Stefan Attefall och konungens röst

Börjar läsa en artikel i DN därför att den skandaliserar den svenska statens bostadspolitik. Jag tyckte kanske den egna bloggrubriken "Är svenska staten ond?" var väl tillspetsad och håller nu ögonen öppna på lite bredare front.

Missar inledningsvis artikelns avsändare när jag bläddrar ner och tror det är en anonym debattartikel signerad DN och gör därför en (negativ) mental koppling till det uppenbara syftet redan i artikelns öppning, att lobba mot statens skattepålagor inom byggbranschen.

Men ju mer jag läser, desto mer finner jag artikeln fylld av social empati och sunt och kritiskt tänkande. När texten säger att svenska staten snaras profiterar på den svenska boendesituationen är jag helt såld. Är det inte exakt det svenska nationalhoroskopet visar: en ond rik mentalitet i ledarskiktet som söker hålla rikedomen inom bara det egna skiktet. 

Åt de ointressanta människorna duger miljonprogram gott, "stereotypt boende", "svindyrt nybyggt i charmlösa bostäder" och andra baksidor i då- och nutid som räknas upp i artikeln. Sverige var aldrig socialdemokratiskt vid tiden för nationalhoroskopet från 1974, det var genomsyrat av gammal patriarkal husbondementalitet som visserligen tog ansvar för arbetshjonen och gav dem tack över huvudet man aldrig hade några planer på verklig jämlikhet eller en standard som ens kom i närheten av de privilegierades liv och komfort. Och sen kommer högervågen och landet rasade sönder helt... Medelsvensson kommer att gå åt helvete med sin överbelåning när nästa större bubbla spricker och landet har kommit ett steg närmare ett inbördeskrig mellan de rika och de fattiga.

Halvvägs genom DN-artikeln är jag tvungen att rulla ner på nytt för att förvissa mig om att det verkligen är DN:s egen åsikt jag läser här - texten är inte alls typisk för tidningen. Det är då jag ser tre namn bortkopplade från texten genom placeringen under en ett avskiljande segment som påminner om dessa förbannade sociala medier som lurat folk att sluta interagera med verkligheten.

Det är Stefan Attefall som intresserar mig eftersom han betecknas som "rådgivare". Jag minns namnet som en politiker men inte partitillhörigheten. Helt klart en av dem som gått över till näringslivet och jobbar som lobbyist. Attefall visar sig typiskt nog ha varit bostadsminister i en borgerlig regering, men när jag ser att han är kristdemokrat faller artikelns goda tonläge på plats. Någonstans i detta urgröpta och sorgliga parti fanns och finns individer som faktiskt har insikter om såväl den eviga morallagen som alla folk känner till som den mer specifika hinduiska karmalagen som reglerar återfödelsen. 

T.o.m. kristendomen äger rudiment av den senare tanken, som i visdomsordet: "det ni gör mot en av mina minsta, det har ni gjort mot mig". Orden läggs i Jesus mun men det är naturligtvis teologi. Jesus liknas här vid den gudomliga Allsjälen så att den nya onda statens trampande på samhällets små är en handling (karma) som utspelar sig inom Världssjälen och därför kommer att återverka direkt på avsändaren i sinom tid. 

Eftersom staten är en abstrakt entitet passar det därför bättre att här tala om nationalsjälens karma. Den onda svenska staten gör mot sina medborgare kommer att drabba landet i framtiden på sätt vi knappast kan föreställa oss. De som tar smällen blir då alla de som en gång (kanske i ett tidigare liv eller tidigare i sitt nuvarande liv) röstade på en ond ordning, en ordning som uppmanade medborgarna att spela med i vinstjakten - ett samhälle byggt på låg profitmentalitet. De är alla medskyldiga till att nationalsjälen har den låga kaliber den har. 

I ett sådant här läge hade de gamla kineserna en klokskap som rådde alla med gott hjärta och fungerande tankeliv att arbetsvägra, avsäga sig eventuella statliga uppdrag och hellre dra ut på landet och odla en liten markplätt än besmitta sig med den kejserliga regimens ondska. Det var A och O i gammal kinesisk statsmannakonst att regimen var generös mot det lilla folket, redan i fördemokratisk tid visste man att den egna stabiliteten var sammanlänkad med allas välfärd. Detta naturlagsliknande förhållande har svenskarna till synes helt glömt.

När jag slår upp Attefalls födelsedag står det slutligen helt klart varifrån den goda tonen i texten kommer. Här en av de sällsynta födelsedagar då kunglighetens stjärna Regulus GRADEXAKT fyller hans SolHjärta i Lejonet med en extra dos nobless! Och missa inte, apropå hans intresse för bostadspolitik, Månen i Hemmets tecken Kräftan! Här angriper Mars-Oxen konungen men det är just denna attack från låg och självisk materialism han bemöter med en generositet som anstår en verklig konung - eller stat! 

(Sverigehoroskopet uppvisar för övrigt just Mars i Oxen och är dessutom, tråkigt nog, det svenska sinnelagets/Månens disponent och dubbeltråkigt nog placerad i den dåliga karmans 8e hus!)

Jämför denna kung bland engagerade människor med den låga och själviska figur som ansvarade för den katastrofala renoveringen av Greenfell Tower i Kensington. Kräftan dominerar där också, men horoskopet har inte en anstymmelse av Attefalls kungavärdighet.



PS. Jag hittade ett gammalt uppritat horoskop för Attefall på min hårddisk men det blev aldrig något inlägg. Den kartan gjordes den 25 januari 2013. Han omnämndes i vilket fall (hedersamt) 2011 på bloggen, precis i öppningen av ett inlägg:

Nej så trevligt, moderat svågerpolitik!

Fredrik Reinfeldt har utnämnt en kvinna till landshövding i Stockholm fast hon inte ens sökt tjänsten. Partitillhörighet kan ha spelat in, gissar bostadsminister Attefall (DN).



Tillägg

Bloggen förekommer "profetiskt" SvD med två timmar när den pekar på "smulorna" det hycklande partiet socialdemokraterna strött ut åt arbetshjonen under de snaste årtiondena. I SvD ställs den berättigade frågan varför partiet officiellt vill se fler hyreslägenheter men just nu har intressen i dyra lyxkontrakt på Östermalm i Stockholm.