Rajas & den brinnande lidelsens helvete

En sju sidor lång betraktelse över reinkarnationen, ett stört undermedvetet och homofenomenet. Astrologin är konstant i sina signaturer alltmedan bärarna av dessa komplex passerar revy. En del återkommande bloggläsare har därför redan sett följande historia. Just det här fallet har emellertid sitt intresse ur ett astrologiskt perspektiv.

Foto på och av Elisabeth Ohlson Wallin
(modifierat för att belysa själen)

Något om fotografen Elisabeth Ohlson Wallin på morgonradion fick mig att söka upp födelsedatumet. [Här ett Newsmill-inlägg om saken, en fotoutställning om utagerad homosexualitet i arabvärlden.] 

Det var ju ett mindre ståhej när påven förklarade förre svenske ärkebiskopen K.G. Hammar för icke önskvärd i Rom sedan kvinnans porträttering av Jesus - som själv uttryckligen diskuterat olika förhållningssätt till sexualitet i Nya testamentet - degraderade honom till ett offer för sina psykiska drifter (homosexualitet).

Berättelsen där Jesus går på vattnet är kristallklar när men inser att det är en symbol (förutom möjligheten att mannen faktiskt kunde identifiera sig totalt med naturlagarna och därmed neutralisera deras makt). 

Som symbol säger berättelsen, "Se, här var en stor själ som INTE föll ner i de sublunära (psykiska) vattnen och blev mentalt derangerad som vi andra, "de döda". Här var också en man som, till skillnad från Narcissus, inte blev egokär när han såg sin spegelbild i vattnen och dödsstörtade från andlig vakenhet".

(Notera bl.a. följande antydningar som bildar en undertext: "sömn"/"vakenhet", "oro"/sjunka, lugn/ett med vattnets ytspänning. Nej, det var inga idioter som skrev de där berättelserna.) 

Naturligtvis kunde inte påven bereda audiens åt Svenska kyrkans högdjur om den kyrkan accepterar samma typ av hån som Vilks med flera bedrivit mot islams mest vördade gestalt. Det är också ett hån mot kristendomens mest centrala sanning: vi är gudomliga varelser tills dess att psykets till kroppsliga signaler förklädda föreställningar driver oss ut i allsköns ytterligheter.

Psykiska strömningar är i sig inte det som kallas "synd", men att ge uttryck åt dem är ett luciferiskt uppror mot skapelsen. Pro-gay bildkonst är ett uttryck och därför i strid mot kristendomens värderingar.

Inte bara har jag skruvat lite på fotografens självporträtt för att få fram det djur som vi människor är löst baserade på i vår fysiska design, jag har också valt att ta det astrologiska stickprovet för middagstid. En födelse några timmar in på dygnet (inte alls osannolikt!) ger en klassisk bekräftelse av de avvikelser en del systematiska studier av hbt-horoskop uppvisat.

Även med en tidig morgonfödelse, före halvfyra då Afrodite/Venus avslutar sin vistelse i Fiskarnas tecken, är horoskopet graverande vad gäller dess störningar i Rajas guna, lidelsens (och lidandets) kvalitet.

Men det riktiga haveriet tillstöter med Venus ingress i egocentriska Väduren: "Jag och min kärlek" - notera hur egoprincipen inte har det i sig att avväga den egna preferensen mot vad omvärlden handlar om eller indikerar. Att psyket/Månen här ändå befinner sig i den mogna avvägningens tecken Vågen räddar inte alls den här outvecklade kärleksplaneten, tvärtom - Mån-Vågen disponeras av den skadade ("detriment") Venus!

Dessutom är psyket eller det inre sinnet också vanställt av sexualdriftens planet Mars som i sin klenaste placering i Kräftan anses för "fallen". Indisk astrologi kallar detta tillstånd "debilitet". Just den här attacken mot sinnets omdömesförmåga är dessutom allvarligare än många andra, eftersom det är det irrationella (det omedvetna) Vattenelementet som flödar in och dränker Luftelementet (rationellt tänkande). 

*****

Jag har ofta pekat på att konsten kan vara en legitim väg för de Vatten/Luft-störda människorna. Här kan de blanda "dårskap med glimtar av förnuft" så att intressanta och kluriga konstverk resulterar. De allra mest intelligenta kan till och med hantera psykets dissociativa tendenser instrumentellt. Om detta skrev jag i samband med Pirate Bay-grundaren Fredrik Neij där rätten i princip sade att han satt och ljög dem rakt i ansiktet i sina bedyranden att han inte längre hade att göra med den tekniska infrastrukturen till den illegala fildelningen.

Avsiktlig dissociation behöver inte betyda fega lögnare, den kan också, av de allra skarpaste, användas för fantastisk, absurd humor. Men sen finns också horder av mer eller mindre talanglösa människor som utan några redskap också drivs omkring som ranka skutor på stormiga omedvetna hav. Här kan man lokalisera många ur den homosexuella gruppen. Själar som inte vet vad de har levt för tidigare liv och nu återföds med mängder av obearbetade och märkliga strömningar i det omedvetna.

*****

Från en granskning (nytt fönster) av libidinösa Mars och amorösa Venus i 120 hbt-horoskop återkommer hos fotografen båda anomalierna. Alltför ofta befann sig Mars fallen i Kräftan, alltför ofta befann sig Venus skadad i Väduren. Fotografen prickar in båda dessa placeringar. Därtill är båda de andra lidelsefulla Rajas-tecknen i full (och delvis dysfunktionell) verksamhet!

Slav under lidelsen? Ja och nej. Ett arbete pågår här om att komma till tals med frågor om kroppslighet.

Först lidelsen som en dominant kraft. Se t.ex. den patriarkala Stenbocken, myndig och egenmäktig (eftersom också Väduren är aktiverad). De egenmäktiga vägrar acceptera någon annans lag än sin egen. Samma fenomen har vi redan sett i Venus-Vädurens egen psykologi: det är egoistisk kärlek, kärlek bara till det som liknar det egna (homo), dvs det är inte kärlek alls, utan bara en variant på narcissistiska störningar.

*****

Året 1961 är kanhända problematiskt eftersom Saturnus är hemma i sitt eget tecken för fysisk gränsdragning och realpolitiskt herravälde. Här är Pappa Patriark som bestämmer var skåpet ska stå. I en balanserad psykologi ska ett så här starkt bud om restriktioner ha lämpliga mothugg från "upplösaren" och expanderaren, Jupiter. Så sker inte detta år, tvärtom står Jupiter fallen (debil) i Stenbocken - totalt kontrollerad av sin motpol. De här personerna har lättare för att stänga dörrar än att öppna dem!

När också Saturnus är "hemma" har i princip Jupiters förmåga att expandera sina synsätt totalt frusit inne, Saturnus är den dominanta och utnyttjar Jupiters expansion för att vidarebefordra sin egen snålhet!

De REGLER som Saturnus - patriarken - dikterar, är vad som gäller. Året 1961 ser med lätthet rena regelfascister födas. Se bara modeprogrammet STIL:s skapare, Susanne Ljung.

Den mångåriga programserien är en enda lång hyllning till det normativa modet (Saturnus) och eftersom jag ibland hör reprisen på helgmorgnarna tycker jag mig de senaste åren ha hört en alltmer pro-gay ton i programmet. Detta stämmer med Ljungströms horoskop som upprepar fotografens Venus i Väduren och Saturnus/Jupiter i Stenbocken. 

Den här kombinationen är en "mjuk-hård" variant på egenmäktighet - för en "hård-hård" egenmäktighet, se skådisen Christan Bales egenmäktighetssyndrom eller kvinnomisshandlaren Casper Östlöv som lemlästade sin flickvän för livet - här involverar egenmäktigheten också hätska Mars. (I det senare inlägget också en länk till markis de Sade och hans drömmar om att skada kvinnor. Samma symbolik ännu en gång!)

Med den "mjuk-hårda" varianten menar jag en egenmäktighet med Venus i Väduren som "bara" ger en krympling i kärleken, en nästintill förtvinad förmåga att relatera djupt till det andra könet. Istället är egots känslomässiga och estetiska preferenser otroligt viktiga för individen själv. Och, förstås, alltid med ett sneglande öga till vad "Pappa Patriark" har för åsikt om snitt och skärning. 

Saturnus-i-Stenbocken är den materiella formgivningens mest renodlade budskap, och det är schlager-Annas kombination av Måne och Saturnus i Stenbocken som inte funkade i Europa. Alla utom oss såg att hon var en manierad och fabricerad ung småstjärna. Jag hoppas hon klarar att tvätta bort den tonen med åren.

Här är ett Anna-inlägg om den saken - om att importera för mycket av materiella former till sin själ och sedan fastna i formen. Det är just detta som är den homosexuella människans psykiska problem. De sitter fast i ett tidigare liv och försöker reprisera det en gång till fastän kroppstypen inte längre är densamma! 

Det fascinerande med delar av årgång 1961 är att "Pappa Patriark", som drar gränserna, är internaliserad hos individen tillsammans med barnet Väduren. Egenmäktigheten - viljan till makt - leder till sist till policysättande positioner som mest tycks ha med egots framtoning eller självpresentation att göra. Precis som Susanne Ljung först manövrerade sig fram till Damernas värld för att sedan få sitt eget radioprogram. Fotografen Ohlson Wallin har också nått en position varifrån hon kan kränga sin syn på Venus - som till skillnad från Ljung också inbegriper en sjuklig fixering vid Månen i Vågen, vid kvinnor.

Ur själavandringsperspektiv är könsproblem nästan alltid relaterade till ett byte från en mans- till en kvinnokropp (eller vice versa). Jag har under trettio års tid haft sporadiska (och ibland återkommande) drömmar om ett flertal tidigare liv. Av dessa har två eller tre varit kvinnoliv och ett har jag lyckats belägga. Det var en underlig och lätt obehaglig känsla och tog lång tid att acceptera.

Studiet av reinkarnationslitteratur har visat att detta verkar vara förklaringen till att vissa själar fastnar vid "växlingarna". De har kanhända varit på jorden alltför sällan och har inte fått grepp på lagarna som gäller här... 

Givet Saturnus totala maktvilja i det här horoskopet man kan säga att Ohlson Wallin är en man (Saturnus i Stenbocken) som på gammalt hederligt patriarkalt vis söker kontrollera sina älskarinnor och skådebröd - i det här fallet tvingar hon dem att sitta still i poser genom sitt porträttfotografi. En mycket lättgenomskådad form av den saturniska viljan till makt över andra.

Allra roligast blir det när man funderar över aggressiva feminister och kopplar på röntgenblicken. Under den nuvarande feminina kroppsytan ser man då en bindgalen i huvudsak av manliga liv färgad själ, rasande över att ha hamnat i en fysisk kropp som hänger samman med kulturella föreställningar som hämmar honom!

Bögar har samma problem, och deras luciferiska synd består just i trotset när de insisterar på att leva ut vad som bara är ekon av ett annat liv för kanske hundratals år sedan! De ställer sig på tvären mot det sceneri det Nåderika Ödet byggt upp för dem i detta liv, så att de ska kunna lära sig något nytt. Istället propsar de på sina undermedvetna drifter och låter dessa ta kommandot. De agerar ut fel roll i fel film.

*****

I termer av den indiska avashta-läran om en planets livscykel, gör bristen på födelsetimma att Månen (sinnet) inte kan placeras exakt. Men de tre planeter som är inblandade i det här komplexa psyket, disponenten Venus och de aspekterande illgärningsmännen Mars och Saturnus, har följande "styrkor":

Den stora illgärningsmannen Saturnus är superförstärkt av Jupiter. Grundtonen är alltså saturnisk och bindande (här gäller definitivt karma från tidigare liv). Den "villiga" Jupiter ändrar inget utan förstärker och "öppnar upp" den saturniska grundtonen rejält. Saturnus är retrograd (backande i zodiaken) och på väg mot 6°, dvs enligt avashta-synen nästan inne i bortdöendets sexgraderssegment för en planet i ett negativt polariserat tecken.

Den lilla illgärningsmannen Mars rör sig genom Kräftans 19e grad, också ett negativt tecken. Därmed ligger den i segmentet kumara - ungdomligt stark men utan vishet. Lägg till detta att Mars är "fallen". Bortsett vad den gör med andra planeter (derangerar psyket/Månen t.ex.) är den en enorm källa till problem!

Ändå skulle jag vilja kalla det dött lopp mellan Saturnus (förstärkt av Jupiter, så att dess propsande på en viss form vägrar att dö) och Mars själsliga skada.

Venus åter, kan nästan helt säkert placeras i Vädurens första grad, och som ett positivt tecken räknar vi nu planetåldrarna framlänges. Här är Venus fullständigt nyfödd och det i egoprincipens Vädur. Säg att livsuppdraget på känslofronten helt och hållet handlar om att komma i samlang med det egna distinka jaget man blivit i detta liv.

Hur lätt är nu detta? Särskilt om man ser de attacker som psyket utsätts för från den undermedvetna själen (Kräftan) och från den forminsisterande patriarken Saturnus?

Nej, detta är ett horoskop som omvittnar dåligt karma från tidigare liv som man, illa utförda liv. Den här gången har själen "straffats" (för att därigenom skolas) genom att stoppas in i en kvinnlig kropp. Men till vilken nytta om själen återföds i ett sjukt samhälle som det sekulära svenska, där milda psykologiska avvikelser hyllas?

Jag har varit inne på en möjlig förklaring tidigare. Syftet med karmiska "korrektionsstraff" varierar från land till land. I Sverige kan ett homosexuellt liv tjäna ett helt annat högre syfte än i ett djupt traditionalistiskt land. Här kanske själen föresatte sig (i självkorrektivt syfte) ett smärre, "lagom" hinder för att träna sig i mod och självuttryck.

Att födas bög kan vara just en sådan lagom utmaning. Att "outa sig" är därför rätt för den själen, fastän objektivt fortfarande fel. Vissa synder kan inte repareras i ett enda steg, själen jobbar med ett flerstegsprogram för sin rehabilitering och det här steget är ändå en god början. Alla är inte mogna för "kosmiskt medvetande" i samma stund de får höra om att skapelsen inte består av materia utan av ren intelligens. 

Troligen beror detta "deluppdrag" på att själen tidigare förbrutit sig mot den gyllene regeln, kanske har tystat ner minoriteter - precis som vi i fotografens Saturnus ser ett patriarkalt förtryck mot folket eller mot kvinnor (Månen).

Genom att nu styra in sig i tid och rum och anta en fysisk kropp man garanterat inte vill "bo" i, kommer själen att lära sig mycket om sina tidigare övergrepp och det dåliga karmat neutraliseras - om själen drar lärdom.

Ta det eller skit i det - men det verkar vara så här naturen fungerar! Man kan fördröja sitt uppvaknande i årtusenden genom att ohörsamhet. Och frågan är egentligen ännu knivigare. Titta återigen på fotografens totala låsning i Rajas guna - lidelse och lidande. Vilken chans har en människa att börja tänka nytt och omorientera sig om hon är så fullständigt försjunken i drivkrafter av ett visst slag?

Nej, det är uppenbart att vissa liv på jorden bara är "återbetalning", lärdom genom lidelse/lidande. Dessa är "mellanliven" på jorden, de lägger grunden för andra existenser där själen återfått mer autonomi. Som jag ser det indikerar extrem överdrift av vilken som helst av de tre gunas "drivna" individer. För mycket Sattva guna (godhet, kunskapssökande) är inte heller bra, för rörelse om omväxling blir ett självändamål och det binder också själen! 


Not. Inte ett ord sades om Ohlson Wallins Sol-Oxe i den här texten. Men motsättningen mellan en fysisk Sol och dess disponent Venus i Eld torde vara uppenbar. Inget förlösande kommer från detta "oxiga livsmål" för själen. Hela karma-situationen kretsar kring Oxen, dvs, KROPP. 

Den ultraförstärkta Saturnus jobbar stenhårt på att nöta in medvetenheten om att vi faktiskt har en fysisk form när vi är på jorden. Därav kanske hennes porträttfotograferande - det är djupast sett kanske en slags självterapi eller ett bearbetande av sin egen kroppsliga identitetskonflikt. 

Bilden bidrar till upplevelsen av objektiv distans och gradvis kan så själen vakna ur den brinnande lidelsens helvete. En dag kommer själen att skratta åt sin senaste patologiska fixering, troligen för att fastna i ett annat komplex!


En lång färd.