Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


söndag 12 september 2010

Nobelpristagaren som hatar pengar


Jean-Marie Le Clezio

Fristående fortsättning på föregående inlägg.

Utifrån aningen att Moder Jord sviker sina söner och döttrar - det faktum att jag råkade upptäcka två kvinnor med Månen och Venus i Oxen som förolyckades innan de fått ett fullt liv - bestämde jag mig för att söka igenom alla drygt 4.000 horoskop efter samma kombination.

Eftersom merparten är solära horoskop kan några månplaceringar vara osäkra, men här är skörden, 25 stycken.

  • Amelia Earhart - äventyrerska, försvunnen under soloflygning
  • Anna-Lena Brundin - komedienne
  • Bette Davis - karismatisk aktris
  • Brooke Shields - aktris med extremt depressiv mor
  • Charles Schmid - massmördare, specialitet: unga kvinnor
  • Esbjörn Svensson - jazzmusiker, drunknade ung
  • George Bailey III / Capleton - extremt homofobisk religiös reggaemusiker
  • Herbert Karajan, von - dirigent
  • Ingemar Hedenius - dyster ateist
  • Irene Jacob - skir och "sårbar" aktris
  • Jean-Marie Clezio, Le - Nobelprisförfattare 2008
  • Jennifer Garner - aktris
  • Johanne Hildebrandt - författare, krigskorrespondent
  • Kissie/Alexandra Nilsson - bloggare
  • anonym, introvert kvinna - introvert kvinna
  • Kylie Minogue - sångerska, fick bröstcancer men övervann
  • Maj Fant - psykologisk tv-personlighet, dog i als
  • Michael Palin - komiker och programmakare
  • Paul Dana - racerförare, körde ihjäl sig just innan han skulle debutera för David Lettermans team
  • Paul Weiss - metafysiker, organiserade C.S. Peirces dokument
  • anonym - minns faktiskt inte vem den här mannen är pga det ordinära namnet!
  • Pete Seeger - vänsterorienterad folkmusiker
  • anonym, aggressiv kvinnlig alkoholist
  • Ronnie James Dio - rocksångare, dog alltför ung i cancer
  • Saul (Solomon) Bellow - Nobelprisförfattare 1976

Ja, en kraftfull identifikation med naturen eller det kroppsliga slår inte igenom på något markant sätt här. Möjligen är det lite väl mycket sjukdom och död, men mot det kan sägas att det är när människor dör eller blir sjuka de får press och sannolikheten ökar att bli inkluderade i en horoskopsamling!

Slående fascinerande är dock franske litteraturpristagaren Le Clezio från 2008. Han har/hade en dövstum mor och han hatar pengar och ser dem som representationen för allt begränsande! 

Här är Oxen med Månen och Venus fullständigt klockren som den totalt negativa modersprincipen. Och hur han sedan kommit att hata pengar - en av Venus viktigaste innebörder, särskilt i Jordtecknet Oxen - är fascinerande även det.

Jag var tvungen att titta i detalj på horoskopet för att förstå mer om modern. Hennes handikapp och hans attityd till pengar låg naturligtvis inte i Månens kombination med Venus i sig! Här fanns också olycksplaneten Mars, lika illa placerad i Oxen som i stackars Mona Sahlins horoskop eller i det svenska nationalhoroskopet. 

Ibland ger tydligen Mars en girighet efter det materiella, ibland problem och eländen med finanserna, och ibland, som med Le Clezio, avsky för hela frågan!

Den observante hittar naturligtvis ännu fler problem på den här himmelen som kan förklara problemen på moderns sida, inte minst innehållet i det fjärde huset (mödernet).

Lyckligtvis finns födelsetid på franska astrotheme och det är väl, för vi har här en Sol i princip klar med Fiskarna (29:58) och en Måne också nästan ute ur Oxen (29:22), båda i negativa tecken och därför "nyfödda" enligt avashta-tänkandet för Jord- och Vattentecken.

Jag valde att markera Solen och Jupiter (hög intelligens!) grön fast vi har en månnod här och fastän Merkurius anses både fallen och i sitt detriment i Fiskarna (i motsatta Jungfrun firar den alla sina segrar vad gäller mental precision). Skälet till det är uppenbart: formellt ligger hela den här klumpen planeter i tredje merkuriala författarhuset och tyngst vägande är naturligtvis lycko- och framgångsplaneten Jupiter i sitt härskartecken och att den "spetsar" Solen. Att detta sedan samtidigt är Vatten i ett Lufthus ger säkert författaren många demoner, av vilka hatet mot pengar säkert är en av de harmlösare yttringarna!

Som om det inte räckte med hatkärleken till pengar i Oxen (Mars och Venus ohyggligt exakt på varandra) omvittnar även andra huset för pengar problem. Andra i Vattumannens tecken ger Saturnus som tillfällig härskare men Saturnus själv är fallen i Väduren i fjärde och angriper författarens egen jag-känsla (ascendenten). Han är alltså inte på got fot med andrahusets tillfälliga härskare! 

Trots att Sol och Måne i endera Jord eller Vatten borde meritera för etiketten "materialism" avviker det här horoskopet akut från den generella regeln och detta för att klockslaget röjer just missförhållandet i fjärde huset. Man riktigt ser författarens unga år med en dövstum mor: den vanligen så stilla Månen i Oxen är här överhettad (Mars) och moderns fjärde hus helt tillslutet av en illa placerad Saturnus som "hämmar" barnet självt (ascendenten). 

Jag vet inte mycket om författaren, men en intressant och ovanlig himmel är det. Tar man ett stickprov på tionde huset för ära och ryktbarhet, vet vi visserligen att han nått världens tak i och med Nobelpriset. Men fanns detta förutsagt i horoskopet? Vågen, de högre konsternas tecken, pryder tionde och Venus själv är i härskarläge och febrilt upphettad av Mars närvaro, samt kopplar till sinnet (Månen). Allt detta i det femte huset för individuell kreativitet. Och inte Solen med framgångens Jupiter i härskarläge i tredje författarhuset att förglömma! 

Jo, nog kan man tala om tydliga kopplingar mellan tionde husets ryktbarhet (eller det omvända) och en kreativ skrivare. Båda de "goda" (Jupiter och Venus) är involverade på "rätt" ställen utifrån det vi vet med facit i hand.

Kvinnliga hjältar


Amelia Earhart och Ulla-Carin Lindqvist

Det här inlägget blev inte riktigt som tänkt, och jag ska återkomma till framlidna tv-ankaret Ulla-Carin Lindqvist (död i muskelsjukdomen ALS 2004). 

Det började med en genomsökning av drygt 1000 offentliga personer med känt klockslag på jakt efter den mycket speciella kombinationen av "totalt jordbunden kvinnlighet", här uttryckt som Månen i upphöjt läge i Oxen (Terra) samtidigt som också Oxens härskare (och därmed Månens disponent) Venus stod i sitt hemmatecken. Och dessutom båda två i Oxens "naturliga" hus nummer två.

Jag får ibland helt vilda uppslag (som "blixtar från klar himmel") och jag vet inte vad jag kommer att finna om jag följer ingivelsen. Men ofta är det något intressant. Det här uppslaget kom när jag läste en senantik aristoteliskt inspirerad text om naturen och de fyra elementen och om den korrupta sublunära sfären där allt, till skillnad från livsformerna bortom jorden, måste dö.

En enda person uppfyllde dessa tre kriterier på extrem "sublunaritet" och det var, hör och häpna, en kvinna som vägrade hålla sig kvar på Moder Jord - äventyrsflygerskan Amelia Earhart! Född 1897 försvann hon för evigt från världen på en ensamflygning den 2 juli 1937 och hittades aldrig.

Förargade hon - en kvinna! - gudarna genom att försöka höja sig över sin biologiska status som markbunden kvinna? Nja. Men att det fanns en dramadrottning inom henne som var dödsmärkt, är uppenbart av horoskopets svåra störning mellan Liemannen i dödens Skorpion i dödens åttonde hus och den extrema äventyrar - och nöjesmänniska som syns i Mars med Jupiter i Lejonet i femte nöjeshuset! Och nöjestendensen retar i sin tur upp Liemannen! Tala om att utmana gudarna, som sagt och det oavsett kön.

Men jag tror också man ska notera demonerna Rahu och Ketu som "förbannar" strebern i henne som söker lyfta från det låga och kvinnliga fjärde huset och erövra världen - Stenbocken/tionde - se äregiriga Rahu i tionde för yttre anseende! Är detta en frisk ambition eller en mycket sjuk människas ambition?



Jämför gärna Amelias horoskop med det för Virginia Woolf, som förbannade sin låsta roll som kvinna i en mans värld och sen tog livet av sig. Det enda jag säger här, är att Amelia med Vädursascendenten och Mars i "manliga" femte huset gjorde allt det Virginia Woolf bara skrev och tänkte om men tydligen inte fick ur systemet - hennes identitetssökande Vädur låg i 12e huset för "self-undoing", dvs, självmord.

Den dystra innebörden aktiveras naturligtvis ganska sällan för detta hus även om huset, om välfyllt, ger en naturligt skygg och tillbakadragen natur. Jag har t.ex. ett kärt minne av en väninna som från att ha smakat lite cityliv sedan flyttade långt ut i naturen, bort från Stockholms city. Visserligen en soluppgång i Vågen (extremt karismatisk!) men en hoper planeter i Jungfrun i tolfte, inte minst förstahushärskaren Venus. Viljan till reträtt dominerade över viljan att utmärka sig.

*****

Om också Ulla-Carin Lindqvist var motiverad att mäta sig på männens villkor, vet jag inte, men även hon liknades vid en hjälte - fast nu i samband med den heroiska kamp mot en kropp som mer och mer tappade rörligheten pga muskelsjukdom. Den här bloggen är inte en astro-medicinsk blogg, men jag kan inte undvika att notera den häpnadsväckande obalansen av livslystnadens och passionens Rajas guna på Lindqvists himmel:



Det var efter att ha hittat Amelia Earhart och begrundat om hennes vackra ansikte var ett typiskt Ox-ansikte (givet den koncentration) som jag insåg att jag kände igen utseendet i det forna tv-ankaret. 

Men när man noterar Ulla-Carins tre planeter i Väduren och Amelias Vädursascendent (tv-ankarets födelsetid/ascendent är okänd) blir frågan snarare: beror likheten mellan de två Väduren. Slår den kroppsformande Vädursascendenten hos Amelia ut den "känsla" av Oxe som rimligen också borde spela in så att det i själva verket är en av Vädurens sub-typer vi ser här? Jag tror det, för jag har flera människor som är snarlika dessa två i minnet och som är födda i just Väduren.

Här är då kanske ett av bloggens första horoskop som påminner om att ascendenten faktiskt lägger en tunn hinna ovanpå Solen och andra ingredienser.

*****

Märk att båda kvinnorna har Solen i ett Vattentecken (hälsomässigt svagare än de övriga elementen) och båda har hungriga drakhuvudet i Stenbocken (att vilja vara någon inför världen) så att båda också har en släng av "egenmäktighet" eller att göra saker av "egen makt".

Båda har också kraftfull betoning av Eld och Vatten, vilket också leder till "sensationalism" eller "att göra rubriker" (inte mindre än en osund hunger på upplevelser och sinnesretning).

Frågan som jag kastar ut angående "sinnesretningar" och muskelsjukdomen ALS är om det kan finnas något samband med överdriven Rajas, som den vi ser i tv-ankarets horoskop, och den kontraproduktiva effekten att kroppsorganet som helhet dör bort från en?

I indisk astrologi (som jag inte orkade följa många meter pga dess enorma komplexitet) står Mars för muskelvävnad och märg, en planet som dock själv tillhör Tamas kvalitet, alltmedan den härskar över ett Tamastecken - Skorpionen - och ett Rajastecken - Väduren).


En annan tv-profil, känd som en mycket stark kvinna, Maj Fant, dog också i ALS. När jag snabbt hämtar fram och ritar upp det horoskopet, blir bilden följande (jag skriver som sagt i "realtid" här utan att veta vad jag kommer att upptäcka):



Lustigt nog Ulla-Carins tecken - och Amelias - fast lite omstuvade. Med äventyrerskan delade Maj Fant en rejält solid Oxe där Venus i hemmaläge disponerade över en upphöjd Måne. Jag minns kvinnan från tv i min ungdom - hon var nästan lite pansarvagnsliknande robust på ett sätt där man gärna håller en meters distans. Ingen som viker en tum eller anpassar sig (men jag vill minnas att hon ändå hade en lyhörd kvalitet).

Det aningen hotfulla intrycket kan ha haft att göra med, ser jag här, att hon har Solen i Väduren, som ofta kan upplevas som lite gåpåiga - till och med när disponenten Mars står i ett milt tecken som den gör här (Fiskarna).

Vad vi hittar hos Maj Fant är alltså Ulla-Carins Sol och Mars som bytt tecken med varandra. Intressant i sig men det räcker inte för att säga att en signatur för ALS hittats. Att bara studera Mars i egenskap av muskelvävnandens planet räcker säkerligen inte för att förstå hur den här sjukdomen möjligen yttrar sig som astrologisk signatur - det handlar säkert, som det brukar, om flera indikationer i samverkan.

Men det som började som en undersökning av vad som hänt människor som var födda med en "extremt jordbunden indikation" ledde till tre starka kvinnor som alla knäcktes av samma Moder Natur, och vars sista heroiska kamp var den som är typisk för Vattenelementet, det feminina elementet: det passiva uthärdandet i väntan på moksha, befrielsen (från det fysiska värdfordonet).

John Cleeses mörka sida

Det kommer egentligen inte som någon överraskning att läsa om att John Cleeses maniska galenskap inte enbart var en figur han trollade fram för legendariska Monty Python och senare i Fawlty Towers.

I Expressens artikel om den senare serien medger han ett maniskt drag i sin personlighet. Expressen fyller på med uppgiften att det var lite värre än så. Python-medlemmen Terry Gilliam har sagt att John Cleese låg på terapisoffan i trettio (!) år för att lära sig hantera all sin undertryckta vrede!

Så varför inte återvända till Cleeses horoskop - med känd födelsetimma - och se vad det är som felar (den första granskningen från september 2009 här).



Ungefär samma placeringar som den första granskningen såg som orsak till hans "knäppa" eller humoristiska sida kan vi med hjälp av i dagsläget 142 andra fall [1] identifiera som egenmäktighetssyndromet, den samtidiga närvaron på himmelen av en aktiv Vädur (egocentrism) och härskarprincipen Stenbocken. Cleese har varit expert i sitt liv på att gestalta infantila vuxna, inskränkta i sin vilja att dominera och få sista ordet! 
Men den nya uppgiften är alltså hans oerhörda problem med undertryckt vrede. Låt oss se närmare på exakt hur egenmäktigheten är konstruerad hos Cleese.

Det är rätt uppenbart, eller hur? Saturnus - den stora undertryckaren - står fallen i egocentriska Väduren och defekt och vanskapt som egot redan här sägs vara, förvärras scenen på ett för mig svårbegripligt vis av att Saturnus står uppknuten invid de onda månnoderna. Och denna fullständigt missriktade självstrypning kastar sedan sin kontrollerande och hämmande aspekt över den friska aggressionens Mars som i Stenbocken anses vara en "upphöjd" placering. 

Jag har tidigare spekulerat i att Mars anses förädlad här beror på att aggressionen i sig anses en ond kraft i indisk astrologi. Det är inte andesjälen som verkar genom Mars utan helvetet eller animalismen i det värddjur som själen begagnar sig av under sina liv på jorden. Under Saturnus direkta överinseende anses denna Mars tuktad och därmed förtjänt av "upphöjelsen". 

Men här ser vi ännu en gång hur fantastiskt djuplodande astrologin är: För om inte den upphöjda Mars disponent Saturnus fungerar på sitt håll, utan tvärtom både är fallen och angriper sin gäst, då kan man räkna med problem där det istället skulle ha varit klar kust för en "trimmad" och "förädlad" Mars! 

Det är fascinerande hur Saturnus två varv senare skulle komma att stå fallen i Väduren igen, alltunder att Mars gick in i samma klämläge och Anna Anka föddes - kvinnan som snart blev känd för att ha fullständigt noll kontroll över sin aggression! Här var inlägget om den saken.

Nog fungerar astrologin, alltid! Skrämmande tydligt.


*****

PS. Det framgår otydligt av kartan men Merkurius har just gått in i Skorpionen, i 0°11' Vatten, och mottar därför "välsignelsen" från ett extremt rörligt och känsligt psyke (Månen med förstärkaren och "välsignaren" Jupiter). Naturligtvis är psykets svåra placering i det "onda" åttonde dödshuset ytterligare en pusselbit, bortsett från att här skildras ett känslomässigt geni (alternativt hyperkänslig in absurdum).

Det här ser ut som ett fall av återfödelse från en hemsk olycka i ett tidigare liv, även om detaljerna inte kan ses i ett horoskop. Själen kommer tillbaka till jorden komplett med ett brinnande inferno i sitt psyke! 

Eller är det så att Cleeses horoskop är en "psykisk" radiomottagare för Andra världskriget som just rullat igång då han föddes? Hur många nazi-liknande karaktärer gjorde han inte under tiden med Monty Pythons Flygande Cirkus? Jämför gärna Cleeses himmel med vissa särdrag på Adolf Hitlers (nytt fönster, långt ner i artikeln).

Brittens horoskop kan alltså tas som en bra skiss på det helvete den sekulära västvärlden drog ner sig i för andra gången på kort tid under första delen av 1900-talet!

Tacka den moderna "rationella" människan för detta, ett långt värre monster än de som i religionens namn onekligen också skapat en och annan skamfläck i den växande mänsklighetens historia.

Som indisk filosofi noterar (fast med gigantiska tidsrymder som helst försvinner bortom mänsklighetens dokumenterade kunskap om sin historia) så befinner sig mänskligheten för närvarande inne i en flertusenårig period av extremt medvetandemörker.

_____

1. För att ha någon nytta av räkneverket som är kopplat till etiketterna försöker jag att inte upprepa t.ex. "Vågen" eller "egenmäktighet" där John Cleese tillägnas ytterligare inlägg. Men det blir fel och jag glömmer ibland så siffran 142 granskade fall av egenmäktighetssignaturen är bara ungefärlig.

Colin Firth - ännu en försteälskare


Colin Firth och okänd semi-lookalike

Av en anledning jag strax ska återkomma till glömde jag bort att tillräckligt väl belysa brittiske skådespelaren Colin Firth i diverse pläderingar för att den sideriska zodiaken korrekt placerar skådespelare i Lejonets tecken istället för Jungfruns (bland annat denna där han dock nämns).

Ingenstans kretsar väl livsuppdraget så tydligt kring den personliga pondusen, närvaron och gestaltningen som i Lejonet, känt som ett dramatikertecken. Jungfrun är inte alls känd för sceniskhet, däremot kanhända en som skriver texterna bakifrån ridåerna - eller som den som dagen efter recenserar teaterföreställningen!



Colin Firth är en ovanligt dämpad typ av Lejon pga ett starkt sekundärt inflytande från just Jungfrun, samt Tvillingarna. Mars och Venus i aspekt i de två "merkuriala" tecknen tyder förvisso på ett förhöjt libido vilket är A och O för att bli en kvinnornas gunstling på vita duken, men notera här att han är den urtypiska engelsmannen: den merkuriala valören innebär att han alltid spelar hämmade män, eller män med kärleksproblem! 

Firth är en klassisk karaktärsskådis som hamnat i svängen "romantiska tjejfilmer" för att han fungerar så väl som både stilig men samtidigt inte alltför Casanovaaktig. För att gestalta kärleksproblem i var och varannan film är det förstås utmärkt att ha Venus "fallen" i sedliga (överprudentliga) Jungfrun och under attack av problematiserande (i mentala Tvillingarna) Mars.

Den här aspekten visar också en annan sida som han är väldigt skicklig på att uttrycka i sina figurer: i trängda lägen levererar hans karaktärer rena giftloskor av riktigt elaka och snabba tillmälen! Det här är inte bara rollen, han har det i sig via nittiogradersstörningen mellan de två Merkurius-tecknen. Jag tror det är väldigt få fall där individer enbart är offer för andras elakheter, detta är deras egen tillgång och problem. Sattva guna, som helt dominerar Colin Firths himmel, är således långtifrån alltid "god". 

Vad indisk filosofi menar härmed är en medvetet och rörligt intellekt - som därmed blir extra kapabelt till både gott och ont. Varför Sattva kallas "god" är uppfattningsförmåga är att föredra framför att bara fungera på rutin eller sitta fast i vanemässiga attityder.

Den senare kvaliteten tillhör fixerade Tamas, men Colins Sol-Lejon (Tamas) visar tydligt att det är den fixerade kvaliteten som ger honom pondus nog för sina huvudroller, så idealet är förstås tre gunas i balans.

Det är den modesta Jungfrun som ger motvikten till Lejonets ofta väldigt påstridiga natur. Jungfrun är också det tecken som levererar kultiverade beteendemönster och därmed basen för en perfekt lady eller gentleman. Inte konstigt att han, Sol-Lejon, så ofta spelat i kostymdramer och företrädesvis porträtterat någon ur adeln!

Och han är verkligen favoriserad av ödet: Jupiter i hemmaläge i Skytten välsignar såväl sinnet i Väduren som Solen i Lejonet. Vilken oslagbar Eldtriangel! Det var något liknande som fick mig att notera hur väl Noomi Rapaces horoskop stämde med den dramatiska och livliga skådespelartypen. Men här finns också Saturnus med från första början och dämpar livligheten i Skytten, vilket stämmer väldigt bra om man t.ex. jämför med Noomi som inte har samma broms och därmed inte hör till släktet av britter med stel överläpp!

Colin Firths Sol-Lejon i kombination med "hungriga" Rahu är också en intressant detalj som åter påminner om månnodernas förmåga att lyfta upp individer till oanade nivåer av berömmelse (men också degraderar vissa horoskop). 

Om transsaturnierna (Uranus, Neptunus, Pluto) säger västastrologin att de ger det lilla extra i olika avseenden - det har t.ex. sagts att Pluto skulle kunna ses som en "överton" till Merkurius och ge extra kapabla intellekt, samtidigt som andra istället hävdar att det är Uranus som bör fattas i den riktningen medan ytterligare andra astrologer i väst hävdar att Uranus också har emotionella sidor som inte alls erinrar om Merkurius. Jag förmodar att det behövs några hundra år ytterligare innan de tre senaste planeterna "stabiliserat" sig...

Men redan den antika astrologin hade dock månnoderna för att singla ut särskilda livsöden, även om en fördömande ton angående äregirighet ligger inbakad i själva myten om den "hungriga demonen Rahu".


*****

Den här recensionen på imdb av en "chick flick" (What a Girl Wants) fick mig att titta på Colin Firth och åter begrunda Lejonet som zodiakens försteälskare (vilket i den djupaste analysen är Guds kärlek till allt skapat):

It's ALL about Colin :), 4 April 2003

Author: ArizWldcat from Ogden UT
I have read several reviews of this film, and I have to say that men just aren't going to "get" this one. Our local paper's reviewer said he just didn't get the "stars in the eyes" of the women leaving the theater. His review didn't even MENTION Colin Firth. Well, I will! Colin is what is going to attract women to this film, and he does not disappoint. He is the best thing about the movie. Amanda Bynes is cute, and I enjoyed her too. The rest of the cast is quite good too...Anna Chancellor (Caroline Bingley, for those Pride and Prejudice fans...), and Eileen Atkins, particularly. I found the storyline about the daughter longing for her father and the father who just discovered her quite sweet and moving. Yes, the script was a bit sloppy and the humor often falls flat, but overall, Colin Firth's performance made it worth seeing for me. This is definitely a chick flick, though :)

*****

Vem är figuren insprängd i fotot överst? En person med Solen och Månen i Väduren (Colins månplacering) och en Lejonascendent (Colins soltecken) och några tunga placeringar i Oxen (som analogi till Colins stellium i Jordtecknet Jungfrun). Han är lik britten till både utseende och karaktär (och lång som en stör)! 

Den här mannen var helt uppfylld av att leka adelsman och riddare genom hela barndomen, och man kan faktiskt undra lite över vad starkt Eld-baserade återfödda själar har för tidigare liv med sig i bagaget... Han är född samma dag och år som en av världens mest kända antiglobaliseringsförespråkare och uppvisar själv en moral och självdisciplin som sällan ses på jorden (fullständigt i osynk med vår permissiva tidsålder).

Jag har "intuitiv" information (av flera typer, bl.a. "synkroniciteter") som tyder på att det rör sig om en reinkarnerad medeltida tysk adelsman, men det här är inte rätt plats att diskutera de tingen. Jag nämner det bara för att det ger ännu en koppling till Colin Firths tendens att hamna i roller som adel eller i välsituerade familjer.


lördag 11 september 2010

Ryan Airs dynghög till vd



Noterade i Expressen att flygbolagsdirektören Michael O'Leary är i blåsväder för sin fula käft - igen. Får jag förslå att du kikar på den här Wikipedia-länken som går rakt till stycket om kontroverserna kring hans person och sedan tittar på horoskopet med insikt om hans arroganta och odisciplinerade natur.

En kapitalist utan en anstymmelse till personlig kultur - går sånt att se i horoskopet?



Solen i egolösa Fiskarna - livsuppdraget är att simma kvickt och ombytligt. Expressen inleder att han är känd för sina galna idéer för att göra pengar. Det låter som ett sattvist tecken som inte hämmas av förutfattade meningar.

Hur är det med Solens disponent, framgångsplaneten Jupiter, då? Tja, inte så bra. Den är fallen i Stenbocken och dessutom angripen på nära håll av materialismens princip, Saturnus. Den är extra stark 1961 då den är hemma i sitt härskarläge i det ofta streberbetonade klättrartecknet.

Faktum är att jag ägnade lite tankar åt den kombinationen i samband med George Clooney för några dagar sedan. Redan rubriken Clooney, instrumentalism, Stenbock säger ju faktiskt att det finns vissa typer som inte förnekar sig utan är villiga att instrumentalisera vad som helst, kanske för att tjäna pengar.

Så långt är horoskopet - och Expressen - exakt på bana!

Men sedan var det hans gräsliga personlighet.

Månen är inte tekniskt svag i egotecknet Väduren, men den är begripligen om-sig-och-kring-sig och lyssnar inte gärna på andra. Dialog är inte nödvändig i solipsismens tecken (och föds för övrigt inte förrän i sjunde tecknet, Vågen).

Vad O'Leary däremot kan, det är att kläcka ur sig monologer. Hela hans egocentriska psyke (Månen) grundar sig på Mars i kommunikatörens tecken Tvillingarna. Mars i något av de två merkuriala tecknen kan ibland ge mänsklighetens elakaste människor, ett beklagligt faktum jag ägnat en del inlägg åt tidigare.

Här är det uppenbart så eftersom Mars också bekrigar direktörens von Oben-placeringar i Stenbockens tecken så att horoskopet, frankt talat, bara kan bli det för en skitstövel.

För den som tvekar att gå så långt, finns det sekundära bekräftelser: Merkurius, kommunikatören, skulle eventuellt kunnat ha stadga budskapet i Tvillingarna, men den är själv fast i de två demoniska månnoderna Rahu och Ketu.

Sammantaget finns det ingenting alls på hans "personliga" eller själsliga sida som ser bra ut och de våldsamma problem han försatt sig i genom sin brist på personliga kvaliteter återspeglas väl i dessa ynkliga planetplaceringar. Han är som folk som mest, men när ett jävlar-anamma lyfter en människa upp i rampljuset blir det mer tydligt hur genomsnittlig man är.

Driftigheten i horoskopet beror helt, som jag ser det, på samma personliga natur som är så avskräckande. Mars är rörlig (sattva) och säker nya vägar, en fenomenal bas för ett lidelsefullt och passionerat sinne (rajas) som Månen i Väduren. Med Venus, pengarnas planet, i det mest egocentriska tecknet ser vi hur sporrad han är av entreprenörskap och det ska inte missas att disponenten över denna självtjänande sida är Mars i handelsmannens tecken Tvillingarna!

Att han kommit så långt fast han bara är en skitstövel misstänker jag ligger i den sökande och utforskande Solen i Vatten som garanteras solida och materiella resultat genom sin disponent, lyckoplaneten Jupiter som detta år utgår för att den ska trona på världsbergets topp. Se återigen Clooney som strebrade länge och väl.

*****


En snabbkoll av sextiofyra 1961:or

Jag har åtskilliga exempel från detta år (1961) på själsligt snåla och väldigt ambitiösa människor så ur socialt perspektiv är en fallen Jupiter i Stenbocken (materialistisk filosofi) i kombination med den hårda "byråkrat- och effektiviseringsmentalitetens" Saturnus-hemma-i-Stenbocken inte helt bra. Men de gör naturligtvis en sjusärdeles jobb där det handlar om att göra vinster via besparingar. Den här generationen funkar bra som rationaliseringsexperter om än inte i finare salonger där djupa själar möts för att diskutera större ting än det världsliga.

Det kommer förstås att finnas undantag från denna allmänna tendens för året, men åtminstone jag, när jag tittar i min databas på samlade horoskop, har inte hittat något än. Av drygt 4.000 horoskop tillhör 68 stycken 1961, men då går Saturnus retrograd och backar under september in i föregående Skytten - det är egentligen 64. Nå, av dessa 64 identifierar jag på rak hand bara tre-fyra stycken med en religiös grundsyn vilket är otroligt lite. Enya är en av dem och det är ett tveksamt fall.

Och intressant är att den ena (icke-celebritet) av de definitivt religiösa var ett totalt bokstavstroende Jehovas vittne, vilket jag närapå inte räknar som religion utan ett tillhåll för dem som älskar regler och förordningar och bokstavliga saker att förhålla sig till - precis som årets problem i Stenbocken omvittnar!

I gruppen ingår Barack Obama och på fråga skulle han säger svara "kristen", men han är nu inte präst, han är världens mäktigaste politiker: Saturnus + Jupiter i Stenbocken - världslig äregirighet.

Prinsessan Diana misstänker jag ha varit from eller religiös, men jag har inte säkerställt det.

Alexander Bard har faktiskt har kallat sig zoroasterian, men han har lika tydligt deklarerat att han är schizoid och att han bara spelar roller i sitt liv. Det lämnar oss med en enda säker person av 64 och då en "saturnisk" eller lagisk bibelfundamentalist! Tala om ett andefattigt år!

Men... I den här skörden hittar jag också Ricky Gervais - ett komiskt geni och inget annat. Hans världssuccé "The Office" är ungefär precis vad jag talar om här: kontorets strukturer och torrhet. Stenbockens organisation.

Men som Sol-Tvilling och Mån-Våg har Gervais intellektualiteten att skruva slaveriet i Stenbockens tecken och göra humor av det. (Det finns en liten möjlighet att han har Månen i Skorpionen och den placeringen är förstås också intressant eftersom det handlar om svart humor!)

Och börjar man tänka sig att andlighet kan sippra ut i helt världsliga gestaltningar, då finns naturligtvis en hoper "andliga" här. Vad om den likaledes underbara komikern Woody Harrelson, son till en mördare och villig att ta varje roll som luktar freak eller galning!? Är det måttet på högsta andlighet att våga ta rollen som samhällets bottenskrap? Det krävs en viss mognad för att överleva de liven...

Det finns faktiskt två fantastiska komedienner här också, Julia Louis-Dreyfus som gjorde rollen Elaine i Seinfeld, och mindre kända men otroligt knäppa Ami Sedaris, New York-aktris som också bjuder på sig.

Men sen har vi också typiska lågvattenmärken som illustrerar hur fattig den här kombinationen i Stenbocken egentligen är: författaren David Coupland ("Generation X") eller Susanne Ljung, fast intill döddagar i STIL, dvs Stenbocken som enbart putsande på ytan och historiserande kring denna yta genom tiderna. Ljung är en kvinnlig variant på George Clooneys fixering vid sitt yttre.

Det kan tyckas helt klart att det antika solsystemets två yttersta krafter formangivaren Saturnus och expandören Jupiter anger färdriktningen för det stora flertal som föds ett år. Samtidigt är min databas inte representativ, för jag har genom åren samlat på t.ex. fler musiker (eftersom jag gillar musik) än t.ex. olika typer av andliga yrken till vilka jag innefattar vissa typer av filosofi och som jag börjat studera först på senare år.

Kombinationen av Saturnus och Jupiter skapar dessutom ett djupt introvert drag (fast det kan man inte tro om man ser t.ex. Alexander Bard eller Ricky Gervais) och är det någon årgång eventuellt andliga sidor reduceras till den hemlighetsfull privatsak, så kan det vara denna.

Men det mesta tyder på att Jupiter 1961 "förkläder" sitt andliga sökande och blir en jakt på framgång i denna världen eller en uppslukadhet inför yta och struktur.

Detta är året så själarna förbröt sig mot Jesus uppdrag att inte samla skatterna på jorden utan i himmelen (arbeta med medvetandefrågor).

Lycka de få som föddes 1961 och valde tillfällen då andra astrologiska faktorer neutraliserade den här viljan att bli så mainstream eller accepterad som möjligt.

Religionshat uppstår ur diktatorskomplex

[Lång kommentar om ~8 A4-sidor text.]

Religionsforskaren Elisabeth Gerle jämför i en DN-artikel två av Sveriges absoluta ideologiska lågvattenmärken, Humanisterna och Sverigedemokraterna, och ser likheter och skillnader.

Hon lyfter med rätta fram Humanisternas (läs: ordföranden Sturmark) Hedenius-komplex och längtan åter till det aningslösa svenska 1950-tal när man verkligen trodde vetenskapen hade sanningen och religionen kunde avvecklas som sagor.

Men som amerikanske rymdflygsingenjören och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith noterat har fysiken under 1900-talet - redan före Hedenius ateistiska utfall mot kristendomen - paradoxalt nog avslöjat sina egna yttre gränser. Tvärtemot att omyndigförklara religionen har fysiken i dess absoluta framkant visat att "något" fortsätter bortom tid och rum eller interagerar med det subset av verkligheten empirikern ägnar sig åt. Precis som religionerna alltid sagt.

Det är ett mått på Humanisternas imbecillitet att de förordar empiri och vetenskapligt förnuft utan att ens kunna sin egen terräng. Undertecknad har läst "bra" vetenskapsböcker i några år och insåg sedan det fullständiga falsarium den här lobbygruppen utgör. Det är alltså något annat som "äter" Humanisterna inifrån eftersom religionen har mer vetenskapligt stöd än de låter påskina. Och var skon klämmer, det har den här bloggen i detalj redogjort för.

*****

Problemet är att vi ännu inte nått det historiska vägskäl då vi återigen kan ge Pytagoras, Platon och vår kulturs grundare kredd för deras insikter i tillvarons beskaffenhet. I synnerhet i Sverige slavar vi ännu under 1800-talsmaterialismens och kemisternas eminent urvuxna världsbild. Det periodiska systemet fick allt att se så rätlinjigt och enkelt ut!

Men bara härom veckan kunde viss konsternation bland forskare anas sedan vattenånga hittats i kolstjärnor i rymden - där sådan absolut inte borde finnas. Människan konfronteras oupphörligen med sina egna mentala konstruktioner - och inte sällan korruption. Hon påminns om att hon i bristande ödmjukhet upphöjt sina egna tentativa skisser till Sanningen själv. 

Wolfgang Smith nagelfor den arroganta scientismen rejält redan på 1980-talet, men få uppmärksammade då hans bok "Cosmos & Transcendence". Den tycks ha fått en andra chans efter att fler och fler uppmärksammat hans skarpa intellekt. Det duggar numera friskt av nya röster ivriga att demontera den ateistiska scientismens befängda sanningsanspråk. Femte bäst säljande bok på Amazon förra året, världens största boklåda, var t.ex. Stephen Meyers "Signature in the Cell" med den självförklarande undertiteln, "DNA och evidensen för intelligent design".

Meyer får luften att slutgiltigt gå ur den trötte gamla Richard Dawkins, som, som bäst, verkar vara den enda bok i ämnnet "hata Gud" som den tjattrande svenska menigheten läst. Den som vill se Dawkins låga nivå kan jämföra med hans landsman, den eminente matematikern John C. Lennox som i "God's Undertaker" direkt gav Dawkins svar på tal.

*****

Sveriges intellektuella klimat är faktiskt ett trångbott luftslott sammansatt av några få element. Vi har en praktisk ingenjörstradition som bygger på "mäta och väga" - det den indiska filosofin kallar "illusion" - och att distansera sig från den världsbild som bygger på pragmatism tycks vara ett problem för folket. Vetenskapsfilosofi - som medvetandegör vad man håller på med - är just vad svensken saknar. Jag misstänker att detsamma gäller ämnet politik. Vilken tacksam mark att plöja för hänsynslösa och självtjänande entreprenörer!

Redan i detta, att landets mentalitet liknar en nedbantad och förenklad version av den internationella diskursen, är vi alla hotande nära att förfalla till fundamentalism. Ett land med en förenklad världsbild (och dessutom grovt otidsenlig - det är inte bara Humanisterna som fastnat i arvet efter Hedenius) är alltid sårbart för "tankevirus". Populistiska åsikter som Sverigedemokraternas och Humanisternas slår rot hos folk för att de inte är vaccinerade, inte är tränade i reflektion och inte har kunskaperna att hantera och motbevisa förenklingarna.

Vi, detta folk lite på hörnet av övriga världen, blev till att börja med aldrig riktigt kristnade av lutherdomen (kristendomens mest anti-intellektuella ström för övrigt). I botten är vi alltjämt hednabarn som dansar runt vår erigerade penis vid midsommar, hyllande vår kontakt med jordmodern. Som Gerle påminner var det därför inte så många år sedan gammal asatro lyftes fram och kombinerades med det här småfega tillslutna folkets fruktan för främlingar (och främmande idéer).

Och gudarna ska veta att vi dessförinnan indoktrinerats på temat folkinvasion tillräckligt! Då hette fienden "ryssen" eller "faran från öst". Ännu lite längre tillbaka fanns den populära Sibyllans spåbok där fienden istället betitlades som den gula faran - ett lågt och förvrängt eko av att Kina i omgångar fått nog och drivit ut kristna missionärer ut Kina.

Alltsomoftast har maktintressen spelat i bakgrunden och gjort en och annan välmenande kristen missionär till en "nyttig idiot". Kristendomen valde i senantiken Rom framför Jesus och priset för att välja världen är att man samtidigt säljer sin själ till Djävulen.

*****

Därför är kristendomen inte längre en levande (andlig) kraft utan ett tomt skal. Problemet, åter, är att svensken är så obildad att han inte förstår skillnaden mellan form och substans - och därmed inte vet när han betraktar en "formlös substans", ett gammalt avlagt skal eller ömsat skinn. Svenskens psyke fokuserar på fel nivå, stannar vid ytan. Det är egentligen lite pinsamt att vi är så lättledda så våra förtroendevalds säger "slöja" och så trillar en så stor del av oss dit och hetsar över fel sak! Det är inte slöjan som är problemet utan det faktum att vi inte anstränger oss att se djupare. 

Om inte Sverigedemokraterna så åtminstone Humanisterna har, antar jag, lite högre utbildning och är mer tränade i logiskt tänkande. Det gör sanningen om dem så mycket mer beklämmande. För de är inte ens intresserade av religionens eventuella värde för människan i sig - ett faktum som är odiskutabelt.

(Hur många mänskliga uppfinningar som helst har sprungit ur det religiöst mystiska sinnelaget. Den "mörka medeltiden" är rent skitprat av folk av Humanisternas kaliber, matematik och vetenskaper blomstrade i de kristna klostren! Okej, en och annan mörkläggarscen typ den i "Rosens namn" förekom säkert - men vi talar felbara människor och inte gudar nu!)

Nej, vad dessa professionella religionsförnekare sysslar med är bara att bygga en plattform för sina egna karriärer. Gruppens åtminstone ledarskikt är egoister som instrumentaliserar än det ena ämnet, än det andra. Låt se vad Humanisterna hunnit angripa: astrologi (förstås), det övernaturliga (i största allmänhet), de tre abrahamitiska religiionerna - och det är i det senare man började ana att de faktiskt bara var makthungriga.

*****

Forskaren Gerle är inte hemmastadd i själens klarsyn och fastnar i en alltför ytlig analys eftersom flera av de käpphästar svensken berömmer sig av, "personlig integritet" till exempel, är rent nonsens som inte har ett dugg med en korrekt människobild att göra.

Men jag förmodar att hon tänkte det var ogjort ärende att DN söka öppna upp läsaren för de delikata diskussionerna om hur egot avskärmar människan från upplevelsen att alla själar mystiskt hänger samman. Detta vet nu redan folk i stort - att döma av intresset för "det okända" och tankeöverföring. Men de har kanske inte kopplat samman det med den rådande materialistiska vetenskapssynen, där sådant förnekas.

Drar man ut konsekvensen av den sanna och mer komplexa världsbild som t.ex. Platon lärde ut, visar sig naturligtvis alla människor stå förbundna med varandra via djupa och snåriga rotsystem i "Världssjälen". Djuppsykologen C-G Jung förde västerlandet ett stort steg fram i sina undersökningar av "det kollektivt omedvetna", men det arbetet har inte nått någon spridning i Sverige. En liten bildad elit njuter av den grandiosa bild han förmedlade, men jag betvivlar att en enda Sverigedemokrat eller Humanist ens vet vad jag talar om här.

Man kan hävda att det är vårt kylslagna klimat som får människor i landet att krympa samman och utveckla en skyddande hud omkring sig - bli egocentriskt inneslutna. Att sedan utifrån detta lamentabelt isolerande mentala tillstånd börja utveckla en världsbild där "integritet" lyfts upp som något stort och viktigt, är genant men kanske bara en naturlig process.

Saknas föreställningar om det övernaturliga finns inget incentiv att motverka Naturens onda inflytande på människan. "Naturbarn inte tycka om turist" jycklade Povel Ramel. Talade han profetiskt om de svenska infödingarna, ur stånd att se igenom sina egna primitiva instinkter?

Den bleka sanningen är att svensken frossar i sina egna rationaliseringar utifrån givet faktum: här sitter folk och ugglar i sina stugor och vägrar umgås med världen där ute. När världen då tar ett steg närmare svensk-svensken (som Gerle säger), då vaknar apan inom henne till liv och revirbeteenden blir förmärkta. Ingen har väl så mycket apa och revirtänkande i sitt födelsehoroskop som Christer Sturmark vilket jag visade i den här analysen. 

Tyvärr är, som sagt, svensken knappast på nivå med det bästa tänkandet mänskligheten producerat så här långt. Fattigsvensken formades under 40 år i den socialdemokratisk skola som trots att den lyfte oss ur ren analfabetism  baserade sig på 1800-talets och det tidiga 1900-talets solida materialism. Nämnda kvantfysiska paradoxer som pekar mot en transcendental, andlig dimension, lämnade vi helt utanför vår världsbild, i det här landet bygger vi SAAB och Volvo, punkt slut. Därför saknar svensken i gemen förmåga att korrekt ta ställning till det astrologiska argumentet.

*****

I själva verket har människan ännu inte skapat ett bättre heuristiskt verktyg för att förstå sig själv. Den närmast ofattbart påläste psykologen Carl-Gustav Jung underströk detta i uttalandet, att trettio minuter med horoskopet för en ny klient, innan han ens mött denna, kunde förkorta terapitiden med två år. 

Det här var innan kbt - denna märkliga lära som helt ignorerar psyket och dess dolda motiv och enbart ser människan som en maskin där, om något knasar, med milt våld kan tvingas att röra sig mot önskat beteendemönster. Jag säger inte att kbt är verkningslöst, jag noterar bara vilken horribel människosyn - den officiella svenska och alla materialisters - den bygger på. Här existerar sannerligen ingen själ som en komplex produkt som byggs och modifieras i liv efter liv.

Och det finns många fler bemärkta vetenskapsmän som är redo att omvittna astrologins duglighet. Tyvärr är majoriteten naturvetare bara scientister, så det krävs viss urskillningsförmåga att se vem som använder sina filosofie doktorstitlar för att kasta skit på ämnen de inte ens behärskar (se t.ex. Humanisterna och Vetenskap och Folkbildning, VoF) och vilka som studerat och förstått systemen i fråga.

Ingen kan t.ex. förneka att Johannes Kepler var astronomins portalfigur, i det att han slutligen löste gåtan med planeternas rörelser så att de långlivade epicyklerna slutligen kunde avföras från modellen. Men detta matematiska snille var också praktiserande astrolog och han såg otvetydiga tecken på att det faktiskt finns ett samband mellan planetära rörelser och jordiska tilldragelser. 

Kepler lutade åt filosofisk idealism - mot Platon - och det är naturligtvis i den riktningen alla begåvade tänkare hittas. Återigen kommer Sverige med dess fattiga pragmatism på skam. Här bygger vi maskinerna, men vi funderar inte så mycket kring basen för vårt kunskap. Här faller vi lätt i den fundamentalistiska fällan, vare sig vi kallar oss ateister eller religiösa. 

Men alla dessa schatteringar i den mänskliga anden stod uppenbarade för den antika filosofen. Astrologin var hans modell för att beskriva det korkade endimensionella förnuftet i kontrast med det Platon kallade "intelligens".

Den här bloggen har ägnat tid åt att understryka skillnaden mellan dess två kognitiva nivåer i människan och ofta knutit förnuftet till Saturnus medan genuin intelligens är Jupiters välsignelse. Ett övermått av förnuft kan t.o.m. leda till stupiditet varvid allt nytänkande dör och enbart legalism blir kvar. Och det är här Gerle närmar sig den heta potatisen när hon noterar att både Humanisterna och SD åtrår ett "enhetssamhälle". 

Det för oss över till en diskussion om hur man identifierar en diktator i födelsehoroskopet. För vad Gerle inte är filosofiskt rustad att inse är det individer som driver den här showen, inte systemen som sådana. Sverige har en formlig skygglapp eller ett mentalt filter här, eftersom vi är ett så organiserat och systemiskt land.

*****

Men plocka bara bort Sturmark ur bilden och Humanisterna kommer att vittra på rekordtid. Det där är hans skötebarn, bara ett i raden av hans övriga entreprenörskap. (Denna studie av Humanisternas kärntrupp visar att endast Sturmark har entreprenörsindikationen "Sol i Lejonet".)

Djuppsykologiskt är han egentligen inte ens religionsmotståndare, negativism och destruktivt söndrande bara råkade ligga i tiden (viktiga komponenter i det vetenskapliga sinnelaget), och han är inte dummare än han ser ett land av urbota opålästa svenskar som han kan övertyga genom att transponera ner Hedenius 1950-talsateism till dummerjönsnivå.

Som jag sade, fantastisk jungfrujord att plöja ner lite medioker religionskritik typ Richard Dawkins! Och så många unga människor under pågående naturvetenskaplig utbildning köpte Humanisternas smörja.

Gerle går naturligtvis inte in på att Humanisterna på viktiga punkter sammanfaller med svenska intressen, inte minst vår forskning i och framställning av medicin - helt och hållet baserat på 1800-talsmaterialismens kollapsade (och falsifierade) världsbild. Hela tiden återkommer vi till grundfrågan: vad tror vi är verklighetens natur? En gudlös klump materia utspridd i universum för oss att slåss om, eller ett intelligent system människan är i världen för att lära sig om (och vårda)?

Det är mycket pengar som står på spel, och religionernas äldre världsbild, som ännu innehöll en medvetenhet om skillnaden på självtjänande skitstövlar och ädla själar, är bara till belastning för det moderna marknadskapitalistiska samhället!

Ateism är bara för fullständigt mentalt handikappade människor, eller dem som när våta diktatorsdrömmar och vill ha ett vargpack i hälarna att bekräfta deras existens.

*****

Det avslutande stycket är överkurs, men det samtidigt kanske viktigaste. Den som via bloggens "Temastudier" låtit sig övertygas om att det faktiskt går att empiriskt säkerställa vissa stående trender i astrologin, dvs, att metoden "fungerar" - vilket också Arthur M. Young, Bell-helikopterns uppfinnare och likt Wolfgang Smith ännu en ingenjör på det "mystiska" företaget för flygande farkoster, Bell Laboratories, intygade - den läsaren är nu i stånd att tillgodogöra sig de tematiska repriserna när jag listar horoskopen på några av historiens största diktatorer tillsammans med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och Humanisternas Christer Sturmark. 

Båda de senare har varit föremål för tidigare betraktelser, men aldrig direkt jämförts i denna kontext. Här är frågan den mentalitet som är roten till allt ont: den egocentriska människan med vilja till makt och den "saturniska utblickens" inbillning att "enhetssamhället" (eller diktatorns åsikt om var skåpet ska stå) är det enda som erfordras för att Tusenårsriktet ska komma.

Den med ögon må se.


En analys av fem horoskop (och då släppte jag motvilligt det för Pol Pot), skulle bära alldeles för långt. Jag säger bara: Notera hur de kriminellt överbelastade Väduren/Oxen figurerar i flera fall och hur egenmäktighetssyndromet - eller diktatorskomplexet - också visar sig på olika sätt. Inte alltid som den samtidiga aktiveringen av Vädur (ego) och Stenbock (vilja till makt) utan ibland som hos Sturmark: Solen och Saturnus i opposition.

Den senare konfigurationen är faktiskt vad som kan sägas vara diktatorskomplexet i snävare bemärkelse och jag introducerar det f.o.m. nu på denna blogg. Som synes förekommer det hos både Hitler, Stalin, Åkesson och Sturmark! Lenin saknar den (men ansluter sig till Vädurens egocentriska primitivism i stor stil). Lenin var heller inte en massmördare i samma grandiosa skala som Hitler och Stalin, han har uppskattats ligga bakom 30.000 människors död i efterdyningarna till Oktoberrevolutionen.

Det behöver inte sägas att många människor föds under det och att långt ifrån alla drar mot autokrati. Men en komplett analys av varför de här fem personerna producerar så mycket ont, skulle som sagt bära för långt. Vad vi kan lära här är att vissa bara bekänner demokrati med sina läppar, men att deras själar sysslar med något helt annat.

Den här nivån av förståelse av hur livet och samhället byggs upp av Aktörerna hade människan ännu i senantiken, men män som Sturmark har raserat den gamla visdomen med sitt scientistiska pladder. Helt enkelt för att ljusskyggt folk vet att det finns metoder att lyfta ut dem i ljuset och visa vad de är gjorda av.

Eftersom astrologin i grunden är så konstruerad att det är väldigt svårt att få "höga betyg" (titta på mänskligheten så förstår du varför), dvs, modellen är byggd för att ge en realistisk representation av själen under dess syndafall i gudlöshet och materialism, är det uppenbart att bara några få onda eller patologiska själar i inflytelserik position kan väcka ett folks latenta kapacitet till ont. Stoikerna talade t.ex. om sympatisvängningar mellan snarlikt stämda själar. Därför är det så viktigt att hålla människor som Åkesson och Sturmark och liknande hetsare borta från debatten. Sannerligen inte en enkel ekvation eftersom vi utöver demokrati också har yttrandefrihet i landet!


_____

PS. Missa inte Jimmie Åkessons födelse just som Solen i brutala Oxen förmedlar fixstjärnan Algols ondska! Sök med googlesök uppe till höger andra personer med Algol som dominant inslag i sin själskarta.


fredag 10 september 2010

Hycklande popjournalister

För den som orkar ta populärkultur på allvar, har Fredrik Strages skarpa öga observerat att chockerande fall av svenskt mediahyckleri. Det gäller bandet Teddybears Stockholm. (De kanske droppat suffixet nu när Phil Spector sitter i finkan? Teddybears var ju det projekt som gjorde honom till dollarmiljonär redan i tonåren. Visste inte ens att de forsatte efter debuthiten "Yours to keep"...) 

Tidningarna antyder enligt Strage att gruppen är en sell-out, men den ena ledande medlemmen har bidragit med ansenliga mängder material på Robyns återkomstalbum och när det handlar om Robyn är det genast annat ljud i skällan. Hon är ju oberoende av de kommersiella bolagen och sin egen kvinna! Läs hans krönika om hur svensken inte är alltför genomtänkt i sin duktiga feminism.

Här fastnade jag istället för Strages dramatiska introduktion om hur den andra ledande teddybjörnen rullat nerför en trappa, brutit en nackkota, förlorat en liter blod och lika gärna kunde ha varit död nu. Men en del har turen med sig och han blev tydligen återställd.

Och se bara horoskopet!




Solen/Mars attack mot Månen är inte nådig. När den "fallna" Mars i Kräftan attackerade Brittany Murphys Våg-Sol, dog hon. Här skadar inte Mars lika mycket eftersom Solen står invid och dessa två eldkroppar anses vara vänner - även om ingen av dem är stark i det här tecknet.

Baserade på Månen som själv ligger i Luft har vi ett av de här svårtydbara och "groggy" horoskopen med "huvudet under vattnet". De verkar emellertid göra bra ifrån sig som musiker. Någon kanske har märkt att sanna musiker ibland inte verkar vara vänner med sin hjärna, språket är harvar och har sig. De står så nära Vattenelementet och själen och där råder inga stela logiska regler! Musiker är de som måste leva i båda världarna, Vatten och Luft, och på något sätt lyckas få över Vattnet och "översätta det" till Luftens logik/musikens matematiska regelsystem.

Tursamhetens Jupiter är riktigt intressant här. Hade Jocke Åhlund överlevt fallet om inte Jupiter hade bistått Månen (livets början och slut) och "skyddat" mot attacken från den drumliga kombinationen Solen/Mars? 

Ett bra horoskop att använda som måttstock för andra som rullar omkull. 

Notabelt är också att det tillhör subgenerationen då också Saturnus är fallen i Väduren. Väduren korrelerar med huvudet och opponerar sig tillsammans med Mars - Saturnus disponent och huvudets planet - Vågens eller balansens/mentala omdömesförmågans tecken. Man kan ju misstänka att det var sprit eller liknande inblandade i fallet. Balanstecknets Venus är för övrigt också "fallen" i Jungfrun.

Tre fallna planeter i samma horoskop, det ser man inte varje dag! 

Är det därför bandet inte vinner sig någon kredd bland recensenter? Egentligen borde alla bandmedlemmarnas stjärnhimmel nagelfaras för att se om de tillsammans bildar någon negativ vibb. Men jag bryr mig inte. Musiken, som jag minns den från debutskivan, var simplistisk på det där sättet som gör att man tänker "avsiktligt gjord för att spelas på radion". "Hits for kidz".

Massmördande ornitolog = vridet horoskop

[Inlägget publicerades ursprungligen 090924 och reaktiveras i samband med DN:s artikel om att "världens dyraste bok" ska auktioneras ut.]

John James Audubon

I en fascinerande djuppsykologisk analys av ornitologen John James Audubon lärde jag mig om vådan av att sätta utomäktenskapliga barn till världen där modern tidigt dör (när barnet är sex månader) och barnet under de följande fyra åren hamnar under en serie surrogatmammors omvårdnad för att slutligen  adopteras av den biologiska fadern och hans äkta hustru!

Psykologen Jule Eisenbud berättar i sin "Love & Hate in the Nursery and Beyond" (1996) om detta och flera andra fall som visar hur tragiskt snedvriden psykologin kan bli när allt går snett de första åren. Ovanpå förnekandet av så primitiva behov att det inte ens finns ord för dem, växer sedan en människa upp som kommer att lägga sig till med mycket underliga böjelser och beteendemönster.

Audubon blev fågelskådare och ägnade sitt liv åt att hålla sig borta från sin äkta fru medan han via den symboliska fågeln sökte sitt eget ursprungliga men förlorade modersbröst. Eisenbud visar övertygande hur modersbröstet och den rundade fågelkroppen överlappar varandra i konst som går tiotusentals år tillbaka i tiden, och funderar över att engelskan använder "bird" som smeknamn för "tjej" eller "brud".

(Är vårt brud kanske etymologiskt besläktat? B-R-D > "bird". Efterbörd, moderkaka... Att bära, är ju just vad luften gör med fågeln. Och så var det det där med storken som kommer med barnet... Nej då, Eisenbud har inte läst in för mycket här, vilket förvisso freudianska psykologer ibland plägat göra.)

Ornitologen svamlade märkliga historier i hela sitt liv (som en slags förvarning om den extrema senilitet som drabbade honom i ålderdomen). Bland annat en underlig historia om en apa som skulle ha dödat en papegoja i hans första barndomshem på Haiti. Detektiven Eisenbud tyder den här historien perfekt och ser här att den lille Audubon mycket väl själv kan ha bragt sin första (tam-)fågel om livet i ett utagerande på moderns tid redan några få år gammal.

Den här incidenten skulle senare i livet övergå till massavrättningar av småfåglar. Audubon ömsom skrev innerliga kärleksförklaringar till fåglarna i naturen och ömsom sköt av dem i dussintal och klubbade ihjäl sådana som kom på nära håll under hans motsvarighet till Darwins resor i exotiska trakter.

Audubon är mest känd för att i början av 1800-talet ha skapat de mest naturtrogna illustrationer av Amerikas fåglar som ditintills skådats, men han gjorde dem genom att först låsa fast levande fåglar i metalltrådar i vissa poser för att "ha dem på plats" medan han målade av dem. Det kunde gå åt tjogtals av fåglar för en enda bild vartefter de dog av och han fick ersätta dem med ett nytt exemplar!

Spädbarnet som magiskt söker "betvinga" den försvunna modern/det trygga bröstet att hålla sig på plats, noterar psykologen Eisenbud, men som samtidigt är fullständigt omedveten om hur djup psykopatologiskt hela beteendet är. De lätt ersättbara fåglarna framkallade också strömmen av förbiflyktande modersgestalter under barnets första fyra levnadsår. De kom, och "dog", precis som den första modern.

Den här ambivalensen mellan kärlek och hat, liv och död, fick mig genast att misstänka Månen i Skorpionen medan jag läste kapitlet om den störde fågelskådaren. Och naturligtvis var det så! Återigen ser man hur den sideriska zodiaken är den korrekta och pålitliga - för ett psyke i Skyttens tecken hade inte sagt någonting alls om hela denna modersproblematik. För denna djupa röta i psyket var bara Mån-Skorpionen (Månens "debila" läge) möjligt.



Studien av Audubon kommer märkligt nog just då jag skrivit klart inlägget om Anna Anka som också förlorade sin mor i späd ålder och tillbringade tre år på barnhem innan hon adopterades av svensk familj. Kanske var Audubons ytterligare 1½ år från barm till barm det som fick skadan att ske. 


Det intressanta är att Anna Anka har den exakt motsatta Månen, ett sinne i Oxen, men där likväl grundtryggheten urholkas genom ett direkt nålstick från det opposita dödstecknet Skorpionen. Se också många inlägg etiketterade "sataniska principen" för den här axeln mellan Oxe/Skorpion. Den indikerar oftast en oral fixering vid näring/pengar vilka identifieras med trygghet. Varför jag kallat axeln "satanisk" är att materialismen bojar dessa själar ett helt liv. De når aldrig ett högre självförverkligande utan agerar ut omedvetna motiv. Jordmodern (Pan/Satan) ser till att hennes barn ALLTID ÄR SMÅ OCH BEROENDE!

Audubon hade även han "Satan" inom sig, och värre ändå, den samexisterade med den "sociala utstötningsmekanism" bloggen så ofta upptäckt i samband med människor som antingen blivit utstötta ur den sociala gemenskapen eller själva agerat som utstötare, t.ex. via mobbning. Audubon ger nu en ny vinkling på detta syndrom genom att symboliskt döda sin tidigt avlidna mor om och om genom hela sitt liv!

I det allra första inlägg där dissociation/utstötning nämndes, citerade jag astrologen Charles Carter som visualiserade en "urskillningslös massmördare" som det absolut värsta uttrycket. Och här har vi hittat det, fast via ett psykopatologiskt sätt söka formulera sorgen över den försvunna fågeln/modern och samtidigt föreviga hennes minne genom att måla fantastiskt levande fågelstudier (fast de kostade otaliga fåglar livet, de också).

Man kan notera att både Solen i egocentriska Väduren (barnpsykologi) och Månen (modern) i dödens Skorpion har krigaren och illgärningsmannen som disponent och att Mars själv hamnat på tvären med Skorpionen (bortstötning). 

Kanske var det därför han aldrig lyckats förstå sig på sitt eget patologiska beteende, som bloggen visat tycks Luft och Vatten stöta bort varandra så rejält att psyket börjar rationalisera eller, som här, skapa underliga representationer av de bortträngda känslorna.

Jag har förgäves försökt färgsätta horoskopet, men egentligen är väl aldrig egenmäktighetssyndromet (Väduren och Stenbocken) helt av godo, inte ens när, som här, Saturnus står hemma i härskarläge i Stenbocken och Solen hålls för att vara "upphöjd" i Väduren. 

Audubon tillbringade hela sitt liv ute på resor i naturen, som en liten äventyrslysten pojke (Väduren = barnet helt inneslutet i sina egna göranden). Hemmet (Månen) identifierade han uppenbarligen med döden (Skorpionen). Jämför skillnaden med Anna Anka vars Ox-Måne dock idylliserar hemmet som kvinnans plats!

För en "politiskt korrekt" version av den berömde ornitologens liv som inte nämner ett ord om hur fasaväckande "psyko" hans verkliga liv var, se här:

http://www.absoluteastronomy.com/topics/John_James_Audubon (nytt fönster)

*****

För fler resonemang kring egostörningar i den första barndomen, se dels föregående inlägg om Anna Anka, och dels det dessförinnan, om satirikern Seth McFarlane (tecknade serien Family Guys skapare).

Särskilt vad gäller det så snarlika Anna Anka-horoskopet kan man undra i vad mån hon gör sin "fågelavskjutning" i förhållande till det lågutbildade tjänstfolket som sköter hennes och makens hem... Men bemärk att hon inte har det sociala utstötnings- eller mobbarsyndromet och att dock Månen (hemförhållanden) är "upphöjd" och inte "debil". Någonstans drog hon turlotten och den här fågelpsykopaten nitlitten, med diametralt motsatta psykiska reaktioner på samma grundtema: moderns tidiga död.

En intressant parallell mellan horoskopen, förutom att de båda var födda i barnets tecken Väduren (raka på sak, alltid ur sitt eget subjektiva perspektiv), är den Måne som båda inläggen egentligen handlat om. Båda dessa, som blev moderlösa i spädbarnsålder har Månen, Jupiter och Ketu (mättnad, avsägelse) sammanbundna i aspekt!

En triangel i Vatten betyder "övermått av sorg" och är en indikation på att "upplösning" är det dominanta motivet. Detta kan ses som att man antingen söker lösa upp något psykologiskt eller som den upplösning alla sammansatta materiella ting måste genomgå när deras tid är inne.

Redan Vattenelementet i sig anknyter således till tankar om det kroppsliga livets ändlighet. En del får rätsida på de frågorna, en del inte. Och som jag spekulerade i Anna Anka-inlägget, faller ödets lotter olika beroende på individens eget sätt att sköta korten från liv till liv. I fallet med ornitologen tycks han ha gått från illa till etter värre, för om han meriterat sig för sorg i barndomen, verkar han inte ha förbättrat sin balansräkning under det livet och kanske återvänder till jorden med än mer i bagaget att rätta till.

Fast...ingen vet vilka avtal man kan träffa på "andra sidan". Det är möjligt att den här själen tog en "energidusch" som hypnosterapeuten Michael Newtons klienter så grafiskt beskrivit "restaurationen" efter döden, när själen just återkommer från ett jordeliv, smutsig och med akut energibrist!
:-)


Snabbköpskassörska (ögonblick i Världssjälen)

[En intressant artikel i SvD om vad "jaget" är anknyter till det här inlägget och jag länkar därför tillbaka.]

Nej, inte snabbköpskassörska som i den där fåniga låten för ett antal år sedan utan en av dem jag ibland ser när jag handlar i mitt kvarter.

På väg ut i ett ärende under förmiddagen fick jag syn på henne några kvarter från livsmedelsbutiken, uppenbarligen på väg mot ett arbetspass. Jag hade nästan passerat förbi när jag såg vem det var, och jag tror inte hon såg eller kände igen mig. 

Jag skulle troligen kunna vara hennes far, men jag har reagerat på henne genom flera år eftersom hon är närmast identiskt lik en tidig flickvän (född i Vågen som jag för övrigt) och för att de vackra men lite sorgsna ögonen ibland verkar säga, "Är det något du vill säga mig?"

-Jag vet, det är bara en inverterad projektion! :-) Men jag vet också att riktigt perfekta möten mellan människor åtföljs av ofattbart tajta koincidenser mellan bådas horoskop. Jag har mängder av exempel i mina "arkiv" från den gamla "tropiska zodiakens tid" - för här talar vi bara planeter som kopplar grepp på varandra, inte deras bakomliggande arketypiska tecken.

Jag kan säga att jag under årtionden på samma adress bara sett någon ur den livsmedelsbutiken ute i det fria 3-4 gånger, och givet att det var den kvinna det var (en look-alike) gick jag och funderade på mitt skakiga kärleksliv de närmaste minuterna - fullt medveten om att kvinnan bara var en ikon, en symbol, en platshållare för psyket att rotera ett varv runt. 

Någon kvart senare nådde jag en plats i staden med en stor klocka på väggen och jag började fundera hur horoskopet för "mötet" såg ut. Givet att klockan visade rätt och givet att jag är medveten om vissa promenadsträckor i staden kunde jag med god precision placera mötet vid 10.46 och inte senare än 10.48.



Jag hade naturligtvis inte någon koll på vilket zodiaktecken som var stigande i öster vid den här årstiden, den här tidpunkten och den här platsen på jordklotet, vilket gör den symboliska kvinnans uppdykande så mycket mer fascinerande! 

Under de 2-3 minuter det kan röra sig om, är kärleksgudinnan Venus på väg upp över Stockholms östra horisont, men har 10.48 ännu inte nått över horisontlinjen. Den leds f.n. av passionerade Mars i Vågen (där jag har den i födelsehoroskopet), en obotlig (och därför rätt ineffektiv) romantiker!

Undertecknad föddes dessutom med Solen i 5°17' Vågen - tala om att vara ett solöga i synk med det lokala ödet.

Och vad är då meningen med denna rapport om en transit som samtidigt ägde rum både på en trottoar i staden och i solekliptikan?

Jag avslutade igår läsningen av Anthony Damianis tunga filosofiska spinn på astrologin, boken Astronoesis från år 2000. Ett mäktigt verk för dem som är intresserade av nyplatonismen och hur dess komplexa världsåskådning med själar av olika magnituder (och givetvis själavandring) kan åskådliggöras via astrologin.

Jag gladdes åt att Damiani förordade ett omvänt perspektiv på horoskopet - ett som också jag ibland i fantasin lekt med. Stirra inte så mycket på ditt födelsehoroskop och dess planeter och tecken, säger han. Betrakta istället Världssjälens ständiga arbete på ditt försoffade ego som ditt verkliga jag. 

Dvs, välj att identifiera dig med planeterna som ständigt rör sig i transit på himmelen och från tid till annan kickar till det stillastående stycke karma som var du då du föddes till världen och som födelsehoroskopet frusit i ett snapshot.

Ur detta perspektiv är du redan Vaken och tidens rörelser är ditt eget arbete på att skaka liv i ditt eget dödkött och igenkorkade förståelse. Det är ett fascinerande och svindlande perspektiv Damiani förordar: "Du är Det" som indiska mystiker alltid hävdat.

Okej, så om jag som skriver detta är Världssjälen, hade jag en alldeles speciell idé med att låta värdkroppen Siwert flyktigt uppfatta ett ovanligt vackert ansikte den här förmiddagen. Kvinnan tjänade mycket riktigt mitt syfte att bringa värdkroppen att tänka till över sina tillkortakommanden som äkta hälft.

Det följer helt naturligt att den här tankekedjan föddes ur hon som följde efter att Mars/olyckan i relationer redan stigit i öster, skönhetsgudinnan som just knackade på dörren / horisontlinjen in i manifestationens värld.

Kvinnan av kött och blott var verkligen under ett kort ögonblick bärare av den himmelska kärlekens Venus. Och jag såg från Solen (andesjälvet, Världssjälens innersta) hur sann kärlek på jorden såg ut, åtminstone ur perspektivet 5-7 grader Vågen!

Den klassiska regeln om att saker händer när en planet har en grad kvar till exaktitud stämde väl vid denna transit/episod. Det var Charles Carter med petig Jungfruascendent som nämnde regeln (men inte varifrån han fått den). Jag har aldrig tagit astrologin ner på den millimeternivån på särskilt stort allvar - jag gillar mer bilderna den frammanar.

*****


Se också Perspektivskiften i fågelvärlden om en remarkabel forskarupptäckt.


Tillägg.

SvD-artikeln nämner materialisten Susan Blackmores reduktion av "ut ur kroppen"-upplevelsen som tyvärr inte tar hänsyn till de dokumeterade fall där personen i utomkroppsligt tillstånd faktiskt registrerat händelser och detaljer som inte fanns i "världsmodellen" före t.ex. sövningen på sjukhus.

Faktum är att den som söker lite i litteraturen kommer att hitta häpnadsväckande exempel på hur ansträngd den reduktivt materialistiska förklaringen av medvetandet är. Se även Kelly & Kelly et al. - Irreducible Mind, Toward a Psychology for the 21st Century (2006).

De vinstlystna förstör allt gott

Inte astrologi, denna kulturartikel i Aftonbladet, men en förstummande genomgång av sakernas tillstånd i Reinfeldts marknadskapitalistiska Sverige.

I sak säger kulturskribenten Mikael Nyberg inte något annat än blogginlägget om horoskopet för dagen SJ skaffade sig en ny vd, men det tar andan ur en att läsa hur vinstintresset förstör allting och hur den företagsamma borgarmentaliteten faktiskt föröder civilisationen. (98% av alla som röstar socialdemokratiskt tillhör de facto i liv och tanke borgerligheten). Här är franska revolutionens horoskop för den som inte tittat på det än - en tydlig indikation vari den vite mannens problem ligger.

De korttänkta zodiaktecknen klarar nu inte att fungera utan personliga morötter hängande framför dem och just därför är verkligheten en skola där själarna över många liv lär sig av med sitt i grunden felvända perspektiv.