Sekularismen självdör i själen

"I den mån religionens språk tilläts tränga in i politiken skulle det vålla missförstånd och kommunikationssvårigheter. Med teorin om den fortgående sekulariseringen räknade Habermas med att problemet med tiden skulle lösa sig självt."

Jürgen Habermas har som bekant tagit tillbaka sin felaktiga prognos om religionernas död i det sekulära samhället och visar sig i en intressant SvD-artikel på gamla dagar ha blivit förespråkare för religionens nytta. Hur kan en så inbiten ateists helomvändning förklaras utan att tillgripa klyschan om att Fan blir religiös på gamla dagar (plötsligt mån om att inte han heller stängas ute från Himmelen).

En förklaringsmodell bjuder den indiska astrologins dasha-cykler på - tanken att födelsehoroskopets öde alls inte sprätts ut allt på en gång utan utvecklas sekventiellt, i takt med att planeternas bestämda perioder avlöser varandra. För större variation och trohet mot livet upprepas hela planetcykeln inom varje huvudcykel - lite likt Mandelbrots fraktaler som kan ses i naturen.

En kort blick på filosofens karta visar att han har Skorpionen stigande i öster, en ofta förtegen och avvisande personlighetstyp. Saken blir inte bättre av att Skorpionens härskare Mars ligger fallen i sitt klenaste läge, i Kräftan. Men så gör den indiska astrologin en av sina märkliga omvändningar och mildrar domslutet: Mars är dock neutral eftersom han dels äger det "goda" första huset (ingen astrologi går så långt att den förbannar själva den markör som indikerar en själs återfödelse till jorden, hur fallet detta fysiska tillstånd än är). Dels äger Mars tillfälligt det sjätte och onda huset, men här tycks den indiska helhetsbedömningen vara att det goda första huset pålägger Mars inte helt hävs av det onda den ådrar sig genom att förfoga över huset just under dödens solnedgång - olyckans eller fiendskapens hus.

Däremot noteras den klassiska ateist-aspekten: Vattnets irrationalitet väller över den klara och rationella Luften - här är det Mars till Månen, irrationell aggression som hotar sinnenas mentala balans. Vi har Vatten/Luft-störningar hos många aggressiva och pöbelaktiga ateister som för väsen i Sverige idag, och uppenbarligen tillhörde Habermas än gång samma sort (fast mer bildad). Titta på citat ovan en gång till och se hur väl tanken illustrerar en människa som själv lider av Vatten/Luft-störningar, men projicerar sina tillkortakommanden på samhället!

Det är rätt belysande att Mars, fast "bara" neutral, befinner sig i nionde huset för filosofi och religion, och att Habermas under merparten av sitt liv hoppats få se religionen dö. Han har för övrigt sin egen livssymbol Solen i dödens hus...

Syns denna Habermas helomvändning i fråga om religionens nytta för samhällsmoralen via hans planetära cykler?

Åter dags för brasklappen: indisk astrologi har åtminstone 50 prognosmetoder (gigantiskt!) och jag behärskar inte ens Vimshottari Dasha som är den enklaste och vanligaste. På den här punkten är jag en ren dilettant.

Vimshottari tar sin början i Månens placering i de 27 månhusen (en andra "zodiak" enbart för Månens bana - används inte på den här bloggen). Eftersom Månen står för den lägsta delen av själen, den som knyter an till den biologiska kroppen och de fem sinnena, sägs den här prognosmetoden också fokusera just den subjektiva upplevelsen av livet som vi har genom den naiva och relativt obegåvade livsupplevelse som Månen skänker.

Högre förståndsgåvor och insikter i livets andliga verkligheter är reserverad för Merkurius enligt hellenistisk och även indisk astrologi. I ett inlägg om grekernas astrologi nyligen underströks att inget värre finns än horoskop där den lägre irrationella själen - Månen - saknar styrning från den högre rationella själen - Merkurius. Resonemanget gäller enbart antik västerländsk astrologi med dess många planetaspekter. 

Men även här kommer mängder av horoskop att sakna integrering mellan själens lägre och högre nivå och således vara illa rustade att verka som kanaler för högre sanningar. Hur kan andligt blockerade människor uttala sig? Men det är just vad de gör i Europa - högljutt och fientligt mot religionen! Skulle ett horoskop som i det grekiska systemet saknar koppling mellan själshalvorna sedan också uppvisa illgärningsmän i något av de fyra hörnen, då är det bäddad för aktiv ondska.

I indisk astrologi är den högre och lägre själens enda möjlighet att träda i relation genom konjunktionen (alla aspekters moder) eller den extrema separationen (oppositionen) varur ofta något helt nytt, något större än både tesen och antitesen kommer. Habermas Måne har ännu cirka sex timmar kvar till Skorpionens tecken där den skulle ha ingått en opposition med Merkurius, men indisk astrologi använder inte Månen och Merkurius på detta sätt, trots att tankarna finns här också. Merkurius heter t.ex. Buddhi, och detta är ren rena Intelligens, även känd som Purusha, den gudomliga Personen och som i indisk skapelseberättelse föregår och designar kosmos, precis som vår innersta Översjäl är den som i förväg bestämt vilka liv på jorden den ämnar leva.

Habermas planetära cykler ser ut så här:

Vimsottari Dasa:

 Maha Dasas:

 Jup:  1920-11-30  -  1936-11-30
 Sat:  1936-11-30  -  1955-12-01
 Merc: 1955-12-01  -  1972-11-30
 Ket:  1972-11-30  -  1979-12-01
 Ven:  1979-12-01  -  1999-12-01
 Sun:  1999-12-01  -  2005-12-01
 Moon: 2005-12-01  -  2015-12-01
 Mars: 2015-12-01  -  2022-12-01
 Rah:  2022-12-01  -  2040-12-01

Det är symptomatiskt att han föddes in i filosofins och det sanna samvetets cykel och att Jupiter är en verksam välgörare i det här horoskop, och därtill själv prominent i ett hörnhus! Dock är det Jupiters sämsta placering (och motpolen Saturnus bästa), så man kan förstå att det först är när döden närmar sig (7e huset är solnedgångens hus) som Jupiter äntligen blommar ut och förstå vikten av religion för en hållbar civilisation.

Jag vet inte när hans omsvängning i den här riktningen började (började "intressera sig" i mitten av 90-talet är lite väl vagt). Men jag läste för några få år sedan en artikel som tydde på en djupare omvärdering av religionen. Det finns goda skäl att tro hans nya insikt dök upp samtidigt med att Månens egen livscykel satte igång, i december 2005. 

Månen står som bekant för livets slutskede - den traditionella termen är "livets utgång" och det kanske ändå är lite av "när Fan blir gammal blir han religiös" i Habermas fall...

Men då ska man också notera att det bara är Jupiter och Månen som är aktiva som välgörare av Habermas alla planetcykler (han har redan levt ett långt liv, men kommer knappast att hinna fram till Rahus cykel f.o.m. december 2022). Månen, eller den lägre och sinnesbundna själen, har visserligen gjort gott även som ateistisk tänkare.

När allt kommer omkring har Habermas alltid VETAT att högerns själviskhet är en fara för ett samhälle och att det är vänstern som förstått samhällsmekanismerna. I så måtto är en god ateist att föredra framför en hycklande religiös - och den typen finns det gott av, det konstaterade redan Jesus om fariséerna som polerade utsidan på sina kärl...

Men att Habermas sedan sex år gått in i en aktivt god sinnesförfattning eller sitt livs renodlat lunära tillstånd tyder på att den onda eller här möjligen bara neutrala Mars sedan länge upphört att destabilisera Mån-Vågens känsliga intellektuella balansakter. Mars kulminerar ju enligt indisk astrologi vid 28 och minskar sedan i betydelse, även om man i fall av en prominent Mars - t.ex. Fredrik Reinfeldts stigande Mars i ett själviskt tecken - kan se en livslång sjuklig egosim. Dessutom ligger cykelns planetära härskare i 12e huset, ett "ont" hus på många sätt men definitivt också förknippat med religionen och själens moksha eller befrielse! Detta passar oerhört bra in på att Habermas nu fattat religionens väsen.

Minns också att det absolut inte är någon tvingande lag på att Vatten- och Luftstörningar måste ge mental (eller emotionell) debilitet. Konstnärer och poeter tycks kunna ta det bästa ur de här svårförenliga elementen, och kanske ska också filosofen - om vävandet av subtila tankar är en konstart - räknas dit. 

Men, som sagt, ofta nog indikerar dissociationen mellan Vatten och Luft obearbetade emotionella komplex och det är det vi ser hos dagens fanatiska och inte alls värst begåvade ateister. Det är Richard Dawkins lättledda vargpack - nollor egentligen. De borde ha läst betydligt fler böcker från båda sidor innan de beslutade sig, men Vattenelements irrationella fruktan VILL INTE TÄNKA och samlar därför bara argument för sin sida. Kanske är det Mars attack mot Habermas Måne i Luft som sinkade hans upptäckt om religionens nytta så enormt länge.

I bloggens tidiga skede provade jag ett tag att beskriva Vattnets och Luftens svårigheter att få grepp om varandra som "lost in translation" (i en direkt tanke till den mutistiske Bill Murray i Japan i filmen med samma namn).  Det är därför intressant att notera hur Habermas själv hittat nästan samma metafor och själv uppenbarligen inte förmår överbrygga sin inre diskrepans:

"Båda sidor [den sekulära och den religiösa] måste kunna förenas av något Habermas kallar offentligt förnuft, public reason, med vilket han avser ett förnuft som kan överbrygga klyftan mellan det religiösa språket och det sekulära.

Utgångspunkten för Habermas är att det finns en sådan klyfta. Det religiösa språket är av en annan art än det sekulära, inte nödvändigtvis sämre eller mindre förnuftigt, men likväl ett språk som inte självklart låter sig överföras till politiskt allmängiltiga satser och påståenden och som därför måste kunna ”översättas” till ord och begrepp som kan förstås av alla."

Tillägg 

"Mot mitten av 1990-talet...började intressera sig för religionernas roll i demokratin".

När man bryter ut sub-cykler ur den långa Venus dasha (1979-1999) finner man - för vad det kan vara värt - att gudarnas budbärare Merkurius (eller Hermes) råder över perioden 1995-98.