Luft och Jord, tanke och språk

Matematikern och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith skriver i "Science & Myth" (2012) några ord som med lätthet finner en parallell i den här bloggens bruk av de fyra elementen som platshållare för olika kognitiva stilar eller tillstånd:

Man måste kategoriskt göra en åtskillnad mellan tanke och språk... I kort sammanfattning är tanken en intentionell handling som söker famna ett objekt medels ett koncept., vilket senare i den skolastiska terminologin är handlingens form.
     Språket, å andra sidan, är något tanken underordnat: det är dess farkost, och tjänar till att uttrycka och kommunicera tanken. För filosofin kan det nu sägas att tanken har primat över språket, medan för vetenskapen är det precis tvärtom. ...

(kapitel 7, From Physics to Science Fiction - Response to Stephen Hawking, s. 177-78 - min övers.)

Särskilt tydligt blir Smiths resonemang om man jämför Merkurius i dess positiva manifestation som Lufttecknet Tvillingarnas härskare och dess negativa manifestation som det empiriskt orienterade Jordtecknet Jungfruns härskare. Jag har länge trott det är passande att placera språket under Jordelementet, inte minst för att Oxen anknyter munnen och ljudandet av ord, att Jungfrun anknyter till det faktiska skrivandet och bokhållandet och att Stenbockens och Saturnus organisatoriska tendenser illustrerar såväl språkets grammatik, dess formalia, som naturvetenskapen, denna jakt på tillvarons systematik. 

Det talade ordet utgår från en kropp som sätter ljudvågor i rörelse. Här avser man då jord och luft i sina naturliga signifikationer till skillnad från Jord och Luft som eviga principer - axiom och samtidigt "kognitiva plattformar". Platons eldatomer ("ljuset") genomträngde både luft och vatten men vid jord blev det tvärstopp. Jord är ren yta, saknar helt och hållet djup eller inre andligt liv. I Jordelementet diskuterar man ting som de ter sig.

En Jungfru eller Stenbock skulle ha hatat Shakespeare för att han inte skrev grammatiskt eller ständigt hittade på nya ord, men så drevs han också av energi på en annan kognitiv nivå om man accepterar engelska adelsmannen Edward de Veres horoskop som nyckeln till barden: Solen upphöjd i Vädurens klara Eld och soldisponenten Mars med Månen i Lufttecknet Vattumannen.

Vattumannen ja... Hur väl skickad Smith är att läxa upp Stephen Hawkings av hybris uppsvällda version av "människan är alltings mått" (Protagoras) har bloggen redan noterat, så hans horoskop behöver inte kommenteras en gång till. Det är typiskt att den gudstroende rymdflygingenjören och filosofen gillar KONCEPT, för jag har under många år - även innan den sideriska zodiaken lösgjorde sig ur min tankegröt - betraktat hans soltecken Vattumannen som just det koncept som följer på Luftelementets två tidiga stadier: den kunskapsjagande Tvillingarna och den intellektuella harmonierande Vågen. Vattumannen blir då slutresultatet, en systematiserad eller avklarnad tanke. Konceptet är en stor tanke som innefattar många små tankar många små tvillingar våg-harmoniserade. 

Att senare i livet upptäcka att babylonierna hade ett annat namn för Vattumannen, Den (eller det) Stora, bara bekräftade detta, även om jag misstänker att judendomens Himmelska Människan, Adam Kadmon, är precis vad också babylonierna syftade på med detta eller denna "stora".

Ser man bara till Luften har Wolfgang Smith allt serverat för sig. Han kunde avsluta sina universitetsstudier redan arton år gammal med betyg i fysik, filosofi och matematik. Sinnelaget är oerhört distanserat pga. den halshuggna demonens draksvans. Människor med Ketu på ascendenten är ofta väldigt avmätta och förtegna, har inget alls av den gåpåaranda och intensitet som motpolen Rahu (Drakhuvudet) kan ge i kombination med en annan drivande planet som t.ex. Solen. 

Smiths horoskop är nu bara lunärt men ett mer perfekt sinnelag går knappt att tänka sig: Månen arbetar rationellt, i Luft, och harmoniserar och agerar dämpat bollplank åt en Sol i de stora konceptens Vattuman, där för övrigt också sinnelagets disponent Venus befinner sig! 

Venus har jag styggt kallat både sköka och kopplerska men här är det uppenbart att hon medlar perfekt mellan djuptänkarens Sol och Måne, även som Solen "bränner" Venus i det externa livet. (Jag vet inte hur Smiths privatliv eller relationer sett ut.)

Att det är en extremt inspirerad tänkare framgår av att Saturnus, Vattumannens härskare (och därmed Solens och Venus disponent)  befinner sig i Ljuset, i Eldelementet. Saturnus som "själens form" är således väl skickad att precis där vår värld börjar, rikta sig bortom tid och rum och bedriva metafysik. Det intressant med Smith är att han introducerat en distinktion mellan det fysiska och det kroppsliga och han hyllar som god kristen den här världen och ser den som objektiv och verklig - till skillnad från Stephen Hawking som lär ut den dåraktiga ateistens lära att alla perspektiv är lika sanna. Smiths Skytten är som synes lite brunsolkat och det indikerar ett "läckage" från konceptualisten Saturnus disponent. 

Ja, själens form är dock bara en form men formen håller en essens och den är i det här fallet Gud, Guru eller Jupiter - Jupiter i Jord. Jupiter, den hinduiska planeten av det Femte Elementet (eter) verkar genom Jordelementet. Det gudomliga genomsyrar den materiella eller kroppsliga verkligheten. Smith skulle häpna om han kände till sitt sideriska horoskop och hur väl man kan spåra exakt hans tankegångar i det.

Smiths kristendom tycks till hälften vara uppblandad med just hinduisk advaita-filosofi, läran om alltings enhet (vilken inte tillåter en cartesisk dualism eller uppsplittring mellan själ och extern materialitet). Kroppen finns och andra människor och deras kroppar finns också i det objektiva. Smith är en gammal hederlig "realist".

Vetenskapsmannen Smith hittar vi enligt ovanstående resonemang i hans Stenbock, involverat i mycket praktiska och konkreta frågor som värmesköldarna på rymdfärjorna. Eld och Jord, hetta och friktion. Eldiga Mars och färdmedlet Merkurius i Stenbockens Jord men med Saturnus i Eld. Värmefriktionen vid rymdfärjans återinträde i jordatmosfären kanske ännu bättre tecknas av Vattumannens Luft baserad på Saturnus i Eld. 

Men horoskopets tydliga och väldigt enkla och rena Luft förklarar väl hans dragning mot rymden och kosmologiska frågor, särskilt som Vattumannen (via Saturnus) står rotad i Skytten ett expansivt och uppfyllande tecken (precis som dess härskare Jupiter är en eterplanet som "uppfyller" hela universum genom att i själva verket vara det element som är basen för de fyra aktiva).

Bloggarens egen simplistiska Luft (dvs Luft kopplar till annan Luft) måste vara förklaringen till att han till att börja med hittade Smith och sedan har läst allt han skrivit (utom den hårda sågningen av Teilhardismen, detta, som han menar, tokiga försök att både vara evolutionist och kristen samtidigt.)