Ofrivillig humor

Följande är möjligen utfört med samma omedvetenhet som när George Harrison nynnade på den gamla flicktrion Chiffons "He's So Fine" och trodde sig ha kommit på "My Sweet Lord" (som han sedermera fråntogs alla royalities för).

Den 29 september inleder jag ett inlägg med stycket,

Aftonbladets Johan Hakelius hamrar med ett snärtigt slag in sin poäng om normaliseringen av mentalsjuka människor i vårt marknadsliberala samhälle. Det är ett redlöst sjukt samhälle drivet av ett näringsliv som gärna produktifierar vad vansinne den sjuka själen än kommer upp med.

Redan den 1 oktober har händelsevis samme Hakelius kommit på att vi lever i en girig tid där inget kastas bort: 

"Varenda liten idé får det att rassla i undervegetationen av spårande entreprenörer. De limmar på varje tanke, som en drever på leverpastej. De vänder och vrider på allt de hittar. De är inte intresserade av om det de finner­ är bra eller dåligt. De är inte intresserade alls av det de hittar, i sig självt.

De är bara intresserade av om det kan massproduceras, förpackas och säljas." (AB)

Under andra omständigheter hade parallellismen inte varit bestickande. Det är ju när allt omkring tankar värdiga en revolterande fjortonåring jag satte ord på och därmed ofta tänkta och nedpräntade.

Sen lägger Hakelius ut texten lite mer, på sitt sedvanligt skickliga sätt och det går därför inte att hävda att aktstycket faller kort om en rewrite eller föreslå honom att dela sitt tidningshonorar med en påver och Fas 3-färdig idéhistoriker som saknade Hakelius driv när det gällde att positionera sig - just för att han tog på allvar de värderingar som så många i prettoradikaler bara koketterar med.

Men väl bekomme, Hakelius, glad att kunna bidra med ett vitalt uppslag!

*****

Apropå den sedermera svårt skrivkrampande Vilhelm Mobergs födelsehimmel kunde bloggläsarna redan 2009 inhämta funderingar om det majestätiska Sol-Lejonets problem då den torra gränsdragaren Saturnus från dödens Skorpion förnekade Lejonets ohämmade utflöde av originalitet.

Och det bara så råkar falla sig att Hakelius egen födelsehimmel i något modifierad form upprepar frågan om originalitetens sårbarhet för lägre och dunklare drifter. Som att förtjäna brödfödan. Se här:

Den magnifika stora välgöraren Jupiter, en eldplanet, är en nog så god inhoppare för Solen i Lejonet som tecknets herre! 

Och istället för Mobergs in i märgen frusna Saturnus i dödens och avundens tecken Skorpionen verkar Hakelius från en remarkabelt missnöjsam grundnatur i formen av det fallna psykets Måne samt välmågans Venus i Skorpionen.

Och häri ligger förklaringen till många av hans dräpande formuleringar! Först Jupiters optimistiska "höja till skyarna" eller blåsa upp ballongen och sedan, poff!, sticka hål på den riggade scenen. Om och om igen konstruerar Hakelius sina texter utifrån den mallen. 

Det är förstås den permanentade spelplanen som brukar tillskrivas Mörkrets kvalitet Tamas guna (Skorpionen, Lejonet) som ligger till grund för en så pass systematiserad arbetsmetodik. Styrkan hos de "fixerade" tecknen är just att de jobbar efter en fast mall. Men det är också rigiditeten som vållade Moberg sin skrivkramp och eftersom kreativitet var själva hjärtat i hans livsväg tvingades han ända vandringen, när den skoningslösa Saturnus i sin skepnad av Liemannen sade att det var dags.

Vatten är ett kallt element och kräver eld för att leva. Det är troligen därför vi har så mycket missbruksnaturer i sorgens element. De behöver bränslepåfyllning utifrån, i sig själva är de bara miserabla. Lyckligtvis för Hakelius står och faller han inte med frågan om han äger en kreativ originalitet, för han är inte född i Lejonet. 

Jupiter i tecknet indikerar istället att en förmåga att positionera sig som Lejon, auktoritativ förgrundsfigur, och månne med just kreativiteten som attribut. Minns Anders Lundin och Christer Björkman, två Sol-Lejon som till sist tedde sig som rena fossil i sina roller som allsångsledare och schlagergeneral eftersom det fixerade och positionsmedvetna tog överhand över det som ger Lejonet dess djupare mening: dess koppling till den andliga världen vars språkrör den är utvald i zodiaken att representera: "Kung av Guds nåde".

Utan att i detalj argumentera för mina intryck av planeterna vill jag föreslå att Hakelius Sol i Skytten, disponerad från just Jupiter i Lejonet, sedan länge övergivit troheten mot Lejonets princip - fastän dessa båda har en fantastisk ömsesidig reception - och numera gör som enklare Skyttar som hålls nere av tröga komponenter i horoskopet plägar göra: i linje med sin kunskapstörstande natur flänger de runt, men baktungheten från t.ex. en stark Tamas får dem att nöja sig med att från skrivbordet dammsuga nätet efter "varenda liten idé [som] får det att rassla i undervegetationen" i deras psyke, om psyket som i Hakelius fall är ett sataniskt fall av drift till det materiellt välbeställda livet.

Giriga Månen i Skorpionen med pengarnas Venus - båda attackerade från den hånleende Satan mittemot (fixstjärnan Algol) - illustrerar inte bara skribentens onekliga förmåga att skriva med udd och attityd, utan bjuder på en viss analogi till fenomenet med Mobergs blockerade kreativitet. 

Skrivarverkstaden Lejonet/Skorpionen med dess här mer nyanserade variant på den kontrastälskande dramadrottningen indikerar ett institutionaliserat format - Hakelius som varumärke om man så vill - och det enda livsmotorn Solen här gör, är med Lejon-jupiterierns fäbless för bekväm skrivbordsradikalism skanna nätet efter andras idéer att kapitalisera på. Dag-till-daglivets Måne i Skorpionen är kylslagen och hungrande, och Jupiter alltför tillvand en plats i Solen för att våga förlita sig på ett eget genomflöde av inspiration.

Det här är egentligen inget konstigt. Många branscher handlar bara om att bläddra i någon annans produktkatalog och sno det göttaste. Det är kort och gott samma arbetsmetodik som vilken allmänjournalist som helst. Genuina infall från högre himlar är aldrig garanterade (Uri Geller såg sig tidigt nödsakad att bädda in sin fluktuerande men genuina gåva i en show med riggade trick).

Det verkar med andra ord inte bättre än att Hakelius faktiskt beskrivit sin egen arbetsprocess när han hade roligt åt de profithungriga entreprenörerna! Och den totala omedvetenhet som Tamas guna höljer psyket i kan t.o.m. resultera i ofrivillig humor.

*****

 

Den som vill gå längre i analysen av den här originella och kapabla födelsehimmelen kan naturligtvis notera att Mobergs kylslagna och hämmande aspekt från en Saturnus i Vatten till en Sol i Eld återfinns även hos Hakelius. Lyckligtvis "slinker" klipparen och opportunisten Skytten bättre än Lejonet vars hela identitet - och stolthet (Lejonet handlar helt om ära) - bygger på den egna skapandekraften.

Notabel är också den äregiriga Mars i hierarkiska Stenbocken och man kan här påminna sig att Hakelius krönikor innehåller mer än en knivsudd konservatistisk elitism (vilket jag gillar, blåblodig i åtminstone två liv bara det senaste årtusendet). Illgärningsmannen Mars i Stenbocken är skoningslös i sin framfart - den vill till varje pris ha främsta platsen i offentligheten. 

Döm därför om den egenmäktighet som kan resultera när den lilla illgärningsmannen går på den stora välgöraren Jupiter i Lejonet - som ju faktiskt som isolerat budskap står för ren och obesudlad kreativitet. Man biter inte den hand som föder än, men detta är vad Hakelius tycks ägna sig åt. Välmående och i säkra zonen kan han roa sig åt små tjuvnyp hit och dit, i enlighet med sitt skorpionpsykes djupaste natur.

Det förefaller obehövligt av den upphöjda Mars, en så duglig soldat i sig, att söka ta himmelriket med storm bara för att kapitalisera på det för egen snud vinnings skull. Stenbocken och Lejonets domäner är skilda världar och det är svårt att trovärdigt realisera den ena på den andras villkor.