Typiskt nog finns bara födelseåret för uppfinnaren av vad som sedermera skulle utvecklas till överspända, "hysteriska" (gr: hystere, livmodern) kvinnors elektro-mekaniska massagestav. Men när samtliga planeter knäppts av för 1/1 1833 utan de två tungt vägande Saturnus (nerver, spänningar) och Jupiter (cirkulation, välmående), uppstår en miniatyrkarta som är minst sagt träffsäker.
 |
| Vatten & Jord - hämmade affekter och primitivt konkreta lösningar på det i grunden psykiska problemet |
Enda undantaget för den här kartan är en kort period under maj och juni då en retrograd Saturnus backat ur oppositionen till Jupiter och befinner sig i slutet av Lejonet. Men därutöver ger himlen en fenomenalt symbolisk opposition som formligen skriker efter sin lösning.
I den naturliga zodiaken ser man den nervösa Saturnus i den extremt nervösa Jungfrun (i dess sjätte naturliga hus för ohälsa). Mitt emot finns lösningen, välgöraren Jupiter i negativt hemmaläge i Fiskarna, vars kroppsdel visserligen är fötterna men i vilket tecken genitaliernas Venus anses "upphöjd", genitalier som inringas av låren vilka Fiskarnas härskare Jupiter råder över.
Ibland får man känslan att "verkligheten" är designad en trappa upp och att astrologin är den enda konstform som hittat symboliken som säger något reellt. Numerologin är nog det andefattigaste som någonsin skapats om man önskar reducera den rika verkligheten ner till ett omfång man har kontroll över.
Astrologin ger egentligen ingen kontroll eftersom dess kombinationsmöjligheter är så många. Istället stimulerar den det mänskliga tänkandet, och påminner om själens egen natur, komplex och mångsidig. Faktum är att själen-i-världen representeras bäst av Jupiter hemma i härskarläge i Fiskarna, betydligt bättre än Månen kan denna negativa Jupiter sägas illustrera just den kosmiska livmodern - den som 1800-talets doktorer ansåg utlöste hysteriska anfall hos kvinnor eftersom de särskilt var utrustade med en livmoder.
Ju mer man tittar på det astrologiska systemet med Venus upphöjelse i livmoderns tecken, och kontemplerar vår tids slaskpress med dess ständiga upptagenhet av kvinnans orgasm, dess tydligare blir det att ingenting har förändrats sedan antiken, varifrån dessa slutsatser om den biologiska kvinnans särskilda problem och botemedlet första gången formulerades.
*****
Jag hittar den här sidan med roliga illustrationer av vibratorer från början av förra seklet (städat bildmaterial) och som man idag bara kan skratta åt!
Eftervärlden kommer på samma sätt att skratta åt dagens människor med deras smartfånar - hjärntvättnings- och fördumningsapparater som de frivilligt levde i symbios med för att berika den onde rike mannen som ägde deras liv när 2000-talet ännu var ungt...
*****
Så gick det upp för mig varför nyckelordet "vibrator" fångade mitt intresse. Kvar i en låda gamla vinylsinglar ligger, från punkens gyllene år 1976 POGO DANCING med trendkänsliga Chris Spedding och hans kompband The Vibrators. (Spedding, en studiomusiker, hade tidigare försökt sig på genren progressiv rock med minst sagt mediokert resultat.)
Faktum är att punkarnas styltiga hoppande upp och ned - stela som pinnar (eller massagestavar) - säger allt om anspända Saturnus och underklassen (som Saturnus äger) och planetens koppling till nervspänningar - och den befrielse som dansen gav det brittiska samhällets förlorare under den korta tid punkrocken var något nytt.
De stora skivbolagen var framme på nolltid och gjorde kommers av uttrycket och punken var död redan innan man skrev 1978. Då hade unga konsumenter slussats över till "Power Pop" istället och undertecknad, fast lite överårig redan då för så primitiv musik, har väl någon singel med Buzzcocks - namnet på den gruppen återknyter förstås till intrycket man får av en som dansar pogo. En studsande eller juckande kuk.
Jo, både kvinnor och män har sina sätt att uttrycka det sjuka psykets hysteri men männen lastade sjukdomen på kvinnan. Utifrån den insikten måste varje medveten man kalla sig feminist.
När jag tänker tillbaka på kvinnliga bekanta som faktiskt haft psykologier som påminner om den klassiska hysterikan gör jag följande fynd. Det är tre individer jag närmast kommer att tänka på.
- En är född under fullmånen mellan Solen-i-Fiskarna och Månen-i-Jungfrun.
- En är född med Jungfru-ascendent och Solen-i-Fiskarna opposit sin kropp.
- En är född med imploderande aggressorns Mars-i-Fiskarna konjunkt Merkurius och med den repressiva konjunktionen mellan de planetära fienderna Solen (fri energi) och Saturnus (låsning/kontroll).
Den första och den sista har båda Skorpionascendent för det libidinösa temat. Störd sexualdrift är ju i sig en källa till neurotiskt beteende så det finns säkerligen flera vägar till det som förr skylde på "livmodern".
Tittar man på just Jupiter som Världssjälen eller den kosmiska livmodern får man följande:
Den första har en brinnande Jupiter-i-Skytten som disponent till Solen-i-Fiskarna. Kvinnan betecknade sig under en period också som sexmissbrukare.
Den mellersta är en frigid kvinna utan sexliv och har Jupiter dödad via konjunktion av Saturnus i det döda Jord-elementet.
Den sista har Jupiter i döda Jord-tecknet Oxen och i opposition till en fallen Måne i Skorpionen. På Månens sida även Ketu och på Jupiters sida Rahu, för ett särdeles kollapsat psyke. Kvinnan äter psykofarmaka för att hålla sia "hysteriska" raseriutbrott under kontroll. Notera att detta tredje fall sammantaget innehåller brutalt många och problematiskt konfigurerade planeter i mörkrets (dårskapens) kvalitet Tamas guna. Hinduismen definierar okunskap som dårskap, och det är uppenbart att så här djupt sittande ilska måste ha rötter till fruktansvärda tidigare liv.
Jag har ett ångestladdat och vredesmättat manligt horoskop som skulle kunna beskrivas som "hysterisk" (på ett "fjolligt" sätt) och här hittar man, minsann, Solen och "imploderande" aggressorn i Fiskarna samt hämningens Saturnus konjunkt med Merkurius (i Luft). Hans "livmoder" Jupiter i Luft är inte skadad annat än att stiga i Tvillingarna i öster och för detta tecken är Jupiter en verksam illgörare. Att Jupiters disponent Merkurius dessutom är hämmad av Saturnus gör bilden av en svårt plågad SJÄL ännu tydligare. Även här måste man fundera på riktigt störda tidigare liv som återspeglas i ett så pass problematiskt horoskop.
Häromdagen länkade jag till en intressant informationssamling av Barbara Pijan om arudha lagnas - hinduiska specialascendenter som beskriver hur vi uppfattas i samband med ett eller annat livsområde (hus).
En bit ned på den sidan besvarar hon en klients fråga (sök "Namaskar" och du hamnar direkt vid rätt stycke). Här bjuder Pijan på en spännande om än lite mekaniskt synsätt på horoskopet och tidigare liv. Tolfte huset avslöjar saker vi har kvar aktiva från vårt tidigare liv (kanske flera tidigare liv?) just under ytan. Det är således denna "smutsiga byk" som är vår slitna och spastiska själ som vi ska söka rentvå oss från i tolfte huset för moksha (befrielse)!
Tanken kastar faktiskt nytt ljus över det svårbegripliga "onda" tolfte huset. Men notera hur tankegången är identisk med de viktorianska läkarna: Livmodern/Själen i dess lägre, natur-aspekt är något ont, något fallet, något den gudomliga principen (Solen, atman, själen!) ska befria sig från. Hinduismen är väldigt tydlig med sin åtskillnad mellan "själen-nedsjunken-i-världen" och "själen-som-den-egentligen-är".
Sedan levererar Barbara Pijan den lilla sensationen att ascendenten på andra sidan gränsar mot NÄSTA JORDELIV !!! Det vill säga, 12e är bagaget från tidigare liv som vi ska göra oss av med (minns purva punya-läran som ser själens goda karma via Solens naturliga femte hus). Men gränsande eller intilliggande ("upa" - jfr epi-genetik) ascendenten som 2a huset har vi redan i detta liv så mycket ansamlad karma att något om nästa jordeliv kan sägas!
När bloggaren hittar en ny och suggestiv lärosats börjar han alltid med sitt eget horoskop och får då det chockartade beskedet att han redan här och nu verkar leva sitt nästa liv. Här-och-nu tecknas av Tvillingascendenten och i 2a huset har vi Kräftan. Men Kräftans härskare Månen befinner sig i 1a huset! Det är nästan som Jesus uttryckte saken: himmelriket är redan här (men ni ser det inte, bästa åhörare). Om nästa liv är detta liv, betyder då det att bloggaren har kommit till vägs ände? Att detta är hans sista liv i mänsklig skepnad eller på jorden?
Barbara Pijans text är inte särskilt utförlig, och det kanske snarare aspekterna till 2a huset och dess ägare som indikerar vad de tidigare liven + det nuvarande livet kommer att resultera i. Då är bloggarens gradexakta opposition mellan Månen och Saturnus (i väster) ett tecken på hans nästa jordeliv. Å shit, det är MAKT som står för dörren nu igen! Hoppfullt med större medkänsla med de svaga i samhället än senast det begav sig...
Testa din egen karta på den här punkten! För att inte allt ska verka helt lönlöst och fatalistiskt måste man nog tänka sig att nästa liv på det hela taget konstitueras av den gamla karma som finns i 12e. Det som görs i detta liv - ett av många, många - gör säkerligen "en skillnad" men synske Edgar Cayce underströk i trans att själen under sina många liv "bygger lite i taget", "tecknar linje efter linje". Helt i strid med sitt vaken-jags kristna uppfattning sade trans-jaget att "you don't go to heaven, you GROW to heaven".
I ett tidigt inlägg, om Fredrik Reinfeldt tror jag, prövade jag den hemsnickrade tanken på att kredit och debet kunde kopplas till 12e och 2a. Den tanken fick ett annat djup efter upptäckten om Barbara Pijans hint om ascendentens två flankerande hus.
Men kredit och debet-illustrationen haltar en hel del (och jag släppte den också snabbt). Visst kan man betrakta 12e som debet, som bokföringens plus-sida. Ditt karma-konto tillförs stoffet från tidigare liv. Men det är också stoff du ska släppa igenom och betala av så 12 är samtidigt kreditsidan (minus-sidan). Det du tar från ditt karma-konto och bearbetar i 12 för att nå befrielse tillförs därför 2a huset i bemärkelsen det 12e i nästa liv! Låter det vettigt?
4 kommentarer:
"Vettigt?" - vet inte, det låter mest komplicerat... Hur bestickande tanken än är att man kan få en hint om sitt kommande liv via sitt nuvarande horoskop, är nog det viktigaste att man försöker göra det bästa av sitt liv här och nu.
En sådan här tes lär ju heller aldrig gå att vare sig bevisa eller motbevisa. Såvida inte tidsresor blir möjliga, och man kan åka och hälsa på sig själv :-)
Synske Edgar Cayce menade ur trans att han kunde se vissa (inte allas) kommande liv, troligen för att de redan tagit så klara steg i tidigare liv att "helheten" var helt färdiglagt för åtminstone den nära framtiden (detta och nästa liv).
Han förutsade sig själv en återfödelse som delstatspolitiker en bit in på 2000-talet (eller om det var 2100-talet, minns inte) - efter att USA:s västkust permanent förändrats till följd av globala naturkatastrofer.
I något fall (länge sidan jag läste de där böckerna nu) manades en svårt handikappad kvinna att inte tappat hoppet eftersom det nuvarande livet mycket väl skulle kunna bli hennes sista i mänsklig skepnad.
Samma invändningar du reser mot horoskop (som kan vara mer eller mindre tydliga, mer eller mindre gyttriga) kan man förstås resa även mot en figur i självinducerad hypnos som profetiskt uttalar sig om individers framtid, villkorad eller redan fastlagd!
(Det var därför taggen Ananke/ Nödvändigheten användes i föregående inlägg, tanken att Sofia/Visheten ligger utbredd över hela skapelsen genom all tid och är medveten om allt som är fallet från tid till tid. Visheten är således bara en synonym för Guds "För-Syn" eller Allvetenhet, och vad allvetenheten rör är den materiella världen som är helt predeterminerad redan då världen låg på Guds arkitektskrivbord.)
"Ljusets barn" skriver i Dödahavsrullarna hymner och lovsånger att de tillåtits glänta på dörren till djupa mysterier. Gruppen ägnade sig åt meditation och psykisk "disciplin". Edgar Cayces i trans hävdade att man idag skulle kalla det barnmisshandel det barnen utsattes för, för att väcka deras protetiska gåvor.
Egna intryck: Under de fem år (uppdelat på två perioder) som jag mediterade dagligen fann jag snart att sittningar på 1½ timma eller längre var naturligt för mig. Den här längden var en "naturlig andning" för min själ. Sådant tyder på att själen mediterat i ett tidigare liv, och mycket riktade vaknade kundalini på bara några väcker (andra perioden, efter några års uppehåll) och jag såg min egen gloria (sjunde chakrat som en fontän av guld som sköt upp ur ryggraden, omslöt kraniet och "rann nedåt").
Men redan under den första perioden kunde jag knappt sitta ner utan att det triggades tidigare liv-minnen under meditation. Mitt tolfte hus för "tidigare liv att lösa upp" och femte huset för "god karma som vandrat vidare från tidigare liv" ägs paradoxalt nog båda av Venus och Venus ligger i ömsesidig reception med Solen i femte för god karma medan dess disponent Venus är "verksamt ond" så att helheten verkar bli en formidabel "karmaförbrännare" plus den goda lyckan att jag är medveten om både mitt goda och det dåliga. Jag har haft dussintals fragmentariska minnesbilder från andra liv (av vilka jag åter glömt många), men bara något tiotal som jag tror är de liv som detta liv närmast är designat utifrån. Bloggen (och min gamla) innehåller i själva verket många pusselbitar som låter tanken gå längre än bara ett "Göra det bästa av livet".
Att "göra det bästa av sitt liv" är dock ett sentiment som nedlagts i en eller annan, t.ex. som dess 11e husideal (gäller dig, med ascendenthärskaren Venus i 11ee), men inte i alla själar.
Det är i sak just det stoikerna sade just om brottslingans ödeslott: "Är det din lott att behöva stjäla för din överlevnad, försök att göra det så excellent som möjligt". Hungrig, kriminell och dovt trögtänkt (fasttagen) slår det inga gnistor om.
Ja det låter kanske klyschigt det där om "göra det bästa" men för mig är det mer än så, apropå din kommentar om 11:e och Venus (hade inte tänkt på det förr, tack för infallsvinkeln). Redan i barndomen hade jag en stark känsla av att jag verkligen måste se till att göra det bästa av det här livet. Ofta hör/läser man om folk som i medelåldern liksom vaknar upp och yrvaket frågar sig om de verkligen lever det liv de vill. De har bara följt med strömmen och gjort som alla andra. Helt främmande för mig. Jag minns en sång som man hörde på radio ibland på tidigt 70-tal och som grep mig starkt: Du mitt liv (Svensk version av My sweet lord). Monica Z sjöng något om "Vad blev det av mitt liv?" och undrar vad hon har gjort av allt det hon ville. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag aldrig skulle få anledning att ställa mig de frågor hon gör i sången. Om jag lyckades? Tja... någorlunda i alla fall. Olika omständigheter kan ju sätta begränsningar för allt man vill. Men jag har i a f aldrig oreflekterat följt med strömmen. Jag har en känsla av att detta allvar inför livet och att jag måste göra det bästa, och vandra på den rätta vägen, var något som inpräntades i mig innan jag föddes, eftersom jag kände det så starkt redan som barn.
Jag hittade förresten sången ifråga på Youtube. Den är verkligen bra!
https://www.youtube.com/watch?v=npoJ6Kc-JaE
George Harrison har Vågascendent likt dig, så klart du gillar hans stämningsläge i musiken! MZ:s version minns jag faktiskt utan påminnelse från YouTube, trots att det gått så många år. En distinkt och uppfordrande text.
Frireligiösa (vet inte denomination) har nästan astrologiskt talat om människans "sökningstider", som att människan under vissa perioder i livet skulle vara mer mottaglig för sitt samvetes röst (Visheten/Guru/Jupiter) eller ett medhavt ideal av gott slag (11e). Och här kanske de planetära cyklerna (dashas) skulle kunna liknas vid "sökningstiderna" då bättre och högre nivåer letar sig ner i människans psykiska skuggvärld... Samma resonemang kan anföras på alla frågor, som t.ex. det fall som jag tyckte var så konstigt att jag bloggade om det: en kvinna som först vid 38 insåg att hon var lesbisk. Det kan ha varit en dasha som startade då och som motsvarade "karmiskt stoff" som härrörde från ett tidigare liv då hon var man. Så många gåtor...
Skicka en kommentar