the common touch
the ability of an important or rich person to communicate well with and understand ordinary people:
It was always said of the Princess that she had the common touch and that was why she was so well loved by the people.
CAMBRIDGE DICTIONARY
Göran Greider refererar i Aftonbladet en bok om hur USA importerade Englands vedervärdiga hackordningsmentalitet och som får mig att åtminstone fick mig att titta tillbaka på hur jag använt den amerikanska termen "white trash" på bloggen. Naturligtvis utan de rasbiologiska konnotationer som Greider finner angeläget att peka på och enbart som uttryck för oengagerat folk på botten och med sådant slappt hat mot överheten att de sätter en ära i att förbli obildade tölpar. Att bara absorbera en klassisk text fyller en sann arbetare med avsky eftersom överklassen historiska förfogat över bildningen.
Det är svårt att avgöra "vinnare och förlorare" när ena parten anser sig mer förfinad och med gudomlig rätt till sin medfödda position och det ansiktslösa bottenskiktet fullständigt lever sig in i en enbart tvärvägrande version av samma berättelse. Greider läser boken med behållning, för som född under soptippens zodiaktecken Skorpionen är han bättre i stånd att anamma den här tvärvägran att tänka bortom polariseringen. Britterna, delar han med sig som en läsefrukt, kallade underklassen för "avfallsfolket" ("waste people") och det är den benämningen som lever vidare i den vulgariserade amerikanismen "white trash".
Att det brittiska klassamhället så tydligt vandrade vidare till Nya världen, var kanske ingen nyhet men när Greider så tydligt återger hur den diskriminerande mentaliteten fördes vidare via minoriteten av rika kolonisatörer, slår det mig att ascendenten (den personliga roll man snittar sig) i Storbritanniens horoskop just är den särdeles skarpögda och i en mening neutralt "diskriminerande" men i en annan mening överjävligt negativa Jungfrun.
Detta är också de enkla åkerarbetarnas och tjänstefolkets zodiaktecken. Greiders bokanmälan börjar med det starkaste, ett citat jag aldrig sett av USA:s president Lyndon B. Johnson som sade att den överhetsperson - en Jimmie Åkesson t.ex. - som lyckas rikta den fattiga massans uppmärksamhet på någon ännu mer bespottad minoritet kan länsa fickorna på den fattiga massan utan att de ens fattar hur de spelat med på den rike onde mannens noter.
Exakt som svenskarna i modern tid gjorde under - tänka sig - Jungfruascendenten Fredrik Reinfeldt. Han rädsla för cancersjuka och på olika sätt funktionsnedsatta - arbetslösa - påminner om de rasistiska unga amerikanerna som fick för sig att deras egna fattiga vita måste tillhöra en naturens urspårning, lägre stående i skapelseordningen än "negrer" enligt Greiders redogörelse. Med sådana behöver ingen hysa empati.
Här är det lite slirigt i författaren och debattören Greiders text eftersom man inte riktigt vet om han talar om den gamla världsbilden som innehöll just tankarna om en av Gud bestämd skapelseordning där varelserna graderades från hög till låg, eller om han utifrån sitt intresse för rasbiologin talar om ett långt senare skede i USA:s historia som bygger resonemangen utifrån en darwinistisk evolutionsmodell där då det vita slöddret blir en socialdarwinistisk degeneration, en devolution. Något säger mig att "soptippen" Skorpionen inom Greider rör ihop historien en smula, vilket kanske är nödvändigt för att dramatisera en hel bok och göra den till inlägg i hans egen agenda.
För sitt moderna rike använder britterna använder själva midnattstimman för det dygn där unionen England, Skottland och Irland börjar gälla. Att trälen Jungfrun strax blir snobbistisk när han förvärvat förmågan att skilja friska äpplen från angripna i fruktlunden har jag tydligt sett hos flera kända personer med den här ascendenten. De är kräsna intill det dåraktiga när det kommer till att välja föremål till sina hem, som om deras världsbild var så liten att den helt stannat av vid intresset av att särskilja och isolera sig från sitt sociala sammanhang och leka den typiskt brittiska leken "one-upmanship" - jag är minsann lite mer observant på detaljerna än de andra. Inte konstigt att antikens tidiga astrologer klassificerade Jungfrun som "Den Solitära" med den driften inifrån att vilja stå för sig själv, individualitet på bekostnad av ett externt sammanhang.
Hos Reinfeldt såg man hur vansinnigt skev hans världsbild var i det enfaldiga "egna plånbokstänkandet" som svenskarna villigt lapade i sig (Det är också den merkuriskt intellektuella Jungfrun med dess koppling till materiella ting av "Jord" som bäst förklarar varför IT-branschen med dess smartfånar brutit sönder samhällena i mängder av enskilda förlorare som går runt och var och stirrar ner i sin "individuellt valda" värld - det började faktiskt redan med Bill Gates Microsoft och den infantila uppmaningen att formge sitt personliga skrivbord på datorskärmen. De som ägnar sådant onödigt mycket tid har rört ihop personalisering med individualitet. (Personen och Individen betecknar zodiakens två första akter, innan Universum blir spelplanen i sista akten och alla börjar förstå att våra liv bara är 3D-projiceringar från den universella Världssjälen).
Jungfrun hamnar lätt i kläm för att den är så snabb att fixerad sig på något materiellt eller gripbart (må det vara fakta eller ett föremål) och har så lätt att lämna avvägningen därhän. Vågskålarna kommer först i nästa "evolutionära" steg i zodiaken, man kan säga att Jungfruns partikularism och negativa ratande av så mycket i omgivningen var en ofrånkomlig och nödvändig förutsättning för att senare Vågskålarnas känsla för balansen i en större helhet skulle resultera. Jungfrun kulminerar ofta som träl eller tjänstehjon, sorterande ruttna från friska frukter i livsmedelsbutiken eller som lakansbytare på hotellet. Jungfrun åtrår det "rasrena" och äcklas av det smutsiga eftersom hon själv i mytens värld en gång våldtogs av Hades - materialismens herre - så all skönhetsvård och artificiellt förbättrande av det naturgivna sorterar också under denna "grundprincip".
Jungfrun är också Stenbockens (och Saturnus/Fader Tids) underdåniga tidmätare/tidsstudieman och rationaliseringsexpert som gör livet till en plåga för sin omgivning. Det är bara att minnas Bill Gates och hans Microsoft som i reklamen alltid tilldelade de giriga företagsledarna med löften om att Microsofts produkter effektiviserade trälarnas arbete och ökade vinsterna. Bill Gates var något så udda som en jämlikhets- och rättviseämnad födelse i Vågskålarna men där intellektet och energins Mars saggade efter och befann sig i privategoismens tecken Jungfrun med dess hysteriska överbetoning på data och snabbhet. Det tog många år och enorma rikedomar innan humanitären - hans soltecken i människans rätta element Luft - föddes inom honom.
Men varför Jungfrun kopplas till olyckan beror förstås på dess bristande uppskattning av den omgivande sociala miljön - Vågen och den sociala jämvikten. Den som enbart tänker på sitt eget och hur man pimpar sin bostad med alla de rätta livsstilsattributen skaffar sig fiender och inviterar många eländen. Det är därför borgare alltid är så rädda för förorterna - de agerar kollektivt ut myten om att bli våldtagna av någon mörkhyad Hades från områden de i skuld avskärmat sig från.
Det brittiska horoskopets självupptagna Jungfruascendent vandrar vidare och blir till det nya landet USA:s ideal (11e huset) - jag har varit inne på det olustiga ideal i elfte som resulterar om USA:s Skorpionascendent enbart handlar om att gardera sig mot döden (sin egen inneboende kärna) vare sig genom missväxt och hungersnöd (som fick européerna att utvandra till Nya världen) eller genom krig som västerlänningarna kallar "terror" varje gång det inte är de själva som startar ett nytt krig för att komma över naturtillgångarna i främmande land...
En särskilt intressant del i britternas karta är hur eliten eller ledarna har det när Jungfruns socialt slutna och privatistiska individualism är utgångspunkten (asc.). Samhällets mest prominenta (Solen) döljer sig i sina hem och deltar ogärna i det offentliga! "Mitt hem är min borg." Dagens britter med pengar på bankkontot är som galna i att hitta sig "ståndsmässiga fastigheter" (exempel: tv-succén "Property ladder"). Underklassen ärver alltid överklassens dekadens och så här var det redan på Shakespeares tid, 1500-talet och en bit in i nästa århundrade. Sanningen att pjäsförfattaren var en uppburen adelsman fick inte yppas men vissa uppstudsiga pjäsförfattare som Ben Jonson spred både rökridåer och ledtrådar i sina texter.
Tack vare litteraturvetaren Barbara Chiljans formidabla detektivarbete i gammalt källmaterial i "Shakespeare Suppressed" får man veta att den adliga författaren älskade riddarspel och själv bodde på ett sätt som fick menigheten att vilja vallfärda dit. Utan att någonsin den 17e greven av Oxford nämndes vid namn spills här små ledtrådar - han bodde ståndsmässigt, riktigt ståndsmässigt! Den berömde författaren var således alls ingen son till en handelsman i ull i Stratford-on-Avon (en pekuniär ynkrygg som lät dottern förbli analfabet trots att han själv med obeskrivligt veka argument pekas ut som det litterära geniet).
Jag har tidigare skrivit om hur Edward de Vere som ung greve älskade riddartorneringar och hur tanken på författaraliaset "skakande spjutet" (som förekommer i ett bevarat personligt brev till greven från en vän) rimmar perfekt med ynglingens fäbless för lanser och svärd! Till detta tillkommer nu en förtäckt allusion i en text från 1600-talet att han bodde privilegierat som få!
Man kan se Storbritanniens nationalhoroskop som ett stickprov i tidens flod, vissa gamla nationella särdrag kan leva kvar medan andra just har planterats. Man kan t.ex. föreställa sig att placeringar i Mörkrets (omedvetenhetens) kvalitet är "gamla nyheter" som nu satt sig i nationens ryggmärg och fungerar som en omedveten reflex, en instinkt. Mer vanligt är förstås att uppfatta åldermannen Saturnus som "gammal karma" som sitter djupt, medan t.ex. Månen är relativt ytlig.
Se nu hur väl det relativt moderna brittiska talesättet "the common touch" stämmer med en överhet som gömmer sig i sina trygga hem (4e): man fejkar folklighet (Månen) genom att lyfta upp denna i 10e huset för "spelet för gallerierna". För det är naturligtvis inte så att Månen representerar folkviljan i 1801 år karta. MÅNEN HAR INGEN VILJA - den representerar nycker och begär som avlöser varandra i en strid ström. Månen är "bara biokemi" och har ingen arvedel i det eviga livet. De som väljer kroppens väg förlorar sin själ... Det kan vara detta som förklarar varför minnen av tidigare liv är så sällsynta. Den lägre världen är ett hav som suger och drar ner ovarsamma seglare. Varje enskilt jordeliv blir som en isolerad episod utan kontakt med sitt större sammanhang...
Naturligtvis är det de brittiska ledarna (Solen) som i skydd av sina slott och herresäten (4e) orkestrerar sin publika gestalt (10e). Dumma svenskar och många andra faller än i dag handlöst för denna falska propaganda. Hur många Downton Abbey har inte passerat under årens lopp och bidragit till att normalisera bilden av vattentäta skott (nästintill) mellan överheten en trappa upp och tjänstefolket på bottenvåningen?
Solen i dolda fjärde huset skulle också kunna representera en individ (eller nation) helt utan milstolpar att berömma sig av, helt utan en karriär. Jag har ett sådant horoskop av en periodvis sinnessjukförklarad kvinna vars släkt har kopplingar ända in i kungahuset, lite finare folk än den simpla medelklass som ockuperat Stockholm på senare år och är helt programmerade av den genuint trista och konsumtionscentrerade urbana myt som Anders Linton beskrev så väl i en DN-artikel igår. Författaren trasslar till berättelsen genom en massa engelska begrepp som inte alls varit några underligheter i svensk översättning, men den historia han berättar är skakande och tragisk. Så här ynkliga och substanslösa är alla de inflyttade stockholmare som givit stadens gentrifiering dess slätstrukna ansikte.
Men Storbritanniens Sol i 4e huset tecknar ett ledande skikt mycket angeläget om sitt ståndsmässiga boende, vilket smittar av sig på alla som har tillräckligt med pengar för att själva söka sig till segregerade getton som Täby eller ännu finare (refererar åter till separatistiska Jungfruascendenten som Reinfeldt och hans Täby gestaltar den: ren rasism dold bakom ekonomiska krav på dem som ges tillåtelse att "flytta in i kvarteret").
Se bara hur den lyckosamma Solen i Skytten förstärks i sin önskan att "komma bort" från den simpla folkliga massan den simulerar med "the common touch" för att lura till underdånighet. Förstärkningen kommer från 11e husets ideal om ett hem (Kräftan) som signalerar Jupiter - nobless, förmögenhet eller välstånd. Men Skytten är ett expansivt och futuristiskt Eldtecken och Jupiter ligger i låga Vatten, begärsfulla instinkter och bildar en negativ krock mellan framåtanda och Kräft-Vattnets skyggande tendens att dra sig in i sitt eget skal. (Tillgång till trygghet/ett hem måste vara den här världens mest uråldriga instinkt, given redan med de första blötdjuren som letade upp ett skal eller en hydda att bebo.)
En annan samtidiga referens som kan illustra de prominentas tendens till att idealisera ett ståndsmässigt boende är förstås underhållningen "Escape to the Continent". Här "undflyr" burgna britter tydligen det allt mer invandrartäta och eländiga Storbritannien sin ö (som i vilket fall oljearaberna köpt upp) och söker sig lyxigt boende nere på kontinenten. Se hur perfekt britternas åldriga horoskop matchar denna FLYKT LÅNGT BORT för att hitta kaxigt boende till mindre pengar än de idag helt ouppnåeliga brittiska lyxfastigheterna. Solen i långväga Skytten drivs av en "negativ" sensationalism eftersom disponenten Jupiter befinner sig i negativa Vattenelementet.
Skyttens sökande framåt efter förbättring och expansion bygger således på ett "ideal" om ståndsmässig trygghet (Jupiter-i-Kräftan) - om man nu kan tala om världens äldsta och mest primitiva instinkt som ett ideal. Jag har tidigare menat att ingen av de 12 ascendenterna i den negativa polariteten ger ett 11e idealhus som är värt namnet. Ideal förutsätter idéer och dessa är enligt filosofen Platon strikt en angelägenhet mellan Luftelementet och Observatören/Eld!
Vad den lägre skapelsehalvan ägnar sig åt är att i Jord och Vatten - bygga gyttjeliknande kopior av idéer som någon annan planterat i deras sinnen. I den meningen skiljer astrologin mellan gudar och lägre varelser redan i denna enkla tudelning av zodiaken i den supralunära och den sublunära halvan. Viktigt således att tillsätta ledare som kan förmedla Sanningen så att inte materialismen och begärens sfär (sub Luna) blir samhällets ledande principer. Men det är exakt vad som hänt i världen...
Vid tiden för Storbritanniens horoskop uttryckte sig den mellanstora gläfsande hundens "Escape to the Continent" genom kolonialismen. Skyttens expansion var även då driven av "idealet" att etablera ett förmöget hem (Jupiter-Kräftan) på avlägsna platser som man koloniserat.
Det gamla brittiska horoskopet är sannerligen inte vackert när man närstuderar det. Britternas ohyggliga rasism har som jag nyligen upptäckte gamla anor. Judarna skickades ur landet redan 1270 och fick inte komma tillbaka på 400 år, när någon listig figur insåg att de kunde vara "lönsamma". Hör hur det stinker Fredrik Reinfeldt lång väg om England redan på 1600-talet. Mot den intensiva urskillning som på ett sätt är britternas styrka - deras språk är fantastiskt till skillnad från den mumlande moderna svenskens allt avmagrade och vulgäramerikaniserade språk - står också denna urskillning när den slår över i diskriminering och rasistisk fördomsfullhet. Jungfruascendentens härskare, den logiska och språkliga Merkurius säger allt i sitt genomruttna läge i 3e mentalitetshuset och i sin tur ägd av aggens och hatets Mars i egocentriska Väduren i 8e skorpioniska huset för syndens lön som är döden.
Här ser vi då britternas bitande skarpa sarkasm (som givit så mycket fantastisk svart humor) men som i samma andetag också skildrar ett folk som vill hacka och se ned på andra! Spåren till den brittiska främlingsfientligheten leder - via diskriminerande Jungfrun och Merkurius i Skorpionen (en ännu värre separatist om man kan tänka sig det!) - raka vägen till den i sig själv rotade Mars i härskarläge i Väduren borta på soptippen (8e huset).
Det finns liksom ingen ursäkt här - i 1801 års horoskop ser man gammal dålig nationell karma lika kvar i kartan som den kanske viktigaste komponenten - hela nationens sätt att se med förakt och kritik på varandra och andra. Det är därför Greider inte förstått det här, som ständigt romantiserar arbetarklassen. Är överheten ond är det bara ett kort tidsglapp innan vi har en underklass som blivit pinsamma och dåliga kopior på överheten.
Se bara regeringen Löfven vars oduglighet nu hela svenska folket fått syn på. Så går det när man bara simulerar överhet i syfte att komma åt privilegierna men inte samtidigt fostrar sig. I detta har konservatismen helt rätt, naturen har sin egen långsamma gång och rättrådig blir man inte undan långsiktig fostran. Precis tvärtemot vad dagens svenska skitpolitikerna försöker göra med den här befolkningens kommande ledare då de förvandlar universiteten till broilerfabriker som snabbast möjligt ska formpressa akademiker av sådana slag som närighetslivet för stunden efterfrågar.
Är det konstigt att kapitalismen nu tydligt sjunger på sista versen? Sådan här skada har aldrig demonen Mammon gjort mänskligheten tidigare. Då, när alla var fattiga finns inte mycket att förlora och folk fruktade därför inte för sina liv när de gick till uppror mot den onda överheten. Idag finns så mycket kunskap finns för så många att inhämta, och ändå gör Ondskans hantlangare befolkningen liten och obetydlig och drogar den med smulor från den rike mannens bord att finna sig eller göra meningslösa små justeringar av sina liv:
SvD kör just nu sin version av "Escape to the Continent" för borgare med bankbesparingar och tipsar om hur de, likt britterna, ska kunna fly landet och bosätta sig i... Spanien av alla platser! Kapitalisterna har tydligen inte en suck om hur Helvetets Eldar kommer att tändas under de kommande årtiondena.
Det är svårt att avgöra "vinnare och förlorare" när ena parten anser sig mer förfinad och med gudomlig rätt till sin medfödda position och det ansiktslösa bottenskiktet fullständigt lever sig in i en enbart tvärvägrande version av samma berättelse. Greider läser boken med behållning, för som född under soptippens zodiaktecken Skorpionen är han bättre i stånd att anamma den här tvärvägran att tänka bortom polariseringen. Britterna, delar han med sig som en läsefrukt, kallade underklassen för "avfallsfolket" ("waste people") och det är den benämningen som lever vidare i den vulgariserade amerikanismen "white trash".
Att det brittiska klassamhället så tydligt vandrade vidare till Nya världen, var kanske ingen nyhet men när Greider så tydligt återger hur den diskriminerande mentaliteten fördes vidare via minoriteten av rika kolonisatörer, slår det mig att ascendenten (den personliga roll man snittar sig) i Storbritanniens horoskop just är den särdeles skarpögda och i en mening neutralt "diskriminerande" men i en annan mening överjävligt negativa Jungfrun.
Detta är också de enkla åkerarbetarnas och tjänstefolkets zodiaktecken. Greiders bokanmälan börjar med det starkaste, ett citat jag aldrig sett av USA:s president Lyndon B. Johnson som sade att den överhetsperson - en Jimmie Åkesson t.ex. - som lyckas rikta den fattiga massans uppmärksamhet på någon ännu mer bespottad minoritet kan länsa fickorna på den fattiga massan utan att de ens fattar hur de spelat med på den rike onde mannens noter.
Exakt som svenskarna i modern tid gjorde under - tänka sig - Jungfruascendenten Fredrik Reinfeldt. Han rädsla för cancersjuka och på olika sätt funktionsnedsatta - arbetslösa - påminner om de rasistiska unga amerikanerna som fick för sig att deras egna fattiga vita måste tillhöra en naturens urspårning, lägre stående i skapelseordningen än "negrer" enligt Greiders redogörelse. Med sådana behöver ingen hysa empati.
Här är det lite slirigt i författaren och debattören Greiders text eftersom man inte riktigt vet om han talar om den gamla världsbilden som innehöll just tankarna om en av Gud bestämd skapelseordning där varelserna graderades från hög till låg, eller om han utifrån sitt intresse för rasbiologin talar om ett långt senare skede i USA:s historia som bygger resonemangen utifrån en darwinistisk evolutionsmodell där då det vita slöddret blir en socialdarwinistisk degeneration, en devolution. Något säger mig att "soptippen" Skorpionen inom Greider rör ihop historien en smula, vilket kanske är nödvändigt för att dramatisera en hel bok och göra den till inlägg i hans egen agenda.
För sitt moderna rike använder britterna använder själva midnattstimman för det dygn där unionen England, Skottland och Irland börjar gälla. Att trälen Jungfrun strax blir snobbistisk när han förvärvat förmågan att skilja friska äpplen från angripna i fruktlunden har jag tydligt sett hos flera kända personer med den här ascendenten. De är kräsna intill det dåraktiga när det kommer till att välja föremål till sina hem, som om deras världsbild var så liten att den helt stannat av vid intresset av att särskilja och isolera sig från sitt sociala sammanhang och leka den typiskt brittiska leken "one-upmanship" - jag är minsann lite mer observant på detaljerna än de andra. Inte konstigt att antikens tidiga astrologer klassificerade Jungfrun som "Den Solitära" med den driften inifrån att vilja stå för sig själv, individualitet på bekostnad av ett externt sammanhang.
Hos Reinfeldt såg man hur vansinnigt skev hans världsbild var i det enfaldiga "egna plånbokstänkandet" som svenskarna villigt lapade i sig (Det är också den merkuriskt intellektuella Jungfrun med dess koppling till materiella ting av "Jord" som bäst förklarar varför IT-branschen med dess smartfånar brutit sönder samhällena i mängder av enskilda förlorare som går runt och var och stirrar ner i sin "individuellt valda" värld - det började faktiskt redan med Bill Gates Microsoft och den infantila uppmaningen att formge sitt personliga skrivbord på datorskärmen. De som ägnar sådant onödigt mycket tid har rört ihop personalisering med individualitet. (Personen och Individen betecknar zodiakens två första akter, innan Universum blir spelplanen i sista akten och alla börjar förstå att våra liv bara är 3D-projiceringar från den universella Världssjälen).
Jungfrun hamnar lätt i kläm för att den är så snabb att fixerad sig på något materiellt eller gripbart (må det vara fakta eller ett föremål) och har så lätt att lämna avvägningen därhän. Vågskålarna kommer först i nästa "evolutionära" steg i zodiaken, man kan säga att Jungfruns partikularism och negativa ratande av så mycket i omgivningen var en ofrånkomlig och nödvändig förutsättning för att senare Vågskålarnas känsla för balansen i en större helhet skulle resultera. Jungfrun kulminerar ofta som träl eller tjänstehjon, sorterande ruttna från friska frukter i livsmedelsbutiken eller som lakansbytare på hotellet. Jungfrun åtrår det "rasrena" och äcklas av det smutsiga eftersom hon själv i mytens värld en gång våldtogs av Hades - materialismens herre - så all skönhetsvård och artificiellt förbättrande av det naturgivna sorterar också under denna "grundprincip".
Jungfrun är också Stenbockens (och Saturnus/Fader Tids) underdåniga tidmätare/tidsstudieman och rationaliseringsexpert som gör livet till en plåga för sin omgivning. Det är bara att minnas Bill Gates och hans Microsoft som i reklamen alltid tilldelade de giriga företagsledarna med löften om att Microsofts produkter effektiviserade trälarnas arbete och ökade vinsterna. Bill Gates var något så udda som en jämlikhets- och rättviseämnad födelse i Vågskålarna men där intellektet och energins Mars saggade efter och befann sig i privategoismens tecken Jungfrun med dess hysteriska överbetoning på data och snabbhet. Det tog många år och enorma rikedomar innan humanitären - hans soltecken i människans rätta element Luft - föddes inom honom.
Men varför Jungfrun kopplas till olyckan beror förstås på dess bristande uppskattning av den omgivande sociala miljön - Vågen och den sociala jämvikten. Den som enbart tänker på sitt eget och hur man pimpar sin bostad med alla de rätta livsstilsattributen skaffar sig fiender och inviterar många eländen. Det är därför borgare alltid är så rädda för förorterna - de agerar kollektivt ut myten om att bli våldtagna av någon mörkhyad Hades från områden de i skuld avskärmat sig från.
Det brittiska horoskopets självupptagna Jungfruascendent vandrar vidare och blir till det nya landet USA:s ideal (11e huset) - jag har varit inne på det olustiga ideal i elfte som resulterar om USA:s Skorpionascendent enbart handlar om att gardera sig mot döden (sin egen inneboende kärna) vare sig genom missväxt och hungersnöd (som fick européerna att utvandra till Nya världen) eller genom krig som västerlänningarna kallar "terror" varje gång det inte är de själva som startar ett nytt krig för att komma över naturtillgångarna i främmande land...
En särskilt intressant del i britternas karta är hur eliten eller ledarna har det när Jungfruns socialt slutna och privatistiska individualism är utgångspunkten (asc.). Samhällets mest prominenta (Solen) döljer sig i sina hem och deltar ogärna i det offentliga! "Mitt hem är min borg." Dagens britter med pengar på bankkontot är som galna i att hitta sig "ståndsmässiga fastigheter" (exempel: tv-succén "Property ladder"). Underklassen ärver alltid överklassens dekadens och så här var det redan på Shakespeares tid, 1500-talet och en bit in i nästa århundrade. Sanningen att pjäsförfattaren var en uppburen adelsman fick inte yppas men vissa uppstudsiga pjäsförfattare som Ben Jonson spred både rökridåer och ledtrådar i sina texter.
Tack vare litteraturvetaren Barbara Chiljans formidabla detektivarbete i gammalt källmaterial i "Shakespeare Suppressed" får man veta att den adliga författaren älskade riddarspel och själv bodde på ett sätt som fick menigheten att vilja vallfärda dit. Utan att någonsin den 17e greven av Oxford nämndes vid namn spills här små ledtrådar - han bodde ståndsmässigt, riktigt ståndsmässigt! Den berömde författaren var således alls ingen son till en handelsman i ull i Stratford-on-Avon (en pekuniär ynkrygg som lät dottern förbli analfabet trots att han själv med obeskrivligt veka argument pekas ut som det litterära geniet).
Jag har tidigare skrivit om hur Edward de Vere som ung greve älskade riddartorneringar och hur tanken på författaraliaset "skakande spjutet" (som förekommer i ett bevarat personligt brev till greven från en vän) rimmar perfekt med ynglingens fäbless för lanser och svärd! Till detta tillkommer nu en förtäckt allusion i en text från 1600-talet att han bodde privilegierat som få!
 |
| Släkten de Veres färger samt delar av vapenskölden i denna riddarromantiska illustration. |
Man kan se Storbritanniens nationalhoroskop som ett stickprov i tidens flod, vissa gamla nationella särdrag kan leva kvar medan andra just har planterats. Man kan t.ex. föreställa sig att placeringar i Mörkrets (omedvetenhetens) kvalitet är "gamla nyheter" som nu satt sig i nationens ryggmärg och fungerar som en omedveten reflex, en instinkt. Mer vanligt är förstås att uppfatta åldermannen Saturnus som "gammal karma" som sitter djupt, medan t.ex. Månen är relativt ytlig.
Se nu hur väl det relativt moderna brittiska talesättet "the common touch" stämmer med en överhet som gömmer sig i sina trygga hem (4e): man fejkar folklighet (Månen) genom att lyfta upp denna i 10e huset för "spelet för gallerierna". För det är naturligtvis inte så att Månen representerar folkviljan i 1801 år karta. MÅNEN HAR INGEN VILJA - den representerar nycker och begär som avlöser varandra i en strid ström. Månen är "bara biokemi" och har ingen arvedel i det eviga livet. De som väljer kroppens väg förlorar sin själ... Det kan vara detta som förklarar varför minnen av tidigare liv är så sällsynta. Den lägre världen är ett hav som suger och drar ner ovarsamma seglare. Varje enskilt jordeliv blir som en isolerad episod utan kontakt med sitt större sammanhang...
Naturligtvis är det de brittiska ledarna (Solen) som i skydd av sina slott och herresäten (4e) orkestrerar sin publika gestalt (10e). Dumma svenskar och många andra faller än i dag handlöst för denna falska propaganda. Hur många Downton Abbey har inte passerat under årens lopp och bidragit till att normalisera bilden av vattentäta skott (nästintill) mellan överheten en trappa upp och tjänstefolket på bottenvåningen?
Solen i dolda fjärde huset skulle också kunna representera en individ (eller nation) helt utan milstolpar att berömma sig av, helt utan en karriär. Jag har ett sådant horoskop av en periodvis sinnessjukförklarad kvinna vars släkt har kopplingar ända in i kungahuset, lite finare folk än den simpla medelklass som ockuperat Stockholm på senare år och är helt programmerade av den genuint trista och konsumtionscentrerade urbana myt som Anders Linton beskrev så väl i en DN-artikel igår. Författaren trasslar till berättelsen genom en massa engelska begrepp som inte alls varit några underligheter i svensk översättning, men den historia han berättar är skakande och tragisk. Så här ynkliga och substanslösa är alla de inflyttade stockholmare som givit stadens gentrifiering dess slätstrukna ansikte.
Men Storbritanniens Sol i 4e huset tecknar ett ledande skikt mycket angeläget om sitt ståndsmässiga boende, vilket smittar av sig på alla som har tillräckligt med pengar för att själva söka sig till segregerade getton som Täby eller ännu finare (refererar åter till separatistiska Jungfruascendenten som Reinfeldt och hans Täby gestaltar den: ren rasism dold bakom ekonomiska krav på dem som ges tillåtelse att "flytta in i kvarteret").
Se bara hur den lyckosamma Solen i Skytten förstärks i sin önskan att "komma bort" från den simpla folkliga massan den simulerar med "the common touch" för att lura till underdånighet. Förstärkningen kommer från 11e husets ideal om ett hem (Kräftan) som signalerar Jupiter - nobless, förmögenhet eller välstånd. Men Skytten är ett expansivt och futuristiskt Eldtecken och Jupiter ligger i låga Vatten, begärsfulla instinkter och bildar en negativ krock mellan framåtanda och Kräft-Vattnets skyggande tendens att dra sig in i sitt eget skal. (Tillgång till trygghet/ett hem måste vara den här världens mest uråldriga instinkt, given redan med de första blötdjuren som letade upp ett skal eller en hydda att bebo.)
En annan samtidiga referens som kan illustra de prominentas tendens till att idealisera ett ståndsmässigt boende är förstås underhållningen "Escape to the Continent". Här "undflyr" burgna britter tydligen det allt mer invandrartäta och eländiga Storbritannien sin ö (som i vilket fall oljearaberna köpt upp) och söker sig lyxigt boende nere på kontinenten. Se hur perfekt britternas åldriga horoskop matchar denna FLYKT LÅNGT BORT för att hitta kaxigt boende till mindre pengar än de idag helt ouppnåeliga brittiska lyxfastigheterna. Solen i långväga Skytten drivs av en "negativ" sensationalism eftersom disponenten Jupiter befinner sig i negativa Vattenelementet.
Skyttens sökande framåt efter förbättring och expansion bygger således på ett "ideal" om ståndsmässig trygghet (Jupiter-i-Kräftan) - om man nu kan tala om världens äldsta och mest primitiva instinkt som ett ideal. Jag har tidigare menat att ingen av de 12 ascendenterna i den negativa polariteten ger ett 11e idealhus som är värt namnet. Ideal förutsätter idéer och dessa är enligt filosofen Platon strikt en angelägenhet mellan Luftelementet och Observatören/Eld!
Vad den lägre skapelsehalvan ägnar sig åt är att i Jord och Vatten - bygga gyttjeliknande kopior av idéer som någon annan planterat i deras sinnen. I den meningen skiljer astrologin mellan gudar och lägre varelser redan i denna enkla tudelning av zodiaken i den supralunära och den sublunära halvan. Viktigt således att tillsätta ledare som kan förmedla Sanningen så att inte materialismen och begärens sfär (sub Luna) blir samhällets ledande principer. Men det är exakt vad som hänt i världen...
Vid tiden för Storbritanniens horoskop uttryckte sig den mellanstora gläfsande hundens "Escape to the Continent" genom kolonialismen. Skyttens expansion var även då driven av "idealet" att etablera ett förmöget hem (Jupiter-Kräftan) på avlägsna platser som man koloniserat.
Det gamla brittiska horoskopet är sannerligen inte vackert när man närstuderar det. Britternas ohyggliga rasism har som jag nyligen upptäckte gamla anor. Judarna skickades ur landet redan 1270 och fick inte komma tillbaka på 400 år, när någon listig figur insåg att de kunde vara "lönsamma". Hör hur det stinker Fredrik Reinfeldt lång väg om England redan på 1600-talet. Mot den intensiva urskillning som på ett sätt är britternas styrka - deras språk är fantastiskt till skillnad från den mumlande moderna svenskens allt avmagrade och vulgäramerikaniserade språk - står också denna urskillning när den slår över i diskriminering och rasistisk fördomsfullhet. Jungfruascendentens härskare, den logiska och språkliga Merkurius säger allt i sitt genomruttna läge i 3e mentalitetshuset och i sin tur ägd av aggens och hatets Mars i egocentriska Väduren i 8e skorpioniska huset för syndens lön som är döden.
Här ser vi då britternas bitande skarpa sarkasm (som givit så mycket fantastisk svart humor) men som i samma andetag också skildrar ett folk som vill hacka och se ned på andra! Spåren till den brittiska främlingsfientligheten leder - via diskriminerande Jungfrun och Merkurius i Skorpionen (en ännu värre separatist om man kan tänka sig det!) - raka vägen till den i sig själv rotade Mars i härskarläge i Väduren borta på soptippen (8e huset).
Det finns liksom ingen ursäkt här - i 1801 års horoskop ser man gammal dålig nationell karma lika kvar i kartan som den kanske viktigaste komponenten - hela nationens sätt att se med förakt och kritik på varandra och andra. Det är därför Greider inte förstått det här, som ständigt romantiserar arbetarklassen. Är överheten ond är det bara ett kort tidsglapp innan vi har en underklass som blivit pinsamma och dåliga kopior på överheten.
Se bara regeringen Löfven vars oduglighet nu hela svenska folket fått syn på. Så går det när man bara simulerar överhet i syfte att komma åt privilegierna men inte samtidigt fostrar sig. I detta har konservatismen helt rätt, naturen har sin egen långsamma gång och rättrådig blir man inte undan långsiktig fostran. Precis tvärtemot vad dagens svenska skitpolitikerna försöker göra med den här befolkningens kommande ledare då de förvandlar universiteten till broilerfabriker som snabbast möjligt ska formpressa akademiker av sådana slag som närighetslivet för stunden efterfrågar.
Är det konstigt att kapitalismen nu tydligt sjunger på sista versen? Sådan här skada har aldrig demonen Mammon gjort mänskligheten tidigare. Då, när alla var fattiga finns inte mycket att förlora och folk fruktade därför inte för sina liv när de gick till uppror mot den onda överheten. Idag finns så mycket kunskap finns för så många att inhämta, och ändå gör Ondskans hantlangare befolkningen liten och obetydlig och drogar den med smulor från den rike mannens bord att finna sig eller göra meningslösa små justeringar av sina liv:
SvD kör just nu sin version av "Escape to the Continent" för borgare med bankbesparingar och tipsar om hur de, likt britterna, ska kunna fly landet och bosätta sig i... Spanien av alla platser! Kapitalisterna har tydligen inte en suck om hur Helvetets Eldar kommer att tändas under de kommande årtiondena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar