Konstigaste rockstjärnan i astrologin

Aftonbladet skissar sångaren Axl Roses liv som det tett sig åren efter Guns N' Roses-eran:

Allt [om Axl] stämmer. Och verkligheten var, och är fortfarande, mycket, mycket värre än så. Han är den konstigaste rockstjärnan i världen i dag. Vi pratar rockens Michael Jackson här, eller de sista dagarna i Elvis Presleys liv. Axl är inte bara en galen rockstjärna, han är en människa med djupa, känslomässiga problem.  

Läs detaljerna i artikeln och inspektera sedan den makalöst ensidiga himmelen i början av 1962, som västastrologin beskrivit som en extrem tid i "Vattumannens tecken".

AB-artikeln om Axl visar bortom rimligt tvivel att detta inte alls är en period i  "hyperintellektualitetens tecken" utan istället en Stenbock som gått överstyr - "den rituella fixeringens tecken".

Det är Stenbocken och inte Vattumannen som fastnar i fixerade beteende mönster för hur saker och ting ska skötas. Axls alla besök hos spåfolk, shamaner etc, är alla uppenbara tecken på en som är bokstavstroende, och detta är en egenskap hos Jordelementet, som identifierar med bokstavsnivån i ett fenomen. En ritualist, som sagt.

En äkta Vattuman, som jag sade i inlägget om just årskullen 1962, skulle inte vara så här om sig och kring sig över händelser i tiden. De skulle snarare vila i sin intellektuella "självtillräcklighet". De skulle de facto påminna en smula om en upphöjd Gud som i sitt sinne övervaknar allt, utan att ingripa. 

Ateisters spotska påpekande att Gud aldrig bevisligen visat sig eller gjort någon en favör, visar hur obegåvad den här livssynen är, som bygger på att man tar ett begrepp (teism) och sen inrättar sitt intellektuella liv mot att förneka det. Hör någon vilken psykisk sjukdom eller hangup som detta omvittnar?

I den klassiska (högre) filosofin var man istället av den åsikten att Gud troligen inte ens var medveten om den enskilda människan, eftersom den jordiska (kosmiska) skapelseordningen är oändligt fjärmad från det gudomliga centrum. Det är från denna tanke idéer om medlargestalter vuxit fram, skyddsänglar och andra lägre väsen i Oändligheten, vilka faktiskt har en susning om att vi, den fallna människorasen, kravlar runt i vårt struntviktiga beckmörker och har åsikter om saker vi inte ens har kapacitet att förnimma.

Nu visar sig visserligen just Månen (sinnet) i Stenbocken förekomma hos en och annan kristen teolog, men jag  har en idé här. Det är Axl Roses dragning mot ritualism som lockar det mest organisatoriska av de tre Jordtecknen. Det är systemet som sådant som fascinerar, kanske är den skelettala strukturer viktigare för en Stenbock (de är ofta kända som paragrafryttare) än de som strukturen (formen) söker berätta.

Ateistfilosofen Friedrich Nietzsche, som blev galen, tyvärr inte förrän han hunnit skriva viktiga texter som bidragit till den västerländska sekularismen, var t.ex. en produkt av Stenbocken och Skorpionen.

Hans tredje mentalitetshus styrdes totalt av Saturnus hemma i härskarläge i Stenbocken och den här fixeringen vid sakers och tings strukturer gick sedan hand i hand med hans beckmörka psyke - den "fallna" (debila) Månen i Skorpionen som steg i öster då han föddes och detta tillsammans med den obalanserat giriga norra månnoden som indierna fruktar som demonen Rahu. Vad kunde väl Nietzsches debila Sol i Vågen göra mot en sådan negativ Jord- och Vatten-tendens i psyket?

Vi har nu bl.a. underhållaren och popfilosofen Alexander Bard, själv med en praktfull fixering i Stenbocken, som en sentida förespråkare för Nietzsche som relevant för vår tid. Lycka till. Någonstans tror jag t.o.m. Axl Rose förstått bättre när han i sin besatthet efter en stabil struktur köper en "vägledare" som hävdar att hans assistenter sökt ta hans liv i 50.000 tidigare inkarnationer!

Det var troligen en utsaga som var metaforisk, men en jordnära bokstavsmänniska ser inte metaforer, de tror på vad de upplever som fakta (eller avvisar dem). Axl Rose är det mest saturnusstyrda jag någonsin sett - t.o.m. Månen lyckas hamna under den halvt solipsistiska Stenbocken som 1962 ser Saturnus hemma i sin negativa och lidelsefulla jordversion. "Världen snurrar runt mig!" Det finns skäl att tro detta är Satans eget tecken, eller med mindre religiösa uttryck: Gaia, planeten Jordens primära härskare och styrande inre princip. Det skulle förklara Stenbocken/Saturnus och naturvetenskapen väldigt väl.

Återigen beklagar jag den som läser detta och föddes den här tiden 1962 - det är bara att hoppas grillerna hittat sig "lagom uttryck". Jag har själv sett de mest märkliga sidor hos individer från den här tiden. Och vilka materialister de är! Det yppersta i hantverk är inte gott nog. De söker förverkliga en fantasi om himmelriket, fast i materiella termer.

Årets stenbockighet ligger kvar i månader. Under försommaren har vi "fundamentalister" som Thomas Bodström och Tom Cruise. Bodströms fixering vid lagstiftande formligen skriker ut Stenbockens vilja att stänga dörrar, begränsa, definiera, låsa och vinna-kontroll-över. Cruise och Scientologerna har precis samma grundton. DE har den manual som DU ska leva inom.

Se Carl von Linné för ett gott uttryck för Stenbockens kärlek till systematik. Men även den här nästan lika extrema överbetoningen på Stenbocken - en materialistisk evolutionspsykolog, vilket förstås påminner om Sveriges egen evolutionsbiolog Lindenfors som söker prångla ut böcker som ska "avvänja" svensk ungdom från religiösa tankekategorier.

Även den senare har en kraftfull betoning av Stenbocken, men förmildrande omständigheter från en genuint sympatisk kombination av sinne och välvilja (Månen/Jupiter) i empatiska Fiskarna. Han tror förmodligen verkligen att han gör ungdomen en tjänst genom att preparera deras unga sinnen med en negativ attityd till religion.

Som Strindberg lät meddela, genom avataren Indras dotter: "Det är synd om människan!" Och tydligast blir det i den negativa polariteten. Frihetskrigare och självmordsbombare dör i glädje i Eld och Luft, materialisterna sjunker och kvävs i sin egen gyttja och habituering. Axl Rose är, som AB-artikeln avslutar, ett fullbordat kapitel. Men det visade redan födelsehoroskopet.

När så mycket planetär energi läggs i ett lidelsefullt (Rajas) tecken och lidelsens herre i detta fall är Saturnus (som alltid drar åt tumskruvarna hårdare och hårdare), vad finns det då för frihet kvar? Det här stora "tidsfönstret" 1962 måste ha varit reserverat för själar som på ett högst opassande sätt begränsat andra människors frihet (i tidigare liv). Nu fick de en möjlighet att själva bli offer för kontrollörens princip.