Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


måndag 6 juni 2011

Marcus Birro & andra om abort

Poeten Marcus Birro ser på Newsmill självmedvetet på sig själv som "författaren", talar om "författarens plikt" (och bevisar på så vis att han ännu inte är där - den rapsodiske poeten och filosofen Chuang Tzü definierade på 300-talet fvt utsagor baserade på fjärilens, ursäkta Chuang Tzûs egen auktoritet, utan konceptuell överlagring, som de tyngst vägande).

Likväl gillar jag den besvärlige Birro som här förundras över att DN:s allra högsta höns i sista sekund eliminerat hans antiabortartikel (sedermera publicerad av nätsvenskan).

Från Newsmills-kommentarspalt gillar jag förstås den här läsarkommentaren:

I Italien är existensiella [sic] frågor alltid uppe på dagordningen. Ingen räds för att framföra sin åsikt, det är ett levande samtal som ständigt pågår. När Birro återvände från Rom var han förmodligen invaggad i tron att detta var allmängiltigt, han hade glömt att i Sverige diskuteras mest ickefrågor. Ve den som dyker ner och rör om bland de viktiga fundamentala känslor som berör människan.  (#23)

Andra läsare påpekar att DN hur som helst tappat sin dignitet (gissningsvis inför en yngre generation som hämtar information från många och helt andra håll än tidningsdrakarna), och en påminner om vad frågan gäller (så många tyckare avviker från ämnet). 

Här slog det mig hur plågsamt kännbar abortfrågan är. Den politiskt korrekta hållningen är bisarr, "barnet en levande individ", ungefär, "i samma ögonblick det lyfts ut ur moderns kropp". Intill dess har barnet en lägre status, kanske som någon slags utväxt inuti kvinnans kropp.

Det säger sig själv att den biologistiska [1] definitionen av när barnet blir någon i sin egen rätt skär sig totalt med andra traditioner, lika värda att höras. I hypnosterapeuten Michael Newtons populära böcker visar sig foster blir besjälade vid olika tidpunkter under graviditeten. 

Vissa medresenärer med den växande kroppen finns på plats ganska tidigt under graviditeten, men i några fall replikerar Newtons tusentals hypnosregressioner ett häpnadsväckande påstående från synske amerikanen Edgar Cayce (1877-1945) som menade att själen ibland inte ens är på plats då spädbarnet förlossas! Det kan faktiskt fortfarande - ur mänsklig tidsuppfattning betraktat - vara en öppen fråga om vilken själ som ska "ta det där tåget"! 

Cayce förklarade tidig spädbarnsdöd på samma sätt: själen kan ångra sig! Naturligtvis utlöser påståenden av det slaget oändliga frågor som knappast går att förklara utifrån nuvarande kunskap. Låt gå från att fostret de första månaderna bara är en biologisk utväxt inuti värddjuret (modern) att det är hennes cirkulation som driver embryots utveckling. 

Men med förlossning och kapad navelsträng är det definitivt ett nytt, separat liv. Hur kan då en spädbarnskropp överleva ens en sekund om det inte finns någon själ på plats? Om nu själen på minsta vis behövs som "input" för den biologiska livsprocessen, vill säga.

Om en kropp utan en själ istället är som en bil som stilla går på tomgång, motorn redan startad, hur kan då spädbarnskroppen dö bara för att själen drar sig ur det livsprojekt som den nyfödda erbjöd? Hur vet spädbarnskroppen att den ska sluta fungera om chauffören lämnar den, när kroppen i just föregående resonemang brummade på fint, fast chauffören ännu inte satt sig på plats?

Det är bara alltför uppenbart att dessa är berättelser, inte helt olika Platons "troliga historier" apropå själen (och dess vandring från kropp till kropp). Vårt språk är så här inexakt för att vi ingenting alls vet om de djupare livsprocesserna, bortom den mekanik som biologer stannat vid.

Jämför svensk expertis och dess myndiga ton i en SvD-artikel som hamrar in hos läsaren vad som är vetenskap och fakta (minsann!) - till skillnad från Birros sentimentalistiska impressioner av foster som livet sakta pyser ur.

*****

Efter den här vilseledande inledningen (!), en titt på horoskopet för DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz. Att söka en aktiv dödsdrift i horoskopet är kanske väl optimistiskt, refuseringen (aborteringen!) av Birro var bara en oansenlig liten detalj i redaktörens dagliga arbete.




Men men... Det här var otippat! Horoskopet visar verkligen vilken öm punkt just abortfrågan är för redaktör Herlitz. Det är nästan så att man kan misstänka att hon själv under stor vånda terminerat en egen oönskad graviditet i ungdomen, hemligen eller på order av föräldrar som redan stakat ut den väg de ville se dottern gå i livet. 

Månen i Oxen brukar resultera i rejält fundamentalistiska barndomsmiljöer - se bl.a. Mona Sahlin som föddes till en familj där båda föräldrarna var ideologiskt fixerade vilket gav en politisering av tankestrukturerna närapå med modersmjölken. Månen (psyket) anses "upphöjd" i Oxen bara för att det annars så obeständiga sinnelaget kommer till ro i det materiella i detta tecken, blir ett, skulle man kunna säga, problemfritt eller åtminstone okomplicerat psyke. 

Jämför med Månen i härskarposition i Kräftan/Vatten - där passionerade strömmar av anfäktelser och föreställningar hela tiden rasar i det omedvetna och inte sällan når upp till ytan som dagdrömmande. Månen i Oxen är i jämförelsen helt själsdöd i sin robusta identifikation med det praktiska föreliggande arbetet. Är de författare blir de socialrealister, Oxen och science fiction eller fantasy är en logisk självmotsägelse.

Exemplet Mona Sahlin (Mån-Oxe) är faktiskt passande här då hon förlorade ett litet barn - jag tror inte det var spädbarnsdöd men inom året (jag minns inte riktigt). Även där ser man den annars så trygga Mån-Oxen (den klassiska "jordmoder"-indikationen) angripen av olycksplaneten som vållar forcerade och förhastade saker. Aborten kan både beskrivas som ett abrupt och våldsamt slut på en oerhört kort livscykel för själen.

Hos DN:s vd och chefredaktör är inte Månen i Oxen i sig under attack, tvärtom vittnar Chandra lagna-horoskopet om en väldigt primitiv men stabil typ av snusförnuft. Månen i första huset grundas i andra Ox-huset (födointag och pengar) genom disponenten Venus (pengaplaneten väl placerat i ett materialistiskt hus). 

Oxens Jord och Tvillingarnas Luft ger en torr och saklig rationalism och Venus med karriärplaneten Solen här skulle faktiskt kunna utläsas som inkomst via medier/journalistisk - Tvillingarnas härskare Merkurius är ju skrivarnas gud.

Men när det gäller vad som sätts på pränt, då är Merkurius i undersätsiga Kräftan oerhört känslig för ordergivaren Solen. Även Herlitz och DN har förstås en ordergivare och vilka intressen den tidningen ytterst betjänar är ingen hemlighet. 

Astrologiskt är det återigen Solen med Venus i andra "oxhuset" som tecknar den bakomliggande ideologin. Sol/Venus = pengar åt de framgångsrika, åt dem som individualiserat sig tillräckligt. Smaklöst mycket pengar åt dem eftersom hela historien utspelar sig i andra huset för landägor och egna finanser. Disponenten Merkurius visar att DN:s bakomliggande intressen är kopplad till det tredje publicisthuset! Detta är verkligen ett säreget entydigt horoskop enligt Chandra lagna-metoden. 

Flera omen som visar på en enkel väg i livet som enbart handlar om att slå mynt av publicistiska alster - och så förstås en extremt begränsad och materialistisk utblick på livet, den som vanligen åtföljer primitiva tecken (i bemärkelsen tidiga anhalter på den zodiakala resan) - när de tillika ockuperar tidiga hus i zodiaken. Det är de här neanderthalarna som ännu kan utbrista att "girighet är något fint" och inte skäms för att värdera modeller där det irrationella begäret bejakas som något gott, som en "motor". Dessa förefaller vara "unga själar" som ännu är på grundskolenivå i livets konst, eller också äldre själar som degraderat sig avsevärt. 

När zodiakens senare tecken - i synnerhet de avslutande fyra universalisterna - är skadade av samma sjukdom brukar de åtminstone dölja sig bakom rationaliseringar. Se t.ex. Mona Sahlins sinne som i Oxen resonerade mot det enkla livet, men som via Solen i Vattumannen presenterade sin livsväg som en ideologisk människas vandring. Men varje gång det krisade och verkligheten om henne gick i dagen, var det ekonomiska problem och basalt slarv redan på ruta två av zodiaken - Oxen. 

Hennes instinktiva sida var klart enklare än den solära ambitionen och hennes publika fiasko bestod just i att hennes privata böjelser blev så tydliga (Månen + omoraliska Mars i tionde huset för anseende, eller med Mars inräknad, skamfilat anseende).

Notera att vi här betraktar Herlitz horoskop som ett omen om den materialistiska och vinstinriktade världsbild tidningen representerar i lika hög grad som Fredrik Reinfeldts privategoistiska horoskop kan sägas representera Sveriges illamående under hans få år vid makten.

Det går att producera högklassiga produkter utan vinstintresse, men mänskligheten är i stora delar för primitiva och för mycket i våldet på hungerns Vattenelement för att förstå detta!

Reinfeldt, Sol i Vatten, med Vattnets begärliga natur upphöjt till elftehusideal, skulle inte ens förstå vad jag talar om. Vissa lever i driftens våld men rationaliserar den nonstop. De uppstår onda filosofier som skadar mänskligheten. Drift är till för fortplantning, inte för att uttala sig om ett samhälles bästa utformning.

Mars i Väduren är ett av zodiakens tydligaste budskap. Aggressiv och direkt, helt huvudlös. Inbäddad med goda budskap kan den ge en välgörande energi och jävlaranamma, men den spelar definitivt också en roll i Vädurens (och Oxens) överrepresentation i horoskop för brottsdömda. Inte för inte är Mars den uttryckliga omoralens indikation, den tänker inte, bryr sig inte.

Här attackerar impulsiva och brådstörtade Mars moderskapets tecken Kräftan, där tidningsplaneten Merkurius ligger. Den som bäst heliga vredens Mars sänder så mycket energi via Eldelementet att det är som ett högtryck som hotar att torka ut Kräftans alla vattensamlingar. Är detta en bild av tanklösa aborter som en följd av lika tanklösa drifter?

Jag kan inte se det som Marcus Birros angrepp mot en sekulär, dehumaniserad löpande band-hantering av aborterande och sakta självdöende spädbarn som kastats i vasken. Detta måste vara en störning inom Herlitz själv, en knapp som Birro i blotta ämnesvalet råkade trycka på.

Notera att hela den överhettade frågan om ett barns rätt att få se dagens ljus (Väduren = det nyfödda barnet, Kräftan = modern, här med den förmedlande Merkurius) skulle kunna läsas som enbart ett cyniskt konstaterande att frågan är för kontroversiellt för DN och skulle kunna påverka tidningens ekonomi negativt. Merkurius sätt att motta utfallet från Mars (helig vrede från Birro) återverkar på Tvillingarna i andra huset för finanser. Inget anstötligt som kan stöta bort tidningens typiska läsare tas in.

Jag vill av Herlitz horoskop tro att det är just så illa ställt med DN som en ny generation svenskar upptäckt. Det finns ingen tankehöjd alls i den tidningen och jag har ofta tänkt att SvD - fastän den uttryckliga högertidningen! - har åtskilligt bättre kvalitet och bättre täckning av intressanta ämnen. 

Faktum är att Herlitz massiva samling av planeter i zodiakens första tredjedel - "den personalistiska" - är ett fantastiskt ämne till en simpel diktator. Psykologi anländer visserligen med zodiakens tredje steg, Tvillingarna/Merkurius, men faktum kvarstår att Väduren och Oxen ofta kombineras till plumpa typer, massmördare, diktatorer och allsköns skräp världen skulle må bättre utan. 

Att hitta vd:n för Sveriges största dagstidning med det här "enkla" horoskopet är i sig ett olycksomen i samtiden. Minns detta i tiden efter att folket började tänka efter igen och tackat nej till mer demontering av samhället via högerpolitiken, att så här simpla var horoskopen för den tidens ledare. 

Man kan faktiskt på ett ungefär se vilken livsfilosofi och världsbild maktens människor söker sälja på medborgarna av deras zodiaker. Reinfeldts horoskop har varit den mest skrämmande insikt om detta (mycket tack vare ett onekligen korrekt klockslag) jag mött och har fått mig att respektera den antika zodiakens design än mer. 

Den här bloggen har bara ytligt skrapat på ytan. Här finns djupa mysterier av avtäcka. Vi verkar faktiskt alla födda att spela tilldelade roller av mer eller mindre ärofyllt slag i ett gigantiskt, förutbestämt spel. Just som de grekiska och romerska stoikerna sade, vid Zeus, vid Jupiter!


Fatalistiske filosofen Epiktetos




_____

1. Biolog-ism, när enkla biologiska rön förvandlas till en slags religion med anspråk på att tillfyllest "förklara" och ge mening åt livet (ett liv som således reducerats till biologiska mekanismer).

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det är en intressant frågeställning det där med förhållandet kropp/själ och när den senare inträder i kroppen. Att anden el själen el vad man kallar det, inträder vid olika tillfällen i kroppen beroende på själens mognadsgrad har jag också läst om, och att den kan vandra "ut och in" under graviditeten, och att den, vid missfall/abort återvänder och tar en annan boning, kanske vid en senare graviditet hos samma moder. Känner också igen det som Cayce sa om "sen ankomst". Ang plötslig spädbarnsdöd har paret Hahn skrivit om det att: "Om man placerar ett spädbarn på mage i sin säng så att det fjärmas från modern, eller ensamt i barnvagnen utomhus en kall höstdag, så ökar risken för att barnet slutar andas. Anden säger att barnet då upplever sig vara ensamt och övergivet, varvid mekanismen som håller anden kvar i kroppen kan komma i olag. Jag förtydligade påståendet med att skriva att även om föräldrar och omgivning är kärleksfulla, så når dessa signaler inte fram om man tekniskt placerar barnet så att det fjärmas från mänsklig värme. Det har alltså intet med föräldrarnas personliga karaktärer att göra. Anden tillägger dessutom att föräldrarna inte får skuldbeläggas." (Forskning har alltså visat att risken för spädbarnsdöd ökar om barnet läggs på mage och numera uppmanas föräldrar att inte göra det, och jag har för mig att fallen också har minskat. S-O Hansson kritiserar likväl det som står i boken och påstår att ovanstående text skuldbelägger föräldrar.)
Själv tycker jag att insikten om detta att själen är oberoende av kroppen gör att man kan se på aborter i ett annat ljus än om man har en biologistisk inställning och menar att det inte finns någon fristående andesjäl.

Apropå månen i oxen: Fundamentalistisk uppväxtmiljö, inget dagdrömmeri och socialrealism, nej inte för mig :-) Mycket dagdrömmeri, och älskade SF och Fantasy i yngre år, försökte till och med skriva lite sånt. Numera blir det dock mest poesi - knappast socialrealism det heller... men så har jag ju det mesta i mitt horoskop i vattenhus... kanske därför jag aldrig riktigt känt igen mig i Jungfrun och Oxen.
S

Seaward sa...

Om de fyra elementen: Underskatta inte din egen "silversträng" (spiritistisk terminologi) _till_ denna världen, dvs. ascendenttecknet. Vågen = Luft, dvs. en mer "eterisk" nivå. I den mån du avviker i attityden från din egen Mån-Oxe ska den likväl kunna teckna barndomshemmet. Du som helhet drivs däremot framåt av både utblick/ascendent, soltecknet och även annat.

För Gunilla Herlitz använder jag - i brist på födelsetimma - Månen i Jord-Oxen även som personlig utblick, och om den kan man inte säga annat än att den symboliserar en konservatism som naturligen följer med verklighetens efterbörd.

Hos Platon, för att inte tala om den indiska filosofin, betraktas materien som en skugglik icke-existens. Det är därför Jordelementet hamnar under (som en fotapall) den nyplatoniska korrelationen av själens tre led med de fyra elementen.

Månens "upphöjdhet" (stabilisering) i Oxen ska alltså ur "andligt" perspektiv läsas bakvänt, som sinnets totala absorption och identifikation med världen som verklig eller enda erfarenhetsgrund. Det är detta scenario jag tillskriver Herlitz horoskop som det presenterats här.

Anonym sa...

Det slår mig att i mitt fall står månen nära min mammas oxsol, och som barn identifierade jag mig mycket starkt med henne, rentav idoliserade henne, mer än vad som är vanligt tror jag, men som vuxen upptäckte jag mer och mer hur olik henne jag är i mycket. Det är väl där i barndomen min månoxe kan spåras. Men visst har jag för all del ett stabilt psyke :-)
Har läst Birros artikel och med en faktaruta hade den mycket väl kunnat publiceras tycker jag. För det han beskriver är ju inte det vanliga förloppet, utan förekommer ju bara vid sena aborter, som är förhållandevis sällsynta.
S

Seaward sa...

Sol + Måne = fascinerande sammanträffanden i vissa, men inte alla, familjer.

Exempel. Min farfar: Mån-Våg 5-17, farmor: Mån-Våg 16-28, hennes syster: Mån-Våg 7-19, min far: Mån-Våg 5.02, min Sol-Våg 5.17, min fars enda syskon, en syster: sen Mån-Jungfru eller tidig Mån-Våg. (Vågar man gissa på Mån-Våg även i det sista fallet?)

Jag är enda Solen i Vågen (första barnet i min generation inom släkten), men grunden lades tydligen med ett flertal Månar i tecknet redan på plats!
:-)