Bassiano, han som ler

Bassam. Bassam is an Arabic name and a given name roughly meaning "one who smiles". More accurately, it is the Arabic name "Basem" (often incorrectly written in English as Bassem) that translates to "one who smiles". Basem is the agent noun of the Arabic verb with the root ba-sa-ma, which means to smile.

Bassam - Wikipedia

https://en.wikipedia.org/wiki/Bassam

En obetydlig notering apropå den 17e greven av Oxford alias Shakespeare. Jag skulle kunna föreställa mig att bara ett fåtal svenskar utan ett omfattande kontaktnät i invandrartäta förorter känner eller har träffat någon som heter Bassam, den leende.

Själv inflyttad vid fjorton till ett garanterat invandrarfritt övre medelklassområde i Stockholm (Brommas villaområden där så många ur den onda liberala medieeliten häckar) var jag plötsligt omgiven av enbart unga strebers så själviska att ingen av dem ville berätta vilka sidor i kursboken läxan omfattade när jag råkade missa den uppgiften. Med min rejäla göteborgsdialekt var jag förmodligen bara en "neger" i deras ögon. 

Min enda verkliga vän det första året var en dropout, son till en känd svensk advokat. Han hade den mest intelligenta blicken i hela gänget. Honom hittade jag många år senare som busschaufför i Stockholms Lokaltrafik. Uppenbarligen en människa som genomskådat den banala ondskan i Stockholm och gjort det bästa han kunde av sitt liv.

Någon gång under gymnasieåren blev jag också bekant med annan figur, en genombildad figur från ett annat område i Bromma och vars båda föräldrar var akademiker. En excentrisk yngling av ett annat århundrade, då man läste latin och litteraturklassikerna redan som tioåring. Människan var knepig och jag kände mig alltid intellektuellt underlägsen men något band fanns ändå och vi tillbringade många nätter och år i Stockholms nattvimmel.

Vid ett av dessa tillfällen råkar vi i samspråk med en lite äldre man som introducerar sig som just Bassam, en perser. Han förklarar sitt namns betydelse samtidigt som han spontant karaktäriserar mig och min vän. Jag var den vars "hjärta stod vidöppet" (eller något i den stilen) medan min betydligt mer garderade vän blev "han, ur vars mun rosor sprang fram, men inte mer" (jag parafraserar eftersom den exakta ordalydelsen är glömd).

Bassam, själv akademiker och uppenbarligen med en poetisk ådra, hade uppenbarligen noterat att jag gav mig in i samtalet med färre reservationer än min höglitterära vän, som mörkade sin verkliga natur (inget tal om ett hjärta där) utan istället lät ett välsmort munläder och artikulerat blomsterspråk utgöra kontaktytan. (Med Månen i Skorpionen var den här människan den mest "coola" och reserverade jag någonsin träffat. Har nu en annan nära bekant med samma Måne och samma outgrundliga mörkläggning...)

Vad som gör detta möte så intressant och där just namnbytesscenen etsat sig fast - är att jag för första gången läst en synopsis av Shakespeare-pjäsen "Köpmannen i Venedig". Pjäsförfattaren har skrivit in djup vänskap i en av figurerna. När nyckelfiguren Antonio hamnar i knipa pga. den giriga utlånaren Shylock (en profithungrig bankman i modern tid), då är vännen beredd att gå i döden för honom. Denna välvilliga figur ger författaren namnet Bassiano - vi är i Italien nu men den etymologiska kopplingen till en persisk, leende (alltigenom god) Bassam är ganska uppenbar.

När man tittar på hur "Shakespeare" döper sina figurer inser man plötsligt att han leker och har kul precis hela tiden. I Venedig finns den åtråvärda unga och rika kvinnan Portia, vars gunst friare från många länder söker vinna. Visserligen stammar Portia från en italiensk plats vid namn Belmont (hittar 3 st på karta i dagens Italien) men kvinnonamnet är uppenbart en ekivok referens till Venedigs skyddspatron Venus som i sin tur anknyter till de kvinnliga genitalierna som en hamn eller på engelska "port" vilken friarna önskar segla in i. Venedig var den mest intensiva hamnstaden och ett vällustens ställe under renässansen. Författaren bakom Shakespeares pjäser, greven av Oxford bodde själv där vid 25 och borde veta...

Lustigt hur snabbt information försvinner ur huvudet! Jag köpte och läste The Shakespeare Guide to Italy 2013 och där hittar nu jag vid efterhandskontroll en diskussion om pjäsens Belmont. Utifrån information i pjäsen själv, var det en villa på landet men inte speciellt långt från Venedigs lagun... 

*****

Se inlägget Se upp för hälsoapparna som börjar oskyldigt nog men snart går in på ännu en diskussion om bloggarens koppling till en pjäsförfattare, vars verk han aldrig varit intresserad av. Inlägget skrevs under morgonen före upptäckten om att SvD hunnit publicera en propagandatext om hur goda de rika är. Även den kommenterades i inlägget före detta. 

Vadan denna lilla rush av Shakespeare-relaterade inlägg? Jag tittar på dagens himmel och ser att Månen bytt tecken. Jag trodde den ännu vandrade genom Fiskarna men den har gått in i stridbara Väduren, soltecknet för den verkliga författaren bakom pennamnet Shakespeare. 

Det har tidigare hänt att jag råkat publicera ett inlägg i samma ämne då Väduren varit aktiverad. Mot skeptikerns hypotes att man undermedvetet kanske planerar utfallen, står den lika rimliga, antika hypotesen att vi inte ens tänker våra egna tankar. Det är kosmos eller Världssjälen som ger oss små knuffar från tid till annan. Astrologin är bara ett sätt att synliggöra den här rytmiken. Ja, rytmik via cykler i komplex samverkan är hur Världssjälen lever i den antika uppfattningen. Märkligt nog tycks den antika förklaringen fungera lika bra som dagens heliga kor och till och med bättre eftersom den avslöjar falsariet i många moderna refränger som trycks på massorna och som de förväntas sjunga med i.