig skada med sig i bagaget från tidigare liv. Kanske rentav som homosexuell själv, och som hon nu bearbetar genom att inta motsatt position och bekämpa det hon en gång var...
S
Utan klockslag är det svårt att gissa så mycket längre.
Saturnus, verksamt god, KAN indikera en "gammal själ" som stabilt kontrollerar det enkla driftsliv en Måne i Kräftan _kan_ signifiera. Alla oppositioner från Saturnus är inte diktatorisk repression även om säkert ett mått av disciplin förekommit under uppväxten.
Sverige har alltsedan den perfekt genomförda högertrafikomläggningen 1967 varit föremål för den globala beteendevetenskap som har som mål att undertrycka och kontrollera medborgarna. Just nu är det paraplyorganisationen homomaffian med alla sina perverterade underavdelningar, beskrivna av sig själva med egentillverkade bokstavsdiagnoser som tillåts segla fram i hybrisvinden och i storhetsvansinnets rus uppmannar till tändande av häxbål mot allt som kan uppfattas ifrågasättande av den mentalt störda livsstil som tydligen anses vara skapelsens krona. Helt nyligen uppmanade homomaffian till bojkott mot pastatillverkaren Barilla då styrelseordföranden Guido Barilla inte kan tänka sig att använda homosexuella i sin reklam. Förmodligen har denne av ren oaktsamhet inte tagit del av nyheterna om "anpassade" företag i Sverige, t.ex. Ving som nu hyllas för sitt mod att bryta ut från den heteronormativa makt som hittills styrt reklambranschen och nu gärna ser fram emot att blanda sexuellt avvikande i kön till gaten. Kastar den övriga resebranschen ängsliga blickar mot ytterdörrarna. Vilka andra företag kommer att anpassa sig till "den nya sköna normen? Kommer Ving att inbjudas och hyllas på gaygalan nästa år? Som sagt, beteendevetarna som går fascismens ärenden kommer att följa utvecklingen med största intresse.
Pärlfiskaren.
En tung pärla att söka bärga ur vattnet och förevisa i luften! :-)
Ursäkta, det är en sak jag inte fattar: "blanda sexuellt avvikande i kön till gaten" - en gatekö är väl aldrig uppdelad på något sätt?!
Fast Saturnus är ju inte i opposition utan i 270 graders vinkel. Vilket leder mig till att fråga om du tror att det är någon skillnad mellan aspekterna. Vilken är värst, s a s?
Mitt misstag, jag menade bara "aspekt" (alla aspekter från Saturnus kan upplevas svåra, om den mottagande planeten vill något för egen del - som Solen till skillnad från Månen som fogar sig i sin herre men kanske knotar lite i lönndom. Återigen kan Luft/Vatten-skärningen kasta in en "dissociation" - Saturnus i Luft (som hos Enochson) söker kontrollera sinnesmänniskan men sinnesmänniskan har sin hunger och söker ducka under Saturnus som ju verkar via det rationella Luftelementet. Här gör Enochsons identietsplanet Solen och Saturnus gemensam sak och anser att den vegetativa och normlösa själen måste hållas i hårda band!
Jag skrev någonstans att det bara är oppositionen mellan en planet och Saturnus som i bästa fall leder till att båda parter växer via det direkta mötet mellan två motsatta principer och når en högre syntes. Om det gäller både den positiva och den negativa polariteten har jag ingen bestämd uppfattning om, men flera Jungfru/Fisk-oppositioner i min närhet har visat "tillväxtvåndor" - tecknen är sattviska och söker ökad medvetenhet fast de är negativa ("Vägen ned"). Det har nog att göra med att zodiaken kulminerar i Fiskarna, tecknet som avsäger sig allt (Jesus om rank i Himmelriket: "Den sista kommer att bli den Första")
Skicka en kommentar