Månen och modersmålet

Svenska Dagbladet har en solskenshistoria om den nyanlände killen som efter bara två år i svensk högstadieskola utkvitterar 12 MVG. Skälet sägs vara en metod - för i Sverige är det alltid fråga om en metod eller ett system - där invandrareleven via support på sitt modersmål bättre klargör skolämnena för sig själv än om han/hon tragglat sig fram på (ännu) skakig svenska.

Indisk astrologi har kodifierat den allmäna och rätt självklara sanningen att modern ger barnet dess språk genom att sammanbinda såväl modern, den grundläggande utbildningen (intill högskola), som horoskopinnehavarens eget sinnelag (manas) eller psyke via association till Månen.

Mot den svenska förträffligheten och metodikvurmen råkar SvD-artikeln i dess sista mening (ett citat) antyda att killens framgångar i sitt nya land kanske mest har med hans egna förutsättningar att göra. Och mycket riktigt visar Månen i ynglingens horoskop prov på den bästa födelse man kan få, om det är snabb assimilation och kunskapstillägnelse man värderar högst!

Att tala om personliga förutsättningar är emellertid alltjämt tabu i Sverige. Vår fantastiska världsbild baseras väl i praktiken alltjämt på den nu i grund falsifierade socialkonstruktivismen. Vi kommer inte hit som oskrivna blad för samhället att rista in sina mönster på, och astrologin, antikens arv till oss, är en påminnelse om det. (Se min konspiratoriska tanke om det svenska eftersläpet utgivningen av viss litteratur.)

Astrologins båda "goda" planeter, Venus och Jupiter, bäddar in ynglingens Månen/psyke (moder, undervisning) i en ambiens av idel lyhördhet, assimilation och anpassbarhet!

Placeringarna aktiverar de positivt polariserade Luft- och Eldelementen, vilka direkt kopplar till människans högre förståndsgåvor - "den rationella själen" som de senantika nyplatonikerna kallade dem.

Jämför gårdagens inlägg (nytt fönster) om musikern Ted Gärdestad, som jag kallade ett musikaliskt geni. Också han hade sinnelaget (Månen) i Eld kopplad till Jupiter (som förstärker, expanderar, sensitiviserar) i Eld.

Och missa inte att skolgrabben dessutom har den anpassbara harmonisökaren Venus involverad, i ett socialt kompetent Lufttecken (Aquarius/Vattumannen). Senast jag mötte ett Mån-Lejon med Venus i stimulerande opposition, rörde det sig om en mycket begåvad individ som, som bonus, fått förmågan att blixtsnabbt uppfatta och addera antalet bokstäver i flera rader långa texter.

Det här går bara att förstå om man vet att Vattumannen i det gamla Babylon gick under namnet "Den Stora" (i bemärkelsen signifikant eller viktig). Då Lejonet är dramatisk, yvig och diffus, balanseras den av Vattumannen/Den Viktiga, vilken skänker signifikansen eller meningen i det helhetsscenario som utgår från Lejonet, zodiakens av liv flödande solkung.

Vi skulle kunna säga att polariten talar om "helheten och delarna" eller förmågan att ta ut satsdelar ur en mening, eller förmågan att inte bara se alla träden utan också behålla upplevelsen av skogen som helhet! En ytterst favoriserad astrologisk kombination!

*****

Min ursäkt till all de som kommer nya till Sverige och här tvingas in i vår ingrodda "vetenskapliga socialism" och annan hantering som faller kort om vad äldre kulturfolk kallat "visheten" - en slags avklarnad vetskap om vad som är rätt och gott i varje enskild situation.

I vishetstraditioner (till vilken astrologin hör) arbetar man mycket med analogi, vilket ibland tar sig lustiga uttryck:

En kurslärare i bibelkunskap berättade en gång hur ortodoxa judar, vilka inte får arbeta under sin vilodag, vartefter har fått definiera vad arbete är i möte med den moderna världens uppfinningar. Eftersom att göra upp eld för att tillreda mat betraktas som arbete, kom det också i den grupp läraren berättade om att betraktas som arbete att tände en lampa - via analogi mellan elden och gnistbildningen i en gammal hederlig strömbrytare!

Det medges att visdomstraditionerna kan se ut som dårskap - men bara i dårens ögon, han som inte bevärdigar sig med att gå en mil extra för att förstå de främmande skickens inre rationalitet.

Att låta moderspråket fortsätta verka på människans sinne är förvisso uttryck för visdom, men vad hjälper det när vi i nymodighetsjaktens Sverige inte vet när vi slumpar oss på något som uttrycker vishet eller när vi fastnar för en stelbent modell som inget duger till? Vi fumlar i mörkret och får varje gång vänta på utvärderingen.

Fanns en gång en levande vishetstradition i Sverige, dödades den och ersattes av "rationalitet", "vetenskaplig socialism", "behaviorism" och all den övriga dårskap som utmärkte 1900-talet.

Har ni t.ex. hört ordet psykologi? Den kom aldrig till Sverige. Här sysslar vi istället med biokemi när själen protesterar mot bristen på vishet. Vi kan ingenjörskonst här - exakt kvantifiering - och vi har en fantastisk statistisk Centralbyrå som översätter oss och våra beteenden till siffror för att vi ska förstå oss själva!

Jag har just upptäckt (men ännu inte hunnit läsa) den intelligente tänkaren Tage Lindbom som såg hur Sverige hamnade i diket någon gång under 1900-talet och ligger kvar där än. Jag log invärtes då jag såg att också han singlat ut begreppet "ingenjörsmentalitet" som beteckning på vad som inte enbart är en svensk tillgång utan också dess primära tillkortakommande.

Själv humanist innan jag vek fem år åt dataprogrammering måste jag ge Lindbom rätt (i det lilla jag vet om hans tankar). Det ligger något ovuxet och förenklat i den kvantifierande människans kynne. Se länken till mitt Ted Gärdestad-inlägg och däri länken till en "vetenskapsman" som räknar och räknar för att begripliggöra självmord. Absolut inget kom ur detta "rationella" sätt att närma sig ämnet!

Nysvenskar, jag hoppas ni överlever ett liv i det här existentiellt vilsna landet. På er hänger återplanteringen av Vishetens Träd. Plantera det så det kan ge skugga och skänka lindring åt den borttynande ursvensken.