En snabb granskning av Derridas födelsehoroskop bekräftar att den här människan inte var destinerad att höja sig över materiella betraktelser om tid och ändlighet... Hans himmel tecknar ett synnerligen svårt fall av permanent existentiell ångest.
Indisk astrologi arbetar med ett sparsmakat
system interplanetära aspekter
- men så mycket mer potenta budskapen blir!
Födelsehimmelen är svårt demolerad av vad den förnämlige brittiske 1900-talsastrologen Charles Carter kallade attacken från en "would-be enemy". Oxen - den enkla materialistiska primitivismen - har på denna karta upphöjts till högsta världsliga status (10e huset). I denna härskarposition hittar vi olyckans och ofärdens Mars. Den bringar störningar mot Oxens mer än lovligt naivistiska dröm om att få trava runt i Herrens Paradis för evigt!
I vårt nationalhoroskop (nytt fönster) indikerar samma Mars i Oxen samma ovilja att röra sig bortom materialistiska betraktelser, men vad som gör Derridas himmel och filosofi till ren smörja är Mars illvilliga framåtriktade (i zodiaken) 90-gradersattack mot Derridas egen Persona, kropp och utblick på livet. Detta kan utläsas som kognitiv distorsion eller dissonans.
Där står Derrida själv i den östra horisonten, likt ett kungligt Lejon och allierad med Venus/Afrodite och hennes vilja till njutning och behag. Men hur skulle den drömmen kunna bestå när Mars som kommer för att slå all lycka i kras från dess befästa och upphöjda läge i tionde huset vars naturliga regent är Saturnus, denna världens furste som Jesus så hånfullt kallade den materiella, sataniska principen???
HORBOCKSSYNDROMET, den nära konfigurationen av Mars med Venus, tar sig hos Derrida ett remarkabelt uttryck: som en akut upplevelse av "njutningens omöjlighet"! Lejon och Oxe i krig förefaller vara en av flera signaler som ibland yttrar sig som homosexualitet, men jag har i skrivande stund inga biografiska data om Derrida till hands.
I skenet av den här kognitiva störningen (för ett stört perspektiv är det), måste även den andra onda planeten, Saturnus, ges en kritisk läsart. Dess angrepp mot psyket (Månen) i Vattumannen (ett intellektuellt Lufttecken) är i sig inte oförenligt med en god natur, men legalism, rationalitet, snusförnuft och systemtänkande tar kål på själens högre intuitiva fakulteter (om inte särdeles starka budskap i annan riktning intervenerar, vilket de inte gör här.
Venus sänder visserligen sin godhet rakt över zodiaken och lindrar förlamningen och rigiditeten som Saturnus beslår Derridas sinnelag med, men vi har redan sett att denna Venus knappast resonerar sant länge, perverterad av våldtäktsmannen Mars materialistiska spasmer.
Att, som hos Derrida, se ett Jordtecken bekriga ett Elddtecken indikerar alltid att idealism och andliga perspektiv får en skopa jord över sig. Elden släcks. Bara svart ateism återstår. Beskyllningarna mot Derrida för att ha representerat en nihilistisk hållning, bekräftas av de två ondas angrepp mot nyckelpositionerna ascendenten och Månen.
Jag vet inte vad Derrida hade att säga om livet, jag har inte läst honom. Men jag kan läsa himlavalvet, och jag känner igen ett förmörkat perspektiv när jag ser det. Hans Ruins avmätta recension av Hägglund indikerar att även denne tycks lida av samma arketypiska fördömdhet som Derrida föddes under och kom att gestalta i sin tanke.
PS. Notera de exceptionella mentala gåvor som samtidigt tecknas på Derridas himmel: Solen i det hermetiska Tvillingarna, Merkurius "hemma" i sitt mentala härskarläge, samt Jupiter, filosofins och det högre medvetandets signifikator Jupiter i samma tecken.
Solen och Jupiter tillsammans är en klassisk indikation om extrem intelligens, men samtidigt är Tvillingarna notoriskt krassa. Man kan argumentera för att Jupiters högre medvetande inte kan spela ut sitt hela register i den merkuriala (den logiska diskursens) tecken och element.
Och dessa invändningar föregår insikten om hur inte bara Derridas "mission statement" (Solens konfiguration) inte representerar maximal filosofi, utan även tappar höjd av hans psyke (Månen) som begränsas av torftighetens och depressionens Saturnus - den antijupiteriska influensen som saknar förmåga att tro och expandera, samt att aggressionen över fysikalismens ohållbarhet (Mars i Oxen) stör hans personliga utblick (ascendent) på saker och ting.
Därför att de lägre medvetenhetsnivåerna (Månen/det inre sinnet, ascendenten/egosfären) under andesjälvet (Solen) hos Derrida tycks så grumlade, avstår jag att lägga etiketten "intelligens" till just den här associationen mellan Sol och Jupiter.
EN MÄNNISKANS KARAKTÄR ÄR HENNES ÖDE
(sagt av den antike filosofen Herakleitos)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar