En Viktor Barth-Kron söker i regeringsmegafonen (?) DN vinna några billiga poäng på att Håkan Juholt för första gången på länge uttalat sig i en lokaltidning. Tyvärr blir det bara putslustigt och med ett fackboksmanus ute till påseende i USA är jag f.n. förstås nyfiken på vad som skiljer den mediokra tänkaren från den bra. Kanske B-K:s horoskop bidra till ett klargörande?
Solen i Skytten ger förvisso stark tonvikt på ett satiriskt tecken - Skyttar har galghumor och den okuvligt optimistiska professor Pangloss i Voltaires "Candide" är en perfekt illustration. (Se Voltaires horoskop här - förvisso en nattsvart Skorpion som privat sägs ha varit stygg mot sin familj, men utåt var en anhängare av frihetlighet. Jämför i detta Woody Allens horoskop här nedan.)
Problemet är bara att det här är ett av de komplexa dygn då Solen byter tecken, och redan vid fyratiden på morgonen helomvänder Solen och betonar torra och kylslagna Stenbock, som satiriker ofta hämmade eftersom de samtidigt försöker spela trovärdiga och myndiga. Jag vill tro att det är bättre att ha Solen i Eld och landa sina synintryck i förtätad Jord - konkreta exempel, köttiga ord. Denne Barth-Kron är löslig som luft i sina lustifikationer.
Och det är ingen hälsosam luft att andas heller utan fuktig, sjukdomsalstrande luft. När jag talat om att ett av tre horoskop innehåller dissociationssyndromet åsyftas enbart sannolikheten av att en eller flera av de klassiska sju planeterna samtidigt befinner sig ett Vatten- och ett Lufttecken. Men till detta kommer också en bedömning av syndromets intensitet.
När sinnelagets Måne involveras måste man misstänka en av de mer akuta varianterna, och är gruppsociala Vattumannen och grupphatiska Skorpionen involverade finns risken för distinkt sociopatiska attityder, vilket kommer att märkas individens tankemönster och ordval. Just som i fallet Viktor Barth-Kron, vars ogillande av socialdemokratin ("kollektivism") inte är att ta miste på.
Vi kan alltså sortera det här horoskopet till samma grupp där också Osama bin Ladin och den i princip från USA utfrysta Woody Allen (efter sexskandalen med sin dåvarande livspartners adoptivdotter). Jag nämner Allen speciellt eftersom han faktiskt har komisk talang och tajming i sitt valda medium.
Relationsproblematiken, som dominerat nästan hela hans filmkarriär, är inte svår att se, det "sociala utstötningssyndromet" kan genom känd födelsetid lokaliseras till det sjunde partnerskapshuset, ett av den sociala kompetensens hus, och den inre lyckans eller hemmets privata omständigheter. Det är förstås också exakt den här fruktansvärt fula aspekten från fadersgestalten Saturnus mot den privata sektorn som korrelerar med att han kidnappade den unga asiatiska styvdottern.
Med Lejonet stigande är dock Allen en stor dramatiker (t.o.m. en dramadrottning, givet den ömkansvärda och hypokondriska figur han alltid valt att spela i sina filmer). Och det är förstås Solen i Lejonets själva negation, den döende svanens Skorpion som indikerar det här svart-vita i hans livssyn. Men inte ens svart-vitt, eftersom "dissociationen" mellan luftens rationalitet och instinktens irrationalitet skär sig fullständigt. Vilken tur att denne man valde jazzmusik och filmmanus istället för att bli en sociopatisk mördare!
*****
Anmärkning. Färgkluddarna i DN-skribentens tecken illustrerar vilket underliggande element som tränger sig in i det aktuella tecknet genom det aktuella tecknets härskares belägenhet. Det är ytterst tragiskt för Barth-Kron att sinnets egen härskare Saturnus (essentiell Luft) här har sjunkit i korruptionens Vatten och därför skapar en förmörkat sinne. Woody Allens satir är obetaltbart mycket vassare eftersom han har Saturnus i omixat skick, Luftplanet hemma i sitt härskarläge och med sin maximal styrka i väster - Allen kommer säkert att skapa film till han drar sin sista suck! En äldre kommentar till filmregissören här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar