Samtidigt som SvD gör ett bättre jobb än DN med att gräva upp skandaler i Sverige (moderatledda landstingets skrytsjukhus för enbart de rika stockholmarna som sprängt alla rimliga ekonomiska budgetar), så producerar tidningen fler rent fanatiska kapitalistkrönikor.
Detta är kanske inte så märkligt eftersom DN med en Wolodarski i ledningen valt en slags lättsmält pöbelnivå på sina texter och vårdar den "postpolitiska" stockholmsborgaren i dennes overkliga drömtillvaro.
 | |
| Platon sade att våra kranier många gånger är så deformerade att Världssjälens rörelser bara reproduceras mycket ofull- komligt i våra medvetanden. Detta var en metafor men ledde mindre begåvade till föreställningen att kranier kunde avslöja begåvning, trots att samme Platon redan konstaterat att materien är så ond att inget här nedan är mer än en ofullkomlig återklang av de himmelska principerna! |
Löst knuten till någon lobbysajt som kallar sig Frivärld, får man veta att Brattberg är bosatt i Washington DC, vilket naturligtvis drar ner en gardin direkt. Men när jag letar vidare hittar jag en amerikansk presentation som berättar mer än mygelsvenskarna gör: han bor både i Washington och i Stockholm. Jag repar mod och går till gamla vanligt Birthday.se och hittar mycket riktigt en med detta namn i passande ålder i Stockholms innerstads djupblå moderata träsk.
....
Här sket sig tyvärr spaningen. Visserligen saknades träffar på namnet Brattberg på det McCain Institute för vilket han påståtts arbeta, men detta innebär inte att han åter/alltjämt var folkbokförd i Sverige, och den efterföljande analysen kom att utgå från ett felaktigt horoskop, något som en förargad far (och säkert också frihandelsanhängare) påpekade.
Fel karta är nu fel karta även om resonemanget om Luftelementets koppling till ideologi är rimlig i frågan om frihandel, och inlägget utgår. Det finns tillräckligt mycket kapitalistiskt skumrask att studera på den här bloggen!
Jag sparar dock tillägget, eftersom den olycksaliga Jungfruns tecken behöver uppmuntran!
Bonusspaning. Jungfruns gudomliga mission
Till följd av Stenbocksascendenten och en hämmad ascendenthärskare i "tröga" åttonde huset kommer världen bara långsamt att få se Kinas verkliga roll i världen att växa fram, men vilken roll det kommer att bli!
Apropå Kinas fantastiska Sol-Jungfru i 9e huset hittade jag igår ett tröstens ord till alla som pga. egocentrismens felslut tyckt att Jungfrun blivit omilt hanterad på den här bloggen. Den har dykt upp i alla möjliga suspekta sammanhang, inte minst Månen i Jungfrun som verkligen inte ger sig: den ÄR den signatur som utmärker den främlingsfientliga och diskriminerande typen av sinne. Detta, har bloggen noterat flera gånger, bekräftar bara traditionen och myter som anknyter till Jungfrun.
Men så hittar jag följande i en fotnot i en forskarkommentar till den judisk-platoniska "Salomons vishet" (tidigt första århundradet). I kapitel 1 vers 8 kan man läsa, att:
Ingen som hyllar orättvisa kommer att undgå notis (Världssjälen/Visheten registrerar allt),
och Justitia, åklagaren, kommer inte att (ouppmärksamt) passera honom förbi.
Den gudlösa människans ränker kommer att granskas,
och en rapport om hans uttalanden framläggas inför Herren.
I David Winstons omfattande kommentar som ger hur mycket parallella ställen i den antika/senantika litteraturen som helst för den seriösa forskaren att slå upp och begrunda vidare, fokuserar notapparaten särskilt på rättvisan som en "åklagare". Den figuren - Satan i Jobs bok - har bloggen ju knutit till den onda stjärnan Algol, judarnas Rosh ha-Satan, Satans huvud, en av naturen vrång typ som vänder allt till ifrågasättanden.
Men att koppla Jungfrun till en Åklagare är ett genidrag! Dess jordbundna Merkurius är ett intellekt i närmare kontakt med materiella fakta i målet än någon annan! Och denna koppling gjordes enligt notapparaten i antiken:
"Dike personifierades i den grekiska litteraturen...Som en horai (årstid) av de fyra horae (pluralformen), rapporterade hon till Zeus (Jupiter/Guru) om människornas övertramp." (Horai/-e synes av Wikipedia som en lös klassificering och det finns ett antal olika system som alla använder samma term.)
"Hos Aratus (Phaeonomena 96-ff.) är hon Jungfruns konstellation, Jungfrun som slutligen lämnade jorden vid bronsålderns början..."
"Filon från Alexandria anpassar den gamla traditionen om Dike som Zeus granskare eller bedömare..."
Bara några hänvisningar av många i notapparaten. Man känner genast igen den verkliga världens negativa Jungfru som aldrig går igång förrän det uppstår ett fel. Lovprisande och beröm tillhör andra zodiaktecken (t.ex. det uppmuntrande och godmodiga Lejonet), till den exakta räknenissan Jungfrun hör att tvärbromsa och klaga på upptäckta fel och oegentligheter. Inte för inte är detta revisorns och sekreterarens tecken (sekreteraren som renskriver Lejon-chefens inspirerade men yviga klotter).
Notapparaten nämner också flera exempel från antik litteratur på hur Jungfrun (eller en motsvarande figur) i en äldre tid funnits på jorden ("gudarna vandrade med människan") men lämnade världen i takt med att människorna degraderade sig mer och mer i materialism och låghet.
Att antika källor menar att Jungfrun uppsteg och blev en stjärnbild i början av bronsåldern är intressent eftersom detta är exakt samma tid som mänskligheten uppfann skrivspråket för drygt 5000 år sedan! (Kinas bronsålder infödd senare och här stämmer inte tanken eftersom de redan länge haft ett skrivspråk.) Och om det kanhända är bättre att koppla den luftburna Merkurius (härskare över Tvillingarna) till änglar och andra budbärare och kommunikatörer, så är den konkreta och jordbundna Merkurius definitivt SKRIVARENS SYMBOL.
T.o.m. det otillständigt magra underlaget av drygt 100 Nobelprisbelönta författare röjde soltecknet Jungfrun som särskilt fallen att nedteckna ting - precis som citatet från Salomons vishet menar att Rättvisan/Justitia/Dike gör (och byråkratiskt som en kontorsarbetande Jungfru sedan rapporterar till sin arbetsgivare Gud).
Och som en glädjande och "frisk" påminnelse om vari Jungfruns essens också består: det är ju här, i "korrekturläsandet" vi plötsligt förstår hur Jungfruns tecken kopplats samman med en närmast plågsam perfektionism även i andra frågor, inte minst hälsa och fitness... Som idéhistorikern Richard Tarnas sade, är arketyper "multivalenta" och Jungfrun bär på flera komplex. Hennes ensamhet och isolation (och därmed rädsla för mörkhyade våldtäktsmän och reaktionen i främlingshat), är en mindre lustig sida i detta tecken som trots allt har mycket med fiendskap och olyckor att göra.
Men för dem vars horoskop når någotsånär "gudomliga" ambitionsnivåer är berättelsen mer angenäm, och detta trots att Jord-elementet ofta drar ner mot det prosaiskt materiella och rent vardagliga - se vilka tröstlöst tråkiga listor över ÄGODELAR som de babyloniska, statliga skrivarna lämnat efter sig i formen av gamla kilskriftstavlor. Arkeologerna måste ha häpnat över hur skriftspråkets skapare var så äganderättsfixerade!
Men även detta sorterar ju under Justitia / Dike som ju f.n. inkluderar egendomsrätt som en stor uppgift. Är det därför Justitia som Venus anses "fallen" i det materialistiska Jord-tecknet Jungfrun, så att säga felorienterad och i brist av sin fulla och rikare natur?
Det verkar helt klart att mytologin inte kan ge några slutgiltiga svar eftersom vi nu hamnat i det märkligt diffusa gränslandet mellan Jungfrun och Vågen och det är ju till Venus i sitt luftiga härskarläge i Vågen man normalt associerar Justitia eller Rättvisan! Minns inte minst inläggen om hur den exekutiva makten (inklusive uppgiften som bödel) - Saturnus - sägs "upphöjd" i Vågen.
Man står och stampar i en diffus mytologisk miljö, där det ena har en liten bit av det andra i sig! Det går inte att översätta ett program rakt av till ett annat. Jag har ofta tyckt att Jungfruns och Vågens tecken har väldigt många drag som påminner om varandra förutom i socialt avseende, där den ena är en solitär och den andra vill göra allt tillsammans med en bästis. Men den solitära Jungfru som kan lockas fram ut sin ensamhet (minns stjärnan Spica, "ensam och oskydad" i en del av Jungfruns stjärnbild?) blir ofta något som nästan liknar en Våg, en trofast och osviklig vän på vägen. (Kanske t.o.m. mer lojal än Vågen som har en tendens att svaja lite hit och dit i sina passioner.)
Det kuriösa faktum att Jungfrun både har Merkurius som härskare och att planeten dessutom är "upphöjd" i detta tecken, kanske inte klarnar av de här turerna. Om Justitia lämnade världen till följd av människans tilltagande synd samtidigt som hon uppfann skriftspråket (och som i Mesopotamien genast började anteckna alla prylar hon ägde), vad säger egentligen detta?
Ska man läsa Merkurius "upphöjelse" i Jungfrun som att den med denna position på samma sätt bör lämna världen åt sitt öde (upp uppstiga till himmelen) när världen sjunker så lågt att den börjar fixera sig vid ägande (och profiten som kommer härav). Att inte ens borda det skepp där de härskande uppdrar sina it-tekniker och skrivare att hålla järnkoll som slavarnas effektivitet, t.o.m. som tidstudiemän mäta och ranka dem i petnoga listor?
Är loppet kört eller ett tillfrisknande på väg när mentalt obalanserade frihandelsförespråkare som Erik Brattberg stormar in på SvD:s ledarsida och varnar för att USA börjar bli försiktigt i frågan om sin fortsatta roll som världens bully, som en nykolonial rovkapitalist för de andra folken att verkligen hata?
Horoskopet för Kinas kommunistiska revolution ÄR intressant fast det är så råttbrunt och tråk-murrigt man kan tänka sig! För om det är i det materiella (det bruna) som världens orättfärdighet uppstått, då är det helt klart att bara ett BRA horoskop av denna typ kan presentera en lösning. Och det arbete Kina gjort med att höja standarden för en gigantisk mängd människor på jorden stämmer fantastiskt väl med att placera den lilla obetydliga tjänaren Jungfrun i horoskopets högsäte, i Zeus/Jupiters nionde hus, precis som de antika legenderna vill ha Dike invid sin fader Zeus sida.
Nej, den sekulära västerlänningen måste nog inse att fixeringen vid effektivitet och profit kostade mer än den smakade. De som tog den turen är redan dömda av den All-Seende Himmelen. De vet det bara inte ännu.
5 kommentarer:
Vem är Du som förväxlar min son Erik Brattberg med den Erik Brattberg som Du har på bild - och därtill utgjuter dej över hans horoskop?
Kortfattad beskrivning av bloggaren kan du läsa i höger spalt. Väl att bilden var halvt anonymiserad om den, som du påpekar, inte matchar föremålet för den här kommentaren av våra vitt skilda ödeslotter här i verklighetens dunklare regioner.
Det är alltså två helt skilda personer. Den Erik Brattberg som är någon slags politisk ekonom i USA är minst sju år yngre, och har såvitt jag minns varit skriven inte i Stockholm men väl i Uppsala.
Du som är så oförskämd gömmer dej bland de 2.831 träffar man får på www.birthday.se på Siwert.
Det var en tydlig porträttbild på Washington-Erik, men han har inget med min grabbs horoskop att göra.
Tycker Du ska bort tramset och be om ursäkt för din usla faktakoll.
Jag förstår. På 8 år och tusentals horoskop har det trillat in kanske dussinet identitetsförväxlingar, som nu. Jag går dock lite längre än bara söka på ett förnamn, men här förväxlade jag personer i hastigheten.
Du är sannolikt den enda i landet som bryr sig eftersom jag ofta, som här, använder horoskopen för att diskutera värdegrunder från en liten grupp besläktade antika kosmologier. En ursäkt går därför till dig enbart och då på den blodsbandsföreställningens begränsade begreppsnivå.
Bloggen själv förfäktar istället tanken om eviga själar för vilka kränkthet uttrycker en värre okunskap om tingens natur än en förväxling av personer. Den senare är en tillfällighet (accidens) medan den förra är ett felslut som involverar hela livsinvesteringen.
Tyvärr är bloggmaterialet nu så omfångsrikt att det inte går att rekommendera någon ingång i det. Kanske grundläggande litteratur i den idealistiska filosofin från Pytagoras till Platon och framåt, med dess tydliga kopplingar till antik österländsk religion och själsläror?
En intressantare frågeställning, hur din biologiska avkomma så tydligt representerar vad bloggen kallar den idéburna fixeringen och som här kopplades till frihandelsdogmen, får lämnas därhän. Bloggen innehåller regelbundet påminnelser om att dygnets dominanta tendenser, som synes passa väl på de figurer som når rubrikerna, dock inte utsäger hur individen – själen - kommer att relatera till dem.
Skicka en kommentar