Ärkebiskopen och den syndfria livmodern

Någon gåpåig Lundateolog vill leka medeltida disputation i SvD och går hårt åt blivande ärkebiskopens uttalande om Maria, Jesus och jungfrufödelsen. Han är så upprörd över tvetydigheter i Antje Jackeléns uttalanden att han avslutningsvis oroar sig att hon bara ägnar sig åt till intet förpliktande "språkspel för (det obildade) galleriet".

Hur står det egentligen till med Svenska kyrkans nya överhuvud? Finns här en sådan karaktärsbrist som bloggen betecknat med termen "dissociation"? Ja, faktiskt och det är dessutom det definierande draget i horoskopet!

Den gudomliga skriften som åtföljde Jackeléns födelse kan, i brist på känd födelsetid, grovt indelas i tre teman.

1. Egenmäktighet. Solen i Oxen är egentligen inte ambitiös. Dess härskare Venus indikerar instinkten att enbart samsvänga med sitt fysiska substrat. Syndafallet åtgärdas sällan eller aldrig i det tecken som tvärtom är Satans bästa verktyg i sin ambition att hålla själarna sovande och nöjda med att bara arbeta för pengar och njutning.

Venus står i egocentriska Väduren, en väldigt svag placering för samhällelig kooperation men alldeles utmärkt för den som helst skriver egna predikningar och håller monolog. I den konflikt som tecknas mellan animerade Väduren och det kroppsliga som Eld och Jord i zodiakens upptakt hittar man ofta en väldigt enkel form av maktlystnad, oxen/tjuren (the Bull) tycker med eftersläp i Väduren (egoprincipen) tycker om att höra sig själv prata. Då gäller det att det finns något att prata om.

Tvillingarna är också ett ungt tecken, lika kommunikativa de, men nu med fokus på skrivspråket och kommunikationen som ett sätt att förbinda människor. Oxar är så förtjusta att exercera sina stämband att man med fördel ställer dem i en kör, de har inte förstått nästa steg, Tvillingarnas utbyte av tankar ännu, utan har en tendens i kommunikationen att bara buffla på längsmed sin egen tankelinje och köra över motståndet. Elefanten i porslinsbutiken - allt detta sägs förstås med reservation för andra budskap i bl.a. tredje kommunikationshuset i horoskop med känd födelsetid.

Egenmäktigheten i zodiakens upptakt är därför av en rätt grovt tillyxad sort, lite tafatt. Men här finns också en stark betoning av Tvillingarna och med den intellektuella Merkurius i hemmaläge och starkt energitillförande Mars på Luftelementets nivå, antyds någon som kanske inte tänker djupt men åtminstone intensivt och flyktigt. Efter några års studier av månnoderna tycker undertecknad sig ha förstått att de inte är en permanent ingrediens men uttrycker sig i perioder. Här tyder bestraffningens södra månnod på att blivande ärkebiskopen kommer att bli ifrågasatt för sin intellektuella tankeverksamhet - vilket alltså just en teolog från hennes eget stift gjort! Och kanske med rätta, för...

2. Dissociationen mellan sinnelaget, den fallna (syndfulla!) Månen i Skorpionen och dess disponent Mars, aktiverar således potentiell problematik i frågan om att översätta sinnesintrycken hos ett psyke som sjunkit djupt i syndens och dödens mörka Vatten. Ett passande motiv för den kristna religionen för övrigt, där Luthers egen fixering vid synden var rent patologisk. Passande också för eventuellt bakomliggande ideala realiteter, här tecknade av Budbäraren Merkurius eller Sonen som är associerad med Skorpionens herre Mars.

All dissociation är nu inte av ondo - skådepelare lever i båda världarna och manipulerar betraktarens känslor i Vattnet genom att operera från Luftens rena nivå. Man kan säga att skådespelaren är den perfekta lögnaren, den perfekta sociopaten som utifrån en exakt medveten plan styr sitt beteende på en lägre nivå. 

I Jackeléns fall sitter alla symboler helt rätt, för Luft är högre än Vatten precis som Guds ande (andar) for över de mörka vattnen och producerade Ljuset. Månen är det sinne eller det begränsade förnuft en blott jordisk människa förfogar över och för vilket Merkurius är en intellektuell nivå människan sällan förfogar helt över. För en del är den rena blå världen så främmande att den egna högre själen upplevs som en främlings inbrytande när den då och då ger sig tillkänna, en "ängel". 

Filosofiskt skolade vet att detta är samma Son som kristendomen exklusivt kopplar samman med Jesus. Vad skulle hela frälsningsprogrammet vara värt om det visade sig att alla, även människan Jesus, bär Sonen som sitt eget bästa jag? Att det finns tallösa spermatikoi och att skillnaden mellan Jesus och andra människor mer låg i hans unika karma (och dharma) än någon hierarkisk särställning gentemot andra. För denna självklara sanning nedkämpades de filosofiskt lagda gnostiskt kristna i Egypten av Rom tills bara en version återstod.

Merkurius är således astrologins beskrivning av Guds Intellekt (Nous) i denna världen, den spillra av fullheten som nu förmår manifesteras inom rumtid-bubblan. Det kan således inte röra sig om någon annan än Sonen i den kristna Treenigheten. Samma tanke, fast kristendomen vägrat att acceptera det, finns i indisk filosofi och här inkarnerar Ordet under beteckningen avatar, en som stiger ner från de högre världarna "för att förinta de troläsa och återupprätta den sanna religionen/filosofin". 

Skillnaden mellan öst och väst är att västerlandet var en girig parentes i historien - indierna visste att avatarer kommer periodiskt eftersom världen är evig och cyklisk. Kristendomen i Rom formulerade istället en avatar för en cykel som "den slutgiltiga och allomfattande berättelsen" - allt för att ta udden av konkurrerande läror.

Att Solen och Månen är Fader-Modern kunde tyckas lika klart, även om kristendomens kvinnohat ledde till att Modern byttes ut mot den Helige Ande. går man österut igen, hittar man dock andens feminina roll. Guds ständiga partner är Shakti eller Hans energi. Hon är även känd som Maya och hon väver illusoriska världar som bara dårar tror på.

Kvinnan kunde dock inte helt bannlysas och därför Marias betydelse som Jesu mor. Maria är det passiva kärlet, matrisen, som den gudomliga spermien ockuperade.

Här svävar alltså Jackelén på målet: ägde jungfrufödelsen rum på ett biologiskt sätt inne i den livmoder de förhäxade människor vistas som tror på Mayas energier?

Hon föddes i fullmånespänningen i den sataniska axeln som tenderar att falla till föga för denna världens herre, Faun eller Djävulen. Men jag menar att den sataniska axeln INTE är starkare än den Merkurius som äger även den fallna sublunära skapelsen, här signifierad av Månen i syndens och dödens och den fysiska reproduktionens Skorpion.

För denna sublunära sfär har nämligen Herren Jupiter med sig, och här visar sig problemen med att mappa planeter och traditioner mot varandra. Jupiter eller Zeus är Fadern eller Guru i Indien och motsvarar Gud i högre grad än Solen gör det. Med Jupiter som symbol för Gud och (sann) religion faller sonskapet snarare på Solen och Merkurius blir då solstrålarna som färdas och bringar ljuset. Det är Solen som är vårt universums Logos eller styrande princip, och som Jesus sade fanns det många fler boningar i Fader Zeus hus. Och vart och ett av husen har en egen Sol eller Son. 

Kan det t.o.m. vara så att Jesus alluderade till astrologiska föreställningar i talet om de många boningarna? Var det stjärnbilder eller enstaka stjärnor (solar) han syftade på? I indisk religion och filosofi är det ingen hemlighet att det existerar tallösa lokas - lokaliteter, världar eller planeter - där andra levande själar håller till. Världarna är emellertid utspridda över många dimensioner och Jesus torde väl ha syftat på de himmelska världarna vars materia är vävd av Sattva guna - världar så ljusa och lätta, så snarlika rent medvetande, att jordmänniskor saknar intelligens att ens i princip våga omfatta tanken på att de finns.

Den kristna Treenighetsläran är en skicklig sammansättning av äldre traditioner - det platonska filosofiinslaget och det gnostiskt-platonska är påtagligt - men allt tal om Jesus unikhet är beroende av att man först mörkar eller förnekar den klassiska visheten i syfte att monopolisera marknaden där tankesystemen krigar om människans själ. Angreppet i SvD på ärkebiskopens luddiga formuleringar är meningslöst.

3. Hon har Jupiter/Fadern på sin sida och detta tippar alltså över balansen från den sataniska axeln. Merkurius i Luft må ha problem att kommunicera in i det förfall som ett sinne i Skorpionen representerar, och tar man Månen som ascendent hamnar dessutom Tvillingarna i ett hus som ligger i träda - det åttonde huset för korruption. Det är mycket möjligt att teologen skulle kunna bräcka blivande ärkebiskopen i en rent intellektuell dust, men det här horoskopet handlar främst om fromhet. En god Jupiter i Vatten i Guds nionde hus - en emotionell typ av religion som kanske är just det enda en människa i dödsskuggans dal (Månens fall i Skorpionen) förmår ta till sig. 

Det som för en knivskarp teolog är tomt "språkspel" utan intellektuell substans, är i själva verket exakt den utspädda barnmat som Paulus insåg att hans efterblivna mottagare behövde. Sverige är ett så andligt förfallet land att de så kallat intellektuella redan dömt sina själar i sekulär hybris. Återstår då jordens salt och vad de kan absorbera och binda för slags vätska. Här blir blivande ärkebiskopens horoskop verkligt intressant: den goda Fadern Jupiter välsignar direkt ett folk fallet likt Månen i Skorpionen. Långt bortom en självrättfärdig teologs vildaste föreställning.

Naturligtvis är landet Sverige i total upplösning, med två politiska block som båda söker slå i befolkningen att slaveri och pengar är det viktigaste i livet och ett näringsliv som 2011 öppet hånade filosofin för dess "olönsamhet".  Det är i skenet av det här landets totala misär man måste se den nya ärkebiskopen. Till vilken nytta skulle en Thomas av Aquinas vara i Sverige, just nu? Nej, teologen Martin Lembkes inlaga imponerade inte på mig. Det finns en rätt och en fel orientering även hos Merkurius som mänskligt intellekt.

Det finns två Martin Lembke i Lund men jag gissar att det är den yngre, just genom dess enorma koncentration på det fåfänga intellektets tecken Jungfrun, det tecken som mer än andra förvillar sig i "språkspelet". Dessutom stämmer den sideriska zodiaken här också perfekt med hans hang-up: frågan om jungfrufödelsen!


Tillägg 131019. 

Gissningen var fel och här är det korrekta horoskopet för artikeldebattören. Doktrinära dispyter sorterar naturligtvis under Saturnus, världslig auktoriet. Romarriket bar Stenbocken på sina standar, kejsar Augustus var omåttligt stolt över att ha fötts med Stenbocken stigande i öster och lät prägla mynt med symbolen. 

Pusselbitar faller på plats vid åsynen av Månen i Stenbocken och hur den disponeras av Saturnus, materieprincipen i Oxen, med vilkets teckeenhärskare Venus den är vän och den senare därtill är hemma i sitt eget negativa och med materien identifierade tecken. Här närmar vi oss distinkt kristendom av ett fundamentalistiskt eller legalistiskt slag och ett horoskop som gäller för två dygn när de som föds inte på minsta sätt ifrågasätter det som inlägget kallade Mayas illusoriska värld. Eller?

Varför konfigurationen inte resulterade i en evolutionsbiolog eller något annat prosaiskt, trots den helhjärtade affirmationen av det materiella (axeln Kräftan och Stenbocken, med dess strikta hierarki, är verkligen underkastelse under denna världen - jämför Tarotkortet Djävulen), det beror förstås på det fenomenala drivet i den solära axeln mellan Fadern och Sonen! Se inläggets andra förslag till mappning av treenigheten med de astrologiska symbolerna.

PS. Blivande ärkebiskopens Saturnus opposit Venus är ytterligare en spännande ingrediens i ett horoskop som det uppriktigt talat är svårt att bli riktigt klok på. Så här många problematiska men potentiellt befriande oppositioner är svåra att bedöma när klockslaget som kan rangordna deras betydelse saknas.