 |
| Universalgeniet Leibniz |
Voltaire var förnuftsmänniska, vilket för fransmän på 1700-talet innebar ateism. Människans tankeförmåga var allt som behövdes. Hybris skulle vi kunna kalla det idag, med vetenskapernas ytterligare landvinningar och inblickar in i mikro- och makrovärldar så ofattbart väl genomtänkta att de synes placera oss som ärthjärnor i ett ofantligt kosmiskt system sprunget ur ren Intelligens.
Alla som gått i skola i Sverige har Voltaires sarkastiska lustmord på tysken Leibniz med sig i bakhuvudet, den lilla romanen Candide. (Det är professor Pangloss oförtrutna tilltro till att leva i den bästa av världar som är Leibniz, hans guds- och monadlära). Som integralkalkylens skapare (med Newton) har kanske universalgeniet Leibniz ändå klarat sig med hedern i bättre behåll än Voltaire, men varför svensken matades i skolan med ateisten snarare än den genialiske tysken beror på att vi gubevars är en sekulär nation i Franska revolutionens anda.
Åtminstone luras svenskarna in att tro att jämlikhet råder här. De verkliga makthavarna - de med gigantiska mängder pengar - lurar skickligt i vassen och visar sig ytterst sällan. Ibland får vi höra om att en skandalkapitalist inblandad i kissblöjor bygger sig mångmiljonpalats i de inre delarna av Östermalm, men mycket mer är det inte. Svensken får lägga sitt eget pussel och när han så sakta börjar förstå att han lever i ett skendemokratiskt skådespel är han ofta ändå så gammal att han resignerat och låter föreställningen fortgå.
Jag kom att fråga mig om man kunde se "maktkampen" mellan Voltaire och Leibniz i deras respektive horoskop (inget av dem med känd födelsetimma). För att ta naturromantikern Voltaire först, han som trots sina ouvertyrer till nobla vildar och fri uppfostran av barn råkade i vanrykte för sin tyranniska styrning av den egna avkomman, så stämmer Sol och Måne in på den generella bild av ateism bloggen målat sedan första dag. Han var en gyttjans människa, en inomvärldslig varelse för vilken de naturliga - naturens egna - förklaringar var att föredra framför Leibniz mer komplexa metafysik. Ett barn av minsta motståndets lag. Varför anstränga sig om det verkar finnas tillräckligt stoff för att konstruera ett antagande, en modell om världen i världen själv?
Undantag finns men tumregeln var given redan i antiken: Vatten faller neråt och Jorden är den absoluta botten, den helt negativa kvalitet som i sig upptar former (Luft) och den animerande varelsens livskraft (Eld). Vatten har den dubiösa mellanrollen av "den andra själen" eller den vegetativa själen, en besynnerlig själ knuten till Naturen och inget som i grund tillhör den eviga andevarelsen.
Voltaires pådrivande Sol i Skorpionen disponeras av härskaren Mars, hemma i sitt eget negativa tecken. Här är Voltaires naturalism. Eftersom den solära handlingsmänniskan saknar tillväxtpotential då disponenten Mars inte avviker från det budskap Solen i sin placering ger, har vi en av de "oförbätterliga", en av de födda syndarna.
Sinnelaget (Månen) står tydligt i Stenbocken hela dygnet men yttrar sig som en sämre sorts Stenbock, eftersom den legalistiska böjelsen, tendensen att vilja låsa allt i konkreta och bokstavliga definitioner, får något egenmäktigt över sig när disponenten Saturnus frihet i universalistiska Eldtecknet Skytten.
Mån-sinnet söker med andra ord frysa, formalisera och konkretisera vad den ytterst expansiva kombinationen av två Eldtecken i harmoni visualiserar. Inte undra på att Voltaire var en av encyklopedisterna som sökte samla in allt vetande och kodifiera det! På sinnets sida är Voltaires horoskop magnifikt och det har vissa beröringspunkter med Sveriges egen bildade man,
Horace Engdahl!
Här kan man dock notera att Engdahl har mycket lite barlast i egodödens Skorpion och ligger tungt centrerad i Skytten för den förutsättningslösa utforskningen. Med Voltaire är det tvärtom: Hans Sol VILL INTE passera egodödens Skorpion, tvärtom är han likt akutläkaren högst angelägen om att rädda livet som det ter sig ur individens ståndpunkt. Voltaires Sol står därför i ett fientligt förhållande till hans egen själsliga struktur, Saturnus, som redan befinner sig i nästa "evolutionsfas".
Det är således ytterst Solen som sätter gränsen för vad sinnet/Månen vill konkretisera, vilka fakta den vill samla, vilka tankar den vill tänka. Voltaire, för all den andliga Eld som brann på hans himmel, den gudomliga intelligensens gåva han mottagit, vägrade att tacka givaren och valde att lovprisa givarens verk - den "blott" naturliga världen. Höjden av otacksamhet. Typiskt Skorpionens symbol: den som motsätter sig!
Det är därför jag misstänker att "Satans huvud" eller den vrånga Algol i Oxens tredje grad ska tolkas som en projektion mot Naturen (Oxen) som utgår från den Hatiska Skorpionen. Skorpionen har nu fattat att Naturen sviker i slutändan: alla måste dö. Men Skorpionen är så negativ att den inte klarar att se att ett större liv väntar i Skytten (för själen är evig!) utan den går i clinch med Moder Natur och blamerar henne för det materiella livets obeständighet.
Så kommer det sig att det vid Oxens 3e grad knutits en märklig psykisk låsning som tenderar att degradera själens materiella livsyttringarna. Bara i går hittade jag ett kuriöst exempel som påminde om tokstollen och sexmissbrukaren Charlie Sheen, den snarlikt störde och sedermera mördade amerikanske underhållaren
Bob Crane.
Att det är tyske idealisten Leibniz som har Satans huvud i sitt horoskop och inte Voltaire är ett problem som måste behandlas härnäst!
*****
Men först ett problematiskt ställningstagande. Leibniz har inte en säker månplacering. I normala fall låter bloggen Månen förbli i tecknet som gäller då dygnet börjar, om den inte står väldigt nära slutet. I sådana fall bedöms sannolikheten större att födelsen ägde rum efter övergången.
I Leibniz fall skiftar sinnelaget inte tecken förrän fem på eftermiddagen, men jag vill ändå föreslå det senare horoskopet! För annars delar han Månen i Stenbocken med Voltaire och det ger inte rätt underlag för satir. Hade inte Leibniz haft Månen i det mer högtflygande Luftelementets Vattuman skulle kanhända aldrig tankarna på monadläran kommit för honom, och Voltaire skulle inte ha haft samma barnsliga optimism att häckla! Låt mig förklara.
Under merparten av dygnet finns ett mycket dämpat och lågmält sinnelag i Stenbocken. Inverkan från södra månnoden (Draksvansen) är jag inte helt säker på, men kunde tolkas som en opolitisk eller rätt ljum inställning till politiska frågor. Stenbockens egen härskare Saturnus är fallen i egocentriska Väduren och angriper sitt eget tecken.
Det ger förvisso en ung och vädurisk tendens att ignorera "fädernas vilja" (Stenbocken) och är en "egenmäktighetens aspekt" som förvisso visade sig användbar i studiet av Nobelpristagare i fysik. Där upptäckte jag att "kollisionen" mellan det mest och det minst klarsynta elementet verkade generera det jävlaranamma som till sist (efter lång forskning) leder till en stor upptäckt. Det går att argumentera för den här sinnelagsplaceringen hos Leibniz.
Men jag vill hellre, om inte annat av pedagogiska skäl, föreslå att Voltaires jordbundna psyke retade sig på Leibniz för att den senare var en "gles lufttyp" - precis som professor Pangloss i boken tycks vandra runt i en värld för sig, en luftslottsvärld där allt som sker (och det sker gruvligheter i Voltaires skildring av denna världens fasor) det sker till det bästa.
Flyttar man fram Månen till Vattumannen händer det mycket med Leibniz horoskop: han blir ett "air head" eftersom nu både Sol och Måne flyger högt ovanför denna materiella värld och Saturnus i Eld slåss inte längre mot ett sinne bojat till de fysiska tingen utan att sinne i Luft, fritt att inspektera de osynliga och abstrakta ting som där finns men som aldrig visar sig för den som bara stirrar på världens empiriska fakta.
Eftersom Saturnus essentiellt är en Luftplanet och här står i Eld uppstår en betydligt mer extrem form av optimism och känsla av frihet än i det förra horoskopet, och betydligt mer än Voltaire kunde hantera! Likväl är inte Leibniz helt uppe i det blå eftersom hans soltecken Tvillingarna har sin härskare Merkurius (Buddhi = intellekt) stabilt förankrad i Jorden.
Här finns för övrigt också en libidinös kombination av Mars och Venus. Utan denna förankring i det jordiska hade troligen aldrig Leibniz blivit den skickliga mångsysslare han var. Men det är den fruktbara interaktionen mellan Eld och Luft - skeenden helt i den osynliga världen som gör honom medveten om det gudomliga och som låter honom formulera inte bara monadläran (en teori om det själsliga) utan också uppfinner det binära talsystemet som vår tids datorer bygger på, samt integralkalkylen.
Att Luft verkar ha med verksamhet inom matematik eller vilka strikt teoretiska världar som helst, misstänkte jag redan då jag hittade den exceptionellt intelligenta religiösa amerikanska rymdflygingenjören Wolfgang Smith, vars horoskop påminner en del om Leibniz: båda Ljusen i Luft och så en förankring i Moder Jord (Oxen). Smith var en ypperlig matematiker och problemlösare men kanhända inte det inspirerade geni Leibniz var - han saknade helt Eld på sin himmel. Som vetenskapsfilosof framför således Smith ingenting nytt utan stannar som extremt skicklig framläggare av tankar som redan skådats av tidigare visionärer.
Värt att notera är att även om Leibniz Jupiter tekniskt sett är "skadad" i Tvillingarna (den härskar i motsatta Skytten) så finns, som jag nyligen börjat föreslå, en pluspoäng hos planeter som inte är hemma i sina härskartecken där de helt och hållet förfogar över sig själva. Planeter på vandring utanför sina "hem" ÄGER POTENTIAL, de är inte enbart AKTUALISERINGEN av sin karaktär.
Detta gör t.ex. Saturnus hemma i Vattumannen eller Stenbocken mer endimensionell (och kanske omedgörligt kategorisk) än t.o.m. den fallna Saturnus i Väduren. För en fallen planet implicerar en skuld och därmed också en potential till rehabilitering. Saturnus i Vattumannen lever och dör i föreställningen att den har hittat rätt ideologi, struktur eller metod.
Man kan därför säga att det är gynnsamt att Leibniz låter sin Merkurius släpa efter ett steg jämfört med soltecknet Tvillingarna som den äger. Leibniz var en tänkare (Luft) men hans Merkurius nonchalerade inte den fysiska verkligheten. Han ägde empiristens sida vid sidan av tankens högre flygturer. Han var mer skärpt en kunskapssamlaren Voltaire. Och det är ju ofta så att den mindre är den som häcklar den större inte tvärtom. (Då är jag liten, som häcklat så många celebra horoskop på denna blogg!)
Att anta Månen i Luft ger ett särdeles bra underlag för att förstå Leibniz monadlära eftersom Saturnus i Väduren är så nära solipsism man kan komma! Men var monad, vart andligt väsende, kommer med sin egen kompletta verklighet av med monaden givna spelregler, och det är här Luftelementet kommer in. För i Luft ligger blåkartan, instruktionerna eller spelreglerna. Jag tror ingen annan än en Eld/Luft-kombination av sinne och med Saturnus inblandade skulle ha kunnat komma på den här idén.
Sanningen är att det inte var helt Leibniz egen. En jesuitmunk som återvände från Kina hade med sig den konfucianska klassikern I Ching, ett system byggt på ljus och mörker, yang och yin. Leibniz kände genast igenom samma tankar som det binära talsystem av ettor och nollor han arbetade med och jag håller det för troligt att hans monadlära föddes i studiet av den kinesiska filosofin.
I Ching innehåller nämligen 64 "monader" eller slutna principskisser som var och en kan liknas vid en uppsättning spelregler som gäller just den situationen. Allt Leibniz behövde göra för att skala av det historiska utanpåverket och frigöra --- en monadlära! Jag hittade I Ching vid 19 och därmed var det bara en tidsfråga innan kopplingen till Leibniz skulle dyka upp (via kringstudier).
Och även jag har i mitt horoskop Månen i Luft, påverkat av spelreglernas Saturnus i Eld. Därför vill jag anföra en Luft-Måne för Leibniz - inte bara för att det ska bli en bra, polemisk kontrast med Voltaire utan därför att mitt eget horoskop på sinnelagssidan matchar en beredskap att ta till sig en monadlära.
Vår store författare Strindberg studerade också I Ching (i fransk översättning). Tillräckligt hängivet för att göra åtskilliga marginalkommentarer i sin utgåva av den antika kinesiska kosmologin. Strindberg upprepar också samma mönster, men omkastat: här har vi Månen i Eld, i Skytten, stigande i öster. "Min eld är den största i landet" - sade han utan att veta om att bara den sideriska zodiaken låter hans sinne stiga i öster i Eld, enligt västzodiaken har han en dovare Måne i Stenbocken. Strindbergs formplaneten Saturnus står i Vattumannen (Luft).
*****
(Skrivet den 25 januari, fyra dagar före Nathan Shachars kritiska uppgörelse med Strindberg i
DN. Detta är förklaringen till att jag återanvände sista stycket i min "dubbelkoll" av Shachar om Strindbergs dårfinkerier.)
