61:orna en självmedveten skock

OKEJ-boken med foton från det vulgära och grälla 80-talet är ju en kul idé (AB). Några kanske fortfarande dyrkar sina idoler på det där sättet som visar att själen pekade redan i tonåren och sedan saknade potential att gå vidare. Andra kan skratta förlöst åt sina formativa år, och se hur masstöpta vi alla blir av trender underblåsta av marknadskrafter. Popidolen Christer Sandelin blir bara sur över påminnelsen om sitt förflutna. 

Reaktionen är intressant rent astrologiskt, och den som kan sina 12 zodiaktecken vet att vissa är mer negativa än andra, och vissa mer fåfängt självmedvetna än andra. Hos Sandelin kombineras flera negativa drag som förklarar varför han inte kan skratta åt sin och vår kulörta historia! Det handlar om nippertippig självviktighet. Så här ser den ut astrologiskt:

Eftersom vi nu talar om kläder och stil är det på sin plats att påminna om att 1961 är årgången som också ser modejournalisten Susanne Ljung födas. Året har en riktig fixering i det att Saturnus är hemma i sitt materialistiska härskarläge i Stenbocken, vilket ger ett starkt incentiv att syssla med organisation eller formella aspekter. 

Jordelementet drar oundvikligen mot intresse för material och till Stenbockens register hör förstås en rejäl dos av viktigpetter - oundvikligt eftersom tecknets härskare Saturnus så att säga är astrologins smakråd eller domare. Den är gränsdragaren och Stenbockens "naturliga livsområde" är sektor 10, "den offentliga imagen". Stenbockar verkar ofta vara så upptagna av att odla en yttre bild av sig själva att de inre kvaliteterna hamnar på efterkälken...

Året 1961 (mer exakt från andra veckan av februari och fram en bit in i 62) är en smula kritiskt. Planeten som borde skapa expansion och tillväxt, Jupiter, hamnar här i händerna på sagda Saturnus. Det enda expansionsplaneten kan göra här, är att spinna vidare på begränsaren Saturnus tema, och gräva sig allt djupare in i formalia. Och det är just det som gjort Susanne Ljungs radioprogram STIL prisbelönt. 

Samtidigt tenderar Jupiter i sitt "fallna" (försvagade eller rent av defekta) läge i zodiaken att komma av sig i utvecklingen framåt. Som jag antydde nyss, många "peakar" tidigt i sina liv och sedan handlar det bara om att upprepa samma sak eller gräva sig allt djupare in i ett enda ämne. Saturnus och Jupiter i Jordelementet är nog en bra signatur för nördar av alla de slag.

Något av detta tycks ha hänt Sandelin, som inte utvecklats bortom den fixering vid formaliteter som alla födda 1961 mer eller mindre lider av, och där en del inte nått några triumfer alls som formgivare utan är rena slavar under konventionen. I ungefär samma ålder, har jag haft tillfälle att studera många sextioettor. Stenbocken är möjligen det enda tecken som formligen (!) trånar efter respekt i det offentliga och blir därmed den som sämst hanterar en situation den upplever som problematisk. Självbilden är ofta uppblåst och idealiserad. 

Det är t.ex. illustrativt att båda de "halvcelebriteter" som bevärdigat sig kommentera (rättare: invända sig mot) mina blogganalyser av deras horoskop var födda i Stenbockens tecken (Rick Falkvinge, piratpartist, och Patrik Lindenfors, biolog och språkrör för ateistklubben Humanisterna). 

Prestige och respekt är nyckelord för det här tecknet, men de få som växer bortom sin självmedvetenhet kan bli fantastiska komiker! Både den obetalbara Ricky Gervais och Eddie Murphy samt kriminellt underskattade New York-komediennen Ami Sedaris, eller för den delen lokaltalangerna Claes Malmberg och Mikael Tornving, tillhör den här årgången.

Merparten av de "normala" blir plikttrogna arbetare och förkärlek för naturvetenskapen (eller naturen) tycks närmast grundmurad. Ateism och homosexualitet verkar också grassera detta år, men jag får återkomma med hårda siffror i ett framtida test av typen "Vad utmärker årgången?"

Av outgrundliga anledningar bär alltså hela generation 1961 mer eller mindre risken för att bli uppblåsta besserwissers som tror deras agenda är den viktigaste. Jag vet inte om kosmos tippade av avfall det här året, horder av självviktiga före detta kungar och politiker från gångna århundraden... Problemet, där året visar dysfunktionella fall, är alltså att Jupiters vilja att gå vidare inte leder till något eftersom formplaneten håller dem fast. Och det kan vara detta som äter Sandelin - fotona påminner honom måhända att han nådde sin topp redan som ung!

Sandelin föddes under en extra besvärlig del av året, som Sol-Våg har han egentligen alla förutsättningar till social kompetens och förmågan att ta saker med godan ro. Men den estetiska härskaren Venus håller inte riktigt måttet här, den "faller" den också i placeringen i Jungfrun som är ett oerhört chict och självmedvetet tecken - jag har tidigare beskrivit popsångaren och stilikonen Bryan Ferry med ett speciellt öga på Jungfruns tecken i hans horoskop. Inlägget var långt och vindlande och gick in på både Frankrike och europeisk kolonialism.

Nu är det väldigt mycket Jord i det här horoskopet, dvs en predisposition att ägna sig åt materialistiska betraktelser och särskilt ur Stenbockens perspektiv som är något av diktatorns: att ha kontroll över hur man blir presenterad i trycket. Jfr den extrema pryl- och stilmänniskan i Andres Lokko, en slags manlig motsvarighet till Susanne Ljung.

Min enda förklaring är att Sandelin sakta insett att 80-talsstilen var extremt corny och att han själv råkade förkroppsliga den fullt ut. Man hans horoskop saknar helt Eld så han har inte någon livsglädje och kan inte le åt sina barndomssynder. Tvärtom visar Mars i Skorpionen en människa som smärtas av allt som berör Skorpionens sårbara ego. 

Egot är urvuxet vid den här tiden i zodiakens evolution och i nästa tecken, Skytten, föds den universella människan som ser saker ur ett generellt perspektiv istället för egoperspektivet. Det här livsödet handlar således bl.a. om att dö egodöden för att vinna ett större perspektiv, vilket är lättare sagt än gjort när sinnelaget (Månen) i Jungfrun älskar att fixera sig vid detaljer och Stenbocken redan paxat på att diktera villkoren för sin yttre form.

Hans protester beror med andra ord på en osedvanligt självfixerad natur där Venus inte håller Sol-Vågens nivå och sinnet understryker den självmedvetna och stingsliga Jungfrun. (Jungfrun älskar stil, kläder och miljoner av accessoarer, särskilt om Jord blandas med mycket Vatten!)

Trösten är att Sandelin delar problemet med stora delar av sin årskull. Kosmos gick in i en liten formsvacka det här året. Värre är det inte, herr Sandelin.

Nätverkets metastruktur

En SvD-artikel om nätverk - människors och i allmänhet - fångar först mitt intresse men planar strax ut i allmängiltigheter. Istället blir jag nyfiken på i vilken utsträckning den här forskaren på Stockholms universitet domineras av Saturnus, astrologins markör för tillvaron ur just ett strukturellt eller organisatoriskt perspektiv.

Saturnus är förnuftets planet och egentligen en allmän symbol för rationellt tänkande och därmed för vetenskap. Att hitta spår av Saturnus i envart horoskop är inte svårt, men tanken är att den ska vara märkbar när en människa t.o.m. väljer att studeras dess väsen.

Det var en liten bekräftelse på Saturnus antika funktion att hitta den tätt sammanknutna trion i den melankoliska och begåvade popgruppen Saint Etienne alla födda då Saturnus "organiserade" konstens planet Venus. Den som hört gruppen vet att här inte finns ett uns spontanitet - det är teknokratiskt perfekt musik (dataprogrammerad) i kombination med venusiansk skönhet. Sångerskans ljuva röst behåller kopplingen till den mänskliga världen. För emotionellt helt döda själar rekommenderas istället Kraftwerk. 

Notera dock att de som går igång på rent teknokratisk musik likväl röjer sin förtvinade själs kapacitet till liv och entusism just i responsen. Det är individer som varken lyssnar på musik eller njuter någon annan konstform som är riktigt illa ute.

Melankoli sorterar för övrigt under Saturnus och är just vad som resulterar när den denna frostiga planet kyler ner Venus/Afrodites effektivitet.

*****

Det faktum att det fanns två personer med nätverksforskarens namn i stockholmstrakten både försvårar och gör studiet mer spännande. För det visar sig vara en födelse den 9 februari och en den 15. Enligt den sideriska zodiaken byter Solen tecken under denna korta sträcka, men båda tecknen är de som behärskas av Saturnus - Stenbocken och Vattumannen!

Den som känner till något om Solens betydelse i ett horoskop har här sett en prima bekräftelse (en av snart 900 på den här bloggen) på att vår manifesta tillvaro är spunnen från den högre struktur - metastruktur - som platonismen kallade den rationella själen och vars kroppsliga uttryck är vårt kosmos planetkretsar.

Själva är vi instantieringar, massproducerade avbilder, av de eviga idéerna i något vi kallar "materiell verklighet". I lycklig omedvetenhet går många egon på jorden runt och tror att de tänker sina egna tankar - fast det finns kanske hundratals andra i världen just nu som tänker precis samma sak, influerade av Världssjälens rörelser.

Men av SvD-artikelns innehåll kan vi gå längre i identifikationen av vilken Saturnus-organisatorisk karta som är den rätta. Rena förnuftet säger att det borde vara det andra horoskopet då det tillhör en yngre människa, vilket i sin tur förklarar att artikelns teser påminner om någon som ännu befinner sig på nivån där man lär sig ett ämnes elementa.

Men låt oss lyssna på några enskilda formuleringar, för en människas tänkande är naturligtvis, som Platon sade, en direkt effekt av att hon är ett mikrokosmos, hennes födelsedag och entré i vår värld gör henne till en stillbild av Världssjälens organisation och aktiva urbilder (zodiaktecken) för just den dagen - människan har inget annat val än att agera ut sina medhavda motiv:

1. "Hur vi då väljer att göra blir alltså helt beroende av vilka människor vi sitter ihop med, vilka vi är länkade till."
2. "Rykten som är intressanta att höra...och som det inte kostar så mycket att föra vidare...kan vara oerhört smittsamma."
3. "Ofta kommer impulsen från någon eller några som sitter i kärnan av ett stort nätverk."
4. "Ibland kan en person från den anonyma massan stiga upp och bli känd och påverka många under en tid."

För mig avgör det här definitivt saken. Det är det andra horoskopet som säger sådana här saker. [Tillägg: Men se läsarkommentar och svar längst ner.]

Låt oss bara ett ögonblick gå tillbaka till organisatören (nätverket/strukturen) som sådan. Lustigt nog innehar Saturnus en notabel position i båda horoskopen, år 1970 lider den sitt fall och blir en ultrasubjektivist medan den 1984 demonstrerar sin bästa natur, "upphöjd" i venusianska Vågen till en ren sinnebild av Rättvisan och omdömesgillheten. Detta har bloggen noterat förr (det finns alltid undantag till följd av sekundära störningar och hjälpande krafter).

I det här sammanhanget, sociala nätverk, är det förstås tänkvärt att Vågen representerar den sociala kompetens som lätt diktatoriska och egocentriska Saturnus i Väduren ännu inte förvärvat. Väduren gör enskild karriär enbart, Vågen lyckas både göra karriär och samtidigt tänka på "den andre".

Av enbart Saturnus placering är det omöjligt att säga vilket horoskop som tillhör forskaren. Det kan lika gärna vara en själ som här försöker lära sig hur ett ego (Väduren) sammanhänger i en större organisation som en mognare själ som i någon mån redan utsänder signaler baserade på medvetenhet om proportion eller sociala avvägningar (Vågen).

Ska sanningen sägas, är varken punkt 3 och i viss mån 1 heller inte utslagsgivande. Punkt 3 är en ren truism. Naturligtvis kommer impulser från nätverkets centralgestalt - Saturnus själv. (Saturnus symboliserar också reell makt.) Utsagan bekräftar den initiala intuitionen om att en ren saturnier talar, men låter oss svårligen välja mellan Solen i Stenbocken och Solen i Vattumannen. 

Minns att Stenbocken tillhör Jord och närmar sig organisationens praktiska aspekt och dess manifesta konsekvens i vår värld (ananke, nödvändigheten), Vattumannen är ett Lufttecken också indikerar den föregående planeringen vid skrivbordet eller den abstrakta och gudomliga organisationsprincipen som sådan.
 

Beträffande punkt 1, att våra val är avhängiga av den vi sitter ihop med, är länkade vid, påminner den mer om Stenbocken eftersom den konkreta nödvändigheten fokuseras. Men inte heller detta är utslagsgivande eftersom horoskop 2, det från 1984, förvisso fokuserar Organisation/Nätverk via just Vattumannen - den organiserade gruppens tecken (!) - men också innehåller dominanta planeter i konkreta Stenbocken.

*****

Det som i mina ögon avgör frågan vilket horoskop som presenterat dessa grundläggande kommentarer i frågan att urskilja ett mönster i en hop människor, är hur forskaren röjer sin inre själ i punkterna 2 och 4.

Från horoskopen över de svenska rasbiologerna under 1900-talet upptäckte vi att det slutna och klaniska tecknet Kräftan dominerade bland de politiker, forskare och läkare som förespråkade regler för att stoppa det svenska folkets "degeneration".

Vid sammanfattningen av de främlingsfientliga horoskop bloggen synat (en sammanfattning som innefattade rasbiologerna, så det var strikt talat inte en andra testgrupp), kvarstod Kräftan som det mest räddhågsna tecknet, det som är snabbast att sluta sig och stänga andra ute. "Smitta" kan ta sig alla möjliga uttryck, tydligen och hos den här forskaren lyser bristen på objektivitet igenom redan i ordvalen.

Detta är helt naturligt då Kräftan symboliserar naturens protektionism, men kanhända beklagligt i så måtto som zodiaken påminner om att stora delar av mänskligheten alltjämt mer beter sig som instinktiva djur än som resonabla människor. 

Bloggen har intresserat sig mycket för människans förmåga till självlögn så att det som börjar som en negativ instinktiv reaktion sedan med lätthet kan iklädas förnuftsskäl - se exakt detta förhållande i horoskopet för ateistklubben Humanisternas ordförande, vars Kräft-komponent av någon anledning kommit att avsky religion och där denna irrationella reaktivitet sedan fortplantas till den mentaliserande Vattumannen där tendensen att sluta sig (mot religion) ikläds ungefär hur många efterhandsrationaliseringar som helst.

Punkt 2 och 4 är båda tydliga uttalanden som pekar mot Kräftans tecken! Att upprepade gånger använda ordet "smitta" eller "smittsam" för oss direkt tillbaka till den mentalitet som rådde i Sverige under rasbiologins glansdagar. Den irrationella och oreflekterade fruktan för ett besmittat svenskt blod.

Det vällästa inlägget om Hatte Furuhagen tog nyligen upp frågan om Luft och Vatten i horoskopet, och hos det horoskop vi valt som troligt för forskaren, synes återigen samma elementmix genom Sol i Luft och Måne i Vattten. Historien börjar i det instinktiva djupet och ovanpå det uppförs sedan ett mäktigt teoribygge. Jag har sagt vad jag tror om forskning på sådana grunder i Furuhagen-inlägget.

Man ska minnas att Kräftan och dess härskare Månen också kontrasterar mot Patriarken och Produktionsledaren Stenbocken genom att stå för småfolket, massan som saknar egen röst. Eller, som forskaren säger: de vi "är länkade till". Uppenbarligen talar mycket för 1984-horsokopet med just detta sinnelag (Månen) i Kräftan, och dess tendens att sluta sig mot världen och odla föreställningar av typen "smitta".

Tankarna går också till den måttlösa zoologen Richard Dawkins gamla skröna om "memer" - tankebaciller, där det värsta slaget enligt honom är religiösa tankar! Den här bloggen har pekat ut Tamas guna, den mörka kvaliteten, som en indikation på fundamentalism eller sådana tankar som aldrig vädras ut, inspekteras, utan valsar runt som bokstavliga sanningar. Problemet är bara att detta inte överlag är utmärkande för religionens värld, men Dawkins har gjort ett godtyckligt urval för att bekräfta sina förutfattade meningar.

Tamas guna alstrar inget nytt men den vidmakthåller t.ex. tankeschabloner, och det är fascinerande att hitta båda partiblockens ledare, Sahlin och Reinfeldt som antiintellektuella spridare av memer (båda har "storkors" i tamasiska tecken). Fascinerande nog är Richard Dawkins också själv djupt förslavad under sina egna memer, han har både sinnelag och intellekt (Månen + Merkurius) i tamasiska Vattumannen!

*****

Tarot-kortet Djävulen är och förblir den perfekta illustrationen av den hierarkiska hackordningen som Storpatron Stenbock introducerar och hur Kräftan - den irrationella massan hålls "länkade till" honom!

Hela "nätverksstrukturen" mellan Saturnus och Månen sammanfattas i motivet för Djävulen - denna världens herre. Materialisten, den härsklystna och statusjagande. Och i artikeln bara "råkar" ett boktips slinka med, med brasklappen att boken visserligen inte handlar om nätverk men väl om status!

 

Punkt 4, slutligen, pekar explicit på Kräftans tecken som den "anonyma massan" där Storpampen ur sitt härskarperspektiv nådigast tillerkänner  en och annan ur folkdjupet att för en tid vinna sig lite berömmelse via en blogg. Notera von Oben-perspektivet!

Saturnus som Kronos, pampen som bara sitter av sin tid och riktar kartor som avgör livet för alla de små som utgör folkmassan. Inte för inte gjorde Zeus (Jupiter) uppror mot titanen Kronos (Saturnus) och störtade hans syn på bra organisation.

Det franska revolutionshoroskopet illustrerar emellertid hur den som fanatiskt fixerat sig vid tanken på makt genom organisation av människor så internaliserat maktbegreppet i sin själ att den nya sköna värld revoltören bjuder istället för den gamla, likväl bygger på en osynlig hackordning - fastän de otänkande massorna tror att det nu är demokrati som styr samhällsutvecklingen.

*****

Skulle nu forskaren visa sig tillhöra 1970-horoskopet är det naturligtvis ett sorgligt misslyckande för astrologin! För som jag hoppas ha visat låter den här forskaren exakt lika klichéartad som de tecken som fullständigt dominerar horoskopet från 1984! Han klär bara sin egen metastruktur i observationer hämtade från Platons mörklagda värld inne i grottan - vår tillvaro.

Här gör jag det motsatta, klär av honom hans egen inbillade indvidualitet och visar vad som får honom att se världen i de kategorier han ser dem. Astrologin förklarar egentligen inget, men vi kommer till ro i vårt fruktlösa sanningssökande (och karriärsträvande!), och inser att "det var så det var menat" - vi ingår på något mystiskt sätt i en intelligent verklighet som innefattar både himmel och jord - tvärtemot vad dagens materialister påstår.

Likväl finns här en framtid för 1984-forskaren: Saturnus är upphöjd i Vågen och fastän skadad eller "smittad" av feberplaneten olyckshärden Mars i samma tecken, är det kanske just denna problematik i frågor om rättrådigt tänkande eller social kompetens som motiverat honom att söka medvetandegöra de sociala strukturerna (nätverken) för sig själv.

Man kan tänka sig pesonliga erfarenheter, kanske ett socialt stigma i släkten, kanske någon som tappat greppet i "hackordningen" som en impuls till intresset. Samtidigt lägger Saturnus lock på "olyckan Mars", dvs söker bekämpa den "förskräckliga" situation där man skulle råka stå ensam och utan ett bra nätverk. Återigen: Månen i Kräftan antyder att det är fruktan för utanförskap som ytterst motiverar den här forskningen.

För varför forska i ämnet? Djuppsykologen Carl-Gustav Jung deklarerade på sin tid att en halvtimma med en klients horoskop före deras första möte kunde korta behandlingstiden med två år. Hans insikt är giltig och kan appliceras på vilket studieobjekt som helst.

Astrologin försvann tragiskt från universiteten när väst störtdök in i sekulära svagtänkthet ("failure of ideation"), men denna arkaiska konst väntar stilla på ett en mer intelligent kultur än den västerländska ska följa vårt haveri in i trångbodd socialrealism. F.n. styrs väst av Saturnus, systematik och organisation - teknologernas och kvantifikationshysterikernas smala perspektiv. Men den antika astrologin påminde om hur många flera dimensioner Verkligheten har!

*****

Här är min nya favoritblogg, med ett tänkande om tillvaron i tio dimensioner. Fysiken är på väg dit och därmed är återigen Gud tillbaka som garant för objektiv moral. Tills dess får vi nöja oss med de fingervisningar ett horoskop kan ge. Inte alls ett dåligt instrument!

Tjockisar - vedervärdig tv-underhållning

Jag läser bara om tv i tidningarna, men "Biggest loser" verkar vara ännu ett osmakligt koncept från den sekulära kulturen, vars värdeskalor är ungefär så snedvridna de kan bli innan en jättekomet träffar jorden och utplånar valda delar av mänskligheten.

På ytan kan det se ut som en välmenande tävling i folkhälsans tecken - att sätta fart på ett gäng apatiska soffpotatisar och ge dem ett mer kvalitativt liv. Men i vår kultur ska allt nödvändigtvis förpackas i det kväljande tävlingsformatet och genomsyras av mobbningstendenser. För den engelska programtiteln (i svensk tv?) syftar inte bara på att förlora vikt utan framför allt på vilken förlorare en människa är som blivit överviktig, och dessutom vilken förlorare den människa är som blir utslagen på grund av en oförmåga att hålla tävlingsformatets tempo eller milstolpar.

Se Gunde Svan och det importerade konceptet Fångarna på fortet som medaljens andra sida - här är fascismen insmugen i den skräpunderhållning som styr och kanaliserar hela folks medvetande i vissa riktningar. 

Ingen märker dessa tecken i tiden för ingen ritar in strecken mellan siffrorna för att se vilken bild som tecknas. Inget har faktiskt hänt sedan Andra världskriget i västvärlden då en viss kultur sökte introducera idén om en övermänniska och för tydlighets skull peka ut några tydligt underlägsna "raser". Vårs är en cilivisation som på snart nog varje punkt förbryter sig mot vår kulturgrundares, laggivaren Platon, spelregler. Jag läser just nu "Staten" och noterar hur lågt vår konsumtionskultur har sjunkit jämfört med de sunda tankar som grekerna tänkte, och som låg till grund för den västerländska kulturen.

I Aftonbladet beskriver en besviken deltagare i "Biggest loser" att hon blev utslagen pga "naturliga omständigheter" - inför sin mens samlar hon extrema mängder vätska och kan väga mer än 2½ kilo mer än normalt. Jag fick idén att testa detta påstående mot läran om de fyra elementen som den bäddats in i astrologin. Precis som med kvinnan med vatten- och fiskfobi var resultatet häpnadsväckande tydligt.

*****

Först: Pga tendensen från Mars i Fiskarna (Vatten) att angripa Tvillingarna (Luft) skulle man kunna tänka sig ett dissociativt tänkande här, det vill säga en tendens att efterrationalisera.

Emotionellt störd (Mars-Fisk) tar den klipska Tvillingarna vid och Jupiter här är högst kapabel att "spinna en historia" som förklarar den emotionella frustrationen. Så långt beskriver horoskopet bara den sämre delen av den här Vatten/Luft-problematiken som kan ta sig så många former. Bloggen har noterat den hos desinformatörer, illusionister (som avsiktligt "dissocierar" eller manipulerar åskådarnas synfält genom att vifta ovidkommande med ena handen medan den andra utför sitt fusk).

Nyligen sökte jag apropå några ateister Pullman, Furuhagen m.fl. föreslå att just problemet att acceptera situationens alla beståndsdelar är kärnan i den typ av dissociation som kallas "ateism". Detta är alltså en lindrig mental störning som gör att de otroende väljer att förblinda sig själva inför de tusen och en sprickor i deras egen myt, den så kallade scientismen.

Anhängarna till denna pseudovärldsbild söker sätta kött på enstaka mätvärden från forskarlaboratoriernas för att få en beboelig världsbild. Många gånger blir det bara ett direkt plagiat av någon äldre mänsklig föreställning - som i fallet med big bang som är ett rent rip-off på Bibelns skapelseberättelse ("Och Gud sade: "Varde ljus och det vart ljus").

Scientister kanske inte är medvetna om att big bang, som de säkert accepterar som ett axiom, lanserades av en kristen vetenskapsman! Och som arketyp är den helt riktigt. Vi måste ha en "utgångspunkt" i alla berättelser. Annars skulle vi inte få ihop något, bara famla i kaos. Men med detta står också klart att verkligheten är en mental konstruktion.

När postmodernister försvarar sin position eller åsikt med att "allt är relativt" (Einstein i vulgärversion) glömmer de att de själva behöver fixerade axiom (arketyper, zodiaktecken, etc) för att ens kunna bedriva detta pladder. Postmodernister och värderelativister har sjunkit ner till det tragiska tillstånd Platon kallade "åsiktsyttringarnas värld".

Det är väl utrett nu att även scientismen är en exklusivistisk fundamentalism, anhängarna sitter fast i sin egen myt istället för att vara fria andar som navigerar genom livet, som Platon sade, med hjälp av sannolika berättelser.

*****

MEN... viktökning vid mens är inte blott dissociation eller efterrationalisering i detta horoskop. För det är faktiskt fullmåne då kvinnan föds, och Månen står i Jord, det element som girigt suger åt sig Vatten i sin vilja att vinna något! (Jungfruns tecken handlar bl.a. om att kultivera det jordiska fältet för att nå rika skördar, materiellt välstånd.)

En av de mer vitljugande och giriga människor i det lilla jag mött var födda under exakt samma fullmåne (fast ett annat år). Fasta åsikter saknades nästan helt (typiskt de "rörliga tecknen") och istället gällde pragmatisk anpassbarhet i varje situation - en tendens att hela tiden undvika att måla in sig i ett hörn och gå vinnande ur slaget om varenda enkrona. Men jag hhar sett fall som inte varit så tydliga och horoskopet är alltid en helhet, sällan en fråga om en eller två planeter i isolation.

(Jungfruns perspektiv är ofta mikroskopiskt och i detta tecken har vi t.ex. grunden till den mentala störning som kallas BDD - att inte objektivt kunna se sina kroppsliga proportioner eftersom man maskar av perspektivet och överbetonar delarna framför helheten. Det är just Merkurius i Jord - Jungfruns härskare - som likt modern naturvetenskap sysslar med denna ofruktbara söndring av helhetsbilden.)

I rörlighetens Sattva guna via de två negativt polariserade tecknen anpassar människor ofta fakta till vad som passar situationen bäst om de inte har några fungerande saturniska moralprinciper. I fallet med den småsnåla befann sig moralplaneten Saturnus i Oxen och indikerade tydligt att fysisk komfort och blick för pengar var de styrande principerna! Kvinnan bekymrade sig ständigt över sin ekonomi och sin vikt. Hon hade en tendens att öka i omfång enbart under midjan (som var mycket smal), över höfter och över låren - men det var ett större problem i hennes psyke än i verkliga livet.

Jag har ett ännu mer graverande fall och nu med en födelsedag samma år som Aftonbladets person och bara några få dagar från ovanstående (anonymiserade) horoskop. Detta var en man med en extremt ångestladdad sinnesförfattning och en ständig fixering vid sin egen vikt. 

Också han hade tydliga problem med övervikt. Han odlade en halvt mytomanisk världsbild och rationaliserade till höger och vänster. I detta fall hade fullmånen kulminerat och Månen befann sig i åtföljande Lufttecken, men Sol/Mars i Vatten angrep Jupiter vid en Luftascendent för ett av de mest extrema fall av tomt pladder och en fiktiv självbild (drömmaren Fiskarna i 10e huset för "objektiv" status i samhällsstegen). Grundnaturen var vänlig men förmågan till objektiv sanning satt på undantag.

Se vidare diskussionen om Luft och Vatten - en av åtskilliga - i inlägget om Hatte Furuhagen.

*****

Så hur summera horoskopet här ovan? Fullmånen indikerar verkligen - på klassiskt vis! - en människa som mer än genomsnittet svarar på Månen som styr vätskans rörelser. Och på en lägre verklighetsnivå - den som människor i Jordelementet har så svårt att förstå bara är en mental konstruktion inne i vår själ - spelas här fantasin ut om en fysisk kropp som "böljar av och till" med månens faser. 

Eftersom alla människor på planeten jorden är sammanlänkande i samma dröm om verkligheten är det först i psykets somatisering (Jordelementet) vi alla kan se samma sak och diskutera den (en del människor är telepatiskt och behöver därför strikt talat inte Jordelementet längre).

När den här kvinnan föds är det för att inför alla andra berätta historien om "Biggest loser" - Fiskarnas tecken, den största förloraren av dem alla i världsligt hänseende! Hade hon varit född i en bättre kultur, en som känt till universums objektiva konstantvärden såsom transponerade i en objektiv Lag för människorna, hade hon också fått andra halvan av berättelsen: att vi måste offra den här världens futtiga nojor för att vinna en större insikt.

Men i det svek som den sekulära kulturen är mot människorna, går tjockisarna bara bedrövade genom livet. Titta en gång till på hennes livsuppdrag: Solen och Mars, att bära dumstruten i förlusttecknet. (Mars i Vatten kan representera självskadebeteende eller tärande självkritik.) 

Och poängen är väl att hon själv sökte till tv-tävlingen - hon agerade efter sin Sol, sitt "livsuppdrag". Var det för att den här förlorarsymbolikens disponent Jupiter via medietecknet behövde få distans till Vattenelementets ältande av subjektiva känslor, och via objektiv Luft få se sin situations logiska struktur en gång för alla? ("Viktökning inför fullmåne/period - en helt naturlig fas. Kanske jag har fixerat mig vid mitt kroppsmaximum och konstruerat mig en ångestladdad missbelåtenhet över mig själv via min kritiska grundton/Månen?")

Man kan väva många tankar om varför hon sökte till tv-underhållningen och hur tankemönstren nu går efter hon fått svart på vitt att hon skulle vara en förlorare - enligt den djävulska världsbild som ett sekulärt och vinsthungrande samhälle lär ut.

(Diabolos. Djävulen får oss att slunga ut och projicera vissa föreställningar mot det materiella - en osann verklighet. Och Månen i Jungfrun tar dessa saker som om de vore verklighet och börjar sedan bygga en extremt overklig värld utifrån själens projektion! Denna falska värld är den ateistiska och sekluära världsbild de flesta av oss f.n. lever inuti. Vem vågar krypa ut ur grottan?)

Det djupaste svaret om de egna motiven tror jag knappt att en människa med Vatten/Luft-störning känner till själva. I den här elementkombinationen hittar man påfallande ofta livsöden som bara är på drift. I metafysiska termer är det en gåta, dessa som verkar halvvägs drivna av Vattenelementets eller den irrationella själens inflytande. 

Det är som om dessa varelser har tagit visst parti för den objektiva verkligheten men att de står i strid med sina egna drifter och instinkter. Vatten och Luft var t.ex. ett av de säkra temana för hbt-horoskop som sannerligen är ett klockrent exempel på att instinkt och medveten uppfattning springer i två olika riktningar.

Saint Etienne, det perfekta popbandet

Det går inte enbart att läsa Platon och begrunda hur man klipper av själavandringens kretslopp (det kanske inte ens är möjligt - kanhända färdas allt som ett Liv intill detta universums slut varpå universum som helhet reinkarnerar...).

Ett av mina allra skyldigaste nöjen är brittiska popbandet Saint Etienne (nu avsomnade). Jag upptäckte dem inte förrän de kommit en bit in i karriären (Tiger Bay, 1994), mest för att jag lagt popmusiken bakom mig. Men det jag hörde var fullständigt perfekt utförd popmusik. Sångerskan har en röst man kan bli kär i och melodier och arrangemang avslöjar genast att det handlar om en trio av totala nördar - vilka som bekant brukar vara perfektionister. 

Bandet har somnat in sedan några år, men som en lättlurad konsument gick jag naturligtvis om köpte om samma skivor en andra gång för att få bonusspåren jag missade på den tiden. Etienne var så där hippa som band är i ögonen på småungar, med specialutgåvor i begränsade upplagor. "Jag har den här, det har inte du." Vädurens tecken i förening med äganderättsliga känslan i Oxen - den där tidiga zonen i zodiaken där unga själar begår så mycket brott.

När Etienne var i Tambourine-studion i Malmö för att det framgångsrika Cardigans-soundet skulle smitta av sig på dem kom den följande skivan i extremt begränsad upplaga med ett extraalbum, "Fairfax High". Jag hann förstås inte köpa det och mp3-filerna jag hittade på nätet (det här var innan jag insåg att moral applicerar även på ens nätbeteende) lät med sina 160 kbps som slask på en bra stereoanläggning.

Efter den här ovidkommande inledningen till trions horoskop! Efter att hört detta deras "svenska album" ("Good Humor") fick jag lust att se hur en så sammangjuten grupp såg ut astrologiskt. Jag läste i de nya texterna att de svenska musikerna i princip inte tillförde något alls. De två manliga datanördarna i Etienne hade redan i detalj utarbetat låtarna på sin studioelektronik så det var bara "drawing by numbers" för de riktiga musikerna. Gäsp. [1] 

Men i detta låg en ledtråd. För vilken är den anala planeten som inte lämnar något åt slumpen utan i princip ritar en skiss i förväg som är precis lika bra som det riktiga arbetet? Eller, säg så här: Vem är så ytlig att den gör om hela inspelningen en gång till bara för att få det något annorlunda sound som levande musiker kan tillföra? Är det inte en extrem formalist, en saturnier? 

Jo! 

Och alla tre medlemmarna möts på exakt denna punkt: konstartens Venus hålls under total kontroll av formalistiska Saturnus. Alla tre är äkta musiknördar och det hörs på deras skivor. Förgäves söker man en enda tanke av djupare slag - allt är ytlig popkultur och texterna innehåller mer namndroppande och popkulturella referenser än någon annan grupp jag vet. Här är den slutgiltiga sekulära människan som lever helt inuti sin egenfabricerade värld. 

Men jag förlät dem direkt för att de kastade bort sina liv på poplivet, för den musik de tillverkade var så gudomligt perfekt! Och i så fall är kanske inte ett liv bortkastat. Säg det i toner och inte i ord... Jag menar hela skapelsen kan ju betraktas som vågrörelser, så menar ju den antika indiska filosofin. Och vad är Bibelns "I begynnelsen var Ordet" om inte en påminnelse om att ljudet, vågrörelsen är en kreativ kraft.

Jag har låtit Saturnus "stråla grönt och välgörande" i dessa horoskop för att påminna om att den gör ett storartat jobb inom sina egna områden. Den är förvisso materialismens planet och den är självmedveten och statustrånande - man får gallra i Etiennes sångbok för att hitta låtar utan den materialistiska pryl- och hackordningselitism som t.ex. svenska popkulturkritikern Andres Lokko står för. Britterna kallar det här "one-upmanship", att vara bara lite duktigare än omgivningen, känna till den där utmärkta restaurangen ett par månader innan den stora publiken hittat dit. 

Lokkos bidrag till texthäftet som dokumenterar inspelningarna i Malmö (naturligtvis har Lokko ingratierat sig med snobbgänget i den brittiska popen) passar, måste jag säga, inte alls in i tankeflödet. Han står vid sidan av och namndroppar svenska kulturfenomen helt utan organisk koppling till övriga texten, och när han besviket meddelar att han trodde Etienne var i Malmö för att inarbeta svenska kulturreferenser i musiken, låter det bara som en nationalist som blivit besviken för att hans scen klipptes bort där han stod och vajade sin flagga. Andefattigt.

Men ändå är de av samma sort de här fyra. Jag noterar att Lokko möter killarna i Etienne på den nivå där Lokko lever det här livet: Jord- och Vattenelementens enkla nöjen. Känslan i ett tyg, doften av en maträtt, ljudet av en synt av märket si eller så. Titta gärna på jämngamla Lokkos horoskop, så bra han passar in i trion! 

Hans Sol-Oxe matchar Pete Wiggs dito, alla utom "senioren" Stanley har Saturnus (formplaneten) i musikaliska och sensuella Fiskarna - man kan argumentera för att den stränga Saturnus blir lite blidare här, men också en effeminerande faktor i manliga horoskop. 

Var Lokko avslöjar sig vara en "hanger-on" är i Väduren, där han saknar något vettigt. Det är här den kreativa sidan av Etienne håller hus och deras fräschhet ligger. De skapade ung pop som talar till barnet inom människan. Det låg i melodin och Sarah Cracknells röst. Jag blir nästan rädd, men än en gång har jag fallit för en röst som motsvaras av fantastiskt harmoniska budskap i Vattenelementet! Det är kul med astrologi när den gång på gång bekräftar att man faktiskt hör livet på ett sätt som tecknen kan bekräfta!

*****

Men för att inte mesig pop kopplad till viss materialistisk "in-the-know"-snobbism ska få sista ordet, kommer här Platon, den store filosofen. Han hade ett och annat att säga om människor som lever för musik och sakta men säkert blir allt ryggradslösare och ointressanta som människor:

Antag nu att en person helt hänger sig åt musiken och låter den strömma in i sin själ genom öronens kanaler, och alla dessa av oss förut nämnda ljuva och smäktande och melankoliska toner, och att hela hans liv så förrinner under drillande och sjungande.

Då uppmjukar han till att börja med det stolta mod som han bär inom sig, liksom järnet i elden, och gör det användbart från att först ha varit hårt och obrukbart.

Men om han ej upphör med detta utan alltjämt tjusar sin själ, så bringar han den sedan till att smälta och flyta, ända tills han slutligen har smält bort hela sitt mod och liksom skurit av själens nerver och gjort sig själv till en "veklig krigare".

(Staten, bok III - gamla svenska översättningen)

_____

1. Den nya "deluxe"- dubbel-CD:n låter för övrigt om möjligt ännu sämre än originalplattan där ljudkvaliteten varierar mellan spåren - på nyutgåvan får jag en svag känsla att någon har skruvat upp diskanten lite (har dock inte A/B-testat). Det går inte mycket åt de murrigare låtarna men skapat en rå och kall klang åt ett eller två andra spår.
   
   Nå, "analogt sound" var inne i slutet av 90-talet, så det är som det är - det var mycket distorsion i Tambourine-studions utrustning eller kanhända rätt bleka mikrofoner... (Sista spåret "Dutch TV" motsäger dock dessa gissningar - det låter mycket klarare än de andra.)

Carlgren - ett alarmisthoroskop?

En artikelförfattare som doktorerat i det skorpioniska ämnet gifter beskyller i SvD den borgerliga regeringens miljöminister Andreas Carlgren för att vara en lättpåverkad alarmist. Det här är enkelt att verifiera eller falsifiera via astrologin.

Först och främst: Absolut inget fel på vetgirigheten. Kunskapstillägnelsens Sattva guna (ljusgula fält) dominerar horoskopet med fyra viktiga placeringar, inte minst de två Ljusen.

Apropå ämnet miljö och miljöförstöring har vi samma sataniska axel (fast formad av andra planeter) som hos Moderaternas Arkelsten, påläggskalven som ska visa att rovkapitalismens bulvan de Nya moderaterna visst bryr sig om miljön.

Carlgrens typ av axel mellan Oxens oförstörda natur och den förgiftande Skorpionen är faktiskt identisk med den hos påven Benedikt. Vi talar inget mindre än total avhållsamhet här! Celibattvång för de som sprider orenhet.

Naturligtvis är detta ett problem för alla som håller konsumtionssamhället om ryggen, öppet eller i det fördolda bakom en professorstitel. Miljökrav kostar pengar.

Sanningen är dock att det faktiskt finns en aspekt av alarmism här, som möjligen ger artikelförfattaren rätt. Låt oss granska symboliken lite närmare. 

Carlgrens sinnelag (Månen) är identiskt med den något stirrige Piratpartisten Rick Falkvinge: samma sensitiva öra men samma tendens att brusa upp via lättantändliga Mars. Men där Falkvinge mest brydde sig om rätten till porr och illegala nerladdningar där förädlas Carlgrens upprörda sinne av en välvilja från godmodighetens Jupiter i den rena och oförstörda Jungfrun. 

Vi har alltså hos miljöministern en axel som ropar nej till skorpioniska gifter i samband med naturen i stort, och ännu en materialistisk axel som både är negativt upprörd och samtidigt välvillig till miljövänligt jordbruk och allt annat man kan läsa in i agrikulturella Jungfruns tecken.

Nu är det bara ett problem. Mars attackerar från sitt hyperkänsliga läge i Vatten (läser av varje liten tendens till orenhet i Vattnet?) och detta resulterar i att den kickar igång pratiga kommunikatören Tvillingarna. "Varav hjärtat är fullt, därav talar munnen". 

Fiskarna till Tvillingarna kan också läsas som att det omedvetna eller det irrationella skadar Carlgrens trovärdighet som kommunikatör. Och det var bestämt något åt det hållet professorn i artikeln anförde.

Så vi kan alltså fastslå att Carlgren är knuten till frågor om miljöhot, det stod tydligt skrivet på himmelen själva den dag han föddes. Frågan är nu bara: Har professorn rent mjöl i påsen, eller har de dolda marknadsintressen som finansierar högerregeringen beställt ett litet "hit job"? Önskar de mer av en ja-sägare på den här ministerposten?  Eller var det bara en fråga att få stoltsera med kunskaper om kemin i kassakvittona?

Ett försök att stjäla de fyra elementen?

"Psykedeliska droger åt adhd-barnen"

Av en slump blev jag varse amerikanska psykologen David Keirsey som hade den här kontroversiella åsikten. I det här landet, med dess panikrädsla för själen (för mycket handfast industri i Sverige), skulle naturligtvis en sådan behandling redan på förhand dömas ut, fast det är lätt att inse vad amerikanen fikar efter. Tjeckiske psykiatern Stanislav Grofs välkända fynd på 50- och 60-talet av hur LSD totalt kunde förändra en cancerdöende människas hela psykiska grundram, har säkert påverkat Keirsey.

När jag tittade på hans övriga tankar upptäckte jag att han skapat sig ett eget litet "4-elementssystem", för att beskriva personlighetstyper. På Wikipedia finns en tabell där hans fyra typer korreleras med den antika läran om de fyra kroppsvätskorna (som i sin tur var kopplade till de fyra elementen).

Det som fascinerar mest är hur Keirsey uppenbart plagrierat Myers-Briggs världskända test för personlighet och yrkestillhörighet. Den som på Wikipedia sammanställt Keirseys "rationella typen" och dess notabla jobbtyper (arkitekt, fältmarskalk, uppfinnare och "master mind") med det antika Vattenelementet ger jag inte mycket för!

Däremot stämmer Myers-Briggs "intuitiv-tänkande" typ bra med Vatten. Jag säger plagiat, för vem behöver ännu en typologi?! Myers-Briggs var ju redan från början en vidareutveckling av djuppsykologen Jungs tankar och metoden är väldigt vass.

Frågetecknet får kanske sitt svar av psykologens horoskop. 

Vem är sig själv närmast om inte egot? Psykologens horoskop ser remarkabelt torftigt ut vad gäller aspekter, men alla de grupperade planeterna bildar naturligtvis två distinkta block som säger: månsida och solsida! Solen i härskarläge i Lejonet och Månen i härskarläge i Kräftan. Kanske ett perfekt psykologhoroskop? Eller en ren karikatyr på en människa i en ledarsida och en sida för de ledda?

Men plagiatet? Jo, ett Sol-Lejon vägrar vara nummer två. Finns det redan en fullgod produkt på marknaden kan man ge sig på att ett Lejon likväl ska försöka överglänsa med sin egen "tagning" på samma grej. Men det som ger plagiarism är förstås Vattenelementet som kreerar genom att återspegla inkommande solljus (idéer) och här är Månen i Kräftan fasansfullt skicklig i sin totala osjälvständighet. 

Wikipedia-artikeln om de fyra kroppsvätskorna (länken ovan) påminner om att antikens Vatten var "kyligt och känslolöst" - "kall som en fisk"! Men detta är bara sant om det idealiserade Vattnet, då det inte blandar sig med något annat element. I verkligheten tycks Vatten vara bräddfullt av inre drifter och instinkter - och det lever för att svara på inkommande intryck!

Jag har sett starkt Kräftbaserade horoskop som från början till slut matchar livsstilar som är plagierade not-för-not från det som tidningarna basunerar ut som det som gäller. Kräftan finns i allmänhet med där det handlar om att jaga upp kommande trender, eftersom det trots vår globaliserade tid ändå finns vissa dröjsmål här och var. 

Månen kan reflektera en trendsättande "Sol" (härskare, idol, etc) någonstans och rikta återskenet mot någon liten avsnörd hemmapublik som inte själva har direkt kontakt med källan. Men undrar just vilka som sitter i redaktionerna på nättidningarna och bara kopierar engelska nyhetsartiklar rakt av... Ett annat exempel är modejournalisten Sofi Fahrman som väl en tid var ett dominant namn i Sverige men som nu drunknad bland alla andra modebloggerskor som upptäckt hur enkelt det är att fungera som en Kräfta/mellanlänk. 

Sofi Fahrmans horoskop är för övrigt intressant som det kanske mest materialistiska och jordnära som går att föreställa sig, med just Solen i Kräftan, disponerad av Månen som själv står i "tyger och material", dvs Oxens tecken och därtill i kombination med passionerade Mars. "Känslor och föreställningar kring fysiska ting" kunde man sammanfatta den teckenkombinationen - precis som hennes livsöde artat sig.

David Keirsey har istället sin Måne, Mars och Venus i reflektionens tecken vilket på ytan ser ut som en rent instinktiv och smått okontrollerad kombination, hyperemotionalitet som svarar på tilltal helt instinktivt och utan någon eftertanke alls. 

Verksamheten i Kräftan liknar i hög grad den stirriga ADHD som han förnekar på det sätt den f.n. formuleras. Är det för att han själv är en av de "ryckiga" och "rastlösa" i sin själ?  (Jag tänker här på Humanisternas ordförande vars Mars/Venus i Kräftan ofta får honom att snabbt tappa fattningen i debatter - Vatten må vara kyligt i vilande tillstånd, men via Kräftan blir det lätt alarmerat och går in i gapig försvarsställning.)

Minns Månen-i-Kräftan som antingen en last, det okontrollerade begäret att fylla sig med sinnesimpulser, eller också som en dygd - den förvärvade visdomen att lugnt och stilla återspegla eller djupt reflektera inkommande information. 

I det senare fallet skulle vi med Myers-Briggs kunna tala om en kombination av intuition (känsla) och tänkande och därmed också det klassiska Vatten-elementet för en som helt distanserat sig från den irrationella själen och vunnit apatheia, det distanserade och känslobefriade tillståndet som befordrar förnuft. Detta läge underlättas, antyder astrologin, genom att ge kroppen vad den ska ha så den håller sig mätt och lugn, därav Månens "upphöjelse" i Oxens tecken.

Det är säkert inget fel på hans fyrdelade temperamentssystem, men uppenbarligen har han bara plagierat de antika fyra elementen i försöken att konkurrera ut M/B-typologin! Tittar man på psykologens "rationella temperament" - det Vatten antiken tydligt kopplade till den irrationella, vegetativa själen - är det dock många avvikelser - "under stress undertrycker eller rationaliserar de rationella sina känslor". 

Ja men det är i Keirseys värld med bara fyra temperament. I astrologin har Vattnet tre olika zodiaktecken och modifieras där av tre olika gunas eller kvaliteter. "Kall som en fisk" spricker lätt och blir hysterisk och så även Kräftan. Men Vatten enligt Skorpionens evangelium har en märklig förmåga att knipa ihop under yttre stress och agera kyligt. Och det beror förstås på att Tamas guna är lika lätt att rubba som ett berg...

En kul upptäckt i vilket fall, detta moderna psykologiska plagiat på en gammal lära. Och det är rätt typiskt den lägre typen av Lejon att sno äran åt sig för något man inte alls skapat! Eller beror det här beteendet på att Lejon och Kräfta tillsammans och i denna mängd ger för mycket Eld/Vatten-krig, dvs för mycket av uppmärksamhetssökande sensationalism?

*****

Tillägg

När detta var skrivet och klart (trodde jag), kastade jag ett blick på mitt eget dominanta element, Luft. Hos psykologen är detta en "artisan", dvs, en hantverkares temperament. Detta skulle motsvara Myers-Briggs "sensing-perceiving" och nu faller mängder av kopplingar till Luft som den här bloggen tryckt på. "Leva från dag till dag" skulle möjligen kunna stämma på Tvillingarnas rörliga Luft - bekymmerslösa pratmakare som tecknet är i dess enklare roll som "barnmentalitet"! 

Men hur illa stämmer inte "förnimma & uppfatta"-typen, som också beskrivs som ett "intryckssökande temperament" på Vattumannens typ av Luft där vi har människor som lever på ytterligt abstrakt "luftnivå" - snarare involverade i dialog mot gigantiska, internaliserade tankestrukturer än ytligt småpratande som den unga Tvillingarna! 

Hantverkaren har möjligen en koppling till Vattumannen via dess härskare Saturnus som är en essentiell Luftplanet. Platons Världsskapare Demiurgen (som kallas en hantverkare) försjunker i rationell meditation över de former han sedan "hantverksmässigt" ska återge i denna världen som en del av dess tillblivelse. Detta inre skådande av alla idéer som senare ska ingå i världen liknar Saturnus som "äger" hela luftrummet. Men den fysiskt hantverksmässiga delen - göraren - är naturligtvis mer lik Saturnus i dess "jordtillstånd", som härskare över Stenbocken. Här är den verkliga hantverkaren, en "denna världens herre" aller chefsartikekt. 

Tyvärr har redan Keirsley slösat bort arkitektrollen på "det rationella temperamentet" så jag lutar mer åt att hela hans system suger fett jämfört med det gamla välbalanserade antika systemet!

Farrells horoskop, nu ännu mer stört

Colin Farrell har redan fått allt den text som behövs för att beskriva ett miserabelt livsöde med mer framgång än en självisk människa kan hantera. Som någon bloggare någonstans sa, han katastrof till privatliv är långt mer intressant än någon enda rollfigur han gjort på film. Men nu gör han det igen: efter två år med en flickvän med vilken han redan skaffat barn drar den här förbannade själen vidare (AB). 

Det första inlägget om Farrell innehöll många observationer. Nu ska några andra aspekter granskas. Eftersom nedanstående karta också innehåller födelsetimman och orten (Dublin) är den mycket mer exakt än det förra inläggets solära karta.

Tack vare födelsetimman ser vi plötsligt ännu en pretty boy som likt Johnny Depp och Brad Pitt fått sitt fysiska utseende (ascendenten) välsignat av lyckoplaneten Jupiter. Skyttascendenten är yvig och "far runt över hela stället" men Jupiter i egoprincipens Vädur har ännu långt kvar till den mognad en fungerande Skytt signalerar.

Det är märkligt att hitta Farrells födelsetid direkt efter en granskning av den svårt handikappade astrofysikern Stephen Hawking! Hans Skyttascendent har knappast givit honom vare sig utseende eller förmågan att flänga runt.

Jag påbörjade i det inlägget en långsiktig spaning på jakt efter bekräftelse på en urgammal tanke: att planeter i tecknen visar två sidor. Placeringen som sådan är själva kroppen (formalia) men den planet som disponerar över planeten anses teckna frågeställningens inre själ. Är båda i harmoni resulterar skönhet, i annat fall kanhända avsaknaden av sådan.

I fallet med människokroppen (ascendenten) innebär en aspekt från Jupiter alltid att Jupiters elementära placering motsvarar ascendentens element, och det är en viktig faktor. Hos Hawking såg vi Skyttascendenten (Eld) skära sig rejält med en Jupiter i Oxen (Jord). Colin Farrell har ett mycket distinkt utseende som liknar den emotionellt instabila Alexander Rybak som vann schlagerfestivalen åt Norge häromåret.

Ett närmast perfekt "look-alike"-par! De matchar varandra på ett flertal nyckelpunkter. Båda har Månen i Tvillingarna och norrmannens Sol-Vädur disponeras av Mars i Skytten - jämför irländarens Jupiter i Väduren välsignande en Skyttascendent!

Vi ser här två fall på hur Eld/Luft i kombination kan ge nästan självlysande karismatiska människor! Här talar man inte längre om "vackra drag" utan om något som går utöver den knådade lerkroppen. Det är människornas daimon som lyser rakt genom dem, och det är här Eld och Luft visar sig vara element från "andra sidan", fast de förstås också har sina världsliga motsvarigheter (i t.ex. ljus och vind).

*****

Bara några minuters skvallersurfning visar att Colin Farrell har ett rykte om pervers, förgrovad eller sjuklig sexualitet. Det förvånar inte med tanke på att den fallna Mars i Kräftan är överrepresenterad bland homosexuella. Här hålls dessutom sexplaneten under lock av en i sig illa placerad gränsdragare (Saturnus)!

Det här är inte en bra kombination i detta känslomässiga Vattentecken, det ger inte en stoisk aggressionskontroll som i t.ex. fallet David Lynch, en man som predikar meditation som ett sätt att tillväxa mentalt genom att kanalisera sexenergin genom ryggraden så att den sublimeras i "kosmiskt medvetande". Typiskt nog har Lynch Mars/Saturnus i Luft! [1]

Men den emotionellt störda Colin Farrell - som jag svagt misstänker bär på undertryckt homosexualitet och därför är extra brutal och snaskig mot kvinnor för att uttrycka ett omedvetet förakt för dem (jämför Kapten Klännings Mars i Kräftan) - har därtill denna undertryckta aggression i ett "ondskefullt" hus (åttonde, död och depression).

I just detta fall ritar jag ut Mars 210-gradersaspekt för att påminna om att även tomma hus (i horoskop där födelsetimman är känd) mottar aspekter. En sjuk Mars i Vatten attackerar alltså det mentala tredje Lufthuset för en Vatten/Luft-störning. Bara mannens kändisskap tycks skydda honom från att tas in för mentalvård!

Att han troligen lider av en biokemisk obalans framgår av sjätte hälsohuset som "samkör" med åttonde huset, ett Jordhus och ett Vattenhus. Den kände brittiska astrologen Charles Carter såg känslostörningar som en följd av endera ett tungt befolkat sjätte- eller åttondehus. Farrell har båda fullbelagda!

Blotta mängden planeter här, visar också hur den derangerade kvinnan som anklagade Farrell för sexuella vidrigheter för några år sedan mycket väl kan ha haft rätt (även om även hon troligen var ett nutcase - lika barn dras som bekant till varandra). Mars/Saturnus och så den så ofta degraderade och brutala Oxen tillsammans med den primitivt instinktiva Kräftan (i störd version) - hur normalt verkar allt detta?

Missa inte hur väl sjätte husets innebörd av "fiender" blossar upp i detta horoskop. Oxen står för äganderättskänslor ("mitt fosterland", "min tomt") och Farrell fick igenom ett domslut att den nämnda kvinnan inte fick komma i närheten av hans "ox-territorium" (som följer med vart man än går).

När jag dubbelkollar Colin Farrell mot det kinesiska Ho Lo Li Shu-systemet visar han sig född under exakt det tema jag under många år associerat med förföljelsemani, solipsistisk härsklystnad och självdestruktivitet. Det 23e temat i dess "översta tagning", beskriver en "klyvningsprocess" som når ett extremläge och där det visar sig vem som är en "ringa människa" och vem som är "nobel":

A large fruit not [yet] eaten.
The noble person acquires a carriage.
The small person strips to pieces [his/her own] cottage.

(Kommentar till symboliken i länken ovan.)


_____

1. Apropå framgång och skönhet har David Lynch Jupiter i första huset. Han ser i mina ögon mer ut som en härjad och mörk själ än en bildfager människa, men jag har aldrig sett något ungdomsfoto på tungviktarregissören.

Fler desinformatörer i ateist-Sverige

Hellre än Hatte

Det är väl sällan man får uppleva att en så kallad sekt smiskar en så kallad vetenskapsman på fingrarna. Men det är vad som händer med DN:s recension av historikern Hatte Furuhagen som under stort åbäkande (eller är det bara recensentens klafsiga fingeravtryck?) dekonstruerar Gamla testamentet för att visa hur opålitligt det är som historiskt källmaterial. 

Fem hela år har han plöjt in i det här projektet och man undrar om det här är ett värdigt sätt att avsluta en karriär fyllt av höjdpunkter. Men så är det med ateister, att det finns en punkt där de tappar all omdömesförmåga. Den kristna Maranatarörelsen kan i några få rader sticka håll på Furuhagens fem år av forskning genom att direkt ange ett antal bibelställen som fullständigt kullkastar åldermannens tvärsäkra påståenden om de "onda" filistéerna. (Sant är förstås att Bibeln också innehåller berättelser om skärmytslingar med dem!)

Och DN-redaktören sedan, som glatt instämmer i religionsbashingen, ska vi inte tala om. Han har uppenbarligen inte en suck om att det här är gammal skåpmat. Redan mina urgamla kursböcker från universitetet i Gamla testamentet beskrev det Furuhagen talar om. Recensentens slutkläm är, som en läsarkommentatar påpekar, rännstensjournalistik, en nivå som man snarare kunde vänta sig av en sådan här blogg än en ledande dagstidning.

Oavsett hur mycket jag skrattade åt Mosebacke monarki i min barndom, från vilken jag tycker mig minnas en gravallvarlig Hatte Furuhagen, inser jag att han måste vara ateist, precis som DN-redaktören.

Och det är förunderligt hur astrologin ofta nog nosar upp den här speciella avvikelsen i förnuftsgåvorna - båda lider av samma övergripande problem: svårigheten att hålla den irrationella själens degraderande inverkan borta från det himmelsblå intellektets rena förståelse:

Som hedersprofessor kan man nickande instämma i Furuhagens storkors i Sattva guna (ljusgula fälten) - en sökande och vetgirig grundnatur. Problemet här är att båda de tunga riktningsangivarna för en mansålder, Saturnus och Jupiter, inte är optimala. Saturnus för historia och organisation gör sitt jobb men inte filosofins Jupiter som inte mäktar stödja Saturnus när det kommer till att förstå de historiska material som rör filosofi och religion. 

Förståelsen stannar på en sjuårings mognad, förblir ett inkoherent plockande med rådata. Organisationens Saturnus må sätta ihop allt kronologiskt men Jupiter i Tvillingarna förstår bara inte religion och filosofi. I riktigt usla fall blir det rena skämtet till religionsforskning som det Lena Einhorn (Jupiter i Tvillingarna) presterade när hon slog samman Jesus och Paulus till en person i en bok som det förvånar mig att inte också hon fått ett hedersdoktorat för. 

I Sverige hyllas alla som gör så mycket skada som möjligt, skriver så desinformativa eller illa underbyggda böcker som möjligt! Skrönor om tandlösa och analfabetiska religionsgrundare. Faktum är att landets intellektuella ledare håller på att skapa en nation av totala idioter med kunskaper så förvridna och osanna att svensken inte kommer att klara en dialog med någon utanför det här landets gränser. Är det detta som är avsikten med den religionsbashing som pågår? Söker vi marginalisera oss genom att bli totala andliga krymplingar?

Återkommande bloggbesökare vet precis vad som menas med Furuhagens gigantiska fält där havsgrönt VATTEN flyter ihop med himmelska BLÅ intellektualiteten. Som idéspruta bekräftar Furuhagen precis min tes om att förvirringen i gränsen mellan dröm och vaken rationalitet är en tillgång för konstnärer och personliga kåsörer. Här fungerar Furuhagen.

Men jag betvivlar inte det minsta att det är samma röra som inte duger för att nå det sensibla sinne som förmår förstå religionen eller uppleva dess realiteter.

Ännu en gång hittar vi den känsliga Vågen vars intellektualitet när den råkar ur spår pga inverkan från det undermedvetnas attityder kan bli en synnerligen falsk rapportör utan vare sig förmåga eller vilja att presentera en saklig och avvägd information. 

Precis som för författaren och religionshataren Philip Pullman (vars inlägg också refererade till Maria Svelands snarlika horoskop), är Vågens omdöme skadat. Venus, Solens disponent, har gått in i hatiska Skorpionens mörka Vatten vilket ger en mindre än fullt rationell bas för den Luft-placerade Solens verksamhet. 

Och som om inte det räcker attackerar också krigaren Mars ur sitt klenaste läge, fallen i den irrationella Vatten-principens eget tecken Kräftan, intelligensens signifikator Solen. Vilken Sol klarar en dubbel attack från den orena instinktens nivå?

Som bäst är de här människorna godmodigt småvrickade, egna i humorn, men i fråga om religion tycks de helt sakna omdöme. För inse, att praktisera sammanlänkning mellan egot och den andliga Översjälen går inte om psyket är alltför stört. Många dokumenterade fall av psykos visar att yoga-metoder är rent av hälsofarliga för människor med en klen intellektuell konstitution. 

Det är således inte alla givet att söka och finna himmelriket, och med det här medfödda handikappet (horoskopet tecknar inte barndomsmiljön utan dagen för själens entré i rumtiden) verkar det närmast som om individerna bär en harm eller agg över detta faktum. I det omedvetna är ateisten en kriminell varelse som för närvarande reformeras av Livet - under sitt högljudda trots och med en demons blasfemier i sin mun! Det är Lucifers drama om och om igen.

*****

DN:s sorgesamma "litteraturkritiker" är som synes skadad på ett snarlikt sätt på sin solära intelligenshalva, men att han sitter vid en kontorsstol och uppbär hög lön för sina överflödiga åsikter istället för att som Furuhagen vara en kreativ och skapande natur, framgår av de två gröna pilarna.

Med dessa pekar jag på Solen och Månen och deras respektive disponenter och hur solsidan och månsidan inte hänger ihop. Solen är en estet, den stöttas av Venus från Eld (Lejonet). I någon mån motverkar detta den mentala attitydstörningen som kom från Mars-Kräftan, men utan födelsetid kan inte influenserna rangordnas i betydelse.

Hans konsumtion av litteratur och materialistiska grundton syns i ett sinnelag (Månen) i Vatten, disponerad av Jupiter i Oxen/Jord. Den här kombinationen törstar efter sinnesstimulans men håller inte samma nivå som kombinatet Solen och Venus (Luft/Eld). Det är därför han läser böckerna istället för att skriva dem.

Varför han har en rännstensunges förmåga att hantera religiösa teman beror på att han är född samma år som den parodiska ateisten Christer Sturmark, mannen som inte kan formulera egna argument utan tvingas låna hela sitt tankegods från brittiska religionshatare. 

Det är kombinationen under en del av 1964 av samma störda Mars i Kräftan i hatisk attack mot Saturnus i Vattumannen som ger en attitydstörning mot vissa typer av tankestrukturer. 

(Vattumannen = koncept eller världsbilder, se en specialdiskussion av Mars-Kräftans attack mot Vattumannen i detta inlägg.)

Kombinerad med Jupiter i Oxen tycks ett flertal punkter tillsammans degradera horoskopets allmänna tonläge så att vi hamnar i begåvningsreserven. 

Det är fascinerande hur det är patrasket som sätter dagordningen i det här landet. Kan Sverige vara helvetet på jorden? Eller är det, som jag antytt tidigare, en skyddad verkstad för alla reinkarnerade själar som haft religiösa problem i tidigare liv? Forna offer för, säg, Inkvisitionen, nazioffer eller -förövare, och som oavsett närmare historisk anledning inte för tillfället klarar mer än att verka genom ett ego och ett materialistiskt förnuft? 

De är således mentala dvärgar jämfört med många andra folk här på jorden. För bara en mental krympling skulle komma på tanken att tro sig ha kommit längre än alla andra kulturer, och det genom att anföra skäl från en materialistisk pseudovetenskap som evolutionsbiologin vilken saknar varje anstymmelse till "hårda" bevis enligt hårdföre Oxford-professorn John C. Lennox! De hade en teori från Darwins dagar, men den har molekylärbiologin fullständigt slagit sönder. Ateist är i dag bara ett tecken på att man är sällsynt illa informerad.

Via viktiga kanaler håller en ung generation på att fostras som tänker och talar exakt som en mobb i frågor om religion och livsåskådning. Föga vet de som ansvarar för den här demoniska skuggsidan av sekulariseringsprojektet att deras varje steg antecknas i universums själva substrat.

Det kommer sedan att användas som stoff i deras kommande liv, då allt de nu gjort kommer att vändas mot dem! Ja, så har det sagts mig: Ateisten kommer att bli förföljd för sin otro i ett kommande liv! Gåtan är nihilismens själva natur, den som driver vissa att uppsöka det onda och mörka och utsiktslösa. För hade man kraftfulla ord för den här typen av mental urspårning: de kallades för Satans barn. Astrologin har vissa metoder att röja dåliga dispositioner, men den kan inte berätta om vad Furuhagen och hans tillskyndare på DN-redaktionen gjort fel för att födas under dessa bristande stellära omen.

*****

Se även SvD-artikeln Religionerna är inga virus för en kommentar till det osunda svenska "intellektuella" klimatet närhelst ett ämne ska dryftas av genuint oförstående människor.



För protokollet. 

Redan Helmer Ringgrens skolbok "Israels religion" från 1965 antyder mycket av det som det tog Hatte Furuhagen fem år att forska fram [1]. Tesen om att Moses intåg i Kanaan var en fiktion levererades av några danska forskare på 1980-talet, men avsaknaden på bevis, borde Furuhagen av alla människor veta, är inte i sig själv ett bevis för att aldrig en händelse liknande Osarsif/Moses uttåg ur Egypten ägt rum.

Metallurgen Robert Feather, som arbetade med Kopparrullen från Dödahavsfyndet, har istället utgått från att berättelsen har någon historisk bas och nystat från den änden. Han skrev en habil Dan Brown-liknande spaningsberättelse i "The Mystery of the Copper Scroll of Qumran - The Essene Record of the Treasure of Akhenaten" (1999/2003).

Boken revolutionerade knappast religionsforskningen, men jag nämner den bara för att ämnet är så mycket mer spännande än man kan tro efter att en ateist vinklat och vanställt presentationen. Som om vår egen tids historieskrivning och massmediabevakning inte är lika tendentiös och vinklad som något antikt dokument. Furuhagen är alltså historiker men undanhåller den opartiska insikten att berättelser då som nu tjänade makthavarnas intressen? Det är bara dålig vetenskap.

_____

1. Minnet kanske sviker mig här, så jag garderar med grundkursmaterialet "En bok om Gamla testamentet" (1969) av Ringgren/Albrektson...

Planeten & dess själ: parallell i Platon

Vikten av att inte bara studera en planet i dess tillfälliga värdtecken utan också dess disponent, upprepas ofta på bloggen. Den indiska grenen av astrologin talar här om planeten i ett tecken som själva kroppen och dess värdteckens härskare, planetens disponent, som planetens själ. 

Som nämnt betraktas Månen som markör för psyket, sinnet eller själen och här uppstår egenheten att även själen har en själ. Det får man leva med. 

I ett enda fall saknar planeten en inre själ, och för nämnda Måne är detta förstås då planeten är hemma och konsoliderad i sitt eget härskartecken (Kräftan). "What you see is what you get." 

Planeter i härskarlägen ger en otvetydig signal om att planeten ifråga inte spelar ett dubbelt spel. (Naturligtvis kan andra faktorer skada planetens beteende, men insida och utsida är teoretiskt densamma - individen har en ful sida i sin personlighet men den avslöjas direkt via utsidan.)

En annan fördelaktighet för frågan om kropp och själ i samklang är att planeten och dess disponent ockuperar samma element eller, i vissa fall, samma kvalitet (guna).

Dessa tankar är naturligtvis gamla som gatan. Se t.ex. Platon i hans mest kända verk "Staten" - resonemanget här är analogt med astrologins resonemang, och det beror förstås på att Platon var väl förtrogen med ämnet:

-Om någons själ har en fin och vacker karaktär och hans kropp matchar den i skönhet och därför är i harmoni med den, så att båda delar samma mönster, skulle inte det vara den mest intagande syn för den utrustad med ögon att skåda?

-Det skulle det säkerligen.

-Och är inte det skönaste också det mest älskvärda?

-Naturligtvis.

-Och en musikalisk människa skulle älska sådana människor mest av alla, men han skulle inte älska den som brast i harmoni?

-Nej, det skulle han inte, åtminstone inte om defekten satt i själen. Men om den bara satt i kroppen skulle han fördra den och vara villig att omfatta pojken med den.

Bok III, 402c-d

Som synes hamnar resonemanget på de gamla grekernas homoerotiska sidosteg (som Platon i andra texter lamenterar). Men den underliggande principen, estetik mildrad av etiska hänsyn, är densamma som kan sägas gälla i den astrologiska tolkningsprocessen.

I de fall där kropp och själ talar samma språk, ska man räkna med en god och tilltalande presentation. Men där t.ex. en planet i Jord har en Eld-placerad disponent kan man misstänka att individen har svårt att uttrycka sin vision i ord. Eller kanske den kroppsliga yttre formen inte gör den inre godheten rättvisa. 

Bloggen har i allmänhet inte, i sina blixtsnabbt nerskrivna referat av horoskop plockade ur dagspressen, brytt sig om att gå ner på den här nivån. Har det funnits t.ex. en motsättning mellan känslans Vatten och det rena intellektets Luft har den påtalats ("dissociation", "bortträngning", etc) men utan att undersöka den närmare relationen mellan "kroppen" och dess "själ". Ett skäl till detta är att horoskop utan födelsetimma lämnar så många osäkerhetsmoment att det inte är värt att överanstränga sig.

Det här är också en ingång i astrologin som borde provas empiriskt! Man kan börja på den allra ytligaste nivån och fråga sig om människor som allmänt anses vackra och tilldragande överlag har en planet och en disponent som, med Platons ord, "delar samma mönster" eller åtnjuter synergi. 

Eller omvänt, finns det människor som haft otur med sin fysiska kropp - t.ex. den svårt handikappade vetenskapsmannen Stephen Hawking - men där de kroppsliga planeternas disponenter berättar en annan historia, den om en ren och högt utvecklad själ? För den här typen av fråga krävs naturligtvis födelseklockslaget som etablerar ascendenttecknet. 

I fallet Hawking, tidigare nämnd i ett inlägg om intelligens, är födelsetiden inte verifierad, men Skyttascendenten passar perfekt för en astrofysiker! (Se även inlägget om Stålflickan för en fånig spin-off på samma arketyp/idé.)

Födelsen äger rum strax före soluppgången och alla kroppsliga indikationer kommer därför att involvera också Solen, en symbol för den dagaktiva människan - väldigt aktiv det rörliga tecknet Skytten! 

Stämmer nu detta födelseklockslag som jag nedtecknade från en bortglömd källa för många år sedan men inte längre kan verifiera via nätet, hamnar det första kroppshusets härskare Jupiter - tillika Solens disponent - i det ofördelaktiga sjätte huset för kroppslig hälsa. Oxen är trög Tamas som kan representera fysisk immobilitet. I själva verket kan expasionens princip i Oxen läsas som "förstärkt obenägenhet att flytta sig från sin plats" [1].

Jupiter har hamnat i ett kroppsligt tecken som talar helt mot dess egen natur, och dessutom är Jordelementet en ren fiende till den fjäderlätthet som Eldelementet och Skytten representerar!

Åtminstone i detta fall har vi ett tydligt besked om att kroppen och dess själ eller animerande princip (här: Jupiter) inte alls samarbetar. Och faktum är att hela horoskopet går i den här oförsonliga motsättningens tecken. Samtliga "äkta" planeter står i Eld eller Jord. 

Går man till vetenskapsmannens själ - Månen - beskrivs den som "extraordinär" genom kombinationen med Rahu - drakhuvudet som söker höja sig över den sublunära sfärens tak - höja sig över dess egen tilldelade zon (och som därför ådrar sig gudarnas vrede). Och sannerligen, en bättre bild för ett sinne som tänker om ting bortom den ringa lilla verklighet nere på jorden (som är allt den genomsnittliga är intresserad av), går väl knappast att föreställa sig!

Månen i Lejonet visar också att Hawking tar sig an de allra största frågorna mänskligheten känner. Själen på insidan av hans själ är alltså Solen - den direkta symbolen för jiva-atman, andemänniskan. Denna står bortom frågor om gott och ont på den futtiga humanistens nivå, men är naturligtvis själv en garanti för det goda och sköna. Så genom att tillämpa den här enkla metoden om omen om inre och yttre, tycks horoskopet vagt indikera att den kroppsliga människan är i kamp med att själen är "home-free".

Visst kan man gå ner ännu en nivå och fråga kring själen till själen till själen. Men då är vi tillbaka vid Jupiter - expansionens och rörlighetens planet - som låst sig i Jordelementet. Det måste ha funnits något som drev andesjälen Hawking tillbaka till planeten Jorden och därtill en skadad fysisk kropp. Men det är hans själs historia och den går inte att utläsa i formen av klartext. 

Vad den allra mest esoteriska indiska astrologin kan säga genom att splittra varje tecken i 60 minimala sektorer och enligt vissa metoder omfördela planeterna inom dessa för att direkt läsa själens karma - det är en astrologi jag aldrig kommer att nå i detta liv. För många pusselbitar saknas.

_____

1. Fast jag uppskattat vetenskapsfilosofen Wolfgang Smiths böcker, märker man genast den "oxiga" oviljan att ens överväga värdet i djuppsykologen Carl-Gustav Jungs resonemang i hans första bok "Cosmos & Transcendence".

Smith, ska sägas, är en katolskt kristen vetenskapsman, vilket genast gör honom Tamas-bojad till en uppsättning spelregler. Och eftersom Jung ifrågasatte kristendomens förvaltande av det doktrinära arvet från Jesus hamnar t.o.m. en sådan intellektuell begåvning som Smith i låst "ge-igen-position" (Tamas!) till Jung. Smith förmår inte se Jungs vy och att den i djupet är så snarlik kristendomens mer esoteriska punkter (himmelriket finns inom er), att käbblet känns överflödigt.

Smith ser istället Jung som en förvirrad produkt av postmodernismen, vilket är ett obefogat snålt och svepande omdöme. Jupiter tycks med andra ord inte särskilt generös i Oxen, vilket med råge Humanisternas ordförande Christer Sturmarks egen Jupiter-Oxe omvittnar. "Den enda vägens människor."

Det är kanske på den här nivån - jordbundet bokstavlig identifiering med sin egen doktrinära position - filosofiska Jupiter i Oxen hamnar... I så måtto har även Stephen Hawking några "evolutionära" steg kvar. Han har mjuknat med åren efter att ha misslyckats med sin TOE - theory of everything - och jag tror han har någon liten religiös sensibilitet även om han inte skyltar övertydligt med den.