Vågens knäppare sida

(Ett löst sammanhållet och lite längre inlägg på 7 A4-sidor som tar upp 2-3 skilda teman ur astrologiskt perspektiv.)

Astrid Lindgren på väg.
Gissningsvis 1940-tal av bilkupéns form att döma

Aftonbladet skriver att Astrid Lindgren fortsätter att sälja bra i världen, sju år efter sin död. Man måste nog säga att Pippi uppnått global ikonstatus. Hon resonerade väl mot en redan existerande arketyp: en sprattmakande trickster-gestalt eller kanske hellre den jungianska psykologins puer, den unga - sånt stoff som hjältar och hjältinnor är gjorda av. Artikeln fick mig att för första gången titta på hennes horoskop via den sideriska zodiaken.

För den som minns min genomgång av samtliga Nobelpristagare i jakt på vad - om något - som gör en författare i toppklass, kommer inte Lindgrens horoskop som någon överraskning. Hon prickar två av de tre tecken som var intressanta i den undersökningen, Skorpionen och Vattumannen.

Men, utropar den redan betingade läsaren, det här är ju det "sociala utstötningssyndromet", som enligt den här bloggen ömsom skapar mobbare och ömsom mobbingoffer - om inte värre!? Ja, men ska man läsa det på ett helt neutralt sätt, utan dess degraderade yttringar, handlar det bara om att en människa i kraft av sin skarphet hamnar lite på kant med en folkkropp, på något sätt kommer att skilja ut sig från mängden.

Kanske t.o.m. i djupet av sitt hjärta vill vara annorlunda! "Pippi" hörs nu i bakhuvudet, vilken perfekt illustration av en människa som både är udda i den sociala miljön och också slugt beräknar sina utspel för att ytterligare förstärka den bilden!

Lindgren tog till orda mot nazismen under Andra världskriget - här är då plötsligt samma syndrom igen, men nu ur annan vinkling, hon försvarar de utsatta mot nazi-mobbing! Samma mönster upprepades årtionden senare, i Pomperipossa-debatten (1976) om bisarra skattesatser, då hon försvarade svensken i gemen (och förnuftet) mot den ångvält som det socialdemokratiska systemet kommit att bli.

Det är inte svårt att identifiera Lindgrens sälta och syrlighet som Skorpionens gift, där "illbattingen" sticker hål på en självgod eller t.o.m tokgalen ideologi (Vattumannen = ideologi eller sammansatta tankemönster).

Eftersom det var just statens anspråk på folkets tillgångar via skatterna kan det ju tyckas lämpligt att det är Venus (pengar) som befinner sig i Skorpionen medan Saturnus (ackumulation, krav att få kontrollera) som ligger i hemmaläge (härskarläge) i den ideologiska Vattumannen.

Som bekant blandar sig Vatten och Luft inte bra och det var just galenskapen i ett skattesystem där marginalskatten kunde överstiga 100% (om jag minns rätt) som Astrid påtalade. Dvs ett rationellt system (Luft) som i själva verket var ren dårskap (Luft + Vatten).

Lindgren blir härmed ett exempel på den goda blandningen av förnuft och irrationella impulser. Hon var inte offer för mixen utan arbetade medvetet med sarkasm och ironi. Hon var gäckande.

Men vilken järnlady horoskopet avslöjar att kvinnan var! Egentligen låter inte Månen i kombination med den kärva och gränsdragande Saturnus som en värst trevlig kombination. Månen formar i så hög grad vår personlighet, och att se gamla filmklipp med Lindgren visar exakt hur kärv och torr Saturnus som typ är.

Likväl var hon alltid mycket förbindlig, och det är förstås Solen i Vågen indikerar en grundläggande associativ och kommunikativ sida. Hon strävade alltid mot relation, fastän hon kanske i sitt eget sinne noga såg till att hålla på sitt revir (Månen, "det privata") och faktiskt, tror jag, värdesatte och prioriterade sin ensamhet (Saturnus). Som författare är det ganska uppenbart: Månen, den dagliga rutinen, i nära kombination med solitära Saturnus, avgränsaren och därmed formgivaren!

Det hade varit roligt att kunna peka på en enda lång rad av Nobelprisbelönade författare i Luftelementet som så uppenbart dominerar Astrid Lindgrens himmel. Men som min genomgång visade, var det inte så enkelt. Hon harmonierar dock med fynden på den punkten att sinnelaget i Vattumannen är vanlig för författare som når högsta erkännande! (Astrid Lindgren fick aldrig Nobelpriset, barnböcker hade inte rätt status.)

*****

Det var soltecknet Skorpionen som kammade hem flest Nobelpris, och jag vill tro att via dispositörskapet vi har hittat även den indikationen i Lindgrens horoskop. För Solen (det aktiva livet, den objektiva handlingsmänniskan - till skillnad från den subjektiva Månen) har sitt värdteckens härskare Venus liggande i Skorpionen.

Därtill stöttar framgångens Jupiter Astrid Lindgrens konstnärliga Venus från Kräftans (fantasins) tecken, där Jupiter också anses "upphöjd"! Fina omen, detta! Samma stöd från Jupiter har nu inte Jonas Gardell, en annan Sol-Våg och lokalt storsäljande författare, men han delar Lindgrens himmel så långt som att även han har Solens disponent Venus i Skorpionen.

Eftersom detta nu tvingar samman Luft och Vatten så är en "crazy" ton i de solära åtbörderna nästan ofrånkomlig. Den svarta humorns mästare, John Cleese under sina Monty Python-år, är t.ex. också han Sol-Våg, men kommunicerar via en Merkurius som just gjort entré i Skorpionen. "This parrot is dead!" "No, it's not. It's just resting." Odödligt om döden!

Jag har redan vid flera tillfällen pekat ut den "psyko" övergången mellan Vågens delikata mentala balans och Skorpionens attitydmässiga mörker i samband med Carolina Gynnings psyke. Men hennes Mån-Skorpion disponerad av Mars i Luft i Vågen är verkligen ett klassiskt exempel på vad jag talar om. Tyvärr finns det nog lika många fall av verklig mental obalans som det finns kapabla själar som använder den påtvingade kombinationen av Vatten och Luft för komisk effekt. I mina ögon är det inte Gynning själv som styr showen, det är hennes komplex som roar sig på hennes bekostnad. Gudarna dansar sina galnaste danser och vi på jorden kastas runt som tråddockor!

Hon är alltså toppriden av sina zodiakala motiv! Bara att ringa efter din lokala exorcist och beställa djävulsutdrivning. Den "konst" hon förevisar på sin blogg, talar sitt tydliga språk, det är inte särskilt konstfullt och knäppigheten lutar här mer åt psykopatologi. Som terapi fungerar det kanske.

Solen är per definition en stabilisator, dess energiutflöde är konstant. Den symboliserar andevarelsen inuti vår kropp, det indierna kallar jiva-atman. Av Nobelpristagargranskningen att döma är det en stor tillgång för medvetandets Sol att lysa in i "dödsskuggans dal" (Skorpionen) om man ska lyckas bli en verkligt stor dramatiker, och detta faktum återspeglas även i andra kombinationer där de mörka stilla vattnen i Skorpionen kombineras med Luftelementets vilja till berättande och självuttryck.

För John Cleeses speciella form av kontrollerad (?) galenskap får man dock inte missa att han har Solen med giriga demonen Rahu och en opposition från diktatoriska Saturnus mot sin Sol! Notera med vilken synbar njutning han har spelat onda och mästrande karaktärer genom alla år! Den sidan ligger dock hos hans tydliga egenmäktighetssyndrom, det är den galna skruven jag tror man har Våg-Solen med Rahu att tacka för.

Hans obotligt lekfulla sida hör hemma inte enbart i den förnämliga kombinationen av Jupiter (jovialitet) i hemmaläge i Fiskarna tillsammans med sinnelaget (Månen), utan framför allt i kombinationen av Fiskarna och Vågen i ett och samma horoskop. Här uppstår något mjukt och barnsligt i karaktären som Cleese kunnat kapitalisera på under ett långt liv som komiker. (Detta är åter ett fall av Vatten/Luft och den åtföljande leken mellan känsloimpulser och mentalisering som trotsar normal logik.) Med känd födelsetimma ler man också igenkännande åt att Cleese har Lejonet som ascendenttecken stigande i öster - den sanna scenaktörens signum.

Cleese tillhör gräddan av den brittiska literatin och Monty Python var väl i mycket ren college-humor. Skillnaden från buskis är de otaliga kulturella referenserna som också sträcker sig bakåt i tiden. Buskis är gapflabb här och nu kring det näraliggande, college-humorn kräver allmänbildning. Så ta en titt till på Cleeses horoskop ur det här perspektivet: Tredje huset för grundskoleutbildning är fullproppat via den positivt polariserade Solen (eggad av Rahu) och via axeln mellan Vågen och Väduren löper också en kraftfull spänning "upp" till nionde sektorn för högre utbildning (college). Jag tror inte ett horoskop kan bli mycket mer cerebralt än så här.

I nionde står emellertid formalisten Saturnus illa placerad ("debil") i Väduren, och kanske är det därför Cleese funnit sådan njutning av att spela dåraktiga lärare eller representanter för nionde husets högre lärdom! Det är inte en eller två gånger han gjort narr av egocentriska (Väduren) makthavare, men särskilt memorabel är förstås den fåfänge juristen som lurendrejaren Jamie Lee Curtis lindar runt sitt finger i "En fisk som heter Wanda".

I den filmen skymtar Cleese-horoskopets relationsdrama, som även slagit igenom i hans privata liv, bl.a. genom den personligt påfrestande klassikern Fawlty Towers/Pang i bygget, som ledde till skilsmässa från äkta hustrun som deltagit i serien¹. Relationstrubblet i "Wanda" och verkligheten utgörs av Vågen (relation, partnerskap) och spänningen mellan instinkten att förbinda sig och "kallet" från det högre förståndets nionde sektor. Här är "högre medvetenhet" korrumperad pga Saturnus som gör bättre ifrån sig i andra hussektorer än det nionde - jfr vårt "oandliga" svenska nationalhoroskop med Saturnus i det högre förståndets sektor.

För att förtydliga: nionde huset är en sektor som kräver extrem öppenhet och blick för de universella värdena (Platons Former). Så vad i hela friden har det egocentriska perspektivet (Väduren) här att göra? Eller Saturnus? John Cleese hittade sannerligen ett "legitimt" uttryck för den här medfödda "defekten": han gjorde skämt av hela den brittiska stelheten i de högre ämbetena.

Jag har förundrats många gånger av hur väl genomtänkt zodiaken är: när ett Lejon stiger fram i öster, så ska det livet rimligen handla om "allt ljus på mig", en dramatiker och individualist har fötts. Men då kan inte niondehuset annat än beskriva en nybörjare i högre andliga ting: Väduren! För vilken är regeln? Ju "äldre själ" desto mindre intresse för den egna framtoningen (ascendenttecknet)!

Men det vore fundamentalism att spika Lejonascendenten som en "ung själ" bara för att nionde därmed kopplas till nybörjarens eller debutantens zodiaksymbol! Astrologin är betydligt mer komplex än så, och ibland kan t.ex. "onda" planeter vara neutrala platshållare eller markörer. Se t.ex. John Cleeses Vädurshärskare Mars. Den ligger "upphöjd" och ytterligt samlad i sitt energispel i Stenbocken.

Vi kan härav se att Saturnus i Väduren i nionde inte är så enkelt som en "fullständig blindfläck" för moraliska frågor och högre medvetande. Detta är kanhända bara en show som den kontrollerande Mars-Stenbocken driver, listigt och medvetet. Den ryggradslösa juristen i "Wanda" är alltså inte sanningen om Cleese själv, utan tycks listigt projicerad av den välstrukturerade Mars-Stenbocken.

Dock är det här en "ömsesidig reception" mellan två "naturligt onda", och givet föregående inlägg om mördaren där avrättningsförsöket misslyckades, kan man fråga sig ett och annat om John Cleeses privata mörker!

"Ondska" är inte nödvändigtvis onda handlingar utan i lika hög grad livets svåra sidor, Mars som krig och Saturnus som nödår med svält. Alla människor agerar inte ut sitt onda men när de gör det, kan det antingen bli hysterisk komedi eller också kriminellt beteende!

Jag menar att John Cleeses ömsesidiga reception Mars/Saturnus är bättre än den mördaren Romell Broom hade, eftersom så mycket annat elände tillstötte i det fallet. Cleese har också en "upphöjd" Mars vilket betyder god aggressionskontroll, medan den "debila" Saturnus i Väduren just inte behöver bli så mycket mer än en djupt sittande egocentricitet och vilja att själv få sista ordet. Byggde inte många Monty Python-sketcher på just sånt käbbel?

Men mot denna kontrollerande och ändå dominanta torrboll ("egenmäktighetssyndromet" i en "stram" version) har vi då den uppenbart mentalt vacklande Sol-Vågen, zodiakens "debila" Sol, driven ur gängorna av vilda Rahu!

Om Cleese himmel stämmer det engelska uttrycket "what a piece of work" perfekt. Läser man det korrekt betyder det "rena skräpbygget" och vi är genast tillbaka i Basils "fawlty" tower! Eller är det Villa Villerkulla?

(Tillägg 090922. Cleese dyker snart upp i tv-reklam, för att finansiera sina kostsamma misslyckanden i partnerskapet - Vågens tecken - spekulerar AB.)

Vågens tecken är subtilt och det älskar att vrida ord och begrepp lätt ur led. Det är ju så trist att alltid gå helt efter ordbokens rekommendationer! Själv Våg, vaknade jag i barndomen till liv för det bus med Luftelementet det här tecknet tycks stå så nära.

Glamrockgruppen Slade var stora 1971-73 och felstavade sina låttitlar till skollärarnas oerhörda förtret. Kiddsen blev språkliga haverier! Sedan de här oskyldiga lekarna i 1970-talets början av ett gäng busiga 25-åringar har ju den amerikanska rap-kulturen fullständigt vänt upp och ner på distinktionen mellan talspråk och skrift...

Men den här brittiska vanvördigheten inför för Saturnus formalistiska tyranni har gamla anor! Redan Edward Vere, 17e greve av Oxford under drottning Elisabets regim, hade säkert hjärtligt roligt när han myntade nya ord (stavning i elisabetanska England var rena anarkin), och språkforskare menar att det är ett av många tecken på att han var mannen bakom pseudonymen Shakespeare.

Vere var för övrigt född Vädur med sinnelaget (Månen) i Astrid Lindgrens språkliga Vattuman och därtill ett ovanligt stridslystet sinne: Månen + Mars. Även om man inte köper Shakespeare-kopplingen var Vere enligt en samtida text känd som en av de största författarna av lättare komedi! Men, med den gode greven hamnade vi utanför temat om balanstecknets naturliga tendens att artistiskt "skeva" en smula. Vågskålarnas tendens att tappa kalibreringen...

*****

Jag ser i efterhand att "literati" tycks vara en anglicism... Oh, well.


_____

1. En uppmärksam läsare påminde om jag blandat ihop de två kvinnliga rollerna i Pang i bygget, och jag har rättat lite i texten.