Det kunde vara intressant att kort jämföra den äldsta traditionen om horoskopets tolv hus med den indiska astrologin. Man märker deras släktskap men också att de redan vid det första århundradet i vår tid börjat gå skilda vägar.
1. HOROSKOPOS - Horoskopet (Ascendenten)
2. HAIDOU PYLE - Dödsrikets (Hades) port
3. THEA - Gudinnan
4. HYPOGEION - Lägre mitthimlen
5. AGATHE TYCHĒ - Den goda lyckan
6. KAKE TYCHĒ - Olyckan
7. DYSIS - Occidenten (väst eller solnedgång, namn på en av dygnets tolv timmar)
8. ARCHĒ THANATOU - Dödens begynnelse (eller "rot")
9. THEOS - Guden
10. MESO-OURANEMA - Mitthimlen
11. AGATHOS DAIMON - Den goda daimonen
12. KAKOS DAIMON - Den onda daimonen
De grekiska aspekterna visas här enbart DEXTER (pekande medsols/åt höger). Minns att man räknade hela tecken i antiken så vad den första gröna pilen indikerar är inte en 45° halvsextil utan en 60° aspekt - med ascendenten som själens första steg (att bara komma hit till jorden!) bildas 60-gradersaspekten i det tredje steget.
Exakt som i den indiska astrologin med andra ord, förutom att det där enbart är Saturnus som kan blicka fram mot det tredje tecknet och således aspektera sitt eget 11e hus, den goda daimonens eller skyddsängelns hus! Minns den antika tanken att Saturnus representerar själens platonska Form. Den goda daimonen är i själva verket vårt eget bästa jag, den delen som aldrig inkarnerar utan förblir utanför egos tunnelseende.
Aspekterna på kartan utgår från Ascendenten och både DEXTER och SINISTER (pekande bakåt/åt vänster) finns det en "radioskugga" eller mörkt hål dit ingen stigande planet förmår blicka. Dessa är de så kallade inkonjunkt-lägena (150°). Inte undra på att dessa hus i båda indisk och grekisk tradition är onda! Detsamma gäller också det tolfte huset, just ovan soluppgången. Den hellenistiske egyptiern Claudius Ptolemaios (2a årh) sökte förklara varför det här huset var osunt med att stjärnorna till vilka också planeterna räknas grumlas av jordatmosfäriska förhållanden. (Himlaljusen kanske är ett bättre ord är stjärnor, som i indiska ordet för astrologi Jyotish "vetenskapen om ljusen".)
En påfallande skillnad mellan indisk och grekisk syn på husen är att indierna räknar även tredje huset som ett av de onda husen men med förbehållet att det är ett av upachaya-husen, vari saker med ansträngning kan förbättras. Den hellenistiska traditionen polariserar här Gudens nionde hus (som vi väl känner igen via långlivade associationer till religion och filosofi) mot Gudinnans tredje hus. Här finns uppenbarligen en förlorad tradition i väst!
Med Gudinnan avses Månen, enligt en fotnot i Ptolemaios där jag äntligen hittade samtliga grekiska namn på husen. Här är det klart att vägarna har skilts, för indierna har valt att sätta Mars som husets karaka (signifikator), en stridens planet som bättre förklarar varför man betraktar det merkuriska intellektshuset som ont, men reparerbart.
Varför är tredje kommunikationshuset ont? Kanske ger den häpnadsväckande beteckningen på andra huset ett svar. Den sinnliga och jordbundna Oxens hus liknas vid portalen in i Dödsriket! Det nyfödda barnet som just anlänt via horoskopet/ascendenten öppnar nu sitt gap för att girigt suga i sig näring för första gången och - bang! - där smäller Dödsrikets portar igen. Från det att själen involverar sig i den strikt fysiska näringskedjan anses den död ur den andliga världens perspektiv. Den väljer nu sinnesintryckens väg och tappar kontakten med sitt inre.
När därför efter några år intellektet börjar formas i det lilla barnet är detta ett ondskefullt intellekt, för det följer på andra husets entré in i dödens rike - denna vår tillvaro på jorden! Därför är också Merkurius en amoralisk planet, inte självklart en kraft för det goda. Merkurius intellekt måste bestämma sig om sin orientering. Ska den fortsätta verka enbart i riktning mot dödens rike så blir Merkurius handelsmannen, krämaren eller handelsmannen eller rent av en kopplare som ränner runt och söker fixa ihop saker och ting.
Tar själen sitt intellekt i anspråk för att utforska sin sanna bakgrund, då väljer intellektet "Vägen upp". Genast blir den grekiska traditionen om Gudinnan och vägen upp till Guden i nionde huset för religion (re-ligare = återanknytning) något mer begriplig. Gudinnan eller Thea som Månen, är den lägre irrationella själen, som dock har förmågan att underordna sig sin herre, Guden. Om man här menar Solen eller Jupiter, kan lämnas till en annan gång.
Andra huset som Hades port kanske också kastar nytt ljus över fixstjärnan Algol - Satans vrånga huvud enligt judarna - och Månens upphöjelse i Oxens tredje grad. Menades i antiken att Månen var upphöjd i Oxen bara för att den här cementerar det faktum att alla näringsberoende varelser är döda ur ett högre perspektiv? Då verkar senare traditioner om sinnets stabilitet i Oxen och annat bara vara lull-lull, förskönande tillägg som, vartefter människorna blev allt mer världstillvända och materialistiska, också behövde en astrologi som smekte dem medhårs och förklarade att deras tilltagande andliga apati var något gott.
Månens upphöjelse i Oxen (och Satan eller Djävulen lurande därbakom) påminner också om gamla religiösa sanningar, som att Djävulen äger den här jorden och att den som gör sig alltför hemmastadd här tappar kontakt med själarnas kollektiva evolution.
En annan ledtråd till det inledningsvis onda tredje huset i indisk astrologi och det faktum att det kopplas till strid i öster men till Månen i hellenistisk tradition, hämtar jag från Kina (eklektiskt och godtyckligt som det kan tyckas). Det kinesiska skrivtecknet för stridighet eller gräl föreställer "två kvinnor under ett tak" !!! På något märkligt sätt möts här föreställningen om Gudinnan och Mars som krigiskheten och den grekiska allokeringen av Månen till detta hus!
Så här blir det med symbolik, traditionerna vävs och till sist ingår det flera vagt igenkännbara "käpphästar". Indisk tradition läser familjeförhållanden genom ett flertal hus (det är så rörligt att jag inte ens velat ta i ämnet). Ur perspektivet av ett personhoroskop indikerar tredje huset främst yngre syskon med vilka man själv - mellankullen - kanske bråkar med. Det elfte står istället för äldre syskon - den goda skyddsängeln mot vilken yngre syskon inte är uppstudsiga.
Här kan också äntligen ses varför jag inopportunt kallat Oxen och Skorpionen för "den sataniska axeln" från första början. Andra huset är porten till Dödsriket - näringsintaget är bara ett sätt att förlänga själens exil och nutritionister är Underjordens tjänare. Som Jesus sade: "Människan lever inte enbart av vatten och bröd."
På andra sidan, i det skorpioniska åttonde huset som ligger i mörker ur ascendentens (den inkarnerade själens) perspektiv, ser vi beteckningen arché thanatou - upprinnelsen till döden (jämför engelskans "arch" - valv eller valvbåge). Solen har nu nästan löpt sitt dagliga lopp (en båge = arc/arche) och när kvällningen kommer har många helt hoppat över det nionde husets viktiga uppgift!
*****
När jag läser Tetrabiblos, Ptolemaios ofta enormt svårtydda introduktion till den astrologiska praktiken i sin tid och närmiljö, ser jag hur andra spelregler utformats i väst jämfört med i Indien men som ändå påminner om de indiska. Husen spelar även i den hellenistiska världen stor betydelse för om planeterna ska tolkas gott eller som mediokra influenser - inte alls olikt Jyotish lära om "planeters verksamma natur" som framhåller att även naturligt onda planeterna kan åstadkomma något gott under förutsättning att de tillfälligt äger "rätt" hus.
Som synes av de grekiska namnen på husen fanns ursprungligen en gemensam tradition, men indierna har bevarat den bättre medan väst sedan 1800-talet gjort banal egopsykologi av hela zodiaken - och tappat den barska grundton som ursprungligen genomsyrade den mer filosofiska astrologin. Ptolemaios längsta och mest komplicerade kapitel handlar t.ex. om vad horoskopet säger om det nyfödda barnets förväntade livslängd. För vad är det för mening att ställa ett horoskop på en unge som ändå inte förväntas leva så många år? Kärvt var ordet!
Tillägg 120422
Ovanstående resonemang utgick i huvudsak från zodiakens egen "motsols" berättelse. Men betraktar man istället horoskopet utifrån solens dagliga bana på på himlen (husen 12 och till nedgången i hus 7), då får t.ex. Hades port en helt annan innebörd. Det är porten UT UR Dödsriket och "uppstigandet" (ascendere) till en ny inkarnation som människa!
Denna läsart gör faktiskt "den sataniska axeln" mer begriplig: utgången ut ur Hades portar (för en återfödelse) matchar här åttonde huset där Döden tar sin början. Den sataniska axeln beskriver med andra ord den fallna själens kretslopp. Som den indiska upanishaden säger: "Sannerligen, den som börjar göra distinktioner (på "här" och "där") går från död till död."
Tanken infinner sig, att det är Olyckans sjätte hus i den hellenistiska astrologin som för tankarna till den jordbundna Merkurius som i sin iver att just diskriminera (och på det viset bevisa sin egenart och särställning) som är roten till mycket ont på planeten jorden och i människosläktet. Överrepresentationen av brottsdömda med Månen i Jungfrun (sinnen behärskade av den jordbundna Merkurius) tycks bekräfta detta antagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar