Och något dummare än det Lena Andersson först totade ihop, har jag aldrig sett. När hon pratar om verkligheten syftar hon förstås på sin, ateistens verklighet som den beskrivits av andra likar som bara så mycket aggregerad materia som råkat blixtra till och framskapa intelligens. En bild flashade förbi där jag såg henne som medelklassens egen Christer Pettersson! Båda åbäkiga kreatur och båda led uppenbarligen av vanföreställningen att vara lite smartare än de i själva verket var. (I mars 2010 skymtade Petterssons horoskop förbi på bloggen för den som närmare vill jämföra de två.)
Sedan är det något med smörja skriven i affekt, den har en förmåga att dra ner andra på samma nivå och i repliken lyckas religionens företrädare Ann Heberlein både skriva fel ord flera gånger och själv framstå som en smula lättjefull när lättja blev till lättnad. Att det är kvalificerad skit av Andersson som DN publicerar är helt rätt att påpeka, men Heberlein orkar tydligen inte gå in i analytiskt läge och hugga ner Andersson som den som utdelade första slaget självdestruktivt vill.
Jag vill bara peka på en detalj i tänkandet hos en Andersson som i första bredsidan kräver av livet (och religionen) att det finnas ett distinkt "antingen/eller". Så låter den allra torftigaste slav naturvetenskapen i dess värsta och mest scientistiska utformning. Den här fascistiska ådran har hon tydligen lärt sig i sekten Humanisterna...
Den lilla detaljen är följande. Andersson konstruerar en halmdocka som hon döper till "dunbolsterteologer" eftersom de har mage att påstå ett det existerar en verklighet som får det mänskliga språket att komma till korta. Att livet kan vara "både-och" eller som den indiska filosofin säger, att tingen är beda-abeda, samtidigt differentierade (i en lägre form av verklighet) och unifierade (ur ett högre kognitivt tillstånd).
Den visa människa vet att kravet på ett antingen-eller springer ur ett mycket begränsat intellekt och i astrologin är det Jungfrun - intellektets Merkurius i Jordelementet som både firar triumfer som skarp praktiker men påfallande ofta verkar fysiskt inkapabel att tänka stort. (Se dock min studie av samtliga Nobelpristagare i matematik och fysik intill häromåret för en mer ingående diskussion av Merkurius beteende.)
Sedan anklagar Andersson sin egenhändigt konstruerade halmdocka för att vara rädd för sådana som hon själv, som "fått för sig att yttranden om verklighetens beskaffenhet, teologiska eller bara allmänt kunskapssökande, handlar om att få reda på något".
När Andersson skriver detta sitter hon troligen fast i så hatiska paroxysmer att hon inte ens märker hur hon använder sitt eget språk:
TEOLOGISKA UTSAGOR HÄNFÖR SIG INTE TILL DEN JORDISKA VERKLIGHET HON ENBART TALAR OM UTAN TILL UTSAGOR RÖRANDE GUD.
Därav ämnets namn, Lena Andersson - teo logi. Jo, kvinnan är faktiskt dum och fast den mer begåvade inte bör göra sak av lägre begåvning måste hon sättas på plats, med allt vad det kan innebära av havererad självbild för andra med ett snarlikt horoskop.
Jag vill f.o.m. detta inlägg hypotetiskt anta en födelse för ateist-Lena klockan sex eller senare på dygnet. Det skulle ge henne samma hackande, negativa sinnelag som övriga ledande språkrör för sekten Humanisterna! DN:s andra religionshataren Dilsa Demirbag-Sten, småtokige Björn 'pengar sprider bakterier' Ulvaues och inbillat ödmjuke Christer Sturmark.
Oddsen är emot detta, tre fjärdedelar av dygnet utspelar sig faktiskt med ett sinnelag i Lejonet. Men antar man Jungfrun faller i princip alla pusselbitar på plats - så här:
I den senaste uppkastningen i DN är hon helt rabiat över kyrkan som hopar synd och skuld över människorna. Som barn av Barnets arketyp Väduren är det begripligt att de här - om något har skurit ihop i deras inre - börjar jaga någon att lasta för deras uteblivna individuation. Vad tacksammare då än kyrkan som också av tradition brukat syndbelasta Barnets själva existens (frukten av en syndfull lust eller kanske last) - intill dopet. Så långt är det som att höra barn gnabbas om vem som var dum först. Lena Andersson beter sig som den omognaste sortens Vädur, men utan vare sig tecknets fräschör eller karisma.
Antar vi nu att psyket eller sinnet är av Jungfruns typ, dvs. just med den benägenhet att diskriminera mot andra och kräva antingen/eller i varje situation (annars får de ångest de här faktafascisterna som ändå bara använder sin kunskap till materialistiska slutsyften) - då placeras Barnet med nödvändighet i Syndens åttonde hus! Håll med om att hela ateist-Lenas erbarmligt torftiga vendetta mot religionen och högre filosofi perfekt tecknas av ett Barn som förvisats in i ett mörkt hus där knappt någon mognad eller utveckling alls äger rum.
Jag har liknat åttonde vid en geniza, en kammare för slutförvaring där fromma judar lägger sina heliga skrifter eftersom de inte har hjärta att bränna eller förstöra heliga skrifter. Pergamentrullarna fick helt enkelt ligga och dekompostera naturligen.
(Detta bruk ledde till fascinerande skriftfynd i Kairo i 1800-talets slut, men ingen förstod då ännu att det var viktiga delar av Dödahavsrullarna som letat sig ända ner till Egypten via judekristna. Troligen hade de flytt det sekulära imperialist-Roms övergrepp på det judiska folket och texterna hade kopierats vidare ända in i medeltiden då de aktuella texterna gick till sin sista vila.)
I andra sammanhang skulle man också kunna likna det åttonde huset vid skärselden eller ett helvete på jorden och något sådant skulle kunna gälla för Lena Anderssons "psykiska" eller "sinnelagshoroskop" om det verkligen handlar om ett sinne i den reduktionistiska och "småttiga" Jungfrun (vilket jag alltmer börjar tro). Vädurens Eld blir till en pina i åttonde skärseldshuset och plågoanden är ingen mindre än Satan själv som knyter nära an till Vädurens ägare Mars. De båda står i materialismens tecken och i nionde huset för religion.
Vem vet - kanske är Lena Andersson en häxa som brändes på bål i Europa för många år sedan. Och se hur hon lider alla helvetets kval fortfarande! Den amerikansk-judiska rabbin Yonassan Gerschom agerade som själasörjare åt åtskilliga judar och goyim som alla hade det gemensamt att de led av djupa psykiska problem och anfäktades av levande bilder av att ha varit offer för nazisternas Förintelse. Själarna från Andra världskriget, svårt märkta, har sedan flera årtionden börjat återfödas i nya kroppar och naturligtvis inte annat än i undantagsfall av samma nationalitet nu som förra gången.
Det innebär förstås inte att alla födda i Väduren och med Månen i Jungfrun är varelser som kommer ur asken och går in i elden. Men det är året är lite speciellt för inte bara är Barnet instängt i åttonde huset utan det är också instängd med Döden själv! Saturnus, Liemannen, som alltid anses "fallen" från rättrådighet till subjektivistiskt tyranni när Barnets symbol ska hantera Saturnus valör. Lyssna bara på Lena Andersson och förstå hur illa det låter!
I ett tidigare inlägg har jag sökt frikänna Saturnus från dess rykte om att både vara slö (det är dock den långsammaste planeten på himlen) och i överförd mening också trög, dum, obegåvad. Visserligen kan man iaktta en slöare respons från gamla människor (och Saturnus som Fader Tid fokuserar just den sista delen av ålderdomen och steget in i döden). Men, har jag sagt, Saturnus är också en bortomvärldsliga "själens form" och våra själar är ohyggligt komplexa. Men växande erfarenhet tar det lite längre tid att koppla rätt eftersom hjärnan (själens walkie-talkie snarare än Tänkaren i sig) vadar genom närapå eoner av erfarenheter för att producera en passande respons på tilltal.
Tänk själv ett rikt liv där man gjort många intellektuella landvinningar - det är världar på världar på världar i det inre som ska jämkas innan individen svarar på tilltal. Står då en rent ut sagt dum människa som Lena Andersson där ute och härjar, då får man förstå att hon upplever den religiösa människan som långsam eller tveksam i sina svar. Den Levande och Visa människan rådbråkar sitt inre och ställer sig frågan om det ens går att kommunicera med så korkade livsformer som den Lena Andersson uppenbarligen tillhör.
Saturnus som själens form är nu inte alltid en tillgång, särskilt inte i dess "fall" i Väduren och allraminst om man blir instängd med sanningen om sig själv i en skärseld där det är synnerligen lågt i tanketaket och där Satans stjärna brinner under fötterna och gör så i religionens eller nionde husets namn! Allt det här sammantaget vittnar om att Lena Andersson är en så korrupt och syndig själ att hon nog ändå inte var någon kunnig häxa eller helare. Det ligger närmare till hands att hon - också - är en av alla de mördare och nazister som verkar ha återfötts från det skövlande Tyskland och nu styr mycket av det hatiska moderata Sverige.
Vad om Månen nu ännu dröjde kvar i slutet av Lejonets tecken då ateist-Lena föddes till den här världen. Tja, hon har fortfarande en föga avundsvärda konjunktionen mellan Barnet och den låga takhöjd den fallna Saturnus i Väduren indikerar. Och det är fortfarande det olyckliga år då en del av årskullen av Vädurar föds med sin solära disponent Mars i samkväm med den onda stjärnan Algol - Satan som korrumperar och förvränger alla perspektiv.
Vilka var egentligen de hundratusentals själar som vällde in till Jorden under detta tidsfönster på cirka två veckor?
Hur arrangeras saker utanför Tid och Rum?
Är det både offer för Förintelsen och rejäla illgärningsmän som via fördolda lagar återvänder under en sådan här period? Minns också att dygnets timmar är en parameter som vi saknar här.
Mellan alla djävlar och rent stupida rättshaverister som hade fri lejd till jorden de här dagarna, är också vissa timmar under dygnet reserverade för "de goda", de som tar tag i den bråte de andra bara uttrycker i sin missriktade glöd. Andersson tror hon är ute på en räddningsmission, men i själva verket är hon en del av problemet.
2 kommentarer:
Niklas Wahllöf måste vara grön av avund på sin DN-kollega: 72 kommentarer på repliken! Och 40 st plus 36 blogginlägg på första texten.
Det lustiga med Anderssons första inlägg tycker jag är att det hon skriver här: "En klar tanke är nämligen en begränsande tanke, en tanke som föreslår att något är på ett visst sätt och som därför riskerar att utesluta andra möjligheter eller möjligheten att allt kan vara hur som helst. Det är ju helt riktigt att vad som helst kan beskrivas hur som helst och ur vilket perspektiv som helst, men det är inte samma sak som att det är eller kan vara hur som helst i den värld vi känner" - det tycker jag på något sätt påminner om de s k eviga sanningarna, de objektiva morallagarna, kontra det subjektiva "det är min sanning. Din sanning kanske ser annorlunda ut." Även om det naturligtvis inte är det hon menar.
S
Av ateist-Lenas förnekelse av andra verkligheter än den materiella i tid och rum, den som utmärks av kroppslighet och där två kroppar inte samtidigt kan uppta samma plats, följer hennes hårdnackade "antingen/eller"-linje och oförmågan att korrekt diskutera teologiska (metafysiska) utsagor. Bl.a. stycket du citerar visar hur tragiskt förvirrad hon är.
En sak är att man kanske inte tror på några högre verkligheter men det går inte att uttala sig om metafysik utan att åtminstone förstå den. Och för att förstå en sak måste man provisoriskt gå in i ämnet och fatta det inifrån. Annars blir det lätt en himla röra. Vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith, vars senaste "Science & Myth" jag avslutade igår, diskuterade effektivt den kartesiska dualism som ateist-Lena och Humanisterna så hjälplöst blivit offer för. Kvantfysikens mirakulösa fynd gjordes på 1920-talet och ändå fattar svenska ateister inte ett dyft av att verkligheten nu är omritad. De subatomiska partiklarna själva vittnar om att saker definitivt är både/och snarare än ömsesidigt uteslutande som i Anderssons antingen/eller.
Jag vet att du gärna vill friköpa Andersson och tillskriva henne en slumrande andlighet. Men frågan är om du inte spiller din balsam där. Som hennes öppningsanförande lät, har hon långt kvar ens till den skam all religions lär ut att man måste känna inför sin trotsiga hybris. Sedan kan det bli fråga om ett närmare samtal. Kasta inte pärlor för svinen, tipsade en stor lärare....
Skicka en kommentar