Artikeln konstaterar att den kollektiva hälsan är en kostnad för staten eftersom alla människor är hjärntvättade att tänka som kapitalistiska svin. Hade man istället för Djävulens glittrande smörjmedel penningen talat om kvalitetshöjningen för människorna själva i återerövrandet av gången (i kontrast till det besatta flåsjoggandet som har med en fascistisk människosyn att göra), då hade texten varit lovvärd.
Dessutom verkar svenskarna, trots att de själva tror de är "early adopters" lite bakom flötet när det gäller den intellektuella medvetenheten. I artikelns slut uttalar sig en "innovationstyp" på Karolinska Universitetssjukhuset försiktigt om riskerna för människor i stor mängd att, som de redan gjort, ta steget in i cyborgvärlden och öppna sina kroppar från it-fascisternas intrång och dolska intentioner:
Smartphonetillverkare storsatsar nu på hälsodata som sparas automatisk i ”molnet”.... [men V]em får tillgång till mina hälsodata? Är det jag själv, sjukvården eller... mitt försäkringsbolag?
Här upprepar SvD bara vad den här bloggen konstaterade några dagar tidigare:
[D]e här flåshurtiga figurerna är bemängda med apparater som mäter deras "prestation", data som sedan skickas vidare till en spionsatellit som i realtid analyserar vilka som är värda att räddas vid kapitalismens nu helt säkra undergång.
Man kunde nästan tro att innovationsexperten fått syn på bloggtexten men som nyttig idiot i det kapitalistiska systemet kunde han nu inte ta upp det etiska problem kapitalismen själv är, men valde en mjukare framställning. "Tänk om försäkringsbolaget tar del av dina data och via förprogrammerade algoritmer vill tjäna mer pengar på din inte helt perfekta hälsa. It-samhället, detta monster, printar automatiskt ut ett ultimatum där du antingen får acceptera en saftigt höjd försäkringspremie (dessa bolag lever på din rädsla för otryggheten!) eller ingen försäkring alls."
Men svenskarna är knappast i framkant, för det innovationsnissen försiktigt formulerar är med högsta sannolikhet redan implementerat tvärsigenom det drakoniska västkapitalistiska systemet. Betydligt längre kommen i sitt tänkande om den förljugna västerländska företagarmentaliteten, och mer rättfram i sitt språk, är The Guardians journalist Cathy O'Neil som nyss tog upp t.ex. det kända exemplet med företaget VW.
Hur kan vi stoppa algoritmerna från att ljuga oss i ansiktet?
Biljätten skapade råljugande dolda datasystem i sina fordon för att mörka att deras miljövänliga policy bara var fejk. Syftet? Att med kapitalistens fullgångna cynism lura godhjärtade konsumenter som försökte vara lite miljövänliga. Märk väl bara ytterst lite gröna i tänket - deras av västsamhället påivrade "individualism" ledde dem ju ändå till att vilja köpa en PRIVAT bilkupé för att slippa den kollektivism som outvecklade människor så hatar.
(Hur kan folk fortsätta tro på kapitalismen i generation efter generation när de ständigt blir påminda om vilka skitar som skapar de illusioner de så villigt köper? Mänskligheten måste, som den hinduiska och mörkt stämda astrologin säger: detta är en korkad art och det är typiskt att det är människorna själva som givit sig beteckningen homo sapiens, ingen högre upp i "evolutionsskalan" skulle komma på tanken att kalla den här arten vis eller ens värst förståndig...)
Tro inget annat än att alla västsamhällen vars stater kapitulerat inför marknaden numera FOSTRAR medborgarna (via nonstop reklam) att stanna upp i mognaden, just för att kunna kränga enskilda prylar till så många som möjligt. Bill Gates hade säkert sömnlösa nätter sedan han insett att "molnet" slagit ut hans ursprungliga företagsidé: "ett Windows styrsystem i varje bordsdator och massor av dyra Microsoftprogram installerade hos var och en."
Nå kapitalisten har löst det där nu och man får prenumerera årsvis för att komma åt den funktionalitet man behöver. Antingen det eller hoppa av tåget helt och välja alternativa men långt mindre välgjorda gratis alternativ.
Det ska bli härligt när mänskligheten till förstår drömmen de levt i, spräcker bubblan och äntligen hugger huvudet av den giriga demon som kontrollerat dem alla via marknadskapitalismen.
*****
Det astrologiska spinnet och ting än djupare
SvD-artikeln noterade att "övervikt och diabetes är vanligare i 'bilberoende' områden". Hinduisk astrologi ser logiskt nog bilkupén som ett andra hem och sorterar därför bilar under horoskopets 4e hus, tillsammans med andra kapitalvaror. Eftersom 4e korrelerar med Kräftans tecken är det inte konstigt att det finns ett sammanhang mellan sjukdom och dem som sluter sig inom ett skal därför att de fruktar världen och söker bygga sig ett privat litet Täby in i vilket inga bakterier som t.ex. invandrare utan möjlighet till banklån, släpps.
Under 2a huset ligger pengar och ägodelar, traditionellt "flyttbara" prylar. Jag läste just hur engelska staten på 1200-talet fördrev judarna från landet och enbart lät dem ta med sig så mycket de kunde bära. Sen roffade staten åt sig judarnas bostäder - inte helt olikt nazityskarna 700 år senare...Jag har många gånger fascinerat frågat vilka själar som idag efter det här folkslagets ("nationens") alla vedermödor i väst likförbannat väljer att återfödas via den judiska blodslinjen.
Min gissning är att det är all världens alla rasister och drägg genom tiderna. Ödet håller detta folk vid liv för att den livaktiga antisemitismen behöver ett förkroppsligande i sinnevärlden. Folket fyller en karmisk funktion. Många judiska släkter - tänk Bonniers i Sverige - fylls alltså med tidens gång på av f.d. antisemitiska svin som nu får känna på känslan av att tillhöra en föraktad minoritet som går i defensivt skyddsposition (Kräftans tecken) och sluter sig för minsta lilla turbulens i samhället. Efter ett liv som jude är man för evigt botad från taskiga attityder enbart för att alla inte har samma hudfärg som en själv. Det säger sig själv att det behövs massor av värdkroppar med tanke på hur svår den här lektionen i mänsklighet tycks vara och det är också förklaringen till att antisemitismen i vår tid via amerikansk underhållning också koppat av sig i ett smutskastande av araber och numera mer specifikt "muslimer".
Så mycket ondska som västerlänningarna tycks kapabla att alstra krävs nu massvis av "mörkhyade" kroppar att förvisa dem till när tiden är inne för återfödsel till den här planeten. Hur hela detta reglerande system fungerar får tanken att svindla eftersom en stor del av alla karmiska följdverkningar tycks bero på att individerna inte ens klarar av att dö ärbart! Barnläkaren Ian Stevensons mer än 30 år av studier av barn med födelsedefekter och tydliga minnen av våldsam död i ett tidigare liv ledde honom till slutsatsen att man inte bör dö en ond bråd död med upprivna känslor - det är den emotionella chockvågen som för det dödande traumat vidare så att det återskapas i KÖTTET på själens nästa mänskliga kropp! Kort sagt, inte bara drabbas ett mordoffer genom att bli berövad sitt liv (vilket i sig hade karmiska orsaker), nej, den dåliga karman färdas ett varv och sätter ett märke även på nästa kropp som ett outgrundligt stigma - om man inte har turen att också få ett så starkt intellekt att man har åtföljande minnesbilder som förklarar skadan.
Texten om engelsmännens antisemitism var den innehållsrika Shakespeare and the Stars som noterar hur pjäsförfattaren bygger upp varje drama utifrån EN ZODIAKAL ARKETYP och sedan låter samma motiv resonera på olika sätt genom nästan alla rollfigurer (gärna med någon med avvikande disposition för en välgörande kontrast). I "En midsommarnatts dröm" är det förstås drömmen, obeständigheten - Månen - som står i centrum. I "Köpmannen från Venedig" granskar "Shakespeare" Oxen och Vågskålarna och deras gemensamma härskare Venus (Venice = Venus), planeten med antika kopplingar till ägande och pengar. Det är så mycket skuldsedlar och materialism i just den här pjäsen att man blir äcklad! (Första gången jag läser en synopsis av pjäsen, har aldrig varit teaterintresserad eller något Shakespeare-fan.)
I "Köpmannen från Venedig" får juden Shylock representera den Tora-bundna legalism som inte förstått Jesus och kristendomens högre bud om förlåtelse och efterlåtande av skulder. Men, noterar litteraturvetaren Priscilla Costello, inte heller de kristna rollfigurerna är ärbara i detta dystra och näriga drama om människor som fallit offer för Djävulens grannlåt.
Bloggens återkommande läsare kan förstå hur den här bloggaren myste över att ha hittat en så besläktad tänkare bara 400 år bort i tiden, och en som använde astrologin som bas för sina implicit sedelärande historier. Nog för att bloggen innehållit ett och annat om Edward "Shake-Spear" de Vere genom åren och även nämnt att han var en ryktbar astrolog i sin tid, men nu brände parallellerna till hårdare än på länge. Om bloggaren, som det ibland verkar, mottagit några vrakdelar från den här grevens liv som delar av hans eget "andliga dna", varför blev då inte bloggaren stor dramatiker den här gången? Vänd på steken: Varför skulle han vilja det? "Been there, done that." Hela resonemanget är en språklig longör eftersom varje ego bara har ett liv, och vem vet hur många fler nu levande som bär på samma "vrakdelar" från samma livsöde...
Nog för att bloggaren alltid ville bli skribent, men som en läsare uppmärksamt noterade har bloggaren författarplaneten Merkurius som sin själs åtrå (atma karaka) men dessvärre också i sitt femte avashta-läge där Merkurius inte bara är åldrad och beskrivs som "död". Vad händer då? Jo, bloggaren försökte komma in på skrivarskolan Poppius, fick avslag och samhällets krav på att var och en ska vara lönsam tvingade honom syssla med annat..
Samtidigt står Merkurius i bloggarens femte hus för "god karma inarbetad i tidigare liv" och med lite distans är det svårt att missa hur alla dessa omen tillsammans pekar mot någon som i ett annat liv gjort sig känd i tal och skrift, så till den grad att Merkurius nu anses död eller ett avslutat kapitel.
Men... Merkurius kan lika väl illustrera en framgångsrik köpman. Och händelsevis har bloggaren tidigare liv-minnen (vaga och få) från ett liv som ledande man cirka 1100-talet i den då ganska unga handelsstaden Fez, Marocko. Lustigt nog lär jag mig av Shakespeare and the Stars att en marockansk köpman figurerar i texten, en som drar en nitlott i kampen om en underskön och ytterst förmögen kvinna (Venus i båda dess degraderade form som materiell Oxe och i dess luftburna idealgestalt via Vågen).
Jag föddes i detta liv in i en "marknadsfamilj" men var alltid helt ointresserad av fadern (Solen i Oxen, Månen i Vågen!) och hans försök att forma mig till en andra generationens chef eller vd... "Been there, done that." Efter faderns död gick det ett par år innan vi återsågs i en memorabel dröm i vilken jag var medveten om att drömmen var två psykens gemensamma konstruktion - de formade sig en scen av drömstoff för att far skulle kunna kommentera livet på "andra sidan". Han var mycket belåten över "livet här".
Drömstoffet formade en medeltida tysk stad som jag utifrån andra erfarenheter skulle kunna tänka mig var München för mycket länge sedan. Far sökte förgäves göra mig till "tysk köpman" (via sina egna yrkeskontakter) och jag har i min privata samling tidigare liv-fragment, ingivelser, drömmar med mera, just fallet med den djupt antisemitiska hertig Albrecht III (av Bayern) och hans son, den senare mer intresserad av andliga frågor men ålagd att i sinom tid offra de stora frågorna för att ta position som hertig Albrecht IV (1447-1508). Om denna har jag bloggat tidigare.
Om man lägger den marockanska handelsfursten och Albrecht på rad, pekar båda dessa liv och deras erfarenheter tydligt fram mot greven av Oxford (1550-1604) och dennes fullständiga besatthet i sina åtskilliga historiska dramer av frågan om kungavärdighet (hertig Albrecht var en småkung) inte mindre än Oxfords funderingar över hur materialismen korrumperar en människa ("Köpmannen i Venedig"). För att inte tala om historien som dokumenterat grevens eget ständiga materialistiska tumult, där han köpte och sålde tomtmarker och avyttrade det ena av familjens gods efter det andra för att finansiera (år efter år) de båda teatersällskap han var patron för.
Den här bloggaren har med andra ord under över snart 40 år byggt upp en serie tidigare liv-minnen som långt innan den engelske greven dök upp i en dröm 2005 ger "det långa minne" som inte skulle sitta fel som den erfarenhetsbank "Shakespeares" uttrycker via sina pjäser. Och därutöver triviala sammanträffanden varav några (men långtifrån alla) detaljerats på bloggen. T.ex. bloggarens starka reaktion på ordet "Bedford" som liten pojke, eller familjens Italienresa där han som sexåring från bilkupén noterade en vägskylt som pekade mot Venedig vilket gjorde att han blev till eld och lågor och vädjade om få åka dit.
Fadern hade sin sedvanliga uthållighetskamp och skulle prompt köra hyrbilen från södra till norra Italien på en dag och vägrade några utflykter. Väl uppe i det alpina Italien möter så bloggaren en då halvkänd svensk författare som gör djupt intryck på honom. Se hur ARKETYPERNA spelar i bakgrunden - de kan ta gestalt via människor, via föremål eller på andra sätt.
Men i allt det här suggestiva - som kan vara en fantasifull Månes förmåga att foga samman disparata fragment till ett helt - tror jag fortfarande inte att den enskilda själen - individen - är hela sanningen. Taget tillsammans ser glimtar ur det fördolda ut att utgöra en möjlig bas för ett tidigare liv som västvärldens mest berömda författare (en hajp, det medges, så himla bra var han väl ändå inte, upplever jag vid läsning av längre utdrag ur pjäserna).
Ta ordet "Bedford", som i greven av Bedford, ägare till fastigheter längs rikemansgatan The Strand, dit greven av Oxford fick flytta som faderlös 12-åring. Det är ett ord ALLA som en gång bott på den gatan skulle kunna relatera till om det poppade upp i ett senare liv. Så vad om ett tidigare liv, inte som greven men väl någon bifigur i hans närhet? Eller barndomens Italienresa, som blir kuriös bara för det sätt jag väljer att pussla ihop bitarna med Oxford som en konstant. Det är Oxford-drömmen som NU gör mötet med tyskättade svenska författaren Aage Schwarzkopf signifikant, liksom yran över att Venedig fanns på köravstånd blir mer meningsfull efter att ha läst om den unge grevens 10 månaders långsemester i Italien och där han hyrde ett residens i Venedig (och vid 25 konsorterade med en eller flera vackra hålldamer - måhända någon förlaga till den rika och undersköna Portia i "Köpmannen från Venedig"?).
Oxford reste med ett stort entourage så tänk om samma person som hade en egen koppling till "Bedford" och kanske bott på The Strand även ingick i grevens ressällskap? Man kan, givet bloggarens horoskop som indikerar en "död strävan" att syssla med det "merkuriska", tänka sig en nära vän till Oxford som även för egen del närde författarambitioner...
("Fyrtornsfenomenet" - att en själ utan nedslag i historieböckerna kan identifiera sig med någon mer illuster personlighet skulle vara en skön förklaring för bloggaren, som är missbelåten med hur den här "uppenbarelsen" fortskrider. Hur kan ett så privilegierat liv, där så mycket verkade fungera, följas av ett så medelmåttigt liv som inavlad svensk? Skulle i så fall vara en myckenhet av dålig karma eller, omvänt, den bästa möjliga karma! Minns hur Platon i en småberättelse i någon dialog noterar att de äldsta själarna är de som inte "give a rat's ass" för världslig position! Tja, det här artade sig plötsligt till ett dåligt argument MOT att du just nu läser en text av "the artist formerly known as Shakespeare"!)
Det finns något drömlikt över alla dessa pusselbitar som fånigt nog också påminner om "Shakespeares" syn på livet som en kort dröm. Det absolut värsta misstag västerlandet gjort är att falla in i sin nuvarande gudlösa materialism som hyllar den kroppsliga individen. Hur oviktigt! Hur falskt detta budskap är! Hur bortkastade är inte alla dessa borgerliga liv med deras ävlan över bara en ny spis och några köksluckor!
Inte konstigt att mänskligheten behövt lång tid att vakna upp när ribban satts så lågt till att börja med. Den indiska astrologin avslöjar mänsklighetens besvärliga utgångsläge i sina många negativa kombinationer (långt fler än de som ger ett helgon). Det var därför något helt i gårdagens inlägg hitta den synske unga amerikanens oantastligt fläckfria horoskop och jämföra den med belackackarnas mer eller mindre välsmorda födelsekartor. Detta var skillnaden mellan en gud som sätter fot på jorden och en ordinär människa. Inte konstigt att ateisterna angriper honom med all den kraft den ständigt avundsjuka Satan kan uppbåda!
Hertig Albrecht IV av Bayern
För en småkung passar det utmärkt att använda Surya lagna, solascendenten, det gör det mindre besvärande att månpositionen är oklar:
Efter att ha läst det lilla som går att hitta på nätet, finner jag att solkartan stämmer in väl. Hertigen var en diplomat och höll Bayern utanför stridigheter under hela sin regeringstid. Att han i grunden värderade andliga frågor högre än de världsliga syns tydligt i soltecknet Skytten som är zodiakens kanske noblaste, förutsatt att också dess härskare Jupiter (filosofi/religion) håller måttet. Annars kan man få degraderade varelser, riskkapitalister, hycklare allmänt ohederliga skapare av bubblor.
Att hertigen sökte och också förmådde säkra fred för sitt rike är uppenbart då Jupiter står i den lyckliga sociala omständighetens tecken Vågen och i 11e idealhuset. Inte ens lilla illgärningsmannen Mars (krig) gör någon större skada här eftersom Mars vänds till en verksam välgörare när Skytten ockuperar 1a huset! Därmed blir Mars en god om än energisk "kanal" som transporterar Jupiters filosofiska och intellektuella orientering i ett Lufttecken vidare närmare vår värld. Det ouppnåeliga idealet är att alla planeter står på rak linje och att alla är "goda" och var och en på sitt sätt förmedlar "formatet" som anges från Saturnus i sjunde himlen, härskaren över vår värld men inte att ta som Gud, den Högste.
Det är värt att upprepa om någon läser snabbare än själen förmår registrera: sällan ser man två planeter som BÅDA är verksamma välgörare som bas för en Sol (som i Sura lagna per definition är god)! Och än mer sällan ett så idealistiskt fundament till Solen som såväl handlingamänniskan/ledaren som dennes inre själ (atman)!
I det här horoskopet tar Solen direkt emot (via Mars förmedling) Jupiters vilja om Vågens harmoni vilket återspeglades i hertigens, tydligen, framgångsrika ut- och inrikespolitik. "Sjunde himlen" eller Saturnus ÄGS här av Solen vilket alltid är ett knepigt budskap då dessa två är ömsesidiga fiender eller står för diametralt motsatt orientering. Men hur väl passar inte detta med hertigens ointresse för politisk/världslig makt i yngre år! Han han väl bestiger tronen i mogen ålder är det som en Sol av mycket filosofisk typ och som ÄGER och kontrollerar Saturnus sin maktgalna motståndare!
Kungavärdighetens stjärna Regulus välsignar alltjämt Saturnus i Lejonets 12 grad, men så svagt att jag inte ritade in den. Ska man säga något negativt om Saturnus, så är den en verksam illgörare för Skytten i 1a, vilket dock neutraliseras med en solascendent. Likväl är den världsliga maktens Saturnus en liten skugga eller smutsfläck i ett annars solklart 9e hus för den andliga värld som ligger bortom vår låga materiella. Man kanske kan beskriva denna Saturnus som att hertigen offrade lite av det 9e husets renhet genom att axla familjens plikt att leda Bayern.
Första gången jag såg Wikipedias oljemålning på den rejält överviktige hertigen, undslapp jag mig ett spontant "Herregud! Jag åt ihjäl mig!" Det kom rakt ur hjärtat utan några intellektuella reservationer av typen "då" och "nu". Det var samma "jag" som fick syn på sig själv. Se hur runda Jupiter i Vågen ägs av Venus i Stenbocken i 2a huset för födointag - triggern var nämligen artikeln om bilburna fetton, men det tog några turer för att komma fram till hertigen och hans rondör!
Här fattade jag en banal ångest för övervikt i detta liv (trots att jag varit smal som en pinne nästan hela livet), en släng av BDD (body dysmorphic disorder). Jag tror i vissa fall detta handlar om kvardröjande störningar från tidigare liv och kroppshyddor, precis som ett könsbyte från ett liv till ett annat kan kasta ovana själar ur kurs så att de fortsätter att springa efter de som var åtråvärt för en kropp av det andra könet. Faktum är att egot är ett bräckligt kärl som håller ihop illusionen om att man är en enda person. Därunder stormar det ibland rejält och många olika liv kan ibland råka i kamp i ett och samma beslut.
Som född i Vågen har bloggaren ofta hamnat i de mest besynnerliga inre beslutsångestar över rena trivialiteter. Men i takt med att galleriet av tidigare jordeliv vuxit har det stått allt klarare att det är olika livsöden och deras dåvarande prioriteterna som förklarar många motsägelser inom en och samma natur (som alltså inte är en enda natur utan ett helt menageri som av karmiska orsaker återskapats som en ny människa).
Till skillnad från greven av Oxfords horoskop (vars data dock ifrågasätts av Oxfordianen Ricardo Mena), överensstämmer hertig Albrechts horoskop på den mest vitala punkten med bloggarens. Det som på 1400-talet var hertigens ideal (Jupiter-Mars i nästan gradexakt konjunktion - 6-7 Vågen), om man betraktar honom ur solär ledarskapsaspekt (Surya lagna) överlappar kuriöst väl med bloggarens nuvarande horoskop där Solen-Mars i 6-8 Vågen de facto befinner sig i femte ledarskapshuset. Det är precis samma historia, men nu som LEVD ERFARENHET givet att femte huset tecknar själens goda karma från tidigare liv!
Dessa är närmast världsunika fingervisningar Sideriska siktet kan leverera, tack vare bloggarens tonårsintresse för själavandringen och flera år av marijuanaföstärkt meditation, en praktik som troligen drev upp "evolutionstakten" många, många jordeliv. Jag kommer nu att tänka på Jesus uppmaning att "ta himmelriket med storm" eller "knacka, och dörren ska öppnas". Man måste ARBETA med sig själv för att bli något mer än den lönsamma löneslav det svenska samhället i kooperation med den sataniska marknadskapitalismen försöker reducera sina medborgare till.
Först när tillräckligt många gör individuella genombrott kan den kritiska massan för förändring uppnås och Sverige är inte i närheten av den gränsen än! Tydligen måste landets stundande period av elitens ont jupiteriska självberikande först suga skiten ur det stora folkflertalet och omvälvningen ske på den sociala nivån. Ett land helt utan psykologi i någon vettig mening kan inte realisera sig annat än genom grova materialistiska ägarskiften.
Den rike mannen kommer att abdikera först sedan han gjort sitt yttersta för att säkra fåtalets privilegier gentemot den allt större folkmassa som lever med tvånget att fatta beslut i tusen och en frågor. "Valfriheten" är nämligen överhetens sätt att så distrahera medborgarna med pseudobeslut att de aldrig ens orkar titta på de viktiga frågorna, som den om vilket ekonomiskt system som skulle kunna göra demokratin till mer än en cynisk chimär.
Så, vem ska nu signera det här aktstycket, ekot av en Shakespeare, en Albrecht eller bara en Aldenryd? Det blir nog Aldenryd - med en underton av Albrekt som kortade sitt liv genom att frossa och leva alltför gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar