Stockholmsmoderaterna ser inte sina egna liv

Det är märkligt hur osolidariska människors förståelsehorisont förtvinar till den grad att de inte förstår något alls när Livet, den stora symbolkonstnären, visar dem vilket system de bejakar:

De som berördes av intermezzot vid ett café i chica Söder på Stockholm (DN) anade givetvis Budskapet. De noterade ju korrekt fågelarterna. Hökar och duvar, krigshetsare och fredsförespråkare, når djupt i den mänskliga naturen och dess klyvnad i "den onda dispositionen" som kommer från Naturen och "den goda dispositionen" som kommer från Människan. "Människan" är en helt annan art, himmelsk faktiskt, som dubbelexponerats på den lägre världen av med dess mineral-, växt- och djurriken.

Som Neil Young 1980 sarkastiskt beskrev hökarna och duvorna i den amerikanska politiken berättade här Livet för Stockholms i huvudsak moderata befolkning hur de ser ut om man översatte dem till djurriket.

De domineras av rovdjurets väg, vad de än tror om sig själva dessa stockholmare. Chillandet på caféet pågår för att deras politiker driver samma sorts politik: stjäl eller t.o.m. äter upp de svaga för att gynna det egna intresset - caféet som ett inter esse - parasitens mellanmål mellan huvudmålen. Parasitens liv är en enda serie tillfällen att KONSUMERA. De bidrar överhuvudtaget inte till det mänskliga.

Men tro inte att DN har erforderlig personal på plats att skriva RÄTT artikel till den illustrativa episoden. Som de flata nollor borgare i vår tid kommit att bli associerar tidningen till en fucking jävla karta där man kan hitta andra vilda djur i Stockholm! Kan en människas tanke bli mer banal än så? Ett slött glidande över tingens ytor, utan någon som helst djupare uppfattningsförmåga.

Reinfeldt var dum som en kossa och Landsfadern var det första manifesta uttrycket för den sedan länge groende fördumning som på varje punkt nu hotar att brista igenom den svenska självgodhetens försvarsdammar. Så länge reklambranschen de facto styr svenska folkkynnet genom dumburken kommer vi att förspilla alla chanser att åter bli ett föredöme för världen. 

Vi är en avkrok av ynkryggar som fortfarande försöker leva den individualistiska amerikanska drömmen, fast alla vet att den brast redan för årtionden sedan när den danske fotografen reste runt och porträtterade det ofattbara fattigdom som resulterat över hök & duve-motivet omsatt till marknadsliberalismen och den starkes rätt att äta utan att fundera på vilka som betalar hans billiga och onödiga konsumtion.