De tre gunas (kvaliteterna)

(Utvidgad text 100317) 

En studie av Månen i Kräftan - dess härskarläge - visar att det alls inte alltid är en fördel att ge känslorna fria tyglar. Tvärtom, finns det mycket psykopatologi med denna självefterlåtna och överdrivet sentimentala placering när Vattenelementet kombineras med Rajas guna, lidelsens kvalitet.

Västastrologin har helt misslyckats klargöra vad i grunden detta, som hos oss kallas kardinal kvalitet, är för något, eftersom den permanentade zodiaktecknen med deras tillhörande element och kvaliteter till årstiderna.

Därför tappar de fyra kardinala tecknen (Väduren, Kräftan, Vågen och Stenbocken) sin ursprungliga betydelse som är den av den "lidelse som håller samsara - kretsloppet - rullande", dvs det Schopenhauer efter en studie av österländsk filosofi kom att kalla världens blinda vilja efter mer liv.

Det är ingen slump att de fyra kardinala tecknen, representerar fadern (Stenbocken), modern (Kräftan) och avkomman (Väduren) via partnerskap och sexuell förening (Vågen). Här är, i sociala termer, roten till alla reinkarnationer, förorsakad av passionens eller lidelsen. Buddha var tvärsvart och stavade hela fenomenet dukkha, lidande.

Men därmed är vi inne på filosofi snarare än horoskoptolkning. I indisk astrologi tycks alltid en djupare röst ha talat än i väst. Astrologi ÄR filosofi i praktiken!

"Vad är du för slags själ?" "Vad kan du göra för att svara så bra som möjligt på ditt mål (dharma) för detta liv, givet den aktiva karma (de handlingar) som fört dig hit och som nu måste 'brännas' under detta ditt liv, och helst då utan att du snärjer dig än hårdare?" Sådana frågor tycks den indiska astrologin ställa.

Den blå bilden är infogad i andra delen av inlägget "Centrum & Det Yttre Mörkret" men tål att repeteras här (klicka på den för att läsa texten). Bilden visar de tre gunas plats i den indiska filosofins världsbild.

Människans andesjäl tillhör evigheten men lämnar evigheten för den tidsbegränsade världen och ikläder sig ett stycke "natur" (prakriti) som flätas av de tre gunas. Hon är nu inne i illusionens värld (maya) och nog är känslorna av att vara materiell påfallande. Den här projektionen trån tidlösthetens rike av tidsbunden värld är så trovärdig att många helt identifierar sig med drömmen om att de t.ex. "är" en fysisk kropp! 

De finner sig helt tillrätta inne i sin psykiska luftbubbla och kanske inte ens får förmånen att höra ett varningsord från en upplyst mästare som levde för 2.000 år sedan. Jesus sade: "Bli förbipasserande!" (Thomasevangeliet)

Eftersom bloggen bygger på någon form av idealistisk filosofi, betraktas identifikationen med drömmen som ett själens syndafall i klassisk gammal kristen bemärkelse. Den här idén delade den tidiga kristendomen med sin omvärld. Vi hittar den på 300-talet fvt hos den grekiske filosofen Platon, tanken fanns i Indien, bland Zarathustras anhängare i Persien (Ljus/Mörker-dualism) och på många andra ställen.

De fyra elementen är ett helt annat sätt att berätta om tillvaron inuti drömmen, men på den här bloggen används elementen som sinnebilder för "vägen ned" mot identifikation med drömmen (Vatten och Jord) och "vägen upp" ur drömmen (Luft och Eld).

Eftersom vi talar om liknelser eller symboler och inte fysiska element, kan Luft och särskilt Eld liknas vid evighetens rike av ljus som ligger utanför Mayas bubbla, utanför drömverkligheten.

*****

Från den första sajten på internet som beskrev Tarot-korten ur ett kabbalistiskt perspektiv, lånar jag de här få orden som ger en praktisk vinkling på de tre gunas:

The gunas are sometimes described as "energies," sometimes as "qualities"; but no single English word can define their whole nature and function. Collectively, they may be thought of as a triangle of forces, opposed yet complimentary. In the process of evolution,

• Sattwa is the essence of the form which has to be realized
• Tamas is the inherent obstacle to its realization
• Rajas is the power by which that obstacle is removed and the essential form made manifest.

På den här bloggen betraktas emellertid Rajas som "krigsskådeplatsen" för kampen mellan Ljuset och Mörkret! Människor helt under passionens kvalitet har viktiga val att göra i detta liv.

*****

Under de tre guna-etiketterna inkluderas horoskop som är extra tydliga exempel på sin kvalitet. Detta innebär vanligen att alla fyra tecknen i samma guna måste vara aktiva i ett "storkors" och därtill rymma viktiga planeter (eller någon annan intressant omständighet).

I de enskilda inläggen kommer en bild av gunas särdrag att skissas. Redogörelserna överlappar av nödvändighet varandra eftersom jag försöker få varje enskilt blogginlägg att någotsånär vara begripligt på sina egna villkor (inte helt lätt).

• Rajas guna

• Tamas guna

• Sattva guna

*****

Gunas ur filosofiskt perspektiv

I engelsk litteratur om (västerländsk) astrologi betecknas Sattva guna med "rörlig kvalitet" och tecknen som "movable signs". Här finns en poäng, trots den pinsamma senantika årstidsförklaringen, att de rörliga tecknen intar ett mellanläge mellan en årstids stabila fas (egentligen Tamas, trög, oföränderlig) och de kardinala, årstidsstartande tecknen (egentligen Rajas).

Jag säger "pinsam" eftersom bloggen påminner om att zodiaken ursprungligen inte var fastlåst vid årets fyra dagjämningar som någon slags bilderboksversion av de rätta tiderna att så och skörda. Att tala årstider i samband med zodiaken eller de tre kvaliteterna är en efterhandskonstruktion, en rationalisering baserad på ett tidigare misstag.

Men beteckningen "movable sigs" kan knappast vara en slump, för "moveability" eller förmåga till föränderlighet är ett nyckelbegrepp i Aristoteles fysik, där rörelsen just beskriver något potentiellt som är på väg mot sin aktualisering (sitt förverkligande). Detta tycks märkligt snarlikt den indiska guna-tanken.

Prova det här citatet från en utmärkt läsvärd artikel om Aristoteles tankar om "Den Första Röraren" (som håller skapelsen i rörelse och teleologiskt driver alla ting fram mot deras fulla förverkligande):

Aristotle resolves the problem of how something can become something else inherited from his predecessors by differentiating between the potentiality (dunamis) and actuality (entelecheia) inhering in a substratum or matter.

He defines motion (kinêsis) as "the fulfillment of what exists potentially, insofar as it exists potentially" (Physics 3.1; 201a 10-12). A thing is in a state of actuality, meaning that it is what it is, but it also is potentially something else. Its potentiality is, as it were, an attribute of thing as actual.

Aristotle explains further, "It is the fulfilment of what is potential when it is already fully real and operates not as itself but as movable, that is motion. What I mean by 'as' is this: Bronze is potentially a statue. But it is not the fulfilment of bronze as bronze which is motion. For 'to be bronze' and 'to be a certain potentiality' are not the same" (Physics 3.1; 201a).

The actuality of a thing as movable, that is to say, its potentiality as moved, is motion. Potentiality inheres in a thing and it is the thing as this potentiality in the process of being actualized that can be said to be in motion.

For example, a green tomato has the potentiality to be a red tomato. The actualization of its potentiality to be red is motion, in particular, alteration from being green to being red.

Källa

Astrologiskt skulle vi alltså kunna knyta de fasta, fixerade eller Tamas-dominerade tecken vid "aktualiserade" och därför rätt stagnanta personligheter och livsöden, medan Sattva - de rörliga - är på väg mot ett förverkligande.

Det lämnar Rajas - lidelsen - som en slags dold förklaring till varför någon överhuvudtaget ids röra sig ur sitt bekväma "aktualiserade" tillstånd. Men Tamas står ju för mörker och "relativ omedvetenhet" och enligt Aristoteles kan ett ting samtidigt vara aktualiserat och i ett potentiellt tillstånd.

Som "blott potential" indikerar därför Tamas något mörklagt, något icke-existerande. Det är därför indisk filosofi, när den talar om världen som overklig illusion (maya), talar om tillvaron ur dess Tamas-aspekt. Världen är faktiskt mer lik verkligheten när man studerar den som process (Sattva) än som en materialist, inbillar sig att den består av fasta föremål.

Sinnebild: Tänk Tamas-tecknet Oxen, så bekväm med att vara ett fysiskt kreatur och jämför med rastlösheten i nästa tecken, Sattva-tecknet Tvillingarna som sniffat upp ny potential att förverkliga.

Jag är inte klar med funderandet på de indiska tre gunas relation till t.ex. Aristoteles fysik, men jag har en klar misstanke om att det är samma underliggande världsbild som delades av alla kulturfolk i antiken.

Pröva provisoriskt idén att Tamas guna motsvarar är Aristoteles potential, dvs ett ännu så länge icke-existerande råmaterial med potentialen att bli något utöver sig själv men ännu nöjd med att "bara vara en bronsklump".

Vad som motiverat rörelsen mot förverkligande av en potential är hos Aristoteles Gud eller Den Första Röraren eller Den Orörliga Röraren. Men inte är väl den lidelsefulla och lidande Rajas identisk med Gud? I indisk filosofi bygger Mörker och Ljus upp ett spänningsfält och lidandet (Rajas) sägs uppstå i detta elektriska fält, ömsom dras andesjälarna (jiva-atmas) mot Ljus och medvetenhet, ömsom sjunker de åter ner i Mörker och inrutade, zombieliknande mönster. Här synes Rajas bara beskriva en oscillation mellan ytterligheter.

Och det är korrekt: Den Orörda Röraren finns inte i det kartlagda systemet, den faktorn ligger utanför de tre gunas som i indisk filosofik dock bara beskriver den materiella tillvarons tre modaliteter. Det är därför panteistiska läror som säger att Gud ÄR det materiella universum är felaktiga. Den gudomliga sfären ska istället ses som helt obundet av rumtiden inom vilken alla fenomen är "fläktade" av de tre gunas i olika proportioner.

Den Orörde Röraren, eller "den ultimata (yttersta) orsaken" kan peta igång t.o.m. en helt stillastående Oxe eller protesterande Skorpion i Tamas fixerade tillstånd likväl som en merkurial och alert Tvilling i Sattva. Men man kan räkna med att impulserna ser olika ut beroende på gunans grad av transparens.

Det är därför indisk astrologi menar att Sattva är det mest rentvättade fönstret mot den gudomliga världen, men också den mest påverkbara kvaliteten. Alla som mött de fixerade (Oxen, Lejonet, Skorpionen och Vattumannen) vet vad jag talar om. Dessa är zodiakens i särklass mest slutna tecken. De har redan allt "klart för sig" och skulle Den Första Röraren vilja intervenera krävs en atombomb som fullständigt tillintetgör de skapelser som flätats av den fasta kvaliteten.

Rajas (Väduren, Kräftan, Vågen och Stenbocken) betraktas som passionen som håller existensens kretsloppshjul snurrande, och där krävs sannolikt mindre kraftfulla interventioner från "övervåningen" (den medeltida teologen Thomas Aquinas "övernatur") eftersom tillståndet redan är exalterat och livligt responsivt till impulser från både Ljuset och Mörkret.

Från citerade professorn några sista ord om Aristoteles resonemang som påminner om den indiska filosofin som också ser en väsenslikhet mellan Gud och de obundna andesjälarna - vi som alla är "orörda (stillastående) rörare" eller observatörer av effekterna av våra egna intentioner i det substratum vi kallar materien och som en äldre filosofi finfördelade i tre gunas:

Because those things involved in the eternal and continuous process of motion are not eternal and necessary, since they come into being and perish, there must be one or many eternal and necessary thing or things outside the process of motion that imparts or impart motion to the things in motion. This is the only way that there could be any motion, for non-eternal and contingent movers cannot explain all motion, because their own coming into existence needs a cause.

Aristoteles menade dock att det bara kunde finnas en, odelad, första rörare men där avvek han från Platons tradition och själslära (Platon höll själen för att äga ett liv separat från kroppen). Plotinus (200-talet) fastslog distinkt att den enskilda andesjälen har en evig existens, att den har eller är sin egen unika Form och under sina återfödelser på jorden in-formerar lägre verklighetsplan. Här på jorden upplever själen sig själv genom "materia" som egentligen bara en föreställning.

Så, det är vi som sköter hela den här föreställningen! Tro inte på några vetenskapsfundamentalister som söker peta in dig i en världsbild som är flera skonummer för liten jämfört med din verkliga identitet!
:-)

Ansiktspsykologi

What She Sees In You: Facial Attractiveness Explained

ScienceDaily

Den här artikeln om hur kvinnor ser på manliga ansikten är intressant i sig. Den ger också oväntat stöd för astrologins urgamla delning av kärleks- och skönhetsgudinnan Venus i en "lägre" och en "högre" form.

Venus är i sin sinnliga form härskare över Jordtecknet Oxen. Som symbol för "högre konstarter" och idealistisk kärlek (platonisk kärlek) är istället Venus härskare över Lufttecknet Vågen.

När du läser artikeln, håll då i minnet att indisk astrologi förknippar Oxens tecken med ansiktet och västastrologin särskilt knyter Oxen till munnen. (Indisk astrologi förefaller därtill innehålla metoder för att länka varenda kroppsdetalj till en eller annan astrologisk faktor, men om detta vet jag knappt något.)

Venus associeras med den undre delen av magen, från bäckenbenet (under vilket Skorpionen regerar över könet) och upp halvvägs till naveln. I väst har traditionen istället fixerat sig på korsryggen (ungefär samma område men betraktat bakifrån).

Oxen är oproblematisk men jag skulle vilja föreslå att det symboliskt viktiga med Vågens fysiologiska område är att detta är gränslinjen mellan över och underkropp på samma sätt som Vågen markerar "halvtid" i zodiaken.

Tanken ska sedan tas ett steg till: detta är mittpunkten, varpå Vågens båda halvor (vågskålarna) balanserar. Den som befinner sig i perfekt ekvilibrium har perfekt blick för proportionerna "där nere" och "där uppe", sinnlig och idealistisk harmoni.

Minns dessa tankar nu när du läser texten, det är påfallande hur den zodiakala idén går igen i forskarnas fynd. Man kan uttrycka det som att inte ens vetenskapen är objektiv - bakom alla våra föreställningar döljer sig den arketypiska verkligheten vars upptäckt zodiaken kanhända är det äldsta beviset på.

Kung av Norge?

Prins Eugén, "målarprinsen", har ett intressant horoskop och verkar ha varit en kul typ. Det är inte så svårt att hitta kvaliteterna som fick den berömde dirigenten Bruno Walther att prisa den svenske prinsen för hans "överlägsna moraliska natur" - se SvD:s artikel om Prinsen som antinazist och judarnas tillskyndare då Sverige ännu inte sjunkit fullt så långt ner i förödmjukelse som nu, när 9 av 10 i omröstning på DN:s nätupplaga inte förefaller förstå djupet av Aftonbladets mytspridning om den blodtörstige juden.

(Se också min förnyade granskning av det svenska nationalhoroskopet apropå Sveriges egen Muhammedteckningsskandal.)

Det viktiga på den här födelsehimmelen där, som så ofta, födelsetiden saknas, är förstås att sinnelaget kombinerat sig med välviljans Jupiter eftersom Månen och den senare delar samma tecken.

Vid dygnets öppning ligger Månen visserligen i Vågens 30e och sista grad, men det är inte svårt att fatta att Prinsen föddes en halvtimma eller senare in på dygnet för att få det eminenta födelseomen som tecknar DET NOBLA SINNET: Månen och Jupiter.

Och här sker det intressanta att man måste låta Jupiter väga tyngre än Månens annars psykiskt lätt "debila" placering i Skorpionens tecken. Bloggen har visat tillräckligt många exempel på psykopatiska Mån-Skorpioner så det är gott att upptäcka ett fall där det skorpioniska psyket stadgas genom denna fantastiska kraft för gott.

Eftersom även Solen ligger i ett Vattentecken binder därför Jupiter via sin framåtriktade 240-gradersaspekt samman sinnelaget och handlingsmänniskan (Solen) och skapar en utmärkt sammansmält och hel människa.

Prinsen var en vek natur, exakt som Solen i Kräftan och ett jupiteriskt, välvilligt sinne antyder. Hans konst var företrädesvis mild och romantisk, och helt trogen den välvilliga Jupiter var han en betydande mecenat för andra i deras strävanden. Här är det då Kräftan (den moderliga beskyddarinstinkten som kombineras med Jupiter som i den så här uppenbar kombination med Månen/Hemmet tyder på ett välbärgat hem där medel finns för dylikt sponsrande).

Horoskopet saknar dock inte sina spänningar. Den illvilliga Mars är stark i Lejonet och kastar sitt onda öga 90° framåt mot sinnelagets. Lejon mot Skorpion är Eld och Vatten i konflikt, det jag kallat sensationalismen. Här tycks den här överhettningen ha kanaliserats helt genom Prinsens, som jag läst, nästan maniska produktivitet.

En slags besatthet kan också utläsas av att han ar en annan lurig konflikt mellan två element: Luft mot Vatten, rationalitet mot ren känsla. Den här gången är det den andra illgärningsmannen Saturnus som från Vågen kastar sitt "långa onda öga" tre fjärdedelsvarv fram genom zodiaken och träffar Kräftan - Prinsens soltecken!

Med detta har Prinsen båda sina himlaljus (Sol och Måne) "belägrade" av krafter som verkar mot det goda. Men Prinsen valde antinazismen i en tid då svenskarna var medlöpare! Hur förklara detta? Bloggen har visat andra horoskop som uppvisat kriminalitet under dubbelangrepp mot ljusen?

Jag kan bara spekulera här: men på samma sätt som Jupiter gjorde den annars klena Månen gott i Skorpionen, är Vågen det tecken där den annars besvärliga Saturnus förädlas maximalt. Saturnus kallas "upphöjd" i Vågen, ett Venustecken som har allt med de högre konstarterna att göra, och där uppenbarligen den stränga men dock principfasta Saturnus lyser fram i ett förklarat ljus. Det är en mycket bra Saturnusplacering, detta!

Och fast de två månnoderna är rätt nya för mig, alltsedan jag började titta på indisk astrologi där de är ytterst viktiga och har ett skamfilat rykte (som de skapare av sol- och månförmörkelser) , så skulle man här kunna tala om att den "giriga Rahu" (norra månnoden/drakhuvudet) skapar en enorm hunger efter ordning och reda och rättvisa (Saturnus i "upphöjt" tillstånd).

Denna nobla strävan efter korrekt gränsdragningar verkar sedan via aspekten mot Solen så att Prinsens hela livsgärning (Solen) kommer att ta sin färg av denna hunger efter rättfärdighet. Mer prosaiskt kan man följa hans arbete att ge distinkt uttryck (Saturnus, gränsdragaren) åt sina känslor (Solen i Kräftan) via konsten. Både den här kombinationen av Våg/Kräfta och den mellan Lejon/Skorpion har ett distinkt uttryck i konsten.

Notera dock att dessa båda elementpar, där Luft och Vatten inte förstår varandra, och där Eld och Vatten driver upp varandra i övermättade känslor, kan förklara varför han kallades "arbetsnarkoman". Det här är ett lätt maniskt drag, och jag har tyvärr sett flera fall där kombinationen av Kräfta och Våg i horoskop fungerar riktigt illa tillsammans, med maniskt tankeprocessande som följd, ofta pannikrädsla och i ett tragiskt fall t.o.m schizofreni. Kräftan söker trygghet och Vågen representerar antingen mental balans eller oblans. Det kanske finns ett skäl att Prinsen valde ett liv där han i stillhet och trygghet kunde koncentrera sig på sitt målande...

En kortfattad sida om Prinsen nämner att han var darwinist, men vem var inte det förra sekelskiftet 1800/1900 när evolutionstanken var ny och kittlande? Med såväl Sol som Måne i Vattenelementet är det här naturligtvis inte förvånande.

Trots den fullständiga bristen på kontakt med Jordelementet i detta horoskop (i sig en antydan om idealism), blir en människa med mycket Vatten en klart sinnesorienterad typ (även omvittnat via hans myckna naturmåleri). Vattenelementet har en naturlig affinitet med det inomvärldsliga, det sinnliga.

Men med en god Jupiter behöver ett dominant Vatten därför inte betyda att det är en förfallen hedonist som enbart lever för sina sinnens tillfredsställelse.

Jupiter står också för Lagen, och i kontakt med Solen bär han indikationen på mycket hög intelligens. Jag skulle dock tro att den intelligensen kan ha varit kanaliserad mot det som kallas "emotionell iq" numera - via Vattenelementet tror jag mer på en hyperkänslighet och en förmåga att läsa av andra människors allra minsta sinnesväxlingar...

*****

Prinsen trodde inte på något liv efter detta, enligt SvD:s artikel. Med darwinist och fritänkare menas förstås ateism. Och vid ett riktigt noggrant studium inser man också att Prinsens horoskop kan tänkas uttrycka en del mentala störningar - Jupiter har inte helt lyckats övervinna det debila psyke Skorpionen indikerar, särskilt inte som tecknets egen herre (Mars) angriper det från den stolta individualismens tecken Lejonet och som Vatten och Luft bildar en mix av förnuft och irrationalitet.

Jag noterar särskilt i SvD-artikeln att Prinsen tycks ha varit benägen att närmast programmatiskt stödja inopportuna åsikter! Artikelförfattaren läser enbart in goda ting i detta men jag ser en närmast patologisk sida i att ALLTID gå mot strömmen. Detta är exakt vad jag upplevt i ett flertal andra fall där Kräftan och Vågen varit djupt (och totalt oförenligt) sammanrörda. Kräftans försvarsinstinkt är ur balans (Vågen) och står upp till försvar i fullständigt oväntade lägen. Prinsens horoskop är ytterst svårt att förstå, eftersom Jupiter ovedersägligen binder ihop Sol och Måne på ett fenomenalt vis...

Något säger mig att här fanns drag av en nobel knäppskalle, utan mycket vett - en som fick en kick av att spotta på sin egen rojalistiska bakgrund och dess begränsningar i empatiskt (Vatten) hänseende. Märk att hemmiljön (Månen) i Skorpionen attackeras av Mars i Lejonet - tom bravur eller äkta hjältemod från Mars-Lejonet här?

Detta Mars-Lejon kan också ge en vulgärtyp av humanism, en passionerad dyrkan av människan som självtillräcklig individ (Lejonet ÄR väldigt självtillräckligt), men utan större intresse (eller mentala färdigheter) att kontemplera transpersonella frågor, som dem om medvetandet är en tidlöst kontinuitet.

Som den Vatten-människa han i grund och botten var, fastnade som sagt Prinsen i sin samtids förkrympta darwinistiska syn på människan som enbart en biologisk varelse.

Jämför horoskopet för Humanisternas ateist och biologist Patrik Lindenfors där Månen och Jupiter befinner sig i ett annat Vatten-tecken, men där BÅDA de onda Mars och Saturnus angriper och degraderar filosofins Jupiter (och psyket/Månen). Samma "fritänkande" hos den Jupiter som skadats och "värnande" om barns rätt att slippa höra ett ord om religion (!!!). Jupiter har inte heller här helt förlorat sin goda natur, men tillräckligt för att inte längre kunna manifestera en sund och framför alla sann bild av vad Filosofi (Jupiter) och Religion (Jupiter) är.

*****

Ett ytterligare belägg för tanken på att Jupiter i Vatten stannar kort om sin fulla potential är Thomas Henry Huxleys horoskop, "Darwins bulldog". Tack vare känd födelsetid visar det sig att han föddes när filosofins Jupiter stiger i öster i ett Vattentecken och från detta extremt viktiga läge bildar en harmonisk 120-gradersaspekt med...samma "debila" Måne i Skorpionen som hos Prins Eugén.

Huxleys horoskop studeras tidigt i bloggens historia och jag nämner där inte att hans psyke (Månen i Skorpionen) är lika skadat som Lindenfors av båda "illgärningsmännen" Mars (via dess onda 210-gradersvinkel) och av Saturnus (via opposition). Jag resonerade lite om så här störda psyken i inlägget om de två juristerna Hillegren/Leijonhufvud som tillbringar hela sin yrkestid med rättsfall av hatisk, förvriden och sjuklig natur. Är detta dessa människors enda sätt att själva hålla sig friska - genom att jobba med kriminella eller hata religionernas värld?

Tre ateister, tre män vars filosofiplanet befinner sig i det nästlägsta av de fyra elementen. Underst är Jord, där filosofin knappt ens märks via Jupiter, dessa jupiterianer är pragmatiker som vill se tankarna ge materiell utdelning...

Som alltid är emellertid ett horoskop av en samling hållpunkter som kan "morfa" på ett märkligt sätt beroende på den fulla kontexten, så inget av det sagda ska tas på ett fundamentalistiskt, bokstavligt sätt.

*****

Det roligaste läser jag på tidigare nämnda översiktssida om Prinsen:

Eugen var även påtänkt som kung av Norge, något som han kommenterade på följande sätt: "Bevara mig för denna fasa".

Källa

Tillägg 090826.

Jag har ännu inte haft ambitionen att på djupet memorera den indiska astrologins otaliga YOGAs, dvs länkningar mellan två eller fler faktorer (syndromen via vissa teckenpar kan liknas vid en tecknens motsvarighet till yogas).

Än så länge innehåller den här bloggen därför inte granskningar av yogas, och eftersom kändishoroskop ofta saknar födelsetid är det heller inte alltid möjligt att begagna det här tolkningsperspektivet, många yogas involverar vissa hus.

Jag noterade emellertid just en planetär yoga, den sk Shrapit Yoga, då Saturnus och hungerdemonen Rahu är förenade genom vistelsen i samma tecken. Yogan sägs ge stora svårigheter i ett liv som flyter på utan något meningsfullt framåtskridande.

Hur annorlunda är inte denna alltigenom negativa indiska åsikt jämfört med det jag sade! Jag spekulerade ju i att Rahus klassiska hunger förstärkte Saturnus upphöjda nobelhet i Saturnus (med allt vad detta nu kunde innebära för Prinsens aktiva (Solen) liv).

Men det är faktiskt sant att Prinsen avstod från något som ens kunde liknas vid "karriär". Tvärtom lät han sig uppslukas av sitt arbete bakom målarstaffliet, vilket på många sätt skulle kunna betraktas som anti-saturniskt, dvs väldigt vagt och nebulöst jämfört med Saturnus vanligen så konkreta och "rejäla" arbete! Kalla Prinsen en "drönare"... SvD-artikeln nämner att "målarprinsen" använts som en nedsättande beteckning - detta stämmer som hand i handske med det sentiment som vidhäftar en "Shrapit yoga"!

Det jag sade om en lätt excentrisk figur som supportade "icke-pk" företeelser (relativt hans adliga miljö), det skulle också kunna ses som Saturnus/Rahu-kombinationens negativa effekter, särskilt som den också infekterar Solen i Vatten och utlöser "utstötningssyndromet", dvs tanke och känsla som går lite på tvären med varandra.



Ett sista tillägg! Jag provar här tanken om en begränsning i den filosofiska tankehöjden hos en Jupiter i Vattenelementet trots att undertecknad själv har Jupiter i Skorpionen!

Med den egna födelsetiden känd är det emellertid lätt att se att min Jupiter har den märkliga funktionen av "filosofisk/religiös motståndskamp". Den är nämligen placerad i det ofta ganska lågmälda sjätte huset som i västastrologin beskrivs som ett "tjänstefolkets" livssektor och även denoterar "hälsa". Men den indiska astrologin har en mycket intressant tradition som tycks ha gått förlorad i väst (eller aldrig nådde hit). Det sjätte huset tecknar individens fiender!

Jag var mycket aversiv till religion i barndomen (likt Lindenfors, biologen), men där dennes andliga potential förverkades där (troligen till följd av den störda barndomsplaneten Månen), där fortsatte jag, en typisk Luft-individ, att bearbeta frågorna vidare och passerade förbi mitt INSTINKTIVA (Vatten) motstånd till religion och filosofi. Jupiter i sjätte huset indikerar paradoxalt nog numera att jag upplever den "materialistiska filosofin" som min fiende!

Med bloggens många analyser baserade på enbart en födelsedag, kan vi aldrig se de här nyanseringarna av planeterna till följd av husen, som i bland leder till dramatiska "sista minuten-ändringar" av det program som ligger upplagt för hela dagen i fråga, eller flera dagar i sträck. Det är därför det kanske bara "bränner till" under några minuter och ett geni eller en brutalt primitiv varelse föds. Genom de tolv husen tycks himmelens olika budskap lokaliseras här på jorden, i det specifika livsöde som kan spikas med födelseminuten.

Natascha Kampusch - naturlig eremit

Aftonbladet berättar att Natascha Kampusch, som kidnappades som ung flicka och tillbringade åtta år i ett "tvångsäktenskap" i en källare, har svårt med återanpassningen. Allt mer börjar hennes liv glida in i samma isolerade eremit-mönster som hon vande sig vid under tonåren.

Hennes födelsehoroskop är nästan skrämmande eftersom det med en enormt viktig placering förutsäger exakt en extremt introvert natur. Nästan som om kidnappningen var predestinerad (vilket den naturligtvis var, om man tror att våra liv är designade redan innan vi föds, som en effekt och följd av tidigare liv).

Den här nyckelplaceringen, härskaren till tecknet som stiger i öster, hade inte kunnat identifieras utan födelseklockslag. Men när fallet Kampusch var aktuellt för några år sedan, finkammade jag tyskspråkiga sajter med min nästan bortglömda skoltyska och hittade till sist en övertygande uppgift på ett diskussionsforum. Uppgiftslämnaren sades vara mor- eller farmodern (jag antecknade "grandmother" eftersom jag försökte hålla anteckningarna på engelska och nu vet jag inte längre exakt vad det avser).

Och tidpunkten ger verkligen ett tydligt resultat. I indisk astrologi ser man inte med nådiga ögon på den yoga (förbindelse) som skapas mellan det första huset för den egna personen och det tolfte huset som har att göra med undanröjandet av samma person (som genom att bli inspärrad i fängelse, på långvård eller psykiatrisk klinik). Här bildas detta samband genom att Stenbocksascendentens härskare Saturnus befinner sig i huset för fysiskt undanröjande eller isolering från omvärlden!

Och som synes är det värre än så! Också Mars finns i 12e huset och indikerar undanröjdhet via våld eller en olycka. Eftersom Stenbocken vanligen representerar en person med full självkontroll (det är faktiskt ett ganska självrepressivt tecken), ser man av Saturnus placering att personen tenderats maktlös. Samtidigt säger Kampusch i intervjun att hon nästan längtar tillbaka till sin källarcell där hon var "självbehärskad och komplett". Saturnus - 1a huskontrollören i källarcellens 12e hus !!!

Som om inte detta räckte fortsätter de mystiska budskapen om en undanskymd livsstil att hagla. Det fjärde huset representerar hemmet och de privata avskilda delarna av ens liv. I denna isolerade (från omvärlden) hittar vi nu Jupiter - känslan av frihet, planeten som låter en människa växa och expandera eller uppleva framgång.

Venus (adaption, , tvåsamhet, kärlek, etc) står som synes under våldsam attack från Mars i denna dolda sektor och pga Mars kombination med Saturnus har alltså de två "onda" gjort gemensam sak att attackera kärleksgudinnan i ett bakhåll (12e huset, dolda ting). Som om inte det räckte angriper också girighetens demon Rahu samma Venus. Sällan har jag sett en så fullständigt förstörd partnerplanet som här.

Remarkabelt nog kastar framgångsplaneten sitt speciella "goda öga" 240° framåt i zodiaken och träffar det 12e huset för "isolering från omvärlden" (och "sängkammarens hemliga nöjen" som indierna lägger till). Beskriver denna aspekt det sk Stockholmssyndromet, där den kidnappade identifierar sig med gärningsmannen och sin egen situation i fångenskap?

Ja, tolkningen är i vilket fall inte sökt, och även utan att känna till kidnappningsdramat skulle man nog kunna säga, att horoskopets livliga aktivitet i de "undanskymda" husen, talar för en som drar sig undan världen - oavsett vad som föranledde detta.

En lite obehagligare sak är att ascendenthärskare i 12e huset har med självmord att göra, så det är bara att hoppas att Natascha Kampusch lyckas med justeringen tillbaka till den vanliga yttervärlden. Men givet att Venus i Fiskarna också talar om att känna harmoni med det som ligger bortom allfarvägarna (Fiskarna korresponderar med det 12e huset i den "naturliga zodiaken") ser det svårt ut.

Notera också att Månen stiger i Stenbocken exakt när hon föds kort innan soluppgången i Vattumannens tecken. Månen i Stenbocken indikerar ett extremt återhållsamt inre liv, och återigen är det alltså tolftehusplacerade Saturnus som "drar i trådarna" och bestämmer hur hennes tydligt exponerade själsliv beter sig.

Tendensen för denna starkt negativt polariserade Måne, utsatt i ett positivt hus (kroppen är psykets gränssnitt ut mot omvärlden), hennes psykes tendens är alltså att sluta sig och längta till avskildheten. Saturnus i 12e: stark kontraktion i avskildhet, och fixering vid avskildhet!

Och som inte redan den här himmelen hade sin beskärda del av problem är Natascha Kampusch också född med ett så kraftigt "egenmäktighetssyndrom" som bara går att föreställa sig. Detta eftersom dess ena fot (Stenbocken) sammanfaller med hennes ego, och den andra foten (Väduren) är det fjärde huset som har en klar koppling till människans själsliga djup och känslor.

Fjärde husets "naturliga" signifikator, Månen, befinner sig vidare i första huset så det pågår ett bekräftande fram och åter här, ett understrykande av något jag tycker mig minnas i diskussionen från några år tillbaka: att den mycket unga Natascha Kampusch hade varit ett hårdnackat och besvärligt barn.

Vågar man spekulera i att ÖDET beslutat att undanröja henne just av den anledningen, att ge henne år av isolation att djupa och växa i självinsikt? (Var måttet rågat så att KARMA beslutat att för detta liv "fängsla" henne och ge henne tid att besinna sig som människa?

Jupiters expansion i ego-tecknet Väduren i 4e huset, som en del av egenmäktighetssyndromet, kan tolkas som en besvärlig och extremt egoistisk natur i den ursprungliga familjemiljön (4e huset), men sedan - via den grönfärgade "räddningsplankan" till Mars/Saturnus - en "nystart" för Vädurs-egot via kidnapparen och vistelsen i det dolda 12e huset.

Faktum är att det lättaste skulle vara att här tala om Natascha Kampusch som OFFER för en annan människas egenmäktiga förfarande (kidnapparens), men problemet är att den tolkningen missar att det är hennes eget ego och hennes eget 4e hus (hennes djupaste sinnesläge) som är involverat! Jag misstänker att den här människan måste ha varit extremt styvnackad som liten.

Notera också att hon i AB kallar huset (där hon hölls fången i många år) som en förlängning av henne själv, som en del av hennes identitet. Detta är återigen Jupiter-Väduren i 4e: egotillväxt nära knuten till sektorn för "Hemmet", "Det Privata"!

Hur som helst är horoskopet tragiskt i dess extrema ytterlighet och dess helt sargade förmåga till kärlek, men samtidigt oändligt lärorikt för en astrologistudent. Sideriska siktet är kanhända det enda webbplats där det har publicerats. Dominerande astrosajten Astrotheme i Frankrike känner inte till födelsetiden.


PS. Horoskopet rymmer också syndromet "utstötning" (självförklarande här!) och det jag kallat "sensationalism". Det senare syns i den samtidiga aktiveringen av Vatten och Eld - Fiskarna och Skytten som båda råkar ha Jupiter som härskare. Och tidnngsskriverier blev det, just i fråga om inspärrningen (12e huset) och "tvångsäktenskapet" (Venus) med kidnapparen.

Nina Persson i två versioner

Nina Persson årgång 2007

I en intervju i DN glimrar en liten pärla till, de där man aldrig ska slänga inför svinen eftersom de inte förstår vad de har framför sig. Reportern berättar:

Under ett år tog hon lektioner i klassiskt piano. Men Nina blev aldrig vän med instrumentet, trots att hon lärde sig fingersättning och skalor intill perfektion.

– Jag visste inte vad jag skulle använda pianot till – jag kunde inte fantisera – jag hanterade helt enkelt inte verktyget på ett tillfredställande vis.

Källa

Dessförinnan har artisten framhållit att det är den egna rösten som är hennes instrument. De här uttalandena belyser en del iakttagelser som fick mig att övergå till siderisk astrologi. Med den västastrologi varje veckotidning är fylld av skulle Persson vara en renodlad Jord-typ, med Solen i Jungfrun och Månen i Oxen.

Särskilt Oxen (mun och munhåla) är förekommande bland sångare. Där har den västerländska zodiaken en poäng. Men Solen i Jungfrun är något av en teknokrat och skulle ha älskat pianot efter att ha bemästrat det. Jungfrun är instrumentalisternas tecken! Och därtill är Jungfrun fysiologiskt kopplad till händerna, vilket också borde tala för en kärlek till pianot.

Märk att skribenten t.o.m. använder uttrycket "fingersättning...intill perfektion". Och ändå slog pianot inte an! Nina Persson är uppenbarligen inte i själ och hjärta en teknokratisk perfektionist. Den sideriska zodiaken prickar in hennes faktiska grundnatur perfekt: Hon har Sol och Måne i Eld - elementet som har med direkt självuttryck att göra, och där de två första, Vädren och Lejonet (till skillnad från det tredje, Skytten) lutar sig tungt mot sin personlighet respektive individualitet.

Och visst är hon ett Sol-Lejon, som så många kraftfulla individer som i den västerländska astrologin försmäktar under ett "mindre" tecken de troligen aldrig identifierade sig med!

Det kan knappast råda någon tvekan när man tittar på Nina Perssons ansikte att här är en närmast perfekt version av det kattlika Lejonets ansiktstyp. Alla har det inte, men tillräckligt ofta dyker det upp för att man ska våga gissningsleken när man ser det! Känner vederbörande inte till den sideriska zodiaken - och det gör hon/han säkert inte, får man, "Fel!" till svar!¹

*****

Den sideriska astrologin ger Nina Persson ett "på hugget"-sinne: Månen i Väduren. Placeringen ger ett extremt självcentrerat psyke, och Väduren skulle lika lite som Lejonet kunnat fungera som annat än frontfigur!

Det är en position som är känd för impulsivitet och oöverlagda uttalanden - jag minns svagt några lyckligtvis glömda grodor från Cardigans-tiden, troligen avsedda att vara rock-provokativa. Vi återkommer till Månens härskare Mars som visar varför den posturen egentligen inte funkade så bra. "Cardigan", kofta, beskriver bättre den underliggande attityden under just det här vädurssinnet.

Med mognad brukar annars menas att människan sakta rör sig från sin lunära (instinktiva) sida till sin solära medvetna sida, så det är hursomhelst uppenbart att Vädurens impulsivitet och linslusande sakta övergår i det Eldtecken som verkligen har pondus.

Detta tycker jag väl återspeglas av hur tidningarna behandlat henne genom åren. Hon får numera den ära som ankommer en Lejon-kung men som sällan bestås den servicevilliga side-kicken Jungfrun (Lejonchefens högra hand).

Att hon aldrig blev vän med pianot utan förblev trogen sin person som det primära instrumentet är bara så typiskt Lejonet, som alltid sätter individen över allt annat. Nog för att det finns Lejon som "underordnat" sig ett instrument, men jag har en känsla av att Sol-Lejonet nog ser till att ingen flygel ska skymma personen, allraminst med Månen i Väduren.

Kort sagt. Sol och Måne i Jordelementet skulle skapa en personlighet utan "flair"; Nina Persson fullständigt strålar av Eld - men på Lejonets märkligt självcentrerade och stabila sätt. Elden upplevs som under kontroll.

*****

Notera också att hon säger sig ha blivit lat i låtskrivandet (låta andra ta ut noterna på sina instrument). Hur väl illustrerar inte det Lejonet, chefen, som har den kreativa inspirationen som han sedan låter sin högra hand skriva ut (Jungfruns tecken, händerna, ligger till höger om Lejonet i zodiaken).

Ryktet i väst om att Lejonen är lata i sängen, kan dock bero på att fyra av fem Sol-Lejon i själva verket är är Sol-Kräftor - ett mycket undersätsigt tecken som mycket troligt skulle kunna ta på sig rollen av "madrass"! Kräftan är den klassiska "nummer 2", hustrun bakom mannen och så vidare, och deras tendens att "stå till tjänst" markant. Lejonets passivitet i sängen skulle alltså i själva verket vara Kräftans underdåniga tjänande (vilket kan hämma den från att ta egna initiativ).

Lika starka tecken på att veckotidningarnas zodiak helt enkelt är felaktig och den gamla babylonisk-indiska är den som psykologiskt stämmer, får man när man överlag undersöker dem som tidigare hade såväl Sol som Måne i Eldtecken men enligt den sideriska metoden blir Vatten/Vatten (Lejon > Kräfta var ju ett av dessa tre förekomster, de övriga är Vädurar som egentligen är Fiskar och Skyttar som backar till den reserverade Skorpionen).

Titta noga och upptäck att det var myten om Eldelementet inpräglad i ditt huvud som fick dig att förstora upp dessa individer som i själva verket var av Vattentyp. I själva verket är de lågmälda, ödmjuka och ytterst sensitiva! Det du tog för Eld berodde på att Vatten som alltid ligger nära de inbyggda försvarsinstinkterna gärna höjer rösten (eller mer) för att försvara sig mot vad de upplever vara livets anstormningar. Och i ett kritiskt läge kan nog den bästa lätt gissa att det är "extravert" Eld man ser hos den andre!

Jag var väl särdeles trög, men det tog 25 år av studier av Människan (inte den astrologiska teorin) att förstå att det var något som inte stämde riktigt med zodiaken i väst. Jag har i två inlägg berättat om drömmar som började varsla mig om att det fanns en annan astrologi som gjorde anspråk på att träffa mer rätt, den sideriska.

Här är dröm 1 (från 2006) och här är dröm 2 (2007). De gamla babyloniska drömprästerna "sov på saken" och fick svar från gudarna. Tänk om människan fortfarande gjorde så! Att lita till sina egna hjärnprodukter är livsfarligt. Platon varnade för folk som bara spann mentala luftbubblor - sofisterna kallade han dem.

En sådan var Protagoras, han med det bevingade ordet, "Människan är alltings mått", en så genomfalsk och ändå populär åsikt i tider då egokulturen är viktigare än att odla lyhördhet för Sanningen. Babylons gamla drömpräster litade inte på sitt dagjags förnuft utan överlät åt gudarna att säga som det var. Som bekant var sedan drömtydningen ett stort problem och en konst i sig...


Efterord.

Naturligtvis finns en liten klick av Lejon även i Nina Perssons "västerländska" (tropiska) horoskop (Venus), och heller saknas inte den tekniskt precisa Jungfrun i den sideriska zodiaken.

Märk särskilt hur hennes sideriska Måne i Väduren inte alls är särskilt vild: den disponeras av en Mars i hälsovårdande Jungfruns tecken! Där krympte rock'n'roll-faktorn en del, även om personer som sångaren Tito Beltran minsann visat att det finns utlevelseenergi även i en Jungfru-Mars! :-)

Måhända är det Merkurius - händerna - kombinerad med Mars - aggression - som gjorde att hon aldrig fann kärleken till pianospelet! Trots att Mars ger energin att erövra och bemästra ting är den dock Mars och inte Venus.

Mars förmår faktiskt inte identifiera sig med något utöver sig själv, och som sinnelagets (Månen) disponent ser vi återigen ett tecken på att allt som är externt i förhållande till personen Nina Persson (och av Jord-typ, dvs materiella ting) inte lätteligen införlivas med henne. Just denna Mån-Vädur (och Sol-Lejonet per definition) "beblandar sig inte", låter sig inte spädas ut i folkmängden!

Men i frågan om den tropiska relativt den sideriska zodiaken ber jag ändå läsaren påminna sig hur oerhört mycket viktigare Sol och Måne är än nästan allt annat på himlavalvet, och att smaka på ordet Gestalt (med versal, som i tyskan).

Enbart Solen i sitt eget majestät tycks ligga bakom frapperande fall av snarlikhet i ansiktet, vilket jag i några anekdotiska fall sökt påvisa på bloggen. Emellertid är livet så rikt och varierat att det enbart Solen i n grader av tecknet si-eller-så inte ger samma typ varje gång.

Skälen till detta - kanske i formen av substrukturer angivna av Solens tillfälliga härskare, hur den i sin tur ligger på himlen, osv - har jag inte haft någon ambition att undersöka. Ett liv räcker knappt till för dessa studier!

*****

Tillägg: Jag fick kort efter detta skriveri lust att ta ännu ett grepp om de sideriska Lejonen och gick igenom en hel packe med samma fundering: Är sideriska Lejonet mer deskriptivt än den tropiska Jungfrun? Här är det inlägget.

_____

1. Ett annat skäl till ett nej är att man i själva verket lokaliserat något av de andra tre tecken som ingår i den "fixerade kvaliteten". Dessa delar påfallande ofta ett lite fyrkantigt ansikte med tydligt tecknad käklinje.

Fuglesang - pojkbokshjälten (Dold Gud)

Synbarligen väl medietränad, säger Sveriges mesta astronaut Christer Fuglesang inför sin andra rymdfärd:

– Men den här gången är jag inte lika otålig eftersom jag vet vad jag kan förvänta mig. På det viset känns det mer säkert. Jag vet vad jag behöver veta.

SvD

Samtidigt, i DN, spelar vårt nästintill enda exempel på gamla dagars hjälte schack med svenska folket. Kunnighet i det spelet säger om inte annat att ovanstående, hårresande omskrivning knappast beror på flummigt tänkande. All vettig satsbyggnad antyder att det Fuglesang här inte säger vara att han var orolig - inte otålig! - inför sin första rymdfärd. Orolig korrelerar med att "känna sig säker" i uppgiften och "veta vad man behöver veta". Att bli otålig (stressad) inför en uppgift är naturligtvis bara en följd av osäkerhet.

Nå! Det egentliga syftet med den här korta astro-blänkaren var bara att kontrastera Fuglesangs extremt harmoniska horoskop med de två juristerna (nytt fönster) Hillegren och Leijonhufvud jag nyligen tittade på. Båda med ett liv mitt i skiten, ständigt upptagna av rättsfall som exemplifierar anarki, personlig röta, jävelskap och idioti. Och det syntes på deras födelsehimlar - två av de värst skadade jag slumpat mig på i mitt dagliga scannande av tidningsrubrikerna.

Hos Christer Fuglesang finns ingenting av detta. Och varför? Helt enkelt för att astronautens värld måste hållas hermetiskt tillsluten från kaosmakterna! Jag tror läsaren förstår exakt vad jag är ute efter. I annat fall rekommenderas mer träning i konsten att klassificera fenomen.

I ett försök att illustrera astrologins ofta ambivalenta budskap har jag färgat som röd-grön det enda potentiellt disharmoniska inslaget på den här himmelen, oppositionen mellan Oxen och Skorpionen där de två "naturligt onda" Mars resp. Saturnus befinner sig.

Mars kallas ond för att den drar in krig och olyckor i människans erfarenhet, och Saturnus för att den fjättrar och begränsar oss. Men det går att argumentera för att "ond med ont måste fördrivas" och att det knappast går att tänka sig ett bättre motgift till Mars impulsiva och obetänksamma utbrott än den censur- och kontrollmyndighet vi kallar Saturnus! Fuglesang är sitt eget freudianska Överjag, sin egen inspektör som "utifrån" håller koll på sina impulser.

I den här överspända axeln mellan Oxen/munnen och Skorpionen/analöppningen ser vi också den tidlösa tematiska förklaringen till varför Fuglesang i intervjuer uppehållit sig så vid toalettbesöken i rymden! Jag tänker inte gå in på den saken ytterligare. En vis människa ser snuskigt mycket av ett livsöde bara genom födelsekartan. Vi är nämligen inte i första hand individuella människor utan tillfälliga manifestationer av Världssjälen.

Detta visste alla på den tiden astrologin var som mest populär. Trehundra år efter den s.k. Upplysningen är äntligen den insikten på väg tillbaka via nya generationer av filosofer (Ken Wilber, Christian de Quincey), vilka fortsatt den filosofiska idealismens ädla tradition. Före 1800-talets materialistiska monism fanns läran om att allt ytterst är medvetande, och efter kvantfysikens demolering av den nativa realismen har mänsklighetens (främsta tänkare) åter gått varvet fullt ut.

Empiri som vetenskaplig metod är applicerbar på materia, och fascinerande nog har materian själv sänt människan signaler om att det inte är den, utan medvetandet (hos människan) som styr experimentens utfall! Det är lite av ett mysterium hur Humanisterna 150-år för sent trätt fram på arenan med ett budskap som enbart utgår från Newtons numera otillräckliga mekanistiska världsbild.

Vetenskapen har i denna tidens ände slutligen hamnat i en position som är precis motsatt dess ursprungliga föresats då den sökte objektifiera materian och hålla den mänskliga närvaron utanför ekvationen! Livet är remarkabelt!

Fastän inte Humanisterna berättar den här historien har den gått att läsa i vetenskapslitteraturen åtminstone sedan 1930-talet då kärnfysikerna Niels Bohr (han som ville ha det österländska yin/yang-märket på sin vapensköld) och Werner Heisenberg satt i djupa diskussioner om det skämt som de reduktionistiska positivisterna i England - språkpoliser som den unge Wittgenstein - som sökte påstå att bara för att en utsaga inte direkt hänför sig till något direkt påvisbart i naturen, är den ett meningslöst yttrande.

(Med den inställningen hade för övrigt vetenskapen aldrig kunnat komma så långt som den gjort, ända ut i rymden...)

Tillbaka till Fuglesangs horoskop. Förutom Saturnus arbete på att från anus position (Skorpionen) kontrollera Mars i formen av "häftiga tarmrörelser", en aspekt som inte bara har detta somatiska utan också en generell applikation, så besparas astronautens himmel alla andra angrepp från de två onda.

Jämför detta med de båda brottmålsjuristerna, där inte minst deras sinnelag (Månen) formligen dignar under all disharmoni de dagligen mött i sin praktik. Fuglesangs horoskop indikerar i jämförelsen någon som åker i gräddfilen. Andra har redan slätat ut det knaggliga underlaget.

Merkurius, logiskt eller seriellt tänkande, anses visserligen svag i "kaostecknet" Fiskarna, och därtill hävdar astrologisk tradition i både Indien och i väst att Solen bränner Merkurius när den är så nära systemets centrala ljuskälla. Dvs, Merkurius är inte synlig för blotta ögat i Solens närhet, vilket tycks vara grunden för detta "onda omen". Men tesen är helt enkelt inte korrekt, eftersom många skickliga tänkare har sin Merkurius bränd.

Betänk en sekund samma fenomen vid nymånen, då Månen en kort tid är osynliggjord eller "bränd" i det astrologiska språkbruket. Mellan astrologins två viktigaste himlakroppar leder detta till två distinkta tolkningar: i "denna värld" antyds en handlingsmänniska.

Som Wanja Lundby-Wedins horoskop visar (ej publicerat på denna blogg), med dess Sol och Måne nära varandra i komfortens tecken Vågen, kan en bränd Måne, ett krossat sinnelag (Månen som reflektor av solljuset), ha väldigt svårt att se objektivt på sin egen position. Det föreföll inte gå upp för Lundby-Wedin hur otaliga styrelseuppdrag och rekompensationen för dessa stack LO-medlemmarna i ögonen.

I ett annat fall (icke-celebritet) hotade hustrun till mannen med en sådan här nymåne (i Väduren) med skilsmässa om han inte började ägna sin familj lite kvalitetstid. Detta var en arbetsnarkoman, gift med ett jobb som på Vädurens typiska sätt handlade om honom själv i olika representativa situationer. Familj och barn hade helt upphört existera i den runtflackande mannens medvetande!

Men ur ett metafysiskt perspektiv är Solen istället emblem för andesjälen, jiva eller jiva-atman som den kallas i indisk (idealistisk) filosofi, medan Månen indikerar dess lägre bihang, allt det där som gör att vi upplever oss själva och andra som personligheter.

Det fullbordade månvarvet skänker ett 360-gradigt perspektiv på vårt solära livsuppdrag. En aktivitetscykel. En assimilation. Därför sägs Månen represtenera "livets ingång och utgång" (födelse och död). Som vardagslivets och veckans indikator skänker Månen variation och föränderlighet ut det som ur jiva-atmans perspektiv är odödlighet, evighet!

Metafysiskt är en nymåne symbolen för något mycket gott: ögonblicket där i det "heliga bröllopet" mellan brudgum (andevarelsen) och bruden (själen/psyket) det lägre själsstoffet "bränns bort" och den renade andevarelsen lyser fram distinkt utan psykets alla slaggprodukter och halvassimilerade intryck!

Men åter: detta är en läsart som knappast fungerar så bra här nere på jorden, där nymåneindividerna sällan utmärker sig för någon helgonlikhet utan snarare för den självcentrering som Solen indikerar. Individerna känner sig helt säkra på det de gör (likt Lundby-Wedin som bara inte fattade varför alla skrek och protesterade), just för att de helt saknar förmåga att med sin själiska/psykiska månsida inspektera sina egna handlingar (Solen = handlings- och viljemänniskan)!

Vad säger denna utvikning om Christer Fuglesangs Merkurius, "bränd" av Solen? Och i synnerhet som den befinner sig som en del i ett betydligt större astrologiskt komplex eller motiv: inbäddad i den fenomenala axeln som Solen och Jupiter i opposition bildar?

Soli-jupiteriska aspekter har jag pekat ut som den primära intelligensbringaren bland astrologiska indikationer (britten Charles Carter fäste min uppmärksamhet på detta). Det faller sig därför naturligt att hitta en stark Jupiter i horoskopet hos en astronaut (med högre matematik och mycket annat i ryggmärgen). Jupiter representerar den "högre utbildning" som vidtar efter Merkurius "elementära utbildning" (grundskolan).

Ur detta perspektiv kan man säga att det är egalt om Solen "bränner" Merkurius och renderar den osynlig, för det är synergin mellan Solen och Jupiter (i opposition) som är det högintressanta här. Jupiter, härskare över Skytten, och "de långa forskningsresornas" symbol - kan symboliken för Fuglesangs aktiva karriärväg (Solen) bli mer talande? Av denna enda anledning "clearade" eller grönfärgade jag kombinationen av Sol och Merkurius på kartan, fast det tekniskt sätt var en negativ kombination. Solens och Jupiters mellanhavande - två "eldiga" planeter för övrigt - får allt annat att förblekna.

Jämför gärna horoskopet för Jacques Vallee, fransk astronom, datorspecialist och en av männen bakom ArpaNet - som blev till Internet. Här är Fuglesang men spegelvänd! Svenskens Sol-Fisk/Jupiter-Jungfru har blivit en Sol-Jungfru/Jupiter-Fisk. De här båda männen jobbar båda med uppdrag som kräver ett MINIMUM av den fattiga logiska mentaliteten. Stora uppdrag kräver lateralt tänkande som förmår hoppa över många logiska led.

I vissa yrken, astrologin bland annat, är det viktigt att kunna se Gestalten och därefter, via deduktion eller interpolation, i logiskt reda termer redogöra för vad man förnummit. Exakt detta beskrivs av Fuglesangs och Vallees soli-jupiteriska aspekt. I ett nödläge i rymden måste Fuglesang ha kontakt med sitt högre "intuitiva jag" (överguden Jupiter/Zeus) i första rummet.

Merkurius, matematikerns och bokhållarens stolthet är distinkt underordnad här. De rent logiska operationerna är Fuglesang kanske inte ens medveten om medan han utför dem, för hans medvetande befinner sig på ett metalogiskt plan, eller på en nivå där enskilda logiska operationer sker rent instinktivt. I fokus: Jupiter/"the big picture", "the mission"!

Den enda anledningen, som jag ser det, till att Fuglesang är medlem i Humanisterna är att han som vetenskapsorienterad troligen inte haft tid att läsa in sig på filosofihistorien. Hade han haft kunskapsunderlaget hade han kanske inte valt att bli språkrör för en scientistisk förening som hyllar ett jordbundet kombinat av Saturnus (bly) och Merkurius (kvicksilver) i dess mindre skepnad av förnuftet i dess enbart logiska utförande.

Men Fuglesang har förmodligen inte själv filosoferat över eller kartlagt vilka medvetandefakulteter han själv förfogar över, och som i vissa sammanhang tar kvantsprång och framverkar mirakler - just den typ av fenomen som Humanister och rationalisten söker förneka eftersom empirisk vetenskap bygger på fel värdegrund. Livet började inte i kaos, utan i en jupiterisk Heureka-upplevelse i ett medvetande vi i brist på bättre ord kan kalla Guds.

Av denna anledning några avslutande ord om Jupiters "takhöjd". Att Fuglesang nu är vetenskapsman som också ger sken av att bekänna sig till scientism, dvs har upphöjt den vetenskapliga metoden till en halvgud, kan fattas som smarta människans dyrkan av sin egen kapacitet att förstå tillvaron. Dvs, exakt den avknoppade och begränsade människa som uppstod i och med Upplysningen och som med sofisten Protagoras utropade sig själv som "alltings mått".

I mitt bakhuvud växer en ännu ej verifierad upplevelse att Jupiter i Jordtecken (Oxen, Jungfrun, Stenbocken) producerar sämre filosofi än i andra tecken, men i gengäld ligger bakom de stora framstegen inom naturvetenskapen. Tanken är inte svår att greppa: Expansions och utforskningsfaktorn finner sig här fjättrad i det minst nobla av de fyra elementen, och i Jord framträder MEDVETANDET (det gudomliga) i sin mest förklädda, mest fördunklade form.

Tanken ansluter till den indiska filosofin - en kultur som redan löst alla de stora frågorna en gång, även om det tillhör själarnas predikament att var och en tvingas uppfinna hjulet för sin egen del, och för en del även gång på gång. Detta skulle vara förklaringen till att Jacques Vallee och Christer Fuglesang, fast de båda har med rymden att göra, står på diametralt motsatta sidor.

Som framgår av mina små inlägg om Vallee var han medvetandeidealist i den platoniska traditionen och hade inarbetat en perfekt förståelse för parapsykologiska fenomen i sin världsbild. Och hans Jupiter befann sig i härskartecken i Fiskarna samtidigt som hans "logiska" Merkurius var maximalt vass i sitt hemmaläger i Jungfuns tecken.

Notera skillnaden i prioritering: Jupiter vetter mot gränslösheten i "icke-lokaliserade" Fiskarna och hans Merkurius gjorde ett extremt arbete (som matematiker och dataforskare) på att precisera flytande visioner i det konkreta och fysiska.

Fuglesang befinner sig istället uppe i den viktlösa "spejsiga" rymden (pojkdrömmen om att bli astronaut) och hans framgång (Jupiter som inomvärldslig lyckobringare) lät honom precisera och materialisera denna dröm i via "verkliga" Jungfrun, i sig inte annat än en underordnad servicetekniker, vilket är exakt vad Fuglesang däruppe är, om man skrapar bort den hjältegloria vi försett vår egen astronaut med.

Lite reflektion visar hur begripligt det är att det var Vallee som talade om att universum är Intelligens (snarare än död materia) och inte Fuglesang. Man kan inte vara nog uppmärksam när man noterar ytliga likheter mellan två horoskop som mellan dessa två, för astrologins symboluppsättning har en förödande förmåga att leda det forskande sinnet vidare i reflektion och upptäckter!


Några ord om Jacques Vallee även på min andra blogg:

Sekulär humanism...

Att leva som man lär

Den obegåvade löjtnanten (En massmördare)

Löjtnant William Calley dömdes för 22 av morden i massakern i den lilla vietnamesiska byn Son My 1968.

Enligt DN och engelska Wikipedia "ångrar han sig varenda dag". Lägg kopplingen mellan fixering och Saturnus på minnet. I astrologin indikerar fixering eller "fast i gamla hjulspår" en brist på intelligens. Det här inlägget ska diskutera de som i det här livet blivit mindre lyckligt lottade på den punkten.

Calleys sideriska horoskop är bara det sista i raden av Oxar (eller Solar i Vatten) som ofta verkar dyka upp då jag följer upp en tidningsartikel. Nyligen var det massmördaren Pol Pot - också han en Oxe. Och i den lilla undersökningen av 136 dömda förbrytare toppar Oxen och granntecknet Väduren listan på kriminella soltecken.

Till saker som talar för Oxen som en mördare hör att tecknet kvalitet i indisk astrologi är Tamas, trögheten. I väst kallas kvaliteten "fixerad", men den verkliga betydelsen gick förlorad när grekerna övertog den babylonisk-indiska astrologin.

Sanningen är att de tre indiska kvaliteterna alla är negativa eftersom de binder själen vid den materiella världen. T.o.m. Sattva - godhetens och kunskapstörstens kvalitet snärjer själen att tro att den fått ett övertag jämfört med "de andra"! Indisk astrologi påminner om att vi är Främlingar i den här världen och att vi är snärjda i materiella kvaliteter!

En annan faktor som kan leda till Ox-symbolens brutalisering är att dess härskare är Venus, harmoni eller jämvikt. Oxen beskrivs även i väst som kapabel till furiösa urladdningar när den störs i sin lugna lunk. Givet dess fixerade eller mörklagda kvalitet går det inte att få driva detta tunga och otympliga Jord-kreatur någonstans mot dess vilja. Den hör distinkt inte hemma i intellektuella salonger. Och finner man en Oxe där, är det för att flera sekundära indikationer återintroducerar den mentala flexibilitet på himlen som inte Oxen i sig äger.

Engelska Wikipedia fäller några omdömen som till fullo bekräftas av födelsehoroskopet. Det är extra viktigt i det här fallet att hålla ett öga på vad som sagts om individen eftersom det aldrig säkerställts vilket av två födelseklockslag, 15.30 eller 18.12, som är det rätta.

Att Wikipedia talar om en Oxe av det allra trögaste slaget märks snart.

Calley was not highly regarded as a platoon leader. His Officer Evaluation Reports describe him as merely "average". Later, as the My Lai investigation progressed, a more negative picture emerged. Many men in his platoon told army investigators that Calley lacked common sense and could not even read a map or compass properly.

Källa

Eftersom bloggen redan ägnat frågan om exceptionell intelligens uppmärksamhet, och indikerat att det är Solens och Jupiters kombination i samma tecken som kan skapa lysande snillen, följer rent logiskt - fast det aldrig är roligt att tala om baksidorna - att det är Solen och Saturnus som skapar tröga och lågpresterande intellekt.

Löjtnant Calley är troligen född under det mest olycksbådande omen för tankeverksamhet man kan tänka sig: stryparen och begränsaren Saturnus står bara en futtig grad från Solen!

Och i Oxen hittar vi också det logiska tänkandets Merkurius (förmågan till logiska operationer, (2 + 2)/2 = 2, inte att förväxlas med intelligens!). I indisk astrologi är visserligen en tajt konjunktion (eller "kombination" som den kallas där) viktig men alla planeter inom ett och samma tecken anses blanda sina egenskaper på gott och ont.

Vad detta innebär för orientering på okänd mark är ganska uppenbart. Jag har valt att följa den tidigare födelsetiden, vilken placerar denna tröga Ox-natur i 9e huset för "utforskning" och "högre medvetande". Mest prosaiskt representerar nionde helt enkelt "utlandet", t.ex. Vietnam.

Med Solens lysförmåga nedsläckt av Saturnus och därmed ingen vettig information för Merkurius att bearbeta, kan i princip vad som helst hända! Särskilt om man är på främmande mark där Saturnus - rutinens planet - inte redan tränat in en habituerad rutin.

Som jag i närmast föregående inlägg om den svenska folksjälen noterade har vårt nationalhoroskop också Saturnus i nionde, och överlag är ju svenskens beteende visavi utlandet uppenbart: på ren rutin åker svensken i stor skala till samma gamla turistorter och utför en ritual av förutsägbara saker.

När svensken expanderar en smula, som delar av Asien varit blickfånget i 15 år eller så, handlar det om att bilda små nykoloniala svenskkolonier. Det finns något väldigt avvisande till värdkulturen när en svensk åker utomlands, och samma avtrubbning visar militären och massmördaren - fast givetvis sjufalt värre än det svenska nationalhoroskopets blockering gentemot högre kognition.

Astro.com som övertagit framlidna Lois Roddens fina datasamling och som noterar de dubbla födelsetiderna, nämner att Calley efter att ha benådats av president Richard Nixon efter 3½ år i husarrest (för mordet på 22 människor), gjort sig känd i sin hemstad som en "trevlig, ordinär grabb." Han är "stolt över sin son och sina två Mercedes-bilar."

Det sista om bilarna är en viktig ledtråd, och det är den som fick mig att välja klockslaget 15.30 istället för 18.12, trots att det senare flyttar in den korkade Ox-delen i åttonde dödshuset. (Det senare ser ytligt ut, det medges, att passa en som tappade greppet helt och dödade ursinnigt.)

18.12 skulle ha givit en personlighetstyp i Vågen, men att lyfta fram två Mercedes-bilar som ett ställföreträdande jag, som något man gärna presenterar sig på, liknar mer Jungfruascendenten som gällde 15.30 på eftermiddagen.

Jungfrun är fasligt intresserad av tekniska prylar och dess härskare Merkurius signifierar på dess mest "objektifierade" plan rena transport- och kommunikationsprylar, t.ex. bilar. Den som studerar riktiga Jungfrur (inte den västerländska veckotidningsvärldens Jungfru, baserad på den felaktiga tropiska zodiaken, vilka i 4 fall av 5 i själva verket är dominanta Lejon), kommer strax att se hur väl detta stämmer.

En gång i ungdomen var jag flyktigt bekant med en av spanarna i radioprogrammet med samma namn, och när jag började med astrologi, noterade jag hur vi båda var födda Vågar. Men med den sideriska zodiaken bröts vårt "andliga brödraskap" sönder och jag förblev med liten marginal Sol-Våg - så likgiltig för kommunikationsverktyg att jag aldrig ens skaffat mobil och köpte cd-spelare först 2001, nästan 20 år efter att formatet slagit ut den gamla vinylskivan.

Sanningen är att Vågens tecken enbart lever för relationer, och det finns inget sånt som en relation till en pryl. Det är en pseudorelation, en ersättning för två levande själars utbyte av livssignaler. "Nallen" är ett onaniobjekt för det nya egocentriska intellektet, så väl skildrat av Jungfrun, det sista tecknet i zodiaken som klarar att leva helt och hållet för sig självt. Från och med halvtid, Vågens tecken, handlar livsuppgifterna alltid om något mer än en själv.

Den forne bekanten och spanaren blev nu Sol-Jungfru och har ofta genom åren pratat kommunikationsverktyg och betygat sin kärlek till dem. Merkurius inkarnation via ett Jordtecken i den fingerfärdiga Jungfruns tecken! Vad annat kan detta bli än datanissar, prylälskare (och matematiker)?

Jungfrun som ascendenttecken förklarar också varför Calley var avskydd som underbefäl, tecknet har egentligen inga ledartendenser och leder - om alls - enbart i kraft av sin snabbtänkthet och sin detaljerade sakkunskap. Men i det här fallet har vi alltså sett ascendenthärskaren Merkurius avsevärt avtrubbad och förslöad genom kombination med den ljussvaga Ox-Solen.

Det här förklarar också varför Wikpedia uttryckligen kallar mannen "undistinguished", dvs en slätstruken människa. Hade födelsen 18.12 varit korrekt skulle en ascendent (kropp) i Vågen inneburit mycket bättre förutsättningar för personlig skönhet, givet att Vågens härskare Venus står fantastiskt väl kombinerad med Jupiter (lycka och framgång - med det venusianska/skönhetsrelaterade).

Men här missar han det tåget eftersom det istället blir den hårt klämda Merkurius som blir kroppens signifikator. Och hans fysiska yttre manglas därtill av den onda krigaren Mars som inte är känd för att skapa någon större behagfullhet! Krigaren bestrålar hans ego och kropp (ascendenten) via opposition från sjunde partnerhuset. Sjundehusplaceringen bekräftar Wikipedias ord om hat från sina underlydande. Inte mycket för "brothers in arms" med Mars i sjunde, inte.

Placeringen av Mars i partnerhuset är avskydd i indisk astrologi, och antyder i bland en individ som "kastar skiten" på sin partner. Den som är intresserad av en individ med Mars i sjunde behöver inte fly hals över huvud. Men det kan inte skada att kolla upp om individen har "en historia av våldsamhet" eller problem med ilskehanteringen. Sjunde husets naturliga signifikator är Venus, tvåsamhet, men Mars kan förvandla den fasta relationen till ett slagfält av egoistiska tillmälen!

(Indisk astrologi i sin fulla form har dessutom betydligt fler metoder för att utröna huruvida individen är en disharmonisk själ som sprider krig istället för fred.)

Denna Mars är dessutom ynkligt placerad i Fiskarna, ett Vattentecken, och gör därmed varje vredesurladdning kritisk. Fiskarna är kaosets tecken, jagsvagheten, och när Vattenelementet råkar i vredesmod, då är det ren irrationell blindhet som gäller. Kulorna viner åt alla håll! Massmördaren John Gacy hade t.ex. en Mars i 7e som strålade tillbaka till en Skorpionascendent.

Vattnet är det element som leder överlägset över de andra tre bland den handfull massmördare jag (slumpmässigt) lyft fram till granskning på bloggen.

Mars har ännu en viktig funktion i det här horoskopet. Den belägger att det vi sade om Solen och Saturnus som dumhet verkligen stämmer. För som Skorpionens härskare basar Mars också över det tredje huset för intellekt och mentalitet, vilket gör det vi just sade om Vattnets tendens mot fullständigt hjärnsläpp till en akut tendens. Kombinera nu den rent instinktiva tendensen med de blockeringar av klarsyn som problemhärden i Oxen anger.... Båda de här indikationerna bestyrker varandra snarare än ta ut och neutralisera varandra...

Och mot slutet av studien en ganska uppenbar iakttagelse. Med den tidigare födelsetiden ges Calley inte en enda placering i något av de "nobla" elementen Eld och Luft. Ännu ett materialistiskt, "fallet" horoskop som bara vegeterar på de fem sinnenas och den dunkla instinktens nivå! (18.12 skulle ge en ascendent i Luft och en Måne nätt och jämt i början av ett Eldtecken.)

Jämför horoskopet för Franska Revolutionen som representerar den "Nya Människan", vår tids sekulära, gudsförnekande ateist. Förnuftsfostraren Henrik Fexeus på SVT är också bara jord och vatten, men han var åtminstone snabbtänkt, som Solen i Jungfrun brukar vara. Hos den arme löjtnant Calley fanns överhuvudtaget knappt något förstånd.

Och den saken förbättrades inte av att hade Månen/sinnelaget i Kräftan, ett yvigt och känslostarkt Vattenelement som ofta gör dumma saker när den känner sig hotad. Här depraveras det revirorienterade Kräft-psyket pga Månens kombination med girighetens demon Rahu. Det blir ibland riktigt derangerade psyken när Månen går samman med den här vettvilliga demonaxeln Rahu/Ketu.

Notera t.ex. affischnamnet bland amerikanska massmördare, Ted Bundy och hans "debila" Måne i Skorpionen fastlåst i det här sol- eller månförmörkelseskapande nodparet. Svenske dubbelmördaren Anders Eklund hade också en kombination av Mån-Skorpionen och Ketu.

Det här var således en utpräglat obegåvad individ. Frågan man ställer sig är naturligtvis hur sådana här själar ens kunde få befälspositioner i amerikanska armén. Men Vietnamkriget var väl ungefär som Polishögskolan-filmerna, kan jag tro.

Kulturskymning (Nationalhoroskopet - ett återbesök)

Obs! Lång artikel. 10 A4-sidor!

Juris doktor och fd lagman i Solna tingsrätt, Brita Sundberg-Weitman, uttalar sig på Newsmill om mörkret över Sverige i svallvågorna efter affären med partiellt suspenderade kammaråklagaren Hillegren och Aftonbladets skandalöst historielösa artikel om handeln judar påstås bedriva med organ. Det senare låter ju som en formidabel skröna ur den mörka medeltiden, vilket Lennart Höökmark söker upplysa om (också på Newsmill) medels några historiska perspektiv. 

(Tillägg 100122 - organhandel hade förekommit, om än inte på det sätt artikeln framställde saken.)



"Kulturskymningen" är redan här, anser fd lagmannen, vilket föranleder mig att ta en ny titt på vårt svenska nationalhoroskop för vår moderna tid och den moderna svensken, det som baserar sig grundlagen och i effekt f.o.m. midnatt den 28 feb 1974. Visst material kommer att bli ett återberättande i nya ord. Likväl ska jag försöka att inte upprepa den ursprungliga genomgången allt för mycket, utan nu fokusera begreppet "kultur" och dess plats på astrokartan.

Sedan den första texten skrevs i februari, under Solens passage genom Sveriges eget vilje- och handlingstecken Vattumannen, har bloggen lagt till några ytterligare aspekter på horoskoptolkning. Bland annat har den indiska astrologins mer sparsamma system för vilka planeter som aspekterar varandra introducerats. Dessa aspekter har angivits på ovanstående karta.

Den kompletta vediska astrologin innehåller förstås många fler tankar kring aspekter - t.ex. bedöms vart och ett av de 12 husen (livsområdena) med hänsyn till om och i så fall vilka planeter som kastar "onda ögat" på dem, eller möjligen välsignande "goda ögonkast". Ett horoskop kan vara generellt starkt men ändå innehålla något eller flera livsområden som bara inte vill sig. Detta förklaras då av att just den sektorn står under negativ påverkan.

Här förtjänar det att understrykas att Sverige är ett mentalt kreativt land. Det är ingen dålig "trippel" att finna Solen i femte lek- och skapandehuset och därtill kombinerad med den intelligenshöjande Jupiter och på detta Merkurius för ett logiskt utförande av visionen.

Faktum är att det här rimligen borde innebära ett extremt upplyst land med en distinkt upplevelse av vad som i religionens och filosofins värld kallats "det högre medvetandet", en ontologisk kategori, en existentiell plattform som emellertid Sverige som varande ett sekulärt land vägrar att ens befatta sig med. 

Sverige tillhör den del av västvärlden där en strikt materialistisk verklighetssyn gäller, vilket inte minst märks på våra många biologer och kemister och vår farmaceutiska industri. (Se detta inlägg i nytt fönster om Den Moderna Sekulära Människans horoskop - det för stormningen av Bastiljen.)

Entiteten Sverige ansluter sig till dem som med rationalism och naturvetenskap söker förklara människans medvetande som ett resultat av evolutionen. Funnes inte en hjärna skulle ingen medvetenhet finnas alls. När vi dör slocknar allt - direkt!

Därför tycks inte nationalhoroskopet stämma, för astrologin är en tradition som förmedlar mycket gamla föreställningar om ett antal grundprinciper varav alla tidsbundna fenomen har en del i. Och Jupiter representerar ett högre, mer expanderat medvetande som bara ur vårt jordiska perspektiv yttrar sig som extrem intelligens hos dem som uppfinner saker och för mänskligheten framåt. Hur den jupiteriska valören "ser ut" eller upplevs inifrån geniets och uppfinnarens subjektiva horisont kan aldrig fastställas med vetenskaplig empirisk metod.

Bara i alltid lika fascinerande berättelser från genierna själva kan vi få en glimt av det högre medvetandetillstånd vissa av oss, av någon anledning, redan nått, långt före en eventuellt evolutionär plan för mänsklighetens medvetandeutveckling. 

Från genierna får vi höra om Heureka-upplevelser, omedelbara panoramabilder där allt lyser fram i ett förklaringens ljus, som om det redan existerar färdiga kartritningar i en annan dimension, för vissa av oss att träda i kontakt med och "hämta hem". Det makalösa geniet Nikola Tesla kunde t.ex. visualisera sina uppfinningar mentalt och som "fantasiföreställningar" provköra dem i sitt eget medvetande, som virtuella maskiner.

I föreställningen kunde han SE om och var det ännu fanns konstruktionsfel i sin mentala modell! Jag tänker också på rekordhållaren i att rabbla decimaler i talet PI, Daniel Tammet, som timma efter timma bara "promenerar" genom ett märligt medvetandelandskap av färger, vilka han identifierar som segment av det ändlösa talet.

Men med ett öppnat högre medvetande följer alltid en ny respekt för livet, en närmast religiös eller mystik grundstämning, och det syns i det avkristnade Sverige av idag (per 1974 års nationalhoroskop) inte ett spår i praktiken. Så jag upprepar: är det något fel på nationalhoroskopet?

Nej, inte alls. Men vi knappt börjat med analysen än. För enligt indisk astrologi är en intelligens Sol/Jupiter i femte skapandehuset bara "utsidan" av historien. Utifrån sett kan säkert Sverige upplevas som intellektuellt kreativa, vi har många komplexa produkter som flygplan och kemiska häxbrygder för att avhjälpa kroppsliga problem. 

Vattumannen är ett Lufttecken så vi talar här hela tiden om olika former av organisation av tankelivet - "Organisations-Sverige"!!! - och om sådan kreativitet som producerar gott utifrån rationellt och metodiskt tänkande. Till skillnad från t.ex. konstnärlig kreativitet, "målarkluddarna", som svenskarna alltsedan Konstfackaffären verkligen ser ned på. Detta har att göra med att Sverige är ett i grunden rationalistiskt land, vilket det mentala tecknet Vattumannen antyder. 

Utan att uttryckligen ha sagt så, har jag nu lokaliserat "kultur" till femte huset, Solens "naturliga" hus, andevarelsens naturliga "fönster" varigenom jivatman tillför världen eller ett land frukterna av dess Heureka-ingivelser. Femte huset korrelerar med Lejonets tecken, som i sina bästa stunder är en kung av Guds nåde, en solkung - illuminerad av ett medvetande bortom det begränsade förnuftet och förvisso inte offer för sitt egos värdesubjektivistiska nonsens.

(Värdesubjektivismen härjar i Sverige i dessa tider. Det är "jag känner si" och "jag känner så", och ett ständigt tjatande om att alla åsikter minsann är lika mycket värda - vilket naturligtvis är fullständig idioti. Jag skulle aldrig tillmäta lekmannens "tyckanden" samma värde som ett läkarutlåtande i den händelse jag var sjuk.) 

Så hur förklarar nationalhoroskopet vår enbart materialistiska kultur, eller, som jag tidigare kallat det en frukt av "ingenjörsmentaliteten"? Jag myntade begreppet innan jag, sent omsider, upptäckte den avhoppade socialdemokraten och filosofen Tage Lindbom som använt samma beteckning som skällsord för det rationalistiska, systemivrande Sveriges brist på andligt djup, sann introspektion och genuin internationalism. Och, inte minst, Sann kreativitet.

Jo, den indiska astrologin lär ut att varje astrologisk indikation har såväl ett yttre sken (här Sol/Jupiter) som en inre själ. Och den inre själen till den planet som studeras anges av dess disponent, dvs, den planet som härskar över värdtecknet för föremålet för vårt intresse. I det här fallet är den intelligensskapande kombinationen av Solen och Jupiter bara en tråddocka som rör sig i det yttre på basis av disponenten Saturnus egna förehavanden!

(Saturnus är således Vattumannens härskare - och glöm nu allt om västastrologin som totalt brutit sönder det balanserade indiska systemet genom att pillra in de senast tre upptäckta planeterna så att Uranus numera påstås vara Vattumannens härskare.)

Den minnesgode märker att vi rör oss runt samma planeter som vid den första genomgången av nationalhoroskopet, men den här gången för att upptäcka omständigheterna kring "svensken och kulturen".

Och ungefär samma kan nu sägas om svenskens kollektiva intelligens och kreativitet (kultur) som under det tidigare inläggets rubrik "En blockering i nationens tanketillägnelse". För att uttrycka sig koncist: 

Saturnus placering i 9e huset för "högre medvetande" är en ren självmotsägelse. Det jupiteriska 9e huset representerar förutsättningslös tankeflykt, optimism och i dess bästa stunder rent och skärt "gudomligt medvetande" eller inspiration från högre höjder. Heureka-upplevelsen där allting står klart i en enda intensiv ingivelse. Jupiter/Zeus är inte för inte överguden i särskilt grekisk tradition och hos indierna säger planetens namn Guru att vi har att göra med en kunskapens och vishetens källa. Genom Jupiter flödar nästa steg till oss och den ger oss också en positiv och förtröstansfull grundattityd. "Det ordnar sig."

Där Jupiter är "open-ended" är Saturnus å sin sida sluten. Den representerar jordisk ackumulation och traditionella mönster. Den representerar därför en extremt förutfattad mentalitet. Saturnus är den rationella själen (en platonsk term), men på dess lägsta nivåer. Den är pragmatisk, ingen idealist för den bär alltid ett tungt förpliktande bagage av historia och tradition med sig som den känner ansvar för att vidmakthålla.

Låter nu inte också detta som en beskrivning av kultur - av det vi övertar från det förflutna och förvaltar? Jo visst. Uppenbarligen krävs flera astrologiska symboler för att täcka in vad kultur är. Den kreativa människan skulle kunna skapa ting till leda, men om landet inte hade någon sensibilitet att ta emot det nya, inkorporera det med den befintliga kulturkanon och tradera materialet vidare, då skulle vi ha vad fd lagmannen kallade en "kulturskymning". 

När ljuset och kreativiteten försvinner, då finns bara ett fossil kvar som mekaniskt repeterar sina uttryck som rena floskler eller klichéer, för utan kreativ ande (jivatman) talar vi om habituerade zombies - människor som går runt och pratar ord vilka de inte har någon levande resonans med, rationalistiska åsiktsmaskiner utan själ.

För var gång klichéerna går varvet runt introduceras korruption via själva kopieringen och till sist är vi där Sverige nu befinner sig: en kår av journalister som inte ens förmår placera sina tankar i ett större idéhistoriskt sammanhang. Då får vi Aftonbladets antisemitiska skriverier om judar som satt i system organstölder!

Tillägg 121116. AB meddelar att magasinet Filter låtit en israelisk läkare framträda med uppgiften att organ faktiskt tagits från palestinier.

Den obildade nutidsmänniskan har blivit en oandlig och därför omedveten kanal för arketypiska mytbilder, motiv sådana som sagor förr var gjorda av. I kulturskymningens Sverige är vi svenskar inte längre verkliga. Vi är som vålnader som osaligt far runt och spottar ur oss slitna gamla åsikter och allt som vi tycker faller inom våra specialområden, och vi tror vi är bäst i världen fastän vi inte märker hur tömda på Sann kreativitet vi är.

Utan att direkt tala om vår egen kultur sade jag egentligen mycket av detta i den första analysen av nationalhoroskopet. Och jag kopplade då och nu problemet till Saturnus som sägs vara den svenska intelligensens och kreativitetens själ, men som tyvärr inte alls representerar någon mottaglighet för det förutsättningslösa nya. 

Ett land som "saturniskt" föredrar sin gamla tradition, sina gamla vanor, klarar varken att ta emot och låta sig berikas av impulser från omvärlden ("utlandet" är den mest världsliga läsningen av nionde huset), ett sådant här land saknar själ i sin kreativitet, i sitt kulturskapande. 

Och visst känner vi igen klagomålen: svenskarna skapar tråkiga, schablonmässiga långfilmer, vår popmusik låter mer "amerikansk" än amerikanernas egen. Vi är perfekt på att plagiera och mixtra en smula med befintliga former. Per Gessle har väl i princip kallat sig en låtskrivare som via en enastående ackumulation (Saturnus) av anglosaxisk pophistoria "klipper och klistrar" ihop sin storsäljande musik. 

(Så stor är emellertid hans ackumulation av LP-skivor att åtminstone jag aldrig hört någon tydlig "rip-off" i hans musik på det sätt som t.ex. George Harrisons "My Sweet Lord" avslöjades som en omedveten och närmast total stöld av Chiffons 60-talshit "He's So Fine".)

Ett rykande färskt exempel på Sverige och dess niondehusproblem har uppstått då utrikesminister Carl Bildt försvarar den svenska yttrandefriheten i skandalen med Aftonbladets antisemitiska artikel.

Carl Bildt menar att Sverige har markerat sin ställning.
– Vi har klargjort den svenska inställningen. Ibland har vi lite svårt att gentemot omvärlden få full förståelse för de principer vi har i Sverige när det gäller yttrande- och tryckfrihet. Men jag tror att det sjunker in.
SvD

Nej, Bildt, det sjunker inte in hos israelerna. Vår yttrandefrihet är snart nog ett globalt problem eftersom vi svenskar (generellt) saknar "högre medvetande" och därmed inte kan avgöra var gränsen för rätten att tala bör gå. Detta är uppenbart från nationalhoroskopets niondehusstörning som - intressant nog - involverar kommunikationens tecken Tvillingarna. 

"Ingenjörs-Sverige" är med andra ord beteckningen på själlös kreativitet. Vår kultur har gått på export via termer som "ombudsman" och "smorgasbord". Det senare är knappast kreativitet utan bara ett ARRANGEMANG (Saturnus = organisation) av enskilda delar. Hela Sverige klipper och klistrar och gör kollage. Men ingen har någon kontakt med den verkliga kreativiteten, den som åstadkommer paradigmskiften, verklig förändring.

Niondehusproblemet säger det mesta: här är fönstret mot religion och filosofi och de övriga kanaler som öppnar ett psyke för högre kultur. Här sitter en propp i maskineriet och proppen "disponerar" över hela aktiviteten i Vattumannen, över hela folktanken!

Vattumannen är ju explicit symbol för en social grupps organiserade mentalitet - och vi ser av horoskopet att talet om svenskens likriktning av åsikter stämmer.

Notera också från den första analysen av landets horoskop att svenskarnas förhållande till niondehusfrågor, inklusive det om ett högre transpersonellt medvetande (ett medvetande som inte är lokaliserat i hjärnan eller en produkt av biokemi), är ett förhållande utmärkt av avmätt trötthet. Detta pga njugghetens demon Ketu som står tillsammans med materialistiska Saturnus.

Detta är ett rent stolpskott för en nation, att ha i sitt nionde hus som öppnar mot hela kosmos så blockerat mot alla de frågor som niondehusföreteelserna religion och filosofi talar om. Man kan faktiskt tala om att det svenska folket anser sig stå över resten av världen (nionde huset) men planeterna avslöjar inbilskheten och hybrisen: Saturnus är bara herre inom "denna världen" och Jupiter och nionde huset är "open-ended", går bortom det Saturnus ännu hunnit mäta och väga i linje med sitt materialistiska förnuft.

Det svenska nationalhoroskopet är fullständigt kortslutet! Därav en del inlägg i det förgångna här och på bloggen Ockulta ögat, där jag häcklar landet för att vara en koloni dit misskötsamma och djupt fallna själar får inkarnera, själar som håller så låg medvetandekaliber att de inte skulle fungera i ett religiöst samhälle på annat håll i världen.

För andlig takhöjd är inte enbart en fråga om miljöpåverkan och skolundervisning, det är en kvalitet som andesjälen jobbar med i liv efter liv och där alla kommer med en medfödd potential. Många av de själar som nu går runt i svenska kroppar gör det för att här, i "jämlikhetens land" märker ingen hur svagt deras andar lyser.

Skulle de däremot placeras t.ex. i Irak eller i Japan - länder med en extremt andlig tradition - skulle samma själar bli lågpresterande, socialt ofullkomliga. De skulle hamna utanför samhället eftersom de saknar förmågan att delta i det kulturspecifika som i dessa länder kräver att det högre medvetandet kommit en bit på väg.

Så det nionde huset i vårt nationalhoroskop är verkligen en avtändare, och begränsar verkligen vad som kan sägas om vår soli-jupiteriska "intelligens". Den är mycket lokaliserad till ett mycket snävt område. Ingenjörs-Sverige.

*****

Vad gäller nationalhoroskopets psyke, Månen i Väduren, noterade redan den första analysen att detta representerar egocentriska svenskar som älskar att uttrycka en aldrig sinande ström av åsikter enbart baserade på värdesubjektivistisk grund. Jag tycker hit, jag tycker dit. Skärningen mellan den objektifierande ingenjörsmentaliteten på solsidan och folkets djupt subjektivistiska inre sentiment är frapperande!

Och givet att Månen i Väduren disponeras av Mars i materialistiska Oxen, syns att det inte finns något hopp i folkdjupet för att Sol/Jupiter ska lägga sig till med Sann kreativitet och kultur. För hela folkets håg står bara till att personligen berika sig av jordens håvor! Mars i Oxen indikerar att folksjälens själ är på väg ner i myllan. Med dyrkandet av marken börjar och slutar det här folkets berättelse, som ett folk.

Andesjälar (jivatmas) däremot, kommer och går in och ut ur tiden och har inget med en nation eller dess folks själ att göra. Vi, Resenärerna, är bara här för att göra livsupplevelser och räta ut de krokiga strecken vi skapat under tidigare besök. Du är därför inte alls destinerad att vara en svensk intill döddagar. Du kan, om du vill, vakna upp i detta ögonblick ur denna fallna folksjäl och upptäcka dig som en levande och andlig varelse. Med helt rentvättade ögon ser du på dina gamla attityder som bara var kulturellt sediment som förmörkade din klara observation. 

Det är en häftig kick att hitta observatören, som inte finns med på det officiella programmet för "ett liv som svensk". Jag var med om det här uppvaknandet redan vid 19. Den kicken har burit mig i 30 år - men jag mörknade några år inom näringslivet (även om it-branschen ledde till trevliga bekantskaper på ett personligt plan). Jag har fått jobba flera år med att putsa medvetandespegeln något så när blank igen.

Jag mediterade fem år av mitt liv och det ledde till intressanta "ljusupplevelser", men metoden jag använder idag kallas jnana-yoga i hinduistisk tradition. Det är inte svårare än att praktisera mindfulness i varje sammanhang. Att verkligen läsa texten man läser, och se till att man inte har en negativ attityd påkopplad. Sånt gör att man läser texter illa och missar det mesta.

Även de gamla judarna kände till hur utomordentligt medvetenhetshöjande det var att läsa text som om det gällde livet. Allt kan faktiskt tjäna som medel bara viljan att upptäcka det högre medvetandet finns. Zen-buddhismen som krattar sin grusgång är ett klassiskt exempel på en som vilar i sitt görande och där - i ett magiskt ögonblick - kan få uppleva hur allting bara vidgas.

Vid min mini-upplysning såg jag rummets alla fyra väggar samtidig, hur underligt det än kan låta. En kort stund hade jag ett 360-graders medvetande, utan att de fysiska ögonen utgjorde någon gräns. Jag förstod det inte då, men jag fick den gången en demonstration av att egot bara är en konvention, en fantasiprodukt. Ingen är tvingad att fatta så illa och orda så subjektivistiska åsikter om allt som vår kultur uppmuntrar till. Medvetandet sitter inte i hjärnan, men på den här existensnivån vi kallar människa uttrycker vi oss via kroppar i vilka en hjärna är ett viktigt säte för organisationen av livsupplevelsen.

Som några läsare säkert vet, finns inte ens tid och rum. Det är ytterligare kategorier vi överenskommit om och som hjälper oss att drömma den här drömmen hjälpligt i synk med varandra. Några fria själar sticker dock i förväg och hämtar hem morgondagens kunskaper och berättar om redan idag. De blir profeter, utom i länder med ett blockerat niondehus för högre inflöde till kulturens fromma. 

En morgon vaknade jag och kom på mig med att ha drömt om en god vän, i vakenjagets första tiondels sekunder kunde jag se in i den värld där alla erfarenheter som relaterade till bekanten var organiserade. Det var ingen organisation alls!

Eller rättare sagt, organisationen var helt ofattbart "oförnuftig". Färgen brun var det viktigaste temat som band samman allt övrigt som låg hyperkomprimerat i någon slags organisk struktur. Här kan man se att det är min person och mina kriterier som avgjorde "organisationen" för vederbörande var född i Jungfruns tecken (brun Jord), och uppenbarligen är astrologins fyra element viktiga metaforer i min världsbild, så viktiga de går igen i mitt psykes "datalagring".

Hur lagrar du din världsbild? "Överlägsna jag mot de primitiva invandrarna"? Sådan synes svenskens simpla nivå vara, av nationalhoroskopets niondehusproblem att döma. Jag har hittat t.o.m. väldigt politiskt korrekta svenskar med god bildning som, när man skrapar på ytan, har massor av förbehåll mot andra kulturer.

Det här rör inte den lågutbildade underklassen utan är ett problem som genomsyrar hela folksjälen. Vi ska nödvändigtvis organisera vår världsbild och alltid på så sätt att vi i vår egen föreställning är bättre än övriga världen.

Men gång på gång vaknar svenskarna ur sin inbilskhet när hockeylandslaget gör dåligt ifrån sig i VM eller medaljerna i OS uteblir. Exemplen kan mångfaldigas på hur svensken - en Vattuman - lever i en luftbubblevärld (via sina mentala konceptioner) som inte nödvändigtvis har med sanningen att göra.

Landets horoskop har mycket att göra med förmågan (eller oförmågan) att bilda band med andra, att "interfejsa" världen. Vi tittar ut på livet i termer av Vågens tecken (ascendenttecknet) - vårt gränssnitt i kontakten med livet - och det är inte konstigt att vi har en smula problem att dela värld med andra människor. Egenmäktighetssyndromet smyger förrädiskt i horoskopet på det sättet att Väduren (ego) och Stenbocken (sätta agendan-tecknet) är samtidigt aktiva. 

Stenbocken huserar Venus vilken samtidigt är hela horoskopets härskare via sitt herravälde över ascendenten. Och på vår subjektiva sida, i vårt sinnelag, tar vårt lynne (Månen i Väduren) egentligen order från Mars i Oxen - och Oxen är den feminina Jordmodern.

Venus i Jord, som är invecklad i egenmäktighet, beskriver alltså vår persona utåt, och känslorna under detta självviktiga egenmaktsbeteende är aggressivt orienterade mot den egna lokala myllan. Man kan säga att aggressiva åtbörder impulsivt uppstår i folksjälen, impulser som söker frammana den rent materialistiska lokalpatriotismen (Mars i Oxen, hatiska impulser att markera vem som äger landet). Detta är inte en vacker grundton under Mån-Väduren! Det är, som sagt, Eld och Jord som havererat redan på landets första steg (i zodiaken)

Jag tror dessa två dysfunktionella kvinnoplaneter förklarar varför Sverige är ett så feministinfekterat land och varför vi länge pesonifierar landet som "Moder Svea". Nationalhoroskopet är visserligen från 1974 och kanhända har "Moder Svea" florerat längre. Men indisk astrologi hävdar att både inkommande karma, som illustrerar vårt föregående liv, och vårt nästkommande liv på jorden efter detta, vagt gestaltas i ett födelsehoroskop.

Så det finns egentligen ingen anledning att haka upp sig över det faktum att det gällande nationalhoroskopet är så ungt. Detta är vårt senaste "snapshot" på nationens hälsa, och eftersom tidslinjen bara är en är av själens åskådningsformer (för att tala filosofen Kants språk) ska årtalet 1974 mer ses som en nod i en stort rutnät.

Runt denna nod "clustrar" eller hopar sig sedan händelser. Nationalhoroskopet är en sammansatt ARKETYP som magnetiskt drar till sig olika konkretioner. Tiden är inte helt linjär utan kröker sig när ting med stor massa eller energi träder in i manifestation. Därför kan saker dyka upp t.o.m. innan horoskopet - den formella planritningen - är på plats!

Termen "Moder Svea" och själva nationalhoroskopet har interagerat på ett komplex sätt och Tiden, långt ifrån att vara Alltinga Herre, böjer och kröker och har sig! Det enda som inte kan kompromissas bort är våra medvetanden, vi andesjälarna. Det är vi som skapar allt detta!

Uttrycket "Moder Svea" råkade bara materialiseras lite i förväg. Det var säkert någon med profetisk känsla för vart landet var på väg som hittade rätt ord, och nästa gång grundlagen ändrades, kom det nya nationalhoroskopet bara att bekräfta var på livets väg Sverige befann sig.

De gamla kineserna kände till det för den förnuftiga materialisten helt ofattbara jag antytt här. I Förvandlingarnas bok, 32a kapitlet som avhandlar KONSTANS som kosmisk och psykologisk princip, säger kommentaren (bortsnålad från den svenska översättningen!):

Den heliga människan förblir för evigt [konstans] på sin kurs, och världen omformar sig till fullbordan. Om vi mediterar över vad som skänker ett ting dess konstans (eller varaktighet), kan vi förstå naturen hos himmelen och jorden och alla ting.

Den naturlag eller princip som vidmakthåller tingens struktur och ordning finns givetvis också inom människan (som är ett av alla ting). Men människor skiljer sig åt i fråga om sin varaktighet eller konstans (livslängd). I det unika fallet av en "helig människa" finner kommentatorn det värt att tillägga att dessa individer äger en så exceptionell konstans att de till och med interagerar med den objektiva omvärlden. Detta uttalande är närmast en förklaring av paranormala fenomen, som att flytta objekt med tankekraft.

Men varför vara så feg? Texten säger faktiskt ätt det är de heliga människorna som får världen att gå runt och saker att manifesteras (fullbordas - tingen har nämligen ett liv innan de blir materiellt synliga). Det tycks alltså ha varit en i någon mån "helig" människa som alltså framskapade begreppet "Moder Svea" i respons på den osynliga Världssjäl som vi svenskar i nationalhoroskopet 1974 såg vår ringa men dock andel av.

Nationalhoroskopet beskriver via nionde huset, men inte bara där, en akut andlig nöd, trots att det rymmer både Eld och Luft. Härvidlag visar det sig att de enkla analyser jag bedrivit på bloggen, kändishoroskopen utan födelsetid, är grova förenklingar. Nycklarna till nationalhoroskopet bygger helt på midnattstimman då grundlagen trädde i kraft.

Med födelsetimman avslöjas vi som ett land som väljer att relatera till våra omgivningar via "venus-stenbockiga" företeelser. Vad är nu detta? Jo, pengar och maskiner och biologi! Och givet Stenbockens anala perfektionism gärna de mest bisarrt primitiva yttrycken. Jag har sett (allvar) män sitta och jämföra hur många kreditkort de hade i plånboken och ungdom tuffa sig över att äga senaste mobilen med två nya funktioner. Detta, gode läsare, är andlig nöd! Ett förtvinat folk utan några kontaktytor utöver frågor om rent fysisk organisation och sammansättning...

Ja, och små politiska besserwissers är var svensk! Stenbocken är ju känd för att vara realpolitikern och vilja ha sista ordet. Men märk nu hur den konflikträdda Vågen gör oss till rätt fega - vi vill ju inte ställa till med den scen i politisk argumentation.

Som en Stenbock lätt anfäktad av egenmäktighet (horoskopets ascendenthärskare i Stenbocken, sinnelaget i Väduren), tappar vi dock lätt Vågens känsla för balans om någon angriper "vårt" parti, för i botten är vi simpla egocentriker (Månen i Väduren) som har svårt att leva upp till Vågens rykte om opartiskhet. I själsdjupet är det bara "jag och min åsikt" som egentligen är intressant. Även Vågen ljuger i det här horoskopet. Vi är inte duktiga på att bedriva en god dialog där man verkligen hör den andre.

Vid nästa grundlagsändring får vi ett nytt "snapshot" på vår intellektuella och andliga status. Vad ska den bilden visa?